Sök i Ratio Lex

Angående afskrifning af grundskatter samt af rustningsoch roteringsbesvären m. m

1883-01-08 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:5, Angående afskrifning af grundskatter samt af rustningsoch roteringsbesvären m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

1

\

N:0 5.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afskrifning

af grundskatter samt af rustnings- och roteringsbesvären

m. m. Gifven Stockholms slott den 8 Januari

1883.

Under förutsättning att de af Kongl. Maj:t denna dag till Riksdagen

aflåtna framställningar angående landt- och sjöförsvarets ord
Vafda

af blfallna> vil1 Kongl. Maj:t, med åberopande

al bilogade protokoll öfver finansärenden för innevarande dag, härmed

föreslå, att Riksdagen, i syfte att den å viss jord hvilande grundskatt

ma afskrift» genom eftergift första året af tio för hundrade och sedermera

hvart annat år af fem för hundrade af grundskattens ursprungliga

belopp, må besluta:

• a i-''? att 1’anta ocb kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans

jordebocker och räkenskaper sammanföras till en summa, under benämmng

grundskatt;

":o att af grundskatt å hemman eller lägenhet af skatte eller

Iralse natur äfvensom af dels kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens

bostallen samt å hemman eller lägenheter, hvilka innehafva

af enskildt verk, menighet eller inrättning, dels ock af presternes

utlagor tio för hundrade afskrifvas med ingången af år 1884;

3;o att7 der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller lägen
„

brak al ore uppkommer, afskrifningsbeloppet skall beräknas till

närmast högre öretal;

Bih. till BiJcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 5.

4:o att från den i punkten 2 här ofvan stadgade afskrifning undantagas

hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna

frälseräntor och andra afgälder af fast egendom,

5:o att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva,

oafkortad! utgöras intilldess, vid upprättande af nya kontrakt om dessa

egendomar eller deras disponerande på annat sätt, grundskatten kan

utan förlust för statsverket upphöra;

6:o att grundskatt å militära och civila boställen skall med infången

af år 1884 helt och hållet upphöra; den kronan behallna grundskott

af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kan statsverket

ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande embets-

eller tjensteman penningeaflöning;

7:o att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt a ecclesiastika

boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt

verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare5

eller hemmanets egare anordnad, skall med ingången af år 1884

ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

8:o att någon afskrifning icke skall ega rum, vare sig af de skogsräntor,

som utgöras för områden, hvilka i ersättning för piivilegierad

stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, eller

af de afgifter, hvilka blifvit åsätta åtskilliga inom nämnda län belägna,

åt enskilde endast tillsvidare upplåtna lägenheter; börande dessa räntor

och afgifter redovisas under titel arrendemedel;

9:o att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor

skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas, emot

ersättning till vederbörande rusthållare på sätt i lagen angående iustnings-

och roteringsbesvärens afskrifning stadgas;

° 10:o att andra för rustning eller rotering anordnade räntor och

den för samma ändamål anordnade kronotionde skola med ingången

af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

ll:o att öfriga i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande

anordnade rånte- och kronotiondeanslag,. för hvilka något besvär

i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning för jordförlustei^ i

följd af kanal- och väganläggningar, jemväl skola med ingången af år

1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

12:o att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk

skatteköpta hemman skall tillgodokomma åbon;

13:o att ny eller tillökad grundskatt från och med ingången af

år 1884 icke skall åsättas med undantag för:

a) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken till följd af redan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5. 3

meddeladt beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande

af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet;

börande, då upplåtelse under enskild eganderätt af dylik egendom

framdeles sker, köparen förpligta® att, jemte erläggande af skatteköpeskilling

enligt nu gällande stadganden, friköpa sig från skyldigheten

att utgöra grundskatt genom erläggande af en löseskilling, motsvarande

femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen

i ersättning för privilegierad stockfångst; börande dessa områden icke

vidare till hemman indelas, utan, enligt hittills gällande stadganden,

alltid åsättas skogsränta, hvilken, i likhet med hvad beträffande redan

åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperna redovisas

såsom arrendemedel;

14:o att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan år 1884 ingått,

skall efter åtnjutna frihetsår börja utgöras, må den skattskyldig*.''

eftergifvas;

15:o att drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad

af Stockholms län, sedan dagsverkena omsatts till penningar i den

ordning, som angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling är i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad,

skola afskrifvas efter enahanda grund, som här ofvan är för grundskatten

bestämd;

16:o att skattemannarätt icke allenast till rusthåll, säterier och

bergsmanshemman af krononatur, utan ock till andra sådana under

åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter, hvilkas

åbor af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagas och som enligt

hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift, kunna

till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller

annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den tid, då denna

förändring vidtager, innehar lagligen befäst, med skatteköpsrätt förenad

besittning, eller pröfvas vara dertill berättigad; samt

17:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt

och när densamma funnits vara ostridig och! af beskaffenhet

att, enligt hittills gällande stadganden, skatteköpsrätt dermed varit

förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ofvannämnda

hemmans och lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono

till skatte och derom hos Kammarkollegium göra anmälan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 5.

Vidare vill Kongl. Magt, under enahanda förutsättning, som ofvan

omförmäles, af Riksdagens ''bifall till framställningarne angående landtocli

sjöförsvarets ordnande, föreslå Riksdagen att antaga följande

Lag angående rustnings- och roteringshesvärens afskrifning.

§ i
Rustnings-

ocli roteringsbesvären skola afskrifvas samtidigt med

grundskatten och efter samma grunder, som för dess afskrifning varda

af Konung och Riksdag bestämda, samt under iakttagande af de särskilda

bestämmelser, som i denna lag äfvensom i lagen om öfvergång från

den nuvarande till den nya härordningen finnas meddelade.

§ 2.

Extra roteringen och frälserusttjensten äfvensom presterskapets

åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spån mål skola

med ingången af år 1884 helt och hållet upphöra.

§ 3.

Mom. 1. De på grund af kontrakt för annat ändamål än hingsthållning

hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet samt

vakanta rusthåll och rotar vid infanteriet och båtsmanshåll^ komma i

åtnjutande af afskrifning, i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet,

först när vakanskontraktet tilländagå^ skolande, intill dess sådant skett,

besväret utgöras och ersättning eller understöd till dessa rusthåll och

rotar utbetalas, på sätt hittills egt rum, allenast med den förändring

att, der vakansafgift utgöres till regemente eller kår, densamma enligt

stadgandet i § 11, 2ro indrages till statsverket, samt att ersättningen

eller understödet från och med år 1884 utbetalas efter omsättning till

penningar enligt de i § 12 bestämda grunder.

Mom. 2. Rust- eller rotehållare vare berättigad att, äfven innan

tiden för de i mom. 1 omnämnda kontrakt tilländagår, hos Kongl.

Mapts Befallningshafvande uppsäga vakanskontraktet, i hvilken händelse,

äfvensom då uppsägning från kronans sida på grund af derom

i kontraktet gjordt förbehåll eger rum, vakanskontraktet upphör med

det år, hvarunder uppsägningen skeft, och afskrifningen vid tiden för

vakanskontraktets upphörande tager sin början.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 5.

5

§ 4.

Prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-,

kår- och, vid båtsmanshållet, kompanivis till nedannämnda värden:

A) å hela rustnings- eller roteringsbesväret:

vid berustade kavalleriet:

för Lifregementets dragonkår\

o

o

-tf

kronor.

„ Lifregementets husarkår j

„ Smålands husarregemente

............ 370

it

„ Skånska husar-regementet(

,, Skånska dragon- „ f

............ 350

ii

vid berustade infanteriet:

för Lifregementets grenadierkårj

............. 320

v

,, Yestgöta regemente

)

............. 310

,, Andra Lifgrenadierregementet..................................

ii

„ Smålands grenadierbataljon ......................................

............. 300

??

vid roterade kavalleriet:

för Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrote).............

............. 300

ii

vid roterade infanteriet:

för Första Lifgrenadierregementetj

„ Uplands regemente ;.............................

............. 180

ii

„ Yestgöta Dals „

„ Skaraborgs „

J

............. 170

ii

„ Nerilces „

„ Vermlands „

„ Yestmanlands „

►.......................................

............ 160

V

„ Jönköpings „

„ Kronobergs „

„ Kalmar „

„ Dalregementet „

.............. 150

11

„ Bohusläns regemente

„ ILelsinge „

„ Elfsborgs „

.............. 140

11

„ Yesterbottens fältjägarekår.....................................

.............. 150

’1

*

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Trop. N:o 5.

för Södermanlands regememte

Jemtlands fältjägarekår

Norra Skånska infanteriregementet

Södra Skånska „

Norrbottens fältjägarekår

11

ii

V

11

130 kronor.

vid berustade båtsmanshållet:

för Blekinge l:a—6:e kompani ....

„ Södra Möre l:a—3:e kompani.

120

no

ii

ii

ii

ii

ii

n

ii

v

vid roterade båtsmanshållet:

för Tjusts kompani

Gotlands l:a ocli 2:a kompani

Södermanlands l:a och 2:a

Södra Roslags l:a och 2:a

Norra „ l:a och 2:a

Andra Norrlands l:a och 2:a

öfriga båtsmanskompanier

frälseroteringen i

utsockne frälsehemman i Halland (half vakansafgift)

städernas båtsmanshåll .........................................................

B) å skyldigheten att hålla häst med tillhörande persedlar:

|............................................ 190 kronor.

ii

ii

Blekinge och Södra Möre.

130

120

130

. 60

no

ii

ii

n

ii

för Lifregementets dragonkår

Lifregementets husarkår

„ Smålands husarregemente .........

„ Skånska husarregementet j

„ Skånska dragonregementet |

C) å skyldigheten att hålla häst:

för Jemtlands hästjägarekår ....................

180

170

160

§ 5-

De liqvider mellan statsverket, å ena sidan, och rust- eller rotehållare,

å den andra, som under afskrifningstiden enligt denna lag ifrågakomma,

skola verkställas efter de i nästföregående § bestämda värden,

med undantag för:

l:o soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Kopparbergs

län, båtsmansrotarne på Visingsö samt de nio båtsmansrusthåll i Kalmar

län, för hvilka presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger

vakansafgift, å hvilka rotar och rusthåll värdena skola utgöra samma

belopp, hvarmed vakansafgifterna nu utgå;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Frop. N:o 5.

2: o med ordinarie rotering, till hälften emot annan roterad jord,

belagda hemman inom de f. d.privilegierade jernbergslagen, hvilka

hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas till hälften

af ofvannämnda medelvärde för det regemente, till hvilket de äro

indelade eller inom hvars stånd de äro belägna.

§ 6-

Rust- och rotehållare skall vara skyldig att äfven under afskrifningstiden

utgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt, intilldess

ryttaren, soldaten eller båtsmannen afgår, från hvilken tid rust- eller

rotehållaren är skyldig och berättigad att erlägga vakansafgift och derå

i behörig ordning tillgodonjuta afskrifning.

§ 7.

Då ryttare, soldat eller båtsman afgår, skall vederbörande rusteller

rotehållare intill slutet af det år, hvarunder afgång skett, erlägga

tillfällig vakansafgift, i den ordning, hittills gällande författningar stadga,

samt rusthållet eller roten i afseende å liqviden med statsverket för

hela detta år anses såsom effektivt.

§ 8.

Då för rusthåll eller rote, hvarom i § 3 sägs, afskrifning tager

sin början, skall den vakansafgift, hvarå afskrifningen bör ega rum,

sättas till enahanda belopp, som då ännu qvarstår för rusthåll eller

rote i allmänhet vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani.

§ 9-

Den af rusthåll vid infanteriet utgående hästvakansspanmål skall

utgöras, så länge rusthållet är eller, enligt hvad ofvan är sagd!, anses

såsom effektivt, men omsättas till penningar efter medeltalet af 1872

—1881 årens medelmarkegångspris.

§ io.

De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad skola åtnjuta

afskrifning efter samma grunder, som för rotar vid Elfsborgs

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 5.

regemente i denna lag äro fastställa; skolande de från rotarne utgående

vakansafgifter tills vidare fortfarande tillfalla Göteborgs stad.

§ 11.

Med ingången af år 1884 skola till statsverket indragas:

l:o) de rotevakansafgifter af Sårna, Idre och Hede byalag, som

nu tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka deremot befrias från

skyldigheten att Vid inträffande krig anskaffa de soldater, för hvilka

ifrågavarande afgifter utgått;

2:6) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter.

§ 12-

De till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag äfvensom

sådana afskrifna räntor, för hvilka ersättning till rusthåll och rotar nu

utbetalas efter årlig medelmarkegång, skola omsättas till penningar

efter medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris, och skall

beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning å spanmålen, beräknad

till 8 öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för hafre,

för hvarje rusthåll eller rote sammanföras med det till rusthållet eller

roten eljest från statsverket utgående penningeanslag; börande derefter

ifrågavarande statsanslag såsom rustnings- eller roteringsunderstöd årligen,

så länge rustnings- eller roteringsbesväret utgöres effektivt, med

oförändradt belopp godtgöras vederbörande på sätt här nedan sägs.

§ 13-

De från statsverket utgående anslag till Jemtlands roteringskassa

och Vestmanlands knektelegomedelskassa skola efter ingången af år

1884 icke vidare ingå till nämnda kassor, utan skall — sedan anslaget

till Jemtlands roteringskassa blifvit enligt de i § 12 angifna grunder

till visst penningebelopp bestämdt och lika fördeladt emellan rotarne,

med iakttagande deraf att hvarje j kavallerirote erhåller dubbelt

emot infanterirote, och anslaget till Vestmanlands knektelegomedelskassa

fördelats lika emellan de till understöd från nämnda kassa berättigade

rotar — det för hvarje rote sålunda bestämda understöd årligen

tillgodokomma vederbörande rotehållare, så länge roten är eller

anses såsom effektiv, men derefter indragas till statsverket, allt på sätt

och i den ordning, som i § 15 vidare sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 5.

9

§ 14-

För rusthåll och rotar, till hvilka något understöd af statsmedel

icke utbetalas, skall afskrifningen försiggå sålunda att, der rustningen

eller roteringen utgöres effektivt, rusthållet eller roten årligen af statsmedel

tillgodonjuter ersättning, motsvarande så stor procent af det i

§ 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden, som

till och med året näst före ersättningens utbetalande är afskrifven,

hvaremot, der skyldigheten fullgöres medelst erläggande af sådan vakansafgift,

som bör genom afskrifning minskas, det ursprungliga beloppet

deraf, beräknadt till ofvanberörda värde, skall nedsättas med

så stor procent, som till och med året näst före vakansafgiftens erläggande

blifvit eftergifven.

§ 15-

För rusthåll och rotar, till hvilka understöd af statsmedel enligt

§ 12 utbetalas, och som äro berättigade till afskrifning, skall densamma

verkställas på följande sätt:

l:o). Der det i § 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden

är större än understödet, skall vederbörande rust- eller

rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt, jemte nyssnämnda understöd

tilldelas eu årlig ersättning, motsvarande så stor procent af

skilnaden emellan understödet och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden,

som, enligt grunderna för afskrifningen, till och med året

näst före ersättningens utbetalande är eftergifven, hvaremot, i händelse

rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom erläggande af vakansafgift,

merberörda understöd skall indragas till statsverket, samt rustocb

rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden emellan

omförmälda värde å rustnings- eller roteringskostnaden samt nyssnämnda

understöd, som intill början af det år, hvarunder inbetalningen

eger rum, efter ofvannämnda grunder för afskrifningen ännu qvarstår;

2:o). Der hela värdet å rustnings- eller roteringskostnaden är

lika stort med eller mindre än understödet, skall detta sistnämnda, så

länge besväret utgöres effektivt, utbetalas till vederbörande rust- eller

rotehållare utan rättighet för dem att derutöfver tillgodonjuta något

ytterligare anslag af statsmedel, men, i händelse rusthåll eller rote är

vakant, indragas till statsverket emot befrielse för rust- eller rotehållaren

från vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret.

Bih till Biksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

I 16-

För rusthåll och rotar vid kavalleriet, der, på sätt i§ 10 af lagen

om öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen omförmäles,

manskap, aflönadt med torp, efter öfvergångstidens slut qvarstår,

skall, så länge detta förhållande fortfar, vakansafgift årligen erläggas

med de i § 4 här ofvan bestämda värden för häst och persedlar

vid rusthåll och för häst vid rotehåll, samt rusthållet eller roten

komma i åtnjutande af afskrifningen i den ordning, som för effektiva

rusthåll och rotar i §§ 14 och 15 stadgas.

§ I?-

Sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda ordinarie

rotering emot full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset

å kostnaden för en soldat- eller båtsmansrote, skola från och med

1884 års ingång och så länge besväret utgöres, tillgodonjuta ersättning

af statsmedel efter de i § 4 bestämda värden å kostnaderna för

en soldat- eller båtsmansrote.

§ 18.

Understöd för rustning eller rotering, som af statsmedel utgår,

skall vid de årliga uppbördsstämmorna för det föregående året till

vederbörande utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka de

rustnings- eller roteringsskyldige för det föregående året skola utgöra,

då erläggas.

§ 19-

Ordinarie eller extra rotering skall från och med 1884 års ingång

icke vidare åsättas.

§ 20.

I fråga om afskrifningen för rusthåll och rotar, som fullgöra rustnings-

eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning, gäller hvad

här ofvan beträffande effektiva rusthåll och rotar är stadgadt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

I händelse Riksdagen bifaller hvad Kongl. Maj:t ofvan föreslagit,

vill Kongl. Maj:t slutligen äska Riksdagens medgifvande, att de ytterligare

bestämmelser, som vid tillämpningen af Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut angående afskrifningen af grundskatten samt af rustnings-

och roteringsbesvären kunna finnas erforderliga, må af Kongl.

Maj:t meddelas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med

all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. jR. Themptander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

iä

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Ronungen i Statsrådet å Stockholms slott den 8

Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog Skatteregleringskomiténs

den 13 September 1882 afgifna utlåtande och förslag

angående skatteförhållandena i riket, i de delar nämnda utlåtande och

förslag afsågo afskrifning af grundskatterna äfvensom af rustnings- och

roteringsbesvären eller berörde dermed sammanhang egande ämnen,

hvarjemte Departementschefen redogjorde för de häröfver från vederbörande

infordrade underdåniga yttranden.

Tillika anmälde Departementschefen ånyo

dels Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1873 i anledning

af gjorda framställningar i fråga om grundskatterna och indelningsverket,

dels Kammarrådet A. Andersons den 15 September 1874 afgifna

betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, med deröfver infordradt

Bill. till Rihsd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

utlåtande från Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium

och Statskontoret,

och dels förberedande skattejemkningskomiténs underdåniga betänkande

af den 20 Oktober 1876, med deröfver afgifna yttranden af

Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande och Kammarrätten; hvarjemte

tillkännagafs, att komitén för utarbetande af förslag till lagstadganden

angående förhållandena mellan de svenska lappande och den

bofasta befolkningen inom Sverige uti underdånig skrifvelse den 15

nästlidne December gjort en särskild anmälan rörande en punkt i skatteregleringskomiténs

betänkande.

Härefter yttrade föredragande Departementschefen:

“I underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 har Riksdagen, efter en

utförlig framställning af de skäl, hvarpå Riksdagen grundade sin åsigt

om önskvärdheten af grundskatternas afskaffande genom en successiv

afskrifning och om olämpligheten af den indelta arméns bibehållande,

i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning

att en sådan arméorganisation, hvartill grunddragen antydts i

Riksdagens skrifvelse, blefve af Konung och Riksdag antagen, i sammanhang

dermed föreslå stadgande!!, genom hvilka, efter eu måttstock

af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbesvären

med deraf härflytande kostnader lomme att efter hand minskas

och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra, mot

det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter samma grunder, som

gälla för all annan fastighet.

Sedan Riksdagen sålunda yttrat sin uppfattning om angelägenheten

af försvars- och grundskattefrågornas lösning i ett sammanhang

och om den hufvudsakliga rigtning, hvari eu sådan lösning borde efter

Riksdagens förmenande ske, har Eders Kongl. Maj:t täckts gilla detta

Riksdagens principiella uttalande medelst det nådiga beslut af den 19

Juni 1880, hvarigenom förordnande meddelades om tillsättande af två

komitéer, med uppdrag att utarbeta fullständiga förslag, den ena till

landtförsvarets och den andra till sjöförsvarets ordnande; och detta

nådiga beslut utgör följaktligen den förutsättning, på hvilken de af

dessa komitéer uppgjorda förslag hvila. Sedermera har Eders Kongl.

Maj:t förut i dag, på föredragning af cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen,

pröfvat bemälda båda komiléers förslag och beslutit

till Riksdagen aflåta särskilda nådiga propositioner angående förändrad

organisation af rikets försvarsväsende både till lands osh sjös.

Frågan om försvarets tidsenliga ordnande väntar sedan årtionden tillbaka

eu lösning, som kan vara egnad att trygga landets sjelfständighet,

för hvars upprätthållande Konung och Riksdag flerfaldiga gånger

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong1. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

erkänt behofvet af en väsentlig förstärkning i de försvarskrafter, som

under närvarande förhållanden stå till buds. De meningsskiljaktigheter,

som hittils verkat hindrande för ett slutligt afgörande af frågan,

hafva gält. sättet för dess lösning, och det ligger ock i öppen dag, att

eu så omfattande och i landets förhållanden djupt ingripande fråga, som

denna, skall erbjuda ett vidsträckt fält för skiftande meningar, vare

sig frågan bedömes ur militäriskt-teknisk, social eller ekonomisk synpunkt.

Att med en så svårlöst fråga blifvit först i den Riksdagens

skrifvelse jag nyss åberopat och sedermera i det Eders Kongl. Maj:ts

beslut, hvarom jag tagit mig friheten erinra, sammanbunden en annan

fråga, äfven den af stor betydelse och, såsom det kan antagas, för

mången ännu af omtvistlig natur, nemligen den om grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens successiva upphörande, skulle

kunna förefalla anmärkningsvärd! och synas egnadt att endast förhindra

försvarsfrågans lyckliga lösning, men långt ifrån att dela en sådan uppfattning,

vågar jag uttala den mening, att af den plan till försvarets ordnande,

hvartill Eders Kongl. Maj:t nu beslutit äska Riksdagens bifall,

och som innefattar den indelta arméns afskaffande, nyssnämnda skattefrågas

samtidiga lösning utgör en oafvislig följd. Äfven den, som med

rättsskäl vill försvara bibehållandet af de på viss jord hvilande besvär,

måste dock erkänna, att den skyldighet, som innefattas i rustnings- och

roteringsbesvären, blifvit rust- och rotehållare ålagd för landets försvar.

Liksom indelta armén utgjorde kärnan i landets försvarssystem, så

blefvo rustnings- och roteringsbesvären, under de tider, då dessa besvär

ordnades, ansedda såsom den efter då rådande förhållanden bäst

passande form för en sådan armés upprätthållande. Då en annan tid,

som nu är inne, krafvel- en annan försvarsorganisation, måste det ock

blifva denna tids omsorg att för det nya försvarssystemets åstadkommande

taga landets skatteförmåga i anspråk på ett sätt, som öfverensstämmer

både med de väsentligen förändrade förhållanden, vårt land

nu företer i jemförelse med de tider, som sågo vår indelta armé ordnas,

och med de likaledes helt skilda åsigter, som numera göra sig

gällande i fråga om de grunder, hvarpå ett lands skattesystem bör

hvila. Det är ur denna synpunkt, som indelta arméens afskaffande

efter mitt förmenande måste hafva till följd, att de af viss jord utgående

besvär, hvarmedelst denna armé upprätthållits, också böra på

samma gång försvinna och icke kunna efter en så beskaffad arméorganisation,

som nu är i fråga, bibehållas endast såsom en skatteform,

afsedd för utgörande af bidrag till statens allmänna behof.

Det omedelbara samband, som eger rum mellan försvarssystemets

ordnande på en ny grund och rustnings- och roteringsbesvärens upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Prov. N:o 5.

häfvande, kan väl icke anses förefinnas mellan frågan om de så kallade

grundskatternas afskrifvande och sjelfva försvarsfrågan. Ty om

all med grundskatter besvärad jord likaledes på ett mellan de särskilda

hemmanen rättvist fördeladt sätt deltoge i rustnings- och roteringsskyldigheten,

kan man ju icke annat än erkänna, att det skulle leda

till större enkelhet vid behandlingen och deraf betingad lättare lösning

af försvarsfrågan, om man i sammanhang dermed endast hade att

sysselsätta sig med rustnings- och roteringsbesvärens afskaffande för

att sedermera oberoende af den frågan kunna egna grundskattefrågan

en särskild pröfning. Men den förutsättning jag n}^ss antydde förefinnes,

som kändt, alldeles icke. Tvärtom drabbas olika delar af landet

vid jemförelse med hvarandra på ett mycket olika sätt af grundskatter

och indelningsverk; och om indelningsverket upphäfdes med

grundskatternas bibehållande, skulle man derföre i stället för att undanrödja

endast än mera föröka den öfverklagade ojemnhet i jordens beskattning,

som nu eger rum. Det är detta förhållande, som måste

betinga, att den reform af landets skatteväsende, som gäller indelningsverket,

äfven bör omfatta grundskatterna.

I fråga åter om de skäl, hvilka, oberoende af försvars- och skattefrågornas

sammanhang med hvarandra och det deraf föranledda behofvet

af deras samtidiga lösning, i och för sig tala för en sådan förändring

i landets skatteväsende, som skulle innefatta grundskatters

samt rustnings- och roteringsbesvärs successiva afskaffande genom eu

afskrifning, behöfver jag nu icke närmare utveckla alla de skäl, som

derför kunna anföras. De finnas fullständigt framlagda i den underdåniga

skrifvelse, hvaruti Riksdagen uttalade sig för en dylik afskrifning,

och i skattekomiténs nu föredragna betänkande, och då den af

Riksdagen uttalade uppfattning, såsom jag förut erinrat, redan vunnit

Eders Kongl. Maj:ts godkännande, måste min uppgift nu vara att företrädesvis

påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de af skattekomitén

utarbetade förslag, åsyftande att bereda verkställighet åt den

af såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen omfattade mening i hufvudfrågan.

Det torde dock tillåtas mig, med hänsyn till ämnets vigt och

då jag icke deltagit i det tillstyrkande af Statsrådets samtliga då varande

medlemmar, hvarpå Eders Kongl. Maj:ts beslut den 19 Juni 1880

grundades, att i största korthet få angifva några af de synpunkter,

hvilka efter min tanke vid bedömandet af sjelfva hufvudfrågan uti

grundskattereformen böra göra sig gällande.

Hänvisande till den historiska utredning i ämnet, skat-tekomitén

lemnat, anser jag deraf framgå, först och främst att grundskatterna

äro skatter och icke någonting annat; att tillkomsten af de på jorden

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

lagda särskilda besvär helt naturligen var beroende deraf, att jorden

då utgjorde det, förnämsta skatteobjekt, hvarifrån staten kunde i någon

större utsträckning få sitt behof af skattebidrag tillfredsstäldt; att olika

klassers olika ställning i samhället och det olika inflytande på behandlingen

af statens angelägenheter de särskilda samhällsklasserna voro i

tillfälle att utöfva medförde en olikhet i olika jords beskattning, som

dock från början mindre innefattade en ojemnhet i bördor, än olika

former för skatteskyldighetens fullgörande; och slutligen att det nyss

antydda olika inflytandet på handhafvandet af samhällets offentliga

värf under tidernas lopp verkade derhän, att, under det de inflytelserikare

klasserna lyckades utverka befrielse från eller allt längre gående

lindringar i de på viss jord lagda skyldigheter, ett motsatt förhållande

mer och mer gjorde sig gällande i fråga om skattejorden. Det ligger

således i klar dag, att de tider, då de på viss jord nu hvilande besvär

tillkommo och vunno den stadga, som betingat deras fortvaro till våra

dagar, erbjuda en väsentlig skiljaktighet med den närvarande tiden

i fråga om såväl de yttre förhållanden, som utöfva inflytande på skattelagstiftningen,

som ock uppfattningen af de grundsatser, som böra

verka bestämmande för ett lands beskattningsförhållanden och i allmänhet

för afvägande af de rättigheter och skyldigheter, samhället gifver

eller tager i anspråk af dess särskilda medlemmar.

Erkänner man med mig, att de besvär, hvarom nu är fråga, äro

skatter, har jag vidare ingen tvekan om statens både rätt och pligt

att låta qvarlefvorna från en förfluten tids beskattningssystem vika, så

snart man finner de gamla beskattningsformerna icke motsvara den

närvarande tidens kraf på en rättvis och jemn beskattning. Ty icke

kan man väl påstå, att skattelagstiftningen är det enda område, på

hvilket utvecklingens lag och olika tidsförhållandens omskapande makt

icke få göra sig gällande; icke kan den faktiska tillvaron af en skatt

vara ett förhållande, som orubbligt skall ega bestånd för kommande

tider. Och lika litet kan man mot samhällets pligt att utplåna skatteformer,

hvilka icke vidare befinnas ändamålsenliga, anföra den omständigheten,

att derigenom en skattebörda, hvilken hvilat på vissa

samhällets medlemmar, kan i viss mån sägas blifva Överflyttad på

andra, ty detta är just hvad som alltid måste ske när man vill afskaffa

en skatt för att ersätta den med en annan, som bättre tillfredsställer

anspråken på en rättvisare fördelad beskattning. Rigtigheton af de

åsigter jag här antydt lär man väl också i allmänhet erkänna, men

man hör ofta bestridas deras tillämplighet på grundskattefrågan, dels

emedan man anser grundskatter vara en i och för sig lämplig skatteform

— en fråga, hvilken jag strax anhåller få särskildt beröra — dels ock

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

emedan, äfven om man icke kan undgå att finna, det tillkomsten af

de hos oss viss jord ålagda särskilda skatter och besvär icke hvilar

på beskattningsgrunder, hvilka med vår tids uppfattning om rättvisans

och billighetens kraf öfverensstämma, man dock hänvisar på den utjemning

af de ursprungliga missförhållandena, som egt rum genom

jordegendomens öfverflyttning under århundradenas lopp från den ena

till den andra egaren, hvarvid de på egendomen hvilande besvär verkat

till nedsättning i det egendomens värde, som legat till grund för

aftalen om egendomens förvärfvande, så att skatten för den nuvarande

egaren icke vadare kan anses såsom en obillighet. Mot detta åskådningssätt

vågar jag emellertid ställa en annan uppfattning, enligt hvilken skattskyldigheten

till staten icke bör göras till sin beskaffenhet och till

sina verkningar beroende af enskilda samhällsmedlemmars aftal och

öfverenskommelser, utan är ett direkt förhållande mellan staten och

den skattskyldige. Hvilar detta förhållande på en från början obillig

och orättvis grund, så synes det mig vara fullt berättigadt och staten

värdigt, att den sjelf ingriper för att ur skattesystemet aflägsna skatteformer,

hvilkas tillkomst icke låter försvara sig ur de synpunkter, som en

senare tid vill se tillämpade vid beskattningens ordnande, och hvilkas

fortsatta tillvaro visat sig vara en ständig påminnelse om förflutna

tiders ojemna och obilligt inrättade skattesystem, ett minne, hvars

underhållande synes mig ingalunda ligga i statens välförstådda intresse,

såvida för samhällsarbetets vigtiga kraf man vill taga i anspråk

en enig och förtroendefull samverkan af vårt samhälles för ett dylikt

arbete eljest väl egnade krafter.

Jag vidrörde nyss frågan om grundskatters lämplighet, och

det är icke behöfligt att nu närmare ingå i den frågans skärskådande.

Men med villigt erkännande, att många skäl tala för användningen

af dylika skatter, om jag än icke är öfvertygad att den

för all framtid fixerade grundskatten erbjuder den största fördelen, och

om jag än anser rättvisan i skattesystemet kräfva, att vid sidan af

grundskatten å fastighet ställes en förmögenhetsbeskattning jemväl å

den rörliga förmögenheten, kan jag dock icke i de hos oss förefintliga

särskilda skatter och besvär, hvilka åligga viss fastighet, se en sådan

rättvist och jemnt fördelad grundskatt å landets fastigheter, som tillfredsställer

ett väl afvägdt skattesystems fordringar. Tvärtom äro efter

mitt förmenande nuvarande grundskatter, så länge de qvarstå, ett bestämdt

hinder för tillämpning hos oss af en konseqvent genomförd

fastighetsbeskattning, och dessa grundskatters utplånande är ur nu angifna

synpunkt snarare ett vilkor för att framtida lagstiftare må kunna

ordna nyssnämnda beskattning i ett rättvist förhållande såväl till samt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

liga fastigheters inbördes värde som till den skattskyldighet, man vill

göra gällande med afseende å öfriga förmögenhetsobjekt.

Den synpunkt, från hvilken frågan om grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbesvärens successiva upphörande företrädesvis

bör uppmärksammas, torde emellertid vara den, som afser den rent

finansiella sidan af saken eller åtgärdens förenlighet med statens förmåga

att umbära denna skatteinkomst. Under det jag till en början

vill erinra, att landets skatteförmåga naturligtvis icke blir mindre, derföre

att beskattningssystemet ordnas så, att eu mera tidsenlig och

billig fördelning af skattebördan eger rum, torde äfven böra framhållas,

att man vid beräkningen af den minskning i statsinkomst, som af afskrifningen

härflyter, väl bör uppmärksamma, att det belopp af cirka

tio millioner kronor, hvartill värdet af grundskatter och indelningsverk

beräknats uppgå, enligt den nu ifrågavarande planen komme att endast

småningom från budgeten försvinna för att först efter 37 års förlopp

vara alldeles utplånadt. För att visa tillväxten under senare tiotal år

af våra statsinkomster och förhållandet mellan deras samfälda belopp

och grundskatterna, har jag låtit uppgöra en beräkning, hvilken jag

anhåller här få meddela.

År 1850 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna................

eller 25, 79 procent.

År 18G0 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna ............

eller 20 procent.

År 1870 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna............

eller 14, n procent.

År 1880 voro samtliga statsinkomster

Kronor

20,419,783:

5,267,144:

33,151,660:

6,633,299:

48,021,403:

6,777,126:

79,632,834:

6,005,494:

deraf utgjorde grundskatterna.................... ,,

eller 7,5 4 procent.

När man ser å ena sidan inkomsternas raska stegring och å den

andra huru såsom en följd deraf det procenttal, hvarmed grundskatterna

ingå i statens samtliga inkomster, hastigt sjunka, torde man vara

berättigad att af denna återblick på de senaste trettio åren draga den

slutsats, att tre decennier härefter det nuvarande beloppet af både grundskatter

samt rustnings- och roteringsbesvären skulle utgöra en mycket

ringa och föga afsevärd bråkdel af statens inkomster. Att vid sådant

förhållande låta dessa skatter småningom försvinna under loppet af 37

år och att med undantag af första året, för hvilket jag inom kort torde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

få för Eders Kong! Maj:t framlägga budgetförslaget, sedermera hafva

att hvart annat år ersätta en genom afskrifningen uppkommande minskning

i förutvarande inkomster af dessa skattetitlar med ungefär en

half million kronor, synes mig ur finansiel synpunkt icke innefatta något

för statskassans intressen hotande tillvägagående. Ur den nu

angifna synpunkten eger hela afskrifningsfrågan derföre numera efter

mitt förmenande icke på långt när de omfattande dimensioner, den

onekligen haft under förflutna tider, då dessa skatter och besvär för

budgeten spelade en högst afsevärd rol.

Nu tillkommer visserligen ett annat förhållande, som måste väl

uppmärksammas, eller att samtidigt knifvas ökade utgifter till förstärkande

af landets försvarsväsende. För att bedöma i hvad mån en

tillökad utgift för landet härigenom uppkommer och huruvida landet

kan eg a förmåga att att bära en sådan, måste man dock beakta, först

och främst att den nuvarande kostnaden för försvaret icke får mätas

efter de i budgeten synliga utgiftsstaterna för fjerde och femte hufvudtitlarne,

utan att dertill måste läggas värdet af indelningsverket, då

man finner, att den nuvarande kostnaden för vårt landtförsvar årligen

utgör i rundt tal 23,650,000 kronor. Att de skattebidrag, som utgöras

för försvarskostnadens bestridande, fördelas efter grunderna för en

rättvis och jemn beskattning, kan, såsom jag förut erinrat, icke minska

landets förmåga att bära kostnaden. Vill man åter rätt uppskatta

betydelsen af den kostnad, som efter den nya härordningens fullständiga

genomförande efter förloppet af femton år skulle årligen ifrågakomma

eller efter landtförsvarskommiténs beräkningi rundt tal 27,400,000

kronor, synes man mig rättast böra utgå från den synpunkt, som i

nämnda koinités betänkande (del II, sid. 219, noten) finnes angifven,

och enligt hvilken den nuvarande och den framtida kostnaden för

landtförsvaret jemföras med rikets nuvarande folkmängd och den siffra,

som efter sannolikhetsberäkning angifver folkmängdens storlek efter 15

år. Man finner då, att den nuvarande kostnaden utgör för hvarje individ

af landets invånare 5 kronor 18 öre, och att den beräknade

kostnaden efter den nya organisationens genomförande skulle, fördelad

på hvarje individ i samhället, belöpa sig till 5 kronor 16 öre. Denna

måttstock för bedömande af landets förmåga att bära kostnaden för den

nya härordningen synes mig vida mera tillfredsställande och tillförlitlig

än alla på förhand gjorda beräkningar om den ena eller andra inkomstkällans

förmåga att i eu framtid lemna det åsyftade bidraget till

statskassan.

I fråga åter om kostnaden för den nya sjöförsvarsorganisationen

bör man efter mitt förmenande först och främst taga i betraktande,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

att denna del af vårt försvar i jemförelsevis ringa grad beröres af afskrifningsfrågan,

då hela det bidrag sjöförsvaret nu hemtar af indelningsverket

representerar ett värde af föga mer än en half million

kronor. Vidare förutsätter icke den nya organisationen enligt sjöförsvarskomiténs

beräkningar, att de nuvarande ordinarie kostnaderna —

det vill säga allt hvad för försvarets vidmakthållande fordras utöfver

nybyggnadsanslag — skulle i någon anmärkningsvärd grad stegras.

Hela förhöjningen skulle» nemligen icke utgöra mera än circa 250,000

kronor årligen. Deremot fordrar behofvet att anskaffa en ny och tidsenlig

fartygsmateriel, med hvad dertill hörer af artilleriutrustning med

mera dylikt, att under en längre följd af år betydande anslagsposter i

budgeten uppföras, och det årliga anslagsbehofvet för detta ändamål

har beräknats till icke mindre än två millioner kronor. Ifrågavarande

höga utgiftspost förekommer emellertid i det budgetförslag, hvilket jag

om några dagar kommer att till Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga,

och att statsverket under normala förhållanden skulle i framtiden

mindre kunna bära en sådan utgift, än för närvarande, synes mig

föga antagligt.

Derjemte får man icke släppa ur sigte, att den allmänt erkända

behöfligheten af en förstärkning i landets försvarsväsende måste föranleda

ökade utgifter för detta ändamål under alla förhållanden och oberoende

af försvarets organiserande på den ena eller andra grunden.

Efter att sålunda hafva angifvit några af de allmänna synpunkter,

hvilka efter mitt förmenande * vid bedömande af de föreliggande

försvars- och grundskattefrågornas framtida betydelse för våra budgetförhållanden

böra göra sig gällande, skyndar jag att tillägga, att man

derigenom visserligen icke frikallas från omtanken att med afseende å

den närmare liggande framtiden söka göra sig reda för medlen att ersätta

statsverket för både den minskning i inkomst och den tillökning

i utgift, som af de nyssnämnda frågornas lösning i nu afsedd rigtning

påkallas. I det afseendet har Skattekomitén framlagt en utredning, hvilken

jag tillåter mig åberopa till stöd derför att försvars- och skattereformen,

den senare tagen i mera vidsträckt omfattning, än att den afser endast

grundskatterna och indelningsverket, och gällande äfven åtskilliga lindringar

i fråga om såväl den personella beskattningen som inkomstskattens

tillämpning å de mindre bemedlade, låter sig genomföras, utan att

man behöfver hysa farhågor för svårigheten att fylla statsverkets behof

eller för åsidosättandet af de vigtiga samhällsintressen, som utom

försvarsväsendet måste i budgeten tillgodoses och taga i anspråk växande

bidrag. Så tillåter jag mig, för att särskildt framhålla, huru SkatteBih.

till Rilcsd. Bro!. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

komitén uppmärksammat angelägenheten af att den stegring i statsbehofven,

hvilken helt naturligen inträder äfven på andra områden än

den militära budgetens, må motsvaras af ökade statsinkomster, få nämna,

att bland de inkomstkällor, på hvilkas ökade afkastning Skattekomitén

hänvisat i sammanhang med försvars- och skattereformen, icke förekomma

de vigtiga inkomsttitlarne arrendemedel, skogsmedel och framförallt

tullmedlen, hvilka sistnämnda i vår budget, dels i följd af stigande

folkmängd, men dels och ännu mera genom en om höjdt välstånd vittnande

ökad förbrukningsförmåga hos nationen, visat en synnerligen

stark tillväxt, hvarom jag ber, att få framlägga några siffror:

Tullmedlen utgjorde i runda tal

1835 .......................

........................ 4,600,000

kronor,

1840 ........................

........................ 5,000,000

11

1850 .......................

........................ 7,000,000

11

1860 ........................

........................ 13,800,000

n

1870 ........................

........................ 15,700,000

n

1880 .......................

....................... 27,600,000

11

1882 .......................

....................... 31,000,000

ii

Men äfven der komitén i sin finansplan upptagit ökad afkastning

af en redan befintlig skatteform, såsom bevillningen för fäst egendom,

tobakstull, stämpelskatt och bränvinstillverkningsskatt, har komitén

beräknat endast den tillökning i afkastningen, som skulle härröra af

den förhöjning i skattesatser, komitén i sitt betänkande föreslagit,

och således lemnat ur räkningen den af skatteförhöjning oberoende

naturliga tillväxten i skattekällans afkastning. Med mycken varsamhet

synes mig derföre komiténs finansplan vara uppgjord. Med denna plan

har komitén emellertid icke åsyftat annat än att lemna en ledning vid

bedömandet af utförbarheten af de reformer, som nu föreslagits i försvarsväsendet

och landets skatteförhållanden. Granskningen af detaljerna

i de förslag, komitén afgifvit för beredande af erforderliga inkomster

för framtiden, och bestämmandet af den ordningsföljd, hvari

dessa förslag böra vinna tillämpning, måste blifva eu omsorg vid budgetens

uppgörande i samma mån man för densamma vill taga i anspråk

någon af de nya eller förhöjda statsinkomster, hvarå komiténs

finansplan gifver anvisning.

Endast i ett afseende och derför att jag redan i budgeten för år

1884 skulle önska se tillämpad min åsigt derom, tillåter jag mig här

antyda en från komiténs förslag i viss mån afvikande mening, då jag

anser det sätt att bereda statsverket ökade inkomster, som i främsta

rummet bör vinna tillämpning, bestå i en utveckling af stämpelskatten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

Denna skatts betydelse i skattesystemet torde jag få närmare utveckla

vid föredragning af ett inom finansdepartementet utarbetadt förslag om

en vidsträcktare tillämpning af denna skatteform. Här vill jag blott

erinra, att vare sig man ser på det procentförhållande, hvari denna

skatt står till totalbeloppet af samtliga statsinkomster, eller på stämpelskattens

förhållande till folkmängden, en jemförelse mellan Sverige

och andra länder visar, i huru anmärkningsvärdt ringa grad denna

skatteform kommit till användning hos oss. Ur skattekomiténs och

förberedande skattejemkningskomiténs betänkande har jag hemtat några

siffror i nyss uppgifna afseenden. Då hos oss stämpelskatten utgör ungefär

4 procent af statsinkomsterna, utgör den i Italien och Preussen öfver

9, i Danmark och Österrike öfver 12 procent, för att nu icke tala om

de kapitalstarkare länderna Frankrike, Holland och Belgien, der stämpelskatten

uppgår ända till 20 procent och derutöfver af statsinkomsterna.

Också belöper sig i Frankrike stämpelskatten, räknad per individ af

folkmängden, till närmare 12 kronor och i England, Belgien och Nederländerna

till 6 å 7 kronor, men då i Danmark man kan bära en stämpelskatt

af 2 kronor 38 öre per individ, synes det icke vara orimligt att

man här söker i någon mån utveckla en skatt, som för närvarande

utgör endast 65 öre per individ. Villigt erkännande angelägenheten

af att den höjda skattens tillämpning endast varsamt må inträda, vågar

jag dock påstå, att vida högre belopp än Skattekomitén beräknat torde

kunna för statskassan upphemtas genom en ökad stämpelskatt, hvarunder

enligt komiténs förslag skulle hänföras jemväl den höjda stämpeln

å bouppteckningar, en motsvarighet till andra länders arfskatt.

Att en viss utsträckning af denna skatts användning efter min åsigt,

omedelbarligen bör ega rum, beror dock hufvudsakligen derpå, att jag

icke kan tillstyrka att, på sätt komitén ifrågasatt, antalet af förbrukningsskatter

för närvarande ökas med den föreslagna maltskatten.

Ehuru denna skatt i andra länder visat sig med stor fördel kunna tilllämpas

och inbringa statskassan betydande inkomster, och ehuru jag

sålunda mot denna skatteforms lämplighet i och för sig icke har något

att erinra, utan tvärtom antager såsom temligen gifvet, att dess användning

äfven hos oss skall i framtiden visa sig ändamålsenlig, hyser jag den

största betänklighet vid att för närvarande upptaga den i vår skattelagstiftning.

Tullmedlen och bränvinstillverkningsskatten utgöra redan mer än

hälften af statsverkets samtliga inkomster, och då man icke kan förneka,

att dylika skatter, der de åläggas i förbrukningen mera allmänt ingående

artiklar — och det är just skatten å dessa, som lemnar de mera afsevärda inkomstbeloppen

— drabba konsumenterna i ett efter deras skatteförmåga

mindre väl afpassadt förhållande, och jemförelsevis tyngre träffa de mindre

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

bemedlade, synes det mig vara med en rättvist afvägd beskattning öfverensstämmande

att man vid sidan af förbrukningsskatterna ställer en

sådan skatteform, hvilken såsom stämpelskatten kan anordnas så, att

den företrädesvis vänder sig till den större skatteförmågan, och derjemte

har den egenskapen, att den lemnar tillfälle att beskatta inkomster,

hvilka eljest i följd af de bristfälligheter, som alltid vidlåda den direkta

inkomstskattens tillämpning, lätt undandraga sig att af sistnämnda

skatt träffas. I detta och jemväl i andra hänseenden, hvilka jag vid

föredragningen af stämpelförordningen torde få närmare beröra, är

stämpelskatten ett complement till inkomstskatten, på samma gång

den bildar en motvigt i skattesystemet mot förbrukningsskatterna,

hvarföre det för mig framstår såsom en brist i vår nuvarande skattelagstiftning

att större tillämpning icke är inrymd åt denna skatteform.

Då jag af nu anförda skäl icke för närvarande anser maltskatten böra

tagas i anspråk, vill jag likväl i förbigående tillägga, att, derest det

glädjande förhållande af en mer och mer minskad bränvinsförbrukning

i landet, som särskildt under senaste tiden inträdt, skulle komma att

fortfara och verka en afsevärd minskning i den statsinkomst, som nu

vinnes genom bränvinsbeskattningen, den närmast till hands. liggande

och naturligaste utvägen att derför bereda statsverket ersättning synes

mig vara maltskattens införlifvande med vårt skattesystem..

Då jag härefter anhåller få öfvergå till sättet för den ifråga strida

afskrifningen af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,

har jag i det afseendet ingen anledning att i hufvudsak tillstyrka

någon afvikelse från det af Skattekomitén i väsentlig öfverensstämmelse

med det af kammarrådet Anderson den 15 September 1874 afgifna

betänkande uppgjorda förslag.

Det torde dock,'' när frågan gäller sättet för afskrifningen, vara

skäl att här i minnet återkalla den framställning, som af Eders Kongl.

Maj:t afläts till 1877 års Riksdag om afskrifning af femton procent utaf

den grundskatt, som i riksstaten benämnes ränta. Denna nådiga.framställning

var grundad på ett uttalande af dåvarande chefen för Finansdepartementet,

hvari ett småningom skeende eftergifvande af grundskatterna

angafs såsom framställningens syfte. I stället, för att förorda

afskrifningens fortsättning efter en viss på förhand uppgjord plan, yttrade

bemälde departementschef, bland annat, att det borde öfve.rlemnas åt

framtiden att låta eftergifvandet ske ui den mån statens öfriga inkomster

dertill bereda utväg, på samma sätt som de nyttiga, men ej oundgängliga

statsutgifter, hvilka å extra stat uppföras, i fråga komma

endast i den mån statsregleringen i öfrigt för dem lemnar tillgång,

sedan nödiga ordinarie utgifter blifvit betäckta“. Den sålunda uttala
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

de uppfattningen kan väl af dåvarande förhållanden anses påkallad,

men bör i min tanke icke numera läggas till grund för ett förslag i

ämnet. Väl är det oeftergiflig^ att en afskrifning af grundskatterna

icke kan ske, utan att statsverkets andra tillgångar lemna ersättning

för den minskade statsinkomsten, men bedömandet, huruvida sistnämnda

förhållande kan anses vara för handen, bör efter min åsigt

icke grundas på sådana omständigheter, som föreligga vid uppgörande

af budgeten för ett visst år och som kunna medgifva upptagande i

densamma af betydande extra anslag för tillfälliga ändamål. Tillvaron

af ett öfverskott i statskassan kan till exempel med fog påkalla extra

anslags anvisande i större utsträckning, men under det sådana anslag

äro af öfvergående art, innefattar afskrifningen af en ordinarie inkomst

ett afhändande för all framtid af det afskrida beloppet. En dylik afskrifnings

förenlighet med statskassans intresse torde derföre böra bedömas

företrädesvis ur synpunkten att man ser sig i stånd att framgent

kunna bereda statsverket ersättning för de bidrag, som genom

afskrifningen gå för detsamma förlorade, och i detta hänseende befinner

sig frågan om afskrifningen nu i ett vida gynsammare läge än

1877, sedan numera en fullständig utredning af hithörande frågor genom

Skattekomiténs försorg åstadkommits och derigenom på ett betryggande

sätt ådagalagts, att afskrifningen måste under normala förhållanden

antagas kunna utan allt men för statskassan eller rättare för

de samhällsbehof, staten har att i budgeten tillgodose, genomföras.

Efter en sådan utredning böra statsmakterna enligt min åsigt tryggt

kunna redan från början behandla afskrifningsfrågan, icke allenast i

det allmänna syftet af nyttan utaf dessa skatters småningom skeende

eftergift, hvilket låg till grund redan för 1877 års nådiga framställning,

utan ock i det närmare bestämda syftet att låta denna afskrifning

ske efter en viss plan. Detta förfarande har dessutom i min tanke

den fördel, att det låter afskrifningens inverkan på budgeten göra sig

gällande på ett på förhand beräkneligt sätt, under det att det obestämda

öfverlåtandet åt framtiden att fortsätta afskrifningen lätt skall

framkalla en benägenhet att vid tider, då i följd af gynsamma konjunkturer

statsinkomsterna flöda rikligare, låta afskrifningen ske i

större omfattning, en benägenhet, som dessutom skulle hemta ytterligare

stöd af den i förhållande till budgetens naturliga tillväxt mer

och mer minskade betydelse grundskatterna måste i framtiden erhålla.

Jag är derföre mycket böjd att antaga, att, i händelse statsmakterna

icke från början enas om syftet att låta grundskatterna försvinna efter

en viss plan, tiden för deras utplånande kan komma att i väsentlig

mån förkortas eller åtminstone ansträngningarne derför menligt in
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

verka på kommande Riksdagars förhandlingar, under det en sådan plan,

en gång af båda statsmakterna omfattad såsom ett bestämmande motiv

för den första afskrifningen, skall, derest landet får åtnjuta lyckan

att icke drabbas af några till hämmande af landets framåtskridande

och skatteförmåga alltför känbart inverkande öden, otvifvelaktigt innebära

en lösning af frågan för all framtid och sålunda till gagn för det

vigtiga samhällsarbete, som i öfrigt är statsmakterna anvisadt, befria dem

från fortsatta vidlyftiga förhandlingar om en fråga, hvilken åtminstone

ur statsfinansiel synpunkt, efter mitt förmenande, icke är förtjent att

längre qvarhållas såsom en hufvudfråga på dagordningen för vårt

offentliga lif.

Då jag ansett den afskrifning, som skulle ske för det nu ifrågavarande

budgetåret böra vidtagas i ett bestämdt syfte att afskrifningen

sedermera måtte fullföljas efter en viss plan, har jag dermed angifvit

formen för den framställning, jag är sinnad tillstyrka Eders Kongl.

Maj:t att till Riksdagen aflåta. Det kunde väl möjligen ifrågasättas

att åt afskrifningsplanen borde gifvas egenskapen af lag. Jag vill vid

den frågans besvarande icke inlåta mig på den konstitutionella sidan

deraf eller huruvida man kan med lags helgd kringgärda orubbligheten

af en afskrifningsplan af förevarande beskaffenhet, men jag är så mycket

mer öfvertygad om det i allmänhet med skattelagstiftningens natur

oförenliga och vanskliga i att ordna beskattningsförhållandena i ett

land medelst några för en framtid bindande lagbud. Undantagsvis

kunna väl förhållanden förekomma, som göra ett sådant förfarande

nödvändigt, såsom då man med en annan stat afslutar fördrag, som

inverkar på landets beskattning eller då man vill åt en nydanad

industri, för att gynna dess utveckling, tillförsäkra en vis tids skatte

frihet eller skattelindring. Men der sådana eller likartade undantagsförhållanden

icke ega rum, är tillskapandet af en lag för bestämmande

af framtida sättet för en skatts utgörande icke af något

gagn, men kan deremot verka till skada, isynnerhet när fråga är om

en skattenedsättning. Det låter exempelvis tänka sig, att under afskrifnings;

länens tillämpning tider af sådant betryck för statsverket

kunna inträda, att man skulle vida föredraga att låta med afskrifningens

fortgång under något år anstå, framför att på annan väg anskaffa

det bidrag till statskassan, hvaraf den genom afskrifningen skulle gå

i mistning. Att genom en lag binda statsmakternas handlingsfrihet i

ett sådant fall kan endast innebära en olägenhet. Något formelt hinder

skulle visserligen icke förefinnas att under de förutsatta omständigheterna

göra en lagförändring, men detta måste dock af skäl jag här

vill antyda väcka mycken betänklighet. Likasom i det nyss anförda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. No 5.

fallet, då staten tillförsäkrat en näring under viss tid en förmån i

beskattningshänseende, det icke rimligtvis kan ifrågakomma att under

samma tid ändra en dylik lag till den skattskyldiges nackdel, emedan

deri kunde ligga ett ingripande i enskildas af den gällande lagen

tryggade rätt, så skulle man genom att förvandla afskrifningsplanen

till lag gifva åt de skattskyldiges anspråk på skattenedsättning eu

slags privaträttslig karakter, som onekligen måste framkalla betänklighet

mot att låta en lagbestämd skattenedsättning icke inträda på den

i lagen angifna tid. Med min förut uttalade uppfattning, att skattskyldigheten

rör ett förhållande mellan staten och den skattskyldige

och bör såvidt möjligt hållas främmande från allt beroende af de enskildes

privaträttsliga ställning, kan jag således icke annat än finna

tillskapandet af en lag i detta fall Innebära en oegentlighet, och för

öfrigt, såsom jag redan erinrat, vara utan allt gagn såsom fullkomligt

obehöfligt, då den form för statsmakternas beslut jag förestält mig

vara den rigtiga är fullt tillräcklig att under normala omständigheter

eller med andra ord under sådana förhållanden, hvilka äro de enda,

man på förhand med säkerhet kan och bör till deras beskaffenhet och

verkningar bedöma, betrygga fullföljden af det syfte, som från början

angifvits såsom afskrifningens mål.

Den underdåniga hemställan, jag på grund af hvad jag nu anfört

anhåller få göra, innefattar således i hufvudsak, att Eders Kongl. Maj:t

måtte i afgifvande proposition föreslå, att Riksdagen, i syfte att grundskatterna

enligt den af skattekomitén uppgjorda plan successivt afskaffa^,

må besluta att med ingången af år 1884 tio procent af dessa

skatters nuvarande belopp böra afskrifvas.

Vidare hemställer jag att i fråga om afskrifningen af rustnings- och

roteringsbesvären Eders Kongl. Maj: t må föreslå Riksdagen att antaga

en lag, som naturligtvis ej heller skulle innehålla någon afskrifningsplan,

utan endast bestämma om dessa besvärs och grundskatternas samtidiga

och likformiga afskrifning och tillika ordna sättet för afskrifningens

verkställande. Både sammanhanget med den lag, som handlar om

öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen, och nödvändigheten

att ur rättvisans synpunkt låta det ganska invecklade sättet för

afskrifningen af dessa besvär allt framgent vara oförändradt, påkalla

härtill hörande frågors ordnande genom lag, och mot en dylik lags

stiftande möta icke i något hänseende de betänkligheter, som efter

hvad jag nyss antydt framträda i fråga om sjelfva afskrifningsplanens

upphöjande till lag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. May.ts Nåd. Proy. N:o 5.

Hvad härefter angår de särskilda bestämmelserna rörande afskrifningens

verkställande, har jag, såsom jag redan nämnt, ansett mig

böra i hufvudsak biträda det af skatteregleringskomitén afgifna förslag,

och torde det derföre tillåtas mig att nu redogöra endast för de

förändringar deri, som jag funnit mig böra föreslå.

Beträffande först komiténs förslag i punkterna b och 1 angående

arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronoegendomar, hemställer jag,

att frågan derom måtte göras till föremål för en särskild nådig framställning

till Riksdagen, hvartill jag senare i dag torde få afgifva förslag.

Komitén har i sin afskrifningsplan under litt. e) föreslagit, att, der

grundskatt för särskildt hemmansnummer eller lägenhet eller der presternes

utlagor för särskildt pastorat icke öfverstiga 5 kronor, ifrågavarande

grundskatt och utlagor skulle oafkortade utgöras under de

första fjorton åren af afskrifningstiden och derefter helt och hållet

upphöra. Till grund för detta förslag har utan tvifvel legat en önskan

att för afskrifningens verkställande bereda någon lättnad vid räkenskapsföringen

och uppbörden, och jag vill icke bestrida, att en dylik

fördel skulle i någon mån vinnas. Det torde emellertid sällan förekomma,

att grundskatt i jordeboken finnes upptagen till så lågt belopp,

utom för lägenheter, men det behof af förenkling vid verkställigheten,

som skulle betinga komiténs särskilda förslag i detta fall,

förefinnes på alldeles enahanda sätt äfven der hemmanets grundskatt

enligt jordeboken är vida högre, men, såsom allmänneligen förekommer,

hemmanet är deladt mellan flere egare, och vissa af dessa hafva

så små brukningsdelar, att den på dem belöpande grundskatt icke

öfverstiger nyssnämnda belopp. I ena som i andra fallet blir besväret

med uträkningen och uppbörden detsamma, men bör i intetdera fallet vara

af någon mera afsevärd beskaffenhet, då det endast är jemna andelar af

i/ eller 1/20, som i planen förutsättas ifrågakomma till afskrifning.

Mitt hufvudsakliga skäl att tillstyrka uteslutandet af denna bestämmelse

i komiténs förslag är dock, att, för den händelse viss jord

skulle under viss tid utgöra grundskatten oförminskad, medan för annan

jord en afskrifning af grundskatten inträdde, ett dylikt förhållande synes

mig icke böra bringas till stånd utan att göras beroende af en

för hela afskrifningstiden gällande lag; men då jag på förut anförda

skäl funnit mig icke böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att förelägga

Riksdagen en lag om planen för grundskatternas afskrifning, följer

deraf, att komiténs förslag i denna punkt icke kan af mig förordas,

utan att afskrifning enligt den allmänna regeln bör efter min åsigt

tillämpas äfven å den grundskatt, som i denna punkt afses.

Från afskrifning har skatteregleringskomitén under Litt. f) l:o

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5.

undantagit grundskatt å sådan efter år 1809 från kronan under enskild

eganderätt öfverlåten egendom, hvilken näst före öfverlåtelsen

icke innehafts med stadgad åborätt,. Enligt hvad af komiténs betänkande,

del III, sid. 167 och följande inhemtas, hafva ifrågavarande

egendomar antingén försålts till den, som bjudit högsta köpeskilling

eller högsta ränta, eller ock på grund af särskilda förhållanden upplåtits

under skattemannarätt med vissa vilkor. Dessa egendomar äro enligt

betänkandet (del III sid. 168—173) af följande slag.

Grundskatt.

Rekognitionsskogshemman .........................................

Kronoskogar, som blifvit försålde enligt Rikets

Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni

1818.........................................................................

Kronoskogar, försålde enligt Kongl. brefvet den 16

Mars 1824 och Kammarkollegii derpå grundade

cirkulärbref den 14 April samma år..................

Jagbackar, försålde enligt Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 23 Maj 1818 och Kongl.

brefvet den 16 Juli 1823 ...................................

Ofverloppsmarker i de norra länen, försålde enligt

Kongl. brefvet den 29 Juni 1866 ...................

Utmarken på < Hand ........................................................

Lotter af kronoskogar, utbrutne såsom ersättning

för den rätt till mulbete och skogsfång, som

tillkommit vissa hemman......................................

Fisken, försålde på grund af Kongl. brefvet den

22 Mars 1850 ............................................................

Egendomar, som på grund af särskilda beslut

öfverlåtits åt enskilde.............................................

kronor

it

ii

ii

11

11

11

11

ii

32,228: is

2,872: so

4,875: 3s

592: 20

1,256: 39

1,151: 05

1,000: —

5,855: 79

5,584: 56

eller tillsammans kronor 55,416: 02.

Redan i det af Kammarrådet Anderson den 15 September 1874

afgifna betänkande angående grundskatterna samt rustnings- och

roteringsbesvären voro ifrågavarande grundskatter, med undantag af

dem, som åligga skogslotter, utbrutne såsom ersättning för rätt till

mulbete och skogsfång, undantagna från afskrifning; men i det öfver

detta betänkande den 22 Februari 1875 afgifna underdåniga utlåtande

anförde Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium

och Statskontoret — under erinran, att såsom ett särskildt slag af hit

hörande egendomar bort upptagas jemväl nyss omförmälde skogslotter —

Bill. till liiksd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 5 Haft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 5.

bland annat, att all kronot-ionden samt vissa andelar af räntorna å rekognitionsskogshemman

vore åsätta för torp och odlingar å f. d. rekognitionsskogarne

och borde af samma skäl som skatteköpta nybyggens grundskatt

afskrifvas; att de skäl, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 24 Maj 1873 anförts för behöfligheten af grundskatternas afskrifning,

äfven kunde åberopas för afskrifning af de antagligen högt uppdrifna

räntorna å kronoegendomar, som utan någon köpeskilling afyttrats

åt dem, hvilka vid auktion stannat för högsta ränteanbuden,

helst sedan dessa egendomar dåmera, åtminstone till större delen, öfvergått

från inroparne till andra egare; att, hvad särskildt anginge

den utmarksskatt, som af hemmanen på Oland utgjordes, densamma

redan blifvit, enligt 17 mom. i Kammarkollegii kungörelse den 27

Oktober 1856, angående upprättande af nya jordeböcker, tillagd hem-,

manens räntor, likasom hvarje utmarkslott blifvit alldeles införlifvad

med det hemman, den tillfallit, vid hvilket förhållande skattens särskilda

upptagande i jordeboken, som blefve nödigt, om den icke finge

i likhet med vanliga skattelägenheters räntor afskrifvas, icke skulle

vara lämpligt; att, derest ifrågavarande skatteegendomars grundskatt

undantoges från afskrifning, aflösning af densamma, såsom i betänkandet-

föreslagits, torde böra medgifvas, men hvilken, som Kammarkollegium

och Statskontoret i sitt underdåniga utlåtande den 12 Oktober

1867, om grundskatternas aflösning, anmärkt, skulle vid tillämpningen

möta svårigheter; att en sådan rättighet efter all sannolikhet

icke skulle, så framt ej lösesumman sattes mycket lågt, begagnas af

egarne till en mängd små lägenheter, hvilkas räntor komme att qvarstå

i jordeboken, sedan andra räntor försvunnit; samt slutligen att,

om afl skattejord skulle, såsom i betänkandet tillstyrktes, åsättas bevillning

efter samma grunder, den äfven borde åtnjuta lika lindring i

skattebördor.

På grund af de skäl embetsverken sålunda anfört, och då vid

en reform af skatteväsendet, som åsyftar utplånandet af den icke vidare

tidsenlig och lämplig befunna form för viss jords beskattning, som

innefattas i grundskatterna, det förefaller mig oegentlig! att i ett undantagsfall

bibehålla en dylik skatt, ehuru den är af mycket närbeslägtad

art med en stor de! af de till afskrifning föreslagna skatterna,

hemställer jag, att afskrifningen må omfatta jemväl ifrågavarande räntor

och kronotionde.

Bland de räntor, hvilka skatteregleringskomitén ansett böra undantagas

från afskrifning, förekomma äfven hospitalens med ingången

af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och andra afgälder åt

fast egendom.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:t Nåd. Prop. N:o 5.

I afseende härå har Kammarkollegium i underdånigt utlåtande

den 9 sistlidne November hufvudsakligen erinrat, att, om det än kunde

sägas, att ifrågavarande räntor och afgälder tillkommit på lika sätt

som frälseskatte räntor, det dock funnes en väsentlig skilnad mellan

dessa båda slags räntor derutinnan, att frälseskatte räntorna vore i

enskild mans hand men hospitalsräntorna deremot vore till statsverket

indragna, hvarföre och då genom Kongl. brefvet den 11 Maj 1855

och Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869 vore i nåder medgifvet att

vid skattläggning räntan iinge förvandlas till ny ränta efter enahanda

beräkningsgrund, som för de äldre räntornas förvandling blifvit faststäld,

och sedermera omsättas i penningar, enahanda medgifvande ej

skäligen borde förvägras i afseende på de från hospitalen indragna

räntor och afgälder, der de icke redan utginge i penningar. Genom

en sådan åtgärd komme dessa räntor och afgälder i samma ställning

som räntorna å vanliga skatteköpta kronohemman; och om afskrifning

af dessa senare utan hinder af köpeaftalet. medgåfves, syntes det med

samma fog kunna ifrågasättas, att äfven hospitalens f. d. räntor och

afgälder blefve afskrida.

Af skatteregleringskomiténs betänkande, del III sid 7 och 8,

inliemtas att ifrågavarande utskylder dels bestå af räntor, hvilka med

afseende å tillkomsten äro jemförlig^. med räntor af frälseskatte natur,

dels ock under namn af jordskyld eller tomtören samt afgäld utgöras

för en mer eller mindre stadgad besittningsrätt till åtskilliga från

hospitalen till statsverket indragna lägenheter.

Beloppet af de räntor och afgälder, hvarom här är fråga, och

som uppgår till omkring 5,000 kronor, redovisas emellertid i kronans

räkenskaper icke bland de öfriga grundskatterna, utan såsom extra uppbörd,

och då dertill kommer, dels att en väsentlig del af dem är jemförlig

med räntor af frälseskatte natur, hvilka från afskrifningen komma

att alldeles undantagas, dels att det icke synes vara lämpligt att

eftergifva afgäld, som betalas för besittningsrätt till lägenheter, i synnerhet

då denna, såsom af komiténs betänkande framgår, åtminstone i

vissa fall är oviss, och afgälden således snarare har karakteren af arrende

än af skatt, dels ock att en så fullständig utredning om förhållandet

med dessa räntor och afgälder icke föreligger, som kunde numera

betinga en afskrifning af dem, ehuru en sådan uppenbarligen

icke kommit i fråga, derest de fortfarande utgjorts till hospitalen, finner

jag icke skäl att nu tillstyrka någon förändring i komiténs förslag

uti ifrågavarande afseende.

1 punkterna litt. m) n) och o) bär komitén föreslagit inlösen och

afskrifning dels af de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons hand och icke

blifvit med jordeganderätten förenade, dels af den kronotionde, som

åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan enskild

eganderätt innehafves, dels ock af den rätt till arbete af vissa hemman

och lägenheter, som ännu tillkomme egare af skattesålda kronoegendomar.

Lika med skattekomitén anser jag visserligen ifrågavarande räntor,

kronotionde och arl^»skyldighet vara af beskaffenhet att lika väl

som de kronan behållna grundskatterna böra blifva föremål för afskrifning,

hvilken förutsätter, att de dessförinnan måste till statsverket

inlösas från dem, till hvilka de nu utgöras, men sättet för denna inlösen

synes mig icke böra göras till föremål för statsmakternas pröfning,

innan den hufvudsakliga frågan, eller den om de till staten ingående

grundskatternas afskrifning, först blifvit afgjord. Vill man nemligen

för berörda inlösen tillämpa det expropriationsförfarande, komitén

föreslagit, måste detta ordnas genom eu lag, hvilken efter mitt

förmenande torde höra stiftas i samma ordning som för civillags tillkomst

är i grundlagarne bestämd och sålunda tarfva helt annan förberedande

behandling än sjelfva skattefrågan. Dertill kommer, att de

undersökningar, som måste föregå ifrågavarande utskylders inlösen för

att i hvarje fall utröna deras rätta natur till skilnad från andra frälseräntor

eller de så kallade frälseskatteräntorna, antagligen varda af den

vidlyftighet, att undersökningarne svårligen kunna afslutas under det

budgetår, som nu är i fråga, hvarföre, och då någon egentlig olägenhet

icke uppkommer deraf att afskrifning^! af dessa utskylder vidtager

ett eller annat år senare än för de grundskatter, hvilka till staten

utgöras, jag tillåter mig hemställa att något förslag om ifrågavarande

utskylders inlösen och afskrifning icke nu förelägges Riksdagen.

Derest Eders Kong]. Maj:t täckes härtill lemna bifall, torde all

fråga om frälseräntor böra vid detta tillfälle lemnas å sido, och följaktligen

äfven punkten likt. p) i komiténs förslag uteslutas i den nådiga

framställning, som till denna Riksdag bör aflåtas.

Kammarkollegium, som i förberörda utlåtande den 9 sistlidne

November icke haft något att erinra mot den af skattekomitén under

likt. q) föreslagna indragning af de båtsmansrustningen i Blekinge anslagna

tillskottsräntor, har i fråga om enahanda åtgärd beträffande de

till båtsmansrustningen i Södra Möre anslagna tillgiftsräntor anmärkt,

att — till följd af den rättighet de hemman, från hvilka tillgiftsräntorna

utginge, på grund af Kong], brefven den 3 Oktober 1809, den

13 December 1825 och den 20 December 1830 egde att antingen del
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

taga i rustningen efter räntans dalerta], jemfördt med dalertalet af

öfriga till samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, eller

ock, der sådant ej kunde ske, utgöra tillgiftsräntan genom erläggande

af dess efter enahanda grund uträknade andel i det värde, hvartill den

årliga kostnaden för en båtsman genom utsedda ombud för tillgiftstagare

och tillgiftsgifvare bestämdes — tillgiftsräntegifvarne ingalunda.

vore i samma ställning som de, hvilka till berustad!, kavalleri

och infanteri betalat augmentsräntor, utan tvärtom sjelfve vore rusthållare,

hvarföre hinder fortfarande mötte för dessa räntors indragning

till statsverket. På grund af hvad Kollegium sålunda anfört, torde

bestämmelsen i denna punkt böra tillämpas endast på tillskottsräntorna

i Blekinge.

Enligt skattekomitcns förslag i punkten s) skola sådana anordnade

rånte- och kronotiondeanslag, för hvilka något annat besvär än

rustning eller rotering utgöres eller hvilka utgöra ersättning för jordlörluster

i följd af kanal- och vägan 1 äggningar, indragas till statsverket

emot ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande emot ränteeller

tiondeanslagets i jordeboken upptagna belopp. Då jag hemställer,

att denna ränta och tionde helt enkelt må, liksom den i nästföregående

punkt af komiténs förslag omförmälda, ur jordeböcker och

räkenskaper uteslutas, beror det derpå, att jag icke kan finna grundad

anledning vara för handen att i dessa fall anvisa någon ersättning

åt statsmedel. Dessa räntor och tionde, hvilka nu frinjutas eller med andra

ord icke utgöras af vissa hemman, hafva blifvit i förflutna tider af

staten efterskänkta, derföre att hemmanet antingen ålagts gästgifverihållning

eller i något undantagsfall färjehållning eller ock hemmanet

afträdt jord vid kanal- och väganläggningar. Låter man dessa hemman

framgent bibehållas vid deras nu egande frihet från ränta och

tionde, hvithet måste blifva följden, om enligt mitt förslag räntan och

tionden ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, kan jag icke finna

annat, än att dessa hemman komma att förblifva i sin nuvarande ställning,

och att denna deras ställning icke beröres deraf, att kronan åt

andra hemman eftergifver deras grundskatt. De nu ifrågavarande

hemmanen tillskyndas icke derigenom någon förlust, för hvilken de

kunna hafva något rättsgiltigt anspråk att af staten erhålla ersättning.

Äfven vill jag erinra, att de förhållanden, hvilka ursprungligen föranledt

räntans och tiondens efterskänkande, numera i regeln undergått

on väsentlig förändring. Den förut stundom ganska tryckande gästgifverihållningen

är numera ordnad på helt andra grunder, och kanaleller

väganläggningen öfver hemmanets mark har bidragit att höja

hemmanets värde, hvarföre något skäl att nu dertill gifva dessa hem
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 5.

mans egare ett särskildt statsanslag efter min åsigt icke kan åt den

ifrågasatta skattereformen hemtas.

I litt. u) har skattekomitén föreslagit, att ny eller tillökad grundskatt

från och med afskrifningens början icke skall åsättas med undantag

bland annat för rekognitionsskogar och sådan jord, hvilken till

följd af redan meddeladt beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling

och utgörande af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet.

De i ofvanberörda den 15 September 1874 afgifna

betänkande angående grundskatterna m. m. å sidan 18 omförmälda

tvenne rekognitionsskogar, som då ännu voro öskattlagde,

hafva sedan dess undergått skattläggning och blifvit skatteköpta.

Enahanda är ock förhållandet med Olire sockens öfverloppsmark, hvilken,

enligt hvad i samma betänkande, sid. 24, omförmäles, jemlikt särskilda

beslut blifvit socknemännen tillagd mot skyldighet att erlägga skatteköpeskilling

samt utgöra ränta. Sedermera har dock jemlikt Kongl.

brefvet den 30 Maj 1879 egaren af Tunabergs kopparverk i Södermanlands

län förklarats berättigad att, i öfverensstämmelse med gällande

författningar, efter skedd skattläggning till skatte köpa så stor del

af den till detta verk anslagna rekognitionsskog, som för verket pröfvas

behöflig; och som denna ännu ej försiggått, och det möjligen kan

finnas andra egendomar, rörande hvilka dylika beslut fattats men ej

ännu blifvit genomförda, har jag ansett berörda undantag, oaktadt

grundskatt äfven å egendomar af nu omformälda slag på förut anförda

skäl föreslagits till afskrifning, böra qvarstå, helst i motsatt fall vederbörande

skulle sättas ur stånd att begagna eu rättighet, som blifvit

dem tillförsäkrad.

Under Litt. x) har skattekomitén föreslagit, att sådana trakter

å öfverloppsmarkerna i Kopparbergs län och de norrländska länen,

som afses i Kongl. brefvet den 29 Juni 1S6G angående dispositionen

af sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare

sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman, skulle efter

Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen, der vissa

hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta,

med dessa hemman förenas emot skälig köpeskilling, dock utan tillökning

i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt försäljas

åt den högstbjudande, fria från ränta och tionde, samt med de

vilkor i öfrigt berörda Kongl. bref foreskrifver.

Efter erhållen kännedom om detta förslag har den af Eders

Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité, som erhållit uppdrag att utarbeta

förslag till lagstadganden angående förhållandena mellan de svenska

lapparne och landets bofasta befolkning, i underdånig skrifvelse den

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kong!. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5.

15 sistlidne December anfört, att komitén vid öfvervägande af de

bestämmelser, som borde föreslås till tryggande af lapparnes bestånd,

ocli för ernående af de ändamål i öfrigt, som åsyftades med

den tillärnade lagstiftningen angående denna folkstam, funnit det

med skäl kunna ifrågasättas, om ej vissa rättigheter af den omfattning,

att de icke kunde stå tillsammans med den upplåtelse till

enskild eg o, som skattekomitén, enligt hvad förberördt är, föreslagit,

borde i afseende å omförmälda trakter eller någon del deraf lapparne

tillerkännas; och har komitén derföre i underdånighet hemstält, huruvida

icke Eders Kong]. Maj:t täcktes finna skäligt att låta med den

slutliga pröfningen af ofvanberörda utaf skattekomitén väckta fråga

anstå, till dess det författningsförslag, hvars utarbetande Eders Kong],

Maj:t åt bemälda komité i nåder uppdragit, blifvit till Eders Kongl.

Maj:t öfverlemnadt.

På grund häraf torde någon bestämmelse i den rigtning, skattekomitén

här föreslagit, icke böra för närvarande meddelas.

Till afskrifning i sammanhang med rustnings- och roteringsbesvären

har skattekomitén (del III sid. 242 a) föreslagit jemväl de utskylder,

som emot befrielse från eller lindring i roteringen uti vissa

orter utgöras och skulle enligt litt. g) i samma förslag dessa utskylder,

såvida de icke redan bestode af penningar, dertill omsättas med användande

af medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris eller, der

å några skyldigheter medelmarkegångspris ej funnes, efter medeltalet

af nyssnämnda års markegångspris.

Hit hänförliga äro de utskylder, som under namn af drängespanmål

och hjelpedags verken utgöras af hemman i Färentuna härad af

Stockholms län. Om dessa utskylders tillkomst har komitén, del III

sid. 8, meddelat upplysning, hvaraf inhemtas, att hemmanen i nämnda

härad redan från äldre tider tillbaka haft skyldighet att vid Svartsjö

kungsladugård och djurgårdarne i trakten utgöra vissa arbetsprestationer,

af hvilken anledning befrielse åtnjutits från utskrifning och, efter

den ständiga roteringens införande i riket, äfven från detta besvär, samt

att berörda arbetsprestationer jemlik!, Kongl. brefven den 23 Januari

1816 och den 30 Januari 1818 utbytts mot skyldigheten att utgöra

drängespanmål och hjelpedagsverken, af hvilka spanmålen nu mera är

omsatt i penningar, på sätt om hemmansräntor är stadgadt, men dagsverkena

fortfarande lösas efter årlig markegång. Visserligen hafva de

besvär, i stället för hvilka ifrågavarande utskylder utgöras, på sätt

komitén anfört, gifvit anledning till befrielse från rotering; men då,

såsom af komiténs yttrande tillika framgår, någon roteindelning i häradet

icke egt rum, och drängespanmålen samt lösen för hjelpedags
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Mnj:ts Nåd. Prop■ N:o 5.

verkena, hvilken jemväl ingår till statsverket, följaktligen synas mig

mer hänförliga till grundskatter, än de kunna likställas med rustningsoch

roteringsbesvären, bär jag tillagt i förslaget om grundskatternas

afskrifning en särskild punkt rörande nämnda utskylder, enligt hvilken

de dock skulle komma att behandlas på samma sätt som efter komiténs

förslag.

Skattekomitén föreslår vidare, sid. 192, 3:o, att, der jord blifvit i

enlighet med gällande författningar för alltid afsöndrad från hemman

eller lägenhet af sådan egenskap att derå livilande grundskatt bör afskrifvas,

innehafvare af sådan jord skall ega att, i den mån berörda

afskrifning eger rum, å den från den afsöndrade jorden till hemmanet

eller lägenheten ingående afgäld njuta afdrag, som, derest öfverenskommelse

parterna emellan ej trätfas, skall utgå med belopp, motsvarande

så stor andel af den för hvarje gång afskrida del af grundskatten,

som vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet på den afsöndrade

jorden belöper. *

Detta förslag innefattar ett ämne, som efter min åsigt icke kan

behandlas i skatteregleringsväg eller ens genom eu skattelag. Det

föreslagna förfarandet torde derjemte utgöra en så besvärlig och kostsam

procedur, att man med skäl kan betvifla, att den står i rimligt

förhållande till det mål, som dermed skulle vinnas. Visar framtiden

behöfligheten af ett lagstadgande i detta ämne för att ordna enskildes

rättsförhållanden till hvarandra, lärer det då vara tids nog att taga i

öfvervägande, i hvad mån och på hvilket sätt lagstiftningen kan i dylikt

fall ingripa.

Det torde nu tillåtas mig att rörande den /ny, jag tillstyrkt Eders

Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen angående rustnings- och roteringshesvärens

afskrifning, få redogöra för skiljaktigheterna mellan skattekomiténs

och det af mig uppgjorda förslag.

§ I
Komitén

har föreslagit under litt. a) att de utskylder, som emot

befrielse från eller lindring i roteringen i vissa orter utgöras, skola afskrifvas

i likhet med rustnings- och roteringsbesvären, och under litt.

g) att nämnda utskylder, så vida de icke redan bestå af penningar,

skola dertill omsättas. Här åsyftade skyldigheter äro dels drängespanmålen

och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Krog). N:o 5.

h vilka jag på förut anförda skäl föreslagit till afskrifning i sammanhang

med grundskatterna, dels ock den grufvedrängshjelp, som enligt

hvad komitén (del III s. 12) meddelat, utgöres till Sala bergslag från

tolf socknar i Salbergs fögderi af Vestmanlands län med 518 tunnor

spanmål, som löses efter medelmarkegångspris.

Då fråga är väckt om förändradt ordnande af förhållandet emellan

staten och Sala bergslag, hvilken fråga för närvarande är beroende

på af Eders Kongl. Magt infordrade utlåtanden från vederbörande embetsmyndigheter,

lärer det vara lämpligast att i sammanhang med pröfningen

af detta ärende företaga frågan om drängespanmålens afskrifning;

hvarföre med uteslutande deraf § 1 i det af mig uppgjorda förslag

endast handlar om de egentliga rustnings- och roteringsbesvären,

rörande hvilka i denna § torde böra meddelas det vigtiga stadgandet,

att de skola afskrifvas samtidigt med grundskatten och efter samma

grunder, som för dess afskrifning varda af Konung och Riksdag bestämda.

§ 3.

Från de bestämmelser rörande hel- och halfvakanta rusthåll och

rotar, som denna § i hufvudsaklig öfverensstämmelse med skattekomiténs

förslag innehåller, hafva undantagits de rusthåll och rotar, som

fullgöra rustnings- eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning.

Skulle nemligen dessa i likhet med öfrige vakanta rusthåll och rotar

undantagas från afskrifning, intill dess kontrakten ginge till ända eller

derförinnan frånträddes, kunde befaras att samtliga eller de flesta hingsthållningsnummer

komrae att redan vid afskrifningstidens början frånträda

sina kontrakt och upphöra med hingsthållningen. Huru vida sådant

borde från statens sida påkalla andra åtgärder till förmån för

hästafveln, tillåter jag mig icke att nu bedöma, men denna fråga har

synts mig ega nog vigt att, intill dess utredning härutinnan åstadkommits,

de till hingsthållning anslagna nummer böra tills vidare för

sitt nuvarande ändamål bibehållas; varande i § 20 särskild bestämmelse

meddelad, huru med afskrifningen för dessa nummer skall förhållas.

I öfrig!, har i öfverensstämmelse med hvad § 11 mom. 2 samt

§ 12 innehålla uti ifrågavarande § 3 intagits föreskrift derom, dels att

de till regementen och korpser nu ingående vakansafgifter skola indragas

till statsverket, dels ock att ersättning eller understöd, som till

hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar utbetalas, jemväl skall till

penningar omsättas.

Bill. till Riksd. Prot. 1S83. I Sami. 1 Afd. 5 Häft.

6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Xongl. Majds Nåd. Prop. N:o 5.

§ 4.

De af skattekomitén föreslagna värden å prestationerna för hvarje

rusthåll eller rote vid särskilda regementen, korpser och båtsmanskompanier

äro bibehållna allenast med den förhöjning i berörda värden

för Skånska dragonregementet, Smålands grenadierbataljon, Vesterbottens

och Norrbottens fältjägarekorpser, indelningskompanierna i Södra

Möre och städernes båtsmanshåll, som Armé- och Marinförvaltningen

samt Kammarkollegium i underdånigt utlåtande den 10 November sistlidna

år på anförda skäl föreslagit.

Till följd af det i § 10 af lagen om öfvergången från den nuvarande

till den nya härordningen förekommande stadgande derom att,

der vid öfvergångstidens slut qvarstående manskap är aflönadt med

torp, manskapet skall bibehållas vid torpet samt öfriga förmåner af

rusthåll! eller roten, komma fall att inträffa, då rusthåll eller rote vid

kavalleriet får utgöra besväret effektivt hvad manskapet angår samt

erlägga vakansafgift, rusthåll för häst med tillhörande persedlar och

rote för häst. Med anledning häraf har Kammarkollegium i underdånigt

utlåtande den 17 November sistlidna år i och för liqviden med

statsverket föreslagit särskilda värden å kostnaderna för häst med tillhörande

persedlar vid Lifregementets dragon- och husarkorpser till 190

kronor, vid Smålands husarregemente till 180 kronor och vid Skånska

husar- och dragonregementena till 170 kronor samt å kostnaden för

häst vid Jemtlands hästjägarekorps till 160 kronor. Jemväl dessa värden,

emot hvilkas belopp jag icke har anledning göra någon erinran,

hafva i § 4 upptagits.

§ 5.

Då i § 3 erforderliga bestämmelser finnas intagna rörande de

rusthåll och rotar, som äro vakante på grund af kontrakt, har det af

skattekomitén under litt. c) rörande dem föreslagna undantagsstadgande

kunnat här uteslutas.

§ io.

Under litt. i) har skattekomitén föreslagit att bland andra de

Göteborgs stad anslagna rotar i Säfvedals härad skola vid afskrifningstidens

början indragas till statsverket. Beträffande tillkomsten af denna

förmån för Göteborgs stad inhemtas dels af komiténs betänkande, del

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

III sid. 21, dels ock utaf det af Kammarrådet Anderson den 15 September

1874 afgifna betänkande, sid. 46, att genom Konung Gustaf II

Adolfs memorial för stadsrådet i Göteborg den 23 Februari 1624 knektarne

inom Säfvedals härad, 48 man, öfverlåtits åt staden för bestridande

af vakthållning, samt att, sedan vid det ständiga knektehållets

införande i häradet der varande krono- och skattehemman blifvit indelade

till 44 rotar, genom Kongl. brefven den 3 och 13 April 1691

förklarats, att knektarne för dessa rotar fortfarande skulle få förblifva

under staden till vakt och publika byggnaders förrättande “medan

Elfsborgs läns regemente dem förutan ändå blifver 1200 rotar komplett“.

Med afseende härå och då dessa rotar framdeles lika litet som

hittills äro påräknade för rikets försvarsväsende, samt frågan, huruvida

Göteborgs stad kan beröfvas den förmån, staden hittills af dessa

rotar åtnjutit, för närvarande icke undergått den utredning, som efter

stadens hörande måste ega rum, innan nyssberörda fråga kan afgöras,

anser jag indragning till statsverket af rotarne nu ej böra ske. Deremot

är det gifvet, att rotehållarne för dessa rotar måste åtnjuta afskrifning

i likhet med öfrige rotehållare vid Elfsborgs regemente, och

då rotarne icke kunna hafva blifvit staden anslagne på andra vilkor

eller med bättre rätt än som betingas af den skattepligtighet, staten

*r eljest skulle utkräfva af rotehållarne, lärer Göteborgs stad böra vid
kännas

den genom afskrifningen uppkommande minskning i den inkomst

staden af vakansafgifterna uppburit.

§ 11-

Mom. 2. Då de till regementen och korpser nu ingående vakansafgifter

af vissa rusthåll och rotar äro beräknade såsom en tillgång

för landtförsvaret under en del åt öfvergången från den nuvarande till

den nya härordningen, men dessa vakansafgifter, på sätt skattekomitén

föreslagit, i och för afskrifningen böra indragas till statsverket,

så följer deraf att ersättning för mistningen af dessa vakansafgifter

bör till landtförsvaret anvisas. Då, efter hvad jag inhemtat, Chefen

för Landtförsvarsdepartementet ock är betänkt att bland utgifterna å

4:de hufvudtiteln föreslå uppförandet af ett anslag till detta ändamål,

torde något stadgande icke behöfva här införas angående berörda ersättning.

§ 12-

Enär af skäl som förut blifvit af mig anförda, augments- eller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

tillgiftsräntorna vid bätsmanshållet i Södra Möre icke böra till statsverket

indragas, bör ej heller någon ersättning för dessa räntor af

statsmedel utbetalas, hvadan den af skattekomitén under litt. 1) föreslagna

bestämmelse härom uteslutits.

§ 14.

Då rusthåll finnas, hvilka icke haft sig någon augmentsränta anslagen

och således ej heller från statsverket erhålla någon ersättning

för sådan, har den af skattekomitén under litt. n) föreslagna bestämmelse

angående afskrifningen för rotar, som ej åtnjuta understöd af

statsmedel, utsträckts äfven till ofvan omförmälda rusthåll.

§ 16-

Såsom vid § 4 härofvan är omförmäldt, komma vid öfvergångstidens

slut vissa rusthåll och rotar vid kavalleriet att under någon tid

fullgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt, hvad karl angår,

men erlägga vakansafgift, rusthåll för häst med tillhörande persedlar

och rotar endast för häst. Sättet för afskrifningens verkställande i sådana

fall lärer böra blifva enahanda med det,som enligt §§9,14 och 15

för effektiva rusthåll vid det afsutna kavalleriet bör tillämpas, och är

ifrågavarande § i öfverensstämmelse härmed affattad.

§ 49.

Från den af skattekomitén under litt. r) uppstäda regel att ordinarie

eller extra rotering från och med afskrifningens början icke

vidare skall åsättas, har komitén föreslagit ett undantag för nya hemman

och lägenheter inom Vesterbottens och Norrbottens län, hvilket

undantag komitén ansett vara påkalladt deraf, att i anseende till befintliga

rotebrister de med ordinarie rotering in natura belagda hemman

vore berättigade till understöd i roteringsbesväret af nya hemman

allt efter som dessa inginge i skatt. Då emellertid omförmälda rotebrister

genom nya hemmans inroterande mi mera minskats så att återstoden

kan antagas icke i någon afsevärd mån öfverstiga den lindring

i roteringsbesväret, som redan genom första afskrifningen uppkommer,

har berörda undantag synts mig kunna uteslutas till undvikande af det

besvär, som den nya roteringens åsättande skulle medföra.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

§ 20.

Den häri intagna bestämmelse föranledes af hvad under § 3 föreslagits

angående den rustning och rotering, som fullgöres medelst

hingsthållning.

Hvad skattekomitén under litt. s) och t) föreslagit rörande skyldigheten

för rust- och rotehållare att tillhandahålla staten häst och persedlar

samt emottaga häst till utfodring torde, vid det förhållande att

Eders Kongl. Maj:t vid godkännande af det förslag till lag om öfvergången

från den nuvarande till den nya härordningen, som af Chefen

för Landtförsvarsdepartementet föredragits, redan fattat beslut i dessa

afseende!!, nu icke påkalla vidare åtgärd.

I

Slutligen och då vid tillämpningen af de beslut, som af Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen kunna i dessa ämnen blifva fattade, lärer

behöfva meddelas en mängd bestämmelser för att bringa nämnda beslut

till utförande på ett mot deras syfte svarande sätt, torde, på sätt

ock skattekomitén förutsatt, Riksdagens medgifvande böra äskas dertill,

att dessa ytterligare bestämmelser må af Eders Kongl. Maj:t meddelas.

Under erinran att det af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen redan

erkända sambandet mellan försvars- och skattefrågorna naturligtvis

påkallar, att till det förslag, som af Eders Kongl. Maj: t kan komma

att Riksdagen föreläggas om grundskatternas samt rustnings- och rot.eringsbesvärens

afskrifning, Riksdagens bifall bör äskas under förutsättning

att de af Eders Kongl. Maj:t i dag beslutade framställningar angående

landt- och sjöförsvarets ordnande varda af Riksdagen godkända,

tillåter jag mig slutligen nämna, att jag i öfverensstämmelse med nu

angifna grunder, uppgjort förslag till den proposition, hvilken i händelse

af nådigt bifall till mina nu gjorda hemställanden och förslag,

torde få till Riksdagen aflåtas angående nyssnämnda skatters och besvärs

afskrifning med de flera ämnen, som dermed stå i omedelbart

sammanhang/1

Bih. till Rilcsd. Prof. 1S83. 1 Sami. 1. Afd. 5 Häft,

i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 5.

•

Sedan Departementschefen härefter föredragit det af honom uppsatta

förslag till proposition i ämnet, förklarade Statsrådets öfrige ledamöter,

att de till alla delar instämde uti hvad Departementschefen

tillstyrkt och hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder

gilla och bifalla hvad sålunda af Statsrådets samtlige

ledamöter blifvit föreslaget och tillstyrkt, samt förordna,

att nådig proposition skulle till Riksdagen

aflåtas i öfverensstämmelse med det nu föredragna

förslaget, sådant det finnes detta protokoll bilagdt.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

. STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIKBOLAG, 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1883:43 Skrifvelse, angående Kongl. Maj:ts proposition N:o 5 i fråga om afskrifning af grundskatter samt af rustningsoch roteringsbesvären. a1 i texten
  2. BevU 1883:7 Betänkande, angående allmänna bevillningen. s. 2 i texten