Sök i Ratio Lex

Om antagande af ett nytt myntsystem

1873-03-08 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:37, Om antagande af ett nytt myntsystem

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 37.

1

!N:<> 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Mars 1873 kl. 11 f. in.

Kongl. Majds nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande

af ett nytt myntsystem; Gifven Stockholms Slott

den 28 Februari 1873.

Med anledning af väckt förslag om införande i riket af ett nytt

myntsystem, grundad! på guld, och med förmälan, bland annat, att vårt

nuvarande myntsystem icke allenast i följd af det förhållande, som egde

rum emellan det svenska myntet och grannländernas mynt, förorsakade

landet en ständig kostnad, utan ock genom sin olikhet med andra länders

myntsystem beröfvad e oss de störa fördelar, som öfverensstämmelse

i myntväsende skulle medföra, samt att, då guldet redan vore af de flesta

och mest betydande länder antaget såsom värdemätare, utsigten att genom

eu myntförändring vinna eu sådan öfverensstämmelse syntes icke

kunna ernås med mindre än att dervid guldet antoges till grund för

myntsystemet i stället för silfver, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 7 Maj 1869, att, då således eu förändring i rikets nuvarande

myntsystem från silfver till guld syntes vara önskvärd, Ivongl. Maj:t

täcktes taga donna fråga i öfvervägande och, i fall en sådan förändring

pröfvades ändamålsenlig, till Riksdagen afgifva nådigt förslag såväl till

ny myntordning som till de öfriga af Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma

beslut beroende stadgande!), hvilka kunde finnas för ändamålet

behöflig!!; Och sedan Kongl. Maj:t till följd häraf genom nådigt

Bref den 7 påföljande September åt utsedda kommitterande uppdragit att,

efter behörig utredning af alla på frågans lösning inverkande omstänBih.

till Riksd. Prof. 1873. 1 Sand. 1 Afd. 18 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj-ds Nåd. Proposition N:o 37.

digheter, inkomma med betänkande och förslag rörande de nya eller

förändrade stadgatiden, som kunde finnas i ämnet tjenliga och för öförgången

till ett nytt myntsystem erforderliga, hafva bemälda kommittérade

den 13 Augusti 1870 till Kongl. Maj:t afgifvit ett betänkande angående

Sveriges öfvergång till ett nytt myntsystem med guld såsom värdemätare,

hvilket betänkande redan före 1871 års riksmöte bland Riksdagens

ledamöter utdelades.

Då innehållet af detta betänkande således kan förutsättas vara bekant,

anser sig Kongl. Maj:t bär endast höra erinra, att de kommitterade,

efter en sakrik utredning af ämnet, uttalat den öfvertygelsen att statsmakterna

ju förr desto hellre borde förena sig om ett beslut åtta silfrets

ställe antaga guld såsom värdemätare, att de kommitterade vidare,

på grund af då bestående förhållanden, funnit sig höra tillstyrka, att

Sverige dervid, fortgående på den väg, som blifvit beträdd genom utmyntande

af 10-francsstycken eller Caroliner i guld, måtte ansluta sigill!

det af 1867 års Pariserkonferens förordade guldfranksystemet, och

att de kommitterade slutligen utarbetat fullständigt, förslag till ett. på

sådan grund hvilande myntsystem samt till de nya stadganden i afseende

å Riksbankens sedlar, som för öfvergången till berörda myntsystem

ansågos nödvändiga.

De förutsättningar, hvarifrån de kommitterade utgingo, då de förordade

antagande af ett på guldfranken grundad! myntsystem, hafva

emellertid genom de förändringar, som från och med år 1870 inträdt i

Europas politiska förhållanden, blifvit i högst väsendtlig män rubbade.

Den politiska maktställningen synes ej längre lemna någon'' utsigt för

det franska systemet att kunna utveckla sig till ett allmänt internationell

system, utan torde tvärtom den omständighet, att Tyskland antagit

ett guldmynt, 20 mark, hvars värde är VA procent lägre än 25 francs,

göra det nästan omöjligt för 25 frankstycket att vinna giltighet såsom

internationel myntenhet. Icke heller finnes för närvarande anledningantaga,

att något af de ofri ga guldmyntsystemen skall erhålla allmänt

internationel tillämpning. Snarare synes, af alla tecken att döma, hela

den internationella myntfrågan af de nationer, som derå kunna utöfva

bestämmande inflytande, vara tillsvidare lemnad åsido.

Deremot har genom Tysklands beslut att grunda sitt myntsystem

på guld frågan om antagandet af donna metall såsom värdemätare, i

stället för silfver, fatt eu mycket större betydelse än någonsin förut,

och man synes numera timligen allmänt vara ense derom, att intet

Europeiskt land längre kan, utan att utsätta sig för betänkliga olägenheter

och förluster, bibehålla silfver såsom grund för sitt myntväsende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Också har Kongl. då vid ofvanberörda förhållanden de kom
mitterades

förslag om anslutning till det franska systemet måste anses

hafva för det närvarande förfallit, funnit tanken på öfvergången till ett

guldmyntsystem icke derföre höra öfvergifvas, om också detta system

numera herde på andra grunder byggas.

I fråga om dessa nya grunder framträdde då främst behofvet af

att med de närmaste grannländerna, Norge och Danmark, i hvilka genomförandet

af en dylik reform samtidigt förbereddes, vidtaga gemensamma

åtgärder. De nära förbindelser,. hvari vi stå med dessa länder

och erfarenheten om verkningarne af det hittills bestående förhållandet

emellan det svenska myntet, å ena sidan, samt det norska och det

danska, å den andra, måste nemligen gorå det för oss i hög grad angeläget

att erhålla ett myntsystem, som, såviat möjligt, öfverensstämmer

med deras. Efter en förelöpande skriftvexling emellan Cheferne för de

respektiv^ rikenas Finansdepartement och sedan jemväl det i sistlidne

Juli månad i Köpenhamn hållna tredje Nordiska nationalekonomiska

mötet gjort framställning om samfälda åtgärder för åstadkommande af

ett gemensamt svenskt-norskt-danskt myntsystem, antog derföre Kongl.

Maj:t det förslag om nedsättande af en gemensam kommission af svenska,

norska och danska ledamöter, som af den Kongl. danska regeringen

officielt gjordes.

I följd deraf har en sådan kommission varit under nästlidna års

höst församlad i Köpenhamn och den 20 September afgifvit ett omsorgsfullt

utarbetadt betänkande om antagande af ett för de tre Nordiska,

konungarikena gemensamt, på guld grundadt myntsystem, hvilket betänkande

i öfversättning kommer att bland Riksdagens ledamöter utdelas.

Sedan derefter Statskontoret uti infordradt och den 9 påföljande November

afgifvet utlåtande vid kommissionens förslag gjort flera anmärkningar

och några få förslag till ändringar deruti jemväl blifvit framställda

af de norska och danska regeringarna, har vid ärendets föredragning

i norskt-svenskt Statsråd i Christiania den 20 i sistnämnda månad

Kongl. Maj:t förordnat, det man skulle söka att emellan de förenade

rikena och Danmark, under förbehåll af nationalrepresentationernas

samtycke, åstadkomma eu konvention i ämnet, "väsentligen grundad på

kommissionens förslag; och hafva de till följd häraf utsedda Fullmäktige

för Sverige och för Norge i Stockholm sammanträdt med Fullmäktige

för Danmark till eu konferens, som efter genomgående af alla anmärkningar

och ändringsförslag ledt till afsittande, under nyss omförmälda

förbehåll, af en deri 18 December 1872 undertecknad och endast

i mindre väsentliga punkter från nyssnämnda kommissions förslag af
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:U Nåd. Proposition. N:o 37.

vikande myntkonvention, hvarefter förslag till de lagar, som i Sverige

dels för öförgången till det nya myntsystemet och dels för dess tillämpning

härstädes erfordrades, blifvit inom Finans-departementet utarbetade;

Och sedan det hinder emot antagande af ett myntsystem,

grundadt på guld såsom ensam värdemätare, h vilket ansetts förefinnas i

hittillsvarande lydelse af 72 § Regeringsformen, blifvit genom Konungs

och Riksdags sammanstämmande beslut undanröjdt, finner Kongl. Maj:t

tidpunkten nu vara inne att påkalla Riksdagens pröfning af den vigtiga

frågan om införande af ett nytt myntsystem, i hvilket afseende Kongl.

Maj:t, under åberopande af den närmare utredning af ämnet, som innefattas

i bilagda utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden för den 22

innevarande månad, härmed föreslår Riksdagen att såväl lemna sitt

samtycke till ofvanomförmälda myntkonvention, som under Lutt. A

linnés härvid i afskrift bifogad, som ock antaga de under Lutt. B och

C härvid bilagda förslag till lagar dels om rikets mynt och dels om

öfvergången till det nya myntsystemet.

De till ifrågavarande ärende hörande handlingar skola tillhandahållas

det Utskott, till hvars behandling detsamma af Riksdagen öfverlemna^

; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Fr. Wami.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Afskrift.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

5

Litt. A.

I betraktande deraf, att införandet af ett för Sverige, Norge och

Danmark gemensamt, på guld grundad! myntsystem erbjuder väsentliga

fördelar för samfärdseln de tre rikena emellan, hafva Hans Majestät

Konungen af Sverige och Norge och Hans Majestät Konungen af Danmark

beslutat att, under förbehåll af vederbörande representationers samtycke,

ingå en konvention i väsentlig öfverensstämmelse med det förslag, som

blifvit framstäldt af en dertill nedsatt gemensam kommission.

För detta ändamål hafva deras Majestät er till sine fullmäktige utnämnt:
Hans

Majestät Konungen af Sverige och Norge:

Statsrådet och Chefen för Svenska Finans-departementet Herr Carl

Fredrik Waern, Kommendör af Nordstjerna-, Wasa- och S:t Olafs-ordnarne

etc. etc., samt Statsrådet och Ledamoten af Norska Statsrådsafdelningen

i Stockholm Herr Henrik Laurentius Helliesen, Kommendör

af S:t Glafs- och Nordstjerne-ordnarne etc. etc., och

Hans Majestät Konungen af Danmark:

Sin Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire hos Hans

Majestät Konungen af Sverige och Norge, Herr Frans Ernst kille, Kammarherre,

Kommendör af Danebrogsorden etc. etc., samt Herr D:r Med.

Carl Emil Fenger, Geheime Statsråd, Kommendör af Danebrogsorden

, och Danebrogsman, Kommendör af Nordstjerneorden etc. etc., hvilka

efter att hafva utvexla! de dem meddelade fullmakter, som befunnos

i god och behörig form affattade, hafva öfverenskommit om följande

artiklar:

Artikel 1.

De tre nordiska Konungarikena antaga guld som grund för ett

gemensamt myntsystem m^d användande af silfver och sämre metall till

skiljemynt.

Artikel 2.

De tre rikena skola hafva två gemensamma hufvudmynt. Det ena

utmyntas så, att 248 stycken innehålla ett kilogram fint guld, det andra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

så, att 124 stycken innehålla ett kilogram fint guld. Tiondedelen af

förstnämnda mynt, eller tjugondedelen af det sistnämnda skall vara den

gemensamma räknee rike ten och kallas en Krona. Kronan delas i 100 öre.

Artikel 3.

Guldmynten präglas af myntguld, som är en legering af 90 vigtdelar

fint guld med 10 vigtdelar koppar.

Således skall det guldmynt, som innehåller 10 kronor, väga: 4,4803

gram, och det som innehåller 20 kronor: 8,9606 gr.

Tio-kronestyekets diameter skall vara 18 millimeter; Tjugo-kronestyckets:

23 millimeter.

Artikel 4.

Skiljemynten utprägla^ dels af silfver, legeradt med koppar i det

vigtförhållande, som framgår af de här nedan (i Art. 5) faststälda bestämmelser

om de särskilda myntstyckenas vigt och finhet; dels af

brons sammansmält af 95 vigtdeiar koppar, 4 vigtdelar tenn och 1 vigtdel

zink.

Artikel 5.

Af silfvermynt kunna utmyntas nedanstående stycken, Indika skola

hafva den storlek, vigt och finhet, som framgå af här vidfogade bestämmelser

:

•

Diameter.

Bruttovigt.

Innehåll af

fint silfver.

millimeter.

gram.

gram.

a)

Ett stycke

som

representerar

värdet

af

2 kronor

31

15,00

12,000

b)

->

»

-

»

>

1 krona

25

7,50

6,000

c)

»

• A

»

»

»

50 öre

22

5,00

3,000

d)

»

»

»

>

40 öre

20

4,00

2,400

e)

»

»

s ''

25 öre

17

2,42

1,452

f)

»

» -

»

»

»

10 öre

15

1,45

0,580

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

7

Artikel 6.

Af bronsmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, Indika skola

hafva den storlek och vigt, som framgå af vidfogade bestämmelser

Diameter.

Af ett kilogram

brons präglas.

millimeter.

stycken.

a) Ett stycke som representerar värdet af 5 öre.............................

27

125

b) » » ’ > » ;> 2 öre.............................

21

250

c) » » » » » » 1 öre..............................

16

500

Artikel 7.

För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och finhet icke

kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelserna öfver eller under

rätt vigt och finhet ej öfverskrida,,

I afseende å vigt.

I afseende å finhet

Vid justering

Vid justering

Af hvarje myntstycke

styckevis.

kilogramvis.

bruttovigt.

För 20 kronestycket ....................................

0,0015

\ 0,0015 fint guld

» 10 » ....................................

, 0,0020

1

2 2 » ....................................

0,0030

» 1 » ..... ..............................

0,0050

» 50 öres-stycket ....................................

1 0,006

- 0,0030 fint silfver.

» 40 » ....................................

I

» 25 » ....................................

—

0,010

r 10 » ...................................

0,015

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelse!! i vigt för

hvart parti af 10 kilogram myntguld ej får öfverskrida 5 gram.

Samma normaler för hvad som skall anses vara rent guld och rent

silfver må i de tre rikenas myntverk som kontroll läggas till grund för

probering,en.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Artikel 8.

Alla mynten skola präglas med upphöjd rand. Guld- och silfvermynten,

25- och 10-öres-styckena undantagna, präglas i refflad ring,

25-öres-stycket, 10-öres-stycket och bronsmynten i slät ring. Myntets

inskrift skall tydligt angifva det antal kronor eller ören, som myntet

innehåller eller representerar. Dessutom skall hvarje mynt utvisa, för

hvilket rike, vid hvilket myntverk och under hvilket år det är prägladt.

I öfrigt fastställas prägeln och inskriften af det rike, för hvars

räkning mynten präglas.

Artikel 9.

De efter ofvanstående regler präglade mynt skola med de i Art. 10

bestämda inskränkningar, vara lagligt betalningsmedel, efter det värde,

hvarå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till, i hvilketdera riket de

äro präglade, så snart de blott ej blifvit vanstälda eller på olagligt

sätt skadade.

Artikel 10.

Af skiljemynt vare ingen pligtig att i en betalning mottaga högre

belopp än 20 kronor i 1- och 2-krone-stycken, 5 kronor i mindre silfvermynt

och 1 krona i oronsinynt.

Guldmynten upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna,

när de genom nötning hafva förlorat mer än 2 procent, men

till alla andra, när de förlorat mer än Vr procent af den vigt, som de

efter Art. 3 höra ega.

Skiljemynten upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna

först när de äro sä nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas,

för hvilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så snart

prägeln genom nötning blifvit otydlig.

Mynt, som ej längre äro lagligt betalningsmedel till hvem som helst,

må icke åter sättas i omlopp af statskassorna. Det samma gäller om

silfvermynt, som hålla 4 eller flera procent mindre än sin rätta vigt.

I hvarje rike bestämmes särskild!, genom hvilka offentliga eller enskilda

kassör de bär omnämnda nötta mynt skola indragas ur rörelsen.

I hvart och ett af rikena skola, under offentlig kontroll, justeras,

stämplas och till ett och samma pris försäljas sådana vigter, som hålla

normalvigten, och andra som hålla passervigterna för guldmynten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

llongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

9

Artikel 11.

Det åligger hvart och ett af rikena att nedsmälta de med dess

prägel försedda mynt, som enligt ofvanstående bestämmelser icke kunna

åter utgifvas af statskassorna.

I hvart och ett af rikena skall beredas tillfälle för hvar och en att

få hvithet som helst belopp af sådane mynt, som enligt Art. 10 endast

till statskassorna äro lagligt betalningsmedel, utvexladt mot lika stort

belopp af samma slags gångbara mynt, såsom ock att få hvithet som

helst med 10 kronor delbart belopp af skiljemynt utvexladt mot hufvudmynt.

Hvarje rikes finansförvaltning skall från de andra rikenas finansförvaltningar

mottaga och med gångbart mynt invexla sådana, med

rikets prägel försedda, nötta mynt, som äro inkomna i det andra rikets

statskassa och enligt Art. 10 icke åter kunna utgifvas af densamma.

Likaså skall hvarje rikes finansförvaltning från de andra rikenas, finansförvaltningar

mottaga och invexla med hufvudmynt hvithet som helst

med 10 kronor delbart belopp af skiljemynt, som äro försedda med

rikets prägel.

Artikel 12.

Afl utmyntning sker vid rikenas myntverk och kan ej verkställas af

enskilde eller åt enskilde genom förpaktning eller på annat sätt öfverlåtas.

I alla tre rikena skall tillfälle beredas hvar och en att erhålla

hufvudmynt utmyntade för inlemnadt guld emot erläggande för 20-kronestycket

af V» procent och för 10-krone-stycket af L procent af det utmyntade

beloppets värde. För öfrigt erlägges ingen slagskatt.

De närmare vilkoren med afseende å det inlemnade guldets mängd,

finhet och öfriga egenskaper fastställas framdeles genom öfverenskommelse

mellan regeringarne.

Skiljemynt präglas i de tre rikena endast på regeringarnes omedelbara

föranstaltande och för deras räkning.

Artikel 13.

Tid efter annan skall i hvart och ett af rikena undersökning verkställas

af de i de andra rikena präglade myntens öfverensstämmelse med

Bill. till Riksd. Prut. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

de faststälda normerna och ömsesidigt meddelande ske af de anmärkningar,

hvartill sådan undersökning gifver anledning.

Artikel 14.

Hvarje rikes finansförvaltning skall meddela de andra rikenas finansförvaltningar

alla myntväsendet rörande lagar, förordningar och allmänna

bestämmelser, som utfärdas för verkställandet af donna konvention, eller

som i framtiden kunna utgifvas. Likaså skola finansförvaltningarna meddela

hvarandra en årlig berättelse om de under årets lopp företagna

utmyntning^ af nytt mynt och om indragning och nedsmältning af

gammalt mynt, samt till hvarandra öfversända exemplar af alla mynt

som hädanefter präglas.

Artikel 15.

De i hvarje rike genom lag faststälda bestämmelser rörande förseelser

och förbrytelser i afseende å rikets eget mynt skola gälla äfven

om de enligt ofvanstående bestämmelser af de begge andra rikena präglade

mynt.

Artikel 16.

Hvart och ett rikes statsmakt förbehålles det att träffa de nödiga

bestämmelserna om tiden, när, och sättet, hvarpå öfvergången till det

nya myntsystemet skall ega rum, dock så:

Do att rättigheten att begagna guldmynt som lagligt betalningsmedel

medgifves så fort som möjligt och sednast den 1 Januari 1875;

2:o att deri nya räkneenheten likaså är införd sednast den 1 Januari

1875;

Z:o att från och med samma tid ingen utmyntning efter de nu i

hvarje rike gällande myntlagar må ega ruin;

''4:o att de hittills använda silfver-, koppar- och bronsmynt skola

hafva upphört att vara lagligt betalningsmedel i vederbörande riken,

silfvermynt af ''b speciedalers värde eller deröfver före utgången af år

1878, och de öfriga mynten före utgången af 1881.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

11

Artikel 17.

Denna konvention förblifver gällande intill utgången af 1884. Såvida

den ej är uppsagd ett är förut, fortfar den att gälla intill dess ettdera

af rikena uppsäger den, med ett års uppsägningstid, dock så att

den i sista stycket af Art. 11 gifna bestämmelse fortfar att gälla under

eu tid af 2 år efter konventionens upphörande.

Så länge konventionen egen bestånd må ingen separatkonventiom om

myntväsendet afslutas emellan ett eller tvänne af rikena och andra stater

utan alla tre rikenas samtycke.

Artikel 18.

Donna konvention skall ratificeras, så snart vederbörande representationers

samtycke blifvit meddeladt och ratifikationerna utvexlas i Stockholm,

så snart ske kan.

Till bekräftelse häraf hafva undertecknade underskrifva t och med

sina insegel försett donna konvention, utfärdad i trenne lika lydande

exemplar, som skedde i Stockholm den 18 December 1872.

C. Fr. Wcern. Helliesen.

(L. 8.) (L. S.)

F. Bille. Fenger.

(L. S.) (L. S.)

Så vida något af de tre rikena skulle finna med sin fördel öfverensstämmande

att med hänsyn till de för samma rike präglade guldmynt

åtaga sig en mera utsträckt invexlingsskyldighet, än den som följer af

ofvanstående Konventions Art. 11 jomförd med Art. 10 linnés ej skäl att

betaga det rättigheten dertill. Till undanrödjande af hvarje tvifvelsmål

härutinnan, hafva vi, i kraft af de oss meddelade fullmakter, öfverenskommit

om följande tillägsartikel, hvilken skall hafva samma giltighet,

som om den vore eu del af Myntkonventionen af donna dag, och skall

ratificeras samtidigt med donna:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

TilläggsartikeL

Det skall vara hvart och ett af rikena obetaget att med hänsyn till

de för samma rike präglade guldmynt åtaga sig eu mera utsträckt invexlingsskyldighet

än den som följer af ofvanstående Konventions Art. 11

jernjord med Ärt. 10.

Stockholm den 18 December 1872.

C. Fr. Wcern.

F. Bille.

Helliesen.

Fenger.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

13

Litt. B.

Förslag till lag

om Rikets mynt.

§ 1.

Guld skall ensamt vara värdemätare i Riket och således utgöra grunden

för dess myntväsen.

§ 2.

Enheten för Rikets myntvigt skall vara det franska grammet.

§ 3-

Räkneenheten skall kallas Krona. Kronan delas i hundra Öre.

§ 4.

Af guld skola tvänne hufvudmynt präglas, det ena å tio och det

andra å tjugo Kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld

utmyntas:

Tvåhundrafyratioåtta Tio-Kronesty öken eller Etthundratjugofyra

Tjugo-Kronestycken.

Guldmynten präglas af myntguld, som är eu legering af Niohundra

vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Tio-Kronestycke våga 4,4803 gram och hålla 4,032258 gram fint guld.

Tjugo-Kronestycke » 8,9606 » » » 8,064516 » » »

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silfver, legeradt med koppar i

det förhållande, som här nedan säges, dels brons.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 6.

Af silfver skola präglas myntstycken af följande namnvärde, nemligen:

Två Kronor

En Krona

Femtio Öre

Tjugofem Öre

Tio Öre.

Etthundra stycken sådana, skiljemynt skola innehålla tint silfver:

Två-Kronestycken: Ett tusen tvåhundra gram.

En-Kronestycken: Sexhundra »

Femtio-Örestycken: Trehundra »

Tjugofem-Örestycken: Etthundrafyratiofem och ett femtedels gram.

Tio-Örestycken: Femtioåtta »

Dessa skiljemynt skola utmyntas af följande legeringar:

Två- och En-Kronestycken: af Åttahundra vigtdelar silfver

och Tvåhundra » koppar.

Femtio- och Tjugofem-Örestycken: af Sexhundra » silfver

och Fyrahundra » koppar.

Tio-Örestycken: af Fyrahundra » silfver

och Sexhundra » koppar.

Alltså skall hvarje

Två-Kronestycke väga: 15 gram.

En-Kronestycke » 7,5 »

F emtio-Örestycke » 5 »

Tjugofem-Örestycke » 2,42 »

Tio-Örestycke » 1,45 »

§ 7.

Af brons präglas myntstycken af följande namnvärde:

Fem Öre; Två öre; Ett Öre.

För prägling af dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas af

Nittiofem vigtdelar koppar, Fyra vigtdelar tenn och En vigtdel zink.

Ett kilogram brons utmyntas till:

Etthundratjugofem Fem-Örestycken

eller Tvåhundrafemtio Två-örestycken

» Femhundra Ett-Örestycken.

8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt fä högst utgöra:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

15

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld

å Silfvermynten: Tretio tiotusendelar fint silfver

af hvarje myntstyckes brutto vigt..

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få högst

utgöra:

för hvarje Tjugo-Kronestycke: Femton tiotusendelar

» » Tio-Kronestycke: Tjugo tiotusendelar

» » Två-Kronestyeke: Tretio tiotusendelar

» » En-Kronestycke: Femtio tiotusendelar

för hvarje kilogram af Femtio-Örestyöken: Sextio tiotusendelar

» » » » Tjugofem-Örestycken: Etthundra tiotusendelar

» » » » Tio-Örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt.

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt för

hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9-

En hvar, som vid Rikets Myntverk till myntning inlemna!'' Guld,

eger att derför erhålla guldmynt, dock mot erläggande, till myntningskostnadens

betäckande, för Tjugo-Kronestycken af % procent och för

Tio-Kronestycken af Vs procent af det utmyntade beloppets värde.

§ 10.

Skiljemynt må ej för enskildes räkning inom riket tillverkas och

präglas.

§ 11-

Angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand och hvad

mer till deras yttre utseende hörer, vill Kongl. Maj:t särskild! förordna,

äfvensom de regler, hvilka vid Myntverket höra gälla för probering och

justering, inlemnande af guld till förmyntning in. m.

§ 12.

De efter denna lags stadgande!! präglade guldmynt är o, under de

bär nedan bestämda vilkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till hvem

som helst och i hvilket belopp som helst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Skiljemynten skola till obegränsadt belopp mottagas vid betalning

till statens kassör. Ingen annan vare pligtig att i en betalning mottaga

högre belopp än Tjugo Kronor i 2- och 1 -Kronestyöken, tern Kronor i

mindre silfvermynt och en Krona i bronsmynt.

§ 13.

Myntstycke af guld, silfver eller brons, som blifvit van stridt eller

genom skafning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig åverkan

af hvad slag som helst skadadt, skall hafva förlorat sin egenskap af lagligt

betalningsmedel.

§ 14.

Guldmynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till

statens kassör, när det genom nötning förlorat mer än två procent, men

till alla andra, när det förlorat mer än en half procent af den vigt, som

det enligt § 4 af denna lag skall ega.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till

statens kassör, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida

det för Rikets räkning är prägladt, men till alla andra, när prägeln

genom nötning blifvit otydlig.

§ 15.

Mynt, som ej längre är lagligt betalningsmedel i förhållande till hvem

som helst, äfvensom silfvermynt, hvilka hålla fyra eller flere procent

mindre än sin råtta vigt, må* sedan de till någon af statens kassör inkommit,

ej åter af densamma sättas i omlopp.

§ 16.

I Riksbanken och dess lånekontor, samt i de kassör föröfrigt, hvilka

Kongl. Maj:t bestämmer, skola skiljemynt och nötta guldmynt till invexling

mottagas, och eger en hvar att i dessa kassör få hvilket som

helst belopp af sådana guldmynt, som endast till statens kassör äro lagligt

betalningsmedel, invexladt med lika stort belopp gångbart mynt,

såsom ock att få hvilket som helst med tio Kronor delbart belopp af

skiljemynt invexladt med guldmynt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kon yl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 31.

17

§ 17.

Hvad här ofvan i §§ 12, 13, 14, 15 och 16 stadgadt är om Rikets

mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess invexling och utgifvande

af statens kassör, skall, på sätt den mellan Sverige, Norge och Danmark

den 18 December 1872 afslutade konvention förmår, äfven gälla om de

i öfverensstämmelse med samma konvention för Norge och Danmark

präglade mynt af guld, silfver eller brons.

De föreskrifter, hvilka för verkställighet af denna lag erfordras, meddelas

uti särskild lag af samma dag.

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Af A. 18 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

[Att. C.

Förslag till Lag

om öfvergången till det nya myntsystemet.

§ 1.

1 den mån mynt af den beskaffenhet, som genom myntlagen af

donna dag föreskrifves, hinna utmyntas, skola de genom Riksbankens

försorg den allmänna rörelsen tillhandahållas. Deremot skola de enligt

Kongl. Förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar präglade

mynt, som till Riksbanken eller dess lånekontor inflyta, i den mån,

de med det nya myntet kunna ersättas, i Riksbanken qvarhållas, dock

med förbehåll af den rätt emot Riksbanken, som tillkommer innehafvare

af dess å silfver lydande sedlar.

§ L.

Med upphäfvande af den enskilde personer senast genom Kongl.

Förordningen den 3 Februari 1855 medgifna rätt att till myntverket

inlemna silfver för utmyntning emot myntskatt, likasom ock af den dem

genom Kongl. Förordningen den 31 Juli 1868 lemnade rätt att till myntverket

för utmyntning af Caroliner inlemna guld, skola hädanefter för

enskildes räkning vid myntverket präglas endast tjugu- och tio-kronestycken

af guld.

§ 3.

Det nya myntet skall genast vara lagligt betalningsmedel i enlighet

med myntlagens bestämmelser; och skall dervid, då förbindelser lydande

å äldre myntsorter med nytt mynt gäldas, en krona räknas lika med

Fn Riksdaler Riksmynt. Efter samma förhållande skola ock alla nu

gällande mynt och Riksbankens å silfver lydande sedlar, så länge de

fortfara att vara lagligt betalningsmedel, mottagas i betalning för belopp

utlastade eller utsätta i det nya myntet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

19

§ 4.

Så snart ratifikationerna af den myntkonvention, som den 18 December

1872 afslutades, blifvit utvexlade, inträder den bestämmelse i

kraft, på grund af hvilken de enligt samma konvention utgifna Norska

och Danska mynt äro lika med de Svenska mynten lagligt betalningsmedel

i Sverige.

§ 5.

Från och med den 1 Januari 1875 skola alla offentliga räkenskap erforas

efter det nya myntsystemet.

§ 6.

De enligt Kongl. Förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar

präglade silfvermynt skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel,

de af En Riksdaler Riksmynts värde och deröfver från och med

den 31 December 1878 och de af ringare värde från och med samma

dag 1881.

I Riksbanken komma dessa mynt fortfarande att invexla^ efter den

i § 3 stadgade grund.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. MajHs Nåd. Proposition N;o 37.

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför

Hans Maj :t Lönnligen i Stats-Rådet å Stockholms

Slott den 22 Februari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministcrn Adleecreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wa5RN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och

Weidenhielm.

Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Wasrn, anförde i underdånighet,

hurusom, sedan genom Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse af

Riksdagens beslut angående ändring af 72 § Regeringsformen det hinder,

donna § hittills ansetts utgöra för öfvergång till ett på guld grundad

t myntsystem, numera upphört, till afgörande nu i ett sammanhang

borde förekomma dels Riksdagens skrifvelse af den 7 Maj 1869 i fråga

om ett nytt myntsystem, grundad! på guld, dels den med anledning af

samma skrifvelse tillsätta komités betänkande af den 13 Augusti 1870

i hvad detsamma icke redan genom nämnda grundlagsförändring vore

afgjordt, dels den af ledamöter från Sverige, Norge och Danmark sammansätta

myntkommissionens betänkande af den 20 September 1872,

med Statskontorets deröfver afgifna utlåtande af den 9 November, samt

dels slutligen den af Departementschefen på grund af Kongl. Maj:ts nådiga

uppdrag af den 26 i samma månad med ombud från Danmark och

Norge under den 18 sistlidne December afslutade konvention, hvilken

under Ditt. A linnés detta protokoll bilagd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

- 21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Sedan Departementschefen redogjort för dessa handlingars innehåll

och de uti dem förekommande särskilda förslag, yttrade han:

»Af de syftemål för den ifrågasätta myntförändringen, som Riksdagen

i dess omförmälda skrifvelse uppställt, har således det förstnämnda

eller utjemnandet af olikheterna mellan vårt och våra närmaste grannländers

myntsystem blifvit föremål för de mest omfattande gemensamma

sträfvanden och från respektive regeringar rönt ett tillmötesgående, som

icke leinnat något öfrigt att önska. Deremot hafva de politiska tilldragelserna

på Europas fastland och de åtgärder, som af de största makter

blifvit vidtagna i afseende på myntet, för en sannolikt ganska lång

framtid undanskjuta möjligheten att vinna de dernäst af Riksdagen

åsyftade störa fördelar, hvilka gemensamhet i myntväsende med alla

andra länder skulle medföra, under det att åter det snara genomförandet

af den åtgärd, hvars lämplighet slutligen af Riksdagen blifvit framhållen,

antagandet af guld såsom värdemätare i stället för silfver, blifvit

en påträngande nödvändighet och lyckligtvis synes kunna för oss ske

utan nämnvärd uppoffring.»

»Det Tyska rikets beslut att antaga ett på guld grundad! myntsystem

har med ens fort oss mycket nära intill den under de sista årtiondena

förespådda förändring, genom hvilken guldet öfverallt inom

den vesterländsk^ civilisationens område skall komma att tråda i silfrets

ställe såsom grund för myntväsendet. Af de länder, hvilkas penningeväsen

hvilar på metallisk valuta, återstå numera endast Holland och de

tre Nordiska rikena med myntsystem grundade ensamt på silfver, och

det är efter de förändringar, som myntmetallernas värdeförhållanden

numera undergått, icke sannolikt, att ofri ga stater, när de en gång förskaffa

sig metalliskt mynt till omsättningsmedel, skola återgå till sil fre t

såsom myntmetall. Man torde häraf vara berättigad till den slutsatsen,

att, med undantag för de jemförelsevis mindre betydande beloppen af

skiljemynt, silfret hädanefter ej kommer att finna efterfrågan och användning

för vår verldsdel behof af bytesmedel utan blir hänvisadt till

den marknad, som för detsamma fortfarande skall stå öppen i industriens

olika grönår samt i Orientens aflägsna länder. Deraf följer åter

att metallens värde blifver väsentligen beroende af den vesterländsk^

industriens behof och utjemnandet af handelsbalanserna med Indien och

China, hvilka begge faktorer måste vara underkastade så hastiga och

oberäkneliga vexlingar, att metallens värde icke längre kan få den fasthet,

som är ett af hufvudvilkoren för dess användning till värdemätande

bytesmedel. Då nu härtill kommer, att man åtminstone för den närmaste

framtiden med en till visshet gränsande sannolikhet kan, på grund

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 37.

af förestående demonetisering af silfret, förutse ett ej obetydligt fall i

dess värde, så synes deraf ingen annan praktisk slutföljd kunna dragas

än att den för oss i alla händelser oundvikliga öfvergången från silfver

till guld, såsom värdemätare och grund för myntväsendet, bör ju förr

dess hellre vidtagas, emedan hvarje uppskof derutinnan hotar att medföra

en allt större förlust och att öka öfvergångens svårigheter, utan

att bereda oss någon den ringaste fördel.»

»Utgående från denna öfvertygelse om nödvändigheten af en snar

öfvergång till guld såsom grund för myntväsendet, har jag i fråga om

valet af det myntsystem, som dervid borde antagas, ansett mig höra i

främsta rummet afse systemets egenskap att möjliggöra en sådan snar

öfvergång, och derföre ej kunnat tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, med

hufvudsaldigt afseende å andra, om än i sig sjelfva göda, dock nu

underordnade myntpolitiska syften, för Riksdagen framlägga förslag till

någon mera genomgripande myntförändring, hvilken sannolikt skulle

synas alltför afskräckande och med hvars afböjande då äfven antagandet

af guld såsom värdemätare kunde blifva till obestämd framtid

uppskjutet.»

»Med åberopande i (ifrigt af hvad i den Nordiska myntkommissionens

betänkande af den 20 September 1872 är anfördt mot anslutning

vare sig till Englands, Frankrikes eller Tysklands myntsystem, anser jagning

särskild t böra framhålla, huru det Tyska myntsystemet, hvithet af

de nämnda vore närmast att bär komma i fråga till antagande, ovilkorligen

skulle medföra eu fullständig rubbning af hela vår penningeräkning

från de högsta tal till de lägsta, en oupphörlig reduktion af alla våra

öfliga varupriser, en omskrifning af alla våra förbindelser; samt att

donna rubbning skulle beröra alla våra mest hvardagliga förhållanden

och besvära alla samhällsklasser men mest dem, hvilka dess möjliga

fördelar minst skulle tillgodokomma, samt alltså i genomförandet blifva

ytterligt svår såsom lätt inses deraf att den nya räkneenheten i bästa

fall blefve lika med 88 eller 89 öre. Jag vill visserligen icke förbise

de fördelar, som för vår utrikes handel kunde framgå af anslutningen

till detta störa lands myntsystem, dels i upphörandet af tvånget att från

ett mynt till ett annat reducera prisuppgifter, fakturor, fraktnoteringar,

umgälder m. m. för varor, som från Tyskland köpas eller till Tyskland

säljas; dels i den större enkelheten af kursberäkningar på hansestäderna

eller Berlin, och det återhåll mot större kursvexlingar på dessa platser,

som lättheten att från eller till Tyskland sända gångbart mynt skulle

medföra; dels i beqvämligheten för svenska resande i Tyskland och för

uppgörelser med tyska resande i Sverige o. s. v.; men alla dessa för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

23

(klar äro dock endast en mycket liten del af hvad man en gång utlofvade

sig af ett verkligt internationelt myntsystem, eftersom ju, utom

det tyska myntsystemet, ännu bestå det franska, det engelska, det amerikanska,

hvilka alla äro af största vigt för våra affärsförbindelser, att

icke nämna Finlands och Rysslands, med hvilka vi alltmera komma i

beröring, eller Spaniens och Portugals in. ii. Af det sammanlagda hela

utgöra de affärer, som från Sverige i tyskt mynt afslutas, endast en

mindre del. Om det internationella myntsystemet nu existerade, eller

äfven om vi blott med någon säkerhet visste, att ett af de nu bestående

guldmyntsystemen skulle blifva det internationella systemet, så

borde förd el ar ne af att ansluta oss dertill tagas i det mest allvarliga

betraktande, skulle dertill ock fordras en stor ansträngning, ty det mål,

vi dermed vunne, vore värdi uppoffringar. Men nu kan icke om något

af de bestående guldmyntsystemen sägas, att det på grund af vare sig

ekonomiska eller politiska förhållanden bär utsigt att blifva i full mening

internationelt. Hvilket af dessa system och hvilket annat guldmyntsystem

vi än måtte välja, skulle vi fortfarande vara underkastade

risken af att för vinnande af de med ett verkligt internationelt system

förenade fördelar hafva att genomgå alla svårigheterna af eu ny förändring.

Det synes då vara en enkel klokhetsregel att ej för närvarande

i det bestående myntsystemet gorå andra eller större rubbningar

än som föranledas af den nu oundgängliga förändringen från silfver till

guld, med för öfrig! blott de modifikationer i detta system, genom

hvilka vi kunna vinna fullständig likhet mellan vårt och våra närmaste

grannars mynt och sålunda undvika de känbara olägenheter af skilnaderna

dem emellan, som så länge varit öfverklagade.»

»Under det jag sålunda i främsta rummet velat afse en med allmänhetens

beqvämlighet förenlig snabb öfvergång till guld såsom värdemätare,

har det derföre synts mig synnerligen önskvärd! att vid den

förestående reformen taga hänsyn till nämnda kraf på öfverensstämmelse

mellan vårt mynt och grannländernas, Danmarks och Norges. Vigtig!

redan ur den synpunkten, att den mellan dessa riken och vårt land

särdeles liliiga gränshandeln äfvensom våra öfriga kommersiela förbindelser

med dem i väsendtlig mån skulle underlättas genom enhet i

myntväsendet, måste detta behof under de förhållanden, som snart

komma att inträda, mer än någonsin blifva bestämmande för Sveriges

myntpolitik. Ty om redan nu Sverige, genom sitt silfvermynts ojemna

och ofördelaktiga förhållande till det motsvarande danska och norska

myntet, varit utsatt för ej obetydliga olägenheter vid den mindre handeln

i gränsorterna, så är det ögonskenlig! att ett liknande förhållande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Preposition N:o 31.

mellan de tre ländernas guldmynt skulle bereda oss ännu större förluster,

emedan guldmynt lättare än silfvermynt utvidga sin omloppskrets,

och att Sverige derföre måste ega det största intresse af att de under

silfvermyntsystemet bestående relationer mellan mynten ej måtte bibehållas

vid de tre rikenas antagande af guldmyntsystem.»

»För att försäkra oss mot eu sådan fara och på samma gång bereda

oss största möjliga beqvämlighet för de allt lifligare handelsförbindelserna

med dessa grannländer, hafva vi derföre varit naturligen hänvisade på

den enkla utvägen att i samråd med dem verkställa den förestående reformen,

och har en sådan utväg varit så mycket mera tilltalande som

den mycket väl medgifvit tillbörligt afseende å den svenska allmänhetens

beqvämlighet och till och med under nu inträffade omständigheter icke

af oss syftes kräfva någon den ringaste nämnvärda uppoffring i detta

hänseende.»

»Den uppfattning af frågans ställning, för hvilken jag härmed i

korthet redogjort, har redan tillvunnit sig Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bifall,

då Eders Kongl. Maj:i gifvit mig nådigt uppdrag att med utnämnde

fullmäktige för Norge och för Danmark utsluta den konvention om antagande

af ett för de tre rikena gemensamt på guld grundadt myntsystem,

för hvars innehåll jag nyss redogjort.»

»De förbindelser, som donna konvention ålägger Sverige, är o, utom

skyldigheten att under tio år ej ensidigt vidtaga förändringar i det antagna

myntsystemet och att inom de i konventionen fastställa rymliga

tidsgränser verkställa sjelfva öförgången, samt förpligtelsen att såsom

lagligt betalningsmedel erkänna de efter konventionens bestämmelser för

Norge och Danmark präglade mynt, ingå andra än de, som helt naturligt

framgå af statens ansvarighet för de under dess höghetsrätt präglade

myntstycken. Då Danmark och Norge iklädt sig motsvarande för

handeln och samfärdseln gynsamma förpligtelse^ kunna häraf endast

fördelar för alla tre länderna uppstå, och jag får derföre nu under

åberopande af ofvan anförda skål hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

begära Riksdagens samtycke till den under den adertonde sistlidne December

med Norge och Danmark afslutade konvention samt till ett i

öfverensstämmelse dermed uppgjort förslag till Lag om rikets mynt,

hvilket jag nu anhåller att få i underdånighet föredraga.»

Sedan Departementschefen härefter uppläst det lagförslag, som

under Ditt. B. finnes i detta protokoll bilagdt och dervid anmärkt,

att anledningen hvarföre ej Artikel XV af myntkonventionen blifvit

i myntlagsförslaget intagen vore den, att de i nämnda artikel stad
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 25

gade bestämmelser innefattades i redan gällande lag, yttrade Departementschefen

vidare:

»I ordningen följer nu att angifva huru öförgången från det gamla

till det nya myntsystemet skall ske och då i främsta rummet huru värdeförhållandet

mellan det gamla och det nya myntet bör bestämmas.»

»Man har visserligen velat ifrågasätta, huruvida öfverhufvud någon

dylik af lagen fastställd relation mellan gammalt och nytt mynt vore

behöflig och dervid åberopat, att hvarje förbindelse alltid skulle infrias

efter sin lydelse, förbindelse lydande å silfver således alltid rätteligen

med silfvermynt eller ock med den i detta silfvermynt innehållna qvantitet

fint silfver. I enlighet med hvad Svenska myntkomitén i sitt betänkande

vidlyftigt anfört, anser jag dock denna åsigt grundad på en

oriktig uppfattning af dylika förbindelsers betydelse. Ett löfte om betalning

i mynt kan ej infrias genom betalning af o myntad metall eller af

präglade metallstycken, som ej längre äro mynt, utan måste fullgöras i

det mynt som vid betalningstiden är lagligt betalningsmedel. Eu konverteringsgrund

måste derför ovilkorligen af staten fastställas mellan nytt

och gammalt mynt och fråga kan blott uppstå, huruvida denna grund

bör fastställas en gång för alla, eller om den, i vissa fall, bör lämpas

efter successiva förändringar i metallvärdena. Denna senare åsigt, som

af Svenska myntkomiténs majoritet utförligen är motiverad, synes mig

dock icke fästa tillbörligt afseende å de oöfvervinnerliga praktiska svårigheter,

som skulle af en konvertering med rörlig upp- eller afgäld uppstå

inom alla affärsförhållanden, och kan jag ej annat finna än att den

hänsyn till det allmänna bästa, som å så många andra områden gifver

tillräcklig rättsgrund för modifikation af individuella rättsanspråk, äfven

här berättigar staten att vid sjelfva öfvergångstillfället fastställa en för

all framtid gällande konverteringskurs. Frågan blir då allenast huru eu

sådan rätteligen är att bestämma. Då det nya myntsystemet är grundadt

på guld och det gamla på silfver, så är naturligtvis förhållandet

mellan hvartderas myntenheter att hänföra till värdeförhållandet mellan

de begge metallerna. Då åter detta förhållande alltid varit och säkerligen

alltid kommer att blifva underkastad! ganska störa vexlingar, så

är det klart, att ingen absolut säker grund kan vinnas för en dylik konvertering

och att frågan således icke kan afgöras såsom en ren rättsfråga.

Det kan icke ådagaläggas, att silfverpriset i dag skall vara en rättvisare

konverteringsgrund än silfverpriset för i morgon eller i går, emedan de

alla ju varit eller äro underkastade inflytanden af rena tillfälligheter,

och man bör derföre, för att utjemna tillfälligheternas inflytande, antaga

medelpriset för en viss förfluten tidsrymd, men om denna under en allt

större förändring af silfverpriset tages lång, utsätter man sig för att just

Bill. till Biksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

derigenom aflägsna sig från det, hvarpå det här egentligen bör ankomma,

eller medelpriset under den omedelbart förestående öfvergångstiden från

det ena myntsystemet till det andra.»

»Enligt mitt förmenande är det medelpriset för en kortare, nyss

förfluten tidsperiod, som med största sannolikhet kan anses angifva medelpriset

för den närmast kommande tid, under hvilken flertalet af i det

gamla myntsystemet ingångna affärer komma att under inflytande af

förändringen uppgöras eller afvecklas; och då medelpriset å silfver i

London, som är den hufvudsakligaste marknaden för donna metall, under

de tre sistförflutna månaderna varit fyra shillings 11 do pence per oz,

eller utvisat ett värdeförhållande mellan guld och silfver af 1 till helt

nära 15.80 så hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t ville, i närmast

möjliga öfverensstämmelse dermed, föreslå Riksdagen att bestämma värdet

af en krona till likhet med det af en riksdaler riksmynt, d. v. s.

efter ett värdeförhållande mellan guld och silfver af 1: 15.81.»

»Deraf följer då ock att under den tid, de båda myntsystemen

oundvikligen måste existera jemte hvarandra, d. v. s. innan de gamla

mynten kunna indragas, eu Riksdaler Riksmynt skall vid betalning af

belopp, utsätta i det nya myntet; anses vara lika med en krona.»

»Egentligen sker öfvergången från det hittills varande till det nya

myntsystemet derigenom att den för enskilda medgifna rätt att vid myntverket

få inlemna silfver till utmyntning likasom att i Riksbanken mot

godtgörelse uttaga silfver upphäfves, och att, i stället lör dessa medgifvanden,

myntverket endast mottager guld till utmyntning af 20- och

10 kronestyclcen samt Riksbanken tillhandahåller allmänheten, förutom

nödigt skiljemynt, endast guld.»

»Emot den uttryckliga lydelsen af riksbankens nu utelöpande sedlar

anser jag dock så mycket mindre skål att gorå någon ändring i nu

gällande bestämmelser för deras inlösning, som någon sådan förändring

oj synes mig v<irn af något behof pakallad. Erfar enheten har nemligen

visat att riksbankens sedlar i allmänhet så skyndsamt återgå till densamma,

att, om blott Riksdagen vill meddela bankofullmäktige den föreskrift,

att snarast möjligen indraga och med andra ersätta dess nu till

inlösning med sill ver förbindande sedlar, så kan ax nämnda förbindelses

fortvaro för de sedlar, som qvarhållas i rörelsen, ingen annan olägenhet

uppstå, än att riksbanken måste i sina förråd behålla det belopp myn

tadt tolflödig! silfver, som för en framdeles skeende inlösning kan erfordras;

hörande naturligen vid bestämmande af detta belopp ihågkommas,

att enligt konventionen ingen utmyntning, grundad på nu gällande

myntlagar, må efter utgången af år 1874 ega ruin.»

»Deremot torde i öfvergångslagen höra intagas en bestämmelse,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hvarigenom rättigheten att till myntverket för utmyntning inlemna silfver

likasom att låta utmynta caroliner med lagens antagande upphäfves.))

»Naturligen påskyndas öfvergången i den mån de nya mynten kunna

i allmänna rörelsen undantränga de gamla och jag anhåller derföre att

Eders Kongl. Näjd täcktes föreslå Riksdagen, att dessa mynt skola genast

vara lagligt betalningsmedel och att de genom riksbankens försorg

skola, i den mån de hinna utmyntas, allmänheten tillhandahållas, hvaremot,

utom i förenämnda fall, då den rätt till silfveruttagning, som

banksedlarne medföra, utöfvas, det gamla myntet bör i riksbanken qvarhållas.

»

»Har man på detta sätt gjort hvad göras kan för en snar öfvergång,

så synes mig deremot intet skål att för innehafvarne af de äldre

mynt, som det oaktadt i den allmänna rörelsen qvarblifva, föranleda

olägenheten af ett tidigare upphörande af dessa mynts egenskap att

vara lagligt betalningsmedel, än hvad konventionen för ett slutligt fullständigt

genomförande af förändringen bestämmer. Att de äfven, sedan

de upphört att vara lagligt betalningsmedel, skola af riksbanken inlösas,

är i full öfverensstämmelse med det nu för en lång tid af Sverige följda

förfarande vid indragning af föråldrade myntslag eller sedlar, och torde,

till förekommande af oro i detta hänseende, en bestämmelse derom böra

i öfvergångslagen intagas.»

»För inträdande i gällande kraft af konventionens bestämmelse om

det Norska och Danska myntets likhet såsom lagligt betalningsmedel

med det Svenska, torde den dag, då ratifikationen af konventionen utvexla^,

vara den råtta; och då en del af statsreglering»!! för nästkommande

år redan blifvit af Riksdagen i riksdaler beslutad, synes råtta

tidpunkten för det nya systemets införande i de allmänna räkenskaperna

vara början af den statsregleringsperiod, som näst efter den, för hvilken

statsreglering»!! nu är under uppgöring, infaller, d. v. s. den 1 Januari

1875.»

»Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Näjd ville föreslå Riksdagen

antagande af ett härmed öfverensstämmande förslag till lag om

öfvergången till det nya myntsystemet.»

Sedan Departementschefen härefter uppläst detta förslag, sådant det

under Ditt. C finnes detta protokoll bilagdt blef hvad Departementschefen

sålunda yttrat och hemställt, efter tillstyrkande af StatsRådets

öfriga ledamöter, af Hans Näjd Konungen till

alla delar i nåder gilladt och bifallet.

Ex protocollo

C. A. Titz.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Majits Nåd. Proposition No 37.

»

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför

Hans Maj :t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms

Slott den 28 Februari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

WvERN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och

Weidenhielm.

Departements-chefen uppläste härefter till justering ett, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts den 22 i donna månad fattade beslut,

uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om

antagande af ett nytt myntsystem.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och

skulle i enlighet med samma förslag nådig Proposition

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Axel Ädelgren.

STOCKHOLM, IVAK H/EGGSTKÖMS BOKTRYCK!»!, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BLU 1873:1 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1 s. 1 i texten