Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften
1884-03-07 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1884:24, Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
1
N:o 24.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. ni.
Kong!.. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa
ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften;
gifven Stockholms slott den 30 Januari 1884.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t, som icke ifrågasätter, att den jemlikt
Kongl. förordningen den 14 September 1883 angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter utgående bevillning för
gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare bör utgöras, härmed i
nåder föreslå Riksdagen att, besluta nedannämnda ändringar i gällande
förordning angående stämpelafgiften, nemligen:
§ 3.
I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i § 8 nämnda undantag, denna tariff:
i
Afd.
2
Afd.
3
Afd.
4
Afd.
5
Afd.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
Kr.
ö.
Patentbref......................
___
25
—
—
—
__
—
—
—
—
—
Bih. till Riksd. Prof, 1884. 1 Sand. 1 Afd. 10 Käft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
§ 9.
Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara
försedd med stämpel till nedannämnda belopp:
då arflåtaren efterlemna! bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fidla
100 kronor af behållningen i boet; samt
då arflåtaren efterlemna! fjärmare arfvinge eller aflidit utan
känd arfvinge: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet.
Befrielse----------------fordras.
Såsom------------behållningen.
Byte ------------egendom.
Certeparti — — — — — — — -— — — — Skuldebref.
Fideikominissbref om fast egendom; lika med Testamente om fast egendom.
Fraktslut-----Certeparti.
Förvärf---------egendom.
Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart
företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:
då egendomen gifvits till skyldeman i rätt upp- eller nedstigande
led, till syskon eller deras afkomlingar eller ock till
kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat
allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller
fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde; samt
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.
Der afhandling om gåfva, utan tillägg till eller förändring i
stadgade vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid,
räknadt från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes,
eger stämpelbeläggning rum allenast lör sista fånget; och bör
dervid stämpelafgiftens belopp enligt ofvan stadgade grunder beräknas
såsom hade egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått
till den, som på grund af sista fånget deraf varder innehafvare.
Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.
Gåfva af fartyg-----drägtighet.
3
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.
Skuldebref----jernväg.
Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt
med stämpel till nedannämnda belopp:.
då egendomen i testamente gifvits till efterlefvande make,
skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras
afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,
allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiifond,
pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from
stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;
samt
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.
Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.
Undantagskontrakt — — —--egendom.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Tkemptander.
4
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 30
Januari 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Ryding,
von Krusenstjerna.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Themptander anförde:
sammanhang med afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande
öfver ett af Statskontoret väckt förslag, att, med ändring af
nådiga cirkuläret den 5 December 1873 angående kontrollen å bevillmngsafgifter
för testamenten m. m., måtte i nåder förordnas, att
de uti § 8 af nådiga kungörelsen den 11 December 1811 omförmälda
handlingar hädanefter borde _ af hofrätter och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
omedelbarligen till Kammarrätten öfverlemnas, hemstälde
sistnämnde embetsverk i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1877,
att, enär ifrågavarande nådiga kungörelse af den 11 December 1811
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
dels innehölle stadgande!!, hvilka numera vore utan tillämplighet, dels
saknade bestämmelser, hvilka kunde anses erforderliga, Eders Kong].
Maj:t täcktes, jemte vidtagande af den utaf Statskontoret förordnade
förändring, förordna om verkställande af den ändring och omarbetning
utaf nämnde kungörelse, som af förhållandena påkallades. Eders Kongl.
Maj:t, som den 31 Augusti 1877 meddelade nådiga föreskrifter i det
af Statskontoret ifrågasatta hänseende, behagade ock samma dag anbefalla
Kammarrätten att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till de ändringar i 1811 års berörda kungörelse eller till den nya författning
i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad. Till åtlydnad
af denna nådiga befallning har Kammarrätten uti underdånig
skrifvelse den 30 Maj 1879 inkommit med förslag till kungörelse angående
hvad som för kontroll å erläggande och redovisande af bevillningsafgifterna
för gåfva, testamente, fideikommiss och arf iakttagas bör.
Sedan ej mindre Statskontoret än äfven, beträffande sättet för handläggning
af de i Stockholm förekommande bevillningsärenden af detta
slag, Ofverståthållareembetet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
öfver berörda författningsförslag, tillåter jag mig nu underställa detta
ärende Eders Kongl. Maj:ts pröfning.»
Departementschefen föredrog härefter Kammarrättens omförmälda
skrifvelse och förslag jemte deröfver afgifna utlåtanden och yttrade
vidare:
»Då det nu tillkommer mig att inför Eders Kongl. Maj:t uttala
min åsigt angående det föredragna författningsförslaget, kan jag, under
erkännande att de af embetsverken föreslagna bestämmelser innefatta
icke oväsentliga förbättringar i nu gällande lagstiftning i ämnet, likväl
icke undertrycka mina farhågor, att den öfverklagade bristen på kontroll
å ifrågavarande bevillnings utgörande endast i ringa mån komme att
varda afhjelpt genom nämnda bestämmelsers upphöjande till lag. De
hinder, som möta för åstadkommande af en verksam kontroll, synas
mig nemligen vara af den beskaffenhet, att det väl kan ifrågasättas,
huruvida de icke äro oskiljaktigt förbundna med sjelfva skatteformen,
sådan denna nu är anordnad.
Eu tillfyllestgörande kontroll å utgörandet af de ifrågavarande afgifterna
för gåfva, testamente, fideikommiss och arf förutsätter å vederbörande
myndigheters sida dels, för afgörande huruvida sådan afgift bör
utgå, ett noggrant aktgifvande på de särskilda omständigheterna vid
hvarje till myndighetens officiella kännedom bragt öfvergång af egendom
genom dödsfall eller gåfva, dels tillsyn derå, att förfallen afgift varder
inbetald. Denna kontrollerande verksamhet är enligt 1811 års kungörelse
sålunda fördelad, att medan vederbörande uppbördsmän åligger
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
tillse, att afgift till behörigt belopp varder erlagd af dem, hvilkas
skyldighet att erlägga bevillning är känd, äro domstolarne pligtige att
vaka deröfver, att ingen må undandraga sig sådan bevillningsskyldigliet
— blott hvad fideikommiss beträffar åligger hela kontrollen uppbördsmännen,
hvarföre för detta fall böter för underlåtenhet att göra
föreskrifven anmälan om mottagande af fideikommiss äro stadgade. ^ —
Dessutom tillkommer det Kammarrätten att medelst granskning af de
förteckningar, ej mindre uppbördsmännen än domstolarne äro skyldige
att årligen afgifva, undersöka, huruvida dessa myndigheter behörigen
fullgjort sina åligganden.
Det har länge varit erkändt, att enligt nu gällande lagstiftning
vid hvartdera af dessa tre moment i kontrollen häfta vissa bristfälliglieter
eller oegentligheter. Hvad först angår den kontroll, som bör
utöfvas af uppbördsmännen, saknas i författningarne hvarje föreskrift
om skyldighet för den, som mottagit gåfva, testamente, fideikommiss
eller arf, att till uppbördsmännen ingifva, jemte förbindelsen om skattens
erläggande, sådana handlingar, att uppbördsmännen deraf må
kunna utröna, huruvida skattens belopp blifvit rigtigt beräknad. Att
uppbördsmannens uppgift härigenom skall i hög grad försvåras är
gifvet, likasom det icke heller torde kunna förnekas att den i inom. 1
af nådiga kungörelsen den 13 Februari 1863 skattskyldig medgifna
rätt att välja huruvida han vill inbetala afgiften till uppbördsmännen i
den ort der arflåtaren eller testamentsgifvaren o. s. v. varit senast
mantalsskrifven eller i den ort der den skattskyldige sjelf är boende,
måste motverka uppbördsmannens verksamhet för öfvervakande att afgifterna
varda behörigen inbetalda. Och då hvarje underdomstol är
skyldig att årligen till så väl landshöfding som hofrätt insända förteckningar
på bevillningsskyldiga testamenten m. in., samt hvarje uppbördsman
är pligtig att till landshöfdingen årligen insända dels vid
uppbördsårets slut redogörelse öfver bevillningen, dels inom Januari
månads utgång förteckning å alla af honom meddelade attester och
qvittenser rörande aflemnade förbindelser å bevillningen eller inbetalda
afgifter, hvarefter landshöfding och hofrätt hafva att insända dessa
förteckningar och redogörelser till Kammarrätten, uppkommer härigenom
en skriftvexling, som väl må anses alltför vidlyftig och betungande
i förhållande till det jemförelsevis ringa belopp skatten inbringar,
medan den ändock vid saknaden af förpligtelse för den skattskyldige
att förete de för skattens beräknande erforderliga handlingar icke sätter
Kammarrätten i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt utöfva
sin kontrollerande verksamhet.
Det af Kammarrätten utarbetade författningsförslaget afser, jemte
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
ett sammanförande af hittills på skilda håll meddelade föreskrifter, samt
uteslutande af numera otillämpliga bestämmelser och i vissa delar förbättrad
redaktion af sådana, som fortfarande böra gälla, hufvudsakligen
att afhjelpa de af mig nu omförmälda olägenheterna. För sådant
ändamål har Kammarrätten stadgat skyldighet för gåfvo-, testamentseller
arftagare äfvensom för fideikommissarie att till uppbördsmannen
aflemna afskrift af gåfvobrefvet, testamentet, bouppteckningen eller fideikommissförfattningen,
hvarjemte föreslagits, att antalet af de redogörelser,
som böra af vederbörande myndigheter afgifvas, måtte min-,
skas genom underdomstolarnes befriande från skyldigheten att insända
ofvan omförmälda förteckning till Hofrätten samt sammanslagning
till en af de två redogörelser, uppbördsmännen hittills haft att afgifva.
Statskontoret har, lika med två reservanter inom; Kammarrätten,
föreslagit att den valfrihet i fråga om uppbördsman, som
hittills tillkommit skattskyldig, måtte uppliäfvas genom en föreskrift
att anmälan om erhållande af gåfva, testamente, arf eller fideikommiss
alltid bör ske hos uppbördsmannen i den ort der gifvare, testator eller
arflåtare senast varit mantalsskrifven eller der fideikommisset är
beläget, hvarförutom Statskontoret hemstält om åläggande för den skattskyldige
att till uppbördsmannen ingifva, förutom afskrift, af gåfvobref,
testamente, fideikommissförfattning eller bouppteckning, jemväl öfriga
för bevillningsafgiftens beräknande erforderliga handlingar.
Genom antagande af de utaf Kammarrätten föreslagna bestämmelser,
med dervid af Statskontoret gjorda ändringar och tillägg, anser
jag, att den kontroll, som åligger uppbördsmännen samt Kammarrätten,
om än fortfarande, i förhållande till skattens afkastning förbunden med
alltför omständliga former, borde blifva så verksam och tillika så förenklad
som med naturen af. den ifrågavarande skatten vore förenligt.
Jag skulle heller icke tvekat att förorda dessa bestämmelsers utfärdande,
om jag kunnat anse kontrollen i dess helhet komma att derigenom varda
väsentligen stärkt. Men enligt mitt förmenande ligger den svaga punkten
i det nuvarande kontrollsystemet icke så mycket i det sätt, hvarpå
uppbördsmännens och Kammarrättens kontroll är anordnad, som fastmera
i de funktioner, i afseende på kontrollen, som äro domstolar^
tillagda, och denna punkt har — med undantag för vissa föreskrifter
om tillvägagåendet i det fall att förseelse mot författningen blifvit
upptäckt — icke blifvit och icke heller kunnat blifva i embetsverkens
författningsförslag berörd.
Såsom jag förut nämnt, åligger det domstolarne att tillse det
ingen må undandraga sig skyldigheten att erlägga bevillning för gåfva,
testamente eller arl och att för sådant ändamål hålla hand deröfver
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
att behöriga förbindelser å afgiftsbeloppet äro fogade vid till domstolen
ingifna hithörande handlingar. Denna del af kontrollen är den ojemförligt
vigtigaste, ty om densamma försummas, måste det komma att
bero af en tillfällighet, om en underlåtenhet att fullgöra bevillningsskyldigheten
skall komma till uppbördsmannens kännedom, och af det
sätt, hvarpå denna kontroll utöfvas, beror således huruvida den för
uppbörden af denna skatt anordnade procedur skall kunna fylla sitt
ändamål. Men härvid är att märka, att, medan å ena sidan de fall,
i hvilka afgift kan ifrågakomma till utgörande och undersökning följaktligen
bör af domstolen anställas, äro synnerligen talrika och snart
sagdt dagligen förekommande, äro å andra sidan de fall, i hvilka afbiten
verkligen bör utgå, ytterst sällsynta. Hvarje bouppteckning, som
till domstolen ingifves, hvarje testamente, som derstädes bevakas, och
hvarje gåfvobref om fast egendom, derå lagfart sökes, måste granskas
för utrönande, huruvida förhållandet mellan arflåtare och arftagare,
testamentsgifvare och testamentstagare, gifvare och gåfvotagare varit
sådant, att bevillning skall utgöras, men, sedan under tidernas lopp
antalet undantag från bevillningsskyldigheten äfvensom det bevillningsfria
minimum så ökats, att numera efterlefvande make, ascendenter,
descendenter, syskon och deras afkomlingar äfvensom kyrkor samt
undervisnings- och välgörenhets- med flere inrättningar äro från bevillning
frikallade, och belopp understigande 5,000 kronor bevillningsfria,
kunna årtionden förgå, utan att domstolen får tillfälle att tillämpa
författningen. Det kan icke anses med det allmännas intresse förenligt-,
att domstolarne, som äro öfverhopade med andra, för samhället
långt vigtigare göromål, skola belastas med ifrågavarande vidlyftiga
granskningsarbete och det kan ej heller vara egnadt att ingifva förvåning
om vid ett sådant missförhållande mellan det stora antalet tillfällen,
då kontrollen bör vara verksam, och de få fall, då något med
kontrollen åsyftadt förhållande förefinnes, kontrollen efterhand skulle
slappas. Huru åter domstolarne fullgöra sin granskningsskyldighet,
kan i följd af förhållandenas natur ej blifva föremål för någon ytterligare
kontroll. Dertill kommer att i eu mängd fall, der bevillning
borde utgöras, domstolarne aldrig få ett dylikt ärende under sin handläggning.
Ett testamente behöfver icke hos domstol bevakas, utan
kan blifva lika giltigt genom arfvingarnes utan föregången bevakning
dertill lemnade godkännande. I sådant fall undandrager sig testamentstagaren
ifrågavarande bevillning helt och hållet, och något tillfälle
till kontroll förefinnes icke ens.
Då uppbörden af den ifrågavarade bevillningen emellertid icke
lärer kunna försiggå utan domstolarnes medverkan vid kontrollen —
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
ty påföljden af böter, som vid underlåtenhet att anmäla öfvergång af
fideikommiss, hvilken ändock i allmänhet kommer till uppbördsmannens
kännedom, må vara lämplig, kan svårligen anses tillräckligt verksam
i fråga om gåfva, testamente eller arf, — men nämnde kontrollfunktions
bibehållande hos domstolarne hvarken med afseende på rättskipningens
intressen eller ur synpunkten af kontrollens effektivitet synes mig
önskvärd!, återstår ej annan utväg än att undersöka, huruvida för uttagandet
af den särskilda beskattning, som ansetts böra drabba vissa
slag af egendomsöfvergång, ej annan form än den nuvarande så kallade
testamentsbevillningen står att finna. Det är kändt att flera slag af
handlingar, som röra transaktioner eller förhållanden af beskaffenhet
att föranleda till utgörande af testamentsbevillning, äfven äro underkastade
beskattning under form af stämpel. Vid sådant förhållande
framställer sig otvunget frågan, huruvida icke jemväl bevillningsafgifterna
för gåfva, testamente, fideikommiss och arf skulle kunna under
sistnämnda form uppbäras? De fördelar, som vore förenade med ett
sådant utbyte af bevillningen mot stämpelbeskattning, ligga i öppen
dag. I stället för den nuvarande fristående skatten, som kräfver en
sjelfständig, med tunga former arbetande kontrollapparat, hvilken måste
hållas i ständig verksamhet, men med afseende på sällsyntheten af de
fall, då bevillning bör utgöras, merendels arbetar så att säga i luften,
komme att träda en skatt, som, under form af förhöjning i en redan
bestående, och, utan att kräfva annan kontrollapparat än den för
stämpelskatten i allmänhet förefintliga, med i regeln osviklig säkerhet
komme att drabba skatteföremålet, så snart detta visade sig. Och för
den skattskyldige, som enligt nu gällande bestämmelser måste i och
för skattens erläggande fullgöra en mängd ganska besvärliga föreskrifter,
såsom skyldigheten att upprätta löftesskrift om skattens
utgörande i behörig tid, att anskaffa borgen härför, att aflemna löftesskriften
till uppbördsmannen, att vid testamentet, bouppteckningen
eller gåfvobrefvet, då handlingen till rätten ingifves, bilägga uppbördsmannens
attest om löftesskriftens mottagande, att hos uppbördsmannen
årligen anmäla de hinder, som möta för skattens erläggande, och slutligen
att hos uppbördsmannen inbetala skatten, bör det blifva en lättnad
att, med befrielse från alla dessa formaliteter, få fullgöra sin betalningsskyldighet
i sammanhang med erläggandet af den stämpelafgift,
som i alla händelser skall utgå.
Bevillning skall enligt gällande stadganden erläggas för gåfva af
fast egendom samt för testamente, fideikommiss och arf af fast eller lös
egendom. Fång af fast egendom på grund af gåfva, testamente eller
Bill. till Bilcsd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
fideikommiss skall enligt allmän lag lagfaras, dervid enligt gällande
stämpelförordning stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af fastighetens värde skall utgöras. Hvad gåfva och testamente
af fast egendom beträffar, möter icke något hinder att genom stämpelafgiftens
förhöjning till 1 krona 60 öre i de fall, då bevillning hittills
bort erläggas, uttaga ersättning för denna skatt. För att förebygga
ett kringgående af skatten genom ett sådant anlitande af den medgifna
rätten att inom lagfartstiden stämpelfritt å annan person transportera
erhållen gåfva af fast egendom, att mellan gifvaren och den tillämnade
gåfvotagaren inskjutes en med gifvaren i sådant led beslägtad person
att endast den lägre stämpeln bör af denne utgöras, erfordras allenast
föreskrift, att i detta fall stämpelafgiften skall beräknas såsom hade
egendomen omedelbart öfvergått från gifvaren till den, som på grund
af transporten deraf varder innehafvare. I de nu angifna fallen, då
frågan är om gåfva eller testamente af fast egendom, blir den nuvarande
skattskyldigheten bibehållen oförändrad, och förändringen gäller endast
formen för skattens utgörande.
Enahanda blir förhållandet, om man beträffande fideikommiss, bestående
i fast egendom, efter samma grund utbyter bevillningen mot
stämpel. Dervid skulle endast den skilnad inträda, att fideikommissarien
genom förändringen komme att beröfvas den honom jemlikt § 9 i
nådiga förordningen den 14 September 1883 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter medgifna rättighet att låta
med bevillningens inbetalning anstå under ett år från fideikommissets
tillträdande. Grunden för denna rättighet, som först medgafs genom
bevillningsförordningen den 17 Maj 1861, är att söka deruti, att det
för tillträdaren af ett fideikommiss ofta måste vara förbundet med rätt
mycken svårighet, att innan han ännu någon afsevärd tid innehaft fideikommisset,
kunna anskaffa de för erläggande af bevillningsbeloppet erforderliga
medel. Härvid bör dock icke förbises, att, då ifrågavarande
stadgande i bevillningsförordningen infördes, var bevillningen för fideikommiss
bestämd till 5 procent af egendomens värde, hvaremot densamma
numera är satt till allenast 1 procent af samma värde. De
svårigheter, som i berörda afseende kunna för fideikommissarie uppstå,
synas mig derföre numera icke vara af den betydenhet, att de böra
afhålla från genomförande af den i öfrigt önskvärda förändringen.
Vidkommande åter testamente, fideikommiss och arf af lös egendom
saknas allmänt gällande föreskrift om skyldighet att till rätten ingifva
någon handling, hvari det till grund för skattens utgörande liggande
rättsförhållandet finnes omförmäldt, och här erbjuder sig följaktligen
ej heller samma utväg för utbytande af bevillningen mot stäm
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
pel som vid gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom. Arf
af fast egendom skall visserligen lagfaras, men då stämpel vid lagfart
af arffallen egendom i allmänhet icke eger rum, torde det icke befinnas
lämpligt att särskildt för nu ifrågavarande, endast sällan förekommande
fall införa sådan. Att, om bevillningen för gåfva, testamente och fideikommiss
af fast egendom utbytes mot stämpel, låta för öfriga fall, då
bevillning enligt nu gällande stadganden bör utgå, denna skatteform
qvarstå, kan emellertid icke vara skäl. Den svårhandterliga och dock
med afseende på effektiviteten otillfredsställande kontroll, denna skatteform
påkallar, gör, såsom jag redan erinrat, densamma olämplig och
står ej i något rimligt förhållande till den ganska ringa afkastning,
statskassan upphemtar af hela denna skatt. För den nuvarande bevillningen
af gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom skulle
beredas vederlag genom det af mig nyss antydda utbytet af bevillningen
mot stämpel, men det låter sig icke utredas, i hvad mån bevillningen
för sistnämnda fall bidrager till den statsinkomst, som hittills uppstått
af bevillningen för gåfva, testamente, arf och fideikommiss i dess
helhet. Att helt och hållet efterskänka den statsinkomst, denna bevillning
hittills lemnat i andra fall än då ett fullt eqvivalent utbyte
mot stämpel kan ega rum, torde emellertid ej vara tillrådligt, helst en
betydligare del af den hittills varande testamentsbevillningen torde hafva
utgjorts just vid testamenten af lös egendom. Åtminstone anser jag mig
pligtig att anvisa en utväg att bereda statsverket ersättning för hela den afkastning,
ifrågavarande bevillning hittills lemnat. I det yttrande till statsrådsprotokollet
för den 8 Januari 1883, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till sistlidne Riksdag med förslag till förordning angående
stämpelafgiften, hade jag tillfälle att fullständigare utveckla min åsigt
derom, att arfsbeskattningen icke spelar den rol inom vårt skattesystem,
som med rätta borde densamma tillkomma, och det förslag, som då
af Eders Kongl. Maj:t understäldes Riksdagens pröfning, gick derföre
i rigtning att genom höjande af bouppteckningsstämpeln, under hvilken
form arfsskatt hos oss utgår, bereda statsverket ökade inkomster.
Men samma förslag innebar jemväl upphäfvande! af den särskilda bevillningen
för gåfva, testamente, arf och fideikommiss, och då, såsom nu,
hade jag att såsom skäl mot sistnämnda skatteforms användande åberopa
den så väl af skatteregleringskomitén som vid flera tillfällen af
statsrevisorerne uppmärksammade svårigheten i fråga om kontrollen
öfver denna bevillnings utgörande. Det mera omfattande förslag till
arfsskattens utveckling, som vid förra riksdagen framlades, förföll
emellertid, då i följd af dermed sammanhängande frågors utgång några
ökade skatter ej erfordrades, och Riksdagen ansåg sig derföre böra
12
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.
bibehålla den så kallade testamentsbevillningen i dess dittills varande
form samt inrymde bestämmelserna derom i den af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, ehuru denna förordnings rubrik uppenbarligen
ej var fullt passande för en så beskaffad bevillning som för arf, testamenten
och gåfvor. Jag har emellertid förestält mig, att det till senaste
Riksdagen afgifna förslaget om den så kallade testamentsbevillningens
utbytande mot en höjd stämpel å bouppteckningar kunde vara förtjent
att tagas i särkildt öfvervägande, och det förslag, jag tillstyrker Eders
Kongl. Maj t att till denna Riksdag aflåta, går således ut derpå, att en
mindre förhöjning i den nu stadgade stämpeln för bouppteckningar må
ske i de fall, då bröstarfvingar icke lefva efter. I sådana sterbhus,
der bröstarfvingar finnas, torde det mera sällan ifrågakomma, att egendom
är borttestamenterad under sådana förhållanden, som nu betinga
testamentsbevillning, och någon anledning finnes således icke att låta
dylika sterbhus drabbas af en skatteförhöjning såsom vederlag för
testamentsbevillningen. Förhöjningen, sådan den af mig föreslagits,
komme visserligen att drabba åtskilliga arfvingar, som för närvarande
äro befriade från utgörande af särskild bevillning, nemligen skyldeman
i rätt uppstigande led samt syskon och deras afkomlingar, men mot
denna förhöjning för dem bör någon gensaga så mycket mindre kunna
göras, som derigenom åt den inom arfsbeskattningen vanliga regeln,
att arfsskatten bör graderas i förhållande till slägtskapsledens aflägsenhet,
komme att beredas en visserligen i och för sig obetydlig, men
dock något mer än hittills utsträckt tillämpning.
För beräkning af storleken af det inkomstbelopp, som genom
upphörande af bevillningen för testamente och fideikommis af lös egendom
samt för arf af fäst och lös egendom skulle frångå staten och
borde genom förhöjning i bouppteckningsstämpeln ersättas, möter svårighet
i saknaden af tillräckligt fullständiga statistiska uppgifter. Hela
den så kallade testamentsbevillningen inbragte nedannämnda år följande
belopp:
1878
1879
1880
1881
1882
kronor 30,990: 45
„ 18,716: 32
„ 39,929: 37
„ 36,595: 89
,. 13,161: 29
eller i medeltal för dessa fem år 27,878 kronor 66 öre. Omfördelningen
af detta belopp på de olika, under detta slag af bevillning fallande
skatteföremålen föreligga deremot inga uppgifter.
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Om en förhöjning i stämpeln för vissa slag af bouppteckningar
skall ega rum, lärer emellertid denna förhöjning svårligen kunna bestämmas
till lägre belopp än 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af
behållningen i boet. Med ledning af det genom Finansdepartementets
försorg utarbetade sammandrag öfver stämpelafgifterna för bouppteckningar
med flera handlingar under åren 1873—1877 har Skatteregleringskomitén
beräknat (Komiténs betänkande III sid. 261 och följande), att,
sedan från summan af behållningen vid bouppteckningarne under dessa
år frånräknats dels beloppen under 1,000 kronor, dels giftorätt, beräknad
till \ af all qvarlåtenskap, såsom beskattningsbar behållning skulle
återstå ett belopp af i årligt medeltid omkring 59,290,000 kronor.
Efter jemförelse, vid felande uppgifter om förhållandet i vårt eget land,
af det sätt hvarpå i Danmark arfsbeloppen fördelat sig på olika slägtskapsled,
och under antagande att bakarfven förhålla sig till bröstarfven
som 1 : 10, har komitén vidare kommit till det resultat att af nyssnämnda
summa, 59,200,000 kronor, skulle af bröstarfvingar ärfvas
37,779,588 kronor samt fjermare arfvingar och oskylda följdaktligen
tillfalla 21,510,412 kronor. En förhöjning i bouppteckningsstämpeln
med 10 öre för hvarje fulla 100 kronor skulle alltså för sistnämnda
belopp inbringa en summa af 21,510 kronor. Om ock vid jemförelse
med den siffra, som uttrycker afkastningen af hela den så kallade
testamentsbevillningen, detta belopp må hända kan antagas vara något,
om ock obetydligt högre, än det, för hvilket ersättning genom förhöjning
i bouppteckningsstämpeln bör beredas, må dock icke förgätas, att
utan tvifvel ett icke obetydligt belopp testamenterad, fideikommitterad
och ärfd egendom hittills undandragit sig beskattning till följd af
bristande kontroll.
Enligt § 8 i ofvanåberopade nådiga förordning af den 14 September
1883 åtnjutes bevillningsfrihet för gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, som i värde icke uppgår till 5,000 kronor. Med fästadt
afseende derå, att testamentsbevillningen borde direkt utbytas mot
stämpel endast i fråga om gåfva, testamente och fideikommiss af fast
egendom, vid hvilka fall säkerligen en jemförelsevis högre skatteförmåga
i allmänhet kan hos den skattskyldige förutsättas, saknar jag
anledning att förorda upptagande af motsvarande undantag från den
föreslagna nya lagfartsstämpeln.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t, med förklarande att Eders Kongl. Maj:t
icke ifrågasätter, att den jemlikt nådiga förordningen den 14 September
1883 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
utgående bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2é.
bör utgöras, täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att vidtaga
sådana förändringar i förordningen angående stämpelafgiften, att de af
mig föreslagna bestämmelser rörande stämpeln för bouppteckning, fideikommiss,
gåfva och testamente må varda deri upptagna.
I sammanhang härmed tillåter jag mig fästa Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet derpå, att eu förändring i stämpelförordningen torde
påkallas jemväl af bestämmelserna i det genom nådig proposition den
25 innevarande månad Riksdagen understälda förslag till förordning
angående patent.
Enligt gällande stämpelförordning utgår stämpeln för patentbref
med 7 kronor-för hvarje år af den tid, för hvilken patenträtt beviljas.
Då nu, enligt nyssberörda förslag, patenttiden för alla patent, med
undantag af tilläggspatent, blifvit bestämd till 15 år, skulle, med tilllämpning
af nu gällande grunder för stämpelafgiftens beräkning, sådan
afgift enligt regeln utgöras för hvarje patentbref med 105 kronor.
Med inberäkning af den särskilda afgift af 50 kronor, som enligt § 11
i författmingsförslaget skall inbetalas vid hvarje ansökning om patent,
skulle alltså sammanlagda kostnaden för erhållande af patent uppgå
till 155 kronor, hvilket belopp, på sätt chefen för Civildepartementet
vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t ock anmärkt, komme
att för en fattig uppfinnare varda alltför betungande. Med afseende
härpå har bemälde departementschef påpekat önskvärdheten af en nedsättning
i patentstämpeln. Jemte det jag instämmer häruti, tillåter
jag mig framhålla, att med den allmänna patenttidens fixering till
viss, för alla patent lika tid, den nu stadgade grunden för stämpelbeloppets
beräknande, eller den tid, för hvilken patenträtt beviljas,
komme att sakna all betydelse. Patentstämpeln synes mig derför böra
sättas till visst, för alla patent lika belopp, hvilket, med iakttagande
af skälig nedsättning i nu stadgade afgift, torde kunna bestämmas till
25 kronor.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till 25 kronor bestämma stämpelafgiften
för patentbref.41
Uti hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält instämde Statsrådets öfriga ledamöter;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.
bifall och förordna, att i öfverensstämmelse dermed
nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan Litt. C till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1884:6 Betänkande, angående stämpelafgiften. Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillni s. 1 i texten