Sök i Ratio Lex

Angående förvärfvande af mark < för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands län

1887-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 B:36, Angående förvärfvande af mark < för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

1

N:o 36.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvärfvande

af mark < för utvidgning af renbetesfjellen i

Jemtlands län; gifven Stockholms slott den 13 Maj 1887.

Med hänseende till nödvändigheten att söka utvidga de åt lapparne

bibehållna renbetesfjäll i Jemtlands län och sedan domänstyrelsen på nådig

befallning afgifvit utlåtande i fråga om tillgången å skog inom nämnda

trakter och sättet för dess tillgodogörande, vill Kongl. Maj:t, under hänvisning

till hvad bilagda protokoll öfver justitiedepartementsärenden innehåller,

föreslå Riksdagen att medgifva, att behållna afkastningen af den

skogsafverkning på renbetesfjellen i Jemtlands län, som i enlighet med

domänstyrelsens förslag kan varda föreskrifven, må användas till förvärfvande

af mark för utvidgning af nämnda renbetesfjell, i afsigt att bereda

lapparne nödigt utrymme för renskötseln under tiden från maj till september

månader, samt att, när vissa delar af förvärfvade områden kunna

genom skogsafverkning eller annorledes lemna afkastning, eller ej äro för

det afsedda ändamålet nödiga, på Kongl. Maj:t må bero att ställa sådana

delar under skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem,

under iakttagande deraf, att afkastningen eller försäljningssumman, den

sistnämnda derest Kongl. Maj:t ej pröfvar den böra användas att på

annan trakt inom länet utvidga lapparnes ren betesrättigheter, tillfaller

statsverket.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Bih. till Riksd. Prot. 1881. B. 1 Sami. 1 Afd. 22 hläft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 36.

*

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 13 maj 1887,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve

Ehrensvärd,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

friherre Tamm.

Departementschefen statsrådet von Steyern anförde, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

»Den af Eders Kongl. Maj:t den 4 juni 1886 utfärdade lag angående

de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige innehåller i 1 §, att lappare

i Jeintlands län ej få, utan vederbörande jordegares eller brukares

samtycke, uppehålla sig på enskildes egor å annan tid än oktober—april

månader. Detta innebär, att lapparne under den öfriga delen af året eller

maj—september äro hänvisade att vistas uteslutande på de åt dem i närheten

af riksgränsen upplåtna renbet esfjell, och det är dem vid äfventyr

af böter förbjudet att under nämnda tid med sina renar öfverskrida gränsen

för dessa fjell. En sådan anordning förutsätter, att i’enbetesfjellen

frambringa all den växtlighet, som erfordras för renens uppehälle derstädes

under sommartiden. Under den förberedande behandlingen af lapplagen

visade sig dock, att detta icke är förhållandet med dessa fjell, sådana de

för närvarande äro till sitt omfång bestämda. Man har nemligen vid af
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

3

vittringen inom Jemtlands län icke tagit nödig hänsyn till lapparnes behof,

och stora sträckor, inom hvilka de vår och höst plägat uppehålla sig, hafva

upplåtits åt enskilde. Deraf har i vissa trakter af länet uppstått stor svårighet

för lappande att särskild!, vårtiden, i Maj månad, innan växtligheten

på fjolleri hunnit utvecklas, hålla renarne qvar inom sina områden och

hindra dem att göra skada på enskildes angränsande, längre ned belägna

och derföre tidigare gräsbeväxta egor. Men skattefjellen hafva icke blott

gjorts trängre till utrymmet än för lapparnes behof erfordras, utan de hafva

blifvit genom inskjutande, enskilde tillhörige egor skilda från hvarandra,

så att de ej bilda en sammanhängande och för lapparne lätt åtkomlig sträcka.

Dylik enskild mark kan under renarnes kringströfvande svårligen under

Hägra omständigheter skyddas mot intrång.

För att skaffa bot mot den skada, som således vid afvittringen tillfogats

lapparne, hade redan den komité, som utarbetat lapplagen, föreslagit

att för medel, som kunde inflyta genom försäljning af skog från renbetesfjellen,

till lapparnes begagnande under de tider, då dessa fjell voro otillräckliga

för renarnes uppehälle under sommaren, förvärfva nödig mark

från angränsande jordegare, innan lagens stränga förbud tillämpades. Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet var af samma mening, och Riksdagen

beslöt att för detta ändamål uppskjuta lagens tillämpning i Jemtlands

län till den 1 januari 1889.

Eders Kongl. Maj:t lät ofördröjligen vidtaga erforderliga mått och

steg för ändamålets vinnande. Samma dag lagen utfärdades erhöll Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län befallning att inkomma

med förslag å de åtgärder, som borde vidtagas för att genom köp, expropriation

eller lega från enskilde förvärfva sådan mark, som syntes oundgängligen

erforderlig för renbetesfjeller)s utvidgning, så att de under månaderna

maj till september erbjöde tillräckligt bete åt renarne. Efter

förslag af Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande uppdrog Eders Kongl.

Maj:t åt eu komité, bestående af skogsinspektören F. W. Tigerhjelm, förste

landtmätaren F. W. Jonson och tillförordnade lappfogden, kronolänsmanrien

A. Suwe att efter noggrann undersökning på stället och sedan de intresserade,

såväl lappar som närboende bofaste, fått tillfälle att, sjelfve eller

genom ombud, för komitén uttala sin mening, till Eders Kongl. Majtt inkomma

med förslag å den enskilde tillhöriga mark, som komitéti funne

oundgängligen nödig för att under månaderna maj—september bereda lapparne

vid de för dem afsätta land tillgång till skog eller renbete eller för

att bereda dem vägar öfver inegor mellan landeri eller för att uppföra

stängsel till förekommande af skada af renar. Komiterade skulle vid afgifvande

af sitt förslag särskildt yttra sig öfver hvilka områden kunde

anses behöfva till sådant omfång tagas i anspråk för lapparnes behof, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

de borde under full eganderätt af staten förvärfvas, och å hvilka det intrång,

som vanligen kunde förekomma, icke vore af större betydelse för

jordegaren, än att rättighet dertill lämpligen borde kunna mot årlig afgift

betingas. Undersökningarna skulle verkställas å den tid och i den ordning,

länets särskilda renbetestrakter emellan, som af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

bestämdes.

Denna undersökning verkstäldes sistlidna års sommar inom Hede,

Tennäs och Storsjö samt Ovikens, Hallens och Undersåkers socknar, således

i Herjedalen och Vestra Jernband. Öfver hvad dervid förekommit hafva

komiterade afgifvit betänkande, innefattande jemväl förslag å den mark,

som ansågs företrädesvis böra för renbetesfjellens utvidgning inlösas. Komiterade

hafva fäst uppmärksamheten derpå, att utom hvad som nödvändigt

erfordrades för att skaffa bete åt renarne, kunde blifva nödigt att på ett

eller annat ställe förvärfva mark för beredande af naturliga gränser mellan

lappmarken och den odlade bygden, äfvensom derpå, att utgifterna för

markens förvärfvande borde

omfatta eu del

kunna i viss mån ersättas, då förvärfvet skulle

gårdar, hvilka måste

Ö

skog i första

da st

rummet

med den erinran,

god skogsmark, samt de jordbruk och

inlösas, borde kunna utarrenderas åt enskilde.

I sistnämnda hänseende har Eders Kongl. Maj:s befallningshafvande

föreslagit, att de områden, som komma att förvärfvas, måtte sammanslås

med tillgränsande renbetesland och såsom sådana anses, med undantag af

dem, som vare sig genom skogsafverkning eller utarrendering afjord kunde

gifva afkastning, och hvilka derföre borde öfverlemnas åt domänstyrelsens

förvaltning, med vilkor att vid tillgodogörande af sådan egendoms tillgångar

behörigt afseende alltid fästes dervid, att lapparnes behof af bete och

tillgodosågs. Häri har dom än styrelsen instämt, enitt

då vissa delar af ifrågavarande områden i anseende

till aflägset läge från de allmänna skogarne ej torde utan särskilda

omkostnader kunna tagas under skogsstatens förvaltning, det måtte få bero

på Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall, hvilka områden

skola ställas under sådan förvaltning eller böra såsom renbetesland anses.

Beträffande sättet, hvarpå mark skulle förvärfvas, har undersökningskomitén

föreslagit, att i de fall, der fråga är om inlösen af hela hemman

eller förut till gränser och beskaffenhet noga kända delar deraf, obetingadt

företräde borde gifvas deråt, att uppgörelserna må ske under hand genom

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvaremot endast i de .fall,

der många delegare samt stridiga intressen derför uppstälde oöfvervinneliga

hinder, egornas expropriation af komiterade förordades. Att denna senare

utväg medförde ojemförligt högre kostnader, vore eu erfarenhet, som med

hänsyn till allmänhetens uppfattning om tillämpningen af expropriationsförfatt

ningen inom

orten på senare tider vunnits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

5

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande åter har förestält sig att vid

sådant fall, då det vore på förhand bestämdt, att marken skulle förvärfvas

åt staten eller det åtminstone vore högst sannolikt, att sådant förvärf

koinme att ske, skulle någon öfverenskommelse på antagliga grunder sannolikt

icke kunna träffas, då markens egare icke torde gå in på någon sådan,

såvida det icke bjöds honom mera än han hoppades att af expropriationsnätnnd

få sig tillerkändt, hvadan vid sådant förhållande det vore bättre att

genast expropriera. Skulle åter Eders Kongl. Maj:t på grund af komiténs

utlåtande bestämma, att äfven mark utöfver det såsom alldeles nödvändigt

ansedda skulle få förvärfvas, derest sådant förvärf kunde ske på för staten antagliga

vilkor, och det således icke på förhand vore bestämdt, att köp ovilkorligen

skulle ske, kunde mark antagligen förvärfvas för jemförelsevis godt pris.

Hvad slutligen beträffar de för förvärfvande af mark erforderliga

medel, har jag redan antydt, hurusom man tänkt sig, att dessa skulle anskaffas

genom skogsavverkning på renbetesfjellen. För att åstadkomma utredning

om möjligheten häraf, gaf Eders Kongl. Magt den 29 Maj 1885

domänstyrelsen befallning att under samma år föranstalta om undersökning

af tillgängen på skog inom de åt lapparne upplåtna skattefjell i Jemtlands

län, dervid borde tillses, om skogen vore tillräcklig för lapparnes behof

och om den derutöfver medgåfve upplåtelse för skogsafverkning, i hvilket

senare fall uppgift borde meddelas å antalet och beskaffenheten af de träd,

som kunde blifva föremål för eu sådan upplåtelse, hvarjemte vid förslagets

afgifvande tillbörligt afseende borde fästas derå, att nödig skog qvarlemnades

ej blott till fyllande af lapparnes ärliga virkesbehof, utan ock till

erforderligt skydd mot fjellvindarne och till befordrande af skogsåterväxten.

I underdånig skrifvelse den 26 oktober samma år har domänstyrelsen

med öfverlemnande af vederbörande jägmästares, efter verkstälda undersökningar,

lemnade uppgifter om skogstillgången å ifrågavarande skattefjell,

skogsinspektörens i Jemtlands distrikt deröfver afgifna utlåtande samt

ett hos domänstyrelsen uppgjordt sammandrag öfver skogstjenstemännens

uppgifter, utvisande eu skogstillgång af omkring 820,500 äldre, öfverinogna

timmerträd, som för fyllande af lapparnes virkesbehof ej vore erforderlig

och utan olägenhet med afseende å nödigt skydd mot fjellvindarne och

utan fara för skogsåterväxten ansetts kunna afverkas, hemstält att, elände

föreslagna afverkningstraktaternas belägenhet invid eller i närheten af

den öfre barrskogsregionen, der ett aftagande i barrskogens förekomst iakttagits,

manade till varsamhet vid skogens afvikning, det måtte tillåtas

domänstyrelsen att med afseende å sättet för tillgodogörande af befintlig

timmertillgång inom skattefjellen få afgifva underdånigt förslag efter det utredning

om hvad härutinnan borde iakttagas vunnits genom undersökningar

derstädes af enahanda beskaffenhet med dem, som föregående år blifvit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Naj:ts Nådiga Proposition N:o 36.

genom doinänstyrelsens föranstaltande utförda angående skogsväxtligheten

och dermed i samband stående förhållanden inom Norrbottens län. Denna

hemställan blef af Eders Kongl. Magt den 25 juni 1886 i nåder bifallen.

Sedan sådana undersökningar under sistlidna års sommar blifvit af

direktören vid skogsinstitutet C. G. Holmerz och amanuensen i domänstyrelsen

Th. Ortenblad verkstälda inom Jemtlands län, hafva dervid vunna

resultat sammanfattats i ett till domänstyrelsen den 28 sistlidne februari

afgifvet utlåtande, som af styrelsen med eget yttrande till Eders Kongl.

Magt öfverlemnats. Med erinran att lappskattefjellens skogstillgångar, som

å vissa trakter ansenligt öfverstege den lappska befolkningens behof, icke

borde lemnas obegagnade, helst som eu omsorgsfullt utförd afverkning

inom många trakter medförde samma säkerhet för skogens bestånd som

trädens i följd af ålder efter hand pågående utdöende, har i berörda utlåtande

framhållits nödvändigheten af att vissa försigtighetsmått, så vidt

möjligt utan att i väsentligare mån fördyra afverkningen, måtte iakttagas

vid timmerskogens tillgodogörande å ifrågavarande skattefjell i syfte ej

mindre att skydda det nuvarande skogsbeståndet mot fjellvindarnes menliga

inverkan och befordra skogens föryngring efter afverkningen, än ock att

förekomma olägenheter för lapparnes näringsfång, i hvilka afseende!) hufvudsakligen

föreslagits:

att skogsbestånden i fjellbandet äfvensom å lapparnes flyttningsvägar

undantoges från afverkning i vidsträcktare mån än för lapparnes eget behof;

att, intill dess erfarenhet vunnits rörande uppkomst af återväxt samt

utglesningens inflytande på det qvar varan de skogsbeståndet, afverkningen ä

trakter nedanför fjellbandet inskränktes till mer eller mindre skyddade lokaler;

att afverkningen i möjligaste måtto koncentrerades för att ej fördyras

eller orsaka lapparne ökade olägenheter;

att i väl skyddade lägen plantornas ljusbehof borde tillgodoses genom

att jemte saludugliga träd utfälla mest hindrande vrakträd och undertryckt

skog, medan deremot, då läget vid fortsatt närmande mot fjellgränsen eller

vid öfvergången från höjdernas läsidor blefve i någon män exponeradt, afseende

hufvudsakligen borde fästas dervid, att återväxten af den qvarstående

skogen erhölle nödigt skydd mot vindarne, äfven om plantornas ljusbehof

icke samtidigt skulle kunna i önskvärd män tillgodoses, samt att afverkningen

sålunda hufvudsakligen endast borde omfatta säljbar, frisk skog,

som i allmänhet borde medtagas intill eu minimidimension af 30 ems

tvärmätt och brösthöjd, så att huggningen först efter en längre tidsperiod

måtte återkomma till samma trakt;

att i de få fall, då skogsbestånden bildade sammanhängande områden

på flera kilometers utsträckning i längd och bredd, trakten icke på en

sråntr genomblädades, utan efter terrängförhållandena afdelädes i utdrif
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 36.

ningstrakter af lämplig omfattning, hvarefter vid första genomblädningen

endast hvarannan sådan trakt afverkades, medan de andra orörda qvarstode

såsom skydd under föryngringstiden och först då blefve föremål för afverkning,

när skogen å de utglesnade trakterna hunnit vänja sig vid friställningen,

samt återväxten å desamma vore tryggad; samt

att, derest det skulle visa sig, att lapparne lida afsevärd skada genom

efter afverkning qvarliggande oqvistade träd och träddelar, och af

sådan anledning uppqvistning påyrkades å någon eller några af de för afverkning

afsedda trakter, dylik åtgärd då undantagsvis måtte ega rum.

Dessa grunder för afverknings utförande inom skattefjellen har domänstyrelsen

ansett vara betryggande; och syntes det styrelsen som om,

med iakttagande af de försigtighetsmått, nämnda grunder innefattade, den

å vissa trakter inom berörda fjellområden enligt skogstjenstemännens uppgift

befintliga timmertillgång utan fara för qvarvarande skog skulle kunna

tillgodogöras, dervid emellertid genom de föreslagna bestämmelsernas tillämpning

vid afverkningen ett något mindre antal träd möjligen torde

komma att o afverkas, än som i skogstjenstemännens förberörda uppgifter

angifvits. Å flere trakter vore tillgången å afverkningsbar skog ej större,

än att den utan olägenhet kunde på en gång försäljas för afverkning på

ett eller några få år, men å andra trakter vore den deremot af den betydenhet,

att afverkningen måste fördelas på längre tid, om än för vinnande

af nöjaktiga priser försäljning på en gång af timmertillgången å viss trakt

eller vid visst vattendrag egde rum, i hvilket fall betalningsterminerna

måste lämpas efter afverkningens fortskridande. Inom en tid af 20 år

torde emellertid ifrågavarande timmertillgångar böra tillgodogöras.

Efter den utredning, som sålunda vunnits, synes mig saken nu vara

i det skick, att frågan om renbetesfjellens utvidgning kan föreläggas Riksdagen;

och torde det vara desto angelägnare, att detta sker nu, som endast

ett och ett hälft år återstå till dess lapplagen träder i tillämpning. Hinder

för eu dylik framställning bör ej möta deraf, att undersökningarna i norra

Jernband angående den mark, som der bör inlösas, ännu ej är fullbordad,

och att således någon fullständig uppgift om all den mark, som behöfver förvärfvas,

icke kan Riksdagen meddelas. Jag delar nemligen fullkomligt den af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det icke vore

klokt att på förhand bestämma sig för förvärfvande af någon viss mark, emedan

detta ovilkorligen skulle uppdrifva inköpspriset till en oskälig höjd. Jag

håller ock före, att ganska få af de af komitén till inköp föreslagna områden

äro sä oumbärliga för lapparne, att de under alla omständigheter

måste köpas, enär utan tvifvel motsvarande fördelar kunna ernås genom

fjellens utvidgning åt andra håll och lapparnes förflyttning till de sålunda

förvärfvade markerna. Åt Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o'' 36.

derföre böra uppdragas att med hufvudsaklig ledning af komiterades förslag

underhandla med vederbörande jordegare om öfverlåtelse af erforderlig

mark och, då sådan kan för skäligt pris förvärfvas, derom hos Eders Kongl.

Magt. göra underdånig framställning. Skulle behof af tillgångar för ändamålet

uppstå innan skogsförsäljningsmedel till motsvarande belopp influtit,

torde dock detta behof icke blifva af större omfattning, än att beloppen

kunna af statskontoret förskjutas mot ersättning i den mån skogsförsäljningsmedlen

inflyta.

Då det understundom kan blifva nödigt att för ernående af bättre

köpevilkor inlösa ett större område, hvaraf sedermera någon del, som ej

kan för lapparnes räkning användas, bör kunna afyttras eller annorledes

komma kronan till nytta, torde rättighet att derom förordna böra stå Eders

Kong], Magt öppen. Med köpeskillingen för såld mark borde i sådant fall

förfaras på lika sätt som med skogsförsäljningsmedlen.

, dag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva:

att behållna afkastningen af den skogsafverkning på renbetesfjellen i

Jemtlands län, som i enlighet med domänstyrelsens förslag kan varda föreskrifven,

må användas till förvärfvande af mark för utvidgning af nämnda

renbetesfjell i afsigt att bereda lapparne nödigt utrymme för renskötseln

under tiden från maj till september månader; samt

att när vissa delar af förvärfvade områden kunna genom skogsafverkning

eller annorledes lemna afkastning, eller ej äro för det afsedda ändamålet

nödiga, på Eders Kongl. Maj:t må bero att ställa sådana delar under

skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem, under iakttagande

deraf, att afkastningen eller försäljningssumman, den sistnämnda

derest Eders Kongl. Maj:t ej pröfvar den böra användas att på annan trakt

inom länet utvidga lapparnes ren betesrättigheter, tillfaller statsverket.»

Till hvad föredraganden sålunda hemstält täcktes,

på tillstyrkan jemväl af statsrådets öfrige ledamöter,

Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle proposition

till Riksdagen aflåtas af det innehåll, Bil. A vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

C■ P- Hagbergh.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1887 B:36 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande af mark. för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands lån. s. 1 i texten