Högsta domstolens hundraårsjubileum d. 15 Maj 1889

s. 1 NJA II 1889 s. 1 börjar härKopiera citering

1.

Högsta domstolens hundraårsjubileum d. 15 Maj 1889.

I högsta domstolens protokoll för d. 15 Maj 1889 förekommer till en början:

Af anledning att högsta domstolen d. 15 Maj 1789 och således för 100 år sedan inrättades, hade Hans Maj:t konungen tillkännagifvit sin afsigt att denna dag infinna sig i domstolen; i följd hvaraf högsta domstolens samtlige ledamöter genom kallelse anmodats att tillstädeskomma; och infunno sig nu högsta domstolens alla sexton ledamöter (justitieråden Wretman, Olivecrona, Huss, Svedelius, Hernmarck, Östergren, Wedberg, Glimstedt, Ahlgren, Åbergsson, Herslow, Skarin, Norberg, Lilienberg, Hammarskjöld och Westman).

Efter det justitieråden Wretman och Olivecrona aflägsnat sig för att emottaga Hans Maj:t konungen, inträdde Hans Maj:t, beledsagad af sistnämnda två justitieråd, och tog plats vid dombordet.

Hans Maj:t behagade härefter yttra:

»Mine herrar ledamöter af konungens högsta domstol!

Den domsrätt i högsta instans, som Sveriges konungar af ålder utöfvat med råds råde, är numera, likmätigt 1809 års regeringsform, lagd i Edra händer. Redan tjugu år tidigare stiftades denna högsta domstol och firar i dag sitt hundraårsjubileum.

Den rättighet, som åt konungen genom regeringsformens 21 § är gifven att deltaga i domstolens förhandlingar och beslut, har af mina närmaste företrädare sällan om ens någonsin blifvit begagnad, och jag har hittills ej funnit anledning till något ifrån deras afvikande handlingssätt i detta afseende. Men på en dag som denna önskar jag likväl att träda in i Eder krets, enär det ligger mig om hjertat att här högt uttala både tacksamhet för tider, som varit, lyckönskan till dag, som är, samt välönskningar för tider, som stunda.

s. 2 NJA II 1889 s. 2 börjar härKopiera citering

Det absoluta rättsbegreppet är evigt och oföränderligt, emedan dess ursprung är den Allvise och Allrättfärdige sjelf. Om än intet af hvad menniskor utöfva förmår fullt ut motsvara och förverkliga det absolut fullkomliga, blifver dock det högsta målet för hvarje lagens vårdare och tolk på jorden, att så vidt möjligt närma sig den högsta rättvisans kraf, i uppfattning som utöfning. Frigjordt ifrån och höjdt öfver tidernas vexlande tycken och stundens lidelser bör domarekallet vara; det är dess ära! Oberoende af anseende till person eller stånd bör domarekallet fattas och öfvas; det är dess pligt! Den objektiva rätten fordrar oafvisligen sådana vilkor, hvarpå ock både rättskipningens helgd och domarekårens anseende bero.

Det tillkommer ingen, ej ens konungen, att pröfva Edra domslut. Han sjelf bör vara den förste att vörda lagarne och upprätthålla dess helgd.

Men det kan dock ej misstydas af någon, att jag vid ett högtidligt tillfälle som detta gör mig till tolk för den allmänna rättskänslans uppfattning, hvilken tacksamt bevittnar de förmåner, som omutlig rättskipning i ett af ålder fritt men lagbundet samhälle skänkt och ännu skänker åt Sverige.

Det må väl anstå konungen att gifva uttryck åt den aktning, han sjelf hyser och hvarje redlig och laglydig svensk med honom bör hysa för rikets högsta domstol samt för de män, i hvilkas lagerfarna händer det ansvarsfulla kall är lagdt att fatta och förkunna dess utslag.

Det är denna rättvisa gärd, som jag i dag, på hundraårsdagen, af hela mitt hjerta egnar den högsta domstolen, och jag förbinder dermed mina varmaste välönskningar för en oöfverskådlig framtid i det hopp, att, huru än folkets öden må gestaltas, i orubblig helgd alltid måtte qvarstå dessa vigtiga grundsatser, att:

Landet skall med lag byggas;
Friheten af lag värnas och begränsas;
Brottet enligt lag rättvist straffas.»

Justitierådet Wretman framförde å högsta domstolens samtliga ledamöters vägnar för Hans Maj:t konungen deras underdåniga vördnad och tacksägelse för det Hans Maj:t behagat med sin närvaro denna dag hedra högsta domstolen, hvarefter justitierådet med Hans Maj:ts tillstånd uppläste följande redogörelse för högsta domstolens organisation och dess ledamöter:

s. 3 NJA II 1889 s. 3 börjar härKopiera citering

»Enligt kongl. maj:ts af förenings- och säkerhetsakten 1789 föranledda nådiga förordnande d. 15 Maj samma år skulle konungens högsta domstol, der konungen egde två röster, bestå af tolf lagkunniga ledamöter, hälften frälse och hälften ofrälse, hvaraf icke mer än åtta på en gång tjenstgörande; och blefvo på grund häraf, jämte riksdrotset, elfva andra lagkunniga män förordnade att, med bibehållande af ordinarie tjenster, tills vidare på obestämd tid vara ledamöter af högsta domstolen.

I sådan egenskap tjenstgjorde under tiden till d. 12 Juni 1809 tillsammans 46 personer under olika tidslängder.

Genom 1809 års regeringsform uppdrogs konungens domsrätt åt tolf af honom utnämnde lagkunnige män, hälften frälse och hälften ofrälse, med konungen förbehållna två röster i alla de mål, hvilkas föredragning och afgörande han funne godt att öfvervara; och bestämdes att justitiestatsministern skulle vara ledamot af högsta domstolen samt öfrige ledamöter benämnas justitieråd.

Under d. 12 Juni 1809 utfärdades fullmagter för de första justitieråden.

I sammanhang med departementalstyrelsens införande 1840 upphörde justitiestatsministern att vara ledamot af högsta domstolen, sedan fyra dylika höga embetsmän i nämnda egenskap fungerat.

År 1845 upphäfdes föreskriften, att visst antal af ledamöterna skulle tillhöra ridderskapet och adeln; och 1860 infördes den grundlagsförändring i fråga om högsta domstolens sammansättning, att den skulle kunna arbeta på afdelningar, för hvilket ändamål ledamöternas antal kunde ökas till aderton; och blefvo d. 4 December samma år fyra nya justitieråd utnämnde, så att hela antalet nu består af sexton, med arbete på två afdelningar under viss tid af året.

Ifrån och med d. 12 Juni 1809 och till innevarande dag äro till justitieråd utnämnde tillsammans 86 personer, hvilka vid tillträdet innehade följande ålder, nemligen:

6 öfver 60 år, deraf den äldste 69 år;
18 mellan 50 och 59 år;
47 » 40 » 49 år;
14 » 34 » 39 år samt
1 26 år.

Vid första utnämningen innehade de följande tjenster:

4 statsråd;
1 statssekreterare;
s. 4 · NJA II 1889 s. 4 börjar här Kopiera citering 2 justitiekanslerer;
4 landshöfdingar;
1 underståthållare;
2 vice presidenter;
37 revisionssekreterare;
15 hofrättsledamöter;
2 kollegii ledamöter;
2 lagmän;
9 häradshöfdingar;
4 universitetsprofessor;
2 rådmän i Stockholm och
1 bankokommissarie.

Tre ledamöter hafva under två och en ledamot under tre olika perioder beklädt justitierådsembetet.

Af de ledamöter, som hittills afgått, hafva vid slutligt utträdande från högsta domstolen

22 erhållit befordran till andra tjenster eller befattningar efter en tjenstetid i domstolen af kortast 1 månad 13 dagar och högst 21 år;
18 aflidit i tjensten efter tjenstetid af kortast 10 dagar och längst 23 år;
7 erhållit afsked före 65 års ålder, deraf 5 med särskildt beviljad pension, efter tjenstetid i högsta domstolen från och med 3 till och med 25 år; samt
23 erhållit afsked efter pensionsåldern, sedan de tjenstgjort i högsta domstolen från 8 till och med 27 år.

De nuvarande 16 ledamöternas tjenstetid utgör:
för de två yngste ej ett år; och
för den äldste öfver 28 år.»

Sedan efter uppläsandet häraf Hans Maj:t förklarat sig vilja öfvervara föredragningen af ett mål, uppstodo de justitieråd, hvilka icke skulle i afgörandet deraf deltaga; hvarefter i närvaro af Hans Maj:t konungen och de i ref. n:r 64 uti denna tidskrifts afd. I för år 1889 uppräknade justitieråden der omförmälta revisionssak föredrogs och handlades.

Häruppå uppstod Hans Maj:t från dombordet och aflägsnade sig, beledsagad af justitieråden Wretman och Olivecrona.