Sök i Ratio Lex

Angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eg under ätt, samt arbetseller hofveris kyldighet till skattesäld kronoegendom

1885-03-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:30, Angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eg under ätt, samt arbetseller hofveris kyldighet till skattesäld kronoegendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående inlösen

af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under

enskild eg under ätt, samt arbets- eller hofveris kyldighet

till skattesäld kronoegendom; gifven Stockholms Slott den

20 Februari 1885.

Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta:
l:o)

att de räntor å skattefrälsehemman, Indika genom köp, byte

eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets

eller inrättnings ego och icke blifvit med jordeganderätten förenade,

äfvensom ej mindre den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom

vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves och

utgår af jord, till hvilken tiondetagaren ej innehar eganderätt, än ock

den rätt till arbete eller bofven, som på grund af skattebref ännu utgöres

till egare af skattesåld kronoegendom från hemman och lägenheter,

hvilka ej till egendomen höra, må i mån som vederbörande egare

derom framställa anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas eller

besvärens rätta natur och belopp egt rum, för statsverkets räkning inlösas,

räntorna och kronotionde!!, sedan deras värde efter medeltalet

af 1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning

af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre,

Bih. till Riksd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, med det sålunda erhållna

kapitalbelopp, samt arbets- eller hofveriskyldigheten med ett belopp,

som efter en räntefot af fyra för hundrade motsvarar kapitalvärdet å

nämnda skyldighets årliga värde, bestämdt i den ordning, som i 7:de

punkten af Kongl. förordningen den 15 Juni 1883 angående reglering

af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa kronans egendomar i Skåne

är föreskrifven för beräknande af ersättning till arrendator af kronoegendom

för afstående af arbets- eller liofveriskyldighet till densamma;

2:o) att, der arbets- eller hofveriskyldigheten icke är bestämd

eller utgöres med sådan tjenstbarhet, hvarå värde i markegångstaxa!!

ej är upptaget, den, som eger rätt till arbetet, skall, då han erbjuder

staten detsamma till inlösen, förete en med de arbetsskyldige träffad

öfverenskommelse om ifrågavarande skyldighets storlek, uttryckt i sådana

dagsverken, som i markegångstaxan förekomma, hvarefter och

sedan berörda öfverenskommelse med hänsyn till kronans deraf beroende

rätt blifvit granskad och godkänd, densamma skall tjena till beräkningsgrund

för löseskillingens bestämmande enligt föreskrifterna i nästföregående

punkt;

3:o) att inlösta räntor och kronotionde skola, med iakttagande af

de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och

tionde näst före utfärdandet af Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855

angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och

förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda Kongl. kungörelse

och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras

för tiden från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma

gälla enahanda bestämmelser, som för annan till staten utgående

grundskatt;

4:o) att inlöst arbets- eller liofveriskyldighet skall upphöra och

afgäld enligt föreskrifterna i ofvannämnda Kongl. förordning den 15

Juni 1883 de arbetsskyldige hemmanen och lägenheterna åsättas samt

jemte den för arbetsskyldigheten afkortade ränta till statsverket utgöras

efter enahanda bestämmelser, som gälla för annan till statsverket ingående

afgäld för upphörd arbets- eller liofveriskyldighet;

5:o) att skattefrälsehemman, hvars ränta blifvit inlöst till kronan,

skall i jordeboken omföras till skatte;

6:o) att vederbörande, som vill begagna sig af den sålunda bestämda

inlösen, skall, inom ett år efter förordningens utfärdande, derom

hos Kammarkollegium göra anmälan, hvarefter Kollegium har att i hvarje

fall pröfva befogenheten af det väckta anspråket och bestämma beloppet

af den lösesumma, som enligt ofvan stadgade grunder bör utgå, samt

Statskontoret sedermera på kollegii framställning besörja utbetalning i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

vederbörlig ordning af den bestämda lösesumman; börande, der inlösen

eger rum, räntan, tionden eller rättigheten till arbete af säljaren frånträdas

med nytt kalenderår och köpeskillingen till honom utbetalas vid

början af det år, från och med hvilket frånträdandet eger rum;

7:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af här

ofvan stadgade grunder för inlösen af ifrågavarande utskylder och besvär

kunna finnas erforderliga, må af Kongl. Maj:t meddelas;

Och föreslår Kongl. Maj:t slutligen, att de belopp, som för utskyldernas

och besvärens inlösande kunna ifrågakomma att af statsmedel

gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten

böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

O. It. Themptander.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 20

Februari 1885.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochsciiild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander

anförde:

»Redan i det betänkande, som af Kammarrådet A. Anderson den

15 September 1874 afgafs angående sättet och vilkoren förgrundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, väcktes förslag

derom att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor, som

genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons

hand, samt kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar

eller under annan enskild eganderätt innehafves, skulle till

staten inlösas i syfte att frälseränte- och tiondegifvarne skulle i afseende

å dessa utskylders omsättning och afskrifning vinna likställighet

med dem, hvilka utgjorde ränta och tionde till kronan; och innehåller

betänkandet, jemte en redogörelse ej mindre för de vilkor, hvarmed

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 5

räntorna och kronotionden blifvit till enskilde öfverlåtne, än ock för

räntegifvares och räntetagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,

tillika en uppgift om beloppet af ifrågavarande räntor och kronotionde,

hvilken uppgift angifver taxeringsvärdet å skattefrälseräntorna för år

1872 till 2,871,500 kronor och deras årsbelopp, beräknadt efter medeltalet

af 1864—1873 årens markegångspris, till 150,758 kronor 25 öre,

samt årliga värdet efter medeltalet af nyssnämnde års medelmarkegångspris

å den kronotionde, som åtföljer patronaträtt, till 10,268 kronor 60

öre och å den kronotionde, som innehafves under annan enskild eganderätt,

till 991 kronor 51 öre.

I det af Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium

och Statskontoret den 22 Februari 1875 öfver nämnda

betänkande afgifna underdåniga utlåtande erinrade embetsverken, att

jemväl den rätt till arbete af vissa hemman, som tillkomme egaren af

skattesålda kungsgården Börringe Kloster och möjligen äfven skattesålda

kungsgården Lindholmen i Malmöhus län borde till staten inlösas.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed föreslog äfven skatteregleringskomitén,

i sitt den 13 September 1882 afgifna betänkande

angående skatteförhållandena i riket, att omförmälda räntor, så vidt

de icke redan blifvit med jordeganderätten förenade, äfvensom ifrågavarande

kronotionde och arbetsskyldighet skulle till staten inlösas, hvarvid,

derest vederbörande rånte- eller tiondeegare icke åtnöjdes med det

bestämda lösningspriset, detta skulle bestämmas genom gode män. Då

jag den 8 Januari 1883 inför Eders Kongl. Maj:t föredrog skattekomiténs

betänkande i de delar detsamma afsåg afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, förklarade jag mig visserligen

anse nu ifrågavarande skattefrälseräntor, kronotionde och arbetsskyldighet

vara af beskaffenhet att lika väl som de kronan behållna

grundskatterna böra blifva föremål för afskrifning, hvilken dock förutsatte,

att de dessförinnan måste till statsverket inlösas från dem, till

hvilka de utgjordes, men jag ansåg det expropriationsförfarande, kornitén

ville tillämpa för berörda inlösen, påkalla stiftande af en lag i samma

ordning som för civillags tillkomst vore i grundlagarne bestämd, hvarföre

och då den förberedande behandlingen af den frågan måste blifva

eu helt annan än som tarfvades för skattefrågan i öfrig!, jag föreslog

den förra frågans undanskjutande för tillfället.

Sedermera förekom frågan om inlösen af frälseräntor och kronotionde

till behandling vid 1884 års riksdag i anledning af enskilda

motionärers förslag; och enär Riksdagen ansåg, att jemväl, oberoende

af frågan om grundskatternas afskrifning, rättvisa och billighet påkallade,

att ifrågavarande rånte- och tiondegifvare genom deras utsk}Tlders

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 30.

inlösen till staten och fixering i penningar bereddes samma förmåner,

som redan kommit öfrige grundskattegifvare till del, men ett beslut

om inlösen af ifrågavarande utskylder, hvilken åtgärd kunde tänkas

såsom för rånte- och tiondeegaren antingen obligatorisk eller frivillig,

syntes böra föregås af en närmare utredning angående de vilkor och

föreskrifter, som i ena eller andra fallet erfordrades, än som kunde

inom Riksdagen åstadkommas, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 11 Maj 1884, det täcktes Eders Kongl. Maj:t efter förutgången

utredning vidtaga åtgärder för att ej mindre de räntor å skattefrälsehemman,

hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i

enskild persons hand. och icke blifvit med jordeganderätten förenade,

än äfven den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar

eller under annan enskild eganderätt innehafves, måtte emot

full ersättning till rånte- eller tiondeegarne varda af statsverket inlösta

samt derefter omsatta enligt föreskrifterna i nådiga kungörelsen

den 11 Maj 1855 och nådiga förordningen den 23 Juli 1869. Vid underdånig

anmälan den 23 Maj 1884 af Riksdagens berörda skrifvelse

har Eders Kongl. Maj:t behagat deröfver infordra Kammarkollegii undernåniga

utlåtande.

Då de öfverlåtelser, hvarigenom ifrågavarande räntor och tionde

kommit från kronan i enskild eg o, icke varit beroende af rånte- eller

tiondegifvarens samtycke, och denne, om sådan öfverlåtelse ej egt rum,

icke haft att, såsom nu är fallet, utgöra sina omförmälda utskylder

efter markegång eller in natura, utan redan vore i åtnjutande af samma

förmån, som genom grundskatternas omsättning till penningar i senare

tider kommit öfrige rånte- och tiondegifvare till del, anser jag lika med

Riksdagen rättvisa och billighet påkalla att åtgärder vidtagas för att

bereda nu ifrågavarande rånte- och tiondegifvare den af Riksdagen

åsyftade förmån, och detsamma gäller äfven om den arbets- eller hofveriskyldighet,

som till skattesåld kronoegendom i Skåne utgöres af

hemman och lägenheter, hvilka ej höra till egendomen. Det förslag,

Eders Kongl. Maj:t aflåtit till innevarande Riksdag om nedsättning

med 30 procent i de nu af viss jord utgående grundskatter, gör det

än mera angeläget att den i Riksdagens ofvanbei-örda skrifvelse väckta

fråga vinner skyndsam behandling, för att icke den ogynsamma ställning,

hvari de, som hafva att utgöra sina grundräntor till enskilde,

redan befinna sig, må blifva ännu mera försämrad i förhållande till de

vilkor, som efter eu nedsättning i grundskatten skulle gälla för öfriga

egare af skattehemman. Med afseende härå och då jag tillika hyser

den uppfattning att man i första rummet bör söka att åt staten åter

förvärfva ifrågavarande räntor, kronotionde och arbetsskyldighet me
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

deist frivilliga aftal med rånte- och tiondetagarne och att endast iden

man sådant visar sig icke kunna ske expropriation af rånte- och tiondeg-ifvarnes

rätt må såsom en yttersta nödfallsutväg tillgripas, har jag

låtit uppgöra ett utkast till bestämmelser, hvarigenom staten kunde

sättas i tillfälle att på frivillighetens väg förvärfva de på enskildes

händer uti ifrågavarande afseende nu befintliga rättigheter, och anmodade

jag i embetsskrifvelse den 26 sistlidne Januari Kammarkollegium

att, så fort möjligen ske kunde, deröfver afgifva underdånigt utlåtande.

Vid anordnande af en inlösen medelst frivilligt aftal af merberörda

utskyld er och tjenstbarheter är den frågan af öfvervägande betydelse,

till hyilket belopp löseskillingen bör bestämmas för att det med åtgärden

åsyftade mål må uppnås, naturligtvis utan att statsverket öfver

hofvan betungas. I detta hänseende måste man taga i betraktande att

frälseränta och kronotionde äro för den enskilde egaren att anse såsom

en af de säkraste inkomstarter som finnas, och att detta slags inkomst,

såsom till hufvudsakligaste delen beroende af årlig markegång, hittills

varit, i jemnbredd med denna, underkastad en under tidernas lopp fortgående

stegring. Äfven får hänsyn tagas till den räntefot, som vid

kapitalplacering mot första klassens säkerheter under senare tider betingats.

Med ledning häraf har jag trott mig finna, att så vida man

vill bereda framgång åt den af mig nu ifrågasatta inlösning medelst

frivilligt aftal, en räntefot af fyra procent bör läggas till grund för

kapitaliseringen af frälseräntornas årsbelopp, eller med andra ord inlösningssumman

bestämmas till tjugufem gånger utskyldernas årliga värde.

Ehuru inlösen i sådant fall kan synas ställa sig icke obetydligt drygare

för statsverket än skattekomitén förutsatt, då den ansett inlösningssumman

böra sättas till samma belopp som frälseräntans taxeringsvärde,

livilket, såsom kändt, enligt bevillningsförordningen § 3 skall

upptagas till tjugu gånger räntans årliga belopp, lärer det icke få anses

gifvet att kostnaderna i det hela skulle blifva billigare enligt komiténs.

förslag. Detta innefattade nemligen, såsom jag redan nämnt, att,

om icke räntetagare!! nöjdes med den bestämda lösningssumman, frälseräntans

kapitalvärde skulle bestämmas af gode män efter samma grunder,

som gälla vid expropriation af jord för allmänt behof. Det

låter näppeligen antaga sig, att en sådan värderingsnämnd i allmänhet

skulle bestämma lösesumman lägre än till 25 gånger räntans årliga belopp,

och någon frivillig inlösen komme då i regeln ej i fråga. Men

dertill komme, att så snart expropriationsförfarandet skulle tillämpas,

staten finge vidkännas kostnaderna för de värderingar genom gode män,

hvilka skulle _ företagas, under det att eu dylik utgift ej förekommer

vid den på frivillig väg skeende inlösningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

I sitt den 6 dennes med anledning af min förberörda skrifvelse

afgifna underdåniga utlåtande, har Kammarkollegium anfört: att i händelse

ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter skulle åt staten återförvärfvas

medelst expropriation, den Kollegium genom ofvannämnde

nådiga remiss anbefalda utredning jemväl borde bestå deruti att, hvad

frälseräntorna anginge, uppsöka samtlige i senaste taxeringslängder

upptagna sådana räntor och derefter med ledning af äldre jordeböcker

och räkenskaper samt köpegods-, bytes- och reduktionshandlingar m. m.

utröna, hvilka af dessa räntor genom köp, gåfva eller byte kommit från

kronan i enskild ego, äfvensom af hvilka persedlar sistnämnde räntor

bestode, och hvad kronotionden beträffade, af hvilka hemman och lägenheter

den utginge och huruledes densamma kommit under enskild

eganderätt; att en sådan utredning, hvilken måste försiggå i kammararkivet,

af lätt insedda skäl vore tidsödande, och att då den derstädes

anstälde tjensteman icke för densamma finge åsidosätta de honom åliggande

öfriga göromål, det ej kunde undvikas, så vida icke anslag till

särskild! biträde beviljades, hvarom Kollegium dock i frågans närvarande

skick ansåge sig icke böra göra framställning, att en icke

ringa tid erfordrades för verkställande af ifrågavarande utredning; men

att, om inlösen af ifrågavarande räntor och kronotionde komme att ske

medelst frivilliga aftal, utredning om berörde utskylder erfordrades endast

i män som egarne inkomme med anbud om desammas försäljning;

att det visserligen äfven i detta fall kunde inträffa, att så många räntor

på en gång ifrågakomme till inlösen, att utredningen om deras tillkomst

och belopp icke kunde af den i arkivet anstälde tjensteman

utan dröjsmål verkställas, men ansåge Kollegium sig icke böra, innan

ett sådant förhållande inträdt, väcka traga om de åtgärder, som till utredningens

påskyndande borde vidtagas.

Vidkommande derefter omförmälda utkast till bestämmelser om

inlösen af ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter, har Kollegium med

anförande af vissa i afseende å desamma förekommande omständigheter

gjort några framställningar, för hvilka jag anhåller att få redogöra.

Vid tiden för skattefrälseräntornas öfverlåtande från kronan bestodo

jordeboks- och mantalsräntorna hufvudsakligen af persedlar eller

arbetsprestationer, hvilka vanligen utgjordes in natura. Sedermera och

långt före den genom Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 föreskrift^

ränteförenkling hade dock en eller annan af dessa peisedlar blifvit

omsatt till ett visst penningebelopp. Sådant vore exempelvis förhållandet

med byggningshjelpen, hvilken inom de flesta härad i Upland utgick

med 18 lass ved men sedan medlet af 1700-talet betalts med

opaginerad Kontrollera mot PDF

q

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 30.

penningar till bélopp, svarande mot dubbla kronovärdet.. Den lindring,

som härigenom beredts dem, hvilka fortfarande utgjort sina räntor till

kronan, hade icke kommit skattefrälsehemmanen till del, enär egarne

af de ifrån dessa utgående räntor vore berättigade att utfå desamma

efter de beräkningsgrunder, som gälde, då räntorna öfvergingo från

kronan till enskilde. Då syftet med frälseräntornas inlösande till staten

måste vara att åstadkomma likställighet mellan frälseräntegifvarne

och egarne af öfriga skattehemman, ansåge Kollegium omförmälda

skiljaktighet i afseende å beräkningen af persedlarne vid räntornas inlösen

böra upphöra och desamma derefter beräknas efter enahanda

grunder, som gälde för skattehemman inom den ort, der skattefrälsehemmanet

vore beläget, hvarjemte skattefrälsehemmanen, hvilka i jordeböckerna

vore upptagna såsom frälse, så snart räntan återgått till staten,

borde omföras till skatte.

Då frälseränta öfverginge till annan egare, skulle enligt gällande

lag räntan lagfaras såsom om fast egendom vore stadgadt. Af denna

frälseräntans likställighet med fast egendom följde ock att sådan ränta

kunde för skuld intecknas, och, enligt hvad Kollegium hade sig bekant,

hade inteckning i frälseränta ej sällan beviljats. Vid inköp af frälseräntor

borde derföre tillses, att desamma ej vore med inteckning behäftade.

Likasom det ej sällan hade inträffat att frälseränta och den fastighet,

frän hvilken den utgått, genom köp eller annat laga fång kommit

i samma egares hand, hvarigenom fastigheten på grund af stadgandet

i Kongl. brefvet den 9 Oktober 1691 och 11 punkten i ridderskapet

och adelns privilegier den 16 Oktober 1723 ikläd t sig fullkomlig frälse

natur, så hade det äfven händt att egare af kronotionde förvärfvat

eganderätt till ett eller flera af de hemman, från hvilka tionden utgått.

Då de skäl, som funnes för att någon inlösen af frälseränta, som blifva

med jordeganderätten förenad och derigenom upphört såsom utskyld,

icke borde ega rum, äfven gälde om den kronotionde, som hade utgått

af jord, till hvilken tiondetagaren förvärfvat eganderätt, syntes i sådana

fall jemväl tionde böra från inlösen undantagas.

Då det vore möjligt att ännu qvarstående arbets- eller hofveriskyldighet

till skattesålda kronoegendomar icke vore bestämd eller utgjordes

i sådan prestation, hvarå värde icke funnes i markegångstaxan

upptaget, borde för sådant fall föreskrifvas att den, som egde rätt till

arbetet, skulle, då han erbjöde staten detsamma till inlösen, förete en

med de arbetsskyldige träffad öfverenskommelse angående arbets- eller

hofveriskyldighetens storlek, uttryckt i sådana dagsverken, som förekomme

i markegångstaxan, hvarefter och sedan berörda öfverenskomBih.

till Riksd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 Afä. 21 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

melse med hänsyn till kronans deraf beroende rätt blifvit granskad och

godkänd, antalet dagsverken och, der arbetsskyldiga gatuhus funnes,

jemväl dessas taxeringsvärden skulle tjena till efterrättelse så väl för

löseskillingens beräknande som för afgäldens bestämmande i enlighet

med grunderna i nådiga förordningen den 15 Juni 1883 angående reglering

af arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronans egendomar

i Skåne.

Vidkommande den tidpunkt då ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter

borde, der deras inlösen komme till stånd, af säljarne frånträdas,

ansåge Kollegium, vid det förhållande att utskylderna och

tjenstbarheterna utginge efter kalenderår, det vara för så väl staten

som säljarne lämpligast att förändringen inträdde med nytt kalenderår,

och borde i följd deraf köpeskillingen utbetalas vid början af det år,

för hvilket rättigheten till utskylderna eller tjenstbarheterna af säljarne

frånträddes.

Slutligen och då beträffande några af här ifrågavarande utskylder

särskilda förhållanden kunde förekomma, livilka vid ett beslut om

de allmänna föreskrifterna angående sättet och vilkoren för utskyldernas

inlösen ej vore kända och derföre ej komme i betraktande vid

föreskrifternas affattande, har Kollegium, för den händelse Eders Kongl.

Maj:t behagade besluta nådig proposition till Riksdagen i ämnet, hemstält,

att, i likhet med hvad som skett i Eders Kongl. Maj:ts den 9

sislidne Januari aflåtna nådiga proposition till Riksdagen angående nedsättning

i de på viss jord hyflande grundskatter, Eders Kongl. Maj:t

jemväl täcktes föreslå att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af beslutet om merberörde utskylders inlösen kunde finnas erforderliga,

måtte af Eders Kongl. Maj:t meddelas.

Instämmande i hvad Kammarkollegium sålunda yttrat, finner jagdock

frågan derom att frälseräntor, som af staten må komma att inlösas,

böra vid frånträdandet vara gravationsfria, höra till de verkställighetsföreskrifter,

som icke behöfva upptagas bland de bestämmelser

för inlösen af ifrågavarande skyldigheter, som påkalla Riksdagens beslut.

Hvad vidare angår frågan om beredande af medel för inlösen af

omförmälda utskylder, så kan det för närvarande icke närmare än förut

antydts beräknas till hvilket belopp dessa utskylder årligen uppgå och

till hvilken siffra de följaktligen belöpa sig, kapitaliserade efter den af

mig föreslagna grund. Beräknande att statens utgift för dessa utskylders

inlösen närmar sig fyra millioner kronor, har jag ansett naturligt,

att denna utgift bör fördelas på flera års budgeter, ehuru beloppet bör

af Statskontoret kunna förskjutas i mån tillfälle till inlösen erbjuder

sig. Till bestridande af dessa förskotter eger Statskontoret ock efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 30.

mitt förmenande erforderliga tillgångar, i hvilket afseende jag endast

ber få hänvisa dertill att det senast förflutna årets eller 1884 års öfverskott,

hvilka i mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid statsregleringens

uppgörande beräknades till 6,400,000 kronor och antagligen efter

räkenskapernas afslutande skola befinnas icke obetydligt öfverstiga

nämnda siffra, äro odisponerade och sålunda kunna användas såsom en

kassareserv, hvilken sätter Statskontoret i tillfälle att förskjuta de belopp,

som erfordras till ifrågakommande liqvider för inlösen af nu omförmälda

räntor och tionde. Statskontoret bör derföre erhålla ett bemyndigande

i sådant afseende, och de förskjutna beloppen få sedermera

anmälas hos Riksdagen till ett successivt ersättande.

Om, såsom jag tänkt mig, inlösningen göres beroende af den enskilde

räntetagarens frivilliga anmälan om räntans öfverlåtande till staten,

måste i hvarje särskildt fall inom Kommarkollegium utredning ega

rum rörande utskyldernas natur och likaså en uträkning göras öfver

lösesummans rätta belopp efter de faststälda grunderna. Enär Kammarkollegium

måste bära ansvaret för denna utredning och uträkning,

hvilka ligga till grund för inlösningsbeslutet, har det synts mig egentligast,

liksom det är förenadt med minsta omgång, att detta verk också

pröfvar ansökningarne om inlösen.

Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan om inlösen

borde göras, härrör deraf, att det måste vara angeläget att så

mycket som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen, för att

den likställighet man vill bereda ifrågavarande ränte- och tiondegifvare

med dem, hvilka utgöra sina skatter direkte till statsverket, må

kunna snarast möjligt komma dem allesammans till godo. Derest det

skulle visa sig, att i vissa fall inlösningen icke skulle på frivillighetens

väg kunna genomföras, lärer det blifva nödigt att vidtaga särskilda

åtgärder i fråga om de qvarstående skattefrälseräntorna antingen under

form af deras exproprierande eller också på det sätt, att staten

öfvertager de skattskyldiges förpligtelse!- gent emot ränteegaren, i

hvilket senare fall man naturligtvis också kan bereda de skattskyldige

den åsyftade förmånen, ehuru ett dylikt tillvägagående, som innefattar

att liksom göra statsverket för all framtid skattskyldigt till enskilda

personer, torde såväl derföre som ur administrativ synpunkt vara mindre

lämpligt än frälseräntornas inlösen af staten. Då man emellertid,

äfven med antagande, att ett af staten beredt tillfälle för de enskilde

att på fullt skäliga vilkor få dessa räntor inlösta, i regeln skall villigt

af dem tagas i akt, måste förutse, att andra bestämmelser påkallas för

hvad som ej på frivillighetens väg låter sig ordna, ligger äfven deri

ett bestämdt skäl för att söka påskynda den frivilliga inlösningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

1 öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört och med iakttagande

af hvad Kammarkollegium på sätt jag nämnt erinrat vid det Kollegium

delgifna utkast till bestämmelser i ämnet, har jag uppgjort förslag till

proposition till Riksdagen angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som åtföljer patronaträtt eller innehafves under annan enskild

eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom.

»

Sedan Herr Statsministern uppläst det af honom uppsatta förslag

till proposition i ämnet,

behagade Hans Maj:t Konungen, uppå Statsrådets

underdåniga tillstyrkande, förordna, att i öfverensstämmelse

med berörda förslag nådig proposition skulle

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan---

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Axel Ädelgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BORT »TOKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1885:48 Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetsel s. 1 i texten