Sök i Ratio Lex

Angående förändringar i a.ssuransafgiften för försändelser med angifvet värde, Indika befordras inom riket, m. m

1882-03-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:35, Angående förändringar i a.ssuransafgiften för försändelser med angifvet värde, Indika befordras inom riket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

1

N:o 35.

Kongl. Maf.ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändringar

i a.ssuransafgiften för försändelser med angifvet

värde, Indika befordras inom riket, m. m.; gifven

Stockholms slott den 24 mars 1882.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden vill

Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att den assuransafgift, som, utöfver belöpande franko, erlägges

för assurerade försändelser, afsedda till befordran inom riket, måtte bestämmas

att utgå med nedannämnda belopp:

om försändelsens värde uppgår till högst 500 kronor, 30 öre;

om värdet uppgår till mer än 500 men ej öfver 1,000 kronor,

50 öre;

om värdet uppgår till mer än 1,000 men ej öfver 5,000 kronor,

50 öre för 1,000 kronor med tillägg af 2 öre för hvarje Överskjutande

värde af 100 kronor eller del deraf;

om värdet uppgår till mer än 5,000 men ej öfver 50,000 kronor,

1 krona 30 öre för 5,000 kronor med tillägg af 15 öre för hvarje Överskjutande

värde af 1,000 kronor eller del deraf;

om värdet uppgår till mer än 50,000 men ej öfver 100,000 kronor,

8 kronor 5 öre för 50,000 kronor med tillägg af 10 öre för hvarje

Överskjutande värde af 1,000 kronor eller del deraf;

samt, om värdet öfverstiger 100,000 kronor, 13 kronor 5 öre för

100.000 kronor med tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande värde af

1.000 kronor eller del deraf;

dels ock att, då assurerad försändelse, medan den stått under postverkets

vård, blifvit skadad, och skadan ej skäligen kan anses härröra

Bih. till Biksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 23 Eäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

deraf att försändelsen ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt

betryggande sätt inlagd och förseglad, afsändaren må, mot försändelsens

öfverlemnande till postverkets disposition, derför uppbära enahanda ersättning

af postmedel, som skolat utgå, derest försändelsen gått förlorad,

dock med iakttagande att anspråk på dylik ersättning, derest afseende

derå må fästas, skall hos generalpoststyrelsen skriftligen anmälas inom

sextio dagar efter det försändelsen kommit adressaten tillhanda eller

blifvit denne till emottagande erbjuden;

att för postförskottstörsändelse i allmänhet, hvilken gått förlorad

medan densamma befann sig under postverkets vård, må af postmedlen

till afsändaren utbetalas ersättning till det belopp, hvarå postförskottet lyder;

samt att, då postförskott meddelats å assurerad försändelse och,

under det denna befann sig under postverkets vård, antingen innehållet,

i dess helhet eller till någon del, gått förloradt eller försändelsen blifvit

skadad, ersättning må till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen

berättigar, utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet

lyder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen!

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

mars 1882.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstjerna,

Hammarskjöld,

Richert och

Themptander.

37:o.

Föredragande departementschefen, statsrådet Themptander anförde:

Intill år 1873 ålåg det en hvar, som önskade försäkra postförsändelse

till högre belopp än 150 kronor, att öfver försändelsens innehåll

upprätta förteckning samt för postförvaltaren å afgångsorten uppvisa de

penningar eller värdehandlingar, som i försändelsen inneslötos. Då

genom kongl. förordningen den 12 november 1872 angående postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflemnats, den förändring

härutinnan stadgades, att åt afsändares eget godtfinnande öfver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

lemnades att låta assurerad försändelses innehåll å afgångsorten uppräknas

eller icke, förbisågs ej möjligheten att ett sådant stadgande skulle

i ett eller annat fall kunna leda till missbruk; men man befarade då

icke missbruk i annan rigtning, än att värdet å inlemnad försändelse

understundom skulle komma att angifvas högre än detsamma i verkligheten

utgjorde, i syfte att såmedelst bereda en högre ersättning, i händelse

försändelsen ginge förlorad. Till förekommande häraf föreskrefs i §§ 2

och 9 af nämnda förordning, att, då skälig anledning förekommer misstänka,

att värdet å försändelse, hvarför assurans begäres, blifvit angifvet

högre än det rätteligen utgör, försändelsen skall af vederbörande posttjensteman

i inlemnarens närvaro öppnas, samt att, om härvid utrönes,

att försändelsen icke innehåller penningar till det angifna beloppet och

det, som för öfrigt är i försändelsen inneslutet, uppenbarligen icke i

värde motsvarar skilnaden, posttjenstemannen bör vägra att under ansvarighet

för postverket för det angifna värdet mottaga försändelsen till

befordran, hvarom då afsändaren eger, der han så önskar, afgiftsfritt

erhålla intyg.

I underdånig skrifvelse den 27 maj 1881 fäste generalpoststyrelsen

Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa under de senare åren förekomna

omständigheter, hvilka syntes styrelsen påkalla ytterligare åtgärder

till förekommande deraf att vid assurans af postförsändelser annat

värde angåfves än det verkliga. Under det att nämligen året 1877 sammanlagda

värdet af de hos postverket assurerade försändelser utgjort

omkring 632 millioner kronor, hade detta värde nedgått, i runda tal, år

1878 till 614 samt år 1879 till 560 millioner, och ehuru samma värde

under det följande året 1880, i bredd med en i allmänhet betydligt

stegrad postuppbörd, åter höjt sig något, hade det samma icke heller då

uppnått högre belopp än 594 millioner kronor. Samtidigt hade i Stockholm

vid det postkontor i staden inom broarne, af hvilket flertalet penningeanstalter

inom hufvudstaden betjena sig, det angifna värdet å assurerade

försändelser, från att år 1877 hafva utgjort 42,500,000 kronor, nedgått

år 1878 till 40,700,000, år 1879 till 16,800,000 och år 1880 till

15,000,000 kronor. Anledningen till denna betydande minskning i de

till försäkring angifna beloppen, hvilken i sin mån återverkat på postverkets

inkomst af assuransrörelsen, var enligt generalpoststyrelsens förmenande

att finna deri, att försäkring af postförsändelser härstädes anordnats af utländska

assuransbolag, hvilka, då de icke, i likhet med postverket, drabbades

af särskilda utgifter till betryggande af försändelsernas riktiga befordran,

naturligen vore i tillfälle att åtaga sig assurans på billigare vilkor

än postverket kunde erbjuda. I synnerhet hade dessa bolag anlitats

för försäkring af försändelser med betydligare värde, hvilka dervid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

å vederbörande postanstalt angifvits till endast ett högst ringa värde af

exempelvis 1,000 kronor, medförande för postverket en assuransafgift af

50 öre, under det att försäkringsbolaget till försäkring öfvertagit försändelsens

återstående belopp och sålunda fått åtnjuta den hufvudsakliga

delen af godtgörelsen för assuransen.

I någon mån kunde väl konkurrensen från försäkringsbolagen motverkas

genom nedsättning i de afgifter, som för assurans hos postverket

vore stadgade, men en sådan nedsättning kunde dock, med afseende å

den särskilda kostnad, behandlingen af de assurerade försändelserna tillskyndade

postverket, i allt fall icke utsträckas derhän, att den uteslöte

all täflan från de nämnda bolagens sida. Då det likväl måste anses i

sin ordning att postverket i assuransafgifter bekomme en ersättning, som

motsvarade kostnaden för oundgängliga anordningar till värdeförsändelsernas

tryggade fortkomst, hemstälde generalpoststyrelsen, att enahanda

påföljd, som nu vore bestämd för angifvande af högre värde å assurerad

försändelse än det verkliga, måtte stadgas äfven då värdet angåfves för

lågt, dock endast i fråga om försändelser, innehållande penningar, eller

obligationer och andra värdepapper, som i hvar mans hand gälde såsom

penningar; och borde till detta stadgande, för att fullständigt vinna

det åsyftade målet, fogas en liknande föreskrift jemväl i afseende å

rekommenderade bref, så att, då anledning förekomme att antaga och, i

den ordning kongl. förordningen den 12 november 1872 stadgade, blefve

utrönt, att till rekommendation anmäldt bref inneslöte penningar eller

obligationer, m. m. till större belopp, — enligt styrelsens (förslag mer än

1,000 kronor, — brefvets befordran under rekommendation Unge förvägras.

Vid föredragning den 25 juni sistlidet år af denna generalpoststyrelsens

framställning, fann Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed

böra komma under öfvervägande, huruvida och i hvad mån en nedsättning

i den för befordran af försändelser med angifvet värde nu stadgade

assuransafgift lämpligen kunde ega rum, samt anbefalde generalpoststyrelsen

att härutinnan inkomma med underdånigt yttrande.

I det utlåtande, generalpoststyrelsen till åtlydnad häraf afgifvit den

16 nästlidne februari, erinrar styrelsen, att under det för rekommendation

af bref, hvilket försändningssätt berättigar till en ersättning af 50 kronor,

afgiften, utöfver belöpande franko, utgör endast 18 öre, minimi-afgiften

för assurans — medförande postverkets garanti för värdebelopp intill

1,000 kronor — är 50 öre, eller nära tre gånger högre. En nedsättning

i denna minimiafgift anser styrelsen så mycket mer påkallad som

antagligt är, att under närvarande förhållanden i många fall under rekommendation

sändas medel till högre belopp än 50 kronor, för hvilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

i stället skalle begagnas assurans, om afgiften derför vore något lägre.

Styrelsen föreslår derföre, att minimiassuransafgiften måtte nedsättas till

30 öre, men anser att i sammanhang härmed det ersättningsbelopp,

hvartill denna afgift berättigar, bör begränsas till 500 i stället för 1,000

kronor.

Då, enligt hvad styrelsen meddelat, de under år 1881 till assurans

anmälda försändelser med angifvet värde af 500 kronor eller derunder

utgjort 276,916, under det att samtliga öfriga assurerade försändelser

under samma tid uppgått till ett antal af endast 127,170, kan

den här föreslagna nedsättningen antagas tillgodokomma den vida öfvervägande

delen af ifrågavarande slags försändelser.

Den nedsättning, som i öfrigt kan ifrågakomma, anser generalpoststyrelsen,

med fästadt afseende å de i skrifvelsen den 27 maj 1881 åberopade

förhållanden, böra företrädesvis träffa de större värdeförsändelserna,

i afseende å hvilka konkurrensen med de enskilda försäkringsgifvarne

hufvudsakligen är att befara, och göras mer omfattande i den

mån det angifna värdet å försändelsen är högre, så att, med bibehållande

af nu stadgad afgift af 50 öre för värdebelopp från 500 till och med

1,000 kronor, afgiften sedermera komme att minskas för värdebelopp

från 1,000 till och med 50,000 kronor med 25 procent, för värdebelopp

från 50,000 till och med 100,000 kronor med 50 procent och för än

högre värdebelopp med 75 procent. I öfverensstämmelse härmed hemställer

styrelsen; att assuransafgiften för högre värdebelopp än 1,000

kronor, hvilken afgift hittils utgjort 50 öre med tillägg af 2 öre för

hvarje hundratal kronor, hvarmed försändelsens angifna värde öfverstigit

1,000 kronor, måtte, med utbyte tillika af beräkningen efter hundratal

mot beräkning efter tusental, bestämmas:

för värdebelopp från 1,000 till och med 50,000 kronor till 50 öre

för det första tusentalet med tillägg af 15 öre för hvarje öfverskjutande

värde af 1,000 kronor eller del deraf;

för värdebelopp från 50,000 till och med 100,000 kronor till 7

kronor 85 öre — utgörande den afgift, som efter nyss angifna grunder

belöper på 50,000 kronor — med tillägg af 10 öre för hvarje Överskjutande

värde af 1,000 kronor eller del deraf;

samt för värdebelopp, öfverstigande 100,000 kronor, till 12 kronor

85 öre — motsvarande den å 100,000 kronor belöpande afgiften med

tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande värde af 1,000 kronor eller

del deraf.

Vid det sålunda afgifna förslaget gör styrelsen dock den erinran,

att detsamma, ehuru i allmänhet innefattande nedsättning i de nuva
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

rande försäkringsafgifterna, likväl i några enstaka fall, nämligen för värdebelopp,

fallande mellan 1,000 och 1,700, 2,000 och 2,400 samt 3,000

och 3,200 kronor, komme att medföra en tillökning i afgift, vexlande

mellan 1 och 13 öre. För den händelse Eders Kongl. Maj.t skulle finna

en sådan förhöjning för försändelser med nu nämnda värden icke böra

ifrågakomma, föreslår styrelsen alternativt, att, jemte nuvarande afgift af

50 öre för försäkringsbelopp från 500 till och med 1,000 kronor, äfven

afgiften af 2 öre för hundra kronor måtte bibehållas oförändrad för försäkringsbelopp

från 1,000 till och med 10,000 kronor, så att den nedsatta

beräkningen efter 15 öre för 1,000 kronors värde komme att vidtaga

först då det angifna värdet öfverstege 10,000 kronor.

Den minskning i inkomst för postverket, som är att förvänta med

antagande af det ena eller andra förslaget, beräknar generalpoststyrelsen,

i händelse det första alternativet vinner godkännande, till 73,010

kronor för år, deraf 55,380 kronor falla ensamt på nedsättningen af

minimiassuransafgiften, och, om det senare alternativet antages, till 66,380

kronor för år, hvarvid styrelsen likväl framhåller, att minskningen torde

komma att i någon mån ersättas af ökad uppbörd i följd deraf att, efter

minimiassuransafgiftens nedsättning, assurans komme att användas

för en del värdeförsändelser, som under närvarande förhållanden befordras

under rekommendation.

Då postverket ensamt drabbas af kostnaderna för de särskilda anordningar,

som erfordras för att betrygga värdeförsändelsernas riktiga

fortkomst, är det också i sin ordning att postverket ensamt kommer i

åtnjutande af den för godtgörande af berörda kostnader afsedda ersättning,

och att således åtgärder vidtagas till förekommande deraf, att denna

ersättning till större eller mindre del undandrages postverket för att

komma den enskilda spekulationen till godo. Ett stadgande synes mig

derföre påkallad t i syfte att förekomma, så väl att värdet å assurerade

försändelser angifves lägre, än det i verkligheten utgör, som att försändningssättet

under rekommendation användes för betydligare värdebelopp

än dem, för hvilka det är afsedt. I betraktande af svårigheten för en posttjensteman

att vid en hastig granskning bedöma värdet af en del handlingar

eller föremål, som kunna i försändelser af ifrågavarande slag vara

inneslutna, torde dock ett dylikt stadgande böra inskränkas derhän, att

detsamma, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens

förslag, kommer att gälla endast penningar, obligationer och andra dermed

jemförliga, i hvar mans hand gällande värdepapper, hvilkas ungelärliga

värde med lätthet kan beräknas på grund af allmänt kända förhållanden.

Det lider emellertid intet tvifvel, att den konkurrens från enskilda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

försäkringsbolag, för hvilken postverket varit utsatt, i väsentlig mån framkallats

af de onekligen dryga afgifter, som äro bestämda för assurans

genom postverket, och då detta verks ställning numera är sådan, att den

torde medgifva en minskning i vissa postafgifter, synes mig nedsättning i

assuranspremierna vara bland de reformer inom postförvaltningen, som

i främsta rummet böra genomföras. Ett mera allmänt bruk, att i försändelser

innesluta vida större belopp än hvarå den hos postverket uttagna

assuransen lyder, synes mig äfven kunna medföra en viss våda

för postverket i det afseendet, att en ökad frestelse till oredlighet derigenom

kan för de tjensteman, som behandla dylika försändelser, tillskapas.

Jag bör i sammanhang med det nu föredragna ärendet icke underlåta

att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla, att ett under sistlidet år i Kristianstad

samladt möte af tidningsmän, under åberopande af de svårigheter

vid spridningen af pressens alster, som uppstått genom de år 1879 stadgade

postbefordringsafgifter för tidningar och tidskrifter, gjort underdånig framställning

om dessa afgifters nedsättning till de belopp, hvarmed desamma

utgått före utfärdandet af nådiga kungörelsen den 2 maj 1879, samt att

generalpoststyrelsen i häröfver afgifvet utlåtande af den 16 nästlidna februari

till väsentlig del tillstyrkt bifall till denna underdåniga framställning.

Den minskning i inkomst för postverket, som vore att förvänta,

i händelse den af generalpoststyrelsen sålunda tillstyrkta nedsättningen

komme till stånd, har styrelsen beräknat till 71,930 kronor 70

öre för år, och om härtill lägges den minskning i inkomst, som enligt

styrelsens antagande skulle blifva en följd af dels den redan aflåtna propositionen

om brefbärareafgiftens upphörande, dels det nu föreliggande förslaget

om assuransafgiftens nedsättning, skulle postverket på det hela få

vidkännas en reduktion i postafgifter af omkring 270,000 kronor årligen.

Med hänvisning till den betydande förbättring, som under de sista åren

inträdt i postverkets ekonomiska förhållanden och som medgifvit återgäldande

till fulla beloppet af den skuld å 1,489,957 kronor 35 öre, hvari

postverket vid 1878 års utgång häftade till statskontoret, har generalpoststyrelsen

uttalat den åsigt, att postverket icke torde komma att sakna

erforderliga tillgångar till genomförande af samtliga de nyssberörda taxeförändringarne,

under förutsättning dock att icke i den närmaste framtiden

någon väsentlig förhöjning i postverkets trafikutgifter komme att

inträffa. Det förefaller mig visserligen antagligt, att under den närmaste

tiden inga förändringar af större betydelse äro att förvänta i postverkets

trafikutgifter i allmänhet; men deremot synes i ett särskildt hänseende

anledning förekomma till åtgärder, som i icke obetydlig grad skola öka

dessa utgifter. Den grundsats har i senare tider mer och mer gjort sig

gällande inom statsförvaltningen, att en hvar statens inkomst eller ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

gift bör så vidt möjligt fullständigt redovisas under den gren af förvaltningen,

dit densamma rätteligen hör, på det att det ekonomiska resultatet

af hvarje särskild förvaltningsgren må kunna med största möjliga

noggranhet framvisas. Till redan vidtagna åtgärder i denna rigtning höra,

hvad postverket angår, bland annat fribrefsrättens upphörande och anvisandet

af särskilda medel för bestridande af postafgifter för tjensteförsändelser.

Med det åskådningssätt, som legat till grund för dessa, med flere

dylika åtgärder, synes också öfverensstämma, att den ersättning, som

utgår till statens jernvägar för postförsändelsers fortskaffande, må åtminstone

i mera nöjaktig grad än hittils motsvara den verkliga kostnaden.

Att någon förändring i nu gällande bestämmelser om postverkets

ersättning till statsjernvägarne icke kunnat ifrågasättas så länge postverket

haft svårighet att bestrida sina nuvarande utgifter, är ju ganska

naturligt, men sedan detta hinder för en skälig förhöjning i afgifterna

för jernvägspostbefordringen numera icke vidare förefinnes,

torde frågan derom redan under den närmaste framtiden böra underställas

Eders Kongl. Majrts bedömande. Innan denna fråga blifvit

slutligen pröfvad och kändt är, hvilken tillökning i trafik utgifter, som

genom ett blifvande beslut i ämnet kan för postverket uppstå, anser

jag försigtigheten bjuda att icke göra så stora anvisningar på ett

påräkneligt öfverskott i postmedlen, som skulle erfordras för att, jemte

brefbärareafgiftens borttagande, nedsätta så väl assuransafgifterna som

postafgifterna för pressalster. Och då, med afseende å hvad jag redan

anfört särskildt om angelägenheten att så snart som möjligt

söka förqväfva en konkurrens med postverket från enskilda bolags

sida, hvilken kan för postuppbörden verka ganska menligt, en nedsättning

i assuransafgifterna synes mig vara af den vigt för postverket,

att den bör föregå en visserligen äfven önsklig minskning i befordringsafgifterna

för tidningar och tidskrifter, finner jag mig nödgad hemställa,

att den i senare hänseendet gjorda framställningen må tills vidare blifva

hvilande.

Lika med generalpoststyrelsen, anser jag en nedsättning i assuransafgifterna

företrädesvis böra afse, å ena sidan, de mindre, mera allmänt

förekommande yärdeförsändelserna och, å den andra, försändelser af

betydligare värde, med iakttagande i afseende å dessa senare att, såsom

generalpoststyrelsen föreslagit, afgiften blir relativt lägre i den mån det

till assurans angifna värdet väsentligen ökas.

Det förändrade sätt, styrelsen föreslagit för afgiftens beräknande då

det angifna värdet öfverstiger 1,000 kronor, eller efter tusental kronor i

stället för nu efter hundratal, synes mig ock lämpligt, såsom ländande

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 23 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

I

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.

till enkelhet och reda. Uppenbart är emellertid, att vid ett sådant utbyte

af beräkningsgrunder en förhöjning i afgiften måste inträda för ett

färre antal försändelser, och detta vare sig öfvergången till det nya beräkningssättet

sker omedelbart då värdet öfverstiger 1,000 kronor eller

först då det angifna värdet uppnått en högre siffra, såsom i det senare

af generalpoststyrelsen framlagda alternativet föreslås. I det förra fallet

träffar förhöjningen värdebelopp, fallande mellan 1,000 och 1,700, 2,000

och 2,400 samt 3,000 och 3,200 kronor, enligt poststyrelsens senare alternativ

åter värden af 10,000—10,700, 11,000—11,400 och 12,000—

12,200 kronor. Då all tillökning i assuransafgift för de mindre, oftare

förekommande värdeförsändelserna, för hvilka'' a.ssuransafgiftens beräknande

efter tusental kan medföra en i förhållande till assuransbeloppet

rätt kännbar afgiftsförhöjning, torde böra undvikas, men det å andra

sidan är önskligt, att det enklare beräkningssättet efter tusental må erhålla

en så vidsträckt användning som möjligt och att den nedsättning,

som afgiftens beräknande efter denna grund med 15 öre för tusen medför,

må inträda vid en så låg värdesiffra som möjligt, synes mig öfvergången

till detta beräkningssätt lämpligen kunna ske, när det angifna

värdet uppgår till belopp, öfver skjutande 5,000 kronor. Med en sådan

ändring i poststyrelsens förslag torde minskningen i postverkets inkomster

genom den ifrågasatta nedsättningen kunna beräknas till omkring 70,000

kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den assuransafgift,

som, utöfver belöpande franko, nu erlägges för assurerade försändelser, afsedda

till befordran inom riket, måtte bestämmas att utgå med nedannämnda

belopp:

om försändelsens värde uppgår till högst 500 kronor, 30 öre;

om värdet uppgår till mer än 500 men ej öfver 1,000 kronor,

50 öre;

om värdet uppgår till mer än 1,000 men ej öfver 5,000 kronor,

50 öre för 1,000 kronor med tillägg af 2 öre för hvarje Överskjutande

värde af 100 kronor eller del deraf;

om värdet uppgår till mer än 5,000 men ej öfver 50,000 kronor,

1 krona 30 öre för 5,000 kronor med tillägg af 15 öre för hvarje Överskjutande

värde af 1,000 kronor eller del deraf;

om värdet uppgår till mer än 50,000 men ej öfver 100,000 kronor,

8 kronor 5 öre för 50,000 kronor med tillägg af 10 öre för hvarje

Överskjutande värde af 1,000 kronor eller del deraf;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

samt, om värdet öfverstiger 100,000 kronor, 13 kronor 5 öre för

100.000 kronor med tillägg af 5 öre för hvarje öfverskjutande värde af

1.000 kronor eller del deraf.

I sammanhang härmed torde jag få inför Eders Kongl. Maj:tånvo

anmäla tvenne i generalpoststyrelsens omförmälda skrifvelse den 27 maj

1881 gjorda framställningar rörande postverkets ansvarighet för postförsändelser,

hvilka framställningar Eders Kongl. Maj:t den 25 juni nämnda

år förklarat sig vilja taga under förnyadt öfvervägande tillika med den

nyss behandlade frågan.

Enligt nu gällande förordning af den 12 november 1872 rörande

postverkets ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflernnats,

eger, på sätt generalpoststyrelsen erinrar, afsändare af assurerad försändelse

att af postmedel åtnjuta ersättning,

när försändelsen gått förlorad medan densamma befann sig under

postverkets vård;

när förseglingen å försändelsen blifvit rubbad eller omslaget så

skadadt, att någon del af försändelsens innehåll kunnat derur uttagas,

och i stadgad ordning styrkt varder, att vid utlemnandet till adressaten

värdet af försändelsens innehåll icke motsvarar det värde, hvarför assuransafgift

erlagts; samt

när behörigen ådagalägges, att i ankommen försändelse, hvars innehåll

blifvit å afgångsortens postanstalt uppvisadt, oaktadt märkbar rubbning

i försegling eller omslag icke egt rum, likväl saknats någon del af

hvad som enligt intyg från afgångsortens postanstalt varit i försändelsen

inneslutet.

Deremot saknas föreskrift om ersättning för skada, som tillfogats

assurerad försändelse under dess befordran till adressaten, och då generalpoststyrelsen

ansett en sådan förmån med så mycket större skäl böra afsändare

beredas, som, enligt 9 § 3 mom. af nyssnämnda förordning, ersättning

i dylikt fall redan tillkommer afsändare af icke assureradt paket,

har styrelsen hemstält om meddelande af föreskrift i berörda syfte.

Vidare och med erinran att, enligt ordalydelsen af nu gällande författningar,

ersättning på grund af så kallade postförskott utginge endast

i det fall att postförskottsförsändelse utlemnats till adressaten, utan att

det belopp af honom uttagits, hvarå postförskottet lydde, har styrelsen

framhållit billigheten deraf, att afsändare af postförskottsförsändelse måtte

berättigas att af postmedel uppbära postförskottsbeloppet äfven då för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55.

sändelsen, medan den befann sig under postverkets vård, gått förlorad

och således icke kunnat adressaten tillställas.

I vissa fall kan emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen anför,

afsändares förlust icke anses fullt godtgjord derigenom, att det belopp

till honom utbetalas, hvarå postförskottet lyder. Sålunda förekomme

understundom att smycken, hvilka undergått reparation, i postförskottsförsändelse

återstäldes till egaren utan att den, som aflemnade försändelsen

till postbefordran, funne anledning att belägga densamma med

postförskott till högre belopp än som motsvarade den ■ reparationskostnad,

hvilken borde till afsändaren gäldas. Till förekommande i dylika

fall af möjlig förlust för varuegaren, vore det i sin ordning att posttörskottsförsändelsen

assurerades till smyckets fulla värde; men om så skedde

och postverket, i händelse försändelsen ginge förlorad eller blefve skadad,

skulle anses pligtigt att gälda såväl det angifna värdet å försändelsen

som det belopp, hvarå postförskottet lydt, konnne varuegaren att på

postverkets bekostnad tillskyndas en oskälig vinst genom att, utöfver det

förlorade eller skadade smyckets fulla värde, få uppbära äfven det belopp,

som motsvarade reparationskostnaden. Styrelsen har med afseende

härå hemstält, att, då assurerad postförskottsförsändelse under postbefordringen

går förlorad eller skadas, ersättning må af postmedel utbetalas

endast med det belopp, som motsvarar det angifna värdet, utan att

tillika postförskottet godtgöres.

Då hvad styrelsen i nu omförmälda hänseenden hemstält icke

synes mig gifva anledning till någon erinran, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med styrelsens berörda framställningar,

täcktes föreslå Riksdagen,

att, då assurerad försändelse, medan den stått under postverkets

vård, blifvit skadad, och skadan ej skäligen kan anses härröra deraf,

att försändelsen ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt betryggande

sätt inlagd och förseglad, afsändaren må, mot försändelsens öfverlemnande

till postverkets disposition, derför uppbära enahanda ersättning

af postmedel, som skolat utgå, derest försändelsen gått förlorad;

dock med iakttagande att anspråk på dylik ersättning, derest afseende

derå må fästas, skall hos generalpoststyrelsen skriftligen anmälas inom

sextio dagar efter det försändelsen kommit adressaten tillhanda eller

blifvit denne till emottagande erbjuden;

att för postförskottsförsändelse i allmänhet, hvilken gått förlorad

medan densamma befann sig under postverkets vård, må af postmedlen

till afsändaren utbetalas ersättning till det belopp, hvarå postförskottet

lyder; samt

att, då postförskott meddelats å assurerad försändelse och, under

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

det denna befann sig under postverkets vård, antingen innehållet, i dess

helhet eller till någon del, gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad,

ersättning må till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen

berättigar, utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, behagade,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla; och skulle i öfverensstämmelse härmed proposition till Riksdagen

aflåtas, så lydande som bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

liih. till Piksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Åfcl. 23 Haft,

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Jemförelse mellan nu stadgade och i den kongl. propositionen föreslagna

assuransafgifter för åtskilliga värdebelopp.

Försäkringssumma.

■

Sättet för afgiftens beräkning

Afgiftens belopp

enligt nu gällande

grunder.

enligt den kongl:

propositionen.

enligt nu

gällande

stadganden.

enligt den

kongl. pro- positionen.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

_

50

_ |

30

_

50

—

501

—

70

—

70

—

90

. -

90

1

10

1

10

1

30

1

30

1

32

1

45

1

40

1

45

1

46

1

45!

1

50

1

45|

1

70

1

6o!

2

30

2

051

3

30

2

80

4

30

3

55

6

30

5

05

8

30

6

OD

10

30

8

05

12

30

9

05

14

30

10

05

16

30

11

05

18

30

12

05

20

30

13

05

22

30

13

55

24

30

14

05

30

30

15

55

40

30

18

05

60

30

23

05

80

30

28

05

100

30

33

05

1— 500

500—1,000

2,000

3.000

4.000

5.000

5,100

5,500

5,800

6.000

7,000

10,000

15.000

20.000

30.000

40.000

50.000

60.000

70.000

80.000

90,000

100,000

110,000

120,000

150.000

200.000

300.000

400.000

500.000

kronor

Fixt belopp af 50 öre.

Fixt belopp af 30 öre.

„ i» .i 50 „

För högre belopp än 1,000

kronor fixt belopp af 50

öre med tillägg af 2 öre för [Samma beräkningsgrunder

hvarje hundratal krön or,

hvarmed värdet öfverskjuterj

1,000 kronor.

som de nu gällande.

Afgiften för 5,000 kronor

1 krona 30 öre, ökad med

15 ''&re för hvarje Överskjutande

tusental kronor

eller del deraf.

Afgiften för 50,000 kronor

8 kronor 5 öre, ökad med

10 öre för hvarje Överskjutande

tusental kronor

eller del deraf.

Afgiften för 100,000 kronor

13 kronor 5 öre, ökad med

5 öre för hvarje Överskjutande''tf

tusental kronor

eller del deraf.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1882:15 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående dels förhöjning i befordring saf giften för lokalbref och dels förändringar i assuransafg s. 2 i texten