Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker

1885-02-25 · 43 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:38, Med förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker;

gifven Stockholms slott den 25 Februari 1885.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda

förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; vid hvilket förhållande

Kongl. Maj:t funnit Riksdagens den 10 Maj 1884 aflåtna

underdåniga skrifvelse angående vilkoren för försäljning af bränvin

icke böra till någon särskild åtgärd föranleda.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Biksd. Prot. 1885. 1 Sand. 1 Afd. 28 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

brända eller distillerade spirituösa drycker.

§ I
-

Handel med bränvin delas i partihandel, minuthandel och utskänkning.

§ 2.

1. Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250

liter samt vid minuthandel en liter, och får hvad såldt blifvit icke i

mindre belopp än det minsta, som i hvardera fallet säljas må, utlemnas

eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda på

försäljningsstället förtäras.

2. Hvad i öfrigt i denna förordning bestämmes om handel med

bränvin vare ej tillämpligt å partihandel, utan gälle allenast minuthandel

och utskänkning.

§ 3.

Vid utskänkning må bränvin försäljas till huru ringa belopp som

helst, vare sig till förtäring på stället eller till afhemtning, dock med

de undantag, hvarom i § 13 mom. 2 och § 26 mom. 7 här nedan sägs.

§ 4.

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af

bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

3

§ 5.

1. Rättighet till bränvinshandel må ej tilldelas eller Öfverlåtas

å annan än den, som har medborgerligt förtroende, gjort sig känd för

ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna, råder öfver sig och sitt

gods samt pröfvas i öfrigt till rörelsens utöfvande lämplig vara.

2. Med undantag för vinhandel må bränvinsförsältning icke vara

förenad med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.

3. Den, som enligt nådiga förordningen angående vilkoren för

tillverkning af bränvin icke får med sådan sig befatta, äfvensom apotekare

må ej tilldelas rättighet till bränvinshandel.

§ 6.

1. Rättighet till bränvinshandel, som i stad innehafves pa grund

af burskap eller särskildt privilegium, tillkommet innan nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående vilkoren för försäljning af

bränvin blef till efterlefnad gällande, må fortfarande, så länge den ej

uppsäges eller förverkas, åtnjutas, dock endast i hittills gällande utsträckning.

2. Burskap, som meddelats efter det nådiga förordningen den

18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvins försäljning blef till

efterlefnad gällande, medför ej rätt till handel med bränvin.

§ 7.

1. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört;

då må samma handel, så framt rättigheten dertill icke varder

uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,

som, då nådiga förordningen den 26 Augusti 1873 angående vilkoren

för försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till

sådant gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon af dem lefver

och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri, sjelf eller genom

annan behörig person, besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet

eller af bolag, å hvilket de i § 9 mom. 2 befintliga föreskrifter icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

äro tillämpliga, då må rättigheten till handel med bränvin af samma

kommun, menighet eller bolag under förestående vilkor tillgodonjutas

under loppet af tjugu år, räknade från den dag, då nådiga förordningen

den 26 Augusti 1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin

blef till efterlefnad gällande.

3. Der gästgifverihållning är mellan flere åbor, fördelad, må utskänkningsrättighet

af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera

endast under den tid, han gästgifveri hållningen besörjer. Den, som

vill sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare dertill berättigad,

der uppsägning sker inom den tid, som i § 16 mom. 4 här nedan

är bestämd.

§ 8.

1. I stad skall magistraten hvarje år inom första hälften af

April månad för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifva de näringsidkare,

hvilka rätt till bränviushandel tillkommer på grund af stadgandet

i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år skall, sedan stadsfullmägtige eller, der sådane

ej finnas, allmän rådstufva hörde blifvit, magistraten till Kongl. Majrts

Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet att

då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personer

för högst tre år tilldelas och, i sådant fall, föreslå försäljningsställenas

antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe

finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses

nödig.

3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i

ämnet och gifve det magistraten till känna; dock må ej mot både magistratens

och stadsfullmägtiges eller allmän rådstufvas afstyrkande

beslutas, att näringsidkare enligt mom. 2 antagas skola, ej heller

sådane näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten

och stadsfullmägtige eller allmän rådstufva äro ense.

§ 9-

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom

de, hvilka magistraten, sedan stadsfullmägtige eller, der sådane ej

finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda

eller förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår

utöfvas, varde innan Juli månads utgång af magistraten på offentlig,

minst fjorton dagar förut kungjord auktion utbjudna för den af Kongl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Maj:ts Befallningshafvande jemlikt § 8 bestämda tid af högst tre år åt

den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid

allenast en rättighet i sänder utbjudas. Auktionsanbuden pröfvas af

magistraten, som ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp,

antaga eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den bränvinshandel, hvilken eljest

skall, enligt näst föregående mom., å auktion utbjudas, må magistraten

genom minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse, inom

viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å handelns öfvertagande. Inkomna

anbud, som böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af

magistraten, hvilken, efter det stadsfullmägtige eller, der sådane ej

finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, insänder handlingarne jemte eget

utlåtande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som med afseende å

ej mindre bolagens lämplighet än äfven den erbjudna afgiftens belopp

samt förhållandet mellan nämnda afgift och det litertal bränvin, bolaget

anses kunna afyttra, eger anbuden antaga eller förkasta. Sådant

anbud får dock icke antagas, om afgiften är lägre, än sammanlagda

beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna

varit åt särskilda personer upplåtna; och må magistraten, om

gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för den af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande bestämda tid; skolande i annan händelse, äfvensom

då af bolag gjordt anbud icke före Juni månads utgång blifvit pröfvadt,

förfaras såsom i mom. 1 stadgadt är.

§ 10.

1. Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning än den, som

kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas,

göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom första

hälften af Mars månad det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande

och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta

den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas

till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan April

månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad

pålyst, socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af

kommunalstämma ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman

bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit

hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte deri sitt beslut

och gifve det kommunalnämndens ordförande till känna.

2. Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin

i socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu

stadgadt är.

§ 11-

1. De enligt näst föregående § medgifna försäljningsrättigheterna

i socknen varde derefter inom Augusti månads utgång på offentlig

auktion, som minst fjorton dagar förut skall vara genom kungörelse i

socknens kyrka tillkännagifven, utbjudne för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bestämda tid af högst tre år åt den eller dem, som

åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet

i sänder utbjudas. Kommunalnämnden pröfve de anbud, som dervid

göras, och ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet

och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller

förkasta.

2. På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero,

om och under hvilka vilkor och bestämmelser all den bränvinshandel

inom köping, hvilken eljest skall, enligt nästföregående mom., å auktion

utbjudas, må åt bolag, som inom köpingen för ändamålet bildats,

öfverlåtas.

§ 12.

Den som uppsagt eller förverkat rättighet till handel med bränvin,

må ej ånyo vinna rättighet till dylik handel annorlunda än i § 9

eller § 11 medgifves.

§ 13-

1. Vid läger eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen,

vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare finnes

anstäld, på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse af annan anledning

kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna

påkallad, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning

meddelas af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, när, i förstnämnda fall,

befälhafvande militärchef och, i öfriga fall, andra vederbörande derom

gjort anmälan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

2. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt

hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ske till förtäring ombord å

fartyget, och ege Kongl. Majrts Befallningshafvande att jemväl i öfrigt

dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.

3. Då rättighet till bränvinshandel enligt denna § meddelas, underrätte

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom vederbörande i och för

den åtgärd, som på taxeringsmyndigheterna ankommer.

§ 14.

Försäljningsåret räknas för stad från den 1 Oktober och å landet

från den 1 November.

§ 15.

1. På auktion inropad rättighet till bränvinshandel må ej på annan

person öfverlåtas, utan att denne i stad af magistrat och å landet

af kommunalnämnd pröfvas lämplig och i öfrigt behörig.

2. Öfverlåtelse af annan rättighet till handel med bränvin vare

ej medgifven.

3. Bolag i stad eller köping, som jemlikt föreskriften i § 9 mom.

2 eller § 11 mom. 2 fått öfvertaga bränvinshandel i staden eller köpingen,

får icke denna rätt på annan person öfverlåta; men skulle sådant

bolag vilja mot bestämd, till bolaget erlagd afgift åt annan upplåta

någon af de utaf bolaget öfvertagna utskänknings- eller minuthandelsrättigheter,

må bolaget härom göra framställning hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, som efter magistratens hörande eger att,

med afseende å så väl skälen för öfverlåtelsen samt lämpligheten och

behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelsen ifrågasattes, som

å afgiftens förhållande till den inkomst, hvilken anses kunna af rörelsen

uppkomma, framställningen bifalla eller afslå.

4. Aflider den, som på annan grund än burskap eller sådant

medgifvande, hvarom i § 13 sägs, innehar rättighet till handel med

bränvin, må rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning icke fortsättas

längre, än till slutet af löpande försäljningsår och endast under vilkor,

att sådant behörigen anmäles samt att rörelsen förestås af person, som

i stad af magistrat och å landet af kommunalnämnd pröfvas lämplig

och i öfrigt behörig.

5. Aflider den, som på grund af stadgandet i § 13 innehar rättighet

till handel med bränvin, må rörelsen för sterbhusets räkning

fortsättas till utgången af den tid, för hvilken rättigheten blifvit med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

gifven, med vilkor att sådant behörigen anmäles och att för rörelsens

utöfvande ställes person, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

pröfvas behörig och lämplig.

§ 16-

1. För hvarje sådan näringsidkare, hvarom förmäles i § 8 mom.

1, skall årligen, så länge hans rättighet fortfar, den nämnd, som för

bevillningstaxering satt är, beräkna det litertal bränvin, som må anses

komma att af honom under det nästföljande försäljningsåret i staden

föryttras, i fall han sin rätt till bränvinsförsäljning då fortfarande utöfvar.

2. Näringsidkare, som icke inom 14 dagar från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad sin rätt till bränvinsförsäljning

hos magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör under

det nästföljande försäljningsåret utgå för det litertal, hvilket i nu stadgad

ordning blifvit bestämdt.

3. Hvarje år, så länge sådan rättighet till bränvinshandel, hvarom

förmäles i § 7 mom. 1, tillkommer innehafvare af gästgifveri å

landet, skall innan bevillning staxeringsnämnden för socknen sammanträder,

kommunalnämnden beräkna det litertal bränvin, som må anses

komma att under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas,

i fall handeln der fortfarande utöfvas. Taxeringsnämnden pröfve

beräkningen och bestämme det litertal, för hvilket afgift skall erläggas.

4. Gästgifvare, som icke inom en månad från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad hos kommunalnämnden uppsagt

den rätt till bränvinshandel, hvarom ofvan förmäles, vare underkastad

den afgift, som bör under det nästföljande försäljningsåret utgå för det

litertal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.

§ n.

Vid den beräkning, som i näst föregående § föreskrifves, må litertalet

för hvarje rättighet till bränvinshandel i stad ej sättas under

3,000 och å landet ej under 1,500. Ej heller får auktionsanbud, som

enligt § 9 eller § 11 för hvardera slaget af handel antages, understiga

i stad 3,000 eller å landet 1,500 liter.

§ 18-

1. För sådan rättighet till bränvinshandel, som i § 6 eller § 7

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38

omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion enligt § 9 eller §

11 förvärfvade rättigheter till handel med bränvin erlägges afgift med

15 öre för hvarje liter af det bränvin, som enligt ofvan berörda §§

blifvit beräknadt eller hvarför afgift åtagen är.

2. Då i stad bränvinshandeln blifvit, på sätt i § 9 mom. 2 sägs,

å bolag öfverlåten, skall, förutom den der bestämda afgift, bolaget afstå

hela den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader blifvit

afdragna, enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit af all

den bränvinshandel, bolaget idkat. Granskning af dessa räkenskaper

och bolagets förvaltning skall hvarje år i Januari månad å dag, som

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet bestämmes, ske för näst

föregående försäljningsår af fem revisorer, af hvilka stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva utse två, landstinget en,

hushållningssällskapet eu samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den

femte. I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmägtige jemväl

den revisor, som eljest skulle af landstinget väljas. I Stockholm

utses tre revisorer af stadsfullmägtige och två af Ofverståthållareembetet.

Berättelse öfver revisionen meddelas stadsfullmägtige eller allmän rådstufva,

landstinget och hushållningssällskapet. Revisorerne eg a åtnjuta

ersättning efter fjerde klassen i gällande resereglemente, hvilken ersättning

skall af ofvanberörda vinstmedel utgå. Vägrar landsting eller

hushållningssällskap ansvarsfrihet för bolagets förvaltning, hänskjutes

saken till Kongl. Majds Befallningshafvande; och vare bolaget pligtig^

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kongl. Maj ds Befallningshafvande

kan meddela till rättelse i anmärkta åtgärder. Tredskas bolaget

sådant fullgöra, egen Kongl. Majds Befallningshafvande förelägga

lämpligt vite.

§ 19-

Årsafgift för rättighet till handel med bränvin skall för hvarje

halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.

§ 20.

1. Afgiften för iskänkning, dertill på grund af § 13 rättighet

meddelats, bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande

nämnd, men får ej understiga det belopp, som för den

ifrågavarande tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Samt. 1 Afd. 28 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

och 18 stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden

ej uppgå till 14 dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas.

Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis

erläggas till vederbörande uppbördsman.

2. Afsutten för rätt till utskänkning å passagerareångbåtar skall

uppbäras i den stad eller kommun, der rederiet har sitt hufvudsäte.

§ 21.

1. Öfver beslut, som taxeringsnämnd, jemlikt § 16 inom. 1 och

mom. 3, meddelar i fråga om beräkning af det litertal bränvin, för kvilket

försäljningsafgift skall erläggas, eller jemlikt § 20 rörande bestämmandet

af sådan afgift, eger såväl den skattskyldige, som vederbörande

landsting, hushållningssällskap, stad, magistrat, socken eller kommunalnämnd

att hos pröfningsnämnd anföra besvär inom den tid och i den

ordning, som för Överklagande af taxeringsnämndens beslut i allmänhet

äro bestämda; äfvensom pröfningsnämnd tillkommer att, ehvad dylikt

beslut blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar, som

finnas skäliga; och må vidare klagan öfver pröfningsnämnds beslut, i

den ordning förordningen angående bevillning af fäst egendom samt

af inkomst i allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka öfver taxeringsnämnds

beslut, enligt hvad här ofvan sägs, ega besvär anföra.

2. Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter

det af taxeringsnämnd bestämda litertal, intill dess ändring deri blifvit

vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.

§ 22.

1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till handel med bränvin, äfvensom den nettovinst på rörelsen,

som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande sätt fördelas:
för

Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;

återstoden insättes i Statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i Statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten ät bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i Statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) dd bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

eu tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i Statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten ät bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i Statskontoret;

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar

densamma med:

sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;
två

tiondedelar till länets landsting;

en tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlikt § 11 mom. 2 bränvinshandeln blifvit åt

bolag öfverlåten, skola försäljningsafgifterna och vinstmedlen fördelas

efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda för stad, i hvilken

bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

Do andelar åter, som ingå till Statskontoret, skola genom dettas

försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,

med iakttagande af, att folkmängden för hvarje landstingsområde,

inom livilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med

samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning

tillkommer hvarje landstingsområde, eger landstinget uppbära tre fjerdedolar

och vederbörande hushållningssällskap en ijerdedel.

3. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar, landsfing och hushållningssällskap,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

skall, der Chefen för Kongl. Finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse

till nämnda departement af vederbörande afgifvas.

§ 23.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg, och må å landet ej förläggas stad eller köping närmare än

en half mil utan att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande efter särskild

pröfning och vederbörandes hörande det medgifvit och bestämt vilkoren

derför.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

§ 24.

1. Försäljningen må ej börjas förr, än besigtning å den lägenhet,

der rörelsen skall drifvas, hållits i stad af stadsfiskal och på landet

af kronobetjent jemte två personer utsedde af magistrat eller kommunalnämnd,

samt besigtningsmännen utfärdat bevis derom att föreskrifterna

i näst föregående § blifvit uppfylda.

2. Hvad här föreskrifves gälle ock då försäljningsställe ombytes.

§ 25.

1. Å landet vare bränvinshandel förbjuden på eller inom 0,2 mil

från ställe, der auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma eller

mönstring med beväringsmanskap hålles.

2. Vid annan till större folksamling ledande förrättning å landet

eller der i stad vid tillfälle, som i nästföregående eller detta mom. omförmäles,

anledning förekommer till enahanda förbud, ege för landet

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och i stad vederbörande polismyndighet

att derom meddela föreskrift.

§ 26.

1. Minuthandel med bränvin må ega rum söcknedagar från klockan

8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före sön- eller helgdag,

då den ej må fortfara längre än till klockan 7 eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast

klockan 6 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Ålaj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen, men

vare å dagen näst före sön- eller helgdag ej medgifven efter klockan

7 eftermiddagen.

3. Under sön- och helgdagar vare utskänkning af bränvin i stad

tillåten endast vid middagstiden under högst tre timmar, som af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens hörande,

bestämmas.

4. På landet vare å sön- och helgdagar all annan bränvinsutskänkning

förbjuden, än på gästgifvaregård ar åt resande.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

6. Skulle ytterligare inskränkningar i de här ofvan i denna §

bestämda tiderna för bränvinsutskänknings utöfvande befinnas erforderliga,

eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att på framställning af

kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande

derom besluta.

7. Der rätt till utskänkning enligt § 13 mom. 1 lemnats till

utöfning vid läger eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen,

må bränvin utlemnas endast till lägerpersonalen och till förtäring

på stället samt utskänkningen ej ega rum före klockan 6 förmiddagen

eller efter klockan 5 eftermiddagen; dock vare å sön- och

helgdagar all utskänkning förbjuden utom under högst tre timmar vid

middagstiden, hvilka af högsta befälhafvare!! på stället bestämmas.

§ 27.

1. Vid tider, då bränvinshandel enligt näst föregående § ej är

tillåten, vare allt utlemnande af bränvin från försäljningsställe förbjudet.

2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,

låta bränvin å utskänkningsställe förtäras.

§ 28.

1. Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå.

2. Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till den, som

är rusig, ej heller till minderårig.

3. Ofverlastad person får ej utdrifvas från utskänkningsställe,

der häri förtärt starka drycker, eller lemnas utan vård.

§ 29.

Under det bränvinshandel pågår får dörren till försäljningsrummet

ej vara läst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

§ 30.

1. Der bränvinshandel idkas, skall vara anbragt skylt, som rörelsen

utvisar.

2. I försäljningsrumraet skall ett exemplar af denna förordning

vara anslaget.

-3. Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åbor fördelad, skall

en af kronobetjent påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är

till bränvinsutskänkning berättigad, vara anslagen i försäljningsrummet

hos den, som för tillfället rättigheten utöfva!’.

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom

vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.

§ 32.

Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinshandel ansedd.

§ 33.

Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne

eller som icke är renadt från finkelolja eller hvars styrka ej uppgår

till minst 46 procent, får ej till salu hållas.

§ 34.

1. Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som

blifvit vid utskänkning utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre

belopp än 3 liter utborgadt.

§ 35.

Med undantag af den i § 33 meddelade föreskrift om brän vinets

rening och styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om handel

med bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade,

in- eller utländska, spirituösa drycker, äfvensom för drycker, livilka

äro dermed tillagade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

15

§ 36.

1. Polismyndighet i stad samt kronobetjent och kommunalnämnd

å landet åligge tillse, att å ställe, der bränvinshandel idkas, ordningsamt

de i denna författning meddelade föreskrifter noga iakttagas; och

ega dessa myndigheter anbefalla stängning af handelsställe och bränvinshandelns

inställande, när störande oordning förekommer eller anledning

finnes att sådan befara.

2. Förekomma å gästgifveri eller å annat ställe, der bränvinshandel

utöfvas, vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren

af rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att densamma

utöfva, eller har någon af de enligt § 13 meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande oordningar, må Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmägtige

och på landet af socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd,

efter vederbörlig undersökning, ega att förenämnda rättighet

inskränka eller indraga eller ock innehafvaren derifrån skilja;

dock ege innehafvare af rättigheten i sådant fall att af redan erlagd

forsäljningsafgift återfå så stor del, som motsvarar den tid, hvarunder

rättigheten ej utöfvats.

§ 37.

1. Å apotek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes

utlemnas utom för medicinskt ändamål uppå behörig läkares recept,

för tekniskt behof, då detsamma behörigen styrkes medelst intyg af

magistratsledamot, kronobetjent, kommunalstämmas eller kommunalnämnds

ordförande eller vice ordförande, och för vetenskapliga ändamål

uppå skriftlig reqvisition af känd vetenskapsidkare; börande alla

sådana recept, intyg och reqvisitioner å apoteken qvarhållas och der

förvaras.

2. I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, hvilka innehålla

bränvin eller sprit, gälle hvad medicinalförfattningarna föreskrifva.

§ 38.

1. Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid

befares, skall det vara underkastadt försegling och, på sätt i tullstadgan

föreskrifves, förpassning.

2. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. ‘Proposition N:o 38.

förpassning icke ruin; skolande dock bränvin, när det i större myckenhet

än fyratio liter forslas landvägen inom en mil från kusten mellan

norska gränsen och gränsen mellan Blekinge och Kalmar län, åtföljas

af tillverkarens eller säljarens på tro och heder senast inom en vecka

före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen

infördt.

§ 39.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,

utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller

som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller,

mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af bränvin,

böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor, andra

gången från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från 120

till och med 240 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med

sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två månader

till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin

till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel

eller utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal,

som, efter hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under

det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17

och 18 stadgade grunder, för år minst utgå bör; skolande, der den,

som idkar minuthandel, gör sig skyldig till oloflig utskänkning, den

här stadgade påföljd ådömas oberoende af den försäljningsafgift, som

erlägges för minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller

helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.

§ 40.

Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra

gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika denna sin

handelsrättighet förlustig.

§ 41.

öfverträdes förbud, som i § 37 gifvet är, vare lag som i § 39 sägs.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 38.

17

§ 42.

1. Underlåter den, som erhållit rättighet till handel med bränvin,

att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast

utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången vare rättigheten förverkad,

och varde försäljningen genast instäld, i stad af magistraten

och å landet af kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig

att, under försäljningsåret, afgiften fortfarande utgöra.

. 2. Den, som idkar handel med bränvin under tid, hvarför afgift

icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, böte första gången från

och med 15 till och med 30 och andra gången från 30 till och med

60 kronor.

§ 43.

Idkar någon^ handel med bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej utöfvas får, eller å annat ställe än dertill uppgifvet är, eller

begagnar någon, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins

utlemnande å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt utöfvar,

eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad att, då han

i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på

försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han är

berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till handel med bränvin

berättigad är, mot § 26 mom. 4, 5 och 7 eller § 27, böte första

gången från och med 30 till och med 60 kronor samt andra gången

från 60 till och med 120 kronor och vare dessutom andra gången sin

handelsrättighet förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit

rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes

än till förtäring ombord å fartyget eller utan att iakttaga de

inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande jemlikt § 13 mom. 2 föreskrift^.

§ 44.

Förbrytelse mot § 31 straffes enligt § 43.

§ 45.

1. Förbrytelse mot §§ 24, 28, 29, 30 eller 33 straffes med böter

från och med 10 till och med 50 kronor.

JBih. till BiJcsd. Prot. 1885. 1 Smil. 1 Afd. 28 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

2. Då förbrytelse skett mot § 33, vare tillika det till salu hållna

bränvin underkastadt beslag och förbrutet.

§ 46.

Skulle den, som är pligtig att förbrytelser mot denna förordning

åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen

till dubbla böter och miste tjensten.

§ 47.

Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är

under tilltal stäld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som för sådan

förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.

§ 48.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot

denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans. arbete

antagen person likasom vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

§ 49.

Underlåtes vid landväga transport af bränvin föreskrift, som i

§ 38 gifven är, dömes varan förbruten, derest egaren ej gitter visa

att hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit vederbörligen förtullad.

§ 50.

Böter, som efter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 51.

Då försäljningsafgift jemte böter enligt denna förordning ådömda

blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i

stället undergå motsvarande förvandlingsstrafif.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

19

§ 52.

Af böter, så ock af försäljningsafgift, som enligt denna förordning

ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle två

tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa,

der den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare,

tage han hälften af åklagarens andel.

§ 53.

Kongl. Maj:s Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande

af hvad i förordningen stadgadt är.

§ 54.

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt

de personer, hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad,

åligge att förbrytelser mot densamma åtala.

2. I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de

i tiensten äro, mot husbondefolk. . „

3. Då åtal anställes af annan än den, som i mom. 1 åt denna §

nämnd är, gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att

denne må kunna målets utförande öfvervara.

§ 55.

1. Å landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet

egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser

mot denna förordning varda till åtal angifna.

2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 54 mom. 1

omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.

§ 56.

Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning

vittne bära endast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat

eller förtärt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

§ 57.

Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna

åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning

i _ de städer, der poliskammare finnes, uti hvilka dylika

frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.

Rörande förbud mot införsel af bränvin till Lappmarken gäller

hvad derom särskild! är stadgadt.

Denna föroidning träder i kraft från och med det försäljningsår,

som tegöi sin början under år 1885; dock att under nämnda försäljningsår

hittills stadgade försäljningsafgifter skola utgöras för alla de

rättigheter, som ej blifvit beviljade först efter det denna förordning''

trädt i kraft. &

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 38.

21

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 25 Februari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

l:o.

Hans Excellens Herr Statsministern, Chefen för Finansdepartementet

Themptander föredrog i underdånighet komiténs för öfverseende

af gällande bränvinslagstiftning den 20 December 1878 afgifna underdåniga

betänkande med förslag till författningar angående tillverkning

och försäljning af bränvin jemte deröfver ej mindre af Högsta Domstolen,

beträffande de uti författningförslagen förekommande nya eller

förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur, än äfven af Öfverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga

län i underdånighet afgifna utlåtanden, så vidt nämnda förslag och utlåtanden

afsåge förändring i gällande föreskrifter rörande försäljning af bränvin.

/

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

I sammanhang härmed föredrog Herr Statsministern nedannämnda

underdåniga ansökningar, framställningar och skrifvelser, nemligen:

l:o) En af Svenska Nykterhetssällskapet med skrifvelse den 3

Mars 1881 öfverlemnad underdånig petition i anledning af förenämnda

författningsförslag;

2:o) Riksdagens underdåniga skrifvelse den 10 Mai 1884 angåenda

vilkoren för försäljning af bränvin, jemte deröfver af Ofverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län,

generalbefälhafvarne i militärdistrikten, militärbefälhafvaren på Gotland

samt kavalleriinspektören på grund af nådig befallning afgifna underdåniga

utlåtanden;

3:o) En af kapellpredikanten O. Å. Wester, målaremästaren E.

Rosén och handlanden And. Andersson, enligt uppdrag af ett den 15

Juni 1884 i Söderhamn hållet folkmöte, gjord underdånig framställning

om nådig fastställelse å de i Riksdagens nyssnämnde skrifvelse

innefattade förslag till förändrad lydelse af §§ 23 och 28 i nådiga förordningen

den 24 Augusti 1877 angående vilkoren för försäljning af

bränvin;

4:o) Skatteregleringskomiténs den 13 September 1882 afgifna underdåniga

utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket, i

hvad detsamma afsåge förändring i gällande lagstiftning angående försäljning

af bränvin;

5:o) Särskilda af hushållningssällskapen i Malmöhus, Kristianstads,

Blekinge, Kronobergs, Vermlands och Norrbottens län gjorda underdåniga

framställningar om ogillande af Skatteregleringskomiténs förslag,

så vidt det afsåge rubbning af den hushållningssällskapen hittills tillkommande

rätt till andel i bränvinsförsäljningsmedlen, äfvensom en af

hushållningssällskapens ombud vid sammanträde i Landtbruksakademien

den 17 Februari 1883 i enahanda syftning gjord, af akademiens förvaltningskomité

med underdånig skrifvelse den 8 Junisamma år öfverlemnad

framställning;

6:o) En af komministern C. O. Kihlström, skräddaren J. Jonsson

m. fl. personer inom Färila socken i underdånighet gjord framställning

om förbud mot rusdryckers tillverkning och försäljning;

7:o) En af Stockholms allmänna nykterhetskomité i enahanda syfte

gjord underdånig framställning; .

8:o) Direktionens för Svenska Missionssällskapet underdåniga skrifvelse

den 29 April 1880 med framställning om förnyelse af förbudet mot in - försel eller försäljning af bränvin ilappmarken; öfver hvilken framställning

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands, Vesterbottensoch Norrbottens

län hvar för sig afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden; samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 38.

9:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Vesterbottens län underdåniga

skrifvelse den 13 Juni 1883 med öfverlemnande och förordande

af en utaf Lycksele socknemän gjord underdånig framställning om utsträckning

jemväl till Lycksele socken af gällande förbud mot införsel

och försäljning af bränvin i lappmarken.

Efter redogörelse för innehållet af dessa handlingar anförde Herr

Statsministern:

»Hvad först angår framställningarne om förbud mot rusdryckers

tillverkning och försäljning, lärer detta förslag, huru välmenande det

än må vara, stå i en så bestämd strid med föreställningssättet hos det

stora flertalet af vårt folk i närvarande tid, att det icke kan skäligen

ifrågakomma, att lagstiftaren skulle egna annan uppmärksamhet åt dessa

framställningar än såsom de der gifva uttryck åt det inom vårt folk mer

och mer vaknade intresset för nykterhetens främjande. Detta intresse

var det ock, som uttalade sig i Riksdagens underdåniga skrifvelse den

17 Maj 1877, då Riksdagen anhöll, att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom

sakkunnige män låta öfverse gällande författningar angående tillverkning

och försäljning af bränvin, i syfte att genom lagstiftning en

mätte åstadkommas ett kraftigare motverkande af rusdryckers missbruk,° än

som genom dittills varande lagstiftning egt rum. Ehuru Riksdagen således

synes hafva vid tiden för nämnda skrifvelses aflåtande ansett väsentliga

ändringar i lagstiftningen erforderliga för främjande af nykterheten,

vågar jag påstå, att den senare tidens märkliga och framgångsrika

nykterhetsrörelser inom vårt land och de ringa sympatier, hvilka

de af den senaste bränvinslagstiftningskomitén, likasom af reservanterne

inom samma komité väckta förslagen om bränvinshandelns ordnande

efter andra grunder mött från de flesta håll, ådagalägga å ena

sidan, att den sedliga uppgift lagstiftaren i detta fall måste för sig

uppställa icke kan lösas endast på lagstiftningens väg, utan fordrar

ett lefvande intresse och en frivillig medverkan från folkets .sida för

nykterhetens sak, och å andra sidan, att de grunder, på hvilka den

nuvarande lagstiftningen hvilar, af vårt folk omfattas med större förtroende

och visat sig, rätt tillämpade, främja det sedliga syftet i större

utsträckning än att ett öfvergifvande af dessa grunder skulle vara i

någon mån tillrådligt. Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 10 Januari 1883 vid afgifvande af förslag till den samma dag beslutade

statsregleringen och till hvilket yttrande jag jemväl nu tillåter

mig hänvisa, har jag ock, jemte afstyrkande af de väckta förslagen

om sammanslagning af tillverknings- och försäljningsskatterna å bränvin

och om indragning till statsverket af försäljningsafgifterna, uttalat

den mening, att hänsynen till sedlighetens kraf efter min åsigt påkallar,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

tat icke någon väsentlig rubbning göres i de nu gällande grunderna

för. ordnandet af bränvinshandeln. Då jag icke heller sedernreia

funnit anledning frångå denna uppfattning, har jag vid afgifvande

af det förslag till ny förordning om försäljning af bränvin och dermed

likstälda drycker, jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla, lagt till

grund .derför den nu gällande författningen i detta ämne och endast

gjort till min uppgift att söka deri afhjelpa de brister och oegentlighet^

hvilka erfarenheten gifvit vid handen, likasom att i lagen få

inlagda sådana nya bestämmelser, som kunna vara egnade att kraftigare

främja dess sedliga syfte. Att senaste Riksdags beslut om afskaffande

af utskänkningen vid arméns mötesplatser och inskränkning i bränvinshandeln

under sön- och helgdagar först nu inför Eders Kongl.

Maj:t anmäles, beror helt naturligen derpå, att så vigtiga bestämmelser,

som de af Riksdagen beslutade, synas mig icke böra lösryckas ur sitt

sammanhang med försäljningslagen i öfrigt, hvarföre och då skäl derjemte

torde förefinnas att gifva de åsyftade bestämmelserna ett i viss

män förändradt innehåll, det åtminstone lärer få anses önskvärd!, att

Riksdagen ånyo tager under öfvervägande de i dess senaste beslut afspäda

ämnen i samband med öfriga delar af denna lagstiftning.

. Det torde härefter tillåtas mig att närmare redogöra för de väsentligare

ändringar jag är sinnad tillstyrka Eders Kongl. Maj:t i den

nu gällande lagstiftningen angående försäljning af bränvin, hvilken lagstiftning

innefattas i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker

den 24 Augusti 1877 samt nådiga kungörelsen den 6 Maj 1881

angående ändring i §§ 12 och 23 af nämnda förordning.

Genom nådiga förordningen den 18 September 1874 angående

vilkoren för försäljning af bränvin infördes med den s. k. mindre

partihandeln ett nytt begrepp i bränvinslagstiftningen. Handeln med

bränvin till myckenhet ej understigande 15 kannor hade, innan nämnde

förordning trädde i gällande kraft, icke varit underkastad några särskilda

bestämmelser. Försäljningslagen af år 1874 medförde häruti

den ändring, att för rättighet att idka handel med bränvin till belopp

af 15 kannor eller derutöfver under 100 kannor, eller hvad som då erhöll

benämningen mindre partihandel, skulle erfordras bifall i stad af stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga och å landet af kommunalstämma samt

tillstånd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvarjemte de allmänna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

kompetensvilkoren af god frejd m. m. för idkande af minuthandel med

eller utskänkning af bränvin utsträcktes jemväl till den mindre partihandeln.

Afsigten med denna lagstiftningsåtgärd var, enligt hvad Riksdagens

underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1874 gifver vid handen, att förekomma

de talrika missbruk, som yppat sig vid den dittills fria handeln

med bränvin till belopp af 15 kannor och derutöfver.

Långt ifrån att vilja underkänna vigten af de skäl, som anfördes

för den s. k. mindre partihandelns indragande under den speciela bränvinslagstiftningen,

synas mig likväl grundade tvifvel kunna uppstå angående

ändamålsenligheten af dess bibehållande såsom en ur lagstiftningssynpunkt

särskild art af bränvinsförsäljning.

Då med lagstiftningen angående försäljning af bränvin åsyftas

dels att med en accisafgift träffa förbrukningen af denna vara, dels

att genom stränga ordningsföreskrifter motverka missbruket af rusdrycker,

följer häraf, att denna lagstiftning har till egentligt föremål

endast sådan handel, hvarigenom bränvinet öfvergår i konsumentens

hand, hvaremot den handel, som förmedlar bränvinets öfvergång från

producenten till bränvinshandlanden eller från don ene handlanden till

den andre, enligt sakens natur måste falla utom området för ifrågavarande

lagstiftning. I denna måste således göras en åtskilnad mellan

den handel, som afser att omedelbart betjena förbrukningen, och den

som kan rubriceras som en-gros-handel, eu åtskilnad som tydligen endast

kan ega rum på det sätt, att eu viss försäljningsqvantitet bestämmes

som den gräns, under hvilken försäljningen skall vara underkastad

de lagstadgade afgifterna och ordningsföreskriftrrna. Vid hvilket belopp

denna gräns bör sättas, är en helt och hållet praktisk fråga. Nu

gällande lagstiftning har satt gränsen vid ett belopp af 15 kannor, så

att all försäljning af bränvin till belopp icke understigande nämnde

qvantitet är fri ej mindre från afgift än äfven från de för bränvinsförsäljning

stadgade strängare ordningsföreskrifterna, ehuru till förekommande

af missbruk handeln med bränvin till belopp understigande

100 kannor gjorts beroende af vissa kontrollföreskrifter. Det synes

otvifvelaktigt, att den sålunda bestämda gränsen blifvit satt vid ett

alltför lågt belopp. I de fall, då vid bränvinshandel mindre parti än

100 kannor afyttras, förefaller det nemligen mycket antagligt, att dermed

mera afses konsumentens förseende på en gång med hans förbrukningsbehof

för en längre tid, än att transaktionen är af en-gros-handels

natur. Att för öfrigt förhållandena inom landet icke kunna anses påkalla

den mindre partihandelns bibehållande framgår deraf att, medan

under första året efter förändringens genomförande 67 rättigheter till

mindre partihandel meddelades i städerna och 192 å landet, hade under

Bill. till Eilcsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 38.

försäljningsåret 1882—1883 antalet dylika rättigheter nedgått till 4 i

städerna och 46 å landsbygden. Hvad som är hufvudskälet mot denna

handels bibehållande är emellertid, att den frihet, som i jemförelse med

minuthandeln medgifvits den dermed temligen närslägtade mindre partihandeln,

lätteligen föranleder till hvarjehanda missbruk, särskildt i form

af salning, såsom erfarenheten tyvärr icke sällan gifvit vid handen.

Till de nu af mig påpekade omständigheter, eller obehöfligheten

för affärslifvet af de genom den mindre partihandeln medgifna lättnader

och den fara för missbruk, som innebäres i dessa lättnader, omständigheter,

hvilka i och för sig synas mig tillräckliga att motivera tilllämpning

jemväl å den mindre partihandeln af de nu för minuthandel

gällande stadganden, kommer ytterligare ett efter mitt förmenande

ganska afsevärdt skäl för vidtagande af denna förändring. Då med de

å förbrukningen af bränvin lagda afgifter åsyftas ej mindre att bereda

för vissa offentliga ändamål afsedda inkomster, än äfven att genom

varans fördyrande motverka missbruket af densamma, ligger redan ur

skatteteknisk och sedlig synpunkt en synnerlig oegentlighet deruti, att

afgiftens utgörande kan af konsumenten helt och hållet undvikas genom

uppköp på eu gång af bränvin till belopp af 15 kannor eller

derutöfver. Och erinrar man sig, att denna utväg för skattens undgående

företrädesvis står de förmögnare klasserna till buds, blifver ur social

synpunkt nyssnämnde oegentlighet ännu större. Den beskattning,

som ålägges den mindre bemedlade förbrukaren af en vara, bör icke

rimligen lindras och än mindre alldeles borttagas, när det är fråga om

förbrukare, som äro i tillfälle att förse sig med varan i större qvantitet.

Lika med bränvinslagstiftningskomitén hemställer jag derföre i

underdånighet, att den hittills s. k. mindre partihandeln må likställas

med minuthandeln och att, med upphäfvande af åtskilnaden mellan

större och mindre partihandel, gränsen för partihandeln må sättas vid

ett minimibelopp af 250 liter, eller det belopp, som efter metersystemet

i rundt tal närmast motsvarar 100 kannor.

Nu gällande försäljningslag innehåller icke några bestämmelser,

som hafva afseende på den så kallade större partihandeln. Enahanda

skulle ock, beträffande handeln med bränvin till belopp icke .understigande

250 liter, förhållandet blifva i det förslag till försäljningslag,

som nu underställes Eders Kongl. Maj:ts pröfning, allenast med det

undantag, att då det missbruk, som plägar benämnas salning, ifrågakommer

äfven vid den egentliga partihandeln, de i § 2 af 1877 års försäljningslag

meddelade bestämmelser till förekommande af detta missbruk

synts böra vinna tillämpning å all slags handel med bränvin och

således äfven å partihandeln.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 38.

Vid tillämpning'' af det metriska systemet å nu gällande måttbestämmelser

i försäljningslagen torde minsta tillåtna försäljningbeloppet

vid minuthandel böra sättas till en liter. Detta innebär väl en

sänkning af det nu för denna handel stadgade minimum med ungefär

tre tiondedel liter, men det föreslagna minimum torde dock vara tillräckligt

stort för att upprätthålla karaktersskilnaden mellan minuthandel

och utskänkning, hvilken skilnad för öfrigt hufvudsakligen

beror på helt andra omständigheter.

Förbudet att idka minuthandel med bränvin i förening med annan

handel har hittills endast gält landet. Det befarade missbruket af en

sådan förening synes emellertid kunna göra sig gällande äfven i stad,

hvarföre för förbudet i § 5 nu föreslagits en sådan lydelse, att det omfattar

all bränvinshandel vare sig i stad eller på landet och att den

enda art af handel, som finge utöfvas jemte bränvinshandel, skulle på

grund af allmänt förekommande förhållanden vara vinhandel.

Erfarenheten har ådagalagt, att auktioner, som hållas i stad för

utbjudande af rättigheter till försäljning af bränvin, stundom icke erhållit

nödig offentlighet, så att tillfälle till täflan mellan flere spekulanter

dervid saknats. Till förekommande af detta förhållande, hvarmed

kan befordras ett obehörigt gynnande af någon viss spekulant, har i

§ 9 mom. 1 stadgats, att auktionen alltid skall tillkännagifvas genom

minst fjorton dagar förut utfärdad kungörelse. Då vidare kan inträffa,

att man ej öfverlåter bränvinshandeln åt bolag, för att icke behöfva

afstå någon del af vinsten åt landsting och hushållningssällskap, men

ändock är angelägen att få hela bränvinshandeln i staden koncentrerad

på en hand och att derigenom kunna betinga staden särskilda

förmåner, för hvilket syftes främjande man kan låta samtliga försäljningsrättigheterna

i en stad blifva på en gång eller under ett klubbslag

utbjudna, hvarigenom naturligtvis tillfället att uppträda såsom

spekulant vid auktionen betydligt försvåras, har jag sökt förebygga ett

sådant mot lagens anda och mening stridande förfaringssätt genom

införande i nyssnämnda moment af uttrycklig föreskrift derom, att

allenast en rättighet i sänder må utbjudas.

För att, vid den jemlikt § 9 mom. 2 Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

åliggande pröfning af lämpligheten utaf ett för bränvinshandelns

öfvertagande i stad bildadt bolag, i möjligaste mån bereda

bemälda myndighet tillgång till de på frågan inverkande upplysningar,

har stadgats, att bolags skriftliga anbud å handelns öfvertagande skall

åtföljas af bolagets stadgar.

I § 11 hafva beträffande kungörande af auktion å försäljningsrättigheter

på landet samt förfaringssättet dervid intagits bestämmel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ser väsentligen enahanda med de för stad i § 9 mom. 1 föreslagna.

Erfarenheten har nemligen visat, att äfven på landet auktioner stundom

hållits utan att nödig offentlighet i tid gifvits åt kungörelserna

derom.

De förhållanden, som framkallat lagstadgandet om rätt för Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, sedan vederbörande kommunalmyndigheter

yttrat sig i frågan, öfverlåta bränvinshandeln i stad åt

ett för ändamålet bildadt bolag, förefinnas i alldeles samma grad i flere

af rikets köpingar. Eders Kongl. Maj:t har ock i särskilda fall, der

behofvet framträda medgifvit användande af ifrågavarande bolagsinstitution

äfven i köpingar. Då nu bränvinsförsäljningslagen undergår en

omarbetning, synes det mig emellertid vara i sin ordning, att detta

förhållande i lagen uppmärksammas. Med afseende ej mindre å den

synnerliga olikheten i storlek de särkilda köpingarne emellan, än äfven

å de olikartade administrativa förhållanden, som i dem förefinnas, har

det likväl icke synts ändamålsenligt att i detta afseende alldeles likställa

köpingarne med städerna, utan torde det hädanefter såsom hittills

böra i hvarje särskilt fall ankomma på Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

huruvida och under hvilka vilkor och bestämmelser nu omförmälda

sätt för bränvinshandelns ordnande skall i en köping vinna

tillämpning.

Den i § 23 af gällande bränvinsförsäljningslag innefattade bestämmelsen

om befogenhet för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att medgifva rätt till tillfällig bränvinsutskänkning vid helsobrunn

eller badort, har synts erfordra någon närmare bestämning och inskränkning.

För att sådan rättighet skall för eu ort kunna ifrågakomma,

är det icke tillräckligt att några personer der valt sin sommarbostad

för att begagna befintliga bad, utan synes skäligen böra fordras,

att den ort, för hvilken rättigheten begäres, såsom brunns- eller badort

har en viss betydenhet. Denna fordran torde anses uppfyld, då freqvensen

å stället är så stor, att särskild läkare der blifvit anstäld, och

har i öfverensstämmelse härmed föreskrift i detta moment meddelats.

I ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 10 Maj 1884 har

Riksdagen anmält, att Riksdagen, i afsigt att befria soldaten och beväringsynglingen

från de frestelser, som medföras af lättheten att inom

läger erhålla bränvin, samt med hänsyn till den obillighet, som enligt

Riksdagens åsigt onekligen ligger deruti, att kommuner, inom hvilkas

område lägerplatser äro belägna, icke ega samma rätt att förbjuda

utskänkning af spirituösa, som tillkommer andra kommuner, för sin

del beslutat en sådan förändring af § 23 i gällande försäljningslag,

att det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnade bemyndigande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

att medgifva tillfällig rätt till bränvinsutskänkning vid läger eller der

trupp eljest är för flere dagar sammandragen skulle komma att upphöra.

Såsom jag förut nämnt hafva öfver denna Riksdagens skrifvelse underdåniga

utlåtanden afgifvits af Ofverståthållareembetet och Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom af generalbefälhafvarne

i militärdistrikten, militärbefälhafvaren på Gotland och kavalleriinspektören.

Af dessa myndigheter hafva Ofverståthållareembetet och 11

bland Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i länen, en af generalbefälhafvarne,

militärbefälhafvaren på Gotland och kavalleriinspektören

tillstyrkt den af Riksdagen beslutade förändringen, hvaremot densamma

afstyrkts af 13 länsstyrelser samt af 4 generalbefälhafvare. De skäl,

som dervid blifvit anförda mot godkännande af Riksdagens beslut äro

hufvudsakligen, att, derest iskänkning vid lägerplatser förbjudes, det

med säkerhet kan antagas, att bränvin ändock på smygvägar skall

inkomma i lägret, hvarigenom man i stället för en laglig och lätt

öfvervakad iskänkning finge en oloflig och okontrollerad bränvinsförsäljning;

att å ort, der annan laglig handel med bränvin finnes i närheten

af lägerplatsen, såsom förhållandet är flerestädes, förbudet mot

utskänkning derstädes varder gagnlöst; att bränvin skulle till lägerplatserna

medföras af besökande och svårigheterna blifva större än nu

att i omgifningen af lägerplatsen upprätthålla ordning; att till följd af

den tilltagande nykterhetsrörelsen antalet fylleriförseelser inom lägren

på senare tider betydligt aftagit, hvarföre det ifrågasatta förbudet

kunde anses mindre nödigt; samt att, beträffande det skäl förförbudet,

som hemtats derifrån, att vederbörande kommun i detta fall saknade

rätt att förbjuda all bränvinsutskänkning inom sitt område, vidare betydelse

icke syntes kunna tillmätas detsamma, då Riksdagen icke samtidigt

ifrågasatt upphäfvande af alla de tillfälliga rättigheter, som omförmälas

i § 23 af gällande försäljningslag. Några bland de länsstyrelser,

som afstyrkt absolut förbud mot utskänkning vid läger,

hafva likväl ansett utskänkningen, i likhet med hvad redan på flere

ställen eger rum, böra begränsas så, att den endast får ske till militärpersonalen

vid lägret, hvarjemte äfven förbud mot utskänkning å sönoch

helgdagar blifvit ifrågasatt.

Såsom jag redan antydt, har jag trott det vara lämpligast, att

den af senaste Riksdag beslutade förändring i syfte att afskaffa all

bränvinsutskänkning vid lägerplatser icke lösrycktes ur sitt sammanhang

med öfriga delar af försäljningslagen; och då från åtskilliga myndigheter

erinringar gjorts mot förändringen, hvilka synas mig icke böra

lemnas utan allt afseende, samt om hela denna lagstiftning gäller, att

alltför långt gående restriktiva åtgärder kunna befaras vid tillämpnin
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 38.

gen framkalla resultat, som äro alldeles motsatta hvad man åsyftat,

har jag ansett, att vid frågans förnyade behandling hos Riksdagen det

borde Riksdagens pröfning underställas, huruvida icke skäl kunde förefinnas

att åtminstone såsom ett försök tills vidare icke sträcka den

åsyftade förändringen längre än att, med bibehållen rätt för länsstyrelse

att medgifva utskänkning vid lägerplats, utskänkningsrörelsen i

sådana fall underkastas de väsentliga inskränkningar, hvilka återfinnas

i § 26 mom. 7 af det författningsförslag, som nu underställes Eders

Kongl. Maj:ts pröfning.

I § 15 mom. 5 är tillagd en hittills saknad bestämmelse för det

fall, att person, som på grund af stadgandet i § 13 erhållit tillfällig

rätt till utskänkning af bränvin, aflider före utgången af den tid, för

hvilken rättigheten blifvit meddelad.

De hittills stadgade försäljningsafgifterna hafva varit olika för

minuthandel och för utskänkning. Till bibehållande af en dylik olikhet

förefinnas emellertid efter min tanke ej vidare giltiga skäl. Bränvinets

fördyrande genom beskattning af både tillverkningen och försäljningen

utgör eu af hufvudgrunderna för nu gällande lagstiftning,

men redan när jag yttrade mig om den mindre partihandeln, erinrade

jag, hurusom det läge eu oegentlighet deri, att beskattningen af samma

vara gjordes olika för olika konsumenter och dertill anordnades så, att

den mindre bemedlade förbrukaren drabbades af den högre skatten.

Om man, såsom här är fallet, vill genom skatt fördyra varan, när den

tillhandahålles förbrukaren å sådana ställen, till hvilka den mindre

bemedlade företrädesvis är hänvisad, är det från skattesynpunkt oegentligt,

att de förbrukare, som förse sig med sitt behof af varan på

minuthandelsstället, fritagas från skyldigheten att för varan betala en

lika hög skatt. Det kommer väl på grund af andra förhållanden att

ändock alltid inträffa, att varupriset vid utskänkningen ställer sig dyrare

än i minuthandeln, men lagstiftningen bör enligt min tanke icke medverka

till att inköpspriset för bränvin ställer sig gynsammare för den

ene än för den andre förbrukaren. Man bör vidare icke lemna ur

sigte, att, om man än vid tillkomsten af nu gällande lagstiftning ansåg

utskänkningsrörelsen, såsom befordrande det för sedlighet och

arbetsdrift i hög grad menliga kroglifvet, verka skadligare än minuthandeln

och derföre önskade göra bränvinet å utskänkningsstället mera

svåråtkomligt genom dess högre pris, en senare tids erfarenhet torde

hafva gifvit vid handen, att det genom minuthandeln förmedlade bränvinsförtärandet

i hemmen är minst sagdt lika väl förtjent att motarbetas

genom varans beskattande på samma sätt vid minuthandeln som vid

utskänkningen. I öfverensstämmelse härmed har jag föreslagit, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

för båda dessa slag af bränvinshandel må stadgas samma afgift och

denna sättas till 15 öre per liter, närmast motsvarande den nu för utskänkning

bestämda afgiften af 40 öre per kanna.

Uti § 18 hafva fullständigare bestämmelser meddelats om utseende

af revisorer för granskning af bolagens räkenskaper och förvaltning,

hvarjemte, då praxis hittills i allmänhet varit, att respektive landsting

och hushållningssällskap beslutat angående ansvarsfrihet för bolagens

förvaltning, ehuru förordningen icke innehållit uågon deråt syftande bestämmelse,

samt dessutom en bestämd brist för närvarande förefinnes

i stadgandena om dessa myndigheters kontroll öfver bolagens verksamhet

i det afseende!, att någon påföljd icke är bestämd, för den händelse

landsting eller hushållningssällskap skulle finna ansvarsfrihet för bolags

förvaltning ej kunna lemnas, ett tillägg gjorts i § 18 i syfte, att saken

i sådant fall skulle hänskjutas till Kong]. Maj:ts Befallningshafvande,

som egde meddela föreskrifter till rättelse i anmärkta åtgärder, hvilka

föreskrifters fullgörande, i fall af tredska å bolagets sida, kunde framtvingas

genom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förelagdt lämpligt

vite.

I mitt förut åberopade yttrande till statsrådsprotokollet för den

10 Januari 1883, som under inkomstberäkningen finnes bifogadt statsverkspropositionen

till samma års Riksdag, har jag redan närmare utvecklat

den mening, att afgifterna å handeln med bränvin icke synas

mig böra ens till någon del indragas till statskassan, utan framgent

såsom hittils få utgå lör kommunala ändamål, under det staten medelst

anlitande af tillverkningsskatt på ett enklare och mera egentligt sätt

upphemtar den inkomst den för sina ändamål vill bereda sig genom

bränvinsbeskattningen. Jag erinrade då också, att, när försäljningsskatten

hittils vore anvisad för kommunala ändamål, det vore så mycket

betänkligare att till statsverket indraga densamma, som kommunerna

för fyllande af sina skattebehof väl behöfde ega tillgång på någon indirekt

skatt, och de kommuner, hvarinom bränvinshandeln idkades,

egde det mest naturliga kraf att genom denna skattekälla bereda sig

ett skadestånd för de uppoffringar, kommunerna måste vidkännas såsom

följder af bränsvinshandeln i fråga om polis och ökad fattigvård. Jagerkände

emellertid då och jag erkänner fortfarande, att en ändring i

de nu gällande grunderna för försäljningsafgifternas fördelning kan

vara af omständigheterna påkallad och detta beroende derpå, att bränvinshandeln

under senare tider faktiskt blifvit mer och mer koncentrerad

i städerna, ity att dels det ena efter det andra af gästgifverierna

å landet upphört eller eljest förlorat sin rättighet till bränvinshandel,

så att endast å ett ringa antal gästgifverier dylik handel ännu utöfvas,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

dels landtkommunerna icke velat tillåta bränvinsliandel inom sitt område,

dels ock, i många fall, der kommunen önskat det, vederbörande

embetsmyndighet icke lemnat sitt medgifvande till handelns idkande.

Landsbygden har derigenom för inköp af denna vara blifvit mer och

mer hänvisad till städerna, och onekligt är således, att städernas bränvinshandel

och den deraf för dem uppkommande inkomst icke härflyta

endast af den förbrukning, som eger rum inom städerna. Det är

af denna anledning som en jemkning till landsbygdens förmån af försäljningsskattens

fördelning synes mig billig, och endast derigenom torde

man kunna påräkna, att ett allmännare missnöje icke skal lå landsbygden

göra sig gällande mot den vidsträckta rätt, administrativ myndighet

nu eger att äfven när landskommun sjelf önskar upprättande af

bränvinshandel inom sitt område, vägra tillåtelse dertill — en rätt,

hvars utöfvande mångenstädes verkat välgörande. Vid en dylik jemkning

i fördelningen af denna skatteinkomst måste dock en stor varsamhet

iakttagas för att icke i städernas ekonomi må göras en alltför häftig

rubbning. Deras inkomst af bränvinsmedlen har uppenbarligen tagits

i beräkning för en mängd utgifter och förbindelser för framtiden,

Indika städerna iklädt sig, och man bör dervid komma ihåg, att städerna

i en mängd fall genom denna inkomst satts i tillfälle att medverka

till företag, gagnande icke blott dem sjelfva utan en vidsträckt

landsort, såsom t. ex. jernvägsanläggningar. Äfven får man i detta

fall icke lemna ur sigte, att städerna, såsom centra för bränvinshandeln,

väl hafva fördelen af rätt goda inkomster, men också drabbas af

olägenheterna af denna handel i en utsträckning, hvartill någon motsva

righet ej förefinnes inom landskommunerna.

Vid bestämmandet af den andel städerna böra få behålla af bränvinsmedlen

har jag ock trott ett visst afseende böra göras derpå, huruvida

bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag eller icke. Först

och främst är jag öfvertygad, att dylika bolag, rätt handhafda, äro ett

kraftigt medel för främjande af god ordning vid bränvinshandelns utöfvande

och att endast på den vägen denna handel kan bedrifvas så,

att en uppmuntran till ökad förbrukning icke eger rum. Det är ju

gifvet, att, när bränvinshandeln utöfvas af enskilda personer, det, såsom

i all annan handelsrörelse, ligger i säljarens intresse att se sin afsättning

tillväxa. Bolagen åter, när de rätt fatta sin uppgift, och lyckligtvis

erbjuder vårt land många exempel derpå, behöfva icke påverkas

af ett dylikt intresse. Om man således af detta skäl kan vara sinnad

ordna lagstiftningen så, att deri inlägges en bestämd uppmuntran till bo—

lagssystemets tillämpning, är sådant derjemte synnerligen fördelaktigt för

dem, som jemte städerna ega andel i försäljningsskatten. Bolagen afstånem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 35

ligen till lika fördelning som försäljningsafgifterna jemväl hela sin nettovinst,

och så snart bränvinshandeln blifvit öfverlåten åt bolag, finner

man derför i regeln, huru städerna och öfrige i bränvinsmedlen delaktiga

korporationer deraf erhålla en betydligt förhöjd inkomst. Det måste

således ligga i deras finansiella intresse, hvilka bränvinsmedlen tillgodokomma,

att bolagsinstitutionen anlitas. När försäljningsrättigheterna åter

utbjudas på auktion och inroparen åtager sig afgift för ett visst försäljningsbelopp,

har man ju icke ens garanti för att detta belopp icke

kommer att vida understiga den verkliga försäljningen och att således

kanske en betydlig del af denna undandrages all försäljningsskatt. Bolagen

deremot skola afstå hela sin nettovinst och således jemväl den

handelsvinst, som den enskilde försäljaren naturligtvis alltid behåller.

Anmärkningar hafva visserligen stundom sports derom, att bränvinsbolags

förvaltningskostnader stält sig ganska dryga och omfattat för bolagen

främmande utgifter, men just för att undanrödja befogade anmärkningar

i det afseendet, har jag i förslagets 18 § inlagt de redan omförmälda

nya bestämmelserna om en utväg att rätta anmärkta missförhållanden

i bolagens förvaltning. Med fullt skäl torde derför få antagas,

att ett stadgande, som låter städerna behålla större andel af bränvinsmedlen,

när handeln utöfvas genom bolag, både skall verka till

ett bättre ordnande af denna handel och vara till fördel för dem, som

ega del i bränvinsmedlen. Det kan väl synas, som skulle städernas

eget intresse mana dem att tillämpa bolagssystemet äfven utan en i

fördelningen inlagd särskild uppmuntran dertill, men det låter tänka sig

att åtminstone i mindre städer man skulle kunna med större fördel för

dem låta försäljningsrättigheterna utbjudas på auktion, då det naturligtvis

sedermera står de enskilde inroparne öppet att af sin vinst

bereda staden de förmåner de behaga. En motsvarande förmån tillgodokommer

dock i sådana fall icke de öfrige participanterna i bränvinsmedlen,

och deri ligger ett talande skäl för att genom en gynsammare

fördelning uppmuntra till bolagssystemet.

Mot den nu gällande och i förslaget bibehållna bestämmelsen, att

bolagens nettovinst skall gå till fördelning lika med sjelfva försäljningsskatten

kan visserligen erinras, att en sådan fördelning af handelsvinsten

i och för sig är en oegentlighet, men då den af åtskilliga praktiska

skäl tillkomna bestämmelsen f tillämpningen hittills icke mötts af

något allmännare ogillande, torde det ej vara skäl att deri söka göra

någon ändring, så länge man inom måttliga gränser inskränker den

jemkning af bränvinsmedlens fördelning, som göres till landsbygdens

förmån. Vidgar man åter dessa gränser, då tvingas man ock, efter

Bill. till Riltsd. Prot. 1885. 1 Smil. 1 Afd. 28 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Katigt, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 88.

min åsigt, att skilja mellan försäljningsskatten och handelsvinsten eller

också skall man genom ett motsatt förfarande helt och hållet omöjliggöra

bolagssystemets tillämpning.

De korporationer, som jemte städerna ega andel i de från dessa

härflytande bränvinsmedlen, äro de landsting och hushållningssällskap,

inom hvilkas område städerna äro belägna. Förslag hafva varit väckta

att i följd af det olika omfång, hvari bränvinshandeln bedrifves i olika

delar af riket, låta landstingens och hushållningssällskapens andelar

ingå till en gemensam kassa för hela riket och sedermera fördela dem

mellan nämnda korparationer efter folkmängden. Då jag ansett den

tanke, som ligger till grund för dessa förslag, vara förtjent af ganska

stort afseende, har jag deråt sökt bereda tillämpning äfven i det ifrågavarande

förslaget, men dock icke så, att jag trott landsting och hushållningssällskap

böra beröfvas all direkt andel i de medel, som inflyta

från städerna inom deras område. Tvärtom lärer det vara af

ganska stor vigt att bibehålla dem vid en viss direkt sådan andel, dels

för att icke göra en större rubbning i bestående förhållanden än som

med fog påkallas, dels för att göra dessa korporationer mera intresserade

i öfvervakandet af bränvinsbolagens verksamhet inom deras område.

Såsom jag redan antydt, är denna kontroll af betydelse för att

icke missförhållanden i bolagens förvaltning skola göra sig gällande,

och det är också uppenbart, att denna kontroll skall handhafvas af

landsting och hushållningssällskap med större intresse och kraft, när

de sjelfva omedelbarligen beröras af det ekonomiska i-esultatet af

bränvinshandeln inom deras område. Jag har derföre föreslagit, att

landstingen skulle behålla samma direkta andel af bränvinsmedlen från

sitt område, som de för närvarande ega, och hushållningssällskapen direkt

få uppbära hälften af hvad dem nu tillkommer.

Deremot har grundsatsen om fördelning efter folkmängden tillämpats

på återstoden af dessa medel sedan städernas och de direkt till

landsting och hushållningssällskap utgående andelar afdragits. Denna

återstod bör efter min åsigt fördelas på landstingsområdena i riket efter

deras folkmängd och hvad som på hvarje område sig belöper sedermera

delas så, att deraf landstinget erhåller tre fjerdedelar och vederbörande

hushållningssällskap en fjerdedel. Att denna fördelning skulle

ske endast på landstingsområdena Och ej också omfatta de stöi''re städer,

som ej deltaga i landsting, beror derpå, att sedan man först låtit städerna

behålla den andel, som anses böra dem tillkomma, denna senare

fördelning gäller medel, hvilka synts böra tillgodokomma landsbygden.

Jag har låtit uppgöra eu tabell, som torde få bifogas detta protokoll

och utvisar en ungefärlig jemförelse mellan bränvinsmedlens för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

delning efter nu gällande lag och huru förhållandena skulle gestalta

sig efter de i förslagets § 22 upptagna förändrade grunderna. Häraf

visar sig, att hushållningssällskapens sammanlagda inkomst af bränvinsmedlen

blifvit icke obetydligt minskad, men detta torde få anses såsom

en helt naturlig följd af den förändrade ställning dessa korporationer

numera intaga efter det landstingsinstitutionen tillkommit och

vunnit stadga såsom länsrepresentation. De väsentligt ökade inkomster

af bränvinsmedlen landstingen enligt förslaget skulle erhålla eller från

cirka 630,000 kronor till 1,370,000 kronor för hela riket, böra ock sätta

dem i tillfälle att från hushållningssällskapen öfvertaga omsorgen om

åtskilliga af de behof, för hvilka de senare hittills anvisat medel.

Slutligen vill jag om förslaget att till landstingen anslå ökad andel af

bränvinsmedel, i stället att, såsom också varit förutsatt, låta alla landskommuner

efter folkmängden få sin del deraf, endast nämna, att jag

väl finner de af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag till stöd för

det senare förslaget anförda skäl ganska beaktansvärda, men å andra

sidan är öfvertygad att i allmänhet ett gagneligare användande af

medlen kan förväntas, när do icke blifva utportionerade i så små belopp,

som skulle tillfalla hvarje enskild landskommun.

Mom. 3 i § 22 är ett nytt stadgande, som åsyftar att sätta vederbörande

i tillfälle att, när så påfordras, åstadkomma eu statistisk öfversigt

öfver användningen af bränvinsmedlen.

§ 23, som innehåller nya bestämmelser i fråga om försäljningsställes

belägenhet och beskaffenhet i öfrig!, är affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med § 22 i bränvinslagstiftningskomiténs förslag till försäljningslag;

dock att den i sistnämnda § intagna föreskrift, att försäljningsställe

ej får ligga i närheten af kyrka, offentlig skola, kasern, större fabrik,

bruk, sågverk eller plats, der större offentligt arbete bedrifves, blifvit

utelemnad, såsom, hvad städerna beträffar, svårligen praktiskt utförbar.

Uti Riksdagens underdåniga skrifvelse den 10 Maj 1884 erinras,

hurusom den nu medgifna rätten att låta bränvinsutskänkningen i städerna

fortgå under sön- och helgdagar endast med undantag för gudstjensttiderna

föranleder, att en stor del af den manliga befolkningen

på krogarne förslösar såväl sin arbetsförtjenst som den tid, hvilken

borde användas till hvila för samlandet af nya arbetskrafter, hvarföre

och då inom ett ej ringa antal af rikets städer en stark opinion uttalats

för inskränkande af ifrågavarande utskänkning och på åtskilliga

ställen jemväl verkat, att en sådan inskränkning med stöd af gällande

lag redan blifvit genomförd, Riksdagen ansett, att hvad hittills i detta

afseende tillämpats såsom undantagsfall borde stadgas såsom regel.

Riksdagen beslöt derföre för sin del en sådan ändring i 28 § af gäl
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

lande förordning, att derigenom all iskänkning af bränvin i allmänhet

skulle vara förbjuden under sön- och helgdagar; dock att vederbörande

myndighet, då särskilda omständigheter föranledde, skulle ega medgifva

iskänkning någon viss tid på dagen.

I sina öfver Riksdagens skrifvelse afgifna utlåtanden hafva Öfverståthållareembetet,

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Vestmanlands samt Vester-Norrlands län afstyra

en sådan ändring i nu gällande stadganden, som Riksdagen beslutat,

hvaremot samtliga öfriga länsstyrelser förordat ändringen, några

dock med erinringar i formel syftning med afseende å lagbudets redaktion.

Då jag redan uttalat mig för att denna vigtiga fråga ej må lösryckas

från sitt sammanhang med öfriga delar af försäljningslagen, anser

jag mig ock böra till öfvervägande vid sakens förnyade behandling

framställa några synpunkter, hvilka ej efter mitt förmenande hittills

blifvit fullt beaktade. Först och främst lära samma skäl, hvilka Riksdagen

anfört för förbud mot iskänkning under sön- och helgdagar,

med lika styrka kunna göras gällande till stöd för att detta förbud må

afse jemväl aftonen före sådana dagar, dä frestelsen att på utskänkningsstället

förslösa en dryg del af den nyss erhållna veckoaflöningen,

enligt hvad erfarenheten visat, ofta nog verkar ett starkt missbruk af

rusdrycker. I de städer, hvarinom man, såsom Riksdagen åberopat,

med begagnande af den nu gällande lagen lyckats åstadkomma en inskränkning

i försäljningstiderna, har man derföre ock i allmänhet fått

utskänkningen förbjuden redan aftonen före sön- och helgdagar. Då

jag föreställer mig, att behofvet af en sådan förbudets utsträckning är

minst sagdt lika stort som af förbudet under sön- och helgdagar, torde

ett förslag att låta förbudet inträda åtminstone från klockan 7 aftonen

före nyssnämnda dagar vara förtjent af närmare öfvervägande; och det

af mig uppgjorda författningsförslag upptager derföre i § 26 en bestämmelse

i sådan syftning.

Men det är en annan sida af senaste Riksdags beslut, som hos

mig framkallat än större betänkligheter, och det är medgifvandet för

vederbörlig myndighet att tillåta undantag från det lagstadgade förbudet,

dä särskilda omständigheter föranleda. Afsåge man med uttrycket

särskilda omständigheter sådana förhållanden, som för ett eller

annat tillfälle kunde påkalla .ett undantag från det allmänna förbudet,

kunde deremot vara mindre att invända, men så har uttrycket i allmänhet

ej fattats i de afgifna utlåtandena, utan man har deri uppenbarligen

inlagt den betydelsen, att en del utskänkningsställen skulle

kunna åtminstone inom vissa gränser frikallas från förbudet. Först

och främst kan den pröfningsrätt, som i detta fall blefve lagd i embets
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

myndighetens hand och som inom olika delar af riket kunde komma

att utöfvas på helt olika sätt, i och för sig synas oegentlig. Den kan

nemligen utöfvas så, att hvad lagen velat göra till undantag, blir regel,

hvarigenom det med lagbestämmelsen åsyftade gagnet naturligtvis

kommer att förfelas. Men äfven med villigt erkännande att myndigheterna

sannolikt skulle endast såsom undantagsfall tillåta utskänkning

å sön- och helgdagar, hyser jag den uppfattning, att tillämpningen

dock sannolikt skulle gestalta sig så, att det i allmänhet blott blefve en

viss kategori af utskänkningsställen, som frikallades från det allmänna

förbudet. Man skulle väl upprätthålla förbudet med afseende på de i

dagligt tal så kallade krogarne, men man skulle finna omständigheterna

påkalla undantag för åtminstone vissa af de utskänkningsställen,

hvilka företrädesvis besökas af de mera bemedlade. Det är denna

sannolika följd af en lagbestämmelse sådan som den af Riksdagen beslutade,

hvilken jag skulle anse ganska beklaglig. Det är sannt, att,

när man för att förekomma rusdryckers missbruk vidtager en så

genomgripande åtgärd som förbud mot deras tillhandahållande under

tider, då ett dylikt missbruk i större utsträckning är att befara, lagstiftaren

gör ett ganska väsentligt ingrepp i den enskildes fria görande

och låtande samt sträcker sitt förmynderskap ganska långt,

men om ett sådant till vägagående är för det allmännas bästa nödigt,

såsom Riksdagens uppfattning måste antagas vara, att döma af

dess senaste beslut, och om således den enskilde samhällsmedlemmen

nödgas underkasta sig deraf härflytande inskränkningar, då må för det

allmännas skull den ene samhällsmedlemmen lika väl som den andre

bringa detta offer, der det såsom sådant kännes och uppfattas. En

tidsenlig lagstiftning bör icke på detta område under likartade yttre

förhållanden förmena den ene tillgången till samma njutningsmedel,

som den lemnar den andre öppet att förskaffa sig, bör icke framkalla

ett sakernas tillstånd, som är mera egnadt att söndra sinnena, än att

förena dem i sträfvandet för vinnandet af ett upphöjdt sedligt syfte.

Det är af denna anledning och för att frikalla embetsmyndigheterna

från den i min tanke ytterst förhatliga pröfningsrätt, som enligt Riksdagens

beslut skulle läggas i deras händer, som jag vågar förorda en

annan bestämmelse i detta fall, visserligen icke fullt så sträng som den

af Riksdagen beslutade, men gällande för alla utskänkningsställen. Med

min förut angifna uppfattning om vigten af att gå varsamt till väga

vid sträfvandena för nykterhetens sak, så att man icke sträcker de

restriktiva åtgärderna längre än klokheten och en skälig hänsyn till

ett måttligt begagnande af dessa drycker kräfva, har jag nemligen

trött det af Riksdagen uppstälda syftet kunna i väsentlig mån befor
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl Maj.is Nåd. Proposition No 38.

dras genom att låta förbudet mot utskänkning, efter att hafva inträdt

redan aftonen förut, gälla hela sön- eller helgdagen med undantag

endast för högst tre timmar vid middagstiden, hvilka timmars närmare

bestämmande efter lokala förhållanden skulle ankomma på länsstyrelsen

efter kommunalstyrelsens hörande. Ett visst stöd för detta

förslag hemtar jag ock från de yttranden, som afgifvits i frågan af

Ofverståthållareembetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

hvilka myndigheter närmast känna förhållandena i landets två största

städer. Öfverståthållareembetet anser nemligen all annan utskänkning

å dessa dagar böra vara förbjuden än å spisningsställen till dem, som

der intaga sina måltider; och på det sättet lärer redan saken vara

ordnad å bränvinsbolagets utskänkningsställen i Göteborg. Bestämmelsen

om måltids intagande tror jag icke vara af någon hufvudsaklig

vigt, då den lätteligen kan kringgås af den, som egentligen önskar

åtkomma spritdrycker, men det syfte en sådan bestämmelse har skulle

hvad middagsmåltiden beträffar vinnas enligt det af mig förordade

förslaget.

Ofriga bestämmelser i § 26 om tiderna för bränvins försäljande

lära ej tarfva annan motivering än eu hänvisning till hvad jag redan

yttrat rörande § 13 i fråga om utskänkning vid mötesplatser.

Under anförande, hurusom genom nådiga brefven den 29 November

1839 och den 15 December 1848 införsel och försäljning af bränvin

och andra spritdrycker i Lappmarken blifvit vid visst vite förbjudna,

men att, sedan i ett särskild!, mål Kongl. Maj:t i Högsta

Domstolen genom utslag den 9 November 1876 åt föreskrifterna i

ämnet gifvit en sådan tolkning, att införsel af bränvin i Lappmarken

icke vore straffbar, derest icke försäljning af den införda varan tillkomme,

och denna tydning af författningarne sedermera blifvit af

domstolarne tillämpad, kronobetjeningen derefter ansett sig icke med

framgång kunna väcka och utföra något åtal emot bränvins eller

andra rusdryckers införande i Lappmarken, har direktionen för Svenska

Missionssällskapet i underdånig skrifvelse af den 29 April 1880 hemstält,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder förklara, att förberörda

nådiga bref fortfarande ega gällande kraft och att följakligen den,

som beträdes med införsel eller försäljning i Lappmarken af bränvin

eller öfriga rusdrycker gör sig förfallen till det stadgade vitet jemte

varans konfiskation.

Sedan denna underdåniga skrifvelse aflåta, har emellertid Högsta

Domstolen i ett annat mål, afdömdt, å Högsta Domstolens båda afdelningar

samfäldt den 6 November 1884, under åberopande att införsel

till Lappmarken af bränvin vore genom nådiga brefvet den 29 Novem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38,

ber 1839 vid vite förbjuden, dömt en person, som erkänt, att han år

1875 till Sorsele socken i Lappmarken infört bränvin, hvilket jemte

det kärl, hvari det förvarats, tagits i beslag, att utgifva det stadgade

vitet samt förklarat i beslag tagna bränvin och kärl förbrutna. Vid

sådant förhållande och då man väl lärer få antaga, att den af Högsta

Domstolen sålunda tillämpade grundsats, hvilken blifvit i Domstolens

minnesbok antecknad, hädanefter kommer att lända till efterföljd vid

domstolarne, torde den af direktionen för Svenska Missionssällskapet i

underdånighet gjorda framställning icke böra föranleda till annan åtgärd,

än att i bränvinsförsäljningslagen lemnas uttrycklig hänvisning

till det i särskilda författningar meddelade förbudet mot införsel af

bränvin i Lappmarken.

I detta sammanhang torde jag jemväl böra omförmäla, att, sedan

på underdånig ansökning af Lycksele socknemän genom nådigt bref

den 21 December 1860 medgifvits, att det genom nådiga brefven den

29 November 1839 och den 15 December 1848 meddelade förbud mot

införsel och försäljning i lappmarkerna af bränvin, konjak, rumm och

arrak skulle, hvad Lycksele socken angår, till all kraft och verkan upphöra,

så hafva nu socknemännen, jemlikt beslut å kommunalstämma

den 24 Mars 1883, i en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

Vesterbottens län med förord insänd skrift i underdånighet anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes, med ändring eller återkallande af 1860 års

nådiga bref, förbjuda såväl införsel af till försäljning afsedda spirituösa

drycker som ock deras försäljning inom Lycksele socken.

I fråga om den i nu omhandlade afseende för lappmarkerna gällande

undantagslagstiftning torde icke böra lemnas ur sigte, att den

ofantliga längden af den gräns, öfver hvilken bränvin icke får införas,

och beskaffenheten af de trakter, genom hvilka nämnda gräns framgår

och hvilka genom sin folktomhet och otillgänglighet lemna all

möjlig lättnad för bränvins insmuggling, i sjelfva verket omöjliggöra

all verksam kontroll å det meddelade förbudets efterlefnad. Då emellertid

ändamålsenligheten af förbudsstadganden, hvilkas upprätthållande

icke står i vederbörande myndigheters makt, synes mig starkt kunna

ifrågasättas, finner jag mig, om ock saknande särskild anledning att

nu föreslå upphäfvande af förbudet, der det ännu gäller, likväl icke

kunna tillstyrka detsammas utsträckande till trakter, der det icke vidare

är i kraft, hvarför jag i underdånighet hemställer, att Lycksele socknemän

ifrågavarande underdåniga ansökning icke må till någon åtgärd

föranleda.»

Sedan Herr Statsministern härefter uppläst dels det af honom

uppgjorda förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, dels ock

förslag till nådig proposition i ämnet,

behagade Hans Maj:t Konungen, uppå Statsrådets

enhälliga tillstyrkande, med gillande af berörda

förslag och föredragande Departementschefens i sammanhang

dermed gjorda hemställanden, förordna, att

nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den

lydelse bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

41

i

Länsvis uppgjord jemförelse mellan 1882-1883 års bränvinsförsäljningsmedels

fördelning enligt 1877 års försäljningslag och Kongl.

Maj:ts Proposition.

Anm. I den sista fördelningen äro dels beloppen beräknade i hela kronor, dels

den till allenast 7,309 kronor uppgående provisionen ej afsedd vid beräkningens

utförande.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Samt, 1 Afd. 28 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38,

1

Enlig

t

1877 års

Kongl.

Landsting.

Hushållnings-

sällskap.

Stadskommuner.

Landsbygds-

kommuner.

Provisioner.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Stockholms stad .

1,002,851

91

120

Stockholms

län .........

17,938

53

17,938

34,188

6 3

46,310

99,135

11

7,505

35

371

70

Upsala

d:o .........

34,188

71

71

37

3,430

73

132

98

Södermanlands

d:o ........

32,220

78

32,220

78

91,809

41

4,852

86

323

10

Östergötlands

(bo ........

31,905

25

61,553

5 9

200,009

88

14,299

2 8

616

77

Jönköpings

clio .........

19,572

38

19,572

38

55,005

39,950

73

3,711

36

196 ii

Kronobergs

(bo .....

15,551

3!)

15,551

40

80

6,703

37

140 2 4

Kalmar

(bo ......

38,438

61

38,438

61

101,291

12

14,024

46

385

, 07

Gotlands

(bo ........

8,617

10

8,617

10

24,462

83,743

01

1,389

30

38

56

Blekinge

eko .........

31,691

70

31,691

70

18

11,331

93

317

64

: Kristianstads

clio .........

15,708

25

15,708

25

34,619

70

12,505

04

157

40

Malmöhus

(bo .......

57,838

92

88,125

63

275,056

21

19,607 44

875! 8 4

Hallands

(bo ........

27,132

06

27,132

05

72,936

60

8,459

65

271! 86

Göteborgs och Bohus d:o ........

28,605

13

133,283

29

488,410

73

16,117! so

1,335

50

Elfsborgs

(bo ........

30,688

2 8

30,688

26

78,187

93,249

37

13,820

2.238

32

193

80

; Skaraborgs

(bo .........

32,329

1 6

32,329

16

43

—

120

73

Vermlands

(bo .........

25,751

9 6

25,751

9 6

59,735

33

17,542

89

234

89

Örebro

(bo ........

31,900

38

31,900

37

93,670

26

2,030

82

289

50

Vestmanlands

d:o .......

d(3?483

66

36,483

55

107,766

8 3

1,683

84

167

63

Kopparbergs

(bo ........

23,221

18

23,221

1 9

60,418

31

9,245

23

154

11

Getleborgs

(bo .........;

37,950

15

37,950

14

105,483

19

8,416

72

336

40

; Vesternorrlands

(bo ........

28,476

25

28,476

25

82,149

9 5

3,278

77

285

25

Jemtlands

(bo .........I

6,142

41

6,142

41

18,204

96

222

25 1

61

54

i Vester bottens

(bo .......

11.570

04

11,570

04

34,374

11

336

—

114

81

! Norrbottens

(bo .........

9,286

86

9,286

86

24,730

71

3,144

68

33

Summa]

633,208

91

797,823

10

3,373,563

20

185,896

81

7,309

66

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 38.

43

Föror

d n

i n g.

Enligt Kongl. Maj:ts

Propositi

o n.

Hvaraf

influtit

tf

Hushållnings-

Städs-

Landsbygds-

Summa.

summa.

i städerna

å landsbygden.

Landstinget.

sällskapet.

kommunerne.

kommunerne.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,002,971

91

1,002,971

91

802,378

‘ 802,378

90,064

22

77,530

89

12,533

33

43,610

17,538

37,623

8,773

107,544

171,076

50

165,347

17

5,729

3 3

53,678

23,596

82,674

4,011

163,959

161,426

9 3

153,322

68

8,104

25

57,932

24,692

74,938

5,673

163,235

308,384

77

284,504

87

23,879

90

73,071

44,539

169,383

16,716

303,709

98,057

96

91,859

96

6,198

—

53,595

21,134

45,756

4,339

124,824

77,897

20

66,718

12

11,179

08

44,724

17,505

33,359

7,825

103,413

192,577

67

169,156

74

23,420

93

80,747

33,335

84,578

. 16,395

215,055

43,124

07

40,808

57

2,315

60

17,874

7,395

20,404

1,621

47,294

158,776

05

140,496

05

18,280

—

55,833

23,904

68,730

12,796

161,263

78,698

64

57,815

14

20,883

60

55,303

21,057

24,524

14,618

115,502

441,504

04

408,766

68

32,737

36

111,552

62,017

222,426

22,916

418,911

135,932

11

121,804

61

14,127

60

50,490

21,361

58,720

9,889

140,460

667,751

95

640,835

9 5

26,916

—

60,751

77,471

425,306

18,841

582,369

153,578

03

130,498

03

23,080

—

80,071

31,809

63,977

16,156

192,013

160,266

48

156,536

48

3,730

—

76,385

30,804

76,746

2,611

186,546

129,017

Öl

99,721

09

29,295

92

71,312

28,071

49,861

20,507

169,751

159,791

32

156,401

32

3,390

—

63,265

26,415

78,201

2,373

170,254

182,585

41

179,775

41

2,810

—

58,761

25,674

89,888

1,967

176,290

116,260

02

100,820

40

15,439

62

56,268

22,632

47,494

10,808

137,202

190,137

60

176,075

31

14,062

29

69,501

29,505

88,038

9,844

196,888

142,666

47

137,190

99

5,475

48

58,861

24,377

68,596

3,833

155,667

30,773

67

30,402

40

371

17

21,181

8,086

12,161

260

41,688

57,965

—

57,405

—

560

30,546

12,114

22,962

392

66,014

46,516

76

41,276

76

5,240

25,384

10,013

16,511

3,668

55,576

4,997,801

68

4,688,042

52 |

309,759|

16

1,370,695

645,044

2,765,234

216,832

4,997,805

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1885:7 Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin. s. 1 i texten