Sök i Ratio Lex

Angående de Kongl. teatrarne

1883-05-07 · 32 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:49, Angående de Kongl. teatrarne

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.9.

1

N:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1883, kl. 11 f

in.

Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående de

Kongl. teatrarne; Gifven Stockholms slott den 1 Maj 1883.

Mllit Rjksda,?®n } underdånig skrifvelse den 20 Maj 1882 an
hållit,

att förslag till definitivt ordnande af frågan om de Kono-1

teatrarnes framtida ställning och verksamhet måtte till innevarande frs

afcsdag framläggas, vill Kongl. Maj:t änder åberopande af bUagdå

Sgen V6r finaMärend“ f«r d«nna dag, härmed föreslå Riks
den

dramafieka teaterbyggnaden med tomt jemte all till de

Kongl teatrarne hörande materiel, som icke efter teaterdirektionens

begrafvande erfordras för den stora teatern, må efter utgången af nu

nnh^H ,8pelT^den rUn^ 1883’ Pör 8tatsverkets räkning försäljas

och attJj°P.e8kllllngen derför må ingå bland statsverkets extra uppbörd
fasta

e?end°ormeoeta d fTP'' "r& 1 8yfte att den stora teater^

och mfd den 1 ^ undantaSna “återigen må från

cn med . den 1 Juli 1884 tillika med rätt att uppbära det nu å riks
statens

sjunde ^hufvud titel för teatern uppförda anslag, 60,000 kronor

r visst antal ar upplatas till ett enskildt konsortium, mot skvldio-het

att uppehålla teaterverksamheten och på de vilkor i öfrig! som kunna

RikSagjrgodlännalr ’ 4 *W*“ rf K°"SL MaJ:t «*>

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition

N:o 49.

samt att under tiden från och med den 1 Juli detta år till och

med den 30 Juni 1884 teaterverksamheten må, inskränkt till endast

lyriska representationer, å stora teatern fortgå för statens rakning, och

för detta ändamål, utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat foi

1884 anvisas ett anslag af 40,000 kronor, med ratt för Kong1.1Kw.t

att om ytterligare anslag visar sig oundgängligen behöflig! låta

skjuta nödiga medel dertill, hvilka sedermera ma hos Riksdagen till

ersättande^anmalas^r R Maj:t, med hänvisning till samma stats
rådsprotokoll,

att till ersättande af dels de förskott, som för de Kongl.

teatrarne blifvit af Kongl. Statskontoret redan utbetalda eller om hvilkas

utanordnande Kongl. Maj:t meddelat befallning, utgörande tillsammans

143 000 Sonor, dels den till 5,668 kronor 92 öre uppgående kostnaden

för åtskilliga inom de Kongl. teatrarne till teaterpersonalens och teaterpublikens

betryggande mot eldfara utförda arbeten, ett anslag af 148,669

kronor må, likaledes på extra stat för år 1884 af Riksdagen anvisas.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vede

börande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t forblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet

Konungen i Statsrådet å Stockholms

1883.

inför Hans Maj:t

slott den 1 Maj

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Utter.

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Thempt ander,

Ryding.

Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet

af nedanstående ärende anmälde Departementschefen Statsrådet

Themptander ånyo Riksdagens underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1882

angående de Kongl. teatrarne, samt yttrade derefter:

»Då jag nu anhåller att få underställa Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande

den framställning, som kan böra göras till Riksdagen rörande

de Kongl. teatrarne, torde jag få i minnet återkalla hurusom, sedan

1881 års Riksdag afslagit den då afgifna nådiga propositionen om ordnande

af de Kongl. teatrarnes angelägenheter, Eders Kongl. Maj:t den

27 April samma år täcktes meddela det förklarande, att sedan Eders

Kongl. Maj:t genom sin hotförvaltning godtgjort samtliga de skulder,

hvari teatrarne vid utgången af spelåret den 30 Juni 1881 häftade, de

Kongl. teatrarne icke vidare komme att lyda under hofförvaltningen,

men att Eders Kongl. Maj:t emellertid åtoge sig att, så länge teatrarnes

verksamhet fortsattes och statsverket dertill bidroge med då utgående

årsanslag af 60,000 kronor, till de Kongl. teatrarne, för framgent begagnande

af de platser å de samma, hvilka då för Eders Kongl. Maj:ts

räkning disponerades, utgifva årligen 67,385 kronor, hvilken summa,

hvaraf 60,000 kronor voro afsedda för stora teatern och 7,385 kronor

för dramatiska teatern, komme att minskas med motsvarande belopp, i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 49.

händelse endera af teatrarne upphörde med sin verksamhet; och uppstälde

Eders Kongl. Maj:t för detta sitt bidrag ytterligare det vilkor,

att de förbindelser, hvilka den dittills varande teaterstyrelsen iklädt sig

i fråga om lifstidsengagement för fyra af de vid de Kongl. teatrarne

anstälde artister, måtte af statsverket fullgöras så länge den Kongl.

teaterns verksamhet fortfore, hvaremot Eders Kongl. Maj:t åtoge sig att

sedermera ansvara för uppfyllandet af berörda förbindelser.

Provisoriskt förordnades i sammanhang härmed, att de Kongl.

teatrarnes verksamhet skulle, under det med den 1 Juli 1881 inträdande

spelåret, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills och att

teatrarne skulle tillsvidare lyda under Finansdepartementet.

Genom Eders Kongl. Maj:ts berörda förklarande hade frågan om

de Kongl. teatrarne bragts i det skick att dessas framtida ställningmåste

blifva beroende af det beslut, Riksdagen kunde komma att i

sådant hänseende meddela. Då emellertid under loppet af påföljande

höst en vådeld inträffade å Stora teatern, som förstörde en betydande

de! af teatermaterielen och för någon tid afbröt den stora teaterns

verksamhet, hvaraf svårighet vållades att åstadkomma en tillförlitlig utredning

rörande beloppet af det statsbidrag, som kunde erfordras för

uppehållande af teatrarnes verksamhet, och fråga dessutom blifvit bragt

å bane om vidtagande af åtskilliga förändringar inom teatrarne till förebyggande

af eldsvådor och dermed förbundna olyckshändelser, ansåg

Eders Kongl. Maj:t hinder möta att för sistlidet års Riksdag framlägga

förslag om definitivt ordnande af de Kongl. teatrarnes angelägenheter

och begärde derföre Riksdagens medgifvande att teatrarnes verksamhet

måtte, jemväl efter utgången af det den 30 Juni 1882 tilländagående

spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om teatrarnes

framtida ställning, tillämpning deraf kunde komma att inträda, få fortgå

efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills, med rätt för Eders

Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel

förskjuta de utöfver det ordinarie statsanslaget erforderliga belopp.

Denna nådiga proposition blef af Riksdagen, enligt dess nu föredragna

skrifvelse af den 20 Maj 1882, på det sätt bifallen, att Riksdagen,

som förklarade sig icke vilja då yttra sig rörande den plan,

enligt hvilken de Kongl. teatrarnes verksamhet borde tillsvidare fortgå,

men anhöll det Eders Kongl. Maj:t täcktes för innevarande års Riksdag

framlägga förslag till definitivt ordnande af frågan om teatrarnes framtida

ställning och verksamhet, lemnade sitt medgifvande dertill att på

statsverkets bekostnad finge af tillgängliga medel, intill ett belopp af

40,000 kronor, förskjutas de utgifter för teatrarnes förvaltning under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 49. 5

nu pågående spelår, hvartill det ordinarie teateranslaget och teatrarnes

of riga inkomster möjligen icke kom me att lemna tillgång.

tillfälle, den 27 April 1881, då de nu gällande provisoriska

anordningarne för de Kongl.. teatrarnes förvaltning vidtogos, tillät

jag mig framhålla, att en sådan förvaltnings handhafvande omedelbart

för statens räkning måste blifva förenadt med betydande svårigheter

och att derföre det förslag, som af Eders Kongl. Maj:t afgafs till 1881

års riksdag om teaterns upplåtande till enskilde mot statsunderstöd dåDi''e-1iaV8e^an

*’ea*’rarne blifvit skilda från hofförvaltningen, med än större

skäl borde komma under öfvervägande. Då emellertid detta förslag

inom Riksdagen möttes af gensagor från åtskilliga håll, der man lifligt

påyrkade teatrarnes bibehållande såsom statsinstitution, har jag ansett

mig höra åstadkomma en utredning rörande de ekonomiska resultat

som äro att förvänta, derest antingen de båda Kongl. teatrarne eller

endast den störa teatern skulle fortfarande bibehållas och drifvas för

statens omedelbara räkning.

Till en sådan utredning hör i första rummet att lemna en redogörelse

för det ekonomiska resultatet af teatrarnes verksamhet under

det senast förflutna och nu löpande spelår, så vidt detta resultat nu är

kändt eller kan beräknas. För spelåret från och med den 1 Juli 1881

till samma tid 1882 hafva, enligt hvad teatrarnes afslutade räkenskaper

för samma tid utvisa, teatrarnes inkomster — deruti inräknadt det belopp

af 51,822 kronor 50 öre, sistlidet års Riksdag anslog till ersättande

af teatermateriel, som vid eldsvådan under hösten 1881 gått förlorad—

understigit utgifterna med 127,113 kronor 20 öre. Till betäckande af

denna brist samt för bestridande af utgifterna under innevarande spelår,

derunder inkomsterna jemväl visat sig otillräckliga, har Eders Kongl

Maj:t vid särskilda tillfällen under nästlidet års höst och detta år nödgats

förskottsvis å Statskontoret anvisa och ställa till teaterdirektionens

förfogande ett belopp af tillsammans 143,000 kronor; och är, enligt en

af teaterdirektionen uppgjord, mig tillstäld kalkyl, under återstående

delen af detta Jspelår en. ytterligare brist att förvänta af omkring 77,000

kronor, så att alltså vid detta spelårs slut hela underbalansen för de

två spelåren skulle komma att utgöra omkring 220,000 kronor. Härvid

bör dock uppmärksammas, att detta ogynsamma resultat till en del

varit föranledt af den omförmälda eldsolyckan, som för några veckor

afbröt. den stora teaterns verksamhet, så att påräknade recettinkomster

uteblefvo, och derjemte förstörde materiel till värde af 139,600 kronor,

derför ersättning hittills icke blifvit hos Riksdagen begärd med högre

belopp än det ofvan nämnda å 51,822 kronor 50 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

För åstadkommande af den utredning, som i nyss antydt hänseende

synts mig böra åvägabringas, har jag vidare anmodat direktionen

öfver de Kongl. teatrarne att inkomma med förslag till stat för

teaterförvaltningen, uppgjord t under förutsättning att, efter försäljning

af dramatiska teatern, båda teatrarnes personal sammanfördes för att

spela endast å den stora teatern, samt med iakttagande i öfrigt, att

personalens antal inskränktes så långt ske kunde utan men för teaterns

verksamhet, äfvensom att teaterns utgifter så väl till personalens aflöning

som eljest blefve så begränsade som möjligt; och har direktionen

i anledning häraf den 11 Januari detta år afgifvit underdånigt

utlåtande.» .

Sedan Departementschefen härefter föredragit teaterdirektionens

berörda, vid detta protokoll bilagda utlåtande, yttrade Departementschefen

vidare:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna af det nu anmalda

utlåtandet, skulle, enligt direktionens antagande, genom de båda scenernas

sammanslagning icke kunna vinnas större minskning i utgifter

än till belopp af 16,410 kronor, under det att å andra sidan hyres-,

abonnement^- och recettinkomster skulle nedgå med tillsammans 109,885

kronor, samt för belysning in. in. ökade utgifter tillkomma, så att, på

det hela, enligt direktionens beräkning, en minskning i inkomster och

tillökning i utgifter, utöfver besparingar, skulle uppstå för år räknadt

af omkring 110,000 kronor; hvartill ytterligare blefve att lägga utgifter

för en gång dels för uppförande af ett nytt dekorationsmagasm med

30,000 kronor, dels för vissa andra uppgifna ändamål, hvarför kostnaden

dock ej blifvit af teaterdirektionen närmare angifven.

Åberopande de stora kostnader, hvilka skulle föranledas af de

båda scenernas sammanslagning, har teaterdirektionen, som äfven ur

estetisk synpunkt afstyrkt en dylik åtgärd, hemstält, att teatrarnes

verksamhet måtte få fortgå i enahanda ordning som för närvarande,

för hvilket, ändamål direktionen ansett erforderligt, att teatrarne, utöfver

nu utgående anslag, bereddes ett kreditiv å 80,000 kronor. Beloppet

af det sålunda såsom behöflig! ansedda, kreditivet synes timligen nära

öfverensstämma med beloppet åt den arliga brist teatrarnes verksamhet,

enligt min nyss lemnade redogörelse, under nuvarande förhållanden

lemna!, för så vidt det nemligen får antagas, att den vid eldsvådan förstörda

materiel, som icke blifvit med särskildt anvisade statsmedel ersatt,

blifvit i det liufvudsakliga återanskaffad, och att således kostnaden

härför ingått i den förut af mig angifna, befintliga bristen. Till huru

stor del den genom eldsvådan uppkomna skadan medverkat till den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

nuvarande bristen, låter sig emellertid icke nu på siffran utredas, då

räkenskaperna för detta spelår ännu icke äro afslutade, men efter

granskning af förra spelårets räkenskaper har jag funnit, att den af

eldsvådan oberoende bristen uppgick till ungefär 80,000 kronor.

Förslag till stat bär slutligen äfven blifvit, på min anmodan, af

teaterdirektionen uppgjordt, under förutsättning att, i sammanhang med

den dramatiska teaterns försäljning, den dramatiska scenen skulle indragas

och endast en lyrisk scen bibehållas; och har för sådan händelse

direktionen beräknat jemnvigt mellan inkomster och utgifter kunna uppnås

genom en höjning i nu utgående statsanslag med 33,200 kronor.

Jag bör i detta sammanhang icke underlåta att erinra om en del

utgifter af mera tillfällig beskaffenhet, hvilka förestå för de Kongl.

teatrarne och för hvilka särskilda medel erfordras. I det statsrådsprotokoll,

som åtföljde den till sistlidet års riksdag afgifna propositionen

angående de Kongl. teatrarne, tillkännagafs, att, sedan åtskilliga

under de senare åren inträffade eldsolyckor i teaterbyggnader rigtat.

uppmärksamheten på det angelägna deri att teaterlokaler anordnades på

ett mera betryggande sätt, en af Öfverståthållareembetet tillsatt komité

utarbetat förslag rörande åtgärder mot eldfara vid representationer å

hufvudstadens teatrar i allmänhet och dervid äfven föreslagit åtskilliga

förändringar inom de Kongl. teatrarne. Detta förslag har sedermera

varit föremål för pröfning af öfverståthållareembetet, som dervid ansett

sig tills vidare icke böra påfordra vidtagandet af vissa föreslagna, med

betydligare kostnader förenade anordningar, såsom anbringande af

jernridåer mellan teatrarnes scener och salonger m. in., men dels genom

utfärdade allmänna ordningsföreskrifter för hufvudstadens samtliga

teatrar, dels genom särskild! beslut rörande de Kongl. teatrarne förordnat

om skyndsamt utförande af vissa, för publikens och teaterpersonalens

betryggande vid inträffande eldsolycka afsedda åtgärder inom sistnämnda

teatrar. Af de sålunda anbefalda åtgärderna hafva en del

redan blifvit verkstälda, hvarför kostnaden enligt ingångna, ännu ej betalda

räkningar uppgått till 5,668 kronor 92 öre, men återstå till utförande

arbeten för en beräknad kostnad af 18,090 kronor deraf belöpande

på stora teatern 8,775 kronor och på den dramatiska 9,315

kronor; och har Öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande hemstält,

att för bestridande af nämnda kostnader, tillsammans 23,758 kronor

92 öre, särskilda medel desto hellre måtte beredas, som de ifrågavarande

arbetena icke vore att hänföra till vanliga underhållsåtgärder,

och det till öfverintendetsembetets förfogande stälda anslaget till byggnader

och reparationer å kronans hus i Stockholm och landsorten redan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:in Nåd. Proposition N:o 49.

blifvit hårdt anlitadt för de Kongl. teatrarne, hvilka under åren 1872—

1882 kraft underhållsarbeten för en sammanlagd kostnad af 165,332

kronor 36 öre.

Vidare har af direktionen öfver de Kongl. teatrarne blifvit hos

mig anmäldt, att genom ett af Stockholms Poliskammare den 5 dennes

meddeladt beslut, förbud utfärdats för begagnande efter innevarande

spelårs utgång af kalkljus inom de Kongl. teatrarne, samt att, derest

detta beslut, mot hvilket direktionen hade för afsigt att anföra besvär,

blefve i nåder faststäldt, kalkljusen måste ersättas medelst elektrisk

belysning, för anbringande hvaraf ett anslagsbelopp för en gång af

omkring 8,000 kronor blefve erforderligt.

Af hvad jag nu meddelat torde framgå, att ett fortsatt bedrifvande

för statens räkning af verksamheten vid båda eller endera af de

Kongl. teatrarne måste, hvilka anordningar än derför vidtagas, kräfva

ytterligare tillskott utöfver det nuvarande teateranslaget. Beloppet af

det tillskott, som för det ena eller andra förutsatta fallet är erforderligt,

synes mig dock temligen vanskligt att på förhand angifva; ty om

äfven vid eh verksamhet af ifrågavarande beskaffenhet utgifterna kunna

med någon grad af visshet förut uppgifvas, blir det ekonomiska resultatet

dock ytterst beroende af recettinkomsten, och i afseende å denna

bör det icke förbises, att direktionens beräkningar äro grundade på de

under de båda senaste åren rådande förhållandena, då recettinkomsterna

i allmänhet varit synnerligen tillfredsställande, men att en försämring

af konjunkturerna inom landet städse visat sig leda till minskning i

tilloppet af teaterbesökande, hvaraf följden måste blifva ett, om än tillfälligt,

sjunkande af recettinkomsterna under de i stat beräknade beloppen.

För att teaterverksamheten, bedrifven för statens räkning,

skulle obehindradt kunna fortgå, vore derföre, efter min uppfattning,

oeftergifligt, att det anslag, som för ändamålet beviljades, erhölle formen

af förslagsanslag, eller ock att Eders Kongl. Maj:t, berättigades

att, derest tillskott utöfver det fasta anslaget blefve behöflig!, förskottsvis

anordna hvad som kunde erfordras.

Till de svårigheter ur finansiel synpunkt, som sålunda möta för

teaterns bibehållande såsom statsinstitution, komma, såsom det vill synas

mig, äfven olägenheter från konstitutionel synpunkt. Det kan nemligen,

efter mitt förmenande, ingalunda anses lämpligt, att på Statsrådet

lägges ansvaret för en förvaltning af denna beskaffenhet, som hvarken

den närmast ansvarige departementschefen eller Statsrådets öfriga ledamöter

torde kunna följa med den noggranna uppmärksamhet, som skulle

erfordras för att behörigen öfvervaka, att förvaltningen så i sedligt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

estetiskt, som ekonomiskt hänseende fylde sin uppgift. Det ligger i

naturen af en teaterförvaltning att den icke kan på samma sätt som

andra statsförvaltningar regelbindas i sin verksamhet genom instruktioner

och . faststälda detaljerade stater. Man måste lemna en teaterdirektion

friare händer; den ensam kan derföre bära ansvaret för teaterförvaltningen.

Men att då låta det konstitutionella ansvaret derför

drabba andra, förefaller mig synnerligen oegentligt, och denna oegentlighet

blir än större, om, såsom kunde ifrågasättas på grund af teaterns

egenskap att vara en konstanstalt, teatern skulle ställas under Ecklesiastikdepartementet,

hvars chef dock redan är öfverhopad af mångfaldiga,

sins emellan vidt skiljaktiga embetsbestyr.

Jag vågar således vidhålla min redan förut uttalade åsigt, att, i

den ställning teaterfrågan numera kommit, den enda utväg för dess

framtida lösning, som kan utan större olägenheter af ekonomisk och

annan art försökas, är att med understöd af statsmedel öfverlåta teaterverksamhetens

bedrifvande åt den enskilda företagsamheten. Dock har

jag tänkt mig, att. en dylik upplåtelse borde erhålla eu något olika form

emot hvad som ifrågasattes i den nådiga propositionen till 1881 års

Riksdag.

Den hufvudsakliga invändning, som vid den nämnda propositionens

behandling inom Riksdagen framstäldes emot teaterns upplåtande

till enskilda, var, att i sådant fall tillräckliga garantier komme att saknas

för att teatern skulle bibehålla sig på den höga ståndpunkt i estetiskt

och moraliskt hänseende, som en af staten understödd konstanstalt

bör intaga. Nu, likasom då, håller jag visserligen för min del

före, att genom uppställandet af lämpliga vilkor för teaterns begagnande

och särskildt genom förbehåll för Eders Kongl. Maj:t att genom

särskildt utsedd person utöfva kontroll öfver de teaterstycken, som ifrågakomma

till uppförande, skulle kunna tillfyllest blifva sörjdt derför, att

teatern fortfarande komme att fylla sin uppgift att bildande och förädlande

inverka på allmänheten. För detta antagande hem tar jag äfven

stöd från förhållandet i främmande länder; så vidt jag kunnat inhemta,

är det nemligen endast i Köpenhamn, som den med statsmedel understödda

teatern drifves omedelbart för statens räkning, hvaremot de

teatrar i Europas öfriga förnämsta städer, hvilka icke sortera direkt

under landets hoftörvaltning, i allmänhet äro upplåtna åt enskilda, utan

att det med fog lärer kunna påstås, att dessa teatrar fylla sin uppgift

på ett mindre tillfredsställande sätt. Teaterdirektionen har väl ansett

exemplet från Paris, der entreprenad af nationalteatrar kan eg a rum,

utan att några menliga följder deraf försports, icke vara tillämpligt på

Bih. till Riksd Pro t. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

o-rund af de vidt skilda förhållanden, som förefinnas mellan Paris och

vår hufvudstad. Men entreprenadsystemet i detta fall begagnas icke

endast i Paris; teatrarne i Haag, Amsterdam, Briissel, Lissabon med flere

städer hvilka kunna närmare jemföras med Stockholm, tillämpa samma

system enligt hvad teaterkomitén i sitt betänkande uppöfver hvarvid

det naturligtvis ej är vid detta systems bedömande af någon betydelse,

huruvida teatern ''tillhör staten eller såsom i Haag, Amsterdam och Prassel

staden. Den motvilja mot systemet, som här i landet yppat sig,

torde dock företrädesvis bero af den obenägenhet, med hvilken man

möter hvarje förändring i bestående förhållanden, men dervid förbiser

man efter min tanke, att, sedan de Kongl. teatrarne numera sedan tva

år tillbaka äro en statsinstitution, denna förändring i deras stallning

nödvändiggör nva former för teaterverksamhetens handhafvande.

Om emellertid, oaktadt de inskränkande vilkor i afseende å deri

sceniska verksamhetens bedrifvande, hvarmed en upplåtelse af teatern

bör och kan omgärdas, betänkligheter kunna hysas mot en sådan upp

låtelse till eu enskild person, synes det mig, att dessa betänkligheter

borde, åtminstone i det väsentliga, kunna undanrödja^, om teatern lemnades

i händerna på ett konsortium af personer med känd, altyarfig

nitälskan för den sceniska konsten. Intresset, för denna konst är i vart

land och särskilt i landets hufvudstad så lifligt, att jag vågar antaga,

att särdeles om upplåtelsen af teatern kunde förbindas med. förmåner,

som gjorde den ekonomiska risken mindre, någon svårighet icke skulle

möta att få teatern öfvertagen af ett konsortium, hvari deltagarnes personer

i och för sig utgjorde en fullt tillförlitlig borgen för teaterns väldiga

handhafvande. . e

Under förutsättning att den dramatiska teatern, som till toijd åt

byggnadssätt och inredning är för sitt ändamål ganska olämplig, bör

säljas, samt att följaktligen,''i öfverensstämmelse med det förslag, som

afgafs till 1881 års Riksdag, endast den stora teatern skulle ifrågakomma

för en upplåtelse af nu ifrågavarande slag, har jag forestaft

mig att för det konsortium, som kunde finnas benäget att öfvertaga

teatern, förmåner af afsevärd beskaffenhet skulle kunna beredas derigenom,

att upplåtelsen af teatern med tillhörande tomt och till teatern

anslagna inkomster utsträcktes till eu längre följd af år, exempelvis

femtio, och att konsortiet berättigades disponera den för närvarande

obebyo-gda delen af teaterns tomt för uppförande af en ny teaterbyggnad

eller för en tillbyggnad af det gamla teaterhuset. Om den nya

byggnaden, hvilken vid upplåtelsetidens utgång borde utan lösen hemfalla

till statsverket, inreddes så att den kunde delvis anvandas för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 49.

andra ändamål än teaterverksamhet, vågar jag antaga, att den afkomst,

konsortiet kunde deraf upphemta, skulle, i förening med den ökade

recettinkomst, som borde kunna påräknas inom den nya rymligare teatern,

jemte de af Eders Kongl. Maj:t och statsverket teatern anslagna

understöd, sätta teaterns innehafvare i stånd att bestrida driftkostnaderna

lör teatern jemte ränta och amortering på byggnadskostnaden

samt möjligen derutöfver bereda sig någon vinst. En väsentlig orsak

till det mindre gynsamma ekonomiska resultatet af de Kongl. teatrarnes

verksamhet är obestridligen att söka i det stora teaterhusets mindre

tidsenliga beskaffenhet, som verkar fördyrande på den dagliga driftkostnaden

och ej lemnar utrymme för eu tillräckligt stor publik. Eu

ny teaterbyggnad måste derföre vara ett önskningsmål; och ett försök

att åstadkomma en sådan utan någon särskild uppoffring från statsverkets

sida på nu antydda eller annat sätt synes mig icke böra försummas.

Ett bestämdt förslag om rätt att förfoga öfver teaterns tomt för

sådant ändamål anser jag mig dock för närvarande så mycket mera

förhindrad att framställa, som, efter hvad jag har mig bekant, inom

Riksdagen fråga blifvit väckt och nu är under behandling om teatertomtens

användning för andra statsändamål. Äfven derigenom att staten

disponerar den synnerligen värderika tomten för andra offentliga

institutioner kan ersättningen för tomten blifva ett betydande bidrag

till ny en teaterbyggnad.

Uppenbart torde emellertid vara, att en uppgörelse om teaterns

upplåtande åt ett konsortium icke kan bringas till stånd till utgången

åt nu löpande spelår, utan att längre rådrum för sakens förberedande

erfordras. Icke heller kan det vara lämpligt att nu på förhand fastställa

vilkoren för en dylik upplåtelse, utan torde en underhandling

derom böra först ega rum med det konsortium, som kan blifva bildad^

för teaterns handhafvande, hvarefter vilkoren sedermera torde få blifva

föremål för Eders Kong!. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Under förutsättning, att Eders Kongl. Maj:t behagar gilla hvad

jag nu yttrat, skulle Riksdagens medgifvande nu endast äskas dertill,

att förberedande åtgärder finge vidtagas för öfverlåtande från och med

den 1 Juli 1884 af Kongl. stora teatern åt ett konsortium af enskilde

under vilkor, hvilkas fastställande skulle hänskjutas till Riksdagens

pröfning.

På det att, intill dess teaterns angelägenheter må kunna genom

en dylik upplåtelse blifva definitivt ordnade, statens utgifter för ändamålet

må i möjligaste män inskränkas, synes det mig, att, sedan den

dramatiska teatern blifvit försåld, hvilket lärer kunna ske omedelbart

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

vid nu löpande spelårs utgång, den dramatiska scenen, i betraktande

så väl af de stora kostnader, som enligt teaterdirektionens åsigt skulle

blifva en följd af båda scenernas sammanförande å stora teatern, som

ock af de svårigheter i öfrigt, direktionen ansett vara dermed förbundna,

bör genast indragas, och under nästa spelår å den stora teatern gifvas

endast lyriska representationer. Äfven för eu sålunda inskränkt teaterverksamhet

lärer dock, på sätt teaterdirektionens förut af mig meddelade

beräkningar utvisa, det nuvarande teateranslaget icke kunna antagas

blifva tillräckligt, utan derutöfver ett anslag på extra stat få af

Riksdagen äskas, hvilket jag icke tilltror mig att föreslå till lägre belopp

än 40,000 kronor. Med stöd af hvad jag redan yttrat, anser jag

det dock vara omöjligt att garantera ett dylikt anslags tillräcklighet,

utan lärer Eders Kongl. Maj it böra förbehålla sig att af tillgängliga

medel få förskjuta hvad som kan ytterligare erfordras och sedermera

anmäla detsamma till ersättande hos Riksdagen.

Slutligen tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derå, att så väl

den dramatiska teaterns försäljning och den dramatiska teaterverksamhetens

inställande som ännu mera den stora teaterns upplåtande till

ett enskildt konsortium kunna påkalla ett visst understöd åt personer,

Indika under en lång tjenstetid offrat sina krafter i teaterns tjenst, men

efter omnämnda förändring icke kunna påräkna att erhålla ny anställning.

Denna sak har jag ansett mig böra i detta sammanhang redan

nu antyda, ehuru det behof, som i detta afseende kan komma att förefinnas,

icke för närvarande låter sig bestämmas och frågan derföre icke

kan nu blifva föremål för någon egentlig pröfning.

Åberopande hvad jag nu anfört, får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition till innevarande

års Riksdag föreslå,

att den dramatiska teaterbyggnaden med tomt jemte all den

teatrarna tillhörande materiel, som icke efter teaterdirektionens bepröfvande

erfordras för den stora teatern, må efter utgången af nu löpande

spelår för statsverkets räkning försäljas;

att förberedande åtgärder må vidtagas i syfte att den störa teaterns

fasta egendom och den från försäljning undantagna materielen

må från och med den 1 Juli 1884, tillika med rätt att uppbära det nu

å riksstatens sjunde hufvudtitel för teatern uppförda anslag, 60,000

kronor, för visst antal år upplåtas till ett enskildt konsortium mot skyldighet

att uppehålla teaterverksamheten och på de vilkor i öfrigt, som

kunna blifva beroende af aftal, som å statens vägnar bör af Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen godkännas;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49. 13

, .,8amt0 at* u?der tiden från och med den 1 Juli detta år till och

med den 30 Juni 1884 teaterverksamheten må, inskränkt till endast

Ijnska representationer, å stora teatern fortgå för statens räkning och

i cr0^etta andamal) utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år

1884 anvisas ett anslag af 40,000 kronor, med rätt för Eders Kono-1.

Majd att, om ytterligare anslag visar sig oundgängligen behöfligt, låta

brskjuta nodl&a medel dertill, hvilka sedermera må hos Riksdagen till

ersättande anmälas. ö

Slutligen torde hos Riksdagen få till ersättande anmälas dels de

förskott, som for de Kongl. teatrarne blifvit af Statskontoret redan utbetaida

eller om hvilkas utanordnande Eders Kongl. Makt meddelat

i mng,noUtgÖrande tillsammans 143,000 kronor, dels ock den

thl 5,668 kronor 92 öre uppgående nyss omförmälda kostnaden för åts

i lga redan utförda arbeten till teaterpersonalens och teaterpublikens

betryggande mot eldfara; lärande det sammanlagda ersättningsbeloppet

hora med uteslutande af öretal upptagas till 148,669 kronor.

-Deremot torde köpeskillingen för den dramatiska teatern och den

materiel, som kan försäljas, få ingå bland statsverkets extra uppbörd.

. ny? ausiag, om hvilkas uppförande i budgeten för år 1884 jas- nu

gjort framställning, belöpa sig tillhopa till 188,669 kronor, men kunna

antagas komma att mer än väl motsvaras af den förhöjning å inkomstsidan

under extra uppbörd, som blir en följd af nyssnämnda försäljmng,

varande det nemligen af Öfverintendentsembetet beräknadt, att

oonnnn i teaterns fasta egendom bör betinga en köpeskilling af

290,000 kronor, om den forsäljes utan alla förbehåll rörande egendomens

framtida användning. &

,, ®vad å*er anSår den brist i teatrarnes kassa, som torde komma

att uppstå under återstoden af detta spelår, och hvilken nu ej kan till

siffran bestämmas, äfvensom kostnaden för de ytterligare arbeten som

mom störa teatern kunna blifva erforderliga för minskande af vådan

vid eldsfara, lärer det ej kunna ifrågakomma att förrän vid nästa Riksdag

begära medel till betäckande af berörda brist och kostnader.))

Statsrådet Ryding yttrade:

, . ))Ut* d? delar1 af det föredragna förslaget, som röra den Kongl.

eaterns öfverlemnande till ett bolag, garanteradt att för upprätthållandet

af teaterns verksamhet årligen uppbära 60,000 kronor från statsverket,

kan jag icke instämma.

Vådan för den nationella konsten af ett dylikt tillvägagående synes

mig-vara uppenbar och mig veterligen är icke heller tillståndet af

tM Riksd. Prot 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

svenska statens finanser sådant, att icke staten bör kunna upprätthålla

en nationalteater. Helst skulle jag sett, om så väl den så kal a e

»Kongl. teatern» med sin lyriska scen som äfven den »Dramatiska teatern»

kunnat fortlefva såsom hittills, men den störa skuldsättning, dessa

teatrar under de senare åren ådragit sig, berättigar för visso till vidtagandet

af hejdande mått och steg; dock synas mig dessa kunna nu

för tillfället stanna vid dels förslaget om den så kallade Dramatiska

teaterns försäljning, för att med försäljningssumman betacka de åsamkade

skulderna, samt dels äskandet hos Riksdagen af ett något iörliöjdt

anslag till Kongl. teatern, för att såmedelst sätta densamma i

tillfälle att värdigt kunna upprätthålla sin verksamhet såsom statsinstitution.

Man hade sedan haft tillfälle inhemta erfarenhet, huruvida

icke teatern, på detta sätt ordnad och tillgodosedd, skulle kommit att

»bära sig». ... .

Att uti en tid, då allt större och större fordringar stallas på den

sceniska utstyrseln, minska anslaget till en dylik institution, såsom

skedde med den Kongl. teaterns anslag år 1868, då statsanslaget sänktes

från 75,000 till 60,000 kronor, synes mig origtigt och ledande just

till den skuldsättning, de Kongl. teatrarne nu ådragit sig, och enda sättet

att godtgöra ett dylikt begånget felsteg är att åter höja årsansiaget

ej allenast till hvad det var redan 1858, således för 25 år sedan,

utan till en något högre siffra.

På så sätt doterad, med lyriska och dramatiska scenerna sammanslagna,

samt med en kontrollerad ledning al den ekonomiska lör

valtningen, synes mig Gustaf III:s skapelse, fortfarande omhägnad a

Konung och Riksdag, ännu kunna fortlefva såsom statsinstitution samt

gå en lugnare och en vacker framtid till mötes.»

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad

föredragande Departementschefen hemstält; och behagade

Hans Maj:t Konungen, med bifall till Departementschefens,

af Statsrådets fleste ledamöter sålunda

biträdda hemställan, förordna, att proposition i ämnet.

af den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar

skulle till Riksdagen aflåta».

Ex protocollo

Axel Ädelgren.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1888.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Direktionens öfver de Kongl. teatrarne underdåniga betänkande

rörande teatrarnes framtida verksamhet.

Till Konungen,.

Då för afgifvande till näst sammanträdande riksdag af Nådig proposition angående

de Kongl. teatrarne erfordrades utredning angående beloppet af det statsanslag,

som för teaterverksamheten, derest den skulle för statens räkning fortfarande

bedrifvas, kunde vara behöfligt, bar Statsrådet och Chefen för Kongl. Finans Departementet,

i skrifvelse den 20 nästlidne September, anmodat Direktionen öfver de

Kongl. teatrarne att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med dylik utredning, hvarvid

Direktionen borde upprätta förslag till fullständig utgiftsstat för teatern, dock under

iakttagande dels att de nuvarande båda teatrarnes personal sammanfördes för att

i

/

s. 2 Kontrollera mot PDF

— 2 -

spela endast på Stora teatern, dels att personalens antal inskränktes så långt ske

kunde utan mehn för teaterns verksamhet, dels ock att teaterns utgifter såväl till

personalens aflöning som i öfrigt blefve så begränsade som möjligt.

Med anledning häraf anser sig Direktionen öfver de Kongl. teatrarne böra - afgifva följande underdåniga utlåtande:

Endast några få år efter Kongl. Stora teaterns tillkomst insåg man nödvändigheten

af att åt det mindre skådespelet, komedien och lustspelet, bereda en särskild

scen med trängre ram samt en i förhållande dertill konstruerad salong och

att begagna Stora teatern uteslutande för operor, balletter samt sådana tragedier

och skådespel, hvilka kräfde större utrymme och vidlyftigare anordningar. Så skedde

ock; i följd hvaraf den Kongl. teaterinstitutionens verksamhet kunde fortgå med tillgodoseende

af alla de olika sceniska konstarternas rättvisa fordringar ända till år

1825, då den dåvarande “Dramatiska teatern1'' nedbrann och en sammanslagning af

båda scenerna af nödtvång framkallades. Om detta nödtvungna förhållande icke

helt och hållet förmådde beröfva framställningen af komedien och lustspelet den

otvungenhet i dialogen och den snabbhet i replikbehandlingen, som äro deras lifsvilkor,

hvilade dock deröfver, trots de allmänt erkända förmågor, den Kongl. teaterinstitutionen

den tiden räknade, ett visst något, från hvilket nämnde konstarter likasom

befriades, då den nuvarande Dramatiska teatern år 1863 med institutionen införlifvades.

Komedien kom åter till sin rätt; det minskade afståndet emellan publik

- och skådespelare satte den förra i tillfälle att äfven från den mest aflägsna vrå af

salongen följa den minsta vexling i den uppträdandes ansigtsspel och utan ansträngning

uppfånga den obetydligaste hviskning i dialogen, på samma gång det beredde

skådespelaren tillfälle att utan öfverflödigt anlitande af fysiska resurser låta de, så

att säga, andliga komma till fullare rätt, På grund häraf kunde också den för

komedien så nödvändiga ensemblen blifva en verklighet, enär hvarje medspelande

tvangs af omständigheternas oemotståndliga magt att lämpa sitt tal, sitt mine- och

åtbördspel efter det inskränktare utrymmet, der hvarje öfverdrift så i ena som i

andra hänseendet skulle alltför bjert falla i ögonen och, sålunda med större lätthet

kontrollerad, snart blifva bannlyst, hvilket ovilkorligen måste medföra den sanning

och natur i framställningen, som äro skådespelarekonstens första och sista uppgift.

Noga måste iakttagas vigten för ett yngre skådespelareslägte att uppväxa och danas

under inflytande af dessa till ett måttfullt anlitande af befintliga resurser manande

förhållanden, och likaså förtjenar bemärkas hvilken uppfostrande verkan på uppgifter

inom tragedien och skådespelet det inom en mindre ram förvärfvade naturliga framställningssättet

måste utöfva; ty det är en i alla länders skådespelareverld antagen

grundsats, att skådespelaren snarare uppfostras genom komedien till tragedien,

än tvärtom.

Alla ofvan antydda, för den dramatiska konstens utveckling och bestånd så

vigtiga fördelar, tillkämpade och vunna under tjugu år, skulle tvifvelsutan till väsendtlig

del gå förlorade, om den Dramatiska teatern frånskildes den Kongl. teaterinstitu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

— 3 —

tionen, och alla de Sceniska konstarterna för sin verksamhet hänvisades till

Stora teatern.

Huru förmånliga i akustiskt hänseende den Stora teaterns scen och salong

äro, derom finnes icke mera än en mening, denna dock gällande musik-prestationer.

Fullt lika gynnsamt ställer sig icke förhållandet för tragedien och det stora skådespelet,

hvari man likväl måste finna sig, då för dessa konstarter den stora scenen

för närvarande är den enda värdiga och tillräckliga lokal. Den bredd i talet,

understödd af ett kraftigare åtbördspel, som betingas af nämnda konstarter, göra de

akustiska olägenheterna mindre märkbara, under det att de skulle på det menligaste

inverka på framställningen af i synnerhet komedien och lustspelet. Publiken, hvars

varma intresse för djén dramatiska teatern bibehållits oförminskadt, och som under

de snart förflutna tjugu åren vant sig vid den lilla scenen med den derstädes bofasta

lediga och snabbt flytande dialogen och det raskare framställningssättet, skulle

icke tillfredsställas af det mindre och lättare skådespelet, framstäldt inom eu lokal,

som för denna konstart varit främmande under en lång följd af år; intresset skulle

svalna; påpassligt konkurrenter icke underlåta att deraf begagna sig; eu minskning

i den Kongl. teaterns recettinkomster icke undgå att visa sig; och efter all sannolikhet

inom en icke långt aflägsen framtid röster å nyo höja sig för att i det

mindre skådespelets och komediens intresse uttala behofvet af en för dessa konstarter

lämpligare lokal.

Man har trott sig kunna afhjelpa de å Stora teatern öfverklagade akustiska

olägenheterna vid återgifvande af mindre skådespel, komedier och lustspel genom inskränkande

af skådespetets ram och anbringande af täckta rum eller “scenes fermées“;

men om dessa äfven mägta utgöra ett memento för skådespelaren att hålla

sig inom måttfullhetens gränser, så förmå de dock icke att minska det stora, och

för komedien alltför stora, afståndet emellan publik och skådespelare.

Om emot hvad nu blifvit anfördt skulle invändas, att under tiden emellan åren

1825 och 1863 den lyriska och dramatiska personalen kunnat arbeta på samma scen

och att på sådan grund ett enahanda samarbete äfven nu skulle kunna beredas, så

torde Direktionen få fästa uppmärksamheten derpå, att sedan den tiden förhållandena

så väsendtligt förändrats, att hvad som då, ehuru med olägenhet, kunnat låta sig

göra, numera är med vida större svårigheter förknippadt och säkerligen skulle medföra

ett skadligt åsidosättande af den ena eller andra konstafdelningens ändamålsenliga

verksamhet och utveckling. Allmänhetens smak för den stora operan var förr

icke så utbildad som nu. Derföre kräfde operans repertoir ingen synnerlig omvexling,

de lyriska representationernas antal var icke stort och de sceniska anordningarne

jemförelsevis mindre omfattande. Dessa omständigheter medförde den naturliga

följd, att sjelfva scenområdet kunde var# tillgängligt för nödiga repetitioner icke

allenast för den lyriska utan ock för den dramatiska personalen, och ett samarbete

dem emellan förthy möjligt att åstadkomma. För närvarande deremot, då för motsvarande

af den musikälskande allmänhetens anspråk en stor omvexling af opera
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

— 4 —

repertoire!! är nödvändig, så att stundom ända till fyra olika operor i veckan uppföras

med de vidlyftiga dekorativa anordningar, som nutidens smak och kompositionernas

beskaffenhet betinga, är det ofta med stor svårighet förena dt att utfinna tillräcklig

och passande tid för erforderlig öfning och nödiga repetitioner på sjelfva scenen

till följd deraf, att densammas område i så vidsträckt mån tages i anspråk för omflyttning

och uppsättning af dekorationer. Detta arbete är så omfattande och krafvelsä

mycken tid, att under den hittils tillryggalagda delen af detta spelår, det blott

undantagsvis låtit sig göra att ä Stora teatern uppföra skådespel, emedan operans

öfningar och machineriets arbeten dertill icke lemna! erforderlig tid. Detta anmärkningsvärda

förhållande torde behöfva något närmare förklaras. Det är nogsamt bekant,

att Kongl. Stora teatern, som när den uppfördes ansågs för eu af de vackraste

och ändamålsenligaste i Europa, dock efter nutidens fordringar lemnar mycket

öfrigt att önska i afseende å utrymme och beqvämlighet. Denna brist, i hög grad

menlig för åskådarne i salongen, medför oöfvervinnerliga svårigheter för arbetena på

sjelfva scenen. Teatervindens otillräckliga dimensioner förhindra dekorationsfondernas

upphissande till hela deras höjd. 1 stället för att dessa således, på sätt nyare teaterbyggnader

medgifva, taga högst ringa utrymme, måste de å Kongl. teatern vid

upphissandet vikas, hvarigenom icke allenast eu eljes onödig slitning af sjelfva materielet

uppkommer, utan det i (ifrigt ringa utrymmet så starkt anlitas, att dekorationer

i allmänhet endast för en enda större opera kunna samtidigt å teatervinden

ofvan scenen inrymmas. En naturlig följd häraf är, att sedan en opera gifvits dekorationerna

till densamma måste nedtagas och i sina förvaringsrum insättas samt

deremot andra, som skola vid nästa representation begagnas, i stället framföras och

inriktas, för att i sin ordning i magasinen tillbakaföras. Detta arbete måste, till

undvikande, så mycket som möjligt, af det olämpliga och kostsamma arbetet om

nätterna, verkställas under loppet af dagen. Men utom för detta omflyttuingsarbete

måste tid äfven afsättas för framförande och profning dels af gamla dekorationer,

som kunna ifrågakomma att med eller utan ändring begagnas vid uppsättande af

nya piecer, och dels af nya dekorationer, som för samma ändamål blifvit förfärdigade.

Dessa samtliga arbeten å scenen kunna vara så angelägna och taga så stor tid i anspråk,

att generalrepetitioner och andra repetitioner, som kräfva vissa bestämda dekorativa

anordningar, ganska ofta få uppskjutas för att på lämpliga mellantider''verkställas.

Då nu ifrågasättes, att jemväl den dramatiska afdelningens personal skall med

den lyriska sammanföras för att gemensamt med den arbeta på samma scen, torde

Eders Kongl. Maj:t icke ogunstigt upptaga, om Direktionen, som dagligen har att

bekämpa svårigheter med arbetets ordnande under nu rådande förhållanden, skulle

stanna villrådig framför lösningen af den uppgift, som sålunda blifvit Direktionen

förelagd, så mycket mera, som den ifrågasätta anordningen, äfven om densamma kan

genomföras, icke låter sig verkställa utan nedläggande på teaterbyggnaden af betydliga

kostnader och årlig minskning i de Kongl teatrarnes hittils varande inkomster,

utan motsvarande besparing i utgifterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

— 5 —

Vid en sammanslagning af de båda scenerna måste en stor del af Dramatiska

teaterns dekorationer och samtliga dess attributer medfölja till Stora teatern för att

derstädes vid talpiecers uppförande begagnas. Häraf uppkommer behof af ökadt

utrymme för dekorationer och attributer, men sådant utrymme linnes icke vid Stora

teatern. Dess dekorationsmagasin såväl inom sjelfva huset, som de på skilda ställen

i .staden förhyrda, äro öfverfylda. Ett ytterligare magasin måste derföre antingen i

sammanhang med sjelfva teaterhuset tillbyggas, med fortsättning af södra fasaden åt

strommen hvilket, ehuru beredande den största beqvämligheten, dock torde blifva

med allt for stor kostnad förknippadt, eller ock på annan del af teaterns tomt upptog

emedan en ständig transport af dagligen behöflig materiel till och från förvaringsrum

utom teaterhuset icke utan förderflig tidsutdrägt, stor slitning och betydliga

utgifter later sig verkställa. En särskild magasinsbyggnad af corrugerad plåt

pa btora teaterns tomt, der för närvarande eu trädplantering finnes med ett provisoriskt

efter eldsvådan den 10 Oktober 1381 uppfördt, skjul för inrymmande af

dekoiationer, skulle enligt inhemtade upplysningar komma titt kosta omkring 30,000

uonoi. Hvad attributerna angår, kan utrymme för dem beredas genom att med

nuvarande attributrummet å Stora teatern förena den eu trappa högre upp ofvan

detsamma belägna s. k. korsalen, der körens sångöfningar hittils utförts Denna

förening skulle ske genom att i korsalens golf och attributrummets tak upptaga eu

öppning, genom hvilken medelst anbringad hissapparat skulle uppföras de attributer

och mindre möbler, för hvilka utrymme i nuvarande attributmagasinet komme att

saknas; och har Kongl. Ofverintendentsembetet, efter verkstäld besigtning, förklarat

hnider icke möta för upptagande af slik öppning, dock utan att Direktionen nu är

i tillfälle meddela upplysning rörande den med sådan anordning och korsalens nödiga

inredning för ändamålet förenade kostnad. Genom verkställande af denna förändring

kan nödtorftigt utrymme för attribut-förrådet beredas. För körens sångöfningar äfvensom

for repetitionsrum för dramatiska afdelningens personal vid de öfningar för

hvilka sjelfva scenområdet icke behöfde tagas i anspråk eller kunde göras tillgängligt

för inredning af erforderliga klädloger och förvarande af eu del af kostymförrådet

finnas icke inom teaterhuset att tillgå andra lokaler, än de, som kunna inredas i

rr ''e, e" f°r de Konglt teatrarne på lön anslagna boställsvåning. För att

blifva fullt ändamålsenlig borde denna våning, genom upptagande af en särskild

trappa från scenområdet, sättas med detsamma i omedelbar förbindelse; men enär

sådant, enligt inhemtad upplysning, icke utan svårighet och stor kostnad låter si»

gorå, och i alla fall utrymme icke finnes för anbringande af så rymlig kommunikations”

led, som emellan husets olika våningar redan finnes medelst den från Strömgatan ledande

yttre trappuppgång, skulle denna sednare, ehuru medförande en omväg, kunna för

anuamalet begagnas. Dock erfordras för lämpligt användande af nämnde vfinin» dels

anbringande af värm-apparat i trappan, dels erforderlig ändring i våningens inre°dnin»

dels inledning af vatten för eldsläckningsbehof och dels nödig förändring i den redan

befintliga gasledningen, utan att på förhand och innan klar insigt vunnits rörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

— 6 —

de särskilda rummens lämpligaste användning är möjligt bestämma den kostnad,

hvartill inredningen och Öfriga anordningar kunna uppgå.

Af hvad sålunda blifvit i underdånighet, anfördt torde Eders Kongl. Maj:t

Nådigst finna, att för beredande af nödigt utrymme vid Stora teatern i och för möjliggörande

af de båda scenernas sammanslagning erfordras

dels uppbyggande af ett nytt dekorationsmagasin;

dels utvidgande af attributrummet genom detsammas förening med den ofvanför belägna

korsalen; och

dels användande af Direktörens boställsvåning och verkställande af erforderlig förändring

i densammas inredning.

Direktionen öfvergår nu till undersökning om och i hvad mån Dramatiska

teaterns indragning kan i öfrigt medföra någon ekonomisk fördel för teaterinstitutionen

eller icke.

De utgifter, som för • närvarande utgå för nämnda teater, af beskaffenhet att

böra i denna fråga beräknas såsom antingen försvinnande eller efter teatrarnes

förening qvarstående, äro:

Löner:

till

Intendenten för scenen.....

......kr.

3 000

Regissören............

1 000

jemte

boställe

Attributförvaltaren........

600

Sufflören ............

1 800

1 800

d.o

d:o

Gasmästaren..........

1 000 •

d:o

d:o

Garderobiéren.........

750

d:o

d:o

11

Biljettförsäljerska^.......

600

600

1)

Portvakten ..........

5 5 0

d:o

d:o

Gårdskarlen..........

550

En eldare...........

980

Nattvakter...........

1 200

Salongstäderskan .......

360

d:o

d:o

Fyra ordinarie machinister . .

4 300

1 150

Perukmakaren

1 000

och

Transport kr.

21 240

s. 7 Kontrollera mot PDF

— 7

Afgifter:

Transport kr. 21 240

för ?rkester.................... ,,12 000

till Åtta extra arbetare vid machineriet ...... 1760

,, Fyra extra arbetare vid belysningen..... n 1856

„ Fyra extra arbetare vid attributmagasinet . . 1 400

„ Brandsoldater................. 5qq

for Gas...................... „ 9 350

„ Vatten................. „ no

” Ved och cokes................ ” 1 769 49935.

Af dessa utgifter försvinna helt och hållet:

Lönerne >

till Regissören...................kr. 1 000

„ Attributförvaltaren ..... ^ OOo

„ Gasmästaren................... 1000

„ Garderobiéren.................. 759

„ Biljettförsäljerska!)................ OOo

„ Ordonnansen .................. 6qo

n Portvakten ................... 550

„ Gårdskarlen ........ 550

„ Eldaren.................... ^ 930

„ Nattvaktarne................... 1200

„ Vaktmästarne................. ^ 1 150 och

Afgifterne

för Åtta extra arbetare vid machineriet..... ,. 1 760

„ Vatten..................... ^ no

» Ved och cokes.................. l 769 12 619.

af lön till

Intendenten för scenen

Sufflören,

Verkmästaren,

s. 8 Kontrollera mot PDF

- 8 -

Fyra ordinarie machinarbetare,

‘ Salongstäderskan och

Perukmakaren;

samt afgifter till

Orkestern,

Fyra extra arbetare vid belysningen,

Fyra extra arbetare vid attributmagasinet och

Brandsoldaterne; äfvensom för

anhåller Direktionen att få för hvarje af dessa utgifter särskild! niga i förklaring

hvarföre desamma antagligen alldeles icke eller blott till någon del kunna besparas.

Intendenten för Scenen.

Att vid Kong!, teatern anställa eu person, som omedelbart under Direktoren

skulle leda all den artistiska verksamheten, komme att medföra ett högt tillagg till

staten: ty utom särskilde under honom för de olika scenerna sorterande underregissörer

kunde verkets gång ej uppehållas, då samtidigt i skilda lokaler ofmngai a

lyriska och dramatiska stycken måste vid teatrarnes sammanslagning ega rum. Dessutom

torde vara högst svårt, om icke omöjligt, att i närvarande tid finna eu person

med förmåga att sköta de båda scenerna på samma gång; i följd hval åt det saker

ligen blir lämpligast och minst kostsamt att liksom nu hafva en intendent för den

lyriska och eu för den dramatiska scenen anstuld.

Intendentens lön kan derföre icke besparas.

Sufflören.

Som repetitioner samtidigt måste förekomma på de bada sceniska afdelnin

camé kan icke teatrarnes sammanslagning föranleda nedsättning i nu betinthga antalet

sufflörer; hvarföre lönen för Dramatiska teaterns sufflör icke kan besparas.

Verkmästaren och fyra machinarbetare.

För möjligheten att å Stora teatern kunna spela alla dagar i veckan torde

mer eller mindre ofta sig förete behof af nattarbete, för åstadkommande hvaraf

erfordras någon förstärkning af det der förut varande arbetsmanskap, hels ännu

större ombyte och transport af dekorationer komma att ega rum, da efter teatrarnes

sammanslagning dramatiska pjeser ständigt komma att med lyriska omvexla; och

s. 9 Kontrollera mot PDF

— 9

som icke lärer kunna ifrågasättas, att Verkmästaren vid Stora teatern skulle kunna

ensam leda arbetet alla dagar under veckans lopp och äfven nattetid, då så påkallas,

så mycket mindre, som Verkmästaren, utom anordnande och öfvervakande af sjelfva

arbetet med dekorationerna, har att föra räkenskaper öfver arbetspersonalen och

densammas aflöning, anser Direktionen att Verkmästaren vid Dramatiska teatern bör

som biträdande Verkmästare vid Stora teatern anställas, och två af de fyra ordinarie

machinisterne, såsom vana att uppställa Dramatiska teaterns dekorationer, jemte

honom till Stora teatern förflyttas. Lönen till Verkmästaren kan således icke besparas,

men väl till två af machinisterne med........ In- 9 1

Salongstäderskan.

Med afseende å tillökningen i arbetslokalerna å Stora teatern måste eu städerska

der utöfver de nu befintliga anställas; hvarföre aflöningen till Salongstäderskan

vid Dramatiska teatern icke kan besparas.

Perukmakaren.

Dennes aflöning vid Dramatiska teatern, utgörande 1,000 kronor om året, kan

icke helt och hållet besparas, emedan den ökade tjenstgöringen vid Stora teatern

föranleder tillökning i hans aflöning derstädes. Men halfva lönen utföres såsom

besparing med............................. k r>(yn

Orkestern.

Då medlemmarne af Kongl. Hofkapellet måste, utom tjenstgöring i operan,

indelas till utförande af mellanaktsmusik vid de dramatiska föreställningarne å Stora

teatern, kommer den deraf härflytande tillökningen i arbetet att antagligen medföra

icke allenast höjning i deras redan nu, i synnerhet inom de lägre graderna, ytterst

knappa aflöning, utan äfven förstärkning af personalen, åtminstone hvad stråkqvartetten

angår. Härförutom blefve för Direktionen måhända nödvändigt att anställa en anförare

för orkestern, hvilken, i likhet med hvad numera är fallet med Dramatiska

teaterns orkesteranförare, skulle ega skyldighet att dels anskaffa och för lämpligt

antal instrumenter arrangera de modernare musikalster, som egna sig att utfylla

mellanakterna, och dels ansvara för utförandet af all musik å scenen vid de dramatiska

föreställningarne. Teatern eger visserligen till sitt förfogande musikkomposi-- tioner, arrangerade för mindre orkester; men dessa äro så gammalmodiga och så

ofta hörda, att behofvet af modernare musik för entreakter gör sig kännbart gällande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 —

Som emellertid konsertmästarne äro enligt kontrakt skyldige att anföra orkestern vid

de dramatiska föreställningar, som hittills förekommit, torde lämpligast nu ifrågasatta

åliggande rörande arrangerande af lämpliga musikkompositioner kunna af någondera

af dem genom särskildt aftal och emot skälig ersättning öfvertagas.

Vid dessa förhållanden finner Direktionen sig för närvarande och innan sig

visat, hvartill den ofvan antydda förstärkning i personal och lönevilkor kommer att

uppgå, sakna grund för bedömande, huruvida någon del af nu utgående kostnaden

för orkestern å Dramatiska teatern må kunna besparas eller ej.

Fyra extra arbetare vid belysningen.

Förflyttning af samtlige dessa arbetare till Stora teatern behöfves icke; men

Brandmästaren, hvilkens arbete betydligt kommer att ökas genom den dagliga verksamheten

å Stora teatern, måste dervid kunna påräkna ett biträde utöfver den

personal, som för närvarande ombesörjer belysningen derstädes. Aflöningen för ett

sådant biträde skulle komma att uppgå till 900 kronor om året; och om detta

belopp dragés från utgiften, 1,856 kronor, till de extra arbetarne vid belysningen å

Dramatiska teatern, uppkommer en besparing af...............kr. 956.

Fyra extra arbetare vid attributmagasinet.

Med afseende å det ökade arbetet vid attributförrådet, som vid Stora teatern

skulle uppkomma, och vid betraktande tillika att detta arbete icke obetydligt förtynges

derigenom, att attributerna, medelst begagnande af ofvanomförmälda hissinrättning,

måste till och från förvaringsrummet förflyttas, anser Direktionen samtlige

ifrågavarande arbetare böra till Stora teatern öfvergå; hvarföre aflöningen till dem

icke kan besparas.

Brandsoldaterne.

♦

Afgiftcn till desse är här ofvan beräknad efter det förhöjda pris, hvarmed

densamma beräknas komma att hädanefter utgöras, eller 500 kronor. Detta belopp

kommer vid eu indragning af Dramatiska teatern visserligen icke att utgå; men som

genom tillökning i antalet representationer å Stora teatern afgiften till brandsoldaterne

derstädes måste ökas med 315 kronor, kan besparingen för brandsoldaternes upphörda

tjenstgöring vid Dramatiska teatern icke beräknas högre än till.......kr. 185.

Gas.

Om, såsom ofvan antagits, nattarbete på Kongl. Stora teatern förekommer,

erfordras för detsammas utförande en icke obetydlig gasförbrukning, i synnerhet som

antagligen eu eller annan af de gasödande takramperna dervid behöfva tändas.

*

s. 11 Kontrollera mot PDF

i

— 11 —

Erfarenheten sedan 1881 års höst, då för restaurering af brandskadade dekorationer

icke fanns annan plats att tillgå, än Stora teaterns scen om nätterna, sedan dagens

arbeten voro afslutade, visade att gasförbränningen nattetid uppgick till flera tusen

kronor i månaden. Då härjemte i betraktande tages det ökade antal representationer

och repetitioner å Stora teatern, som i händelse af scenernas sammanslagning skulle

ifrågakomma, samt den högst betydliga gasåtgång, som det utvidgade attributmagasinet

samt blifvande nya öfnings- och förvaringsrummen i Direktörens boställsvåning komme

att taga i anspråk, kan Direktionen icke såsom besparing i gasförbrukningen beräkna

ens någon del af den kostnad, hvartill afgiften för gas å Dramatiska teatern uppgår,

utan torde snarare böra befaras, att den tillökning i sådan förbrukning, som måste

å Stora teatern uppkomma, öfverstiger gasåtgångeu å Dramatiska teatern.

Besparingen, så vidt den nu kan beräknas, inskränker sig derföre till kr. 16,410.

Denna besparing minskas dock med förlusten i inkomst

dels af hyror i Dramatiska teaterhuset.............kr. 4,600

och dels af Eders Kong! Majits abonnementsafgift för platser

å samma teater......................... „ 7,385. n,985

hvarigenom besparingen visar sig uppgå till endast............kr. 4,425

hvilken behållning ytterligare minskas med tillökningen i utgift ej mindre

för extra belysning af ljus i korridorerna vid Stora teatern, hvilken utgift

vid representationerna derstädes förhåller sig till enahanda utgift

vid Dramatiska teatern som 100 till 40, utan ock med kostnaden för

uppvärmning af Direktörens boställsvåning, vid hvilket förhållande antagas

kan, att besparingen blir högst ringa, om ens någon.

1 afseende å möjlig inskränkning i antalet af Kong! teaterns

* Personal

sa är, beträffande den dramatiska afdelningen, antalet qvinnliga artister för stort

relativt till de manliga, eller, rättare sagdt, antalet manliga artister är för litet

relativt till de qvinnliga. Itättast torde emellertid vara att utjemna detta missförhållande

genom någon minskning i de qvinnliga artisternas antal. Den ringa besparing,

som derigenom uppkommer, kan likväl icke till siffran sänka de qvinnliga

artisternas aflöningsstat, enär eu tillökning förestår i lönevilkor för, bland andra,

dem hvilka, efter uttjenande af den tid de enligt elevkontrakt varit skyldiga att

arbeta för eu ringa aflöning, förvärfvat sig vana och skicklighet på scenen och åt

hvilka derföre måste tillförsäkras bättre vilkor, om de fortfarande skola kunna vid

Kong], teatern fästas.

Hvad den manliga personalen angår tilltro)'' Direktionen sig icke att göra

någon minskning i densamma, för att sedan låta denna personal fyllas af lyriska

scenen» artister, enär den hittills nästan uteslutande i musikverk använda delen af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

teaterpersonalen icke kan i en dramatisk piece billiga de fordringar på ett godt och

naturtroget utförande af talrölen, hvarpå såväl publik som kritik och författare kunna

hysa berättigade anspråk, om äfven afseende ej fästes vid det väl icke i förra tider,

men nu mera till fullo insedda förhållande, att sångröster äro alltför dyrbara för

att icke behöfva sparas till uppgifter inom det rent lyriska området. Undantag

från denna regel måste dock redan under nuvarande förhållanden göras, hvilket utgör

ett ytterligare stöd för åsigten att den manliga personalen vid den dramatiska

afdelningen ingalunda är för stor.

Antalet af den lyriska scenens artister är obestridligen större, än nödvändigheten

klöfver. En utgallring bland dem torde derföre kunna ske, dock med den

varsamhet, som bör iakttagas vid en gammal, af staten doterad konstanstalt, hvars

traditioner böra bibehållas, och med det undseende, som billigtvis kan fordras för

artister, de der egnat hela sitt konstnärslif åt Kongl. teatern och i dess tjenst nedlagt

sina krafter. En alltför stor minskning i sångpersonalens antal, om ock visande

en motsvarande minskning i utgiftsstaten, är dock icke med iakttagande af Kongl.

teaterinstitutionens fördel förenlig. Den Kongl. Svenska teatern har icke samma

förmån, som de större teatrarne i utlandet, att i händelse af förfall för den ena

eller andra artisten genast kunna från annat håll, möjligen från närmaste stad, påräkna

ersättning i en annan artist, redan färdig att utföra sitt parti på samma

språk, och utan att någon särskild tid för öfning behöfver tagas i anspråk. Här

deremot måste hvarje sujett, som af sjukdom eller annat förfall hindras från tjenstgöring

ersättas af annan person inom teatern, hvilken omständighet alltid krafvel’,

i mån som möjlig är, vigtigare rölers besättning af flera, än en person. Om också

tyckas kan, att för sådana fall, der de möjligen blott sällan inträffa, det är för dyrbart

att hålla särskilda sångarkrafter i reserv, så behöfver till bemötande deraf

endast invändas, att om ock lönen för en lyrisk artist alltid måste sättas temligen

hög, den dock icke öfverstiger den förlust, som kan tillskyndas* teatern genom tvungen

inställning af blott två eller tre representationer. Vid beräkning af den minskning

i utgift, som uppkommer genom besparing af de artisters löner, som kunna

indragas, måste emellertid i betraktande tagas, att en redan länge nödig befunnen

förstärkning inom tenorfacket samt anställande på stat af eu framstående sångerska

med all säkerhet kommer att öka den lyriska scenens aflöningsstat mera, än ofvan

antydda besparing deruti beredt lindring; och med detta förhållande för ögonen kan

icke Direktionen framlägga något förslag, som går ut på nedsättning af staten för

den lyriska afdelningen.

Sedan Direktionen med det ofvan anförda sökt visa, att i personalstaten ingen

besparing kan antagas uppkomma, på samma gång som ovisst är om och i hvad

mån indragning af Dramatiska teatern kan medföra någon nedsättning i utgifterna

för gas och orkester, återstår att tillse, huru den blifvande recetten antagligen

kommer att ställa sig i jemförelse med den, som för närvarande kan vid de båda

teatrarne påräknas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

— 13

Erfarenheten på senare år har visat, att ållmänheten talrikast är att påräkna

vid de tillfällen, då stora operor med praktfull uppsättning gifvas; och med afseende

å såväl derå, som den ganska stora lyriska repertoir, som Kongl. teatern numera

eger, anser Direktionen icke skäl att sätta operaföreställningarne till färre, än tre i

veckan, så mycket mindre som nödvändigt blir, att vid dramatiska föreställningar å

Stora teatern nedsätta prisen å platserna i salongen icke obetydligt under dem, som

för närvarande äro derstädes gällande, då i betraktande tages att allmänheten i

många år varit van att för beskådande af föreställningarne å Dramatiska teatern

erlägga betydligt lägre afgift.

I

Å Stora teatern gifvas för närvarande 180 representationer

med en beräknad medelrecett af 1 400 kr............... kr. 252 000

Å Dramatiska teatern gifvas 220 representationer med beräknad

medelrecett af 700 kr....................... „ 154 000

Summa kr. 406 000

Härifrån afräknas dagkostnaden

Å Stora teatern för 180 representationer å 240 kr. . . kr. 43 200

Å Dramatiska teatern för 220 representationer å 115 kr. „ 25300 68500

då såsom behållning återstår...................... kr. 337 500

Vid en sammanslagning af de båda scenerna antages såsom

en möjlighet att öka antalet representationer till högst 250, efter beräkning

för veckan af 3 lyriska och 4 dramatiska föreställningar,

eller 110 lyriska och 140 dramatiska. Efter nedsättning af biljettprisen

vid de dramatiska föreställningarne vågar Direktionen icke beräkna

medelrecetten för desamma högre än till 1000 kronor. Beräk
-

ningen ställer sig då sålunda:

för 110 lyriska representationer å 1 400 kr.............. kr. 154 000

„ 140 dramatiska d:o å 1 000 „ ............. „ 140 000

Summa kr. 294 000

Härifrån afräknas dagkostnaden

för 110 representationer å 240 kr............ kr. 26 400

„ 140 d:o å 200 „........... „ 28 000 54 400

då såsom behållning återstår...................... kr. 239 600

eller 97,900 kronor mindre, än om verksamheten fortfarande bedrefves vid båda

teatrarne. Härtill kommer dels den ersättning, som torde böra tillerkännas Direktören

för den i anspråk tagna boställsvåningen med för densamma afsedda ved och

s. 14 Kontrollera mot PDF

— 14 —

dels kostnaden, en gång för alla, för de förändringar och tillbyggnader vid Stora

teatern, som här ofvan blifvit antydda. Den sålunda uppkomma förlusten ökas

naturligtvis med beloppet af den dagliga recetten för hvarje representation, som

understiger det beräknade högsta möjliga af sju i veckan; och enär antagligt är,

att icke, så sällan komma att sig förete omständigheter, som omöjliggöra en daglig

verksamhet, anser Direktionen den blifvande förlusten genom Dramatiska, teaterns

indragning kunna uppskattas till minst 110,000 kronor, hvarmed det årliga statsanslaget

i'' sådant fall behöfde ökas utöfver det belopp, som eljes vore nödvändigt och

hvarom här nedan vidare förmäles.

Att det ej är i konstens intresse och från estetisk synpunkt betraktadt som

indragning af den Dramatiska teatern kan ifrågasättas vågar Direktionen antaga;

och då en sådan åtgärd, enligt den utredning, Direktionen här ofvan sökt åstadkomma,

icke heller i ekonomiskt hänseende skulle blifva för den Kongl. teaterinstitutionen

fördelaktig, utan deremot kräfva stora uppoffringar utan motsvarande fördelar,

täcktes Eders Kongl. Maj:t finna Direktionen icke kunna annat än på det lifligaste

afstyrka, att någon förändring i de Kongl. teatrarnes verksamhet och förhållande

sins emellan må af Eders Kongl, Maj:t i Nåder ifrågasättas. Hvarje tillbakaskridande

i denna verksamhet kan icke hafva annat än olycksbringande följder.

Det är ofta erinradt och kan ej nog framhållas, huru vigtiga Kongl. teaterinstitutionens

uppgift och betydelse äro: att odla allmänhetens smak och konstsinne, att uppmuntra

den inhemska vitterheten och således äfven bidraga till Svenska språkets

vård; och för så höga ändamål torde man med tillförsigt kunna hoppas, att det

mägtiga beskydd, som hittils af Sveriges konung och folk lemnats denna institution,

för framtiden i icke mindre mån må komma densamma till del.

Ått besvara den ofta förekommande frågan om det belopp, som i statsanslagbehöfves

för betryggande af de Kong], teatrarnes ändamålsenliga drift, är'' i hög grad

vanskligt, då teatrarnes hufvudsakliga inkomster äro beroende på det intressse, som

allmänheten hyser för teatrarne och de omständigheter, som medgifva eller förbjuda

samma allmänhet att deråt egna sitt deltagande och sina tillgångar. Redan det

förhållande att de Kongl. teatrarnes årliga inkomst af försålda entréebiljetter kunna

differera på ett belopp af 180,000 kronor, på sätt sig visar vid en jemförelse emellan

tvä skilda spelår, ådagalägger till fullo svårigheten att till siffran beräkna an
slagsbehofvet,

så vida icke beräkningen får sträcka sig till eu längre tidsföljd och

medeltalet af flera års utgifter läggas till grund för kalkylen. Af det sätt, som i

afseende å de Kong!, teatrarne förfares, eller att deras stat uppgöres och deras anslag

bestämmes blott för ett år i sender, uppstå flera obehagliga följder. För det

första blir derigenom utgiftsstaten högre, än den borde blifva, derigenom att sedan

alla kontrakt blifvit, i ovisshet om teatrarnes kommande öde, årligen uppsagda, su

jetterna, förnämligast de till kör- och orkesterstaterna hörande, måste vid de nya

kontraktens uppgörande för hvarje gång köpas dyrare tillbaka. För det andra för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

— 15 ■—

galnas derigenom Direktionens verksamhet. Vore teatrarnes tillvaro och fortlång

för någon längre tid betryggade kunde dels med temligen stor säkerhet

kontrakten med artisterna i många fall ställas för teatrarne fördelaktigare

om de finge uppgöras på - längre tid, och dels noggrannare beräkningar göras

och ändamålsenligare anstalter träffas i den högst vigtiga frågan om uppsättande

af större operor, hvilkas kostnader icke alltid kunna betäckas af dét löpande

årets recettinkomster, utan kräfva en längre tid för att blifva ersatta. Då emellertid

kostnaden måste göras och spelårets ekonomiska resultat sedan läggas till grund

för bedömande af frågan huruvida Kotigl. teatern “burit sig eller icke11, blir följden

eu åter upprepad klagan öfver att “å nyo visat sig brist vid teatern''1, som åter föranleder

till betänklighet, huruvida med Statens öfriga uppgifter kan vara förenligt

att omhägna en institution, som ständigt krafvel’ nya och förökade uppoffringar. Det

förhåller sig med teatern, som med den enskilde, hvilken arbetar under inflytelsen af

ekonomiskt betryck, att den hjelp och det bistånd, som honom lemnas, måste vara tillräckligt,

om icke betrycket oupphörligen skall ökas; och en ytterligare.jemförelse ligger

nära till hands emellan teatern och en industriidkare, hvilken i ovisshet om hans rörelse

skall efter arbetsårets slut fortlefva eller icke, förhindras att ställa sin tillverkning

och .träffa aftal om inköp af förråd på fördelaktigare, vilkor, än den måste underkasta

sig, som, så att säga, lefver för dagen. Att det understöd, som de Kongl.

teatrarne fått åtnjuta, icke varit afpassadt efter behofvef, synes blott vid en blick

på det förhållande, att sedan teatrarne under en följd af år ansetts behöfva och

äfven fått åtnjuta ett årligt statsanslag af 75,000 kronor, hvilket visat sig icke alltid

fylla deras behof, detta belopp, ehuru teatrarnes aflöningsstat och utgifter af många

skäl år från år ökats, likväl blifvit nedsatt med ett belopp af 15,000 kronor, genom

hvilken åtgärd institutionens styrelse blifvit på förhand dömd att arbeta under abnorma

förhållanden, som omöjligen kunnat leda till annat resultat, än den årliga

brist, som icke af annat än ovanligt gynnsamma och oberäkneliga förhållanden

kunnat förekommas. »

De Kongl. teatrarnes Direktion anser sig illa uppfylla sin pligt, om hon icke

i denna för teatrarnes framtid kritiska tidpunkt öppet uttalade sin åsigt om det

enda möjliga och rätta sätt, hvarpå denna framtid skall kunna betryggas. Tillvaron

af de Kongl. teatrarne har för allmänheten blifvit ett behof, som icke genom andra

tillfälliga anstalter af samma slag kan tillräckligt fyllas. Denna allmänhet fordrar

att å de Kongl. teatrarnes scen få skåda prestationer jemförliga med dem, som de

största och rikast doterade teatrar i utlandet ha att erbjuda; men de Kongl. teatrarnes

salonger äro föga rymliga och föga inbringande, deras statsanslag ringa i jem«

förelse med andra stora teatrars. De anspråk, som sålunda på de Kongl. teatrarnes

Direktion ställas, äro omöjliga- att utan årlig skuldsättning uppfylla, så framt icke

åt teatrarne ''beredas inkomster, de der i högre grad än de nuvarande kunna vara

för uppgiftens lösning betryggande. Dertill fordras i första rummet garanti för längre

s. 16 Kontrollera mot PDF

— 16

än årlig tillvaro och på förhand tillförsäkrad tillgång till erforderliga medel i händelse

af behof. Denna sednare inskränkning synes väl stå i strid med det förut

gifna kategoriska omdömet om det hittils utgående anslagets otillräcklighet; men

erfarenheten gifver vid handen, att undantagsvis sådana inkomster kunna de Kongl.

teatrarne tillflyta, som lemna ett tillfälligt öfverskott; och denna omständighet i förening

med de skäl, som Direktionen i öfrigt här ofvan anfört, föranleder Direktionen

att utan tvekan underdånigst inför Eders Kongl. Maj:t framlägga det förslag,

att hos Riksdagen måtte utverkas, utöfver nu utgående statsanslag,

ett årligt kreditiv af 80,000 kronor, till användande i mån af sig företeende

behof, med. berättigande för Direktionen att uppgöra kontrakt och

träffa andra för de Kongl. teatrarnes drift nödiga aftal för en tid af

minst fem år.

I sammanhang härmed torde det tillåtas Direktionen fästa Eders Kongl. Maj:ts

Nådiga uppmärksamhet derpå, att de Kongl. teatrarnes kassa fortfarande betungas

med utgifvande, bland annat, af årligt underhåll till 18 förut vid kör- och ballettstaterna

anstälda personer, hvilka i afvaktan på lediga pensionsrum i Kongl. teaterns

pensionskassa tid efter annan förklarats berättigade att vid Kongl. teatern uppbära

exspektans arvode med 300 kronor hvardera. Olämpligheten af att Kongl. teaterinstitutionen

skall utom sina öfriga uppgifter äfven vara en pensionsanstalt, utan åtnjutande

af afgifter, som kunna bilda en fond för sådant ändamål, ligger i öppen

dag och torde icke behöfva af Direktionen vidare utvecklas.

Som innehållet af Statsrådets och Chefens för Kongl. Finans Departementet

ofvan först omförmälda skrifvelse till Direktionen, hvilken skrifvelse påkallat ifrågavarande

underdåniga yttrande, innehåller några ord, som kunna innebära en möjlighet

att de Kongl. teatrarnes verksamhet hädanefter icke vidare skulle komma att för

Statens räkning bedrifvas, anhåller Direktionen, under förutsättning att dermed skulle

åsyftas teatrarnes öfverlemnande åt den enskilda spekulationen, att få jemväl i

denna fråga, ehuru densamma icke ligger inom området för detta betänkande, uttala

sin mening.

Lika litet som det tillförene ansetts värdigt och ändamålsenligt, att vården

om någon åt vetenskap eller konst egnad statsinstitution öfverlemnats åt enskild

person, hvilken, enligt sakens natur, måste i första rummet hafva till uppgift att

rikta sig sjelf, lika litet kan det under nu för handen varande förhållanden synas

välbetänkt, ändamålsenligt eller värdigt att beträffande teaterinstitutionen vidtaga en

sådan åtgärd. Att den dramatiska konsten dervid skulle tillfogas den största skada,

och frukten af ett hundraårigt sträfvande i bestämd rigtning gå förlorad, torde vara

stäldt utom allt tvifvel och således icke heller påkalla någon vidare utredning. Men

s. 17 Kontrollera mot PDF

— 17 —

från ekonomisk synpunkt anser Direktionen _ sig höra framhålla åtskilliga betänkligheter.

Äfven om den blifvande entreprenören eller direktören fortfarande kommc i

åtnjutande af de Kongl. teatrarnes nuvarande anslag såväl från Eders Kongl. Maj:t

som från Riksdagen, skall hans ekonomiska ställning ytterst bero af deltagandet från

allmänhetens sida; och då hans hufvudsyfte, af lätt insedda skäl, måste blifva att

bereda sig sjelf största möjliga vinst af företaget, följer deraf att han dels måste

konkurrera med öfriga teatrarne om uppsättande af en repertoir, som skulle ockra

på allmänhetens mer eller mindre sunda smak och tycke för stunden, dels icke har

något intresse att vårda, och ännu mindre att vidmagthålla och föröka, Kongl.

teatrarnes statsverket nu mera tillhöriga materiel, hvilken representerar ett högst

betydligt penningevärde. Ju större entreprenörens vinst blifver, desto större förlust

kommer det derföre att successive uppstå för statsverket; och när entreprenaden är

slut, kan den sannolikt icke af ny entreprenör öfvertagas, utan att ny materiel af

statsverket bekostas och förthy en större summa på en gång erfordras, än hvad

som nu är af behofvet påkalladt, för att genom ett för verkets ändamålsenliga

bedrifvande lemnadt kreditiv betrygga dess tillvaro och beskydda dess dyrbara

statsegendom.

En icke mindre vigtig omständighet företer sig beträffande de Kongl. teatrarnes

talrika personal, som ansett sig kunna, med fullt förtroende till den Kongl. Statsinstitutionens

stabilitet, egna sitt lif och sina bästa krafter åt densamma och åt

största delen af hvilken pensioner tillförsäkrats ur kassor, till hvilka den sjelf under

långa år bidragit. Skulle nu sujetterna genom de Kongl. teatrarnes öfverlemnande åt

enskild entreprenör skiljas från sin anställning vid Kongl. teatern, måhända utan

möjlighet att annorlunda än delvis å nyo få engagement vid verket eller vid annan

konstanstalt af samma slag finna sin utkomst, skulle de äfven komma att gå miste

om större eller mindre del af de dem tillförsäkrade pensioner, såvida icke statsverket

lemnade stora, med hvarje år ökade, bidrag till vederbörande pensionskassor, hvilka

eljes ej utan årsbidragen från sujetterna skulle kunna fullgöra sina åligganden. Härföi

utom blefve säkerligen nödvändigt för statsverket att betala tjenstemän, pensionskassaföreståndare

och förvaltare af den alltmera försvinnande materielen; och den

slutliga följden för framtiden, i händelse entreprenad komme till stånd, blefve att när

statsuiagtei na, fou ellei sednare, men säkerligen någon gång insågc nödvändigheten

att åter upprätta nationalteatern, det endast återstode att börja från början så väl i

konstnärligt som finansielt afseende. Direktionen finner sig så mycket mindre böra

än ytterligare förlänga detta betänkande genom att ingå i bemötande af en möjlig

invändning om exemplet från Frankrike, der entreprenad af nationalteatrar kan ega

ruin, utan att några menliga följder deraf försports, som de förhållanden, hvilka

i ^ Paris möjliggjort och föranledt sådana entreprenader, äro för vidt skilda från

våra, för att någon jemförelse rimligen skall kunna i omförmälda hänseende

ifrågakomma.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

— 18

De Kongl. teatrarnes Direktion, som räknar såsom sin största heder att hafva

fått leda teatrarnes arbeten vid den ärofulla tidpunkt, då den Kong], Svenska teaterinstitutionen

firade sin hundraåriga tillvaro, anhåller få afsluta detta underdåniga

betänkande med att uttala sitt djupa beklagande om denna fest skulle genast efterföljas

af den åldriga och värdiga institutionens prisgifvande åt den enskilda spekulationen.

Underdånigst

HEN It. WEST IN.

Stockholm den 11 Januari 1883.

e. f.

Alfred Grandinson.

c

Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1883:11c Utlåtande, med anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående de Kongl. teatrarne. l s. 1 i texten