Sök i Ratio Lex

Om antagande af en lag angående efterbildning af konstverk

1867-01-29 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1867:2, Om antagande af en lag angående efterbildning af konstverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

S.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 29 Jan 1867, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande

af en lag angående efterbildning af konstverk; Gifven

Stockholms Slott den 4 December 1866.

Uti underdånig skrifvelse den 28 Februari 1863 hafva Rikets Ständer, —

under erinran att produkterna af tankens arbete voro lika mycket förtjenta af

skydd som hvarje annan produktion och att författarens eganderätt till sitt

verk jemväl vore i gällande tryckfrihetslag erkänd, hvarjemte genom särskild

författning af den 20 Juli 1855 vore förbjudet att, utan författarens eller hans

rättsinnehafvares tillstånd, offentligen uppföra ett dramatiskt eller för skådeplatsen

författadt musikaliskt arbete, —• tillkännagifvit, det Rikets Ständer ansåge

konstnären ega lika berättigade anspråk derå att eganderätten till hans verk

af lagen hägnades, samt förty anhållit, det Kongl. Näjd täcktes låta utarbeta

och för Rikets Ständer framlägga förslag till stadganden i detta ämne. I anledning

häraf har Kongl. Näjd låtit upprätta ett förslag till lag angående efterbildning

af konstverk, öfver hvilket förslag ej mindre Öfver-Intendents-embetet

och Akademien för de fria konsterna, än äfven Stats-Rådet och Högste Domstolen

blifvit börda samt afgifvit de yttranden, som i bifogade protokoll äro

intagna; Och vill Kongl. Näjd alltså, jern likt 87 § 1 inom. Regeringsformen,

till Riksdagens antagande framställa följande:

Förslag till lag angående efterbildning af konstverk.

Angående efterbildning af konstverk i de fall, då Tryckfrihets-förordningens

stadganden ej kunna derå tillämpas, förordnas som följer:

Bill. till Bilisd. Prof. 1807. 1 Sciml. 1 Afd. 2 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 1.

Ingen må till försäljning eftergöra originala konstverk i konstnärens

lifstid utan hans samtycke, så vida efterbildningen hörer till samma konstart

som originalet.

Ej varder efterbildningen loflig derigenom, att den utföres i annan storlek

än originalets eller att dertill användas material ier af annat slag, ej heller

derigenom, att i densamma vidtagas oväsendtliga förändringar, tillägg eller uteslutningar,

så länge den dock till innehåll och framställning bibehåller egenskapen

af kopia.

§ 2.

En hvar hafve rätt att, med ändras uteslutande, låta efterbildningar af

de af honom utförda originala konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas

på mekanisk väg eller genom fotografi eller afgjutning eller annat dylikt sätt.

Denna rätt må konstnären, med eller utan vilkor och inskränkningar,

kunna öfverlåta på en eller flera, icke blott för sin lifstid, utan jemväl för en

tid af tio år från sin död. Har ej sådan öfverlåtelse skett i konstnärens lifstid;

ege den eller de, som enligt lag hans rättsinnehafvare äro, att för nämnde

tid den rätt, nu sagd är, tillgodonjuta.

§ 3.

Öfvergår konstverk, hvarom ofvan förmäldt är, i annans ego; värde dock

konstnären eller hans rättsinnehafvare derigenom icke förlustig de i följd af

förestående stadganden dem tillkommande rättigheter, der ej annat förhållande

blifvit uttryckligen aftaladt.

§ 4.

Från ofvannämnda förbud undantagas:

l:o efterbildning af konstverk, som tillhöra Staten eller menigheter, eller som

äro utställda på öppna platser eller anbragta på byggnaders utsidor.

2:o konstverks begagnande af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder

vid tillverkning af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller

till prydnader derå.

§ 5.

För öfverträdelse af nu meddelade förbud vare straffet böter från och

med 20 till och med 1,000 Riksdaler; värde ock all skada målseganden ersatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 2.

Formar, plåtar och andra, uteslutande till oloflig efterbildning af annans konstverk

användbara materialier, så ock samtliga till försäljning afsedda exemplar

af efterbildningen skola i beslag tagas, och värde med dem så förfaret att

missbruk deraf ej ske kan; dock må målseganden, der han det äskar, få desamma

till sig utlemnade emot ersättning för värdet eller afdrag derför å det

honom tillkommande skadestånd.

Samma lag vare om den, som oloflig efterbildning till salu håller eller

hit i riket till försäljning införer en annorstädes gjord, enligt denna lag otillåten

efterbildning, der efterbildningens olaglighet varit honom veterlig.

§ 6.

Förbrytelse emot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

§ 7.

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum; ege Rätten,

der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från Akademien för de fria

konsterna, der ej parterne å båda sidor skjuta frågan under gode män och

utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I thy fall uppställe Rätten

den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

§ 8.

Stadgandena i donna lag kunna, under förutsättning af reciprocitet,

delvis eller i deras helhet, af Konungen förklaras tillämpliga jemväl i afseende

å efterbildning af främmande konstnärs arbete, som utom riket linnés.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest städse

välbevågen.

CARL.

Louis De Geer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Bepartements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Fredagen den 21 April 1865''■

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie Statsministern Herr Friherre Be Geert

Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena Herr Grefve Manderström,

Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,

Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Malmsten,

Bredberg,

Thulstrup,

ReutersMöld,

Carlson.

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet

att, sedan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 28 Februari 1863, uppå

anförda skäl, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Rikets

näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag till Lag emot obehörig efterbildning

af inhemska konstalster, så hade, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga

beslut den 24 Mars nyssnämnda år, förslag till Lag i omförmälda hänseende

blifvit uti Justitie-Departementet uppgjordt, sådant det finnes detta protokoll

Inlagd!; hemställande Hans Excellens att, innan samma förslag till vidare

grundlagsenlig behandling företoges, underdåniga utlåtanden deröfver måtte

infordras från Öfver Intendents embete! och Akademien för de fria konsterna.

Och förordnade Hans Maj:t Konungen, uppå Stats-Rådets

tillstyrkan, att Öfver-Intendents-embetet och Akademien

för de fria konsterna skulle genom remiss anbefallas att

med underdånigt utlåtande öfver berörda förslag inkomma.

Ex protocollo

Oscar Bavid Egge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Råd. Fr oposition N:o 2.

Förslag till lag angående efterbildning af konstverk.

Angående efterbildning af konstverk i de fall, då Tryckfrihets förordningens

stadgande!) ej kunna derå tillämpas, förordnas som följer:

§ I
Ingen

må till försäljning eftergöra originala konstverk i konstnärens

lifstid utan hans samtycke, såvida efterbildningen hörer till samma konstart

som originalet.

Ej varder efterbildningen loflig derigenom, att den utföres i annan

storlek än originalet eller att dertill användas andra materialier; ej heller derigenom,

att i densamma vidtagas oväsendtlig^ förändringar, tillägg eller uteslutningar,

så länge den dock till innehåll och framställning bibehåller egenskapen

af kopia.

§ 2.

En hvar kåfve rätt att, med ändras uteslutande, låta de af honom utförda

orginala konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas medelst kopparstick,

stentryck, träsnitt eller annan sådan konst, hvars alster kunna mångfaldigas

på mekanisk väg, så ock genom medel, de der icke förutsätta någon

föregående konstnärsverksamhet, såsom genom fotografi eller afgjutning.

Denna rätt må konstnären, med eller utan vilkor och inskränkningar,

kunna genom laglig afhandling öfverlåta på en eller flera, icke blott för sin

lifstid, utan jemväl för en tid af tio år från sin död. Har ej sådan öfverlåtelse

af konstnären i hans lifstid, skett, ega arfvingarne för nämnda tid den

rätt, nu sagd är, tillgodonjuta.

§ 3.

Samma rätt, som i § 2 sagd är, tillkommer den som medelst kopparstick,

stentryck, träsnitt eller annan sådan konst återgifvit konstverk, till hvars

mångfaldigande ingen har uteslutande rätt; dock vare annan ej förment att

på samma eller liknande sätt sjelfständigt efterbilda originalkonstverket.

§ 4.

Ej vare någon berättigad att begagna sig af annan ännu lefvande persons

originala byggnadsritningar till något byggnadsarbete, utan konstnärens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

samtycke. Dock skall sådant samtycke anses vara gifvet, när ritningen är

offentliggjord af konstnären sjelf eller med hans bifall.

Öfvergå!'' konstverk, hvarom nu sagd! är, i annans ego, värde dock

konstnären eller hans rättsinnehafvare bibeliållne vid de bär ofvan bestämda

rättigheter, der ej annat förhållande blifvit uttryckligen aftal a dt.

§ 6.

Från ofvannämnda förbud undantagas:

l:o efterbildning af konstverk, som Staten eller offentlig myndighet inköpt af

konstnären sjelf eller hans rättsinnehafvare, der efterbildningen ej är af

beskaffenhet, som i § 2 sägs;

2:o efterbildning af konstverk, uppställda på offentliga platser, eller af byggnaders

yttre sidor och derå anbragta konstnärliga prydnader;

3:o konstverks begagnande af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder vid

tillverkning af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller till

prydnader derå.

§ 7.

Hvar som gör intrång i ofvan stadgade rättigheter, straffes med böter

från och med 20 till och med 1,000 R:dr; ersätte ock målseganden all skada.

Formar, plåtar och andra uteslutande till oloflig efterbildning af annans konstverk

användbara materialier, så ock samtliga till försäljning afsedda exemplar

af efterbildningen skola i beslag tagas, och värde med dem så förfaret att

missbruk deraf ej ske kan; dock må målseganden, der lian det äskar, få desamma

till sig utlemnade emot ersättning för värdet eller afdrag derför å det

honom tillkommande skadestånd.

Till ansvar och ersättningsskyldighet, hvarom nu stadgats, vare ock för

fallen den, som hit i riket till försäljning införer en annorstädes gjord, enligt

donna lag otillåten efterbildning, så ock den, som oloflig efterbildning till salu

håller.

Böter enligt donna § tillfalla Kronan och förvandlas, der tillgång sak

nas, efter de grunder, som i Strafflagen bestämda äro.

§ 8.

Förbrytelse emot donna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 2.

§ 9.

Bestiider den, som tilltalad är att efterbildning egt rum; ege Rätten,

der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från Akademien för de fria

konsterna, der ej parterne a bada sidor skjuta frågan under gode män och

utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I thy fall uppställe Rätten

den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

§ 10.

Stadgandena i donna lag kunna, under förutsättning af reciprocitet,

delvis eller i deras helhet, af Konungen förklaras tillämpliga jemväl i afseende

å konstverk, som blifvit utom riket utfärda eller utgifna.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den 29 Augusti 1865

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geer,

Statsråden: Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Bredberg,

Reuterskiöld.

Sedan Kong!. Näjd. den 21 April innevarande år i nåder förordnat, att

Öfver-Intendents-embetets och Akademiens för de fria konsterna underdåniga

utlåtande skulle infordras öfver ett inom Justitie-Departementet upprättadt, StatsRåds-protokollet

för nämnde dag bilagdt förslag till Lag angående efterbildning

af konstverk, så anmälde Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern i underdånighet

det omförmälda underdåniga utlåtanden nu inkommit; varande af Öfver-Intendents-embetet

i underdånighet anmäldt, det Embete! för sin del icke funnit något

att emot berörda förslag erinra; hvaremot Akademien för de fria konsterna

afgifvit ett utlåtande af följande lydelse:

“Medelst nådig remiss af den 21 sistlidne April har Eders Kong], Maj:t

anbefallt Dess Akademi för de fria konsterna att afgifva underdånigt utlåtande

öfver ett förslag till Lag angående efterbildning af konstverk; och får Akade.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

mien af sådan anledning och med remissens återställande nu i underdånighet

andraga följande:

Det ifrågavarande lagförslagets allmänna syftning och innehåll kan Akademien

ej annat än med så mycket större glädje biträda och förorda, som dermed

afses en verklig välgerning åt den fosterländska konsten och dess läkare,

hvilka nu höra hoppas att, i högre mått än hittills, kunna tillgodogöra sig frukten

af sin skicklighet och sin flit samt se sin bergning och sin ställning i samhället

betryggade och befästade.

I afseende åter å uppställningen och ordalydelsen af samma förslag kan

en granskning deraf icke ligga inom Akademiens befogenhet.

Endast två anmärkningar har Akademien ansett sig höra dervid framställa,

till det afseende Eders Kong!. Näjd kan i nåder pröfva skäligt att å desamma

fästa.

Den första rörer förslagets 6 § 3 inom., deri från förbudet att utan

konstnärens tillstånd kopiera hans arbete undantages: leonstverks begagnande af

handtverkare och fabrikanter, såsom förebilder vid tillverkningen af husgeråd och

andra till förbrukning ämnade varor eller till prydnader derå. Akademien har

häruti trott sig finna industrien alltför mycket gynnad på konstens bekostnad

och utan att derpå skörda någon fördel, äfvensom att förhållandet i förevarande

fall är, vid närmare granskning, alldeles detsamma, som ligger till grund

för hela lagförslaget och sålunda hvarken medgifver eller påkallar det gjorda

undantaget. Eu industri idkare nemligen, som önskar att med konstens tillhjelp

åt sin produkt gifva en högre fullkomning och i sådant afseende anlitar eu

konstnär om ritning, målning, modell eller annan förebild, lärer icke försumma

att vid förvärfvandet af detta konstarbete jemväl tillegna sig konstnärens eganderätt

till detsamma, och inträder deruti med full rättighet till skydd mot efterbildning,

som lagförslagets 2 § 2 inom. meddelar. Medelst en sådan förhandling

är allt begagnande af det industri-idkaren tillhöriga konstverket för alla

andra rättvisligen afskuret, och det motsätta förhållande, som af här ifrågavarande

undantags stadgande uppkörning eller att de konstelementer, som den enskilde

industri-idkaren med ospard omtanke och kostnad vill i sina fabrikater

införa, genast blefve en för hans medtäflare gemensam egendom, skulle utan all

fråga förlama konstens förädlande inflytelse på industrien och tillika nedsätta

den fördel för konstnärerne, som föreliggande lagförslag åsyftar. Att här icke är

fråga om obetydligheter blifver klart, om det betänkes huru många störa industriföretag

äro beroende af konstnärens medverkan, såsom t. ex. tillverkning af

porslin, tapeter, siden-, matt- och andra väfnader, kakelugnar och om amentala

käril af flora slag, gjutgods m. in. Hvad särskild!, vidkommer den mindre eller

egentligen handtverkare-industrien, torde någon tillämpning af föreliggande lag

näppeligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

näppeligen ifrågakomma och ännu mindre kan för densammas fördel ett särskildt

afseende vara påkalladt. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer

Akademien underdånigst, att det här omhandlade undantags stadgandet

måtte, såsom ländande både konsten och industrien till skada, från förslaget

utgå.

Den andra af Akademiens anmärkningar beträffar lagförslagets 9 §, i

enlighet hvarmed vid åkommen rättegång om öfverträdelse af lagen, Rätten, der

så nödigt pröfvas, eger infordra yttrande i ämnet från Akademien för de fria

konsterna. Härvid förekommer att ett dylikt yttrande icke kan afgifva!? utan

jemförelse mellan originalet" och efterbildningen, Indika för Akademien måste vara

tillgängliga. Om således tvisten eger rum i landsorten, samt de omtvistade föremålen

icke kunna till Akademien insändas, hvilket i de flesta fall torde mota

svårigheter, kan Akademien icke annorlunda än genom deputerade sitt yttrande

afgifva och desse i sådan händelse vara berättigade till ersättning för sina resor,

hvithet, enligt hvad Akademien föreställer sig, herde i lagförslaget finna ett

omförmälande.“

Uppå Stats-Rådets hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

i nåder förordna, att Högsta Domstolens utlåtande

öfver ifrågavarande lagförslag skulle, för det ändamål 87 §

Regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo

Oscar David Egge.

Bih. till Biksd. Prof. 1867. 1 Samt. 1 Afd. 2 Käft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af särskilt Protokoll öfver ett Justitie-Ärende, hållet uti Kongl. Majds

Högsta Domstol Måndagen den 8 Januari 1866.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Qvensel,

Cramér,

Friherre Leuhusen.

Berg,

Carleson,

Adlercreutz,

Rabe.

Till följd af hvad Högsta Domstolen den 7 sistliden September, vid då

fortsatt granskning af det i protokollet för nämnde dag omförmälda förslag till

Lag angående efterbildning af konstverk, beslutat, både berörda förslag emellan

Högsta Domstolens Ledamöter till närmare granskning cirkulera!; och företogs

nu detta ärende till slutlig handläggning; varande lagförslaget detta protokoll

bilagdt.

Detta förslag föranledde följande anmärkningar, nemligen vid:

§ 1.

Justitierådet Carleson yttrade: “Lika litet som jag tror det vara möjligt

att genom deduction a priori utreda rättsgrunden för förbudet mot sådana efterbildningar

af konstverk, hvartill sjelfständig konstnärlig verksamhet erfordras;

lika litet tror jag den i dylika förbud innefattade inskränkningen af omfånget

för den konstnärliga verksamheten vara rätt förenlig med konstens eget

eller samhällets af konsten, såsom bildningsmedel, beroende intresse. Den

tanke, som i konstverket erhållit ett åskådligt uttryck, en yttre form, kan ej

af någon lagstiftning göras till enskild egendom och den af konstnären framställda

formen tillhör icke honom mer än hvar och en annan, som förmår att

sjelfständigt uppfatta och återgifva densamma. Den sednares rätt är i grunden

så god som den förres, och blir icke sämre deraf att arbetsförtjensten utfaller

olika för den ene och den andre. Onekligen är för konstidkaren af vigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att kunna draga den största möjliga penningevinst af sitt arbete och att för

detta ändamål erhålla lagens biträde och skydd; men för ett underordnadt intresse

får naturligtvis icke ett högre äfventyras, och för konstidkaren, i hans

egenskap af konstnär, torde arbetets frihet och oberoende af privilegier vara

af vida större vigt än penningeförtjensten. Frihet i handling så väl som i

tanke har allt från konstens skönaste dagar intill sednaste tid varit ansedd

icke blott som ett vigtigt utan som ett det väsendtligaste vilkor för hennes lif.

Men hvarje privilegium för den ena konstnären till inskränkning af de andres

fria verksamhet måste blifva ett band på konsten sjelf och osannolikt synes

det ej, att dylika privilegier i längden verka till konstens aftynande — om icke

förfall. Hvad annat är att vänta deraf, att efter hand täflingsfriheten inskränkes,

att den uppåtsträfvande talangen hindras och afskrämmes genom förbuden

mot konstverks efterbildande, och att den konstnär, som någon gång lyckas

att bryta sig en egen väg, slutligen förlorar sig i kopierandet af sig sjelf?

Ännu är lagstiftningen i ämnet, hvad angår konstverks efterbildande på annan

än mekanisk väg, alltför ny att dess skadliga inflytande i nämnda hänseende

hunnit blifva märkbart, men att den icke heller visat någon verkan i motsatt

rigtning torde emellertid vara lika säkert, som att den ännu icke blifvit godkänd

i länder, der konsten står högst och företrädesvis gjort sitt inflytande på

odlingen gällande.

Hvad särskild! angår förevarande lagförslag och dess första paragraf,

återfinnes den väl i § 1 af den danska lagen om eftergöring af konstverk den

31 Mars 1864 men också är, så vidt jag varit i tillfälle att inhemta, Danmark

det enda land, hvars lag innehåller ett sådant stadgande. Vid behandlingen

af förslaget till nämnda lag mötte samma § ett lifligt motstånd i Folkethinget,

hvars Utskott i sitt öfver förslaget afgifna betänkande yttrade om efterbildningar

af den i § 1 afsedda beskaffenhet, bland annat, “att denna efterhärmning

förutsatte eu egen konstnärlig verksamhet, hvilken, om än af underordnad art

i jemförelse med den, som skapat det originala konstverket, likväl kunde fordra

och ådagalägga en verklig talang och allmänligen innefattade så mycket

af efterhärmarens (den vedkommendes) eget, att det med fog kunde betraktas

såsom hans andliga egendom. Väl kunde något dylikt sägas om flera arter af

den konstproduktion (frembringelse), som läte sig mångfaldigas på mekanisk

väg, och mot hvilken Utskottet fann billigt att konstnären erhölle skydd, men

det vore påtagligt att konstnären både ett helt annat intresse af att tryggas

mot dessa efterbildningar, än mot enskild efterhärmning (enkeltviis efterligning);

emedan dels vore det vanligen just genom mångfaldigandet, som konstnären

kunde af sitt arbete draga en fördel utöfver den han hemtade vid försäljningen

af sjelfva originalet, dels vore det naturligt och af erfarenheten bestyrkt,

att kopior af målningar o. s. v. ytterst sällan söktes hos andra än konstnären

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

sjelf, under det tvärtom konstverkets mångfaldigande vanligen långt lättare

verkställdes af andra än konstnären sjelf. Men emot att gifva beskyddet en

sådan utsträckning syntes framförallt afgörande, att vid de aldra dosta tillfällen

det skulle vara nästan omöjligt att ådagalägga att efterbildningen skott till

försäljning, —■ hvilket likväl, på sätt förslaget jemväl förutsatte, vore vilkoret

för att den kunde stämplas såsom otillåtlig — och att det i allt fall vore

omöjligt att hindra föreskriftens kringgående icke blott genom verkställande af

sådana förändringar, om hvilkas “väsendtlighet16 kunde väckas tvifvel, men ock

utan förändringars verkställande t. ex. genom att bortskänka kopian till någon

som sålde den; enär försäljningen vore laglig, så framt icke efterbildningen

verkställts i syftemål att sälja. Vidare skulle det för domstolarne vara ytterst

vanskligt, för att icke såga omöjligt, att afgöra huruvida eu framlagd efterbildning

i samma konstart vore väsendtligen skiljaktig från det ursprungliga

konstverket eller icke. Domstolarne skulle derföre i sådant afseende ständigt

nödgas, så att säga, taga till skiljedomare ivoldgive sig til) en konstnärlig

auktoritet, och till och med hos eu sådan skulle säkert åsigten, huruvida en

företagen ändring vore väsendtlig eller icke, kunna blifva mycket skiljaktig efter

de skiljaktiga individualiteterna, och domen fördenskull blifva mycket beroende

af slumpen (tufaldig). Slutligen syntes det som om regeln, just när den affattades

så att den skilde emellan efterhärmning i samma och i eu annan

konstant, framställde den särskilda svårighet, att flera konstarter så öfvergå uti

hvarandra, att åtskiljandet blefve ytterst vanskligt, och afgörandet i hvarje händelse

kunde komma att lida af obillighet och godtycke. För så vidt till försvar

för beskyddet mot den enskilda kopian (enkeltvise gjengivelse) blifvit anfördt,

att konstnärens ära skulle prisgifvas, när det vore en hvar tillåtet att

gorå dåliga efterhärnmingar af hans arbeten och sälja dem, förekomme det

Utskottet som icke heller donna invändning vore af väsendtlig betydelse. Äfven

om det nemligen kunde medgifvas vara en uppgift för lagstiftningen att skydda

den konstnärliga äran i donna mening — hvilket Utskottet icke antoge —

syntes det i allt fall klart, att denna skulle vara utsatt för långt större fara

från de talrika efterbildningar, som icke ske till försäljning och icke kunna

träffas af någon lag, än af efterbildningar till försäljning, Indika tillförene varit

ytterst sällsynta och icke med skål kunde antagas blifva talrikare efter lagförslaget,

som icke i något afseende inskränkte konstnärens rätt sådan den

vore efter förut bestående lagstiftning.11 Utan skiljaktighet tillstyrktes också af

Utskottet, att den anmärkta paragrafen, motsvarande 1 §:n i det till Högsta

Domstolen remitterade förslaget, finge alldeles förfalla. Orsaken dertill att Utskottets

åsigt ej lyckades att gorå sig gällande, har jag mig icke med visshet

bekant. I hufvudsaken synes mig samma åsigt vara vigtig, och anser jag äfven

derför, att ifrågavarande § bör utgå11.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Justitierådet Cramér yttrade: “Äfven jag befarar, att ett förbud mot sådan

efterbildning af konstverk, hvartill erfordras sjelfständig konstnärlig verk

samhet, icke kommer att på den inhemska konstutvecklingen utöfva något

helsosamt inflytande; såsom grund för min farhåga åberopar jag hvad du statik

rådet Carleson anfört.

Lagstiftningen i detta ämne synes mig ock mota störa svårigheter.

Man måste tillse att lagbudet verkligen kommer att åt konstnären bereda det

utlofvade skyddet. Löses donna uppgift endast ofullständigt, så att, i förekommande

fall, lagen finnes vanmäktig att värna den rätt konstnären trott sig

ega, att ensam skörda vinst af sina alster, kan resultatet af lagen blifva, icke

gagn, möjligen skada för de konstidkande.

Mot ifrågavarande § af förslaget synes mig höra anmärkas, att begreppet

“efterbildning" icke är med erforderlig klarhet bestämdt, äfvensom att densamma

i (ifrigt lemnar obesvarade många frågor, af hvilka egennyttan antagligen kommer

att invändningsvis begagna sig för lagbudets kringgående; det torde icke

blifva lätt att undanrödja dessa betänkligheter; men det är emellertid att förutse,

att tillämpningen af det föreslagna stadgandet skall, såsom det danska

Folketliingets Utskott i det af Justitierådet Carleson citerade utlåtandet antydt,

komma att ofta leda till obillighet eller godtycke."

Högsta Domstolens öfrige ledamöter lemnade donna § utan anmärkning.

8 2.

Då, enligt 1 § Tryckfrihets förordningen, under ordet skrift, som i nämnda

lag nyttjas, skall förstås allt hvad genom tryck under allmänhetens ögon lägges,

samt förthy de genom kopparstick, stentryck och träsnitt frambragta konstalster,

om ej alltid, dock i många fall, kunde blifva hänförliga under Tryckfrihetsförordningens

stadgande!!, ansågo Högsta Domstolens fleste ledamöter ej lämpligt,

att berörda konstarter bär åberopades såsom exempel, utan syntes hvad derom

i förslaget förekomme, höra utgå.

Justitierådet Carleson erinrade att, för så vidt i denna § afsåges konstverks

efterbildande på annan än mekanisk väg, mötte dervid enahanda betänklighet

som vid föregående § framställts, i afseende å förbud mot sådana efterbildningar,

hvartill sjelfständig konstnärlig verksamhet erfordrades; men för öfrigt

och enär författningen enligt förslaget skulle inledas med det uttryckliga

förklarande att den anginge efterbildning af konstverk i de fall, då Tryckfrihetsförordningens

stadgande!! ej kunde derå tillämpas, lemnade Justitierådet §:n

utan anmärkning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 3,

Härvid erinrades om den förändring i redaktionen, som blefve nödig i

följd af anmärkningen vid § 2.

§ 4.

Vid jemförelse af donna § med slutorden i § 5 syntes tvetydigt, huruvida

det enligt 4 § erforderliga samtycke till begagnande vid byggnadsarbete af

annans original a byggnadsritningar, skulle anses vara af konstnären gifvet, eller

ej redan genom blotta försäljningen af eu byggnadsritning. Då det emellertid

torde kunna antagas, att i de flesta fall försäljning af en sådan ritning sker

just i afsigt att köparen må kunna begagna sig deraf vid byggnadsarbete, ansågo

Högsta Domstolens fleste ledamöter förtydligande af förevarande § böra

ske i sådant syfte.

Justitierådet Carleson yttrade: “Ritningars begagnande för byggnadsarbeten

synes mig icke egentligen falla inom författningens omfång, och då dessutom

det föreslagna stadgandet, efter min föreställning, ytterst sällan skulle

lända till verkligt gagn för någon enda, hvars byggnadsritningar blifvit missbrukade,

men oftare kunde vara till onödigt hinder för den försigtigt och till

oskälig skada för den oförsigtige bland de många, hvilka måste af dylika ritningar

sig begagna, borde, efter min tanke, hela §:n utgå."

§ 5.

Den grundsats, som här blifvit uttryckt, syntes Justitieråden Carleson och

Rabe ej åtminstone i hela sin vidd skäligen höra tillämpas i afseende å porträtter,

och jemväl hvad dessa konstalster beträffar komme att stå i strid med

allmänna föreställningssättet. Porträttet hade, om ej alltid, dock i de flesta

fall, oberoende af sitt konstvärde, en egen särskild betydelse, fallande inom

det enskilda lifvets område samt för konstnären alldeles främmande, — och af

detta förhållande torde, om beställaren skall förmenas att utan konstnärens

samtycke låta efterbilda porträttet, också med skål böra följa förbud för konstnären

att, utan beställarens samtycke, taga sådan efterbildning; men lämpligast

syntes Justitieråden dock vara, att rättigheten till efterbildande af porträtt tillerkännes

uteslutande den som beställt detsamma, eller är egare deraf, så framt

ej porträttet tillhör Staten eller offentlig myndighet. Ett stadgande i dylik syftning

kunde, derest Justitierådens åsigt godkändes, måhända höra få plats näst

efter 6 §.

Högsta Domstolens öfrige ledamöter lemnade berörda § utan anmärkning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 6.

15

Högsta Domstolens fleste ledamöter yttrade: Då första momentets inskränkning

i tillåtelsen, att efterbilda offentliga konstverk, skulle motverka nyttan af

och vanligen äfven ändamålet med deras anskaffande och utställande; då, hvad

andra momentet beträffar, byggnader ej torde vara att hänföra till sådana konstverk,

hvilkas skyddande mot efterbildning förslaget afser; samt då de skäl, som

föranledt tillåtelsen att efterbilda konstverk, uppställda på offentliga platser,

samt prydnader, anbragta å byggnaders yttre sidor, äfven synas gälla i fråga

om konstalster, som fått sin plats i offentliga museer, eller blifvit anbragta å

inre sidorna å såväl dylika som andra offentliga byggnader, såsom slott, kyrkor

m. m.; så tillstyrkte bemälde ledamöter, för sin del, att begge dessa moment

ersättas med ett enda, innefattande tillåtelse, att på hvad sätt som helst efterbilda

alla konstarbeten, som tillhöra Staten eller menigheter, eller äro utställda

på öppna platser eller anbragta på byggnaders yttersidor.

Justitierådet Rabe afgaf följande yttrande: “Om, såsom jag föreställer mig,

meningen är, att 2 inom. af donna § skall uttrycka detsamma, som den i danska

lagen om efterbildning af konstverk, — efter hvilken lag det remitterade förslaget

hufvudsakligen blifvit utarbetadt, — förekommande tillåtelse till efterbildning

af konstverk på öppen plats, så ock af “Bygningers ydre sider med de

derpaa anbragte kunstneriske pryda!ser“, med hvilken sistnämnda tillåtelse torde,

efter hvad af förhandlingarna vid lagens antagande vill synas, egentligen afses

att undanrödja det hinder, som för afbildning af städer eller delar deraf skulle

förefinnas, om ej å byggnader anbragta konstnärliga prydnader Ange tillika afbildas,

har jag vid ifrågavarande § i förslaget ej annat att erinra, än att redaktionen

af omförmälda 2 mom. synas mig höra förtydligas, så att af innehållet

klart må framstå, att der endast afses att från förbuden mot efterbildning

undantaga dels efterbildning af konstverk, som äro uppställda på offentlig

eller öppen plats, hvilket sednare uttryck tyckes mig vara det lämpligaste, dels

efterbildning af konstnärliga prydnader, anbragta på byggnadens yttersidor, då

sådan efterbildning sker i sammanhang dermed och således ej åsyfta ett specielt

framställande af den konstnärliga prydnaden; hvarförutan och då till “konstverk,

uppställda på offentliga eller öppna platser“, skulle kunna hänföras äfven

konstalster, som för tillfälliga ändamål, t. ex. försäljning, blifvit å dylika

platser uppställda, men efterbildning deraf utan vederbörligt tillstånd icke lärer

böra få ske, ett sådant misstag i uppfattningen af råtta meningen torde böra

förekommas.“

§ 7.

I afseende å 2 inom. yttrades af:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition No 2.

l:o. Justitierådet Rabe: “Enär tvekan torde kunna förekomma om hvad

med “otillåten" och “oloflig" efterbildning, hvarom 7 § 2 mom. handlar, rätteligen

skall förstås, synnerligast vid jemförelse med förut i förslaget befintliga

stadganden, får jag föreslå, att berörda mom. omredigeras så, att det innehåller

bestämmelse om ansvar och ersättningsskyldighet för den, som hit till riket

till försäljning införer en annorstädes gjord, enligt förslaget otillåten efterbildning

af svensk konstnärs arbete eller som till salu håller sådan eller bär i

riket gjord oloflig efterbildning

2:o. Justitierådet Carleson: 1 betraktande af den ofta — om icke vanligen

— mötande svårigheten att erhålla tillförlitlig visshet och laga bevis derom,

att i handeln förekommande efterbiklningar af konstarbeten, skett med konstnärens

eller hans arfvingars eller rättsinnehafvares tillstånd, föreställer jag mig

att det stadgande, som innefattas i näst det sista momentet af donna §, skulle

till skada för de konstnärer, hvil ka låta till försäljning gorå efterbildningar af

sina arbeten, blifva hinderlig! för konsthandeln och i allmänhet motverka konst

alstrens spridande, hvarför jag tror, att lämpligast vore, det nämnda moment

finge utgå; och

3:o. Justitierådet Berg: De här begagnade uttrycken: “oloflig" och “otillåten"

efterbildning, synas mig gifva rum för tvekan i hvad mån vissa i donna

§ förekommande stadganden ega tillämpning å sådana efterbildningar af konstalster,

som i 1 § afses. Enligt nyssnämnde § äro nemligen dessa efterbildningar

otillåtna endast i det fall att de blifvit i försäljning sändamål åstadkomna;

och om en icke i sådan afsigt tagen kopia af en konstnärs arbete sedermera

t. ex. genom gåfva kommit i tredje mans hand, förefaller det mig ovisst om

denne, genom kopians föryttrande, bör anses förfallen till det för försäljning af

otillåten efterbildning i 2 inom. stadgade ansvar.

Då det dessutom ofta torda vara med stor svårighet förenad! för andra,

än konstnären sjelf, att med visshet bestämma huruvida en konstprodukt är

original eller kopia och, äfven om dess egenskap af efterbildning kan inses, i

allt fall utredning huruvida den med eller utan den primitiva konstnärens

samtycke tillkommit, ej är lätt att anskaffa, skulle, genom de i donna § före

slagna stadganden att alla till försäljning afsedda exemplar af olofliga efterbildningar

skola tagas i beslag samt den, som sådana till salu håller, derjemte

dömas till ansvar och ersättning, ofta nog kunna komma att hardt drabba helt

oskyldiga personer, hvilka i god tro och utan vetskap om efterbildningens olofliga

tillkomst densamma till försäljning emottag!t eller anskaffat och sålunda

ofördelaktigt inverka på den för konstens spridning så vigtiga konsthandeln.

Anses derföre en ansvarsbestämmelse äfven för olofliga efterbildningars hållande

till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2. 17

till salu nödig, tror jag dock den böra inskränkas till det fall, då konsthandlaren

egt vetskap om det försåldas olagliga beskaffenhet.

Justitierådet Bergs yttrande biträddes af Justitieråden Friherre Leuhusen

och O ram er samt Justitierådet Carlesons yttrande af Justitieråd»;!! Qvensel

och Adlercreutz.

3 inom. i 7 § faun Högsta Domstolen såsom, i följd af stadgande™ i

2 Kap. Strafflagen, öfverflödigt, kunna ur förslaget utgå.

§ 10.

Justi tieråden Friherre Benhusen, Berg och Bram er förenade sig om

följande yttrande: “att bestämma när eller hvar ett konstverk blifvit utfördt eller

utgifvet lärer ofta falla utom möjlighetens gräns och att låta frågan om lagens

tillämplighet vara deraf beroende synes oss således redan af donna orsak mindre

lämpligt. Vi inse dessutom icke något giltigt skal, hvarför ej den svenske

konstnären må här i riket fa påräkna lika skydd för alla sina härvarande

arbeten, ehvad de blifvit inom eller utom landet utförda. Att, utan reciprocitet,

utsträcka detta skydd äfven till de af utländningar utförda konstverk, som bär

i riket finnas, anse vi deremot, ej vara ändamålsenligt eller behöflig!. Fn

främmande konstnär, som i sitt hemland fritt får efterbilda svenska konstverk

och dessa kopior föryttra, synes oss nemligen ej ega något skäligt anspråk att

hans egna arbeten skola vara för efterbildning inom Sverige fredade. Hvad

åter angår å utrikes ort gjorda efterbildningar af der befintliga svenska konstverk,

tro vi frågan om svenska lagens tillämplighet bland annat vara beroende

deraf, om sådan efterbildning enligt lagen i det land, der originalet finnes och

efterbildning»;!! skedde, var loflig eller ej. Innefattade nemligen efterbildning»:!!

der ett brott, bör val den svenska konstnären, såvida brottet blifvit begånget

af någon, som under svensk lag lyder, ej vara betaget att enligt donna lag

fordra upprättelse. Finnes deremot konstverket i ett land, enligt hvars lagar

hvar och en egen rätt att deraf taga och försälja kopior, se vi ingen anledning

att derifrån utestänga just konstnärens egna landsmän. Den främmande lagens

verkan torde dock ej höra sträckas utom det område, för hvilket den är gällande,

och mot efterbildning»-^ försäljning så väl bär inom riket som i de

främmande länder, der eftergöring äfven af svenska konstverk kan vara förbjuden,

synes således konstnären höra få påräkna svenska lagens skydd emot

dem, som eljest äro donna lag underkastade. Då emellertid hvad här ofvan

blifvit yttradt om svårigheten att utröna, hvarest ett konstverk blifvit åstadkommet,

äfven i viss man egen tillämpning i afseende å efterbildningar, tro vi

det vara nådigt att, om någon vill freda sig från ansvar för oloflig efterbildBih.

till Riksd. Prof. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Katigt Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ning af svenskt konstverk på den grund att den blifvit utom riket gjord, bevisningsskyldigheten

härutinnan honom ålägges. ''

Med anledning af hvad vi sålunda anfört, skulle vi vilja hemställa, att

de i donna § förekommande orden: “konstverk som blifvit utom riket utförda eller

utgifnaa må utbytas emot: “konstverk, som blifvit af utländning utförda eller wtgifnaäfvensom

att antingen der eller på annat lämpligt ställe i författningen

uttalades, den grundsats, att efterbildning, som bevisligen blifvit gjord i främmande

land och enligt der gällande lag varit tillåten, ej må till ansvar föranleda,

med mindre efterbildningen här i riket eller i annat land, der svenska

konstverk njuta skydd mot eftergöring, försäljes eller till salu hålles, i hvilket

fall den bör lika med bär i riket gjorda efterbildningar anses.“

Justitieråden Qvensel och Rabe yttrade: “med tillämpning af de i 1 Kap.

Strafflagen förekommande bestämmelser skulle, derest annat ej stadgas, kunna

till ansvar efter förslagets 7 § 1 inom. dömas för hvarje här i riket gjord,

efter förslaget oloflig efterbildning af original a konstverk, äfvensom för dylik

utom riket verkställd efterbildning, såvida derigenom svensk konstnärs rätt

blifvit förnärmad. Något giltigt skål att inskränka en sådan tillämpning anse

vi icke förefinnas; men stadgande^ i 10 § lära ostridigt dertill föranleda, då

deraf synes bestämdt följa, att utom riket verkställd efterbildning af svensk

konstnärs derstädes utförda arbete ej faller under förslagets föregående bestämmelser.

För (ifrigt torde tvifvelsmål kunna uppstå angående råtta meningen

af stadgandena i 10 §, såsom huruvida straff kunde adömas för här i

riket gjord efterbildning af härstädes befintligt konstverk, i händelse detsamma

blifvit" utom riket utfördt eller först utgifvet, eller för utrikes verkställd efterbildning

af konstverk, som utförts bär i riket, men blifvit annorstädes utgifvet.

På grund häraf allt synes oss 10 § erfordra omredigering, och borde nämnde §,

efter vår åsigt, komma att afse endast utrikes gjord efterbildning af främmande

konstnärs arbeteOch tilläde härvid Justitierådet Qvensel, att Justitierådet

ansåg redaktionen af donna § höra sa ändras, att anledning till tvekan om

råtta förståndet undanrödjes, och att sådant kunde ske derigenom, att i §:ns

första moment förbjuda eftergöring af svensk konstnärs original a konstverk och

att ett nytt moment tillägges af innehåll, att samma rätt tillkommer utländsk

konstnär för konstverk, som i riket utföres eller utgifves.

Justitieråden Carleson och Adlercreutz lemnade paragrafen utan anmärkning.

In fidem

C. Limnell.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 2.

19

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott Tisdagen den 4 December

1866

i närvaro af

Hans Excellens Herr Justitie statsminister!! Friherre De Geer.

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Man»

derström. ,

Statsråden: Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Bredberg,

Reuterskiöld,

Lagercrantz,

von Ehrenheitn,

Justitieråden: Alexanderson,

Craniér.

Statsråden Tliulstrup och Carlson anmäldes vara af sjukdom hindrade

att innevarande dag i Stats-Rådet uppkomma.

Sedan öfver det inom Justitie-Departementet upprättade, vid Stats-Rådsprotokollet

för den 21 April 1865 fogade förslag till lag angående efterbildning

af konstverk, ej mindre Öfver-Intendents embete! och Akademien för de fria

konsterna, på sätt i Stats-Råds-protokollet för den 29 Augusti samma år förmärs,

med infordrade underdåniga yttranden inkommit, än äfven Högsta Domstolen

afgifvit det utlåtande, som i dess protokoll för den 8 Januari 1866 finnes

intaget, så anmälde Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern nu ånyo detta

ärende, hvarefter Hans Excellens yttrade:

“Svårigheterna af ifrågavarande lagstiftning framgå ej mindre af det

olika sätt, hvarpå frågor af principiel natur i detta ämne blifvit af främmande

länders lagstiftare besvarade, än äfven af de från hvarandra väsendtligen skiljaktiga

åsigter, som nu blifvit inom Högsta Domstolen uttalade. Svårigheterna

ökas, då, såsom här, fråga icke är om revision af en äldre lag, om hvars

brister erfarenheten burit vittnesbörd, utan sjelfva lagstiftningsämnet är nytt, i

den mån det icke redan är upptaget i grundlag och sålunda för civillagen

oåtkomligt. Vår Tryckfrihets-förordning ingriper nemligen väsendtligen i det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

jiaturliga området för en lag om den artistiska eganderätten, i det den, såsom

inom Högsta Domstolen blifvit anmärkt, om ej alltid, dock i många fall är

tillämplig å de genom kopparstick, stentryck och träsnitt frambragta konstalster.

Genom det skydd Tryckfrihets-förordningen lemnar åt den litterära och,

såsom nämn dt är, äfven i viss man den artistiska eganderätten, herde emellertid

sjelfva grunden för den lag, som nu är i fråga, vara ställd utom tvist. Ty

ehvad mot donna grund i sin allmännelighet än må kunna anmärkas, lärer

v det dock svårligen kunna påstås, att en konstnär icke har lika grundade anspråk

på eganderätt till sina skapelser, som eu författare till sina, och ännu

mindre, att en konstnär väl bör vara skyddad emot sådana efterbildningar af

hans alster, som åstadkommas med tryckpressens tillhjelp, men icke1 mot andra

likartade, till exempel förmedelst fotografi eller afgjutning. Men fastän Tryckfrihets-förordningen

sålunda nu erbjuder en utgångspunkt, kan den i öfrigt föga

tjena till ledning för de speciela föreskrifter, som den nu ifrågavarande lagen

påkallar, dels i anseende till skiljaktiga förhållanden, men dels ock derföre att

tryckfrihetslagens föreskrifter i donna dess privaträttsliga del icke ega den bestämdhet

och fullständighet, som synas erforderliga vid stiftandet af en ny lag.

En särskild anledning till väsendtlig modifikation af Tryckfrihets-förordningens

grundsatser har jag ock ansett förefinnas i det till tiden alldeles obegränsade

skydd som samma Förordning, allenast under förutsättning af en ny upplagas

utgifvande hvart tjugonde år efter eu författares död, gifver åt produkten af

hans verksamhet, -- ett skydd, vida större än de aldra flesta afl det öfriga

Europas lagstiftningar medgifvit författare. Och jag befarar högeligen att tillämpningen

af denna grundsats å den artistiska eganderätten icke skulle här i

landet för närvarande godkännas. Fråga har derföre här mindre varit att följa

nämnda Förordning i dess särskilda stadgan den än att tillse, det någon strid

icke uppstår emellan dess föreskrifter och dem, hvilka nu äro i fråga att

meddelas.

Med iakttagande häraf och efter den anvisning, Rikets Ständer sj elfva,

i deras underdåniga skrifvelse af den 28 Februari 1863, lemnat, har förslaget

blifvit upprättadt med hufvudsaklig ledning af den i Danmark den 31 Mars

1864 utfärdade “Lov om eftergjörelse af kunstarbeider“.

Från denna lag är helt och hållet hemtad den i förslagets 1 § intagna

föreskrift att “ingen må till försäljning eftergöra original a konstverk i konst

närens lifstid utan hans samtycke, såvida efterbildningen hörer till samma

konstart som originalet". Två af Högsta Domstolens Ledamöter hafva emellertid

icke godkänt den härigenom uttryckta grundsats, utan yrkat hela paragrafens

uteslutande. Men om jag ock skulle till hufvudsaklig del instämma i de allmänna

reflexioner, som blifvit ställda i spetsen för dessa Ledamöters yttranden,

och h vil k a förnämligast gå derpå ut, att ett underordnadt intresse ej finge äf
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.

ventyras för ett högre, — att arbetets frihet och oberoende af privilegier vore

för konstnären af vida större vigt än penningeförtjensten, ■—- att den uppåtsträfvande

talangen hindrades genom förbud mot efterbildning in. m., så kan

jag dock ej finna att dessa anmärkningar drabba ett förbud, så modifieradt

och begränsad^ som det i förslaget uppställda. Jag har redan i underdånighet

antydt, att konstnärens rätt till skydd måste anses ytterst hvila på samma

grund som författarens, och att donna grund ej får lemnas ur sigte vid nu

ifrågavarande lagstiftning. Är ej grunden rigtig, bör hela försöket att derpå

bygga en lag öfvergifvas; godkännes deremot grunden, bör den i lagen finna

ett konseqvent uttryck inom den utsträckning, man åt lagen gifven Tillerkänner

man konstnären en uteslutande rätt till sitt arbete, så synes mig donna

höra gälla lika mycket såsom förbud emot rättigheten att deraf taga en enda

kopia, som emot att gorå det i flera exemplar. Detta hindrar likväl icke att

med fasthållande af rättsgrundsatsen begränsa dess tillämpning så, att den icke

råkar i strid med högre kraf, — med andra ord att förena konstidkarens intresse

med konstens och det allmännas. Det är detta, som jag anser i förslaget

hafva skott genom de vid förbudet fästade restriktioner, hvilka karakterisera

efterbildningen såsom oloflig blott i det fall, att den skott i afsigt af försälj

ning, —• att den skott i konstnärens lifstid, — och att den skott i samma

konstart som originalet. Snarare än eu anmärkning i ofvannämnda syfte borde

härvid kunna befaras en i motsatt, eller att konstnärens rätt blifvit för snäft

begränsad. Det må för (ifrigt vara sannt, att lagbudet någon gång skulle

kunna kringgås: sådant är beklagligen en för många lagar gemensam brist,

utan att dessa lagar derföre undertryckas, —• det må vara sanct att bevisningen

om afsigten att försälja m. in. någon gång kan blifva vansklig: sådant

kan härröra af brister i bevisningsläran, men lärer icke böra föranleda dertill

att en eljest rigtig grundsats uppoffras, — och det må jemväl vara sanct att

vissa konstarter så öfvergå i hvarandra, att det stundom kan vara svårt att

bestämma gränsen dem emellan; men icke heller för sådana undantagsfall lärer

man höra gifva till spillo konstnärens anspråk på upprättelse i de fall, den

verkligen kan af domaren bestämmas.

I donna del bär inom Högsta Domstolen jemväl åberopats, att Danmark

skulle vara det enda land, hvars lag innehölle ett sådant stadgande som det

ifrågavarande. Härvid kunde erinras, att, på sätt jemväl i danska regeringens

motiver till det i nämnda land framlagda lagförslag anmärkes, den tyska

förbundslagstiftningen i detta hänseende synes “tvifvelaktig66. Hvad åter angår

den franska lagstiftningen, som bilda? af spridda: stadgande!!, framgår åtminstone

af kommentatorers utläggning deraf, att ett dylikt stadgande som det,

hvarom nu är fråga, anses innefattas i nämnda lagstiftning, äfvensom alldeles

otvifvelaktigt är att en i Frankrike för få år sedan nedsatt större kommission

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

för revision af lagstiftningen om litterära och artistiska eganderätten i sitt förslag

tilläde konstnärer ett skydd, vida större än det hvarom nu är fråga. Fullkomligt

enahanda var förhållandet i det lagförslag i detta ämne, som belgiska

regeringen år 1861 föreläde landets representation. I detta förslag tillerkännes

så väl författare som konstnärer “le drott exclusif de publier et de reproduire

leurs ouvrages“, utan att någon skilnad göres emellan en reproduktion, som

fordrar, och en som icke fordrar konstnärlig verksamhet; och det särskilda utskott

(section centrale), som var nedsatt att pröfva förslaget, ansåg detsamma

i denna del så klart, att, såsom det heter i utskottets betänkande, den §, som

innehöll ifrågavarande stadgande “n’a pu dönner lien å aucune discussion".

Af de vidlyftiga förhandlingarna i ämnet anser jag mig desto heldre berättigad

sluta, att ifrågavarande grundsats lika litet i Belgien som i Frankrike utgjort

något hinder för den föreslagna fullständigare lagstiftningen i ämnet, som den

nämnda sektionen antager, att den äldre belgiska lagstiftningen hvilar på samma

grundsats. Jag anser mig således icke ega skäl att tillstyrka förslagets frångående

i donna del.

Vid § 2 hafva Högsta Domstolens fleste Ledamöter, under erinran, Såsom

redan är nämndt, om den i Tryckfrihets förordningen gifna definition å

ordet skrift, anmärkt, att de genom kopparstick, stentryck och träsnitt frarnbragta

konstalster, om ej alltid, dock i många fall kunde blifva hänförliga under

Tryckfrihets-förordningens stadgande!!, och att det förthy icke vore lämpligt

att här åberopa berörda konstalster såsom exempel. Donna betänklighet är

visserligen genom förslagets ingress i sjelfva verket undanröjd; men jag vill

dock tillstyrka en förändrad redaktion af donna §, så mycket heldre som, derest

Tryckfrihets-förordningen skulle finnas tillämplig i hela den omfattning, som af

Högsta Domstolen är antydd, ytterst få fall torde finnas, då en efterbildning

af konstverk, åstadkommen genom någon bär i riket utöfvad konst, hvars alster

kunna mångfaldigas på mekanisk väg, ej skulle vara hänförlig under

Tryckfrihets-förordningens stadgande!!. Deremot gifvas åtskilliga sätt att utan

tryckpressens tillhjelp mångfaldiga konstverk genom medel, de der icke förutsätta

någon föregående konstnärsverksamhet, såsom genom fotografi eller afgjutning;

och att det således hufvudsakligen blir i afseende å efterbildning af

sådant slag, som den nu ifrågasätta lagen kommer att ega sin största prakti
ska

betydelse, lärer, i följd af Tryckfrihets förordningens egenskap af grundlag,

ej kunna förekonnnas, men torde å andra sidan gifva konstnärerna skydd just

i de fall, der behofvet deraf hittills visat sig mest trängande.

För (ifrigt har jag ej funnit skål till annan hufvudsaklig ändring i förevarande

§, än att, då ordet arfvingarne i slutet deraf syntes mig väl inskränkt,

såsom till exempel ej omfattande efterlefvande maka, jag hemställer att detta

uttryck måtte utbytas mot orden “den eller de, som enligt lag hans rättsinne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 2-

häfvare äro“, hvarigenom större likhet vinnes med Tryckfrihets-förordningens

stadgande om successionsrätt till en afliden författares skrifter.

Förslagets 3 §, som stadgar skydd för “den, som medelst kopparstick,

stentryck, träsnitt eller annan sådan konst, återgifvit konstverk, till hvars mångfaldigande

ingen har uteslutande rätt", har väl af Högsta Domstolen blifvit

lemnad utan annan anmärkning än en erinran om den förändring i redaktionen,

som blefve nödig i följd af ifrågasatt redaktionsförändring i § 2. Men

då i nämnda 3 § endast är fråga om sådan efterbildning, som förutsätter konstnärsverksamhet,

och således icke om skydd för till exempel fotografer — ett

ämne, som genom sin natur är främmande för ifrågavarande lagstiftning, —

så skulle, i följd af hvad nyss i underdånighet blifvit yttradt om Tryckfrihetslagens

omfattning och dess tillämplighet på snart sagdt alla efterbildningar,

verkställda genom nu känd konst af sådan beskaffenhet, att dess alster kunna

mångfaldigas på mekanisk väg, förevarande §, huru den än till redaktionen

förändrades, blifva nästan utan all praktisk betydelse. Vid sådant förhållande

och då för öfrig!, så vidt jag varit i tillfälle inhemta, behofvet af skydd i det

fall, som här skulle afses, icke gifvit sig allmännare tillkänna, anser jag bättre

att hela paragrafen utesluta, hvarom jag alltså gör underdånig hemställan.

I afseende å 4 §, som innehåller förbud att begagna sig af annan ännu

lefvande persons original a byggnadsritningar till byggnadsarbete utan konstnärens

samtycke, medgifver jag befogenheten, så väl af hvad Högsta Domstolens

fleste Ledamöter anfört om det obestämda i föreskriftens omfattning, som af den

anmärkning, en Ledamot af Högsta Domstolen framställt derom, att donna fråga

icke egentligen fuller inom författningens omfång. Paragrafen, som är herntad från

den danska lagen, kan dessutom synas icke fullkomligt öfverensstämma med den i

1 § uttalade grundsats, enligt hvilken det visserligen är förbjudet att efterbilda

en konstnärlig byggnadsritning i samma konstart, d. v. s. att kopiera ritningen,

men icke att gorå det i en annan konstart, hvartill sjelfva byggnadsarbetet kan

anses hänförligt. Jag hemställer derföre, att jemväl donna § måtte uteslutas.

Vid 5 § hafva två af Högsta Domstolens Ledamöter anmärkt, att den

der uttalade grundsats ej borde, åtminstone icke i hela sin vidd, tillämpas å

porträtter. Ett sådant urskiljande af särskilda genrer inom särskilda konstarter

synes mig dock nog minutiöst. Att här, med bibehållen konseqvens, uppdraga

gränslinie!-, anser jag nästan ligga utom lagstiftningens förmåga; och

hemställer derföre att berörda anmärkning icke må föranleda till ändring i

förslaget.

Beträffande åter 6 §, hvars första moment gör den der omförmälda

rättighet att efterbilda konstverk, som tillhöra Staten eller offentlig myndighet,

beroende deraf, att konstverket blifvit inköpt af konstnären sjelf eller hans

rättsinnehafvare; så ehuru jag visserligen vidhåller den åsigt, att berörda re
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

striktion, hemtad från ett af belgiska representantkammarens utskott fram stridt

förslag till ändring i belgiska regeringens förutnämnda förslag, synes utgöra

en sträng konseqvens af den i nästföregående § uttalade grundsats om konstnärens

uteslutande rätt till reproduktion af egna konstverk, äfven då de öfvergått

i en annans ego, så medgifver jag dock, att åtskilliga prak iska olägenheter

äro med donna restriktion förenade, hvaremot saknaden deraf synes i viss

män kunna af konstnären ersättas genom förord, träffadt med den, till hvilken

han öfverlåter konstverket. På sådan grund, äfvensom med afseende å hvad

af Högsta Domstolens fleste Ledamöter blifvit anfördt vid detta och följande

moment, hemställer jag i underdånighet, att dessa begge moment sammanföras

till ett enda af det innehåll, bemälde Ledamöter angifvit. Hvad deremot

angår §:ns 3 moment, angående frihet för handtverkare och fabrikanter

att begagna konstverk såsom förebilder vid tillverkning af husgeråd och

andra till förbrukning ämnade varor eller till prydnader derå, så har

Akademien för de fria konsterna yrkat uteslutande af detta moment, såsom

för konstnären obilligt Under medgifvande att genom detta stadgande

konstnärens anspråk på vinst af sitt arbete stundom, ehuru sannolikt icke ofta

eller i någon väsendtligare mån, kan komma att inskränkas, anser jag likväl

detta -Vara ett fall, då konstnärens anspråk måste vika för det allmännas högre

kraf. Detta kraf är här, icke den enskilde industri-idkarens fördel, utan industriens

lyftning i allmänhet genom lättade tillfällen att gifva dess alster den

fulländning, som, enligt vår tids anspråk och andra länders exempel, ofta endast

vin nes genom att derå trycka en artistisk prägel. På detta sätt kan industrien

rnägtigt bidraga till smakens förädling och konstelementers spridande

bland allmänheten, samt återgäldar sålunda åt konsten hvad hon af den lånat.

klen icke lära industrialster, — minst sådana, hvarom här är fråga, eller “husgeråd

och andra till förbrukning ämnade varor" — derföre kunna hänföras till

hvad man i egentlig mening förstår med “konstverk" eller utgöra surrogat

för dessa. På sådan grund synes mig ock skäligen kunna ifrågasättas, huruvida

momentets uteslutande verkligen skulle medföra den af Akademien förutsatta

följd, eller att konstverks begagnande såsom förebilder af handtverkare

och fabrikanter skulle af domstolarne komma att rubriceras såsom efterbildninningar

af konstverk, och förthy bedömas efter föreskrifterna i denna lag. Jag

anser mig således och då Högsta Domstolen enhälligt godkänt momentet, icke

ega skäl att tillstyrka frångående deraf.

Vid 7 § 2 mom., som stadgar ansvar för försäljning af oloflig efterbildning,

hafva särskilda anmärkningar blifvit inom Högsta Domstolen framställda.

Väl kan jag ej dela de Ledamöters åsigt, som yrkat hela momentets uteslutande,

ty då svårighet otvifvelaktigt i de flesta fall skulle mota att upptäcka efter
bildaren
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No L.

bildaren sjelf, skulle lagen komma att sakna nödig kraft, om ej ansvar kunde

drabba jemväl försäljaren. Men deremot anser jag billigt att, såsom af andra

ledamöter blifvit yrkadt, förslaget förändras så, att ansvaret för konsthandlaren

inskränkes till det fall, att efterbildningens olaglighet varit honom veterlig.

Härvid förbiser jag icke, att bevisningen om sådan vetskap hos konsthandlaren

stundom kan blifva svår att åstadkomma. Men denna olägenhet kan af konstnären

sjelf i väsendtlig mån undanrödjas derigenom, att han på förhand, eller

så snart en otillåten efterbildning förekommer i handeln, sjelf för konsthandlarne

tillkännagifver sig såsom ensam berättigad till konstverkets reproduktion.

Genom den förändring i momentet, som sålunda blifvit ifrågasatt, synes mig

ock undanrödjas anmärkningen om tvetydighet i uttrycket “oloflig efterbildning",

— en tvetydighet, som jag för öfrigt icke kan erkänna vara för handen. 7 paragrafens

3 mom. torde deremot, såsom Högsta Domstolen hemställt, kunna utgå.

Hvad Akademien för de fria konsterna vid 9 § hemställt om resekost
nad

till de deputerade, som kunna utses för att granska konstföremål, om

hvars beskaffenhet rättegång uppstått, torde Eders Kongl. Maj:t finna utgöra

ett ämne, som är främmande för den lagstiftning, hvarom nu är fråga.

Förslagets 10 §, hvilken är ordagrannt hemtad från danska lagen, har

väl af t va utaf Högsta Domstolens Ledamöter lemnats utan anmärkning. Men

på grund af de erinringar, som i öfrigt deremot blifvit inom Högsta Domstolen

framställda, synnerligen den att svensk konstnärs rätt icke, så vidt sådant af

svensk lag berodde, vore skyddad mot förnärmelse!- genom en utrikes gjord

efterbildning af hans konstverk, anser jag mig icke i donna del höra vidhålla

förslaget oförändradt. Vid uppgifvande af förändrad redaktion kan jag dock

icke instämma med de tre Ledamöter, som förklarat det icke vara ändamålsenligt

eller behöflig! att, utan reciprocitet, utsträcka ifrågavarande skydd äfven

till de af utländning^ utfärda konstverk, som här i riket finnas. Hela lagen

är byggd på grundsatsen af konstnärers eganderätt till sitt konstverk; och det

måste da vara lagens uppgift att bevara donna eganderätt åt en hvar, som

ställt sig under svenskt skydd, utan afseende å den slappare lagstiftning, som

till äfventyra må finnas i ett främmande land. Den enklaste läsning af frågan

anser jag vara den, som innefattas i det af Justitieråden Qvensel och Kafle

gemensamt framställda förslag, enligt hvithet donna § skulle komma att afse endast

utrikes gjord efterbildning af främmande konstnärs arbete. Och då paragrafen

derigenom tillika skulle komma att stå i full öfverensstämmelse med de i Strafflagens

1 Kap. antagna rättsgrunder, hemställer jag i underdånighet att paragrafen

måtte få undergå förändring i angifna syfte, hvaremot jag, med afseende å

Strafflagens bestämda föreskrifter i nyssnämnda kapitels 1 och 2 §§, anser det

förtydligande tillägg, hvarom Justitierådet Qvensel särskild! hemställt, icke vara

erforderlig!."

Bih. till Riksd. Prof. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

211

Kongl. Majds Nåd. Slcrifveise N:o 3.

Hans Excellens uppläste härefter ett i ofvan antydda hänseenden förän

dradt förslag till lag angående efterbildning af konstverk, samt tillstyrkte att,

i enlighet dermed, nådig Proposition i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas.

Justitierådet Alexanderson förmälde sig instämma i de inom Högsta

Domstolen, redan i anledning af 1 §, gjorda anmärkningar emot förslagets hufvudgrunder,

och befara, att den föreslagna lagen, utan att medföra störa fördelar,

komnie att framkalla många förvecklingar och svårigheter i tillämpningen.

Justitierådet Cramér åberopade sitt i Högsta Domstolen afgifna yttrande.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige Ledamöter, täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Herr Justitie Statsministern

hemställt, samt förordna att nådig Proposition, sådan

den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

G. W. Westberg.

,\:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 11 f. m.

Kongl. Mag ds nådiga Skrifvelse till Riksdagen, om förordnande

af en Stats-Råds-Ledamot i afseende på handläggningen

af vissa i Riksdags-Ordningens 46 8 omförmälda

Riksdagsärender; Gifven Stockholms Slott

den 4 Januari 1867.

Kong], Maj:t vill härmed gifva Riksdagen tillkänna, att Kongl. Maj:t i

nåder förordnat Statsrådet, Kommendören med störa korset af Kongl. Nordstjerneorden,

Henrik Wilhelm Bredberg att under instundande riksdag utöfva

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1867:41 Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj ds nådiga Proposition s. 11 i texten