Angående med Portugal afslutad handelsoch sjöfartstraktat
37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1885:46, Angående med Portugal afslutad handelsoch sjöfartstraktat
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
I
N:o 46.
Kongi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående med
Portugal afslutad handels- och sjöfartstraktat; gifven
Stockholms slott den 24 April 1885.
De mångåriga underhandlingar, som förts mellan de Förenade
Rikena och Portugal angående afslutande af en handels- och sjöfartstraktat,
hafva slutligen ledt till ett aftal, hvarigenom det från vår sida
eftersträfvade målet af behandling som den mest gynnade nation fullständigt
vunnits.
Vår handel på Portugal, särskildt vår utförsel af jern och stål,
kommer i följd deraf numera att på denna marknad kunna under
förmånliga vilkor upptaga täflan med andra hittills mera gynnade
länder.
Till vinnande af denna fördel har endast medgifvit.s en föga väsentlig
höjning af gränsen för den lägre vin tullen under den tid denna
gräns, genom aftal med annan främmande makt, redan är bunden vid
20 procents alkoholhalt, samt en förbindelse att icke under den tid
traktaten varar införa någon underafdelning af tullsatserna å viner, hvilkas
alkoholhalt faller mellan 21 procent och 25 procent.
I det. Kongi. Maj:t till Riksdagen öfverlemnar denna traktat med
dertill hörande tilläggsprotokoll, vill Kongi. Maj:t, under åberopande
Bill. till Riksd. Prof. 1685. 1 Sami, 1 Åfd. 33 Käft. 1
2
Kong/. Ma:j:ts Nåd. Proposition No 46.
af hvad i närlagda statsrådsprotokoll finnes upplyst och utredt, härmed
äska Riksdagens godkännande af de bestämmelser hvilka sådant
kräfva; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. Hochschild.
Kongl. Mwjds Nåd. Proposition N:o 46.
3
Öfversättning.
Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge samt Hans Majestät
Konungen af Portugal och Algarvierna, lifvade af ömsesidig önskan
att förbättra och utvidga handels- och sjöfartsförbindelserna mellan
Sine respektive stater, hafva beslutat att för sådant ändamål af sluta
en traktat samt till Sine fullmägtige utsett:
Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:
Herr Grefve Otto Steenbock, Dess kammarherre, kommendör af
Vasa-orden första klassen, riddare af Nordstjerne- och S:t Olafs-ordnarne,
kommendör af Kristi-orden, Dess ministerresident hos Hans
Allratrognaste Majestät, m. m.
samt Hans Maj:t Konungen af Portugal och Algarvierna:
Herr José Vicente Barbosa du Boende, pär af konungariket, f. d.
professor vid polytekniska skolan i Lissabon, storkors af S:t Jacobs
orden för vetenskapliga, litterära och konstnärliga förtjenster, minister
för utrikes ärendena, m. m.
hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmagter, som
befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:
Artikel 1.
Frihet i afseende å handel och sjöfart skall ömsesidigt eg a rum
mellan de Förenade Rikena Sverige och Norge samt Konungariket
Portugal.
De respektive Regeringarne förbinda sig att i fråga om handel
och sjöfart icke bevilja annan magts undersåtar något privilegium,
någon förmån eller frihet, som icke samtidigt utsträckes till det andra
landets handel och sjöfart.
De höga fördragslutande parternas undersåtar skola äfven ega
rätt till fri religionsöfning på den andra partens område i öfverensstämmelse
med de respektive ländernas lagar.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Artikel 2.
De höga fördragslutande parternas undersåtar skola ega att genom
gåfva, försäljning, byte, testamente eller på hvilket som helst annat
sätt fritt förfoga öfver all den egendom, de i de respektive länderna
innehafva, äfvensom att utur riket utan afdrag utföra sina kapital. Undersåtar
af endera utaf de respektiva parterna, hvilka äro arfsberättigade
till egendom befintlig inom den andra staten, må ock taga i
besittning den egendom, som kan tillfalla dem, äfven ab intestato, under
iakttagande af de i lag föreskrifna vilkor; och sådana arfvingar skola
icke vara pligtig^ att erlägga andra eller högre arfsafgifter än dem,
som i dylika fall böra utgöras af landets egna undersåtar.
Artikel 3.
De Förenade Rikenas naturalster och tillverkningar, hvarifrån de
än må komma, skola i Portugal och dess kolonier behandlas på samma
sätt som motsvarande produkter från den mest gynnade främmande
nation och icke beläggas med andra eller högre afgifter, af hvad namn
de vara må, än dem som drabba sådana.
Åt Portugal förbehålles rätt att medgifva Brasilien ensamt särskilda
förmåner, på hvilka de Förenade Rikena icke skola kunna göra
anspråk såsom en följd af deras rätt till behandling som den mest
gynnade nation. Det är välförstådt att, om Portugal skulle inrymma
andra stater delaktighet i de förmåner som medgifvits Brasilien,
skola de Förenade Rikena eg a rätt att åtnjuta samma förmåner.
Likaledes skola Portugals och dess koloniers naturalster och tillverkningar,
hvarifrån de än må komma, i de Förenade Rikena behandlas
på samma sätt som motsvarande produkter från den mest gynnade
främmande nation och icke beläggas med andra eller högre afgifter,
af hvad namn de vara må, än dem som drabba sådana.
Artikel 4.
I Sverige eller Norge icke producerade varor, som, vare sig öfver
land eller sjöledes, införas från de Förenade Rikena till Portugal, må
icke beläggas med högre surtaxe än den, som drabbar samma slags
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 46.
5
varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst portugisiska
fartyg, införas till Portugal från annat europeiskt land.
Likaledes må i Portugal icke producerade varor, som, vare sig
öfver land eller sjöledes, införas från detta land till Sverige eller Norge,
icke beläggas med högre surtaxe än den som drabbar samma slags
varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst svenska
eller norska fartyg, införas till Sverige eller Norge från annat europeiskt
land.
Hvardera af de höga fördragslutande parterna förbehåller sig rätt
att belägga varor, som icke äro producerade inom den andras område,
med surtaxe, motsvarande den som i de respektive länderna pålägges
varor införda annorledes än genom direkt införsel.
Artikel 5.
Varor af hvad slag som helst, som blifvit producerade i något af
de fördragslutande länderna och införas till det andra landet, må icke
underkastas högre accis- eller konsumtionsafgifter än dem, som äro
eller framdeles kunna varda pålagda dylika varor af inhemsk produktion.
Dock skola afgifterna vid införseln kunna ökas med ett belopp,
motsvarande de kostnader, hvilka genom sättet för accisens påläggande
drabba de inhemska tillverkningarne.
Artikel 6.
Den vid utförseln af svenska och norska produkter faststälda
drawback bör noga motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter,
hvarmed varan eller vid densammas tillverkning använda råämnen
äro belagda.
Den vid utförsel af portugisiska produkter faststälda drawback bör
likaledes motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter, hvarmed
varan eller de vid densammas tillverkning använda råämnen äro
belagda.
De höga fördragslutande parterna ega att utom tullafgiften pålägga
utländska varor en tilläggsafgift, motsvarande de inhemska acciseller
konsumtionsafgifter, hvaraf inom landet producerade varor af
6
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 46.
samma slag eller vid deras tillverkning använda råämnen drabbas eller
framdeles kunna komma att drabbas.
Mellan de fördragslutande staterna är öfverenskommet, att, för
den händelse de i denna artikel omförmälda accis- eller konsumtionsafgifter
afskaffas eller nedsättas, så skola ock de tilläggsafgifter, med
Indika varor af portugisisk, svensk eller norsk produktion eller tillverkning
äro belagda, afskaffas eller nedsättas med enahanda belopp,
hvarmed dessa accis- eller komsumtionsafgifter blifvit minskade.
Derest någon af de ifrågavarande afgifterna afskaffas, men den
tillverkade varan göres till föremål för tillsyn, kontroll eller annan administrativ
åtgärd, skola dock till uppvägande af de direkta eller indirekta
kostnader, Indika till följd deraf drabba de inhemska tillverkande,
en motsvarande surtaxe kunna påläggas det andra landets produkter.
Artikel 7.
Hvardera af de höga fördragslutande parterna förbinder sig att
låta den andra omedelbart och utan vederlag komma i åtnjutande af
hvarje förmån, privilegium eller nedsättning i tulltarifferna vid införsel
eller utförsel, som den kan komma att medgifva en tredje magt.
De höga fördragslutande parterna förbinda sig derjemte att icke
mot hvarandra bestämma någon afgift eller något införsels- eller utförselsförbud,
som icke på samma gång kommer att tillämpas på öfriga
nationer.
De höga fördragslutande parterna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt,
i allt hvad förbrukning, nederlag, återutförsel, transitoförsändning, omlastning
af varor samt handel i allmänhet angår, samma behandling
som tillkommer den mest gynnade nation.
Bestämmelserna i denna artikel kunna icke åberopas för hvad angår
sådana särskilda medgifvanden, hvilka redan gjorts eller framdeles
komma att göras grannländer i ändamål att underlätta gränshandeln.
Så länge viner, som icke innehålla mera än 20 procent alkohol,
vid införsel till Sverige eller Norge beläggas med fasta tullsatser,
utan hänsyn till alkoholhalten, skola i Portugal producerade viner, som
icke innehålla mera än 21 procent alkohol, icke vid införsel till Sverige
eller Norge kunna beläggas med högre tullsatser än dem som drabba
viner, hvilkas alkoholhalt ej öfverstiger 20 procent.
Sverige och Norge förbinda sig att fortfarande belägga i Portugal
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 46.
7
producerade viner, hvilkas alkoholhalt öfverstiger 21 procent men ej
öfverstiger 25 procent, med fasta tullsatser, utan hänsyn till alkoholhalten.
Artikel 8.
Svenskar och norrmän skola i Portugal och portugiser skola i
Sverige och Norge åtnjuta samma skydd som landets egna invånare i
allt, som rörer eganderätten till fabriks- och handelsmärken samt industriela
mönster och modeller af alla slag.
Den uteslutande rätten att använda industrielt mönster eller modell
skall icke medgifvas svenskar och norrmän i Portugal, ej heller portugiser
i Sverige eller Norge för längre tid än den, som enligt landets
lagar är bestämd för landets egna undersåtar.
Industriela mönster eller modeller, som blifvit för allmänheten tillgängliga
inom det land, der de tillkommit, kunna icke blifva föremål
för uteslutande användningsrätt inom det andra landet.
Bestämmelserna i föregående tvenne moment ega jemväl tillämpning
i afseende å fabriks- och handelsmärken.
Den rätt, som tillkommer svenskar och norrmän i Portugal samt
portugiser i Sverige och Norge, är icke beroende af skyldigheten att
inom landet yrkesmässigt använda de industriela mönstren och modellerna.
Artikel 9.
Vilja det ena fördragsslutande landets undersåtar i det andra landet
tillförsäkra sig eganderätten till märke, modell eller mönster, skola
de uppfylla de formaliteter, som i sådant afseende finnas i de fördragslutande
staternas respektive lagar föreskrifna.
De fabriksmärken, å hvilka bestämmelserna i denna och i nästföregående
artikel eg a tillämpning, äro sådana, hvilka inom de respektive
länderna lagligen tillhöra de industriidkare eller handlande som
deraf sig begagna, det vill säga att ett svenskt eller norskt märkes
beskaffenhet bör bedömas efter svensk eller norsk lag, liksom ett portugisiskt
märkes beskaffenhet bör bedömas efter portugisisk lag.
Inregistrering kan likväl förvägras, derest det märke, för hvilket
sådan begäres, af vederbörande myndighet anses vara sårande för sedlighetskänslan
eller störande för den allmänna ordningen.
8
Konc/l. May.U Nåd. Proposition N:o 46.
Artikel 10.
Portugisiske handelsresande, som färdas inom de Förenade Rikena
för portugisiska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris
behof och upptaga beställningar, med eller utan prof, men icke
till försäljning kringföra varor.
I afseende å yrkesafgift skola de behandlas i likhet med handelsresande
tillhörande den mest gynnade nation.
Detsamma skall i Portugal gälla i afseende å handelsresande från
de Förenade Rikena.
För de införselstull underkastade varor, hvilka begagnas såsom
prof och som införas af dessa handelsresande, skola ömsesidigt, efter
iakttagande af de formaliteter vid tullbehandlingen, hvilka erfordras för
att betrygga varornas återutförsel eller uppläggande på nederlag, tullafgifterna,
som böra deponeras vid dessa varors införsel, återställas.
Artikel 11.
De höga fördragsslutande parternas fartyg tillförsäkras ömsesidigt,
såväl i de Förenade Rikena som i konungariket Portugal och dess
kolonier, i alla afseenden och under alla omständigheter, samma behandling
som landets egna fartyg i allt som angår fartyg och dessas
laddningar.
Från förestående bestämmelse göres undantag för hvad angår
kustfarten, i fråga hvarom föreskrifterna i de fördragslutande ländernas
respektive lagar förblifva gällande.
För öfrigt är öfverenskommet, att vid kustfart de respektive nationernas
fartyg skola ömsesidigt behandlas på samma sätt som fartyg,
tillhörande de mest gynnade nationer.
Artikel 12.
Svenska och norska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras
laddningar, skola i Portugal, och portugisiska fartyg, med eller utan
last, äfvensom deras laddningar, skola i Sverige eller Norge, oafsedt
från hvilken hamn fartygen komma samt hvarifrån lasten förskrifver
sig eller hvarthän den är bestämd, i alla hänseenden vid ankomsten,
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
9
under qvarliggandet och vid afgåendet åtnjuta samma behandling, som
landets egna fartyg och dessas laddningar.
Beträffande anvisande af plats för fartyg, deras lastning eller lossning
i hamnar, på redder eller i dockor samt i allmänhet iakttagandet
af alla de formaliteter eller bestämmelser, Indika för handelsfartyg,
deras besättningar och laddningar kunna vara gifna, skall icke i någon
af de fördragsslutande staterna beviljas landets egna fartyg något
privilegium eller någon förmån, som icke likaledes beviljas den andra
magtens fartyg, enär de höga fördragslutande parternas vilja är, att
svenska och norska samt portugisiska fartyg i dessa hänseenden skola
på fullkomligt lika sätt behandlas.
De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att i
sina respektive hamnar af den andra magtens fartyg, äfvensom för de
varor, hvilka utgöra dessa fartygs last, uppbära särskilda, för lokala
behof afsedda afgifter.
Ifrågavarande afgifter skola i hvarje fall utgå till lika belopp för
de höga fördragslutande parternas fartyg eller dessas laster.
Artikel 18.
. i
Derest svenska och norska fartyg, som ankomma till portugisisk
hamn, och portugisiska fartyg, som ankomma till hamn belägen i
någotdera af de Förenade Rikena, vilja lossa endast en del af sin last,
må de, med iakttagande af de i de respektive staterna gällande lagar
och föreskrifter, ombord behålla den del af lasten, som är bestämd till
annan hamn, antingen denna är belägen inom samma eller annat land,
äfvensom återutföra densamma, utan att för denna del af lasten behöfva
erlägga annan tullafgift än för bevakning, hvilken afgift i alla händelser
ej må utgå med högre belopp än det för landets egna fartyg bestämda.
Artikel 14.
Fullständigt befriade från lastpenningar och expeditionsafgifter i
de respektive hamnarne äro:
l:o. i barlast från hvilken ort som helst ankommande fartyg, som
utlöpa i barlast;
Bih. till Riksd. Prof,. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 33 Käft.
2
10
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.
2:o. fartyg, hvilka, kommande från en hamn belägen i en af de
respektive staterna, anlöpa en eller flera hamnar inom samma stat för
att derstädes antingen lossa hela eller en del af sin last, eller ock
intaga ny last eller fyllnadslast, och styrka att de redan erlagt dessa
afgifter;
3:o. fartyg, hvilka frivilligt eller af tvingande orsaker inkommit
i en hamn med last och derifrån utlöpa utan att hafva företagit någon
handelsoperation.
I händelse fartyg af tvingande orsaker inlöper i en hamn, skola
icke såsom handelsoperationer anses: lossning och återinlastning af
varor i anledning af fartygets reparation, öfverflyttande af last till ett
annat fartyg, i händelse det första fartyget befinnes ej vara sjödugligt,
nödigt inköp af förnödenheter för besättningen samt försäljning af sjöskadade
varor, efter dertill af tullkammaren lemnadt tillstånd.
Artikel 15.
Fartygens nationalitet skall ömsesidigt anses erkänd och styrkt, i
enlighet med hvarje stats särskilda lagar och reglementen, medelst de
pass- och skeppshandlingar, som af vederbörande myndighet blifvit
för befälhafvare och skeppare utfärdade.
Artikel 10.
Timar skeppsbrott å en till den ena eller andra höga kontraherande
parten hörande ort, skola alla åtgärder, som afse de förlista, strandade
eller öfvergifna fartygens bergning, ledas af konsulerne i de respektive
staterna. Sådana fartyg, delar eller spillror deraf, deras tackel
och öfriga tillhörigheter, äfvensom alla föremål och varor, som blifvit
bergade, liksom ock det genom deras försäljning influtna belopp, samt
slutligen alla ombord funna papper skola öfverlemnas till fartygets
egare eller deras ombud eller till vederbörande konsul eller vicekonsul
i det distrikt, hvarest skeppsbrottet egt rum. Vederbörande lokalmyndigheter
skola mellankomma för att upprätthålla ordning, skydda
deras intressen, som i bergningen deltagit, om de icke tillhöra fartygens
besättning, och öfvervaka att de föreskrifter iakttagas, som
gälla för in- och utförsel af de bergade varorna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
11
De hora derjemte under vederbörande konsulstjenstemans frånvaro
eller intill dess denne kommit tillstädes, träffa nödiga anstalter för de
skeppsbrutnes skyddande och det bergade godsets bevarande.
Lokalmyndigheternas mellankomst i ofvan anförda fall skall icke
gifva anledning till utkräfvande af andra omkostnader än sådana, som
äro nödvändiga för bergningens verkställande och det bergade godsets
bevarande, äfvensom sådana, som under enahanda förhållanden af inländska
fartyg utgöras.
Det bergade godset skall icke vara underkastadt någon tullafgift
eller tullumgäld, förr än det utlemnas till förbrukning inom landet.
Alla rättsanspråk, som med afseende å skeppsbrottet, de skeppsbrutna
varorna och föremålen uppstå, skola till afgörande hänvisas till
behörig domstol uti det land, hvarest olyckan timat.
Artikel tv.
Hvarderas af de höga fördragslutande parterna generalkonsuler,
konsuler, vicekonsuler och handelsagenter skola inom den andras stater
och besittningar åtnjuta samma privilegier och befogenhet som dem,
Indika tillkomma de mest gynnade nationers, under vilkor att dessa
privilegier och denna befogenhet ömsesidigt beviljas. Vilja desse konsuler
eller agenter drifva handel eller industri, skola de likväl vara
skyldige att ställa sig till efterrättelse samma lagar och bruk, som
enskilda personer tillhörande deras nation äro underkastade på den
ort, der de äro boende.
Artikel 18.
De höga fördragslutande parternas generalkonsuler, konsuler, vice
konsuler och handelsagenter ega att af lokalmyndigheterna erhålla
hjelp och bistånd för efterspanande, gripande och utlemnande af sjömän
och andra till deras respektive länders krigs- eller handelsfartygs
besättningar hörande personer, som rymt uti en hamn, belägen
inom någonderas af de höga fördragslutande parterna område. För
sådant ändamål skola de skriftligen vända sig till vederbörande domstol,
domare eller embetsmän och medelst företeende antingen af skeppsdagboken,
sjömansrulla!! eller andra officiella handlingar eller, derest
fartyget afseglat, af en utaf dem vederbörligen bekräftad afskrift af
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
nämnda handlingar, styrka, att de personer, som återfordras, verkligen
tillhört samma besättning.
Har framställningen blifvit sålunda styrkt, må utlemnandet ej vägras.
Sedan de blifvit gripne, skola rymmarne vara till konsulernes,
vicekonsulernes eller handelsagenternes förfogande; de kunna jemväl
på desse agenters begäran och kostnad qvarhållas och bevakas i landets
fängelser, intill dess de kunna återföras om bord å det fartyg de
tillhöra eller intilldess tillfälle yppar sig att återföra dem till bemälde
agenters land med något, samma eller annat land tillhörande, fartyg.
Yppar sig ej sådant tillfälle inom två månader från den dag rymmare
blifvit gripen, eller varda icke kostnadenia för hans hållande i fängsligt
förvar behörigen ersatta af den, på hvars begäran häktningen egt
rum, skall rymmaren försättas i frihet och må icke af samma anledning
kunna ånyo gripas.
Har rymmaren derjemte begått förbrytelse i land, skall hans utlemnande,
utan hinder af föregående stadgande, kunna af lokalmyndigheterna
uppskjutas, intilldess vederbörande domstol i föreskrifven ordning
dömt öfver denna förbrytelse och utslaget blifvit till fullo verkstäldt.
Det är ock välförstådt, att sjömän eller andra till besättningen
hörande personer, som äro det lands undersåtar, der rymningen egt
rum, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 19.
Denna traktats bestämmelser, som gälla för Portugal, skola likaledes,
utan undantag, gälla för de Portugal tillhörande närbelägna öar,
nemligen öarne Madeira och Porto Santo samt Azoriska ögruppen.
Artikel 20.
Denna traktat skall förblifva i kraft under tio år, räknade från
den dag ratifikationerna utvexlas. Derest icke någondera af de höga
fördragslutande parterna tolf månader före utgången af denna tidrymd
tillkännagifvit sin afsigt att låta traktaten till kraft och verkan upphöra,
skall den lända till efterrättelse, intill dess att ett år förflutit
ifrån den dag, då endera af de höga fördragslutande parterna uppsagt
densamma.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
13
Artikel 31.
Denna traktat skall ratificeras, sedan den blifvit gillad af de respektive
nationalrepresentationerna, och ratifikationerna skola utvexlas
i Lissabon, så snart ske kan.
Till yttermera visso hafva de fullmägtige undertecknat densamma
och försett den med sina sigill.
Som skedde i Lissabon, uti två exemplar, den 10 April 1885.
OTTO STEENBOCK. JOSÉ VICENTE BARBOSA Du BOCAGE.
L. S.
L. S.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46,
Undertecknade, som i dag sammanträdt för att skrida till undertecknande
af handels- och sjöfartstraktaten mellan de Förenade Rikena
Sverige och Norge, å ena sidan, samt konungariket Portugal, å den
andra, hafva, dertill af sina respektive Regeringar vederbörligen befullmägtigade,
öfverenskommit som följer:
Hans Maj:t Konungens af Portugal och Algarvierna Regering förbinder
sig att icke höja den nu bestående införseltullen å klippfisk,
så länge ofvannämnda traktat varar.
Det är välförstådt, att, i följd af behandlingen såsom den mest
gynnade nation, hvarje nedsättning af tullen eller hvarje förmån, hvaraf
andra länders viner i Sverige eller Norge komma i åtnjutande, skall
tillämpas å portugisiska viner, samt att hvarje förhöjning af tullen
eller inskränkning af förmåner, hvilken drabbar portugisiska viner i
Sverige eller Norge, skall utsträckas till andra länders viner.
Som skedde i Lissabon, i två exemplar, den 10 April 1885.
OTTO STEENBOCK. JOSÉ VICENTE BARBOSA Du BOCAGE.
L. S.
L. S.
■Kongl. Maj:U Nåd. Proposition No 46.
15
1.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i sammansatt, Statsråd
å Stockholms slott den 25 Januari 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochsohild,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Themptander,
Ryding,
von Krusenstjerna.
Helliesen,
Holmboe.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärenden anförde i underdånighet:
»Det
första fördraget mellan Sverige och Portugal afslöts i Stockholm
den 29 Juli 1641. Fullmäktige voro, å svenska sidan, rikskanslern Axel
Oxenstierna, kanslirådet Per Banér och riksamiralen Clas Fleming samt,
å den portugisiska, sändebudet i Stockholm Francisco de Sousa Coutinio.
Fördraget, som innehåller 29 artiklar, förklaras i inledningen afse fred,
vänskap och fullkomlig handelsfrihet samt, i slutartikeln, skola »icke allenast
förbinda Drottningen samt Regeringen i Sverige och Konungen samt Regeringen
i Portugal, utan ock i all sin förbindande kraft öfvergå till deras
efterträdare». Någon tidsbegränsning eller uppsägning omnämnes icke i
16 Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
fördraget, och då detsamma aldrig’ blifvit från någondera sidan uppsagdt,
torde detsamma ur strängt rättslig synpunkt kunna påstås fortfarande
ega gällande kraft, Den aftalade »fullkomliga handelsfriheten»
var icke någon tom bokstaf, utan var verkligen efter den tidens begrepp
så vidsträckt som möjligt och mera omfattande än hvad i senare
förslag blifvit ifrågasatt. Uti art. 3 och 4 medgifves svenska
fartyg »att fritt segla till konungarikena Portugal och Algarve äfvensom
till de provinser och Öar, som hörn till dessa vihem. In- och utförsel
förklaras vara »fria utan hinder eller pålaga, sedan blott de tullafgifter
blifvit erlagda, som betalas af andra folkslag, som äro i vänskap
och förbund, hvilka avgifter böra vara måttliga utan utomordentliga
tillökningar och skola utgå till det belopp, hvarom framdeles å
ömse sidor skall öfverenskommas». I art. 7 stadgas vidare, att de
fördragsslutande makternas fartyg skola i hvarandras hamnar vara befriade
från alla pålagor »såväl hamnpenningar som hvarje annan afgift»
med undantag af tullumgälder. Art. 27 och 28 innehålla aftal
om ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation, hvarvid
likväl den skilnad förekommer, att, medan båda rikenas undersåtar ömsesidigt
tillförsäkras »de privilegier och rättigheter, som andra allierade
rikens undersåtar njuta och hafva njutit äfvensom de synnerliga tillökningar
i dessa privilegier, som för framtiden kunna tjenlig^ synas»,
stadgas dessutom särskild! i art. 28: »Men uttryckligen förbinder
sig den Kongl. portugisiske legaten att, om någon förmånsrätt, frihet
eller privilegier ånyo skulle förunnas andra vänskapliga eller allierade
folkslag, af hvilka svenske män och undersåtar förut icke varit delaktiga,
tillse det samma förmån, frihet eller privilegium måtte förunnas
och stadfästas utaf hans Herre Konungen i Portugal för alla Sveriges
vasaller och undersåtar, så att det genom ord och gerningar bekräftas,
att ingen nation är vänskapligare ansedd och kärare för Hans Maj:t
Konungen af Portugal än Sveriges Rikes vasaller och undersåtar.»
Någon liknande förbindelse å Sveriges sida stadgas deremot icke.
Den i fördraget omnämnda framtida öfverenskommelse!! om tullafgifternas
belopp blef emellertid aldrig afslutad, och bestämmelserna
om sjöfartens fullkomliga frihet synes, hvad åtminstone den indirekta
fraktfarten beträffar, under tidens lopp efter hand hafva från Portugals
sida fallit i glömska och upphört att tillämpas. Någon vare sig direkt
eller indirekt portugisisk sjöfart på Sverige egde å andra sidan icke
rum. Det första uppslaget till ett nytt ordnande af de båda ländernas
handelsförbindelser under detta århundrade lemnades 1816, då svenske
och norske konsuln i Rio de Janeiro L. Westin hemsände ett förslag
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.
17
till traktat, hvari hufvudsakligen föreslogs likställighet mellan de båda
makternas fartyg i fråga om tullbehandlingen af varor, som direkt infördes
från det ena landet till det andra, rättighet för svenska och
norska fartyg att idka indirekt fraktfart på portugisiska hamnar mot
erläggande af 50 procent högre tull än den, som erlades af portugisiska
fartyg, samt behandling såsom den mest gynnade nation i fråga
om hamn- och fyrumgälder. 1641 års traktat förklarades uti förslaget
fortfarande skola gälla uti alla delar, som icke genom det nya fördraget
uttryckligen upphäfdes eller förändrades. Underhandlingarne
upptogos likväl icke förr än 1822, då förslaget öfverlemnades till portugisiske
chargé d’affaires de Poreira d’Azambuja, hvilken å sin sida
framstälde ett motförslag. I detta samt i de detsamma åtföljande från
portugisisk sida framstälda motiver och anmärkningar mot det svenska
förslaget förekommer väl icke något uttryckligt erkännande af 1641
års traktats giltighet, men i det omnämnande af sakförhållanden såsom
ännu existerande på grund af densamma, hvilket på flera ställen förekommer,
ligger likväl ett tyst medgifvande deraf. Från svensk sida
ifrågasattes under loppet af underhandlingarne att utvidga den i Westins
förslag ifrågasatta likställigheten med inhemska fartyg vid direkt fraktfart
äfven till den indirekta. Från portugisisk sida föreslogs åter, att
denna likställighet skulle1 eg a rum endast vid direkt införsel till det
ena landet af det andra landets råvaror eller tillverkningar, hvilka i
särskilda artiklar uppräknades, samt att tullen å råvaror ej skulle få
öfverstiga 16 procent och å tillverkningar 25 procent af värdet. Bland
de svenska och norska produkterna uppfördes jern, trävaror, tjära och
fisk samt bland de portugisiska vin, salt, frukter och tobak. Denna
framställning förändrades sedan till en begäran af en nedsättning af
tullen å vin och tobak till 25 procent, hvaremot till gengäld erbjöds,
att norsk stock- och klippfisk skulle få till Portugal införas på samma
vilkor som den fisk, som infördes från Newfoundland med engelska
fartyg. Från portugisisk sida framstäldes äfven förslag om ömsesidig
behandling såsom den mest gynnade nation.
Underhandlingarne förde likväl ej till något slut, och ehuru skriftvexling
egde rum åren 1838, 1840 och 1842, upptogos de ej ånyo
förr än 1843, emedan Portugal önskade först genom traktat ordna
sina handelsförbindelser med England, innan fördrag afslutades med
någon tredje makt. Sedan en traktat med England den 3 Juli 1842
kommit till stånd, tillstälde portugisiska Regeringen följande år Sveriges
och Norges chargé d’affaires i Lissabon ett förslag till fördrag i 19
Bili. till lutså. Prut. 1665. 1 Smn/. 1 A få. 63 llåjl. ''3
18
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
artiklar. I den första af dessa erkändes uttryckligen giltigheten af
1641 års traktat, i det att densamma sades fortfarande komma att gälla
i de delar, hvilka ej genom det nya fördraget upphäfdes eller förändrades.
Mot de flesta punkterna i detta förslag, hvilka afsågo ömsesidig
behandling såsom den mest gynnade nation och likställighet
mellan de särskilda makternas fartyg vid direkt fraktfart, framstäldes
från svensk och norsk sida endast obetydliga invändningar, då de dels
voro lika med bestämmelserna i 1641 års traktat, dels öfverensstämmande
med likartade stadgande!! i de under senare tider med andra
länder afskräde traktater. Desto större betänkligheter erbjödo de i
artiklarne 13 och 14 föreslagna bestämmelser. I artikel 13 erbjödos svenska
och norska fartyg rättighet att direkte från svenska och norska hamnar
segla till de hamnar i portugisiska kolonierna, som voro öppna för
andra främmande nationers fartyg, och att dit införa alla varor, hvilkas införsel
der icke vore i allmänhet förbjuden eller portugisiska fartyg förbehållen,
äfvensom att derifrån till alla orter utom Portugal utföra varor,
som ej i allmänhet vore till utförsel förbjudna. I gengäld för denna
förmån fordrades uti art. 14, att, vid direkt införsel till Sverige och
Norge från hamnar i Portugal eller dess kolonier, vin, frukter och
salt af portugisiskt ursprung skulle åtnjuta följande lindringar i tullen:
vin 33 J procent och frukter 25 procent af de afgifter, som erlades af
andra nationer; salt åter 33 J procent af de i de gällande svenska och
norska tulltaxorna bestämda afgifter.
Denna begäran motiverades genom den låga införseltullen i Portugal
å svenska och norska produkter, särskild!, å trävaror.
Från svensk sida anmärktes härvid, att de i art. 13 erbjudna förmåner
i sjelfva verket vore mindre vidsträckta än de, som genom art.
3 och 4 af 1641 års traktat redan tillkommo svenska fartyg i Portugal
och dess underlydande provinser och Öar, att de för öfrigt egde
ringa värde, såvida de icke utsträcktes äfven till den indirekta samfärdseln,
men att de i alla fall icke kunde betalas med de af Portugal
fordrade tullnedsättningar, till hvilken åsigt äfven norska Regeringen i
afgifvet betänkande anslöt sig. Man ansåg att dessa nedsättningar
skulle, ensamt för Sverige, medföra en minskad tullinkomst af 40 till
50,000 r:dr banko årligen, utan någon motsvarande fördel för det
svenska och norska handelsintresset, och sjelfva principen af särskilda
tullförmåners beviljande till någon främmande makt förklarades vara
stridande mot de Förenade Rikenas handelssystem och de med andra
makter afsilande fördrag, som tillförsäkrade dem den mest gynnade
behandling.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
19
Ett af dessa invändningar föranledt motförslag, hvaruti äfven intogs
en punkt om Norges tillträde till 1641 års traktat, afgick den 4
Juli 1844 till Lissabon, men gillades icke af portugisiska Regeringen.
Den 11 November 1845 framstälde Portugal ett nytt förslag, hvaruti
begäran om de ifrågavarande tullnedsättningarne vidhölls, samt till ersättning
erbjöds dels en nedsättning af l i tullen å svenska och norska
trävaror, dels ett obetydligt medgifvande i fråga om den indirekta
fraktfarten på kolonierna. Kongl. Maj:ts Regering visade sig å sin
sida lika bestämd. I skrifvelse af den 6 Mars 1846 till Kongl. Maj:ts
chargé d’affaires i Lissabon förklarade Statsministern för utrikes
ärendena ånyo, att det icke allenast var den befarade minskningen i
tullinkomster, utan också och i synnerhet den derigenom uppstäda
principen om gynnandet af vissa makter framför andra genom särskilda
förmåners beviljande, som gjorde det portugiska förslaget oantagligt.
Det erbjöds Portugal att antingen utsluta en traktat efter
mönstret af den mellan de Förenade Rikena och Sardinien eller den
mellan Portugal och Preussen afslutade traktat, eller ock att fortsätta
underliandlingarne på grund af de redan föreliggande förslagen, men
med uteslutande af några »faveurs spéciales». Detta anbud lemnades
från portugisk sida obesvaradt. Och härmed afbröts för denna gång
underhandlingens kedja, för att icke åter sammanlänkas förr än 1856,
då härvarande portugisiske ministerresident tillstälde Statsministern för
utrikes ärendena ett exemplar af den mellan Portugal och Frankrike
den 9 Mars 1853 afslutade traktat för att tjena till grundval för ett
nytt fördrag. Äfven denna gång strandade likväl frågan, då Kongl.
Maj:ts Regering förklarade sig icke vilja afsluta något fördrag, som ej
stadfäste grundsatsen om ömsesidig likställighet i fråga om sjöfartsafgifter
mellan makternas fartyg såväl vid direkt som indirekt fraktfart,
en princip, som portugisiska Regeringen å sin sida på grund af
gällande lagstiftning var förhindrad att godkänna, ehuru deri begärda
likställigheten i sjelfva verket redan egde rum. I sitt med anmärkningar
öfver den franska traktaten till portugisiske ministerresidenten afgifna
svar betonade Statsministern för utrikes ärendena, att, medan
Kongl. Maj:ts Regering under uppgifna vilkor vore villig att afsluta ett
nytt fördrag efter mönstret af den franska, den tillika ansåge, att
makternas ömsesidiga förbindelser genom den sedan två århundraden
gällande traktaten, hvars fortfarande kraft sålunda påpekades, blifvit
ordnade på ett tillfredsställande sätt. Att denna traktat likväl icke
de facto efterlefdes, inhemtas af eu skrifvelse den 24 December 1858
från svenska och norska beskickningen i Lissabon, hvaruti uppgifves,
20
Kong1. Ma/ris Nåd. Proposition N:o 46.
att svenska och norska fartyg visserligen i fråga om sjöfartsafgifter
genom lagen af den 25 Juni 1849 blifvit likstälda med de portugisiska,
men att varor införda med främmande fartyg voro underkastade eu
differential-tull af 20 %, samt att engelska, franska och amerikanska
fartyg, framför såväl öfriga makters som inhemska fartyg, åtnjöte den
fördelen, att de icke erlade några tonnage-afgifter, då de anlöpte en
hamn utan att lossa eller lasta.
Beskickningen uppgaf samtidigt, att portugisiska Regeringens uppmärksamhet
ofta blifvit fästad på obilligheten af svenska och norska
fartygs behandling i Portugal, då portugisiska fartyg i de Förenade
Rikena icke vore underkastade andra bestämmelser än inhemska fartyg,
men att den omständigheten att de Förenade Rikenas handel med Portugal
nästan uteslutande bedrefs under svensk eller norsk flagga, af
portugisiska Regeringen anfördes såsom skäl att icke åt dessa flaggor
medgifva vidsträcktare förmåner, så vida icke ett deremot svarande
vederlag medgåfves Portugal. Något vederlag i form af särskilda tulllindringar
var Kongl. Maj:ts Regering emellertid lika litet nu som förr
sinnad att medgifva, och i eu skrifvelse den 17 Januari 1859 till
Kong!, norska Regeringens departement för det inre yttrade Statsministern
för utrikes ärendena: »Så länge portugisiska Regeringen såsom
oeftergiflig! vilkor för eu traktat fordrar, att portugisiska varor
skola i de Förenade Rikena gynnas med lägre tull än andra länders
enahanda produkter, torde hvarje försök att återupptaga underhandlingen
om eu sådan traktat blifva förgäfves och snarare skada än befrämja
det åsyftade ändamålet.»
Frågan väcktes ånyo 1865, da Portugals chargé d’affaires begärde,
att ett förslag till ny traktat måtte af Kongl. Majfls Regering
framläggas. Statsministern för utrikes ärendena svarade i skrifvelse
den 25 December 1865, att intet hinder skulle möta för afslutandet af
ett på fullkomlig reciprocitet grundadt fördrag, och att från de Förenade
Rikenas sida Portugal skulle kunna tillförsäkras samma behandling, som
den mest gynnade nation, men då portugisiska Regeringen icke välvillig
att för likställighetens uppnående gå in på afskaffande! af differential-tullen
vid indirekt införsel, förföll hela saken. ånyo.
Härvarande portugisiske ministerresident ifrågasatte senare i skrifvelse
den 1 Augusti 1870, att den till följd af den franska handelstraktaten
i den svenska tulltaxan faststälda gränsen för den lägre tullsatsen
å vin, nemligen 21 % alkoholhalt, måtte för att gynna införseln
af portugisiska viner, utsträckas till 24 eller 25 %, men Kongl. Maj:t
förklarade vid ärendets föredragning den 3 Mars 1871 Sig icke finna
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.
21
skal till den ifrågasatta förändringen, hvilken af generaltullstyrelsen
beräknades skola medföra en minskning i svenska statsverkets inkomster
af 40,000 riksdaler årligen. Differential-tu lien hade under tiden
(1870) blifvit i Portugal afskaffad, och då de i detta land å svenska
och norska produkter hvilande tullsatser betraktades såsom måttliga,
ansåg man, att inga nämnvärda fördelar kunde för de Förenade Rikena
vinnas genom eftergifter för Portugals önskningar.
Ärendet hvilade derefter till den 11 September 1876, då portugisiska
beskickningen i eu skrifvelse, livilkens första sats åberopade,
att den gällande handelstraktaten mellan de båda rikena vore af år
1641, föreslog underhandlingarnas återupptagande, denna gång på grundvalen
af det mellan Nederländerna och Portugal den 9 Januari 1875
afskräde fördrag. Sedan kommerskollegium den 27 Oktober 1876
och Kongl. norska Regeringen den 31 Mars 1877 i afgifna utlåtanden
yttrat sig häröfver, framstälde Kongl. Maj:ts Regering den 8 November
1877 ett motförslag, hvilket hufvudsakligen skilde sig från den portugisisk-nederländska
traktaten deruti, att i fråga om utöfvande af handel
och industri samt förvärfvande af fast och lös egendom i det främmande
landet likställigheten de båda makternas undersåtar emellan
blifvit utbytt mot tillförsäkrande af ömsesidig behandling som den mest
gynnade nations undersåtar. Dessutom föreslogs tillägg af bestämmelser
angående befrielse från hamnumgälder för nödhamn sökande fartyg,
konsulstjenstemäns privilegier och rättigheter, ömsesidigt biträde
för rymmares gripande samt erkännande af fartygs handlingar. Grundsatserna
om reciprocitet och ömsesidig behandling som den mest gynnade
nation voro nu å båda sidor erkända, med undantag endast af det
af Portugals säregna förbindelse med Brasilien betingade förbehåll angående
samfärdseln med detta land, åt hvilket särskilda förmåner skulle
få af Portugal medgifvas.
Innan något svar angående detta motförslag ankommit från Portugal,
framstälde härvarande portugisiske minister i skrifvelse den 9
April 1878 begäran, att »viner, innehållande öfver 21 % alkohol och
införda bona fide för att förbrukas som vin, icke måtte i Sverige och
Norge tullbehandlas som spritdrycker». Denna begäran, som tydligen
grundade sig på en missuppfattning af den svenska tulltaxan, besvarades
redan följande dag af Ministern för utrikes ärendena med en bestämd
förklaring, att Kongl. Maj:ts Regering aldrig förklarat sig villig
att underhandla på grundvalen af en nedsättning i den svenska tullsatsen
för vin af öfver 21 % alkoholhalt, eller någon förändring i
sättet för tullsatsens beräkning, men att, då tullen å dessa viner i
22
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 46.
Sverige vore lägre än den å spritdrycker, och i Norge ingen skilnad
gjordes mellan svagare och starkare viner, den af portugisiska Regeringen
framstälda begäran således i sjelfva verket redan var uppfyld.
Som likväl derefter något vidare meddelande angående traktaten icke
från Portugal afhördes, fann sig Ministern för utrikes ärendena den
18 Mars 1879 föranlåten att anmoda Kongl. Maj:ts beskickning i
Lissabon att inhemta, huruvida underliandlingarne borde anses afbrutna.
Den 17 derpå följande Maj meddelade portugisiska beskickningen, att
dess Regering både önskat, att antingen gränsen mellan tullsatsen å
vin och tullsatsen å alkohol måtte höjas från 21 till 24 eller 25 % —
en begäran, som återigen grundade sig på en misstydning af den
svenska tulltaxan •— eller att viner af högre alkoholhalt än 21 % måtte
betala eu efter hvarje ytterligare procent, hvarmed denna normalhalt
öfverskredes, graderad tull, men att, då Kong]. Maj:ts Regering upplyst,
att tullen å de starka vinerna i Sverige ej vore så hög som
tullen å alkohol och att don ej ansågs på något kännbart sätt hämma
förbrukningen af dessa viner, portugisiska Regeringen vore sinnad att
afstå från sina yrkanden och nöja sig med en försäkran om behandling
som den mest gynnade nation, om den efter verkstäld undersökning
funne, att de portugisiske vin-exportörerne icke hade några grundade
klagomål att framföra mot det i Sverige bestående systemet.
Portugisiska Regeringen utfästa sig vidare att, i händelse underhandlingarne
oj kunde skyndsamt afslutas, under tiden, för att gifva uttryck
åt sin liflig» önskan att fastare tillknyta vänskapsbanden mellan
de båda makterna, till Sverige och Norge utsträcka tillämpandet af
Portugals konventionel» tariff, en åtgärd, hvartill Regeringen på grund
af eu den 26 Januari 1876 utfärdad lag egde bemyndigande.
_ Kongl. Maj:ts Regering anmodade med anledning häraf genom
skrifvelse den 10 Juli 1879 beskickningen i Lissabon att för portugisiska
Regeringen tillkännagifva, att detta anbud med tacksamhet mottoges,
men att dervid tillika fästa uppmärksamheten på att Sverige redan
genom art. 28 i 1641 års traktat vore tillförsäkradt behandling
som den mest gynnade nation. Under tiden hade en minister-förändring
egt rum i Portugal, och den nye utrikesministern dröjde ej att genom
eu skrifvelse den 22 Augusti 1879 till portugisiska beskickningen i
Stockholm förklara, att hufvudstadgandet om behandling som den mest
gynnade nation innehölles ej i art. 28, utan i art. 27 af 1641 års
traktat, att art. 28 vore att betrakta endast såsom en utvidgning och
förklaring af art. 27 i fråga om rent personliga privilegier, att art. 27
förutsatte fullständig reciprocitet, samt att Portugal icke i Sverige be
-
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition No 46.
23
handlades som den mest gynnade nation. Detta senare påstående
motiverades dels dermed, att den låga gränsen af 21 % i verkligheten
försatte Portugal i en mindre gynnad ställning med afseende å vinhandeln
än Frakrike, dels med de särskilda förmåner, som blifvit
franskt drufbränvin medgifna. Väl förklarade sig portugisiska Regeringen
villig att stå fast vid det gjorda anbudet att tillförsäkra de
Förenade Rikena den mest gynnade behandling vare sig genom en ny
traktat eller på grund af den omförmälda lagen af den 26 Januari
1876, men endast under förutsättning af den fullkomligaste reciprocitet.
Beskickningen i Lissabon meddelade samtidigt, att portugisiska Regeringen
gent emot beskickningen, vid de tillfällen sedan 1850, då 1641
års traktat blifvit åberopad, städse fasthållit den åsigten, att traktaten
för länge sedan förlorat all laga kraft till följd af de mellan Sverige
och Portugals bundsförvandter förda krig. Denna fråga föranledde
likväl icke något vidare meningsutbyte, utan det var frågan om vintullen,
på hvilken underhandlingarne återigen strandade.
Portugisiska Regeringens motförslag, som inkom den 8 Januari
1880, skilde sig visserligen i de flesta afseenden icke väsentligt från
det svensk-norska. Likställighet, i stället för don mest gynnade behandling,
begärdes ånyo i fråga om de båda makternas undersåtars
rätt att utöfva handel och industri samt förvärfva egendom i det främmande
landet, och i fråga om skydd för fabriksmärken och rymmares
behandling förekommo äfven några olikheter, men de befintliga skiljaktigheterna
vore ej sådana, som kunde stå i vägen för en slutlig öfverenskommelse.
Deremot var såsom tillägg till den artikel, som stadgade
ömsesidig behandling som den mest gynnade nation, införd följande
nya bestämmelse: »Portugisiska viner af alla slag, innehållande mindre
än 21 % alkohol, införda på fastager eller buteljer, må icke i de Förenade
Rikena underkastas högre utgifter än de, som drabba viner införda
från i detta afseende mera gynnade länder.»
»Portugisiska viner, innehållande mera än 21 % och mindre än 23
% alkohol, må icke underkastas den högre tull, som drabbar alkohol,
om vid införseln på tillfredsställande sätt bevisas, att dessa viner
blifvit införda bona fide för att såsom vin förbrukas, eller att de på
grund af sitt pris icke kunna användas till sprittillverkning i sviklig
afsigt.»
(Les vins portugal de toute espece, contenant une quantité d’alcool
inférieure å 21 % d’alcool, importés en cercles ou en bouteilles
dans les Royaumes Unis ne seront soumis å des droits plus élevés que
ceux établis sur les vins des autres pays plus favorisés sous ce rapport.
24
Kontjl. Ma/j:ts Nåd. Proposition No 46.
Les vins portugal contenant une quantité cValcool supérieure a
21 % et inférieure å 23 % ne seront pas assujettis a la surtaxe afférente
å Falcool, si rimportateur prouve, d’une maniére satisfaisante, que ees
vins ont été importes bona fide ponr otro consommés comme vins, ou
qne, par leur prix, ne peuvent pas donnor lien å la destination frauduleuse.
)
Ministern för utrikes ärendena svarade härpå med att i en skrifvelse
den 28 Februari 1880 ånyo utveckla, dels att i den svenska tulltaxan
ingen skilnad gjordes i behandlingen af viner från olika länder,
och att portugisiska viner således redan åtnjöte samma behandling
som alla andra, dels att viner af högre alkoholhalt än 21 % visserligen
erlade en högre tull, men att denna tull likväl vore lägre än
tullen å spritvaror. En nedsättning i sistnämnda tull vore visserligen
beviljad franskt drufbränvin vid direkt införsel på fastager, men samma
fördel tillkomme dessutom alla makter, som tillförsäkrade sig behandling
som den mest gynnade nation och skulle således i följd af
det svensk-norska förslagets allmänna stadgande om sådan behandling
äfven komma portugisiskt drufbränvin till godo. Ministern föreslog
likväl för att tillmötesgå portugisiska Regeringens önskan att genom
en särskild artikel i traktaten stadga grundsatsen om fullkomlig likställighet
i tullbehandlingen af viner från Portugal och andra länder,
att gifva det föreslagna tillägget följande lydelse:
»Portugisiska viner af alla slag, införda på fastager och buteljer,
skola vid införsel till de Förenade Rikena icke vara underkastade högre
eller andra utgifter än de, som drabba viner af samma alkoholhalt,
införda från de i detta afseende mest gynnade länder.» Denna lydelse
var visserligen till och med fördelaktigare för Portugal än dess eget
förslag, i det att likställighet med de mest gynnade länder beviljades
för alla viner utan begränsning, och icke blott för viner af lägre
alkoholhalt än 21 % såsom Portugal begärt, men portugisiska Regeringen
fasthöll icke desto mindre sin ursprungliga redaktion, och som
denna omöjligen kunde af Kongl. Maj:ts Regering antagas, måste underhandlingarna
åter afstanna.
Den portugisiska redaktionen hvilade nu, såsom förut, på en fortfarande
misstydning af svenska tulltaxan. I trots af upprepade förklaringar,
att fullständig likställighet ogde rum mellan viner från olika
länder, och att starkare viner af mer än 21 grad alkoholhalt icke tullbehandlades
som sprit, fortsatte portugisiska Regeringen att yrka på
att just dessa förhållanden skulle införas såsom förändringar. Men
oafsedt att Kongl. Maj:ts Regering icke kunde genom ett antagande af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
25
den portugisiska redaktionen gifva lielgden af sitt gillande åt eu uppenbar
förvrängning, förefanns äfven en verklig materiel skilnad mellan
de båda Regeringarnes ståndpunkt. Det var nemligen vid denna tid
ovisst, huru frågan om vintullen skulle komma att ordnas i sammanhang
med de då ännu icke påbörjade men inom kortare tid väntade
underhandlingarne med Frankrike, livilka redan då med skål kunde antagas
skola leda till bestämmande af en lägre gräns mellan svagare
och starkare viner, hvilket ock blef fallet, då genom traktaten mellan
de Förenade Rikena och Frankrike af den 30 December 1881 tullen
blef bunden endast i afseende å viner, som ej öfverstego 15 procent.
Antagandet af den portugisiska redaktionen skulle således hafva ledt
till likställighet mellan portugisiska viner af till och med 21 procent
alkoholhalt med dessa sistnämnda viner.
Genom den i anledning af franska traktatens afslutande utfärdade
svenska tulltaxan af den 12 Maj 1882 blef den nya graderingen af
vintullskalan fastställd, i det eu dubbel begränsning af alkoholhalten
infördes, den högre vid 25 procent och den lägre vid 15 procent.
Under de med Spanien, under loppet af 1882 drifna förhandlingarne
om ny handels- och sjöfartstraktat, medgafs den senare gränsens
framflyttning till 20 procent, och chefen för finansdepartementet ansåg
sig kunna tillstyrka till och med att denna gräns, om så påkallades,
finge utsträckas ända till 21 procent. Dessa åtgärder, vid
hvilka Kongl. Maj:t icke släppt ur sigte det inflytande, de komme att
medföra på ordnandet af våra förbindelser med Portugal, hafva fört
denna fråga in i ett nytt skede, då Portugals önskningar nu i väsentlig
män torde kunna uppfyllas.
Uppslaget till underhandlingarnes återupptagande bär denna gång
gifvits genom en den 26 Februari 1883 af handels- och sjöfartsnämnden
i Göteborg till Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrifvelse, deruti
nämnden, under förmälan, hurusom, då under 1882 mellan Portugal
samt England och Frankrike afslutats traktater, beredande dessa sistnämnda
länders handel och sjöfart en bättre ställning i förhållande till
Portugal än den de Förenade Rikena der intoge, det syntes uppenbart,
ej mindre att exporten på Portugal, hvilken hufvudsakligen utgjordes
från Sverige af trä, jern och stål, samt från Norge af fiskvaror, derigenom
kunde lida afbräck eller föras på afvägar, än äfven att den
direkta sjöfarten på Portugal, hvilken under senare tid visat ökad lifaktighet,
komme att aftaga, framhållit önskvärdheten af en traktat,
hvarigenom de Förenade Rikena i afseende å sin handel och sjöfart
Bill. till Rilesd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
komme till Portugal i samma förhållande som de mest gynnade nationer.
Att uppnå denna likställighet på grund af 1641 års traktat, utan
afslutande af ett nytt fördrag, torde icke låta sig göra. Visserligen
fasthåller jag den åsigten, att då något krig icke efter dess afslutande
förts mellan Sverige och Portugal, densamma fortfarande måste anses
gällande, men ehuru portugisiska Regeringen vid flera tillfällen direkt
eller indirekt, såsom förut nämnts, erkänt dess giltighet, hafva dessa
erkännanden icke varit af så uttrycklig natur, att Regeringen deraf
velat anse sig bunden, och en bestämd meningsskiljaktighet förefinnes
således i detta afseende mellan de båda makterna. Då dessutom
fördraget icke omfattar Norge, och omständigheterna nu gifva grundad
förhoppning att enighet skall kunna utan svårighet uppnås, har jag
trott tiden vara inne att till portugisiska Regeringens bedömande framlägga
ett nytt förslag till traktat. Sedan Kongl. norska Regeringen
den 5 Oktober och kommerskollegium den 21 December 1883 i, med
anledning af handels- och sjöfartsnämndens i Göteborg nyss omförmälda
framställning infordrade utlåtanden, tillstyrkt afslutandet af ett
handels- och sjöfartsfördrag med Portugal, har jag på grund deraf låtit
utarbeta ett sådant förslag, hvilket det nu torde tillåtas mig att för
Eders Kongl. Maj:t föredraga.);
Sedan Herr Ministern derefter redogjort för innehållet af ofvannämnda
handlingar, anförde Herr Ministern vidare:
»Förslaget innehåller icke någon öfverenskommelse om bestämda
tullsatser för vissa artiklar. Enligt detsamma kommer således tullen
å vin, som införes till Sverige och Norge, att bero på bestämmelsen
om ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation, och Portugal
att få åtnjuta förmånen af de genom traktaten mellan de Förenade
Rikena och Spanien för viner ej öfverstigande 20 procent alkoholhalt
medgifna lägre tullsatser af i Sverige 15 öre och i Norge 11,52 öre
per liter. Det är likväl att förutse, att Portugal icke kommer att åtnöja
sig härmed, utan att påyrka att gränsen för den lägre vintullen
måtte framflyttas till 21 procent. Kongl. kommerskollegium och Kongl.
norska Regeringens finans- och tulldepartement hafva i fråga om det
sålunda väntade anspråket förklarat sig icke hysa någon betänklighet
emot ett medgifvande att, sålänge vin af till och med 20 procent
alkoholhalt förtullas till visst belopp utan hänsyn till styrkan, samma
tullsats äfven må gälla för vin ej öfverstigande 21 procent. Kongl.
norska Regeringens departement för det inre har å sin sida uttryckt
önskvärdheten deraf, att med den ifrågavarande eftergiften måtte för
-
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
27
knippas en nedsättning å Portugals sida af tullen å klippfisk eller åtminstone
en garanti mot möjligheten af dess höjning. Vid det förhållande,
att nämnda vara för det portugisiska tullverket utgör en
verklig kassa-artikel, i hvilkens intägter Regeringen städse visat sig
obenägen att medgifva någon rubbning, anser jag likväl att ingen utsigt
skulle finnas till utverkande af ett sådant vederlag, och att detsamma
icke bör från vår sida såsom ett oeftergiflig! vilkor framställas,
utan torde den ifrågasatta utsträckningen af gränsen för vintullen,
hellre än att genom uppställande af ett för Portugal oantagligt vilkor
äfventyra underhandlingarnas bringande till ett lyckligt slut, kunna i
sista hand utan någon dylik betingelse medgifvas. Deremot böra, enligt
min åsigt, då handelstraktaten med Spanien icke är afslutad för
längre tid än till och med den 30 Juni 1887, samt de fördelar, som
genom en traktat med Portugal kunna de Förenade Rikena beredas,
näppeligen torde vara af den beskaffenhet, att det allenast för deras
skull kan vara skäl att betaga sig rättighet att, derest omständigheterna
eljest skulle dertill föranleda, återgå till en lägre gräns mellan
svagare och starkare viner, bestämmelserna angående vintullen i den
blifvande traktaten med Portugal affattas på sådant sätt, att vid tidpunkten
för den spanska traktatens utlöpande full frihet må vara de
Förenade Rikena beredd att med hänsyn till sagde tull vidtaga de anordningar,
som må finnas af då för handen varande förhållanden påkallade.»
På grund af det anförda hemstälde Herr Ministern, att portugisiska
Regeringen måtte inbjudas att ingå i förnyade underhandlingar om afsilande
af en handels- och sjöfartstraktat, hvilka underhandlingar borde
föras i Lissabon, samt tillstyrkte i underdånighet att Kongl. Maj:t
täcktes till Dess fullmäktig dervid förordna Dess ministerresident i
Lissabon grefve Steenbock, för hvilken Herr Ministern skulle ega att i
öfverensstämmelse med ofvannämnda betänkande och utlåtande samt de af
Herr Ministern till dagens protokoll yttrade åsigter utfärda instruktion.
Sedan svenska och norska statsrådets öfrige ledamöter
förklarat sig instämma i hvad Herr Ministern
sålunda hemstält och tillstyrkt, behagade Hans Maj:t
Konungen detsamma till alla delar gilla och bifalla;
och skulle fullmakt för ministerresidenten grefve
Steenbock att afsluta och underteckna en handelsoch
sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och
Portugal i vanlig ordning utfärdas.
Ex protocollo
Aug. Gyldenstolpe.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
2.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maft Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 24 April 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Ryding,
Friherre Tamm.
Statsrådet och chefen för civildepartementet
anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
von Krusenstjerna
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet
:
»Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 25 Januari 1884
förordnat ministerresidenten i Lissabon grefve Steenbock att å de
Förenade Rikenas vägnar underhandla med portugisiska Regeringen om
afslutan.de
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
29
utfärda instruktion för honom, i öfverensstämmelse med kommerskollegii
utlåtande den 21 December 1883 och Kongl. norska Regeringens
betänkande den 5 Oktober 1883 samt de af mig vid föredragningen
uttalade åsigter, uppdrog jag åt grefve Steenbock att för portugisiska
Regeringen framlägga det förslag till traktat, jag inför Eders
Kongl. Maj:t förstnämnda dag föredragit. Detta förslag öfverensstämde
i allt väsentligt med dels det af Portugal år 1880 framstälda förslag,
dels den portugisisk-franska traktaten af den 19 December 1881, och
antogs derföre icke komma att från Portugals sida väcka någon gensägelse.
I art. 7 innehölls, i samma ordalag som i vår senaste traktat
med Spanien, öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest
gynnade nation.
Då några särskilda tullsatser icke i förslaget omnämndes, var det
sålunda på grund af denna artikel vintullen förusattes skola blifva
ordnad. Det var likväl att antaga, att portugisiska Regeringen icke
komme att låta sig nöjas härmed, utan att den skulle såsom förut i
detta afseende uppställa längre gående fordringar.
Detta visade sig också vara fallet. I skrifvelse den 29 Mars 1884
inberättade grefve Steenbock, att portugisiska Regeringen mot det af
honom framlagda förslag blott liaft några mindre väsentliga anmärkningar
att göra i fråga om redaktionen, men att den dessutom såsom
tillägg fordrade bestämmelser derom, att gränsen för den lägre vintullen
i Sverige och Norge höjdes från 20 till 21 procent, och att
nuvarande tullsatser skulle bibehållas, sålänge traktaten räckte, det
vill säga enligt vårt förslag i tio år, samt
att den tull, hvaraf portugisiska viner, hvilkas alkoholhalt ej öfverstege
25 procent, drabbades vid tidpunkten för traktatens afslutande,
ej skulle höjas, och ingen vidare underafdelning af tullsatserna
å viner mellan 21 och 25 procent vidtagas under samma tidrymd.
Yrkandet om tullgränsens höjning till 21 procent var redan från
början förutsedt, och som underhandlingarna blifvit inledda under förutsättning
att det komme att medgifvas, mötte detsamma icke någon
betänklighet. En försäkran att bibehålla tullsatserna oförändrade under
hela tiden för traktaten kunde deremot icke lemnas, emedan de Förenade
Rikena derigenom skulle blifvit bundna ifråga om vintullens ordnande,
äfven utöfver tiden för den spanska traktatens bestånd, hvilket
icke kunde anses önskligt. I öfverensstämmelse med af Kongl. norska
Regeringen den 19 Maj 1884 afgifvet betänkande, anmodades grefve
Steenbock derföre att för portugisiska Regeringen tillkännagifva, att
Kongl. Maj:t vore beredd att, under förbehåll af nationalrepresentationer
-
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
nas samtycke, medgifva en höjning af gränsen för den lägre vintullen till
21 procent, men att en inskränkning af tiden, för hvilken de nuvarande
låga tullsatserna å vin vore utfästa, till tiden för den spanska traktatens
utlöpande, alltså till den 30 Juni 1887, derest den ej utöfver
nämnda tid förlängdes, vore ett nödvändigt vilkor för eftergiften.
Förslaget att tullen å portugisiska viner icke öfverstigande 25 procent
icke skulle få höjas så länge traktaten gälde, förklarades samtidigt
oantagligt, men deremot ansågs yrkandet att ingen vidare underafdelning
af alkoholsskalan mellan 21 och 25 procent skulle få företagas
under samma tid, icke möta några betänkligheter. Såsom vederlag begärdes
en förbindelse från Portugals sida att icke under den tid traktaten
varade höja tullen å klippfisk.
Genom skrifvelse från grefve Steenbock den 26 nästlidne Mars
ingick omsider underrättelse, att detta motförslag af portugisiska Regeringen
till alla delar antagits. Bestämmelserna om vintullen hade
formulerats i ett tillägg till art. 7, men stadgandet om klippfisktullen
önskade man från portugisisk sida få intaget i ett särskild! tilläggsprotokoll
till traktaten, i hvilket dessutom begärdes intagandet af en
förklaring, att portugisiska viner, i följd af Portugals behandling som
den mest gynnade nation, skulle i de Förenade Rikena åtnjuta full likställighet
med andra länders viner. Då Portugals önskan i det förra
afseendet ej kunde gifva anledning till någon anmärkning, och den
begärda förklaringen angående portugisiska viners behandling ej innehöll
annat, än en sjelf klar följd af bestämmelserna i art. 7, samt fullständig
öfverensstämmelse sålunda ernåtts, bemyndigades grefve Steenbock
genom telegram den 7 innevarande månad att underteckna såväl
traktaten som nämnda tilläggsprotokoll.
I det jag nu får för Eders Kongl. Maj:t anmäla, att ifrågavarande
aftal om handel och sjöfart mellan de Förenade Rikena och Portugal,
bärande datum den 10 innevarande månad, blifvit af grefve Steenbock
samt den portugisiske utrikesministern undertecknadt, får jag tillika,
innan ärendet i sammansatt statsråd underställes Eders Maj:ts afgörande,
i korthet sammanfatta betydelsen särskildt för Sverige af de
bestämmelser som i den nya traktaten fått sin plats.
Sveriges handel och sjöfart hafva genom densamma tillförsäkrats
behandling såsom den mest gynnade nation, en fördel hvilken isynnerhet
torde vara af vigt för vår export af jern och stål, hvilken hittils
måst stå tillbaka för exporten från Frankrike och andra mera gynnade
länder. Någon uppoffring från Sveriges sida har deremot icke varit
nödvändig för att uppväga denna fördel, då den enda rubbning tråk
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
31
taten medför i nu gällande tulltaxa, är gränsen för den lägre vintullens
flyttning från 20 till 21 procent.
Detta medgifvande är dessutom inskränkt till tiden för den spanska
traktatens bestånd, så att vi vid dess utlöpande återvinna frihet, att
åter nedflytta gränsen, om sådant skulle anses önskvärd! De fördelar
vi betingat oss genom behandlingen såsom den mest gynnade nation,
stå deremot icke i något beroende af den spanska traktaten, utan äro
oss medgifna för minst tio år. Förändringen i vintullen torde i
fiskalisk! afseende vara af mycket ringa betydelse och innebär endast
en återgång till hvad som egde tillämpning ända till år 1882. Öfver
denna del af ärendet behagade Eders Maj:t nu inhemta chefens för
finansdepartementet yttrande.))
Chefen för finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander anförde derefter:
»Den inverkan ifrågavarande traktat eger på nu gällande tulllagstiftning
i Sverige är, såsom redan af Herr Ministern för utrikes
ärendena blifvit antydt, af särdeles underordnad betydelse. Bestämmelsen,
att under den tid traktaten varar någon underafdelning af
tullsatserna å viner, hvilkas alkohblhalt faller mellan 21 och 25 procent,
icke skulle få tillämpas, innefatta)- en förbindelse för oss, som det ej
kan möta den minsta betänklighet att åtaga oss, då mig veterligen
någon afsigt icke hos oss yppats att på sins emellan skiljaktigt sätt
tullbeskatta de viner, hvilkas alkoholhalt faller inom nämnda gränser.
Hvad i traktaten stadgas om drawback, annan tullrestitution och skeppsumgälder,
står i full öfverensstämmelse med redan gällande lagstiftning
och hittills iakttagna grunder för behandling af de mest gynnade nationer
vid deras handels- och sjöfartsförbindelser med vårt land. Den
enda i praktiskt afseende verkande följden af traktatens godkännande
är derföre, att gränsen för de lägre tullbeskattade vinerna, som för närvarande
är satt vid en alkoholhalt af 20 procent, skulle flyttas en grad
högre eller till 21 procent, samma gräns, som i våra tulltaxor varit
bestämd under en lång följd af år, eller hela den tid 1865 års handelstraktat
med Frankrike var gällande. Ifrågavarande traktat binder oss
dock icke på annat sätt, än att gränsen fastställes till 21 procent endast
så länge vi genom aftal med annan främmande makt iklädt oss
förpligtelse!! att låta den lägre tullsatsen för viner gälla till och med
en alkoholhalt af 20 procent, hvilken förpligtelse, såsom känd!, vi på
grund af den med Spanien afslutade handelstraktaten åtagit oss för
tiden till och med den 30 Juni 1887. Ehuru traktaten med Portugal
är afslutad för tio år, ega vi således efter den 30 Juni 1887 ingen
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No å6.
skyldighet att för Portugals skull bibehålla gränsen vid 21 procent,
utan kunna bestämma den fullkomligt oberoende af denna traktat. Vid
sådant förhållande torde det till Portugals förmån gjorda medgifvandet
ej vara af beskaffenhet att böra från tull-lagstiftningens synpunkt framkalla
någon betänklighet mot godkännande af en traktat, som ostridigt
är till gagn för vår varuutförsel till nämnda land.»
Herr Ministern för utrikes ärendena liemstälde derefter det Kongl.
Maj:t ville i sammansatt statsråd fatta beslut om traktatens godkännande
samt dess föreläggande för Riksdagen och Storthinget;
hvartill Hans Maj:t Konungen, sedan statsrådets
öfrige ledamöter förenat sig i denna hemställan, behagade
i nåder lemna bifall.
In fidem
C. E. von Geijer.
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
33
3.
Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartementscivil- och
finansärende, hållet inför Hans Alaj:t Konungen i
sammansatt Statsråd å Stockholms slott den 24 April
1885. F
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
Friherre Tamm,
Stång,
SVERDRUP.
Statsrådet och chefen för civildepartementet von Krusenstjerna anmäldes
vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet
:
»Såsom för Eders Kong], Maj:t dels i svenskt dels i norskt statsråd
denna dag blifvit anmäldt, afslöts en handels- och sjöfartstraktat
mellan de Förenade Rikena och Portugal den 10 innevarande månad.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 33 Häft. 5
34
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Chefen för finansdepartementet har vid föredragningen i svenskt statsråd
yttrat, att det genom traktaten till Portugals förmån gjorda medgifvandet
i afseende å vintullen icke är af beskaffenhet att böra från tulllagstiftningens
synpunkt framkalla någon betänklighet mot godkännandet
af en traktat, som ostridigt är till gagn för vår varuutförsel
till nämnda land.
Uti sitt af norska Regeringen tillträdda föredrag af den 21 innevarande
månad har departementet för det inre, enär traktaten i allt
väsentligt öfverensstämmer med det förslag hvarom departementet
redan uttalat sig i föredrag den 10 Maj 1884, hemstält, att densamma
måtte föreläggas Storthinget.
Med stöd af dessa yttranden får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t måtte för Sin del godkänna det i Lissabon
den 10 innevarande månad mellan de Förenade Rikenas och Portugals
fullmäktige träffade aftal samt besluta, att traktaten skall Riksdagen
och Storthinget föreläggas för äskande af bifall till de bestämmelser
deruti, som kräfva sådant godkännande.
Sedan chefen för finansdepartementet Herr Statsministern Themptander
åberopat sitt anförda yttrande, uti hvilket svenska statsrådets
öfrige ledamöter instämde, samt de norske statsrådsledamöterna åberopat
Kongl. norska Regeringens betänkande, förenade sig det sammansatta
statsrådets samtliga ledamöter i att tillstyrka bifall till hvad
Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill gifva
Sitt bifall och samtycke.
In fidem
C. E. von Geijer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
35
4.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 24 April 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Ricihert,
Ryding,
Friherre Tamm.
Statsrådet och chefen för civildepartementet von Krusenstjerna
anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstälde i
underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes, jemlikt det vid föredragningen
denna dag i sammansatt statsråd fattade beslut, förordna om aflåtande
till Riksdagen af nådig proposition angående den med Portugal afslutade
handels- och sjöfartstraktaten.
Enär vidtagandet af åtskilliga utaf vissa bestämmelser i traktaten
betingade åtgärder tillhörde finansdepartementets beredning,
hemstälde Herr Ministern vidare, det Kongl. Maj :t täcktes förordna, att
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
för sådant ändamål afskrift af traktaten skulle till nämnda departement
öfverlemnas.
Slutligen, sedan Herr Ministern uppläst ett förslag till proposition,
äfvensom en förteckning på de protokoll som funnos deri åberopade,
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets
enhälliga tillstyrkande, dels besluta att propositionen,
i enlighet med det upplästa, härhos bilagda förslaget,
samt åtföljd af de å den jemväl upplästa och härhos
bilagda förteckningen upptagna protokoll, skall till
Riksdagen aflåtas; dels ock bifalla hvad Herr Ministern
för utrikes ärendena i öfrigt hemstält.
In fidem
C. E. von Geijer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innehållsförteckning.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 46 ............................................................... j
Handels- och Sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Portugal, afslutad
den 10 April 1885 ....................................................................................... , 3
Tilläggsprotokoll ................................................................................................. , P4
Bilagor:
1. Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden i sammansatt
statsråd den 25 Januari 1884 ............................................................... » 15
2. Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden i statsrådet den
24 April 1885 .................................................................................... , 28
3. Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartements-, civil- och finansärende
i sammansatt statsråd den 24 April 1885 ................................. » 33
4. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i statsrådet den 24 April 1885 » 35
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1885:70 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående med Portugal afslutad handelsoch sjöfartstraktat. a1 i texten
- BevU 1885:9 Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 9 s. 1 i texten