Angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernväg strafik och särskild för den dervid anställda personals aflöning
1869-04-06 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1869:25, Angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernväg strafik och särskild för den dervid anställda personals aflöning
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
1
Nso 25,
Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1869, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa
grunder för förvaltningen af Statens jernväg strafik och särskild
för den dervid anställda personals aflöning; Gifven
Stockholms Slott den 26 Februari 1869.
När Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition till innevarande Riksdag
angående Statsverkets tillstånd och behof gjorde framställning om ett
förslagsanslag af 4,300,000 Riksdaler för bestridandet af 1870 års omkostnader
vid Statens järnvägstrafik, åtföljdes denna framställning af eu
i Statsråds-protokollet öfver Civilärenden för den 5 sistlidne Januari upptagen
erinran om ändamålsenligheten deraf att vissa grunder för trafikförvaltningen
och särskild! för aflöningen af den vid trafiken anställda
personal blefve bestämda.
Af den oeftergifliga fordran, som med skäl ställes å hvarje förvaltning
af järnvägstrafik, att den skall så mycket som möjligt foga sig
efter de vexlande behofven hos den rörelse och de allmänna intressen,
den har att tillgodose, följer jemväl, att, förutom den för all förvaltning
af allmänna medel gemensamt gällande regeln om iakttagande af den
sparsamhet och hushållning, som låter sig förena med behörigt afseende
å de ändamål, för hvilka den har att verka, de grunder, som på förhand
kunna för förvaltningen af jernvägstrafiken fastställas, hufvudsakligen
måste inskränkas till organisationen af Styrelsen jemte vilkoren
för tjenstemännens anställning och aflöning.
Bill. till Riksd. Prot. 1869. 1 Sami. 1 Afd. 13 Raft.
1
2
Kong/, Nåd. Proposition N:o 25.
Härutöfver anser dock Kong!. Maj:t det vara lämpligt och med
god ordning öfverensstämmande, att stadgande meddelas för den ej sällan
inträffande händelse att, till följd af eu växande trafik eller i öfrigt förändrade
förhållanden, behof af nya anläggningar och byggnader uppstår.
Då fråga är om sådan af större omfattning, såsom ny station, ny
reparationsverkstad eller dubbelspår mellan två stationer, synes afgörandet
deraf höra och i allmänhet äfven kunna utan synnerlig olägenhet
af tidsutdrägt till Riksdagen öfverlemnas. Enahanda är förhållandet med
de vilkor i afseende å kostnaden, under Indika bibana, som af enskilde
härefter anlägga, må till Statens bana anslutas. År åter fråga endast
om utvidgning af redan befintlig anläggning eller byggnad eller om utförande
af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom ordnande af hållplats,
mötesplats eller dylikt, torde det vara nödigt, att hos förvaltningen
finnes frihet att foga sig efter rörelsens kraf, på det att icke en
hämmande inverkan derå skall förspörjas.
På grund häraf föreslår Kong!. Maj:t följande bestämmelser:
l:o) Ny anläggning eller byggnad af större omfattning, såsom ny station,
ny reparationsverkstad eller dubbelspår emellan två stationer
må ej vid redan till trafik upplåten statsbana verkställas förr,
än behofvet blifvit af Riksdagen pröfvadt och godkändt. Riksdagen
tillkomme ock att besluta de vilkor i afseende på kostnaden,
hvarunder anslutning till statsbana må ega rum för bibana,
som härefter af enskilde anlägges.
2:o) I fråga om erforderlig utvidgning af redan befintlig anläggning
och byggnad eller verkställande af ny sådan utaf mindre betydenhet,
såsom anordnande af hållplats, mötesplats eller dylikt,
beslutar Kongl. Maj:t; och bör kostnaden derför intagas i det förslag
till specifik kostnadsstat, för jernvägstrafiken, som Styrelsen
vid slutet af hvarje år har att för det nästföljande underställa
Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse.
Sedan Styrelsen för Statens jernvägstrafik afgifvit underdåniga
förslag dels till organisation af nämnda trafiks förvaltning, dels till aflöningsreglemente
för dervid anställde embets- och tjensteman samt betjente,
dels till omkostnadsstat för år 1869 och dels till reglemente för
antagande och entledigande in. m. af den personal, som af Styrelsen
tillsättes, så öfverlemnade Kongl. Maj:t uti nådig Proposition till 1868
års Riksdag nämnda omkostnadsförslag, hvarjemte Kongl. Maj:t, som
lemnade Riksdagen del af de öfriga handlingarne, föreslog Riksdagen
att godkänna vissa uppgifna hufvudbestämmelser i afseende å vilkoren
för tjenstemännens anställning samt grunderna för aflöning åt dem.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
3
Uti det svar, Riksdagen den 13 Maj sistlidna år afgaf å Kong].
Maj:ts omförmälda Proposition, yttrade Riksdagen följande:
»Genom Kong]. Brefvet af den 30 December 1862 bestämdes, bland
annat, att Styrelsen för Statens jernvägstrafik, utom en chef och en
byråchef, skulle utgöras af tre intendenter, en för hvartdera af stambanornas
tre hufvuddistrikt, hvilka intendenter, förutom det befäl och
den uppsigt, en hvar af dem hade att utöfva inom sitt distrikt öfver
der anställde jernvägstjenstemän, förvaltning, uppbörd och materiel,
tillika skulle å vissa tider i Styrelsen sammanträda vid afgörande derstädes
af vigti gare angelägenheter, som anginge stambanorna i deras
helhet, trafiken å desamma eller dertill hörande materiel; hvarjemte intendenterne
vid dessa sammanträden borde anmäla de frågor af sådan
beskaffenhet, som de hvar för sig ansåge höra komma under gemensam
pröfning, äfvensom föredraga de ärenden i öfrig!,, som särskild! anginge
deras distrikt. Sedermera har genom Kongl. Brefvet af den 13 Juli
1866 blifvit föreskrifvet, att intendenten vid första distriktet skall bereda
och inom Styrelsen föredraga alla ärenden, som angå trafikdistriktens
bart- och maskinafdelningar och den vid dessa afdelningar anställda
personal, och att intendenten vid andra trafikdistriktet skall bereda och
föredraga de ärenden, som tillhöra distriktens trafikafdelningar och den
dervid anställda personal, samt hafva inseende öfver kontrollkontoret.»
»Det nu framlagda organisationsförslaget åter afser en fördelning
af intendenternes göromål på öfverdirektörer och distriktschefer. Enligt
förslaget skulle nemligen Styrelsens ledamöter, bestående af eu byråchef
för byråafdelningen, en öfverdirektör för b an- och maskin-afdelm ngarne
gemensamt samt en öfverdirektör för trafikafdelningen, bereda
och föredraga inför Styrelsen ärenden, hvilka de hvar för sip afdelning
hafva att handlägga, samt kontrasignera de utgående besluten; hvarjemte
öfverdirektörerne skulle ega att på eget ansvar och genom direkta ordres
till cheferne för linieförvaltningen eller till de under dessa lydande,
afdelningsföreståndare meddela sådana detaljbestämmelser, hvilka kunde
vara behöfliga, såsom en omedelbar tillämpning af Styrelsens beslut eller
af gällande reglementen och instruktioner; äfvensom hvarje ledamot
egde att infordra upplysningar i ärenden, som anginge hans afdelning.
Distriktscheferne åter skulle ega att öfvervaka ordningen och hushållningen
inom distrikten, uppmärksamma de industri- och handelsförhållanden
inom distriktets trafikområde, som egde samband med jernvägsrörelsen,
föreslå hos Styrelsen sådana åtgärder, som kunde lända till donna
rörelses befrämjande, samt vara, på sätt Styrelsen dem föreskrefve, dennas
ombud i allt hvad som rörde distriktets förhållande till främmande
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
myndigheter, inrättningar och personer, och, så länge nu gällande trafikoch
tjenstgöringsreglementen skulle tillämpas, äfven utöfva den myndighet,
som nu enligt dessa reglementen tillhörde intendenterne.»
»Emot denna sednare anordning eller inrättande af distriktschefsplatser
hafva emellertid inom Riksdagen åtskilliga betänkligheter yppat
sig. Den grundsats, som blifvit följd vid organisationen af sjelfva Styrelsen,
att enhet och planmessighet vid alla dess detaljer, som tillhöra
samma afdelning inom särskilda distrikt, hvarken kunna åstadkommas
eller bibehållas på annat sätt, än att afdelningen inom Styrelsen har
sin egen, i dess särskilda angelägenheter och göromål kunnig och erfaren
representant, hvilken också är beklädd med tillräcklig myndighet
att såsom högste befälhafvare inom sin afdelning gorå Styrelsens åsigter
och beslut gällande, samt genom behöriga inspektioner vaka öfver
samma afdelnings arbete och hushållning inom samtliga distrikten, —
donna grundsats, hvilken Riksdagen icke kunnat annat än gilla, synes
icke till fullo vara iakttagen vid bestämmandet af distriktschefernes
åligganden, Indika synas sträcka sig till alla grenar af linieförvaltningen.
Då dessutom öfverdirektörerne skulle ega att i vissa fall med förbigående
af distriktsehef meddela direkta ordres till de under dessa lydande
afdelningsföreståndare, synas distriktschefsembetena lätteligen kunna föranleda
förvecklingar och onödig omgång»;
och anhöll Riksdagen, på grund af hvad sålunda, blifvit anfördt,
att Kongl. Magt måtte taga i öfvervägande, huruvida icke dels de föreslagna
distriktschefstjensterna kunde indragas, dels betydliga inskränkningar
ske så val i antalet af de vid jernvägstrafiken anställde embetsed!
tjensteman samt betjente, som äfven i fråga om beloppen af de
för dem föreslagna löneförmåner. Derjemte tillkännagaf Riksdagen sitt
bifall till de flesta af ofvannämnda utaf Kongl. Maj:t föreslagna hufvudbestämmelser
dels i oförändradt skick, dels med vissa förändringar
eller inskränkningar, men förklarade sig icke hafva godkänt de öfriga
bestämmelserna, Indika hufvudsakligen afsågo beloppen af fasta arfvode!!,
de föränderliga arfvodenas fördelning samt inqvarterings- och traktamentsersättning,
provisioner, felräkningspenningar och premier, allt föremål,
på hvilka Kongl. Maj:t här nedan vill ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet.
Med anledning af Riksdagens nyssberörda anhållan har Trafikstyrelsen
den 31 sistlidne December afgifvit underdånigt utlåtande, deruti
Styrelsen, hvad först angår behofvet och lämpligheten af distriktschefsembetena,
hufvudsakligen yttrat: att den direkta inspektion öfver linieförvaltningen,
som af Styrelsens chef och ledamöter utöfvades, i all
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
5
mänhet icke kunde sträcka sig längre än till ett färre antal inspektionsresor
hvarje år; att dessa resor, om något dermed skulle kunna uträttas,
alltid, droge eu dyrbar tid från de många göromålen inom Styrelsen;
att vid jernvägar af så stor utsträckning som den de Svenska hade,
kundefen sådan periodvis återkommande inspektion ej ersätta det mera
permanenta öfvervakan de af hushållningen och tjenstgöringen å linien i
öfrigt, som egde rum innan intendenterne å första och andra distrikten
blefvo inkallade för att inom Styrelsen öfvertaga dem nu anförtrodda
åligganden; att samma erfarenhet för längesedan vunnits inom andra
länders jern vägsförvaltningar, hvarföre det icke, Styrelsen veterligen,
funnes någon jernväg i Europa af en med de Svenska stambanornas
jemförlig längd, der icke nyssnämnda arbetskraft blifvit tagen i anspråk
och på ett eller annat sätt införd; att det således vore icke allenast på
egen, utan på allmän erfarenhet Styrelsen grundat och ännu grundade
sin åsigt derom, att, förutom den inspektion, som af Styrelsens chef
och ledamöter kunde utöfvas, ett permanent öfvervakande af linieförvaltningen
ovilkorligen vore af nöden vid de Svenska stambanorna och
att till följd häraf en särskild arbetskraft för detta permanenta öfvervakande
måste förefinnas; att, i fråga om sättet att anordna densamma,
Styrelsen haft att välja emellan två olika system, som, efter hvad Styrelsen
omständligare omför malt, utomlands begagnades, det ena med
vissa trafikområden och det andra med de särskilda förvaltningsgrenarne
såsom grund för indelningen; att fördelen af det förra systemet vore
större sammanhållning emellan de på ett område gemensamt verkande
olika afdelningarne; att dess olägenhet förnämligast bestode i svårigheten
att vid tillämpningen finna personer med den allmänna insigt i
förvaltningens alla grenar, som vore nödvändig för att kunna bedöma,
huru tjensten inom dem utöfvades och hushållningen iakttoges; att
donna olägenhet visserligen ej förekomme vid tillämpningen af det sednare
systemet, enär det alltid måste vara lättare att finna personer med
insigt i en förvaltningsgren än i flera, men att det icke kunde nekas,
att sammanhållningen emellan de olika afdelningarne blefve svårare att
med detta system åstadkomma; att då det sednare systemet drefve
centralisationen till sin yttersta spets, Styrelsen för sin del ansåge, att
man måste med mycken försigtighet framgå med försök i donna riktning,
intilldess mera erfarenhet inhemtats af den i allt fall ganska stärka
centralisation, som inrättandet af öfverdirektörsembeten innebure; att
Styrelsen derföre ej tilltrodde sig att utan praktisk pröfning afgöra,
hvilket af de omhandlade båda systemen vore att föredraga, men att
donna praktiska pröfning förutsatte, att man åtminstone till en viss grad
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
användt båda systemen; att en början till pröfning af det förra kunde
anses redan vara gjord, emedan, under nu varande förhållanden, intendentsbefattningen
vid tredje trafikdistriktet i sjelfva verket vore att
betrakta såsom ett distriktschefsembete, sådant Styrelsen i sitt förslag
framställt detsamma; att det vore helt naturligt, att Styrelsen vid valet
emellan de begge systemen helst antoge det förra, dels derföre att detta
låg närmast till hands, dels ock derföre att den person, hvilken nu
benkläder nämnda intendentsbefattning, redan i sex år innehaft densamma,
och Styrelsen således ej med afseende a honom hade att befara den
enda egentliga olägenhet, som detta system hade med sig; att, hvad
anginge de af Riksdagen anförda betänkligheter emot införandet af
distriktschefsbefattningar, Riksdagen visserligen påpekat det förhållande,
att den grundsats, som blifvit följd vid organisationen af sj elfva Styrelsen,
icke syntes vara till fullo iakttagen vid bestämmandet af distriktschefernes
åligganden, men att Riksdagen icke närmare angifvit, hvari
sj elfva olägenheten af ett sådant förhållande skulle bestå; att, om meningen
vore den, att en brist på konseqvens eller likformighet i det
hela genom samma förhållande uppkommit, Riksdagen icke betraktat
distriktschefernes ställning i tillbörligt sammanhang med linieförvaltningen
i (ifrigt, enär, om man det gjorde, man skulle finna, att donna
förvaltning handhades på hvarje distrikt af en chef, biträdd af föreståndare
för de särskilda afdelningarne, således i fullkomlig likformighet
med den organisation, som gällde för sj elfva Styrelsen; att, om meningen
åter vore den, att, då vid jernvägstrafiken hvar och en i allmänhet
arbetade inom en viss begränsad afdelning, en skola saknades till utbildande
af den mångsidighet i kunskaper, som distrikts chefs emb etet syntes
förutsätta, så villo Styrelsen, som, enligt hvad här ofvan är antydt, icke
förbisett svårigheten att finna lämpliga personer till beklädande af nyssnämnda
embeten, likväl erinra, dels att det just vore till förminskande
af donna svårighet Styrelsen föreslagit att förändra intendenturerna, vid
Indika ofvannämnda mångsidighet vore ovilkorlig, till distriktschefsembeten,
vid Indika anspråken på mångsidighet kunde ställas betydligt
lägre derigenom att det ansvar för detaljbestämmelser och det ingripande
i det rent tekniska, som hittills ålegat intendent, blifvit förflyttadt,
till öfverdirektörerne och påj dem'' afdelningsvis fördeladt, dels att de
olika afdelningarne, såsom verkande till ett gemensamt mål, så nära
berörde hvarandra, att det ej vore särdeles svårt för den val begåfvade
vettgirig och med iakttagelseförmåga utrustade, att under tjenstgöring
inom en afdelning taga Jen sådan kännedom om ^förhållandena äfven
inom de andra afdelningarne, att han kunde bedöma, huru tjensten
Konal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
7
inom dessa utöfvades och hushållning der iakttoges och sålunda, derest
han tillika besutte de egenskaper, ett högre chefskap i allmänhet kräfde,
äfven kunde utöfva den myndighet, distriktschefsembetet innebure; att
Riksdagen vidare, så framt Styrelsen fattat meningen rätt, uttalat den
åsigt, att öfverdirektörernes befogenhet att i vissa fall, med förbigående
af distriktchef, meddela direkta ordres till de under denne lydande afdelningsföreståndare,
skulle framkalla två olägenheter, den ena förvecklingar
och den andra onödig omgång; att Styrelsen emellertid ansåge
en motsägelse ligga i detta Riksdagens yttrande, enär det omnämnda
förbigåendet val snarare borde antagas såsom motsatsen till omgång;
att de förvecklingar, som befarats, icke kunde uppkomma mera än på
ett sätt, nemligen sålunda, att öfver direktörs till afdelningsföreståndare
direkt meddelade detaljbestämmelse sto de i strid med distriktschefens
uppfattning af den föreskrift, hvaraf sagda bestämmelse, enligt § 3 j
organisationsförslaget, skulle vara eu omedelbar tillämpning; att ett
sådant slag af förveckling läte tänka sig, men att frågan då vore dels
den, huru mycken sannolikhet en sådan förveckling kunde hafva för sig,
dels den, huruvida genom distriktschefernes indragning eller genom
användande af det andra här ofvan omnämnda systemet förvecklingarne
lättare kunde undvikas; att Styrelsen i förra fallet ville erinra derom,
att, enär af den föreslagna organisationens grundsats följde, att ordres
från Styrelsen till linieförvaltningen måste vida mera i detalj utarbetas
än tillförene, då sådant var åt intendent öfverlemnadt, och eu sådan
utarbetning i alla händelser ko linne att ske genom öfverdirektör, det
måste ligga i dennes intresse att redan i den ordre, Styrelsen kollektivt
utgåfve, så många detalj bestämmelser som möjligt intogos, på det att
ansvaret för utgifna ordres skulle, i så vidsträckt mån som möjligt, gälla
Styrelsen kollektivt i stället för honom ensam, samt att de af Styrelsen
kollektivt utfärdade föreskrifter skulle linieförvaltningen meddelas genom
distriktchef, och ju mera detaljerade dessa föreskrifter vore, desto mera
rent tekniska måste de ytterligare bestämmelser vara, som af öfverdirektör
behöfde utgifvas, desto mindre behöfde distriktchef med dem
taga befattning och desto färre måste de tillfällen blifva, då förvecklingar
af ifrågavarande slag kunde uppkomma; att om åter distriktscheferne
indroges och det starkare centralisationssystemet tillämpades,
skulle sammanhållningen å linien af de särskilda afdelningarne till gemensam
verksamhet utan tvifvel blifva svårare och förvecklingar i andra
riktningar än den af Riksdagen förutsätta kunna uppkomma; att undvikandet
af förvecklingar berodde ytterst på den göda viljan hos de
samverkande; att, der donna saknades, ingå system kunde förebygga
8
Kong!- Maj:ts Nåd. Proposition N:o .25.
de ledsamma följderna; samt att, da nu så väl andra länders som Styrelsens
egen erfarenhet gåfve vid handen, att den direkta inspektion,
som Centralstyrelsen kan utöfva öfver linieförvälfången, icke ensam
vore tillfyllestgörande, utan en särskild arbetskraft härför erfordrades;
då den personal, Styrelsen till vinnande af donna arbetskraft föreslagit,
vore jemförelsevis fåtaligare än i något annat land; då af de två system,
man, till åstadkommande af samma kraft, både att välja på, det ena,
till följd af redan bestående förhållanden läge närmast till hands att
först tillämpa; dä genom förkastande af detta system ett annat måste
sättas i stället och besparingar sålunda ej genom ett sådant förkastande
kunde vinnas; och då slutligen de betänkligheter Riksdagen framställt
mot användandet af distriktschefer icke torde bevisa detta systems förkastlighet,
än mindre att den allmänna erfarenheten om behofvet af en
särskild arbetskraft emellan Centralstyrelsen och linieförvaltningen vore
utan värde; alltså ansåge Styrelsen sig ega tillräckligt talande skäl för
att fortfarande vidhålla sin åsigt derom, att distriktschefsembetena eller
andra mot samma ändamål svarande embeten borde införas till åstadkommande
af ett permanent öfvervikande af linieförvaltningens alla
grönår; äfvensom derom att, i fråga om de olika sätt, hvarpå ett sådant
öfvervakande kunde vinnas, det, som Styrelsen föreslagit, borde fortfarande
få gälla, intilldess, efter praktisk pröfning af något annat, detta
andra visat sig ega bestämda företräden.
Beträffande ifrågasätta inskränkningar af tjenstepersonalens antal
och aflöning har Styrelsen, efter att hafva jemfört förhållandet emellan
kostnaden för öfverstyrelse!! vid de Svenska och åtskilliga utländska jernband''
och dervid kommit till det resultat, att samma kostnad i Sverige
är lägre än i utlandet, vidare anfört: att om man jemförde styrelseledamöternes
och distriktschefernes ställning med den, som deras vederlikar
inom andra grenar af den civila förvaltningen innehade, så visade
sig, att ingen gren af nämnda förvaltning hade så stort behof af embetsman,
hvilka uteslutande egnade sin tid åt tjensten, som en trafikstyrelse,
men att deremot tj enstgöringsförhåll ande na inom andra förvaltningsverk
icke hindrade- ens styrelseledamöter att åtaga sig särskilda
med löneförmåner förbundna befattningar; att det läge mycken magt uppå,
att trafikstyrelsens ledamöter ej vid sidan af sin egentliga verksamhet
åtoge sig andra värf; att Styrelsen derföre ej nog kraftigt kunde framvälla
det nödvändiga uti att försäkra desse embetsman en sådan ekonomisk
ställning, som ej föranledde till att genom andra befattningar söka
förbättra inkomsterna; att Styrelsen emellertid icke ansett sig kunna
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
9
för sina ledamöter föreslå högre belopp än som i flera år redan utgått
till Departementscheferne i Tullverket; men att Styrelsen ansåge en nedsättning
af arfvodena under detta belopp kunna tolkas såsom ett erkännande
af rättigheten för Styrelsens ledamöter att på andra håll söka
förskaffa den tillökning i inkomster, som deras vederlikar inom andra
verk kunde bereda sig; att tjenstebefattningarne vid byråafdelningen i
allmänhet funne sin motsvarighet inom andra förvaltande verk; att''med
vederbörligt afseende å göromålens mängd, arfvodena inom denna afdelning
blifvit föreslagna enligt de grunder, som för motsvarande befattningar
inom andra verk vore gällande; att sekreteraretjensten, såsom
gemensam för samtliga afdelningarne, fordrade mer än vanligt mångsidiga
insigter hos innehafvare!!; att, så framt dessa insignier förefunncs,
hvilket för närvarande vore fallet, en betydlig tidsbesparing derigenom
bereddes Styrelsens ledamöter vid målens uppsättning; att banafdelningen
vore den af alla afdelningarne, som minst berördes af trafikens
större eller mindre liflighet, men som deremot mest af alla stode i beroende
af banlängd och byggnadssättets soliditet; att åsigterna om talrikheten
hos den personal, som till banans bevakande vore nödvändig,
hade i olika länder varit ganska olika; att i Sverige blefvo till en början
de i Tyskland gällande åsigter tillämpade, såsom erbjudande den största
säkerheten; att härifrån dock gjordes afvikelse!- redan år 1864, till en
början i andra distriktet, i så måtto, att en viss de! af be valen i ngspersonalen
vid dagsljus användes å underhållsarbetena utmed banan, hvarigenom
dagsverkskostnaden för dessa arbeten ganska betydligt nedgick;
att, sedan erfarenheten gifvit vid handen, att bevakningen ej kunde
anses lida genom donna anordning, densamma vidtagits äfven på de
öfråga distrikten; att Styrelsen redan beslut!! att, i man af nya banors
tillkomst, fördela redan befintlig personal af både baningeniörer och
hallmästare på de nya linierna genom att förlänga hvarje funktionärs
tjenstgöringsområde; att Styrelsen äfven beslut!! att, i händelse någon
af nämnde funktionärer aflinge, tills vidare icke besätta den afgångnes
plats på annat sätt än genom fördelning af hans område på de öfrige;
att jemväl den minskning i personalen vid denna afdelning blifvit genomförd,
att de så kallade materialvakterna indragits och desses åligganden
fördelats på banmästarne och maskinafdelniagens förrådsvakter;
att de indragningar, som sålunda redan vore beslutade, komme att inbespara
störa summor, men icke kunde på en gång genomföras utan
att ur tjenst försätta eu del af nu befintliga, val inöfvade personal,
hvilken del snart klofve behöflig, då nya sträckor af Nordvestra stamBih.
till RiJcsd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Åfcl. 13 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
banan efter hand tillkomme; att man vanligen ansåge antalet af trafkafdelning
ens personal stå i direkt förhållande till trafikens betydenhet; att
detta dock icke vore förhållandet med mer än den ena delen af donna
personal, nemligen den, som åtföljer bantågen; att hvad deremot den
andra delen beträffade, eller den så kallade stationspersonalen, det borde
bemärkas, att det minimum af personal, som å hvarje station ovilkorligen
måste finnas för att emottaga inkommande och expediera afgående tåg,
onekligen skulle kunna emottaga och expediera ett betydligt större antal
tåg hvarje dag än som nu skedde; att det ock vore en sanning att å vissa
stationer svårighet förefunnes att gifva personalen jemn sysselsättning, men
att man likväl icke kunde reducera antalet mera än till ofvannnämnda minimum,
särdeles som man å så långa sträckor enkelspårig jernväg som i Sverige,
der tågmöten alltid måste ske å stationerna, icke kunde undgå att för
dessas- säkra och skyndsamma skötande hålla en något större stationspersonal,
än som vid smärre stationer å dubbelspårig bana erfordrades;
att det likaledes borde lätteligen kunna inses, att det gånge lika fort
att i godsböckerna införa och å godslistorna upptaga en sändning af
1,000 centner som en sändning af en centner gods, och att följaktligen
den godsexpedierande personalens storlek berodde mera på antalet kollyn
och stationer, till hvilka särskilda godslistor skola expedieras, än
på antalet centner; att deraf åter följde, att vid stationer, der godset
i allmänhet förekomma i störa partier, personalen syntes fåtalig i jemförelse
med godsmängden, hvaremot vid sådana stationer, der godset förekommer
mest i smärre partier, personalen alltid syntes jemförelsevis
stor; att, när man nu t o ge i betraktande, huru få de stationer vore
på de Svenska stambanorna, hvilka i godsmängd kunde mata sig
med äfven de måttligare stationerna vid andra folkrikare länders starkt
trafikerade jernvägar, så skulle man äfven finna förklarligt, att med
afseende å stationspersonalen en jemförelsepunkt förekomma, der de
Svenska stambanorna alltid skulle komma att stå efter andra rikare
länders jernvägar; att Styrelsen emellertid nu kommit till visshet om,
att åtskilliga af de stationer, som förekomma ä de nyare så väl som de
äldre bandelarne, icke hade den vigt för trafiken, som från början påräknats,
och att tjenstepersonalen å dessa stationer derföre kunde inskränkas;
att början härmed gjordes redan i Januari månad 1868, då vid Björneborgs
station, efter dervarande stationsinspektors afgång, en stationsmästare tillsattes
med 240 riksdalers lägre aflöning per år; att det vore Styrelsens plan
att framdeles, i den mån ledigheter uppstode, till föreståndare å smärre
stationer anställa lämpliga personer, som genomgått sina grader vid Statens
jernvägstrafik i betjeningsklasserna, och hvilka i allmänhet torda
11
Kongl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 25.
hafva sin nödtorftiga bergning af lägre a tidningar, än som hittills varit
för stations!nspektorer afsedda; att vid maskinajdelningen personalens
antal för närvarande vore så efter behofvet afpassadt, att Styrelsen ansåge
minskning deraf icke kunna ega ruin; och att, hvad aflöningsförmånerna
beträffade, endast om lok o motivförare och eldare skulle kunna
anmärkas, att de hade något bättre aflöningsvilkor, än vid åtskilliga
privatbanor inom Sverige och vid flera utländska baner vore gällande;
men att, sedan deras premier för besparing af bränsle och smörjni
ngsämnen den 1 April 1868 blifvit nedsätta med omkring 331 procent,
Styrelsen ansåge vidare nedsättning ej i imligen kunna göras,
emedan de långa vägar, tagen å stambanorna måste utan ombyte
af tågpersonal vanligen tillryggalägga, då betjeningen nödgades taga
så val måltider som nattqvarter utom sina hem, äfvensom våra klimatiska
förhållanden gjorde nämnde b etj entes tjenstgöring både kostsam
och ytterst ansträngande, samt dessutom erfarenheten redan visat,
att lo å 20 år i medeltal kunde anses såsom deras längsta tjenstgöringstid,
innan deras helsa och arbetskraft vore uttömda; att med
trafikafdelningens konduktörer och öfriga tågpersonal förhållandet vore
lika; att hvad för öfrigt anginge beloppen af de för linieförvaltningens
tjensteman och betjente föreslagna aflöningsförmåner, Styrelsen ville
fästa uppmärksamhet derpå, dels att jernvägens personal från den högste
till den lägste vore vid utöfvandet af sin tjenst utsatt för att genom
en kanhända blott ögonblicklig uraktlåtenhet af sin tjenstpligt föranleda
oberäkneliga olyckshändelser och att derigenom drabbas af stränga
straff; dels att donna personal, utom den drygt tillmätta vanliga arbetstiden,
ofta måste för tjenstens kraf offra dagens eller nattens hvilostunder,
äfvensom att den både ett betydande ansvar för en stor penningsuppbörd
och en dyrbar Statens egendom samt genom sin omtanke
och oegennytta i väsendtlig mån inverkade på Statens behållning af
jernvägarne; att billigheten derföre fordrade, att desse Statens tjenare
icke alltför mycket tillbakasattes i jemförelse med deras vederlikar
inom ^andra förvaltande verk; att den afiönings-stat, som gäller för de
vid 1 ullverket anställde tjensteman, bäst egnade sig för jemförelse i
delta afseende, hvarvid dock icke borde leinnas utan afseende att beskaffenheten
af tjenstgöring^! vid de båda verken under vintertiden vore
betydligt olika, ithy att större delen af Tullverkets personal då i följd
af naturliga förhållanden hade lindrig tjenstgöring, då deremot jernvägspersonalen
under samma årstid hade sitt för kropp och själ mest
ansträngande arbete, hvartill ytterligare komme, att Tullverkets personal
åtnjöte fördelarne af eu val ordnad pensionsinrättning på Statens be
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
kostnad, då deremot Statens jernvägstrafiks personal ännu icke erhållit
någon förhoppning att, sedan den under eu härd och ansvarsfull tjenstgöring
utslita sina krafter i Statens tjenst, tryggas mot nöd på ålderdomen;
samt att Styrelsen, som ansåge sig hafva med mycken moderation
begagnat rättigheten att uppflytta tjensteman i högre löneklasser, på
grund af allt hvad sålunda blifvit anfördt, hade den fasta och lifliga
öfvertygelse, att eu nedsättning, under hvad namn som helst, uti de
snarare för lågt än för högt tillmätte aflöningsförmånerna för jernvägspersonalen
ingalunda kunde vara förenlig med Statens eget intresse
eller, för så vidt nedsatt ningen skulle tillämpas på redan i tjenst varande
personal, med billighet, och att den lust för ett nitiskt och oegennyttigt
uppfyllande af tjenstepligter, hvarigenom flertalet af Statens jernvägspersonal
hittills utmärkt sig, icke kunde skäligen förväntas fortfarande
skola ega bestånd, om personalen, i stället för att röna uppmuntran
hos Statsmagterna funne sig blifva stjufmodärligt behandlade emot andra
Statens tjenare, med hvilka flen skäligen jeinförde sig, och att saknaden
af nämnda nit och oegennytta, trots en Styrelses alla ansträngningar,
lätteligen kunde i resultaten af Statens jernvägstrafiks förvaltning leda
till en försämring, som mångfaldigt uppvägde den fördel, det allmänna
möjligen kunde vinna genom nedsättning i aflöningsbeloppen.
Ehuru eu af sed näste Riksdag jemväl väckt fråga om sammanslagning
af Styrelserna för jernvägstrafiken och jernvägsbyggnaderna,
eller flen sistnämnda Styrelsens förläggande till arbetslinien, ännu icke
blifvit, jemte vederbörandes deröfver helt nyligen inkomma underdåniga
utlåtanden, företagen till nådig pröfning, har Kongl. Maj:t ansett donna
omständighet ingalunda höra uppehålla den deraf icke nödvändigt beroende,
nu förevarande frågan om den för trafiken erforderliga personal
och dess aflöning; hvarvid till en början bör i minnet återkallas, huruledes,
enligt förra Riksdagens beslut, föränderliga arfvode!! inom trafikstaten
utgå inom följande 25 löneklasser, nemligen:
Första klassen med ärligt belopp af .....R:dr 4,200
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde
Nionde
Tionde
3,900.
3,600.
3,300.
3,000.
2,700.
2,400.
2,100.
1,800.
1,500.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25. 13
Elfte klassen med årligt belopp af......R:dr 1,200.
Tolfte » » » » »i » 1,080.
Trettonde » » » » »...... » 960.
Fjortonde » » » » » » 900.
Femtonde » » » » »..... » 840.
Sextonde » » » » »...... » 780.
Sjuttonde » » » » » ...... » 720.
Adertonde » » >> « »..... » 660.
Nittonde » » » » »...... » 600.
Tjugonde » » » » «...... » 540.
Tjugondeförsta » » » » »...... -> 480.
Tjugondeandra » » » » »...... » 420.
Tjugondetredje » » » » »...... » 360.
Tjugo ndefjerde » » » » »...... » 300.
Tjugondefemte » » » » »...... » 240.
Efter öfvervägande af hvad i Trafikstyrelsens här ofvan upptagna
utlåtande förekommit, har Kongl. Maj:t funnit, att den utgift, som för
distriktschefsbefattningarne beräknats, icke kan undvaras, men att för
närvarande, innan det ena eller andra af de utaf Trafikstyrelsen omförmäld
a system för ett permanent öfvervakande af linieförvaltningen blifvit
vidare praktiskt pröfvadt, det icke bör definitivt bestämmas, huruvida
distriktschefsembeten skola införas, eller nämnda öfvervakande
lämpligare skall på annat sätt anordnas; äfvensom beträffande ifrågasatta
inskränkningar i afseende å antalet af de vid jernvägstrafiken
anställde embets- och tjensteman samt beloppen af deras aflöning, Kong].
Maj:t, i de delar, som utgöra föremål för denna framställning, lika
med Trafikstyrelsen, funnit andra sådana inskränkningar än dem,
bemälda Styrelse redan
heter kunna göras.
Vid detta förhållande och då Kongl. Maj:t fortfarande vidhåller
åsigten om lämpligheten af de utaf Kongl. Maj:t vid sista riksdag i
afseende å grunderna för afiöningsstaten föreslagna bestämmelser, hvilka,
antagligen i följd af beslutet om Riksdagens bär ofvan omförmälda
underdåniga hemställan, ej då vunnit Riksdagens godkännande, vill
Kongl. Maj:t ånyo till Riksdagens pröfning öfverlemna samma bestämmelser,
utan annan förändring, än dels den modifikation, som påkallas
deraf att definitivt beslut om distriktschefers tillsättande ej nu fattas,
dels ock att arfvodet för kontrollerande maskiningeniören blifvit nedsatt
till 1,800 Riksdaler, eller det belopp, han redan för innevarande år
14
Kongl. Maj\tS Nåd. Proposition ''N:o ,85.''
åtnjuter; och Kongl. Maj:t föreslår alltså härmed, att Riksdagen, utöfver
de vid sista riksdag antagna bestämmelser i nyssnämnda ämne, nu
måtte ytterligare godkänna följande, nemligen: .
a) Fasta arfvoden utgå med nedanstående årliga belopp för följande
ernbets- och tjensteman:
Vid Styrelsen:
till Generaldirektören............. R:dr 9,000.
» Byråchefen................ ” 5,500.
» Öfverdirektören vid b an- och maskinaf
-
Särskildt arfvode för öfvervakandet af af
delningarne
å linien......•.....» 1,000. „ 6,500.
» Öfverdirektören för tratikavdelningen . . R:dr 5,500.
Särskild! arfvode för öfvervakandet af af
delningen
å linien......- ROOO. >, 6,500.
» Sekreteraren............... ” 4,500.
» Registrator!! och Aktuarie!!.......... 8 3,500.
» Eu Notarie................ 8 2,500.
» En d:o.............- - - 8 2,500.
» Ombudsmannen . . . .........• • 8 3,000.
» Kamererare!!............... * 4,000.
» Revisor!!................. 8 3,000.
» Hufvudkassören.............. 8 3,000.
» Uppbördskassören............. 8 3,500.
» Föreståndaren för Statistiska kontoret ...... » 4,000.
Nuvarande innehafvare!! af denna befattning bibehålies
under sin tjenstetid vid det arfvode, han hittills
innehaft, af 200 R:dr derutöfver.
» Arkitekten................ 8 1,500.
» Öfverkontrollören.............. 8 4,000.
» Kontrollerande Maskiningeniören........ 8 1,800.
Tj en sten indrages vid nuvarande innehafvare^ afgång.
b) Styrelsen eger, intilldess definitivt beslut fattats om sättet för
hela linieförvaltningens permanenta öfvervakande, för detta ändamål årligen
disponera ett belopp af 15,000 Riksdaler.
c) De i klassregleringen upptagna arfvoden utgå sålunda:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
15
A. Vid Styrelsen.
för Öfverdirektörens Assistenter. . .
» Telegrafdirektörer......
» Milkontrollören.......
» Kontrollörer i Kontrollkontoret
» Kammarförvandten......
» Biljett- och formulär-förvaltaren .
» Bokhållare vid Kassa-, Statistiska
Milkontoren........
» Kammarskrifvare.......
» Kontorsskrifvare.......
» Telegrafister . ......
» Vaktmästare........
» Telegraf bud........
och
Lägsta.
Högsta.
Klass.
Bunt.
Klass.
Birot.
6
2,700
2
3,900
9
1,800
3
3,600
10
1,500
7
2,400
19
600
9
1,800
20
540
16
780
23 |
360
20 i
540 i
!
B. Vid Distrikten.
för
»
))
»
»
))
))
))
))
i)
»
»
)>
»
»
))
))
))
))
än
Ban-, Maskin- och Trafikdirektör
Assistenter åt nämnde direktörer
Baningeniörer .
F örrådsförvaltare
V erkstadskamerare
Verkmästare .
Stationsinspektorer
Byrå-assistenter .
Lokomotivförareförn
Distriktskassörer .
Konstruktörer .
Vagnmästare . .
Telegrafinspektorer
Bokhållare . . .
Ritare ....
Lokomotivförare .
Stationskassörer .
Telegrafister .....
Kontors- och Stationsskrifvare
5
9
3,000 1
1,800 5
11
1,200
4,200
3,000
3,000
9 j 1,800
7
2,400
17 ; 720
11 1,200
13 960
7 i 2,400
I
8 j 2,100
9 1,800
22
25
17
420
240
720
9
9
10
1,800
1,800
1,500
16
Kongl. Maj.ts Nåd. Propositon N:o 25.
il
för Öfverkoncluktörer
» Konduktörer .
» Biljettörer . .
» Statlonsmästare
» Eldare . .
» V agnförmän
» Banmästare . .
i) Materialvakter .
o Packtoästare . .
.-> Stationskarlsförmän
» Vaktmästare
. » Portvakter . .
» Lokomotiv- och Vagn puts are
» Kolvakter . .
» Pumpare . . .
» Vagnssmörja^ .
» Bromsare
» Signalkarlar. .
» Spårvexlare
« Stationskarlar
» Kuskar . . .
» F örrådsdrängar ...
i) Ban-, bro- och grindvakter
egande Styrelsen att tillägga högst 15
R:dr i månaden under seglationstid för
vakter vid rörliga broar samt att för bevakning
af grindar anställa personer med
lägre arfvoden.
» Kontorsvakter
» Notisbärare .
» ''Telegrafbud .
d) Embets- och tjenstemän samt betjente vid distrikten, hvilka ej
erhålla bostad med vedbrand in natura i jernvägens egna eller för
ändamålet
Lägsta.
Högsta.
Klass. !
R:mt.
Klass.
K:mt.
i 17
720
11
1,200 i
! 25
240
11
1,200
1 17
720
12
1,080 j
17 |
720
13
960 :
19
600
13
960
19
600
15
840
■ 22
420
16
780 |
i
22
i
420
19
600
23
360
20
540
1
! 24
300
22
420
| 25
240
22
i
420
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
IT
ändamålet hyrda lokaler, äro berättigade till inqvarteringscrsättning,
som beräknas till 20 procent af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar
inberäknade för dem, som äro stationerade i Stockholm, Göteborg och
Malmö, 15 procent i annan stad eller köping och 10 procent vid station
på landet.
e) För sådane c mbets- och tjensteman vid distrikten, h vilkas befattningar
äro förenade med oftare förekommande tjensteresor eller kommenderi
ngar inom eget distrikt, utgår traktamentsersättning med belopp,
som af Kongl. Maj:t bestämmes, och hvithet icke må öfverstiga det,
som i gällande resereglemente är stadgadt. För tjensteman, som hav
linieförvaltningens permanenta öfver vakande åt sig uppdraget, kan, med
iakttagande häraf, godtgörelse för tjensteresor inom distriktet af Kon» I.
Maj:t bestämmas till viss årlig summa.
f) Provisioner, felräkningspenningar eller premier tillkomma:
Styrelsens hufvudkassör med 500 Er dr om året;
Styrelsens uppbördskassör med 25 öre för hvarje fullt tusental
riksdaler af den uppbörd, som under hvarje år liliput från stationernatill
uppbördskassan inremitterad;
Distriktskassörer med ett af Styrelsen bestämdt årligt belonn dock
ej öfver 500 Riksdaler för hvardera. ’
Kontrollörer och Kontor sskrifv are vid Kontrollkontoret med 10 procent
å hvarje i stationernas räkenskaper af dem anmärkt och till återbetalning
eller redovisning faststäldt belopp; egande Styrelsen, med afseende
å det anmärkta felets beskaffenhet, bestämma, om anmärknim-sprocenten
skall i sin helhet eller endast till en del af den felande
betalas;
Irajik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med tre tiondedels
procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster, till förde inmg
emellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningsstationerna
enligt grunder, hvilka Styrelsen eger att bestämma; och
•n c -~°Jco™otjvförarei eldare och vagnssmörjare samt annan betjening,
till följd åt hvars hushållning med materialier eller genom hvars nit
och arbetsamhet väsendtlig besparingar af utgifter åstadkommits, prcmier
enligt särskilda, af styrelsen faställda bestämmelser
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbötande
Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Korn-i
nåd och ynnest städse välbevågen. *"
CARI,
Axel Adlercreutz.
Bih. till Biksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Afä. 13 Häft.
3
18
Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 25.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hall*
Maj:t Konungen i Stöts-Rådet ct Stockholms Slott den Jo
Februari 1869.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitiestatsminister!!, Friherre De Geer
Hans Excellens, Herr Statsministern för Etnkes arendena, Hretve
Wachtmeister,
Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenkefru,
Abelin,
Berg och
Adlercreutz.
Departementschefen, Statsrådet Adlercreutz hemställde i under
dåniehet, att Kongl. Maj:t nu täcktes till Riksdagen aflåta nådig Preposition
angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernvagstrafik
och särskildt för den dervid anställda personals aflöning; Och
Yttrade Departementschefen dervid: . . ,
»När Eders Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition till innevarande
Riksdag angående Statsverkets tillstånd och behof a°rde framställning
om ett förslagsanslag af 4,300,000 R:dr för bestridandet af 1870 ars
omkostnader vid Statens jernvägstrafik, åtföljdes denna fr ainsta - ^
er. i Statsråds-protokollet öfver Civil-ärenden för den 5 sistlidne Janu
ari upptagen erinran om ändamålsenligheten deraf, att vissa grundm
för trafikförvaltningen och särskildt för aflönmgen af den vid trafiken
anställda personal blefve bestämda». „ . .
»Af den oeftergifliga fordran, som med skal ställes a hvarje för
vältning af jernvägstrafik, att den skall så mycket som möjligt foga sig
efter de omvexlande behofven hos den rörelse och-de allmänna mtres
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
19
sen, den bär att tillgodose, följer jemväl att, förutom den för all förvaltning
af allmänna medel gemensamt gällande regeln om iakttagande
af den sparsamhet och den hushållning, som låta sig förena med behörigt
afseende å de ändamål, för hvilka den har att verka, de grunder,
som på förhand kunna för förvaltningen af jernvägstrafiken fastställas,
hufvudsakligen måste inskränkas till organisationen af Styrelsen jemte
vålkoren för tjenstemännens anställning och desses aflöning».
»Härutöfver anser jag dock det vara lämpligt och med god ordning
öfverensstämmande, att stadganden meddelas för den ej sällan inträffande
händelse, att, till följd af eu växande trafik eller i öfrigt förändrar!
e förhållanden, behof af nya anläggningar och byggnader uppstår.
Då fråga är om sådan af större omfattning, såsom ny station,; ny reparationsverkstad
eller dubbelspår mellan två stationer, synes afgörandet
deraf böra, och i allmänhet äfven kunna, utan synnerlig olägenhet af
tidsutdrägt till Riksdagen öfverlemnas. Enahanda är förhållandet med
de vilkor i afseende å kostnaden, under hvilka bibana, som af enskilda
härefter anlägges, må till Statens bana anslutas. År åter fråga endast
om utvidgning af redan befintlig anläggning eller byggnad, eller om
utförande af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom ordnande af hållplats,
mötesplats eller dylikt, torde det vara nödigt ätt hos förvaltningen
linnés frihet att foga sig efter rörelsens kraf, på det att icke eu
hämmande inverkan derå skall förspörjas».
Härefter redogjorde Departementschefen för innehållet af dels 21 :a
punkten af Riksdagens underdåniga skrifvelse deri 13 Maj 1868 angående
Statens järnvägstrafik, dels ock Styrelsens för nämnda trafik den
31 sistlidne December afgift!a underdåniga utlåtande i anledning af hvad
Riksdagen uti berörda skrifvelse anfört och hemställt beträffande distriktchefsembetens
inrättande och ifrågaställda inskränkningar i antalet af
tjensteman och beloppet af deras löneförmåner.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder förordna att nådig
Proposition i ämnet, sådan den linnés detta protokoll
Inlagd, skulle till Riksdagen afgå.
Ex Protocollo
Otto It. Seippel.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1869:81 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition, angående vissa grunder för ^förvaltning en af Statens jernväg strafik och särskildt för den dervid s. 16 i texten