Angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eg under ätt, samt arbetseller hofveris kyldighet till skattesäld kronoegendom
1885-03-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1885:30, Angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eg under ätt, samt arbetseller hofveris kyldighet till skattesäld kronoegendom
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
1
N:o 30.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående inlösen
af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under
enskild eg under ätt, samt arbets- eller hofveris kyldighet
till skattesäld kronoegendom; gifven Stockholms Slott den
20 Februari 1885.
Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta:
l:o)
att de räntor å skattefrälsehemman, Indika genom köp, byte
eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets
eller inrättnings ego och icke blifvit med jordeganderätten förenade,
äfvensom ej mindre den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom
vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves och
utgår af jord, till hvilken tiondetagaren ej innehar eganderätt, än ock
den rätt till arbete eller bofven, som på grund af skattebref ännu utgöres
till egare af skattesåld kronoegendom från hemman och lägenheter,
hvilka ej till egendomen höra, må i mån som vederbörande egare
derom framställa anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas eller
besvärens rätta natur och belopp egt rum, för statsverkets räkning inlösas,
räntorna och kronotionde!!, sedan deras värde efter medeltalet
af 1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning
af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre,
Bih. till Riksd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 1
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.
blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, med det sålunda erhållna
kapitalbelopp, samt arbets- eller hofveriskyldigheten med ett belopp,
som efter en räntefot af fyra för hundrade motsvarar kapitalvärdet å
nämnda skyldighets årliga värde, bestämdt i den ordning, som i 7:de
punkten af Kongl. förordningen den 15 Juni 1883 angående reglering
af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa kronans egendomar i Skåne
är föreskrifven för beräknande af ersättning till arrendator af kronoegendom
för afstående af arbets- eller liofveriskyldighet till densamma;
2:o) att, der arbets- eller hofveriskyldigheten icke är bestämd
eller utgöres med sådan tjenstbarhet, hvarå värde i markegångstaxa!!
ej är upptaget, den, som eger rätt till arbetet, skall, då han erbjuder
staten detsamma till inlösen, förete en med de arbetsskyldige träffad
öfverenskommelse om ifrågavarande skyldighets storlek, uttryckt i sådana
dagsverken, som i markegångstaxan förekomma, hvarefter och
sedan berörda öfverenskommelse med hänsyn till kronans deraf beroende
rätt blifvit granskad och godkänd, densamma skall tjena till beräkningsgrund
för löseskillingens bestämmande enligt föreskrifterna i nästföregående
punkt;
3:o) att inlösta räntor och kronotionde skola, med iakttagande af
de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och
tionde näst före utfärdandet af Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855
angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda Kongl. kungörelse
och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras
för tiden från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma
gälla enahanda bestämmelser, som för annan till staten utgående
grundskatt;
4:o) att inlöst arbets- eller liofveriskyldighet skall upphöra och
afgäld enligt föreskrifterna i ofvannämnda Kongl. förordning den 15
Juni 1883 de arbetsskyldige hemmanen och lägenheterna åsättas samt
jemte den för arbetsskyldigheten afkortade ränta till statsverket utgöras
efter enahanda bestämmelser, som gälla för annan till statsverket ingående
afgäld för upphörd arbets- eller liofveriskyldighet;
5:o) att skattefrälsehemman, hvars ränta blifvit inlöst till kronan,
skall i jordeboken omföras till skatte;
6:o) att vederbörande, som vill begagna sig af den sålunda bestämda
inlösen, skall, inom ett år efter förordningens utfärdande, derom
hos Kammarkollegium göra anmälan, hvarefter Kollegium har att i hvarje
fall pröfva befogenheten af det väckta anspråket och bestämma beloppet
af den lösesumma, som enligt ofvan stadgade grunder bör utgå, samt
Statskontoret sedermera på kollegii framställning besörja utbetalning i
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
vederbörlig ordning af den bestämda lösesumman; börande, der inlösen
eger rum, räntan, tionden eller rättigheten till arbete af säljaren frånträdas
med nytt kalenderår och köpeskillingen till honom utbetalas vid
början af det år, från och med hvilket frånträdandet eger rum;
7:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af här
ofvan stadgade grunder för inlösen af ifrågavarande utskylder och besvär
kunna finnas erforderliga, må af Kongl. Maj:t meddelas;
Och föreslår Kongl. Maj:t slutligen, att de belopp, som för utskyldernas
och besvärens inlösande kunna ifrågakomma att af statsmedel
gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten
böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
O. It. Themptander.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 20
Februari 1885.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochsciiild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
anförde:
»Redan i det betänkande, som af Kammarrådet A. Anderson den
15 September 1874 afgafs angående sättet och vilkoren förgrundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, väcktes förslag
derom att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor, som
genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons
hand, samt kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar
eller under annan enskild eganderätt innehafves, skulle till
staten inlösas i syfte att frälseränte- och tiondegifvarne skulle i afseende
å dessa utskylders omsättning och afskrifning vinna likställighet
med dem, hvilka utgjorde ränta och tionde till kronan; och innehåller
betänkandet, jemte en redogörelse ej mindre för de vilkor, hvarmed
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 5
räntorna och kronotionden blifvit till enskilde öfverlåtne, än ock för
räntegifvares och räntetagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
tillika en uppgift om beloppet af ifrågavarande räntor och kronotionde,
hvilken uppgift angifver taxeringsvärdet å skattefrälseräntorna för år
1872 till 2,871,500 kronor och deras årsbelopp, beräknadt efter medeltalet
af 1864—1873 årens markegångspris, till 150,758 kronor 25 öre,
samt årliga värdet efter medeltalet af nyssnämnde års medelmarkegångspris
å den kronotionde, som åtföljer patronaträtt, till 10,268 kronor 60
öre och å den kronotionde, som innehafves under annan enskild eganderätt,
till 991 kronor 51 öre.
I det af Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium
och Statskontoret den 22 Februari 1875 öfver nämnda
betänkande afgifna underdåniga utlåtande erinrade embetsverken, att
jemväl den rätt till arbete af vissa hemman, som tillkomme egaren af
skattesålda kungsgården Börringe Kloster och möjligen äfven skattesålda
kungsgården Lindholmen i Malmöhus län borde till staten inlösas.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed föreslog äfven skatteregleringskomitén,
i sitt den 13 September 1882 afgifna betänkande
angående skatteförhållandena i riket, att omförmälda räntor, så vidt
de icke redan blifvit med jordeganderätten förenade, äfvensom ifrågavarande
kronotionde och arbetsskyldighet skulle till staten inlösas, hvarvid,
derest vederbörande rånte- eller tiondeegare icke åtnöjdes med det
bestämda lösningspriset, detta skulle bestämmas genom gode män. Då
jag den 8 Januari 1883 inför Eders Kongl. Maj:t föredrog skattekomiténs
betänkande i de delar detsamma afsåg afskrifning af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären, förklarade jag mig visserligen
anse nu ifrågavarande skattefrälseräntor, kronotionde och arbetsskyldighet
vara af beskaffenhet att lika väl som de kronan behållna
grundskatterna böra blifva föremål för afskrifning, hvilken dock förutsatte,
att de dessförinnan måste till statsverket inlösas från dem, till
hvilka de utgjordes, men jag ansåg det expropriationsförfarande, kornitén
ville tillämpa för berörda inlösen, påkalla stiftande af en lag i samma
ordning som för civillags tillkomst vore i grundlagarne bestämd, hvarföre
och då den förberedande behandlingen af den frågan måste blifva
eu helt annan än som tarfvades för skattefrågan i öfrig!, jag föreslog
den förra frågans undanskjutande för tillfället.
Sedermera förekom frågan om inlösen af frälseräntor och kronotionde
till behandling vid 1884 års riksdag i anledning af enskilda
motionärers förslag; och enär Riksdagen ansåg, att jemväl, oberoende
af frågan om grundskatternas afskrifning, rättvisa och billighet påkallade,
att ifrågavarande rånte- och tiondegifvare genom deras utsk}Tlders
6
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 30.
inlösen till staten och fixering i penningar bereddes samma förmåner,
som redan kommit öfrige grundskattegifvare till del, men ett beslut
om inlösen af ifrågavarande utskylder, hvilken åtgärd kunde tänkas
såsom för rånte- och tiondeegaren antingen obligatorisk eller frivillig,
syntes böra föregås af en närmare utredning angående de vilkor och
föreskrifter, som i ena eller andra fallet erfordrades, än som kunde
inom Riksdagen åstadkommas, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1884, det täcktes Eders Kongl. Maj:t efter förutgången
utredning vidtaga åtgärder för att ej mindre de räntor å skattefrälsehemman,
hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i
enskild persons hand. och icke blifvit med jordeganderätten förenade,
än äfven den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar
eller under annan enskild eganderätt innehafves, måtte emot
full ersättning till rånte- eller tiondeegarne varda af statsverket inlösta
samt derefter omsatta enligt föreskrifterna i nådiga kungörelsen
den 11 Maj 1855 och nådiga förordningen den 23 Juli 1869. Vid underdånig
anmälan den 23 Maj 1884 af Riksdagens berörda skrifvelse
har Eders Kongl. Maj:t behagat deröfver infordra Kammarkollegii undernåniga
utlåtande.
Då de öfverlåtelser, hvarigenom ifrågavarande räntor och tionde
kommit från kronan i enskild eg o, icke varit beroende af rånte- eller
tiondegifvarens samtycke, och denne, om sådan öfverlåtelse ej egt rum,
icke haft att, såsom nu är fallet, utgöra sina omförmälda utskylder
efter markegång eller in natura, utan redan vore i åtnjutande af samma
förmån, som genom grundskatternas omsättning till penningar i senare
tider kommit öfrige rånte- och tiondegifvare till del, anser jag lika med
Riksdagen rättvisa och billighet påkalla att åtgärder vidtagas för att
bereda nu ifrågavarande rånte- och tiondegifvare den af Riksdagen
åsyftade förmån, och detsamma gäller äfven om den arbets- eller hofveriskyldighet,
som till skattesåld kronoegendom i Skåne utgöres af
hemman och lägenheter, hvilka ej höra till egendomen. Det förslag,
Eders Kongl. Maj:t aflåtit till innevarande Riksdag om nedsättning
med 30 procent i de nu af viss jord utgående grundskatter, gör det
än mera angeläget att den i Riksdagens ofvanbei-örda skrifvelse väckta
fråga vinner skyndsam behandling, för att icke den ogynsamma ställning,
hvari de, som hafva att utgöra sina grundräntor till enskilde,
redan befinna sig, må blifva ännu mera försämrad i förhållande till de
vilkor, som efter eu nedsättning i grundskatten skulle gälla för öfriga
egare af skattehemman. Med afseende härå och då jag tillika hyser
den uppfattning att man i första rummet bör söka att åt staten åter
förvärfva ifrågavarande räntor, kronotionde och arbetsskyldighet me
-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
deist frivilliga aftal med rånte- och tiondetagarne och att endast iden
man sådant visar sig icke kunna ske expropriation af rånte- och tiondeg-ifvarnes
rätt må såsom en yttersta nödfallsutväg tillgripas, har jag
låtit uppgöra ett utkast till bestämmelser, hvarigenom staten kunde
sättas i tillfälle att på frivillighetens väg förvärfva de på enskildes
händer uti ifrågavarande afseende nu befintliga rättigheter, och anmodade
jag i embetsskrifvelse den 26 sistlidne Januari Kammarkollegium
att, så fort möjligen ske kunde, deröfver afgifva underdånigt utlåtande.
Vid anordnande af en inlösen medelst frivilligt aftal af merberörda
utskyld er och tjenstbarheter är den frågan af öfvervägande betydelse,
till hyilket belopp löseskillingen bör bestämmas för att det med åtgärden
åsyftade mål må uppnås, naturligtvis utan att statsverket öfver
hofvan betungas. I detta hänseende måste man taga i betraktande att
frälseränta och kronotionde äro för den enskilde egaren att anse såsom
en af de säkraste inkomstarter som finnas, och att detta slags inkomst,
såsom till hufvudsakligaste delen beroende af årlig markegång, hittills
varit, i jemnbredd med denna, underkastad en under tidernas lopp fortgående
stegring. Äfven får hänsyn tagas till den räntefot, som vid
kapitalplacering mot första klassens säkerheter under senare tider betingats.
Med ledning häraf har jag trott mig finna, att så vida man
vill bereda framgång åt den af mig nu ifrågasatta inlösning medelst
frivilligt aftal, en räntefot af fyra procent bör läggas till grund för
kapitaliseringen af frälseräntornas årsbelopp, eller med andra ord inlösningssumman
bestämmas till tjugufem gånger utskyldernas årliga värde.
Ehuru inlösen i sådant fall kan synas ställa sig icke obetydligt drygare
för statsverket än skattekomitén förutsatt, då den ansett inlösningssumman
böra sättas till samma belopp som frälseräntans taxeringsvärde,
livilket, såsom kändt, enligt bevillningsförordningen § 3 skall
upptagas till tjugu gånger räntans årliga belopp, lärer det icke få anses
gifvet att kostnaderna i det hela skulle blifva billigare enligt komiténs.
förslag. Detta innefattade nemligen, såsom jag redan nämnt, att,
om icke räntetagare!! nöjdes med den bestämda lösningssumman, frälseräntans
kapitalvärde skulle bestämmas af gode män efter samma grunder,
som gälla vid expropriation af jord för allmänt behof. Det
låter näppeligen antaga sig, att en sådan värderingsnämnd i allmänhet
skulle bestämma lösesumman lägre än till 25 gånger räntans årliga belopp,
och någon frivillig inlösen komme då i regeln ej i fråga. Men
dertill komme, att så snart expropriationsförfarandet skulle tillämpas,
staten finge vidkännas kostnaderna för de värderingar genom gode män,
hvilka skulle _ företagas, under det att eu dylik utgift ej förekommer
vid den på frivillig väg skeende inlösningen.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
I sitt den 6 dennes med anledning af min förberörda skrifvelse
afgifna underdåniga utlåtande, har Kammarkollegium anfört: att i händelse
ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter skulle åt staten återförvärfvas
medelst expropriation, den Kollegium genom ofvannämnde
nådiga remiss anbefalda utredning jemväl borde bestå deruti att, hvad
frälseräntorna anginge, uppsöka samtlige i senaste taxeringslängder
upptagna sådana räntor och derefter med ledning af äldre jordeböcker
och räkenskaper samt köpegods-, bytes- och reduktionshandlingar m. m.
utröna, hvilka af dessa räntor genom köp, gåfva eller byte kommit från
kronan i enskild ego, äfvensom af hvilka persedlar sistnämnde räntor
bestode, och hvad kronotionden beträffade, af hvilka hemman och lägenheter
den utginge och huruledes densamma kommit under enskild
eganderätt; att en sådan utredning, hvilken måste försiggå i kammararkivet,
af lätt insedda skäl vore tidsödande, och att då den derstädes
anstälde tjensteman icke för densamma finge åsidosätta de honom åliggande
öfriga göromål, det ej kunde undvikas, så vida icke anslag till
särskild! biträde beviljades, hvarom Kollegium dock i frågans närvarande
skick ansåge sig icke böra göra framställning, att en icke
ringa tid erfordrades för verkställande af ifrågavarande utredning; men
att, om inlösen af ifrågavarande räntor och kronotionde komme att ske
medelst frivilliga aftal, utredning om berörde utskylder erfordrades endast
i män som egarne inkomme med anbud om desammas försäljning;
att det visserligen äfven i detta fall kunde inträffa, att så många räntor
på en gång ifrågakomme till inlösen, att utredningen om deras tillkomst
och belopp icke kunde af den i arkivet anstälde tjensteman
utan dröjsmål verkställas, men ansåge Kollegium sig icke böra, innan
ett sådant förhållande inträdt, väcka traga om de åtgärder, som till utredningens
påskyndande borde vidtagas.
Vidkommande derefter omförmälda utkast till bestämmelser om
inlösen af ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter, har Kollegium med
anförande af vissa i afseende å desamma förekommande omständigheter
gjort några framställningar, för hvilka jag anhåller att få redogöra.
Vid tiden för skattefrälseräntornas öfverlåtande från kronan bestodo
jordeboks- och mantalsräntorna hufvudsakligen af persedlar eller
arbetsprestationer, hvilka vanligen utgjordes in natura. Sedermera och
långt före den genom Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 föreskrift^
ränteförenkling hade dock en eller annan af dessa peisedlar blifvit
omsatt till ett visst penningebelopp. Sådant vore exempelvis förhållandet
med byggningshjelpen, hvilken inom de flesta härad i Upland utgick
med 18 lass ved men sedan medlet af 1700-talet betalts med
opaginerad Kontrollera mot PDF
q
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 30.
penningar till bélopp, svarande mot dubbla kronovärdet.. Den lindring,
som härigenom beredts dem, hvilka fortfarande utgjort sina räntor till
kronan, hade icke kommit skattefrälsehemmanen till del, enär egarne
af de ifrån dessa utgående räntor vore berättigade att utfå desamma
efter de beräkningsgrunder, som gälde, då räntorna öfvergingo från
kronan till enskilde. Då syftet med frälseräntornas inlösande till staten
måste vara att åstadkomma likställighet mellan frälseräntegifvarne
och egarne af öfriga skattehemman, ansåge Kollegium omförmälda
skiljaktighet i afseende å beräkningen af persedlarne vid räntornas inlösen
böra upphöra och desamma derefter beräknas efter enahanda
grunder, som gälde för skattehemman inom den ort, der skattefrälsehemmanet
vore beläget, hvarjemte skattefrälsehemmanen, hvilka i jordeböckerna
vore upptagna såsom frälse, så snart räntan återgått till staten,
borde omföras till skatte.
Då frälseränta öfverginge till annan egare, skulle enligt gällande
lag räntan lagfaras såsom om fast egendom vore stadgadt. Af denna
frälseräntans likställighet med fast egendom följde ock att sådan ränta
kunde för skuld intecknas, och, enligt hvad Kollegium hade sig bekant,
hade inteckning i frälseränta ej sällan beviljats. Vid inköp af frälseräntor
borde derföre tillses, att desamma ej vore med inteckning behäftade.
Likasom det ej sällan hade inträffat att frälseränta och den fastighet,
frän hvilken den utgått, genom köp eller annat laga fång kommit
i samma egares hand, hvarigenom fastigheten på grund af stadgandet
i Kongl. brefvet den 9 Oktober 1691 och 11 punkten i ridderskapet
och adelns privilegier den 16 Oktober 1723 ikläd t sig fullkomlig frälse
natur, så hade det äfven händt att egare af kronotionde förvärfvat
eganderätt till ett eller flera af de hemman, från hvilka tionden utgått.
Då de skäl, som funnes för att någon inlösen af frälseränta, som blifva
med jordeganderätten förenad och derigenom upphört såsom utskyld,
icke borde ega rum, äfven gälde om den kronotionde, som hade utgått
af jord, till hvilken tiondetagaren förvärfvat eganderätt, syntes i sådana
fall jemväl tionde böra från inlösen undantagas.
Då det vore möjligt att ännu qvarstående arbets- eller hofveriskyldighet
till skattesålda kronoegendomar icke vore bestämd eller utgjordes
i sådan prestation, hvarå värde icke funnes i markegångstaxan
upptaget, borde för sådant fall föreskrifvas att den, som egde rätt till
arbetet, skulle, då han erbjöde staten detsamma till inlösen, förete en
med de arbetsskyldige träffad öfverenskommelse angående arbets- eller
hofveriskyldighetens storlek, uttryckt i sådana dagsverken, som förekomme
i markegångstaxan, hvarefter och sedan berörda öfverenskomBih.
till Riksd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 Afä. 21 Raft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
melse med hänsyn till kronans deraf beroende rätt blifvit granskad och
godkänd, antalet dagsverken och, der arbetsskyldiga gatuhus funnes,
jemväl dessas taxeringsvärden skulle tjena till efterrättelse så väl för
löseskillingens beräknande som för afgäldens bestämmande i enlighet
med grunderna i nådiga förordningen den 15 Juni 1883 angående reglering
af arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronans egendomar
i Skåne.
Vidkommande den tidpunkt då ifrågavarande utskylder och tjenstbarheter
borde, der deras inlösen komme till stånd, af säljarne frånträdas,
ansåge Kollegium, vid det förhållande att utskylderna och
tjenstbarheterna utginge efter kalenderår, det vara för så väl staten
som säljarne lämpligast att förändringen inträdde med nytt kalenderår,
och borde i följd deraf köpeskillingen utbetalas vid början af det år,
för hvilket rättigheten till utskylderna eller tjenstbarheterna af säljarne
frånträddes.
Slutligen och då beträffande några af här ifrågavarande utskylder
särskilda förhållanden kunde förekomma, livilka vid ett beslut om
de allmänna föreskrifterna angående sättet och vilkoren för utskyldernas
inlösen ej vore kända och derföre ej komme i betraktande vid
föreskrifternas affattande, har Kollegium, för den händelse Eders Kongl.
Maj:t behagade besluta nådig proposition till Riksdagen i ämnet, hemstält,
att, i likhet med hvad som skett i Eders Kongl. Maj:ts den 9
sislidne Januari aflåtna nådiga proposition till Riksdagen angående nedsättning
i de på viss jord hyflande grundskatter, Eders Kongl. Maj:t
jemväl täcktes föreslå att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning
af beslutet om merberörde utskylders inlösen kunde finnas erforderliga,
måtte af Eders Kongl. Maj:t meddelas.
Instämmande i hvad Kammarkollegium sålunda yttrat, finner jagdock
frågan derom att frälseräntor, som af staten må komma att inlösas,
böra vid frånträdandet vara gravationsfria, höra till de verkställighetsföreskrifter,
som icke behöfva upptagas bland de bestämmelser
för inlösen af ifrågavarande skyldigheter, som påkalla Riksdagens beslut.
Hvad vidare angår frågan om beredande af medel för inlösen af
omförmälda utskylder, så kan det för närvarande icke närmare än förut
antydts beräknas till hvilket belopp dessa utskylder årligen uppgå och
till hvilken siffra de följaktligen belöpa sig, kapitaliserade efter den af
mig föreslagna grund. Beräknande att statens utgift för dessa utskylders
inlösen närmar sig fyra millioner kronor, har jag ansett naturligt,
att denna utgift bör fördelas på flera års budgeter, ehuru beloppet bör
af Statskontoret kunna förskjutas i mån tillfälle till inlösen erbjuder
sig. Till bestridande af dessa förskotter eger Statskontoret ock efter
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 30.
mitt förmenande erforderliga tillgångar, i hvilket afseende jag endast
ber få hänvisa dertill att det senast förflutna årets eller 1884 års öfverskott,
hvilka i mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid statsregleringens
uppgörande beräknades till 6,400,000 kronor och antagligen efter
räkenskapernas afslutande skola befinnas icke obetydligt öfverstiga
nämnda siffra, äro odisponerade och sålunda kunna användas såsom en
kassareserv, hvilken sätter Statskontoret i tillfälle att förskjuta de belopp,
som erfordras till ifrågakommande liqvider för inlösen af nu omförmälda
räntor och tionde. Statskontoret bör derföre erhålla ett bemyndigande
i sådant afseende, och de förskjutna beloppen få sedermera
anmälas hos Riksdagen till ett successivt ersättande.
Om, såsom jag tänkt mig, inlösningen göres beroende af den enskilde
räntetagarens frivilliga anmälan om räntans öfverlåtande till staten,
måste i hvarje särskildt fall inom Kommarkollegium utredning ega
rum rörande utskyldernas natur och likaså en uträkning göras öfver
lösesummans rätta belopp efter de faststälda grunderna. Enär Kammarkollegium
måste bära ansvaret för denna utredning och uträkning,
hvilka ligga till grund för inlösningsbeslutet, har det synts mig egentligast,
liksom det är förenadt med minsta omgång, att detta verk också
pröfvar ansökningarne om inlösen.
Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan om inlösen
borde göras, härrör deraf, att det måste vara angeläget att så
mycket som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen, för att
den likställighet man vill bereda ifrågavarande ränte- och tiondegifvare
med dem, hvilka utgöra sina skatter direkte till statsverket, må
kunna snarast möjligt komma dem allesammans till godo. Derest det
skulle visa sig, att i vissa fall inlösningen icke skulle på frivillighetens
väg kunna genomföras, lärer det blifva nödigt att vidtaga särskilda
åtgärder i fråga om de qvarstående skattefrälseräntorna antingen under
form af deras exproprierande eller också på det sätt, att staten
öfvertager de skattskyldiges förpligtelse!- gent emot ränteegaren, i
hvilket senare fall man naturligtvis också kan bereda de skattskyldige
den åsyftade förmånen, ehuru ett dylikt tillvägagående, som innefattar
att liksom göra statsverket för all framtid skattskyldigt till enskilda
personer, torde såväl derföre som ur administrativ synpunkt vara mindre
lämpligt än frälseräntornas inlösen af staten. Då man emellertid,
äfven med antagande, att ett af staten beredt tillfälle för de enskilde
att på fullt skäliga vilkor få dessa räntor inlösta, i regeln skall villigt
af dem tagas i akt, måste förutse, att andra bestämmelser påkallas för
hvad som ej på frivillighetens väg låter sig ordna, ligger äfven deri
ett bestämdt skäl för att söka påskynda den frivilliga inlösningen.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
1 öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört och med iakttagande
af hvad Kammarkollegium på sätt jag nämnt erinrat vid det Kollegium
delgifna utkast till bestämmelser i ämnet, har jag uppgjort förslag till
proposition till Riksdagen angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,
som åtföljer patronaträtt eller innehafves under annan enskild
eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom.
»
Sedan Herr Statsministern uppläst det af honom uppsatta förslag
till proposition i ämnet,
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, förordna, att i öfverensstämmelse
med berörda förslag nådig proposition skulle
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan---
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Axel Ädelgren.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BORT »TOKERI-AKTIEBOLAG, 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1885:48 Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetsel s. 1 i texten