Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften

1884-03-07 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1884:24, Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. ni.

Kong!.. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa

ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften;

gifven Stockholms slott den 30 Januari 1884.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t, som icke ifrågasätter, att den jemlikt

Kongl. förordningen den 14 September 1883 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter utgående bevillning för

gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare bör utgöras, härmed i

nåder föreslå Riksdagen att, besluta nedannämnda ändringar i gällande

förordning angående stämpelafgiften, nemligen:

§ 3.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i § 8 nämnda undantag, denna tariff:

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Patentbref......................

___

25

—

—

—

__

—

—

—

—

—

Bih. till Riksd. Prof, 1884. 1 Sand. 1 Afd. 10 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

§ 9.

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara

försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då arflåtaren efterlemna! bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fidla

100 kronor af behållningen i boet; samt

då arflåtaren efterlemna! fjärmare arfvinge eller aflidit utan

känd arfvinge: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen

i boet.

Befrielse----------------fordras.

Såsom------------behållningen.

Byte ------------egendom.

Certeparti — — — — — — — -— — — — Skuldebref.

Fideikominissbref om fast egendom; lika med Testamente om fast egendom.

Fraktslut-----Certeparti.

Förvärf---------egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart

företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led, till syskon eller deras afkomlingar eller ock till

kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat

allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller

fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Der afhandling om gåfva, utan tillägg till eller förändring i

stadgade vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid,

räknadt från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes,

eger stämpelbeläggning rum allenast lör sista fånget; och bör

dervid stämpelafgiftens belopp enligt ofvan stadgade grunder beräknas

såsom hade egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått

till den, som på grund af sista fånget deraf varder innehafvare.

Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.

Gåfva af fartyg-----drägtighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

Skuldebref----jernväg.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt

med stämpel till nedannämnda belopp:.

då egendomen i testamente gifvits till efterlefvande make,

skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras

afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,

allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiifond,

pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from

stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.

Undantagskontrakt — — —--egendom.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Tkemptander.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 30

Januari 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Themptander anförde:

sammanhang med afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande

öfver ett af Statskontoret väckt förslag, att, med ändring af

nådiga cirkuläret den 5 December 1873 angående kontrollen å bevillmngsafgifter

för testamenten m. m., måtte i nåder förordnas, att

de uti § 8 af nådiga kungörelsen den 11 December 1811 omförmälda

handlingar hädanefter borde _ af hofrätter och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

omedelbarligen till Kammarrätten öfverlemnas, hemstälde

sistnämnde embetsverk i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1877,

att, enär ifrågavarande nådiga kungörelse af den 11 December 1811

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

dels innehölle stadgande!!, hvilka numera vore utan tillämplighet, dels

saknade bestämmelser, hvilka kunde anses erforderliga, Eders Kong].

Maj:t täcktes, jemte vidtagande af den utaf Statskontoret förordnade

förändring, förordna om verkställande af den ändring och omarbetning

utaf nämnde kungörelse, som af förhållandena påkallades. Eders Kongl.

Maj:t, som den 31 Augusti 1877 meddelade nådiga föreskrifter i det

af Statskontoret ifrågasatta hänseende, behagade ock samma dag anbefalla

Kammarrätten att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag

till de ändringar i 1811 års berörda kungörelse eller till den nya författning

i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad. Till åtlydnad

af denna nådiga befallning har Kammarrätten uti underdånig

skrifvelse den 30 Maj 1879 inkommit med förslag till kungörelse angående

hvad som för kontroll å erläggande och redovisande af bevillningsafgifterna

för gåfva, testamente, fideikommiss och arf iakttagas bör.

Sedan ej mindre Statskontoret än äfven, beträffande sättet för handläggning

af de i Stockholm förekommande bevillningsärenden af detta

slag, Ofverståthållareembetet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

öfver berörda författningsförslag, tillåter jag mig nu underställa detta

ärende Eders Kongl. Maj:ts pröfning.»

Departementschefen föredrog härefter Kammarrättens omförmälda

skrifvelse och förslag jemte deröfver afgifna utlåtanden och yttrade

vidare:

»Då det nu tillkommer mig att inför Eders Kongl. Maj:t uttala

min åsigt angående det föredragna författningsförslaget, kan jag, under

erkännande att de af embetsverken föreslagna bestämmelser innefatta

icke oväsentliga förbättringar i nu gällande lagstiftning i ämnet, likväl

icke undertrycka mina farhågor, att den öfverklagade bristen på kontroll

å ifrågavarande bevillnings utgörande endast i ringa mån komme att

varda afhjelpt genom nämnda bestämmelsers upphöjande till lag. De

hinder, som möta för åstadkommande af en verksam kontroll, synas

mig nemligen vara af den beskaffenhet, att det väl kan ifrågasättas,

huruvida de icke äro oskiljaktigt förbundna med sjelfva skatteformen,

sådan denna nu är anordnad.

Eu tillfyllestgörande kontroll å utgörandet af de ifrågavarande afgifterna

för gåfva, testamente, fideikommiss och arf förutsätter å vederbörande

myndigheters sida dels, för afgörande huruvida sådan afgift bör

utgå, ett noggrant aktgifvande på de särskilda omständigheterna vid

hvarje till myndighetens officiella kännedom bragt öfvergång af egendom

genom dödsfall eller gåfva, dels tillsyn derå, att förfallen afgift varder

inbetald. Denna kontrollerande verksamhet är enligt 1811 års kungörelse

sålunda fördelad, att medan vederbörande uppbördsmän åligger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

tillse, att afgift till behörigt belopp varder erlagd af dem, hvilkas

skyldighet att erlägga bevillning är känd, äro domstolarne pligtige att

vaka deröfver, att ingen må undandraga sig sådan bevillningsskyldigliet

— blott hvad fideikommiss beträffar åligger hela kontrollen uppbördsmännen,

hvarföre för detta fall böter för underlåtenhet att göra

föreskrifven anmälan om mottagande af fideikommiss äro stadgade. ^ —

Dessutom tillkommer det Kammarrätten att medelst granskning af de

förteckningar, ej mindre uppbördsmännen än domstolarne äro skyldige

att årligen afgifva, undersöka, huruvida dessa myndigheter behörigen

fullgjort sina åligganden.

Det har länge varit erkändt, att enligt nu gällande lagstiftning

vid hvartdera af dessa tre moment i kontrollen häfta vissa bristfälliglieter

eller oegentligheter. Hvad först angår den kontroll, som bör

utöfvas af uppbördsmännen, saknas i författningarne hvarje föreskrift

om skyldighet för den, som mottagit gåfva, testamente, fideikommiss

eller arf, att till uppbördsmännen ingifva, jemte förbindelsen om skattens

erläggande, sådana handlingar, att uppbördsmännen deraf må

kunna utröna, huruvida skattens belopp blifvit rigtigt beräknad. Att

uppbördsmannens uppgift härigenom skall i hög grad försvåras är

gifvet, likasom det icke heller torde kunna förnekas att den i inom. 1

af nådiga kungörelsen den 13 Februari 1863 skattskyldig medgifna

rätt att välja huruvida han vill inbetala afgiften till uppbördsmännen i

den ort der arflåtaren eller testamentsgifvaren o. s. v. varit senast

mantalsskrifven eller i den ort der den skattskyldige sjelf är boende,

måste motverka uppbördsmannens verksamhet för öfvervakande att afgifterna

varda behörigen inbetalda. Och då hvarje underdomstol är

skyldig att årligen till så väl landshöfding som hofrätt insända förteckningar

på bevillningsskyldiga testamenten m. in., samt hvarje uppbördsman

är pligtig att till landshöfdingen årligen insända dels vid

uppbördsårets slut redogörelse öfver bevillningen, dels inom Januari

månads utgång förteckning å alla af honom meddelade attester och

qvittenser rörande aflemnade förbindelser å bevillningen eller inbetalda

afgifter, hvarefter landshöfding och hofrätt hafva att insända dessa

förteckningar och redogörelser till Kammarrätten, uppkommer härigenom

en skriftvexling, som väl må anses alltför vidlyftig och betungande

i förhållande till det jemförelsevis ringa belopp skatten inbringar,

medan den ändock vid saknaden af förpligtelse för den skattskyldige

att förete de för skattens beräknande erforderliga handlingar icke sätter

Kammarrätten i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt utöfva

sin kontrollerande verksamhet.

Det af Kammarrätten utarbetade författningsförslaget afser, jemte

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

ett sammanförande af hittills på skilda håll meddelade föreskrifter, samt

uteslutande af numera otillämpliga bestämmelser och i vissa delar förbättrad

redaktion af sådana, som fortfarande böra gälla, hufvudsakligen

att afhjelpa de af mig nu omförmälda olägenheterna. För sådant

ändamål har Kammarrätten stadgat skyldighet för gåfvo-, testamentseller

arftagare äfvensom för fideikommissarie att till uppbördsmannen

aflemna afskrift af gåfvobrefvet, testamentet, bouppteckningen eller fideikommissförfattningen,

hvarjemte föreslagits, att antalet af de redogörelser,

som böra af vederbörande myndigheter afgifvas, måtte min-,

skas genom underdomstolarnes befriande från skyldigheten att insända

ofvan omförmälda förteckning till Hofrätten samt sammanslagning

till en af de två redogörelser, uppbördsmännen hittills haft att afgifva.

Statskontoret har, lika med två reservanter inom; Kammarrätten,

föreslagit att den valfrihet i fråga om uppbördsman, som

hittills tillkommit skattskyldig, måtte uppliäfvas genom en föreskrift

att anmälan om erhållande af gåfva, testamente, arf eller fideikommiss

alltid bör ske hos uppbördsmannen i den ort der gifvare, testator eller

arflåtare senast varit mantalsskrifven eller der fideikommisset är

beläget, hvarförutom Statskontoret hemstält om åläggande för den skattskyldige

att till uppbördsmannen ingifva, förutom afskrift, af gåfvobref,

testamente, fideikommissförfattning eller bouppteckning, jemväl öfriga

för bevillningsafgiftens beräknande erforderliga handlingar.

Genom antagande af de utaf Kammarrätten föreslagna bestämmelser,

med dervid af Statskontoret gjorda ändringar och tillägg, anser

jag, att den kontroll, som åligger uppbördsmännen samt Kammarrätten,

om än fortfarande, i förhållande till skattens afkastning förbunden med

alltför omständliga former, borde blifva så verksam och tillika så förenklad

som med naturen af. den ifrågavarande skatten vore förenligt.

Jag skulle heller icke tvekat att förorda dessa bestämmelsers utfärdande,

om jag kunnat anse kontrollen i dess helhet komma att derigenom varda

väsentligen stärkt. Men enligt mitt förmenande ligger den svaga punkten

i det nuvarande kontrollsystemet icke så mycket i det sätt, hvarpå

uppbördsmännens och Kammarrättens kontroll är anordnad, som fastmera

i de funktioner, i afseende på kontrollen, som äro domstolar^

tillagda, och denna punkt har — med undantag för vissa föreskrifter

om tillvägagåendet i det fall att förseelse mot författningen blifvit

upptäckt — icke blifvit och icke heller kunnat blifva i embetsverkens

författningsförslag berörd.

Såsom jag förut nämnt, åligger det domstolarne att tillse det

ingen må undandraga sig skyldigheten att erlägga bevillning för gåfva,

testamente eller arl och att för sådant ändamål hålla hand deröfver

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

att behöriga förbindelser å afgiftsbeloppet äro fogade vid till domstolen

ingifna hithörande handlingar. Denna del af kontrollen är den ojemförligt

vigtigaste, ty om densamma försummas, måste det komma att

bero af en tillfällighet, om en underlåtenhet att fullgöra bevillningsskyldigheten

skall komma till uppbördsmannens kännedom, och af det

sätt, hvarpå denna kontroll utöfvas, beror således huruvida den för

uppbörden af denna skatt anordnade procedur skall kunna fylla sitt

ändamål. Men härvid är att märka, att, medan å ena sidan de fall,

i hvilka afgift kan ifrågakomma till utgörande och undersökning följaktligen

bör af domstolen anställas, äro synnerligen talrika och snart

sagdt dagligen förekommande, äro å andra sidan de fall, i hvilka afbiten

verkligen bör utgå, ytterst sällsynta. Hvarje bouppteckning, som

till domstolen ingifves, hvarje testamente, som derstädes bevakas, och

hvarje gåfvobref om fast egendom, derå lagfart sökes, måste granskas

för utrönande, huruvida förhållandet mellan arflåtare och arftagare,

testamentsgifvare och testamentstagare, gifvare och gåfvotagare varit

sådant, att bevillning skall utgöras, men, sedan under tidernas lopp

antalet undantag från bevillningsskyldigheten äfvensom det bevillningsfria

minimum så ökats, att numera efterlefvande make, ascendenter,

descendenter, syskon och deras afkomlingar äfvensom kyrkor samt

undervisnings- och välgörenhets- med flere inrättningar äro från bevillning

frikallade, och belopp understigande 5,000 kronor bevillningsfria,

kunna årtionden förgå, utan att domstolen får tillfälle att tillämpa

författningen. Det kan icke anses med det allmännas intresse förenligt-,

att domstolarne, som äro öfverhopade med andra, för samhället

långt vigtigare göromål, skola belastas med ifrågavarande vidlyftiga

granskningsarbete och det kan ej heller vara egnadt att ingifva förvåning

om vid ett sådant missförhållande mellan det stora antalet tillfällen,

då kontrollen bör vara verksam, och de få fall, då något med

kontrollen åsyftadt förhållande förefinnes, kontrollen efterhand skulle

slappas. Huru åter domstolarne fullgöra sin granskningsskyldighet,

kan i följd af förhållandenas natur ej blifva föremål för någon ytterligare

kontroll. Dertill kommer att i eu mängd fall, der bevillning

borde utgöras, domstolarne aldrig få ett dylikt ärende under sin handläggning.

Ett testamente behöfver icke hos domstol bevakas, utan

kan blifva lika giltigt genom arfvingarnes utan föregången bevakning

dertill lemnade godkännande. I sådant fall undandrager sig testamentstagaren

ifrågavarande bevillning helt och hållet, och något tillfälle

till kontroll förefinnes icke ens.

Då uppbörden af den ifrågavarade bevillningen emellertid icke

lärer kunna försiggå utan domstolarnes medverkan vid kontrollen —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

ty påföljden af böter, som vid underlåtenhet att anmäla öfvergång af

fideikommiss, hvilken ändock i allmänhet kommer till uppbördsmannens

kännedom, må vara lämplig, kan svårligen anses tillräckligt verksam

i fråga om gåfva, testamente eller arf, — men nämnde kontrollfunktions

bibehållande hos domstolarne hvarken med afseende på rättskipningens

intressen eller ur synpunkten af kontrollens effektivitet synes mig

önskvärd!, återstår ej annan utväg än att undersöka, huruvida för uttagandet

af den särskilda beskattning, som ansetts böra drabba vissa

slag af egendomsöfvergång, ej annan form än den nuvarande så kallade

testamentsbevillningen står att finna. Det är kändt att flera slag af

handlingar, som röra transaktioner eller förhållanden af beskaffenhet

att föranleda till utgörande af testamentsbevillning, äfven äro underkastade

beskattning under form af stämpel. Vid sådant förhållande

framställer sig otvunget frågan, huruvida icke jemväl bevillningsafgifterna

för gåfva, testamente, fideikommiss och arf skulle kunna under

sistnämnda form uppbäras? De fördelar, som vore förenade med ett

sådant utbyte af bevillningen mot stämpelbeskattning, ligga i öppen

dag. I stället för den nuvarande fristående skatten, som kräfver en

sjelfständig, med tunga former arbetande kontrollapparat, hvilken måste

hållas i ständig verksamhet, men med afseende på sällsyntheten af de

fall, då bevillning bör utgöras, merendels arbetar så att säga i luften,

komme att träda en skatt, som, under form af förhöjning i en redan

bestående, och, utan att kräfva annan kontrollapparat än den för

stämpelskatten i allmänhet förefintliga, med i regeln osviklig säkerhet

komme att drabba skatteföremålet, så snart detta visade sig. Och för

den skattskyldige, som enligt nu gällande bestämmelser måste i och

för skattens erläggande fullgöra en mängd ganska besvärliga föreskrifter,

såsom skyldigheten att upprätta löftesskrift om skattens

utgörande i behörig tid, att anskaffa borgen härför, att aflemna löftesskriften

till uppbördsmannen, att vid testamentet, bouppteckningen

eller gåfvobrefvet, då handlingen till rätten ingifves, bilägga uppbördsmannens

attest om löftesskriftens mottagande, att hos uppbördsmannen

årligen anmäla de hinder, som möta för skattens erläggande, och slutligen

att hos uppbördsmannen inbetala skatten, bör det blifva en lättnad

att, med befrielse från alla dessa formaliteter, få fullgöra sin betalningsskyldighet

i sammanhang med erläggandet af den stämpelafgift,

som i alla händelser skall utgå.

Bevillning skall enligt gällande stadganden erläggas för gåfva af

fast egendom samt för testamente, fideikommiss och arf af fast eller lös

egendom. Fång af fast egendom på grund af gåfva, testamente eller

Bill. till Bilcsd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

fideikommiss skall enligt allmän lag lagfaras, dervid enligt gällande

stämpelförordning stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af fastighetens värde skall utgöras. Hvad gåfva och testamente

af fast egendom beträffar, möter icke något hinder att genom stämpelafgiftens

förhöjning till 1 krona 60 öre i de fall, då bevillning hittills

bort erläggas, uttaga ersättning för denna skatt. För att förebygga

ett kringgående af skatten genom ett sådant anlitande af den medgifna

rätten att inom lagfartstiden stämpelfritt å annan person transportera

erhållen gåfva af fast egendom, att mellan gifvaren och den tillämnade

gåfvotagaren inskjutes en med gifvaren i sådant led beslägtad person

att endast den lägre stämpeln bör af denne utgöras, erfordras allenast

föreskrift, att i detta fall stämpelafgiften skall beräknas såsom hade

egendomen omedelbart öfvergått från gifvaren till den, som på grund

af transporten deraf varder innehafvare. I de nu angifna fallen, då

frågan är om gåfva eller testamente af fast egendom, blir den nuvarande

skattskyldigheten bibehållen oförändrad, och förändringen gäller endast

formen för skattens utgörande.

Enahanda blir förhållandet, om man beträffande fideikommiss, bestående

i fast egendom, efter samma grund utbyter bevillningen mot

stämpel. Dervid skulle endast den skilnad inträda, att fideikommissarien

genom förändringen komme att beröfvas den honom jemlikt § 9 i

nådiga förordningen den 14 September 1883 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter medgifna rättighet att låta

med bevillningens inbetalning anstå under ett år från fideikommissets

tillträdande. Grunden för denna rättighet, som först medgafs genom

bevillningsförordningen den 17 Maj 1861, är att söka deruti, att det

för tillträdaren af ett fideikommiss ofta måste vara förbundet med rätt

mycken svårighet, att innan han ännu någon afsevärd tid innehaft fideikommisset,

kunna anskaffa de för erläggande af bevillningsbeloppet erforderliga

medel. Härvid bör dock icke förbises, att, då ifrågavarande

stadgande i bevillningsförordningen infördes, var bevillningen för fideikommiss

bestämd till 5 procent af egendomens värde, hvaremot densamma

numera är satt till allenast 1 procent af samma värde. De

svårigheter, som i berörda afseende kunna för fideikommissarie uppstå,

synas mig derföre numera icke vara af den betydenhet, att de böra

afhålla från genomförande af den i öfrigt önskvärda förändringen.

Vidkommande åter testamente, fideikommiss och arf af lös egendom

saknas allmänt gällande föreskrift om skyldighet att till rätten ingifva

någon handling, hvari det till grund för skattens utgörande liggande

rättsförhållandet finnes omförmäldt, och här erbjuder sig följaktligen

ej heller samma utväg för utbytande af bevillningen mot stäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

pel som vid gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom. Arf

af fast egendom skall visserligen lagfaras, men då stämpel vid lagfart

af arffallen egendom i allmänhet icke eger rum, torde det icke befinnas

lämpligt att särskildt för nu ifrågavarande, endast sällan förekommande

fall införa sådan. Att, om bevillningen för gåfva, testamente och fideikommiss

af fast egendom utbytes mot stämpel, låta för öfriga fall, då

bevillning enligt nu gällande stadganden bör utgå, denna skatteform

qvarstå, kan emellertid icke vara skäl. Den svårhandterliga och dock

med afseende på effektiviteten otillfredsställande kontroll, denna skatteform

påkallar, gör, såsom jag redan erinrat, densamma olämplig och

står ej i något rimligt förhållande till den ganska ringa afkastning,

statskassan upphemtar af hela denna skatt. För den nuvarande bevillningen

af gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom skulle

beredas vederlag genom det af mig nyss antydda utbytet af bevillningen

mot stämpel, men det låter sig icke utredas, i hvad mån bevillningen

för sistnämnda fall bidrager till den statsinkomst, som hittills uppstått

af bevillningen för gåfva, testamente, arf och fideikommiss i dess

helhet. Att helt och hållet efterskänka den statsinkomst, denna bevillning

hittills lemnat i andra fall än då ett fullt eqvivalent utbyte

mot stämpel kan ega rum, torde emellertid ej vara tillrådligt, helst en

betydligare del af den hittills varande testamentsbevillningen torde hafva

utgjorts just vid testamenten af lös egendom. Åtminstone anser jag mig

pligtig att anvisa en utväg att bereda statsverket ersättning för hela den afkastning,

ifrågavarande bevillning hittills lemnat. I det yttrande till statsrådsprotokollet

för den 8 Januari 1883, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till sistlidne Riksdag med förslag till förordning angående

stämpelafgiften, hade jag tillfälle att fullständigare utveckla min åsigt

derom, att arfsbeskattningen icke spelar den rol inom vårt skattesystem,

som med rätta borde densamma tillkomma, och det förslag, som då

af Eders Kongl. Maj:t understäldes Riksdagens pröfning, gick derföre

i rigtning att genom höjande af bouppteckningsstämpeln, under hvilken

form arfsskatt hos oss utgår, bereda statsverket ökade inkomster.

Men samma förslag innebar jemväl upphäfvande! af den särskilda bevillningen

för gåfva, testamente, arf och fideikommiss, och då, såsom nu,

hade jag att såsom skäl mot sistnämnda skatteforms användande åberopa

den så väl af skatteregleringskomitén som vid flera tillfällen af

statsrevisorerne uppmärksammade svårigheten i fråga om kontrollen

öfver denna bevillnings utgörande. Det mera omfattande förslag till

arfsskattens utveckling, som vid förra riksdagen framlades, förföll

emellertid, då i följd af dermed sammanhängande frågors utgång några

ökade skatter ej erfordrades, och Riksdagen ansåg sig derföre böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.

bibehålla den så kallade testamentsbevillningen i dess dittills varande

form samt inrymde bestämmelserna derom i den af Eders Kongl. Maj:t

föreslagna förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, ehuru denna förordnings rubrik uppenbarligen

ej var fullt passande för en så beskaffad bevillning som för arf, testamenten

och gåfvor. Jag har emellertid förestält mig, att det till senaste

Riksdagen afgifna förslaget om den så kallade testamentsbevillningens

utbytande mot en höjd stämpel å bouppteckningar kunde vara förtjent

att tagas i särkildt öfvervägande, och det förslag, jag tillstyrker Eders

Kongl. Maj t att till denna Riksdag aflåta, går således ut derpå, att en

mindre förhöjning i den nu stadgade stämpeln för bouppteckningar må

ske i de fall, då bröstarfvingar icke lefva efter. I sådana sterbhus,

der bröstarfvingar finnas, torde det mera sällan ifrågakomma, att egendom

är borttestamenterad under sådana förhållanden, som nu betinga

testamentsbevillning, och någon anledning finnes således icke att låta

dylika sterbhus drabbas af en skatteförhöjning såsom vederlag för

testamentsbevillningen. Förhöjningen, sådan den af mig föreslagits,

komme visserligen att drabba åtskilliga arfvingar, som för närvarande

äro befriade från utgörande af särskild bevillning, nemligen skyldeman

i rätt uppstigande led samt syskon och deras afkomlingar, men mot

denna förhöjning för dem bör någon gensaga så mycket mindre kunna

göras, som derigenom åt den inom arfsbeskattningen vanliga regeln,

att arfsskatten bör graderas i förhållande till slägtskapsledens aflägsenhet,

komme att beredas en visserligen i och för sig obetydlig, men

dock något mer än hittills utsträckt tillämpning.

För beräkning af storleken af det inkomstbelopp, som genom

upphörande af bevillningen för testamente och fideikommis af lös egendom

samt för arf af fäst och lös egendom skulle frångå staten och

borde genom förhöjning i bouppteckningsstämpeln ersättas, möter svårighet

i saknaden af tillräckligt fullständiga statistiska uppgifter. Hela

den så kallade testamentsbevillningen inbragte nedannämnda år följande

belopp:

1878

1879

1880

1881

1882

kronor 30,990: 45

„ 18,716: 32

„ 39,929: 37

„ 36,595: 89

,. 13,161: 29

eller i medeltal för dessa fem år 27,878 kronor 66 öre. Omfördelningen

af detta belopp på de olika, under detta slag af bevillning fallande

skatteföremålen föreligga deremot inga uppgifter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

Om en förhöjning i stämpeln för vissa slag af bouppteckningar

skall ega rum, lärer emellertid denna förhöjning svårligen kunna bestämmas

till lägre belopp än 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af

behållningen i boet. Med ledning af det genom Finansdepartementets

försorg utarbetade sammandrag öfver stämpelafgifterna för bouppteckningar

med flera handlingar under åren 1873—1877 har Skatteregleringskomitén

beräknat (Komiténs betänkande III sid. 261 och följande), att,

sedan från summan af behållningen vid bouppteckningarne under dessa

år frånräknats dels beloppen under 1,000 kronor, dels giftorätt, beräknad

till \ af all qvarlåtenskap, såsom beskattningsbar behållning skulle

återstå ett belopp af i årligt medeltid omkring 59,290,000 kronor.

Efter jemförelse, vid felande uppgifter om förhållandet i vårt eget land,

af det sätt hvarpå i Danmark arfsbeloppen fördelat sig på olika slägtskapsled,

och under antagande att bakarfven förhålla sig till bröstarfven

som 1 : 10, har komitén vidare kommit till det resultat att af nyssnämnda

summa, 59,200,000 kronor, skulle af bröstarfvingar ärfvas

37,779,588 kronor samt fjermare arfvingar och oskylda följdaktligen

tillfalla 21,510,412 kronor. En förhöjning i bouppteckningsstämpeln

med 10 öre för hvarje fulla 100 kronor skulle alltså för sistnämnda

belopp inbringa en summa af 21,510 kronor. Om ock vid jemförelse

med den siffra, som uttrycker afkastningen af hela den så kallade

testamentsbevillningen, detta belopp må hända kan antagas vara något,

om ock obetydligt högre, än det, för hvilket ersättning genom förhöjning

i bouppteckningsstämpeln bör beredas, må dock icke förgätas, att

utan tvifvel ett icke obetydligt belopp testamenterad, fideikommitterad

och ärfd egendom hittills undandragit sig beskattning till följd af

bristande kontroll.

Enligt § 8 i ofvanåberopade nådiga förordning af den 14 September

1883 åtnjutes bevillningsfrihet för gåfva, testamente, fideikommiss

och arf, som i värde icke uppgår till 5,000 kronor. Med fästadt

afseende derå, att testamentsbevillningen borde direkt utbytas mot

stämpel endast i fråga om gåfva, testamente och fideikommiss af fast

egendom, vid hvilka fall säkerligen en jemförelsevis högre skatteförmåga

i allmänhet kan hos den skattskyldige förutsättas, saknar jag

anledning att förorda upptagande af motsvarande undantag från den

föreslagna nya lagfartsstämpeln.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t, med förklarande att Eders Kongl. Maj:t

icke ifrågasätter, att den jemlikt nådiga förordningen den 14 September

1883 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

utgående bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2é.

bör utgöras, täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att vidtaga

sådana förändringar i förordningen angående stämpelafgiften, att de af

mig föreslagna bestämmelser rörande stämpeln för bouppteckning, fideikommiss,

gåfva och testamente må varda deri upptagna.

I sammanhang härmed tillåter jag mig fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet derpå, att eu förändring i stämpelförordningen torde

påkallas jemväl af bestämmelserna i det genom nådig proposition den

25 innevarande månad Riksdagen understälda förslag till förordning

angående patent.

Enligt gällande stämpelförordning utgår stämpeln för patentbref

med 7 kronor-för hvarje år af den tid, för hvilken patenträtt beviljas.

Då nu, enligt nyssberörda förslag, patenttiden för alla patent, med

undantag af tilläggspatent, blifvit bestämd till 15 år, skulle, med tilllämpning

af nu gällande grunder för stämpelafgiftens beräkning, sådan

afgift enligt regeln utgöras för hvarje patentbref med 105 kronor.

Med inberäkning af den särskilda afgift af 50 kronor, som enligt § 11

i författmingsförslaget skall inbetalas vid hvarje ansökning om patent,

skulle alltså sammanlagda kostnaden för erhållande af patent uppgå

till 155 kronor, hvilket belopp, på sätt chefen för Civildepartementet

vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t ock anmärkt, komme

att för en fattig uppfinnare varda alltför betungande. Med afseende

härpå har bemälde departementschef påpekat önskvärdheten af en nedsättning

i patentstämpeln. Jemte det jag instämmer häruti, tillåter

jag mig framhålla, att med den allmänna patenttidens fixering till

viss, för alla patent lika tid, den nu stadgade grunden för stämpelbeloppets

beräknande, eller den tid, för hvilken patenträtt beviljas,

komme att sakna all betydelse. Patentstämpeln synes mig derför böra

sättas till visst, för alla patent lika belopp, hvilket, med iakttagande

af skälig nedsättning i nu stadgade afgift, torde kunna bestämmas till

25 kronor.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till 25 kronor bestämma stämpelafgiften

för patentbref.41

Uti hvad föredragande Departementschefen sålunda

hemstält instämde Statsrådets öfriga ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.

bifall och förordna, att i öfverensstämmelse dermed

nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan Litt. C till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Axel Adelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1884:6 Betänkande, angående stämpelafgiften. Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillni s. 1 i texten