Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning i lastpenningarne

1883-01-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:9, Angående nedsättning i lastpenningarne

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongt. Maj:is Nåd. Propp. No !).

1

N:o 9.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående nedsättning

i lastpenningarne; Gifven Stockholms slott den 8

Januari 1883.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen, att den

i § 4 af de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid

taxans tillämpning iakttagas bör under namn af lastpenningar omförmäla

afgift må från och med år 1884 utgå med ett till 10 öre nedsatt

belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Pik till lliksd. Prof. 18S3. 1 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 9.

I

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 8

Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hoohschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Heder,stierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Departementschefen, Statsrådet Themptander anförde härefter:

Frågan om borttagande af den afgift, som under namn af lastpenningar

hvilar å den utrikes sjöfarten och jemlikt § 4 af gällande

tulltaxeunderrättelser för närvarande utgår med 14 öre för hvarje ton

af fartygets drägtighet, har vid flere tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Redan vid 1843 års riksdag framlades af

enskild motionär i sådan riktning ett förslag, som dock ej vann Rikets

Ständers bifall. Derefter väcktes vid 1865—1866 årens riksdag inom

ridderskapet och adeln motion i enahanda syfte, hvilken motion af

Bevillnings-Utskottet afstyrktes endast af hänsyn till statsverkets behof

af ifrågavarande inkomst, enär nemligen de i följd af den kort förut

med Frankrike afslutade handelstraktaten gjorda tullnedsättningar be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 9.

farades komma att medföra en betydande minskning i tullinkomster.

Slutligen aflat,s till 1872 års Riksdag nådig proposition om ifrågavarande

afgifts upphörande. Uti sitt häröfver afgifna utlåtande, deri bifall till

propositionen förordades, framhöll Bevillnings-Utskottet afgiftens olämplighet

och dess menliga inverkan såväl på skeppsrederinäringen som

på landets varuomsättning, men Riksdagen fann förslaget ej böra antagas.

Vidare har frågan om lastpenningarnes upphörande varit föremål

för behandling såväl hos 1863 års tullkomité som nu senast hos skatteregleringskomitén.

Förstnämnda komité, som med afseende å de tullnedsättningar

komitén föreslog icke ansåg sig kunna göra framställning

om afgiftens borttagande, fästade emellertid uti sitt den 22 Juli 1865

afgifna betänkande uppmärksamheten på önskvärdheten af nedsättning

i eller helst fullkomligt upphörande af densamma, så snart statsverkets

öfråga tillgångar sådant medgåfve. Hvad skatteregleringskomitén uti

sitt den 13 September nästlidet år afgifna betänkande anfört i fråga

om lastpenningarne synes jemväl innebära en antydan om komiténs

åsigt, att denna afgift, såsom drabbande en viss näring, bör ur skattesystemet

utgå, ehuru komitén, med den uppfattning, att frågan härom

vore väsentligen beroende af beskaffenheten af de mellan Sverige och

en del främmande makter afslutade sjöfartstraktater, i saknad af närmare

utredning angående beloppet och beskaffenheten af de afgifter,

som i främmande länders hamnar drabba svenska fartyg, funnit sig ej

böra framställa förslag om afgiftens borttagande.

Nu har en underdånig framställning från representanter för den

näringsgren, som af lastpenningarne närmast beröres, gifvit Eders Kongl.

Maj:t särskild anledning att taga frågan om dessas upphörande under

förnyadt öfvervägande. Uti eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift

hafva nemligen rederierna för åtskilliga i Göteborg hemmahörande ångfartyg,

med framhållande, hurusom de afgifter, hvilka för närvarande

tyngde på den svenska skeppsfarten, i hög grad försvårade täflan med

andra länder, anhållit, att någon lindring måtte beredas i de på ångfartygsrörelsen

hvilande utlagor. I häröfver den 12 Oktober nästlidet

år gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande hafva Kommerskollegium

samt Generaltull- och Lotsstyrelserna bland andra åtgärder, som vore

egnade att Åverka i den af sökandena åsyftade riktning, uttalat sig för

önskvärdheten och lämpligheten af lastpenningarnes upphörande med

hänsyn till såväl sjöfartens befrämjande som afgiftens olämplighet såsom

beskattningstitel.

Ifrågavarande afgift, hvilken bör noga särskiljas från fyr- och

båkafgift och andra liknande umgälder, som af skeppsfarten utkräfvas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 9.

< såsom direkt godtgörelse för inrättningar och anstalter till sjöfartens

gagn, hvilar på en grund, som ur statshushållningens synpunkt måste

anses oegentlig, enär den utgör en beskattning icke på den af skeppsrederirörelsen

härflytande inkomst utan på sjelfva fartyget eller det

fortskaffningsmedel, genom hvilket varan tillföres förbrukaren. I följd

häraf verkar den ogynsamt på den för vårt land så naturliga sjöfartsnäringen

på samma gång den utgör en tunga på sjelfva varuomsättningen

och derigenom bidrager att menligt inverka på prisen såväl å det

egna landets produkter, som öfverföras till den utländska marknaden, som

å do vigtiga konsumtionsartiklar, råämnen, redskap m. in., som från

utlandet tillföras oss. Uppenbart är nemligen, att då vid uppgörande

af fraktslut lastpenningarne måste ingå såsom en faktor vid fraktens

bestämmande, denna i allmänhet stegras med ett mot berörda afgift

svarande belopp, hvilken stegring åter i de flesta fall drabbar den fraktade

varan. Dels är afgiften således att betrakta såsom en tilläggsafgift

utöfver de faststälda tullsatserna å tullpligtiga varor, dels ock

tynger den jemväl å tullfria artiklar, och deribland finnas dock sådana,

för hvilka, såsom kändt, är, en tullafgift vore med nuvarande tull-lagstiftnings

grundsatser alldeles oförenlig. Icke heller må man hängifva

sig åt den föreställningen, att i fråga om varu-utförseln denna afgift

icke skulle drabba den svenske säljaren. Denne måste nemligen nöja

sig med det på den utländska marknaden gällande priset, och huruvida

detta pris kan möjliggöra en försäljning med vinst, beror ofta derpå,

att kostnaderna för varans transporterande till utlandet kunna nedbringas

så mycket som möjligt.

Ett ytterligare skid mot ifrågavarande skatt förfinnes i den ofvan

antydda omständigheten, att afgiften kan verka såsom en obillighet

mot de inhemske skeppsredarno, för så vidt nemligen dessa i följd af

den rådande täflan mellan sjöfartens idkare vid vissa tillfällen äro

hänvisade till mindre gynsamma fraktvilkor. Då verkar skatten väl

icke till varans fördyrande, utan i stället såsom en dubbel beskattning

till staten för rederirörelsen, hvilken ju i likhet med afl annan näring

drabbas af inkomstbevillning, och i fråga om de skattebidrag, hvilka

derutöfver skäligen kunna för densamma ifrågakomma, torde böra behandlas

på samma sätt som andra näringar, d. v. s. genom tillämpning

af stämpelskatten. Nu deremot träffas den inhemska rederirörelsen,

utom af inkomst- och stämpelskatt, jemväl af en särskild skatt i lastpenningarne,

hvilket måste innebära en oegentlighet.

Visserligen har mot lastpenningarnes borttagande den anmärkning

blifvit framstäld, att, då varutransporten till och från svenska

hamnar till betydlig del verkställes medelst främmande länders fartyg,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Frop. N:o 9. 5

det skulle blifva de utländske skeppsredare som i väsentlig mån

komme att skörda vinsten af en sådan åtgärd. Men då, på sätt ofvan

är framhållet, afgiften i de flesta fall i sista hand drabbar den fraktade

varan, torde berörda anmäkning ej kunna tillerkännas någon afgörande

vigt. Att åter från afgiften befria de svenska fartygen, men

låta den qvarstå för de utländska, derför utgöra do med flertalet länder

ingångna sjöfartstraktater ett hinder, i det genom dessa tillförsäkrats

berörda länders fartyg enahanda förmåner som svenska; och att. bibehålla

afgiften allenast för de länders fartyg, med hvilka sjöfartstraktater

ej äro af slutade, är desto mindre lämpligt, som statsverket af en

dylik anordning ej skulle hemta någon nämnvärd inkomst.

Att dessa afgifter innefatta en oegentlig beskattning, är ock en

åsigt, som i flera andra länders lagar vunnit erkännande. Sålunda

hafva de i Storbritannien och Irland, Nederländerna samt Belgien af

sjöfarten tillförne utkräfda afgifter, motsvarande lastpenningar^, redan

för längre tid tillbaka afskaffats. I Finland och Mecklenburg utgöras

ej heller vidare några lästafgifter. I Danmark äro de under olika benämningar

förut utgående umgälder sedan år 1863 sammanslagna till

en enda skeppsafgift, som beräknas icke såsom hos oss i fråga om

lastpenningar efter fartygets hela drägtighet, utan endast efter det gods,

som lossas eller lastas.

Lastpenningarne uppgingo för år 1881 till 520,382 kronor och i

medeltal för femårsperioden 1877—1881 till 504,408 kronor om året,

men hafva under ett och annat tidigare år. uppgått till högre belopp.

Jag vill emellertid icke nu ifrågasätta denna afgifts fullkomliga upphäfvande

på en gång, utan liksom Eders Kongl. Maj:t funnit andra

skatter, hvilkas bibehållande icke ansetts lämpligt, dock böra endast

småningom försvinna, synes mig för närvarande anledning icke förekomma

att låta den hemställan, jag nu går att i underdånighet afgifva,

afse annat än en nedsättning i skatten, hvilken torde få ske med 4 öre,

så att afgiften komme att utgöra 10 i stället för 14 öre per ton. Den

härigenom uppkommande minskning i statsinkomst kan beräknas till

högst 200,000 kronor, och då har jag stödt denna beräkning på en

uppbörd af lastpenningar, högre än den under en följd af år nu varit.

Då lastpenningarne inräknas i tullmedlen, kan, i betraktande af de

stora öfverskott denna statsinkomst under de senare åren lemnat utöfver

den i riksstaten beräknade siffra, den nedsättning i lastpenningarne

jag ifrågasatt icke verka någon rubbning i den beräkning af

tullmedlen, som af Statskontoret blifvit för den nu förestående statsregleringen

föreslagen och enligt hvilken siffran för denna inkomsttitel

skulle bibehållas lika med den i detta års riksstat upptagna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen, att den i § 4 af de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser

om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör under namn af

lastpenningar omförmälda afgift må från och med år 1884 utgå med

ett till 10 öre nedsatt belopp.

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lemna bifall, och skulle proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. AK 2TU 1883:13 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13 s. 6 i texten