Sök i Ratio Lex

Angående ändringar i Riksbankens reglemente in. in

1879-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1879:30, Angående ändringar i Riksbankens reglemente in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

1

0

Ant. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1879, kl. 2 e, in.

Kong!. Mq/:ts nödiga proposition till Riksdagen, angående ändringar

i Riksbankens reglemente in. in.; Gifven Stockholms

slott den 24 Februari 1879.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll i finansärenden af

den 24 Februari detta år, vill Kongl. Maj:t härmed för Riksdagen tillkännagifva

sin afsigt dels att, så vida innevarande Riksdag sätter Riksbanken

i tillfälle att i behöflig mån öka sin sedelutgifning, och under

förutsättning af sådana anordningar, som äro erfoderliga till förekommande

af rubbning i den allmänna rörelsen, förordna, att enskilda bankers

rätt att utgifva sedlar lydande å fem kronor skall upphöra vid utgången

af innevarande år, dels att, såvida derjemte inom utgången af år

1882 sådana åtgärder för Riksbankens förstärkande vidtagas, som Kongl.

Maj:t finner betryggande, förordna, att nämnda bankers rätt att utgifva

sedlar lydande å tio kronor skall upphöra senast inom 1S82 års utgång,

samt till möjliggörande och befrämjande af dessa åtgärder af Riksdagen

begära:

dels att i reglementet för Riksbanken införes ett stadgande, hvarigenom,

under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar om upphörande

af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar lydande å fem och tio

kronor, dessa banker, så vida de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor

invexla Riksbankens förslitna sedlar å enahanda och mindre

valörer, sättas i tillfälle att af Riksbanken undfå lämpligt vexlingsBih.

till Riksd. Prof. 1879. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 30.

förskott, att, mot den säkerhet som af fullmäktige godkännes, utgå i den

af Riksbankens sedelvalörer, som motsvarar den, hvars indragning beslutats,

för hvilket vexlingsförskott ränta beräknas allenast å den del, som

enligt af den enskilda banken under vederbörlig kontroll förd räkenskap

är för hvarje dag utelöpande; äfvensom att räntan å detta belopp må bestämmas

till tre procent intill utgången af år 1884, dock att under de

första tolf månaderna5* endast två procent ränta beräknas för så stor del

af det utelöpande vexlingsförskottet, som ej öfverstiger hvad den enskilda

banken, under sistförflutna sex månader före indragningen, i medeltal haft

utelöpande af sina egna sedlar af samma valör;

dels att Riksdagen för sin del medgifver, att de i § 18 af Kongl.

kungörelsen den 12 Juni 1874 om enskilda banker med rätt att utgifva

egna sedlar stadgade grundfondshypotek måtte få minskas med det belopp

säkerheter, som kan behöfvas för erhållande i Riksbanken af ifrågavarande

vexlingsförskott, och att dessa säkerheter genom Konungens Befallnino-shafvandes

försorg; få till Riksbanken öfverlemnas; äfvensom att erforderliga

bestämmelser rörande kontrollen öfver verkställigheten af fem- och

tiokronesedlarnes indragning samt öfver de enskilda bankernas räkning

med Riksbanken må få, efter inhemtande af fullmäktiges i Riksbanken Yttrande,

af Kongl. Maj:t meddelas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, Mild inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 24 Februari

1879.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thysélius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern och

Malmström.

2:o.

Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde vidare:

Sedan för den yngsta af de enligt Kongl. förordningen den 20

Maj 1864 oktrojera de enskilda banker ny oktroj blifvit medgifven, tillät

jag mig vid föredragning den 20 December förlidet år af frågan om oktroj

för en ny enskild bank i Lidköping fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

derå, att i Kongl. förordningen den 12 Juni 1874 är stadgadt

att de enskilda bankerna ega utgifva sedlar lydande å femtio, etthundra,

femhundra och ett tusen kronor samt, intill dess Eders Kongl. Maj:t annorlunda

förordnar, äfven å tio och fem kronor, samt såsom min uppfattning

angifva, att bestämmelsen, som i denna lydelse tillkommit på

grund af Riksdagens beslut, innebure ett uttalande, att dessa sedlar af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 30.

lägre valör borde, när så lämpligt kunde ske, indragas, men att först sedan

alla de äldre bankerna blifvit i detta hänseende likstälda, en sådan

indragning med skäl kunnat ifrågakomma. Jag yttrade tillika den

åsigten, att det ur synpunkten af penningerörelsens stadga och säkerhet

vore önskvärdt, att den stora mängd af småsedlar, som i vårt land omlöpa,

småningom kunde mot klingande mynt utbytas; att det vore ett

steg i den rätta rigtningen och en nödvändig förutsättning för detta ändamåls

vinnande, att till en början de enskilda bankernas sedlar af lägre

valör blefve ur rörelsen indragna, men att, äfven oafsedt detta syfte,

det ur nämnda synpunkt måste anses som en berättigad fordran, att det

bytesmedel, som fyller den stora allmänhetens alldagliga behof, också har

de egenskaper, som endast statens garanti kan förläna, och jag anser mig

nu särskild! böra tillägga, att staten icke med likgiltighet kan åse, att

för närvarande i många landsorter icke ens det för skatteliqviden erforderliga

beloppet af rikets mynt kan hållas i rörelsen utelöpande. Jag

tillät mig derför hemställa, huruvida det kunde vara skäl att öka antalet

af de banker, för hvilka indragningen af de smärre sedelvalörerna

borde förr eller senare ifrågakomma, och Eders Kongl. Maj:t behagade

besluta att vid meddelande af oktroj åt Lidköpings enskilda bank tilllåta

densamma att utgifva sedlar lydande allenast å ett tusen, femhundra,

etthundra och femtio kronor.

Hvad som hos mig väckt någon betänklighet vid att förorda, att indragningen

af nämnda sedelvalörer nu så fort som möjligt må gå i verkställighet,

är det trångmål i den allmänna rörelsen, hvaröfver för närvarande

klagas. Det kan också med fullt skäl sägas, att om de enskilda

bankerna skulle, utan annan förändring i banklagens bestämmelser, varda

ålagda att nu på en gång och inom kort tid ur rörelsen indraga sina

sedlar å fem och tio kronor, och sålunda nödgas göra sig beredda att för

hela detta belopp utlemna rikets mynt, anskaffadt på de vilkor, som

kunde betingas, så skulle deraf för många af dem uppstå en nödvändighet

att till det yttersta inskränka sin öfriga verksamhet och för rörelsen

vållas känbara och oberäkneliga rubbningar. Det har ock framhållits,

att om de bestående bankerna nu beröfvades den lättnad de hafva för

sin rörelse genom den räntefria kassareserven af outgifna sedlar, skulle

de antagligen nödgas att inskränka sådana grenar af sin verksamhet,

som på denna kassareserv i viss män bero, och möjligen, till allmänhetens

större eller mindre skada, indraga några af sina eljest mindre lönande

afdelningskontor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o SO.

5

Det första och i hvarje fall oundgängliga vilkoret för att förändringen

må kunna utan olägenheter verkställas är också, att bankerna berättigas

i mån af sedelindragningen lösgöra från grundfondshypoteken de

belopp säkerheter, som erfordras för att skaffa medel till sedlarnes inlösen.

Ett sådant medgifvande synes efter banklagens anda och mening

vara fullt befogadt och icke böra möta någon betänklighet ur synpunkten

af bankernas eller allmänhetens säkerhet.

Det andra vilkoret för att åtgärden ej må rubbande inverka på den

allmänna rörelsen är, att bytesmedel må finnas lätt tillgängligt för att

sätta i de successivt indragna sedlarnes ställe, och då förändringen för

närvarande väl måste afse att förnämligast med Riksbankens sedlar ersätta

de enskilda bankernas, bör den ej vidtagas under annan förutsättning, än

att möjlighet beredes bankerna att utan svårighet eller omgång verkställa

detta utbyte.

Det är derför nödvändigt att de enskilda bankerna sättas i tillfälle

att, mot öfverlemnande till Riksbanken af sådana från grundfondshypoteken

uttagna säkerheter, som af fullmägtige i Riksbanken godkännas, erhålla

ett vexlingsförskott i den sedelvalör, som till indragning förekommer.

Den tredje förutsättningen för att förändringen ej må framkalla för

rörelsen menliga rubbningar i bankernas verksamhet är att detta vexlingsförskott

medgifves under sådana vilkor, som bereda bankerna en med

deras nuvarande obegagnade sedelutgifningsrätt jemförlig kassareserv. Härtill

kräfves, att Riksbanken, under erforderlig kontroll, åt de enskilda bankerna

lemnar förtroendet att tjenstgöra som dess sedelkontor i orterna,

så att den beräknar sig ränta å allenast den del af det mot säkerhet utlemnade

vexlingsförskottet, hvilken, enligt i den enskilda banken förd

räkning, för hvarje dag är utelöpande. I den sålunda räntefria inneliggande

vexlingskassan af riksbankssedlar har den enskilda banken då erhållit den

reserv, som erfordras för dess rörelse äfven vid mindre lönande afdelningskontor.

Enär denna reserv icke är i den enskilda bankens utlåning använd,

drager banken deraf ingen inkomst, och då den icke är i rörelsen

utelöpande, trycker densamma ej heller på Riksbankens kassa och behöfver

ej vålla Riksbanken någon utgift för kassans motsvarande ökning.

Af en anordning sådan som den nu nämnda, i hvilken tillika måste

ingå förbindelse för de enskilda bankerna att invexla och insända Riksbankens

förslitna sedlar, skulle ömsesidiga fördelar uppstå. De enskilda

bankerna befriades från omsorgen att för de små sedlarnes inlösen hålla

egen kassa och från kostnaderna för sedlarnes tillverkning; Riksbanken er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

hölle åter i de enskilda bankerna vexlingsombud, som verkstälde det för

allmänheten vigtiga bestyret med sedlarnes ständiga ombyte. Redan häruti

kan utan tvifvel ligga en anledning för Riksbanken att i allmänhetens

intresse bevilja billiga räntevilkor för det utelöpande beloppet af vexlingsförskottet

i Riksbankens sedlar. Men härtill kommer önskvärdheten af att

äfven för de enskilda bankerna, särskilt för flera af de mindre landsortsbankerna,

förändringen i deras existensvilkor måtte endast succesivt inträda.

Det torde också för staten få anses af jemförelsevis ringa betydelse att

denna indragning af de smärre sedelvalörerna åt Riksbanken omedelbart

medför en större vinst, då det deremot är af stor vigt att möjliggöra

och underlätta ett beslut om åtgärdens vidtagande inom bestämd tid,

hvithet så väl för Riksbanken och allmänheten som för de enskilda bankerna

skulle undanrödja den ovisshet härutinnan, som nu är rådande.

Jag föreställer mig derför, att Riksbanken, tillika med hänsyn till den

fördel som genom enskilda bankers vexlingsförrättning densamma beredes,

borde kunna, utan beräkning af någon under de första åren nämnvärd

vinst på tillökningen i sin sedelutgifning, bevilja det ofvannämnda vexlingsförskottet

mot en ränta å det utelöpande beloppet af tre procent intill

1884 års slut. Under det första året af öfvergången torde förändringen

särskildt böi''a göras så litet känbar som möjligt och räntan derför

beräknas allenast till två procent; hvarvid dock till förekommande

af missbruk lärer böra föreskrifvas, att denna lägre räntesats får åtnjutas

allenast för så stor del af det utelöpande vexlingsförskottet, som ej öfverstiger

beloppet af den enskilda bankens näst före indragningen utelöpande

sedlar af ifrågavarande valör; livilket belopp lämpligast torde, med ledning

af de till Finansdepartementet ingående uppgifter om de utelöpande

sedlarne, böra beräknas efter medeltalet för de sex sista månaderna före

indragningen.

Under förutsättning af en sådan anordning kan jag för min del icke

finna, att någon svårighet för den allmänna rörelsen eller någon nämnvärd

olägenhet för de enskilda bankerna skulle kunna uppstå af den indragning

af de smärre sedelvalörerna, hvilken jag anser vara af förhållandena

påkallad och hvarom det på Eders Kongl. Maj:t beroende beslut

torde böra fattas i så god tid, att de deraf föranledda anordningar måtte

hinna vederbörligen vidtagas. Det faller emellertid af sig sjelft, att åtgärden

äfven under dessa förutsättningar bör lämpas i främsta rummet efter

Riksbankens förmåga att öfvertaga den nya sedelutgifningen. I fråga om

femkronesedlaime, hvilka af de enskilda bankerna efter uppgifter från olika

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

tider utgifvits till belopp af mellan 12 och 17 millioner kronor och som,

särskild! med hänsyn till möjligheten att delvis utbyta dem mot tiokronesedlar,

åtminstone under det första året ej torde påkalla ersättning med

mer än 8 eller 10 millioner kronor i Riksbankens femkronesedlar, lärer

härför åtminstone ingen förstärkning af Riksbankens fonder vara erforderlig,

och sålunda utom andra åtgärder, hvarom redan vid denna riksdag

kan träffas förfogande, allenast erfordras att anskaffa förråd af dylika sedlar.

Då detta kan, efter hvad jag har mig bekant, åtminstone under senare

hälften af detta år vara tillräckligt fyldt, torde ingen betänklighet

möta vid att utsätta tidpunkten för denna indragning till 1879 års utgång.

Hvad åter beträffar tiokronesedlarne, som af enskilda bankerna utgifvas

till belopp af mellan 19 och 28 millioner kronor, lider väl intet tvifvel,

att, före öfvertagandet af detta sedelutgifningsbelopp, mera vidtomfattande

och betryggande åtgärder för Riksbankens förstärkande måste vidtagas, och

torde derför, i händelse någon väsentligare förändring äfven i Riksbankens

organisation skulle finnas i samband härmed erforderlig, tidpunkten för

denna indragning böra utsättas till senast inom utgången af 1882.

På grund af hvad sålunda är anfördt får jag härmed i underdånighet

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i nådig proposition till Riksdagen

tillkännagifva sin afsigt dels att, så vida innevarande Riksdag sätter Riksbanken

i tillfälle att i behöflig mån öka sin sedelutgifning, och under förutsättning

af sådana anordningar, som äro erforderliga till förekommande

af rubbning i den allmänna rörelsen, förordna, att enskilda bankers rätt

att utgifva sedlar lydande å fem kronor skall upphöra vid utgången af

innevarande år, dels att, såvida derjemte inom utgången afår 1882 sådana

åtgärder för Riksbankens förstärkande vidtagas, som Eders Kongl. Maj:t

finner betryggande, förordna, att nämnda bankers rätt att utgifva sedlar

lydande å tio kronor skall upphöra senast inom 1882 års utgång, samt

till möjliggörande och befrämjande af dessa åtgärder af Riksdagen begära:

dels att i reglementet för Riksbanken införes ett stadgande, hvarigenom,

under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t förordnar om upphörande

af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar lydande å fem och tio

kronor, dessa banker, så vida de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor

invexla Riksbankens förslitna sedlar å enahanda och mindre

valörer, sättas i tillfälle att af Riksbanken undfå lämpligt vexlingsförskott,

att, mot den säkerhet som af fullmäktige godkännes, utgå i den af Riksbankens

sedelvalörer, som motsvarar den, hvars indragning beslutats, för

hvilket vexlingsförskott ränta beräknas allenast å den del, som enligt af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

den enskilda banken under vederbörlig kontroll förd räkenskap är för

hvarje dag utelöpande; äfvensom att räntan å detta belopp må bestämmas

till tre procent intill utgången af år 1884, dock att under de första tolf

månaderna''endast två procent ränta beräknas för så stor del af det utelöpande

vexlingsförskottet, som ej öfverstiger hvad den enskilda banken,

under sistförflutna sex månader före indragningen, i medeltal haft utelöpande

af sina egna sedlar af samma valör;

dels att Riksdagen för sin del medgifver, att de i § 18 af Kongl.

kungörelsen den 12 Juni 1874 om enskilda banker med rätt att utgifva

egna sedlar stadgade grundfondshypotek måtte få minskas med det belopp

säkerheter, som kan behöfvas för erhållande i Riksbanken af ifrågavarande

vexlingsförskott, och att dessa säkerheter genom Konungens Befallningshafvandes

försorg få till Riksbanken öfverlemnas; äfvensom att erforderliga

bestämmelser rörande kontrollen öfver verkställigheten af fem- och

tiokronesedlarnes indragning samt öfver de enskilda bankernas räkning med

Riksbanken må få, efter inhemtancle af fullmäktiges i Riksbanken yttrande,

af Eders Kongl Maj:t meddelas.

Häruti instämde Statsrådets öfriga ledamöter; och

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall

till hans omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag

till nådig proposition;

och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,

detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

STOCKHOLM. OENTRAL-TRYCKERIET, 187 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BLU 1879:1 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och a1 i texten