Sök i Ratio Lex

Angående bergverkstiondens upphörande

1877-01-25 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1877:10, Angående bergverkstiondens upphörande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Biksrt. Kansli de» 25 Jan. 1877. kl. 8 e in.

Kongl. Maj ds nödiga Proposition till Riksdagen, angående bergverkstiondens

upphörande; Gifven Stockholms Slott den

8 Januari -1811.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af det inför Kongl. Magt

i Statsrådet denna dag förda protokoll innehåller, föreslår Kongl. Magt

Riksdagen

att från den dag, då författning derom kan varda i laga ordning utfärdad,

tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande

s. k. ädlare verks tillverkning icke må ega rum; samt

att, med undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,

alla öfriga verk, som nu äro förpligtade till bergverkstiondes utgörande,

må från och med år 1878 befrias från dylik tionde; dock, hvad nedannämnda

verk angår, med följande vilkor och förbehåll:

a) för Tunabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års

slut antingen till kronan afstå all rätt till Tunabergs bergslags

allmänning, eller ock efter fulla värdet, sådant det vid behörig

uppskattning kan varda bestämdt, till Riksgäldskontor erlägga

lösen för den del af allmänningen, som, sedan de till skogsfång

derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit mot denna

förmån svärande skogsmark, kan verket tillkomma;

//) för Åtvidabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års

slut antingen till kronan afstår kopparverkets del af allmänningen

Bih. till Piksd. Prof,. 1877. 1 Sand. 1 Afä. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Gaddstigen eller ock, derest Kong], Maj:t, efter det behörig^ utredning

åstadkommits, skulle finna skäl bifalla, att egaren till Åtvidabergs

kopparverk må till fulla värdet lösa berörda allmänningsdel,

till Riksgäldskontoret inbetalar det belopp, hvartill densamma kan

varda i behörig ordning uppskattad;

c) för Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring

i räntan, som 87/i0 mantal under samma verk lagda hemman

såsom bergslagsfrihet åtnjuta, från och med år 1878 upphör,

samt att egaren till verket inom nämnda års slut till Riksgäldskontoret

inbetalar den på kopparverket belöpande hälft af skilnaden

emellan uppskattningsvärdet & de hemman, som bildats af de under

Riddarhytte koppar- och jernverk till skatte försålda Ramshytte

och Skinnskattebergs allmänningar, eller 7,331 kronor 25 öre,

och den för samma allmänningar erlagda skatteköpeskilling, 84

kronor 8 öre, med 3,623 kronor 58 öre;

d) för Stora Kopparbergs ber g slagsverk, att alla anspråk att

genom allmogen i Störa Schedvi med flera socknar få kopparforsling

emellan Falun och Avesta ombesörjd förfalla;

e) för Gustafs och Garlbergs kopparverk, dels att bergsfrälsefriheten

för £ mantal Landverk N:o 1 i Ahre och f mantal

Rönnön N:o 1 i Offerdals socken från och med år 1878 upphör,

dels att den verkets egare genom Kongl. brefvet den 12 December

1750 förunnade rättighet att framför åboarne få på vissa vilkor

skatteköpa några i närheten af kopparverket belägna hemman

jemväl må upphöra; samt dels att egarne till kopparverket före

1878 års slut till Riksgäldskontoret inbetala 6,657 kronor 16 öre;

f) för Liifäs silfververk, att egarne af detta verk före 1878

års slut till Riksgäldskontoret inbetala löseskilling för den af verket

utgående afrad med 11,344 kronor 60 öre;

g) för Bylta svafvel-, vitriol och rödfärgsverk, att egaren af

detta verk likaledes före 1878 års utgång till Riksgäldskontoret

inbetalar löseskilling för den af detta verk utgående afrad med

13,958 kronor 40 öre; samt

h) för Garpenbergs kopparverk, att dels friheten från utgörande

af ränta och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemmanen

Dormsjö med torpet Bosjö, Årängen och Realsbo från

och med år 1878 upphör; dels rättigheten för verkets innehafvare

att påkalla tjenstbarheter af Garpenbergs socknemän från samma

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 10.

tid upphör; samt dels verkets innehafvare förpligtas att för verket

tillydande hemman inom Gtarpenbergs socken deltaga i det roteringsbesvär,

som i följd af de berörda tjenstbarheternas upphörande

kan varda hemmanen inom socknen i behörig ordning påförd

t; hvaremot i dylikt fall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift

upphör.

De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl, nåd

och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af Protokollet, öfver Finans-ärenden, hållet inför

Haris Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms

Slott den S Januari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Föredragande Departementschefen anförde härefter:

Uti underdånig skrifvelse den 5 Juni 1866 anmälde Rikets Ständer,

att hos dem särskilda framställningar blifvit gjorda angående upphörande

af all tionde å tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster,

der dessa tillverkningar icke voro i besittning af särskilda förmåner eller

privilegier, samt att till stöd för dessa framställningar hufvudsakligen andragits:

att, sedan dåmera stångjernstillverkningen inom hela riket samt

tackjernstillverkningen utom de privilegierade bergslagerna blifvit från

tionde- eller produktionsskatt befriade, konseqvensen fordrade, att andra

metalltillverkningar, som ej voro i besittning af särskilda förmåner, komme

i åtnjutande'' af en dylik befrielse; att då, enligt nådiga förordningen den

20 September 1859, alla verk och inrättningar, som afsåge förädling eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

tillgodogörande af mineralrikets alster, förklarats vara att anse såsom fabriker,

enahanda beskattningsgrlind för samtliga dessa verk och inrättningar

borde tillämpas; att emellertid de så kallade ädlare verken betungades hårdare

än andra verk och inrättningar, i det de, utom erläggande af bevillning

i mån af inkomst, tillika måste, oberoende af huruvida någon inkomst

erhölles, utgöra grundskatt eller tionde; samt att, hvad koppartillverkningen

beträffade, bibehållandet af produktionsskatten för denna handtering icke

väl öfverensstämde med gällande tulltaxa, enligt hvilken all utförselstull,

således äfven å malm, upphört, hvaraf följden kunde i allmänhet blifva,

hvad redan undantagsvis inträffat:, att, till undgående åt den dryga produktionsskatten,

den råa malmen eller den första produkten af smältningen,

till utlandet utfördes och der förädlades, samt att landet såmedelst gånge i

mistning af icke ringa arbetsförtjenst.

Yid pröfningen af dessa framställningar hade väl Rikets Ständer,

hvilka ansett olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter i allmänhet

icke vara ringaste tvifvel underkastad, i följd deraf funnit bibehållandet

af en sådan beskattning, der den egde rum, icke böra ifrågakomma, med

mindre särskilda förhållanden påkallade undantag från den i Bevillningsförordningen

uttalade jemlikhetsgrundsats; men då i förevarande hänseende

sådana särskilda förhållanden icke saknades, i det nemligen liera af de

s. k. ädlare verken, hvarmed här förstodes ej allenast sådana, der ädlare

metaller frambringades, utan äfven de verk, som afsåga tillgodogörande af

andra mineralrikets alster, med undantag af jernek vore gynnade med privilegier

och förmåner af icke ringa värde, i hvilka fall, ehvad än kunde

sägas om lämpligheten af den nuvarande produktionsskatten, likväl sjelfva

beskattningsåtgärdens rättmätighet ej kunde förnekas, så länge de förmåner,

för hvilka skatten vore att anse* såsom eu årlig ersättning, ännu qvarstode,

ansägo Rikets Ständer en fullständig utredning i fråga om de privilegier

och särskilda förmåner, af hvilka de olika verken kunde vara i besittning,

erforderlig, innan frågan om tiondeskattens upphörande afgjordes, i anledning

hvaraf och med stöd af hvad i (ifrigt anförts, Rikets Ständer i underdånighet

hemstälde, det Kongl. Maja täcktes låta inhemta de för frågans

utredning nödiga upplysningar samt derefter till Riksdagen aflåta nådig

proposition angående upphörande af nu utgående kopparränta och tionde å

tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster, der dessa tillverkningar

icke voro i besittning af privilegier eller särskilda förmåner.

Sedan uti häröfver infordradt, den In November 1870 afgifvet, underdånigt

utlåtande Kommerskollegium, efter verkstälda arkivundersökningar

och vederbörande» hörande, tillstyrkt, att tiondeskatten för tillverkningen

af andra mineralrikets alster än jern, der sådan skatt, enligt gällande

bestämmelser, vore eller borde varda åsatt, måtte icke blott afskaffas i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om verk, hvilka ej åtnjöte några privilegier af särskilda friheter eller förmåner,

utan ock kunna för verk, försedda med dylika privilegier, upphöra

mot privilegiernas indragning eller aflösande; äfvensom att, der egare eller

innehafvare af verk, tillhörande sistnämnda slag, skulle vägra att privilegierna

frånträda, och denna vägran befunnes utgöra hinder för nyssnämnda

reglering vid verket, eu uppskattning eller beräkning af värdet, å ena sidan,

af privilegierna samt, å andra sidan, af den utgjorda afraden måtte,

i fråga om sådant verk, för någon viss tid genom Kammarkollegii försorg

varda verkstäid, för att sedermera läggas till grund för det ytterligare åtgörande

härutinnan, hvartill omständigheterna kunde föranleda; anbefalde

Kongl. Maj:t åt Kammarkollegium att i afseende på alla de ifrågavarande

verk, hvilka voro i åtnjutande af särskilda friheter eller förmåner, med undantag

af Bala silfververk, vid hvilket förhållandena vore af alldeles särskild

beskaffenhet, låta inhemta vederbörande egares eller innehafvares yttranden,

om och på hvilka vilkor de kunde vara villiga att, mot upphörande af den

från verket utgående tionde, afstå från de af verket åtnjutna privilegierna;

att derefter i afseende på dem bland berörda verk, hvilkas innehafvare förklarade

sig icke vilja utan andra vilkor, än tiondens upphörande, frånträda

privilegierna, uppgöra en uppskattning af värdet under de 5 åren 1865—

1869 å ena sidan af privilegierna och å andra sidan af den afrad, som

under samma tid från verket utgått; samt slutligen att rörande de vilkor,

hvarunder tiondens upphörande kunde medgifvas, gemensamt med Kommerskollegium

afgifva underdånigt utlåtande.

Till följd af denna nådiga befallning ingingo från bemälda kollegier

underdåniga utlåtanden af den 1Ö November och den 23 December 1871,

deruti kollegierna, med öfverlemnande af ej mindre afgifna yttranden af verkens

egare eller innehafvare ån äfven de upplysningar om förmånerna och

tionden, hvilka i öfrig! kunnat inhemtas, afgåfvo en efter länen, hvaruti

verken voro belägna, särskild! för hvarje verk uppstäld redogörelse så väl

för nyssberörda yttranden, som för medelbeloppet under åren 1865—1869

af de åtnjutna förmånerna och den erlagda afraden eller tionden, hvilken

redogörelse, förutom i hvad den angick Hellefors silfververk och Garpenbergs

kopparverk, finnes aftryc-kt i bilagorna till Riksdagens protokoll 1872,

höta samlingen och lista afdelningen.

I dessa utlåtanden anförde Kollegierna, beträffande de vilkor, hvarunder

tiondens upphörande för de ifrågavarande verken syntes kunna ega rum:

att de förläningar, hvaraf verken vore i besittning, förskrefve sig

hufvudsakligast från 17:de och 18:de århundradena, då enligt tidens åsigt

bergverken i allmänhet, men de ädlare verken i synnerhet, hugnades med

talrika och betydande förmåner från statens sida, med ändamål, såsom upplåtelsebrefven

visade, att underlätta och föröka produktionen, samt under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

vilkor i allmänhet för för läni ngar nes fortsatta åtnjutande att bergverksdriften

oafbrutet uppehölles;

att, om man undersökte, huruvida afsigten med dessa förläningar bl i fvit;

uppnådd, det skulle befinnas, att sådant inträffat endast i afseende på

de verk, der en efter landets förhållande mera omfattande tillverkning egt

rum, och att de privilegierade ädlare verken i de flesta fall icke återgäldat

staten de uppoffringar, som för dem blifvit gjorda, för hvilken åsigt bevis

lörelåge i synnerhet i förhållanden vid Tunabergs kopparverk, hvarest tillverkningen

aldrig varit särdeles stor och under åren 1865—1869 i värde

understigit den fördel bruksegaren haft af den verket förunnade förläningen,

äfvensom vid Bylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsbruk, för inlösen af hvars

privilegier staten, förutom eu ej obetydlig skogstrakt, måst uppoffra eu

penningsumma af närmare 90,000 kronor,

att, om å ena sidan en förändring i det nuvarande förhållandet med de

privilegierade ädlare verken i syftning att bringa detsamma i öfverensstämmelse

med de åsigter, som inom lagstiftningen i .senare tider, rörande så

väl bergverkshandtering^! som näringarne i allmänhet, i deras af privilegier

beroende ställning till staten, gjort sig gällande, kunde på grund särskilt,

af nyss antydda, för statsverket menliga samt vid privilegiernas förlänande

ingalunda afsedda omständighet finnas påkallad, och det å andra sidan, på

sätt af Kommerskollegium, under förutsättning af afradens upphörande för

sådana verk, som icke innehade några särskilda friheter, redan förut anförts,

vore önskvärdt, att en dylik skattelindring komme äfven de verk,

hvarom här vore fråga, till del, så syntes, ur rättslig synpunkt betraktadt,

sådant böra medgifvas endast mot förmånernas afstående;

att, da likväl de vilkor, hvarunder dessa förmåner innehades, icke alllid

medgåfve staten att utan innehafvarens samtycke omedelbarligen indraga

desamma, och det icke kunde förväntas, att innehafvarne af sådana veide,

der produktionen vore ingen eller ock, jemförd med privilegierna, ringa,

skulle ingå på eu förändring, som emot friheten från tionde afhände dem

vida öfvervägande fördelar, hvaraf de och deras företrädare under långliga

tider varit i besittning, det i sadant fall, med afseende på olämpligheten af

att för några få verk bibehålla eu undantagsställning, som hvarken cgde

stöd i eljest gällande beskattningsgrunder eller i öfrigt vore tidsenlig, syntes

höra uppsökas någon annan utväg för åvägabringande af eu å båda sidor

billig öfverenskommelse;

samt att Kollegierna dervid ansett den grundsatsen böra vidhållas,

att staten i ekonomiskt hänseende härigenom åtminstone icke komme i sämre

ställning till dessa verk än redan vore förhållandet, likväl med den inskränkning

som kunde föranledas deraf, att, enär flera jernverk fått efter

skattläggning och indelning till hemman skatteköpa de verken förut anslagna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

skogar, utan att något anspråk på ersättning härför ifrågakomma vid dessa

verks befriande från produktionsskatt, följdrigtigheten fordrade, att de ädlare

verken äfven kornrne i åtnjutande af samma förmån;

och afgåfvo Kollegierna, med tillämpning af dessa grundsatser, förslag

till bergverkstiondens aflyftande.

Med tillkännagifvande, att en af egaren till Hellefors silfververk, der

sedan år 1852 någon tillverkning icke egt rum eller tionde utgått, gjord

ansökning om verkets nedläggande vore beroende på nådig pröfning, äfvensom

att beträffande Garpenbergs kopparverk ytterligare utredning funnits

erforderlig, innan frågan om tionden för detta verk kunde till Riksdagens

pröfning framläggas, afgaf Kongl. Maj:t derefter nådig proposition till 1872

års Riksdag, deruti, med erinran att, på sätt Rikets Ständer i deras ofvanberörda

skrifvelse yttrat, olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter

i allmänhet icke kunde vara tvifvel underkastad,

samt att på grund häraf den skatt af dylik beskaffenhet, som under

namn af bergverkstionde ännu betungade tillverkningen och tillgodogörandet

af metaller och andra mineralrikets alster utom jern, borde försvinna,

och enär det icke syntes vara skäl att från åtnjutande af denna förmån

utesluta de verk, som voro i besittning af särskilda dem fordom förlänade

privilegier eller fördelar, sa vida de underkastade sig att från samma privilegier

eller fördelar afstå eller att derför på annat lämpligt sätt, lemna

statsverket godtgörelse, föreslogs,

att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kollegierna

hemstält, men med undantag tills vidare för Sala och Hellefors

silfververk samt Garpenbergs kopparverk, alla öfriga verk, som då

voro förpligtade till bergverkstiondes utgörande, måtte från och

med år 1873 befrias från berörda tionde och sådan tionde icke

heller åsättas derefter uppstående verk, dock, hvad nedannämnda

verk anginge, med följande vilkor och förbehåll, nemligen:

för Tunabergs kopparverk, att, sedan i den ordning Kongl.

kungörelsen den 4 Februari 1811 jemte öfriga om användande

af de åt bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade

författningar föreskrifva, skattläggning af Tunabergs bergslags

allmänning skett, verkets egare åtnöjdes med ovilkorlig rätt till

skattelösen af endast så stor del af nämnde allmänning, som, sedan

de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit

mot denna förmån svarande skogsmark, kunde vara för verkets

behof erforderlig, och derför från och med år 1873 utgjorde

den skatt, som blefve bestämd;

för Åtvidabergs kopparrör!,•, a tf dess egare inom 1873 års

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

slut till kronan afstode kopparverkets del af allmänningen Gaddstigen;
för

Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring

i räntan, som 8 Vid mantal under samma verk lagda hemman såsom

bergslagsfrihet åtnjöte, från och med år 1873 upphörde;

för Stora Kopparbergs bergslags verk, att alla anspråk att

genom allmogens i Stora Schedvi m. fl. socknar få kopparforsling

emellan Falun och Avesta ombesörjd förfölle;

för Gustafs och Carlbergs kopparverk, att dels bergsfrälsefriheten

för Vs mantal Landverk N:o 1 i Ahre och V4 mantal Rönnön

N:o 1 i Offerdals socken från och med år 1873 upphörde, och dels

verkets egare före samma års slut till Riksgäldskontoret inbetalade

6,657 kronor 16 öre;

samt för Löfås silfververk och Gylta, svafvel- vitriol- och

rödfärg sverk, att egarne af dessa verk före 1873 års slut till Riksgäldskontoret

inbetalade löseskillingen för af verken utgående afrad,

bestämda för Löfås till 11,344 kronor 60 öre och för Dylta till

13,958 kronor 40 öre.

Uti det betänkande, som Riksdagens Statsutskott afgaf öfver berörda

Kongl. proposition, yttrade Utskottet, efter att hafva erinrat om innehållet

i Rikets Ständers omförmälda skrifvelse, att, ehuruväl Rikets Ständers framställning

icke afsåge att jemväl i de fall, der bergverkstionden utginge till

följd af särskilda bergverksegarne förunnade privilegier eller förmåner, denna

tionde skulle upphöra, och ehuru, särdeles i ett par fall, statsverket genom

denna tiondes upphörande ginge i mistning af ej obetydliga inkomstposter,

Utskottet likväl ansåge önskvärd!, att tiondeskatten afskaffades. Yårt i

vissa delar föråldrade skatteväsen tarfvade, enligt Utskottets förmenande, i

främsta rummet ändring i de delar, der det stälde vissa idkare af vigtigare

näringar, genom mer eller mindre tunga skattebördor, i en sämre och

ofördelaktigare ställning, än öfriga idkare af samma näring. I enlighet härmed

hade Utskottet jemväl uttalat sig för, att den vissa bland jordbruksnäringens

idkare pålagda ränta och tionde eller de så kallade grundskatterna

å jordbruket måtte afskaffas och, då den här ifrågavarande skattetiteln, i

anseende till sitt jemförelsevis ringa belopp, kunde utan olägenhet för statsverket

vida lättare borttagas, tvekade Utskottet icke att förorda en sådan

åtgärd, dervid Utskottet likväl, med vidblifvande af de i Rikets Ständers

ofvan anförda skrifvelse framstälda åsigter, ansåg, att när tiondens utgörande

varit förenad! med tillgodonjutande af särskilda privilegier och förmåner,

dessa borde lika fullständigt som tionden upphöra. I detta afseende forell.

till Jiiksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

komme, att, enligt den Ivongl. propositionen, egarne till åtskilliga verk, från

hvilke tionde utginge, skulle befrias från tionden, men ändock bibehållas vid

en del dem förunnade förmåner eller ock undgå att för sådana lemna ersättning.

Hufvudsakligen afsåge detta den rätt att framför vederbörande

åboar skatteköpa vissa hemman eller till skattelösen af för verken

anslagna skogar, som Kongl. Maj:t velat åt en del bergverksegare bibehålla.

Om än dylikt kunde hafva vid föregående uppgörelse af enahanda

slag egt rum, syntes för Utskottet detta icke utgöra skäl att på enahanda

sätt i förevarande fall afhända statsverket tillgångar eller med andras förnärmande

söka bevara åt bergverksegarne förmåner, hvilka borde statsverket

tillkomma eller ock för bergverksegarne upphöra, när tionden ej längre utgjordes.

På samma gång derföre Utskottet ej hade något att erinra deremot,

att egaren till Åtvidabergs kopparverk berättigades att, enligt derom

gjord framställning, till fulla värdet efter uppskattning till sig lösa den del

af allmänningen Gaddstigen, som han eljest borde, emot befrielse från tionden,

till staten återlemna, ansåg Utskottet egaren af Tunabergs kopparverk

böra antingen afstå från all rätt till Tunabergs bergslags allmänning eller

ock efter uppskattning med fulla värdet lösa den del åt allmänningen, som

kunde verket tillkomma. Likaledes ansåg Utskottet egaren till Riddarhytte

eller Skild kopparverk böra, då han befriades från tionden, till statsverket

betala den på kopparverket belöpande hälft af skilnaden emellan uppskattningsvärdet

af de allmänningshemman, Riddarhytte koppar- och jernverk

fått till skatte lösa, eller 7,331 kronor 25 öre, och den för samma hemman

erlagda skatteköpeskilling, 84 kronor 8 öre, med 3,673 kronor 58 öre, samt

slutligen egarne till Gustafs och Carlbergs kopparverk böra afstå från den

dem förunnade förmån att framför åboarne få på vissa vilkor skatteköpa

några i närheten af kopparverket belägna hemman, enär. då kopparverksegarne

befriades från tionden, all skälig anledning saknades att till deras

förmån vidare beröfva hemmansåboarne deras tillständiga rätt att hemmanen

skattelösa.

I öfverensstämmelse härmed hemstälde Utskottet, att, med ändring i

de anmärkte delarne, Ivongl. Maj:ts proposition måtte bifallas.

Vid ärendets afgörande inom Kamrarne framhölls emot bifall till

Utskottets förslag nästan uteslutande det enda skälet, att, så länge icke lindring

medgåfves i de på jordbruksnäringen hvilande särskilda skatter och

besvär, borde icke heller den yrkade eftergiften af de ädlare bergverkens

särskilda skatter beviljas, och stannade Kamrarne i olika beslut, i det att

Första Kammaren biföll, men Andra Kammaren afslog Utskottets förslag,

till följd hvaraf frågan vid denna riksdag förföll.

I ämnet väckta motioner ledde till frågans återupptagande vid så väl

1874 som 1876 årens riksdagar, utan att dock frågans ställning till följd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

deraf förändrades. Vid båda dessa riksdagar hemstälde Stats-Utskottet, att,

då nådig framställning om bergverkstiondens afskaffande vore att motse i

sammanhang med det förslag rörande grundskatternas afskrifning, som troddes

vara att från Eders Kongl. Maj:t förvänta, motionerna icke måtte föranleda

till någon Riksdagens åtgärd, hvilken Utskottets hemställan vid 1874 års

riksdag blef af båda Kamrarne bifallen. Vid 1876 års riksdag beslöt väl

Första Kammaren för dess del, med afslag å Utskottets betänkande, att befrielse

från bergverkstionde skulle från och med år 1877 medgifvas alla de

bergverk, hvilka icke voro i besittning af privilegier eller särskilda förmåner;

men då Andra Kammaren äfven nu godkände Utskottets betänkande, förföll

frågan å nyo.

Då Eders Kongl. Maj:t täckts den 30 sistlidne December besluta att

göra frågan om eftergift i de på jorden hvilande skatter och besvär till

föremål för pröfning af den under detta år sammanträdande Riksdagen, torde

dermed det skäl, som upprepade gånger inom Riksdagen framhållits för undanskjutande

af den väckta frågan om bergverkstiondens aflyftande, hafva

upphört att gälla och tiden nu vara inne att i sistberörda ämne hos Riksdagen

göra den förnyade framställning, hvartill omständigheterna i öfrigt

kunna föranleda, i hvilket hänseende jag nu anhåller att få i underdånighet

yttra mig.

Jag torde då till en början, hvad angår de verk, för hvilka i propositionen

till 1872 års Riksdag undantag tills vidare gjordes, få erinra, att,

sedan Eders Kongl. Maj:t denna dag täckts, på derom gjord ansökning och

efter vederbörandes hörande, medgifva, att Hellefors silfververk må nedläggas,

vidare yttrande i fråga om bergverkstiondens upphörande för detta verk icke

erfordras; äfvensom att, sedan Kammar- och Kommerskollegierna inkommit

med underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens skrifvelse den 2 Maj

1868 om upphörande af arrendet utaf Sala silfververk m. m., Eders Kongl.

Maj:t den 24 Augusti 1875 anbefalt en särskild undersökning af värdet af

Sala bergslags och Sala stads samtliga med grufvedriften och silfververket

sammanhängande skyldigheter och förmåner, hvilken undersökning ännu

pågår.

Den ytterligare utredning angående Garpenbergs kopparverk, som vid

aflåtande af propositionen till 1872 års Riksdag ansågs erforderlig, föreligger

deremot numera fullständigt, sedan, enligt nådig befallning, Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län, efter vederbörlig undersökning

af förhållandena i orten, den 25 Januari 1873 inkommit med underdånigt

yttrande i anledning af Kammar- och Kommerskollegiernas ofvanberörda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 10.

utlåtande af den 13 November 1871, i hvad detsamma angick ifrågavarande

verk.

De förmåner, hvilka, enligt hvad den sålunda vunna utredningen gifver

vid handen, tillkomma kopparverket, utgöras af

dels verkets innehafvare genom Kongl. brefvet den 22 December 1674

såsom bergsfrälse tillagd frihet från ränta och tionde för de till verket hörande

hemmanen Dormsjö med torpet Bosjö, Arängen och Realsbo, utgörande,

enligt kollegiernas uppgift, tillsammans 1 ff mantal; och

dels vissa af ålder från hemmansegarne inom Garpenbergs socken till

verket utgångna tjenstbarheter, mot hvilkas utgörande hemmansegarne genom

Kongl. brefven den 3 April 1822 och den 26 September 1862 försäkrats om

frihet från rotering, under vilkor tillika att verkets innehafvare, så i krig

som fred, till kronan erlägger rotefrihetsafgift med 300 kronor årligen.

Dessa förmåner äro i kollegiernas utlåtanden upptagna till följande

värden:

Räntan af bergsfrälsehemmanen ..............Kronor 218: 99.

Kronotionden af d:o, i saknad af kännedom om åkerjordens

vidd eller storleken af sädesafkastningen, beräknad

efter hvad som vid den allmännna tiondesättningen

inom socknen i medeltal bestämts för 1 mantal

och derefter omsatt i penningar............. „ 38: 34.

Tjenstbarheter af socknemännen, efter medelvärden för

åren 1865—1869:

1,202 | dagsverken, beräknade efter 1: 05

för ett drängdagsverke.......... 1,262: 97.

28 st. timmer å 2: 50 ........ ... 70: —

14 lispund eller 2 centner 80 skålpund

näfver å 5 kronor pr centner...... 14: — ^ 1,346: 97.

Summa kronor 1,604: 30.

1 afseende på tjenstbarheterna, hvilka icke blifvit till beloppet af någon

myndighet bestämda, utan utgått efter öfverenskommelse mellan socknemännen

och kopparverkets innehafvare, anmärka kollegierna, att, då för dem

icke varit bekant, huruvida i socknemännens dagsverksskyldighet ingått förpligtelse

att utgöra ökedagsverke^ och kännedom jemväl saknats om storleken

af det bland tjenstbarheterna ingående timret, deraf markegångstaxan

upptoge flera olika slag och värden, den af kollegierna gjorda uppskattningen

icke vore att anse fullt tillförlitlig, och meddela kollegierna i anledning

häraf och till jemförelse med det angifna värdet å tjenstbarheterna, att, derest

socknemännen i stället för dessa haft att utgöra rotevakansafgift, denna, be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

räknad att motsvara tio rotar, skulle efter medeltalet af 1865 — 1869 årens

markegångspris uppgått årligen till 1,141 kronor 80 öre.

I sammanhang med redogörelsen för de verket tillkommande förmåner

uppgifva kollegierna jemväl, att eganderätten till sjelfva kopparverket skulle

tillhöra kronan, men förmäla sig sakna ledning för bedömande af värdet af

den ytterligare förmån, som vid sådant förhållande åtnjötes af verkets innehafvare.

De inkomster, staten uppbär af kopparverket, bestå

dels i den ofvanberörda rotefrihetsafgiften, som af verkets innehafvare årligen

erlägges med .......................kronor 300: —

dels i tionde, som utgår med eu fyrationdedel af tillverkningen

och af kollegierna i deras utlåtande den 13 November 1871

beräknats i medeltal för år hafva utgjort 1 centner 77 skålpund

garad koppar, hvarå värdet, efter 52 kronor 60,45 öre

centnern och med afdrag af utbetalda fraktomkostnader, 1 krona

18 öre, upptagits till....................... 91: 93.

Summa kronor 391: 93.

Jemte meddelande af den upplysning, att koppartillverkningen vid Garpenberg,

hvilken under åren 1774—1837 i allmänhet öfverstiga 640 centner

om året, sedermera alltjemt varit i fallande, så att densamma under åren

1862—1869 i medeltal uppgått endast till 69 centner 50 skålpund, hafva

kollegierna för sin del hemstält, att bergverkstiondens upphörande för verket

tills vidare icke måtte medgifvas under andra vilkor, än emot erläggande

af räntor och kronotionde för de ofvannämnda bergsfrälsehemmanen samt

indragning af tjenstbarheterna från socknens allmoge.

Vid den undersökning af de kopparverket rörande förhållandena, hvilken

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låtit på stället anställa, och dervid

ombud närvarit så väl för socknemännen som för verkets innehafvare, har

den upplysning erhållits, att sedan år 1864 några tjenstbarheter till verket icke

blifvit af socknemännen annat än mot ersättning utgjorda; och hafva verkets

innehafvare, som till bevis om sin eganderätt till kopparverket åberopat

ett den 1 November 1776 för föregående innehafvare af verket, i hvilkas

rätt de inträdt, utfärdadt fastebref, lydande å »Garpenbergs kopparhammare

med hemman, qvarnar och öfriga tillhörigheter samt kopparverk, grufva,

byggnader och inrättningar», förklarat sig villige att för all framtid afstå

från de omförmälda tjenstbarheterna och jemväl att för sina inom Garpenbergs

socken egande skattehemman deltaga i den rotevakansafgift, som kunde

komma att åläggas socknen; dock under förutsättning, att roteringen icke

blefve högre än 10 soldatrotar med sammanlagd vakansafgift af 1,141 kronor

80 öre för hela socknen, samt under vilkor i öfrigt:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

att koppartionden upphörde;

att verkets innehafvare tillförsäkrades full dispositionsrätt öfver kopparverket;
att

bergsfrälse-naturen för de rtill Garpenbergs socken hörande bergsfrälsehemmanen

blefve i nåder stadfästad;

samt att den kopparverket åliggande rotefrihetsafgift af 300 kronor

komme att upphöra.

Till detta af verkets innehafvare afgifna förslag har Eders Kongl.

Majrts Befallningshafvande i sitt ofvanberörda utlåtande tillstyrkt bifall, endast

med den förändring, att beloppet af den rotevakansafgift, som komme

att från socknen utgöras, gjordes beroende af markegången för länet.

Det torde vidare tillåtas mig att i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla,

hurusom frågan om upphörande af bergverkstionde för Höganäs stenkolsverk,

hvilket i propositionen till 1872 års Riksdag betraktades såsom

oprivilegieradt, sedan dess kommit i en något förändrad ställning. I underdånigt

utlåtande af den 20 Maj 1873 fäste Kammar- och Kommerskollegierna

uppmärksamhet vid frågan, huruvida, sedan Riksdagen afslagit den

berörda propositionen, bergverkstionde borde påföras alla dittills ej skattlägga

verk, som enligt äldre författningar kunde kännas skyldiga till dess erläggande,

och erinrades härvid särskilt om stenkolsverken. Derest emellertid

dessa verk skulle finnas böra för all framtid fritagas från skyldighet att

utgöra tionde eller ock sådant blifva en följd af allmän nådig föreskrift i

ämnet, anmärkte kollegierna likväl beträffande Höganäs stenkolsverk, hvilket

endast tills vidare och sedan åtgärd för dess taxerande till tionde varit

vidtagen blifvit genom Kongl. brefvet den 9 Mars 1833 från erläggande

af tionde befriadt, att särskild utredning, huruvida detta verk egde några

privilegier, borde ega rum, innan den allmänna befrielsen från tionde på

detsamma tillämpades. Vid underdånig anmälan den 9 Januari 1874 af

detta kollegiernas utlåtande fann Eders Kongl. Maj:t detsamma, i hvad det

angick Höganäs stenkolsverk, böra blifva föremål för pröfning i samband

med den förklaring angående skyldighet för Höganäs stenkolsbolag att återbetala

erhållna statsbidrag, som med anledning af Riksdagens underdåniga

skrifvelse den 23 Maj 1873 blifvit bolaget affordra^, och täcktes Eders

Kongl. Maj:t, sedan under den 13 Augusti 1874 den väntade förklaringen

ingått och bolaget deri bestridt all betalningsskyldighet till staten, genom

nådig remiss den 21 i sistnämnda månad anbefalla Kammar- och Kommerskollegierna

att verkställa utredning, huruvida Höganäs stenkolsverk vore i

åtnjutande af några privilegier eller förmåner, hvilka, i det fall att stenkolsverken

funnes böra för all framtid fritagas från skyldighet att utgöra

tionde, kunde föranleda dertill, att sådan befrielse icke eller endast under

vissa vilkor blefve för Höganäs stenkolsverk tillämpad. Utlåtande i anled
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

ning häraf har numera blifvit af kollegierna afgifvet; men då detta utlåtande

_ först den 5 innevarande månad inkommit till Finansdepartementets

expedition, och de tvenne dagar, som derefter förflutit, icke varit för mig tillräcklig''

tid att under trycket af öfriga förberedelser till den stundande riksdagen

göra mig förtrogen med den, såsom det vill synas, ganska invecklade

frågan om de rättsförhållanden, som till äfventyrs kunna fortfarande bestå

emellan staten och Höganäs stenkolsverk, nödgas jag anhålla att från den

underdåniga framställning i det föreliggande ämnet, till hvilken jag nu öfvergå]’,

få utesluta detta verk.

De skäl, som föranledde Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse den

;> Juni 1866 begära nådig framställning angående upphörande af nu utgående

kopparränta och tionde å tillverkningen af metaller eller andra mineralrikets

alster, der dessa tillverkningar icke vore i besittning af privilegier

eller'' särskilda förmåner, och hvilka skäl i den nådiga propositionen till 1872

års Riksdag blifvit vidare utvecklade, torde fortfarande ega oförminskad giltighet;

och då Eders Kongl. Maj:t nu beslutit föreslå Riksdagen en lindring

i de å jordbruksfastigheterna hvilande grundskatter samt roterings- och rustningsbesvär,

synes mig derigenom en ytterligare anledning gifven att å nyo

framställa förslag om borttagande af bergverkstionden, hvilken skatt, utan

att bringa staten någon nämnvärd inkomst, obestridligen bidrager att hämma

och hindra utvecklingen af en för landet nyttig näring. Den första åtgärden

vid eftergifvandet af en dylik skatt torde böra blifva att upphäfva de

lagbestämmelser, enligt hvilka den stadgade afgiften skall hvarje nytt verk

asättas; men da eu sådan allmän skattebefrielse för nya verk och anläggningar

skulle, derest icke samma frihet blefve samtidigt och fullständigt

tillerkänd de äldre med dem konkurrerande verken, komma att för dessa

senare medföra ökad tunga, på samma gång den för de nya verken innebo

re en särskild förmån, och den omständigheten, att ett eller annat verk

sålunda finge en mera synbart framträdande eftergift i förhållande till ett

annat, icke torde böra afhålla från vidtagande af den åtgärd, som i förevarande

fall bäst tillfredsställer fordran på en rättvis beskattning, lärer den

skattebefrielse, som kan varda medgifven, böra utsträckas äfven till de verk,

hvilka hittills varit förpligtade till tiondes utgörande, t öfverensstämmelse

med de åsigter, som uttalats af Rikets Ständer 1866 och af Stats-Utskottet

vid 1872 års riksdag, anser jag dock, att, der tiondens utgörande vant

förenad t med tillgodonjutande af förmåner eller privilegier från kronans

sida, dessas fullständiga upphörande bör göras till vilkor för skattebefrielsens

åtnjutande.

Det förslag, som i sådant hänseende af Stats-Utskottet vid sistnämnda

riksdag framstäldes, synes mig, hvad angår deri omnämnda privilegierade

verk, vara äfven i närvarande stund fullt antagligt, endast med den förän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

dring att tiden, inom hvilken vederbörande verksegare skulle hafva att afstå

de vid verken åtnjutna förmånerna, framflyttas, och att det belopp, som enligt

samma förslag skulle af egaren till Riddarhytte eller Skilå kopparverk

erläggas, och hvilket genom missräkning af Stats-Utskottet upptagits till

fl,673 kronor 58 öre, i stället beräknas till allenast 3,623 kronor 58 öre.

Visserligen har någon tvekan hos mig uppstått, huruvida icke de löseskillingar,

hvilka egarne till Löfåsens silfververk samt Dylta svafvel-, vitrioloch

rödfärgsverk ansetts böra utgöra, och hvilka 1872 beräknades efter

medelvärdet af verkens afrad till kronan under åren 1865—1869, numera

i stället bort beräknas efter medelvärdet af samma afrad åren 1870—1874.

Men då, enligt inhemtade upplysningar, vid Löfås tillverkningen af så väl

silfver, som koppar, bly och svafvel legat nere under åren 1873 och 1874,

och koppartillverkningen jemväl under året 1872, samt Dylta verk, med

minskad produktion af vitriol, under de sistnämnda fem åren endast året

1872 drifvit tillverkning af svafvel, utan att anledningen till den sålunda

inträffade förändringen i dessa verks tillverkningar blifvit mig bekant, synas

mig förhållandena under de senare åren, så vidt de äro kända, icke lemna

någon antaglig grund för beräkningen af det belopp, hvarmed tionden bör

af dessa verk lösas.

Med tillämpning af enahanda grundsats, på hvilken Stats-Utskottet

byggt sitt berörda förslag, anser jag, hvad Garpenbergs kopparverk beträffar,

tionden för detta verk böra eftergifvas endast uuder vilkor:

att friheten från ränta och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemman

upphör;

att likaledes rättigheten för verkets innehafvare att påkalla tjenstbarheter

af sockneinännen upphör;

samt att verkets innehafvare förpligtas att för verket tillydande hemman

inom Garpenbergs socken deltaga i det roteringsbesvär, som i följd af de

berörda tjenstbarheternas upphörande kan varda hemmanen i socknen i behörig

ordning påfördt; hvaremot i dylikt tall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift

skulle komma att upphöra.

Att härvid inlåta mig på frågan, huruvida eganderätten till kopparverket

tillhör kronan eller verkets innehafvare, saknar jag desto hellre anledning,

som frågan härom icke lärer kunna blifva föremål för nådig pröfning,

i den ordning densamma nu föreligger.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till nu instundande

Riksdag föreslå,

att från den dag, då författning derom kan varda i laga ordning utfärdad,

tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande

s. k. ädlare verks tillverkning icke må ega rum, samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong}. Maj;ts IT??. Proposition N:o 10.

att, med undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,

alla öfriga verk, som nu äro fbrpligtade till bergverkstiondes utgörande,

må från och med år 1878 befrias från dylik tionde, dock hvad

nedannämnda verk angår med följande vilkor och förbehåll:

a) för Tunabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års slut antingen

till kronan afstå all rått till Tunabergs bergslags allmänning eller

ock efter fulla värdet, sådant det vid behörig uppskattning kan varda bestämdt,

till Riksgäldskontoret erlägga lösen för den del af allmänningen,

som, sedan de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter

erhållit mot denna förmån svarande skogsmark, kan verket tillkomma;

b) för Åtvidabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års slut antingen

till kronan afstår kopparverkets del af allmänningen Gaddstigen eller

ock, derest Kongl. Maj:t, efter det behörig utredning åstadkommits, skulle

finna skäl bifalla, att egaren till Åtvidabergs kopparverk finge till fulla

värdet lösa berörda allmänningsdel, till Riksgäldskontoret inbetalar det belopp,

hvartill densamma kan varda i behörig ordning uppskattad;

c) för Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring i räntan,

som 8mantal under samma verklagda hemman såsom bergslagsfrihet

åtnjuta, från och med år 1878 upphör, samt att egaren till verket inom

nämnda års slut till Riksgäldskontoret inbetalar den pa kopparverket belöpande

hälft af skilnaden emellan uppskattningsvärdet å de hemman, som bildats

af de under både Riddarhytte koppar- och jernverk till skatte försalda Ramshytte

och Skinnskattebergs allmänningar, eller 7,331 kronor 25 öre, och

den för samma allmänningar erlagda skattek öpeskilling, 84 kronor 8 öre,

med 3,623 kronor 58 öre;

d) för Stora Kopparbergs bergslags verk, att alla anspråk att genom

allmogen i Stora Scliedvi med flera socknar få kopparforsling emellan Falun

och Avesta ombesörjd förfalla;

e) för Gustafs och Carlbergs kopparverk, dels att bergsfrälsefriheten

för $ mantal Landverk N:o 1 i Åhre och \ mantal Röunön N:o 1 i Offerdag

socken från och med år 1878 upphör; dels att den verkets egare genom

Kongl. brefvet den 12 December 1750 förunnade rättighet att framför

åboarne få på vissa vilkor skatteköpa några i närheten af kopparverket belägna

hemman jemväl må upphöra; samt dels att egarne till kopparverket

före 1878 års slut till Riksgäldskontoret inbetala 6,657 kronor 16 öre;

f) för Löfås silfververk, att egarne af detta verk före 1878 års slut

till Riksgäldskontoret inbetala löseskilling för den af verket utgående afrad

med 11,344 kronor 60 öre;

g) för Bylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsverk, att egaren af detta

verk likaledes före 1878 års utgång till Riksgäldskontoret inbetalar löse
Bih.

till RiJcsd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afä. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

skilling för den af detta verk utgående afrad med3,958 kronor 40 öre;

samt

h) för Garpenbergs kopparverk, att dels friheten från utgörande af ränta

och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemmanen Dormsjö med

torpet Bosjö, Årängen och Realsbo från och med år 1878 upphör; dels

rättigheten för verkets innehafvare att påkalla tjenstbarheter af Garpenbergs

socknemän från samma tid upphör; samt dels verkets innehafvare förpligtas

att, för verket tillydande hemman inom Garpenbergs socken, deltaga i det

roteringsbesvär, som i följd af de berörda tjenstbarheternas upphörande kan

varda hemmanen inom socknen i behörig ordning påfördt; hvaremot i dylikt

fall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift skulle upphöra.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda i underdånighet

yttrat och hemstält, deri Statsrådets öfriga

ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning

af bifall till hans omförmälda underdåniga

hemställan, i förväg uppsatt förslag till nådig proposition;

och befalde Ivongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,

detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till

Riksdagen allåtas.

Ex protocollo:

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAO MAROUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1877:89 Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj;ts nådiga ''proposition, angående bergverkstiondens upphörande. s. 13 i texten