Sök i Ratio Lex

Angående skatt å vissa enskilda telefonanläggningar

10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1888:15, Angående skatt å vissa enskilda telefonanläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. May.ts Nåd. Proposition No lo.

1

N:o 15.

Kong1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående skatt å

vissa enskilda telefonanläggningar: gifven Stockholms slott

den 31 december 1887.

Kong! Maj:t, som anse]1 statsverket genom beskattning af enskilda

telefonledningar böra beredas någon ersättning för den förlust, sådana ledningar

genom täflan med statens telegrafverk tillskynda detta verk, och till

ner ifrågavarande beskattning lämpligen kunna utgå under titeln bevillning

för särskilda förmåner och rättigheter, vill, under åberopande i öfrigt

af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen

besluta, att, med ändring af § 8 i kong! förordningen den 16 maj

1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

efter § 7 i berörda nådiga förordning må införas två §§ af följande lydelse:

Gr. Bevillningsafgift af telefoninnehafvare.

§ 8.

För hvarje telefonapparat, som står i förbindelse med en centraltelefonstation

och dertill hörande telefonnät, erlägga innehafvaren årligen en

afgift af tio kronor. Sådan afgift erlägges dock icke för de apparater,

Indika anordnats af kong!, telegrafstyrelsen eller på statens bekostnad inrättas

och underhållas.

Till upplysning vid denna afgifts debitering vare styrelse för telefonbolag

eller telefonförening skyldig att hvarje år i Stockholm före den 1

Pilt, till Rilcsd. Prat. 1888. 1 Sand. 1 Afä. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

augusti till öfverståthållareembetet och i öfriga delarne af riket före den 1

november till Kong! Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på sarntlige

innehafvare af telefonapparater, Indika under någon del af löpande året

varit förenade med bolagets eller föreningens telefonnät. Af dessa uppgifter

meddele öfverståthållareembetet och Kong! Maj:ts befallningshafvande utdrag

till vederbörande tjensteman.

Försummar styrelse för telefonbolag eller förening att inom stadgad

tid insända sådan uppgift, som i näst föregående mom. sägs, böte 5 kronor;

och ege öfverståthållareembetet eller Kong!. Maj:ts befallningshafvande att

med föreläggande af lämpligt vite infordra dylik uppgift.

De under litt. A, B, C, D och G omförmälda bevillningsafgifter skola

införas i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren

och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrig! hvad angående

debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning af fast

egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse

äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.

Kong!. Maj! föreslår vidare, att omförmälda förändringar i förordningen

af den 16 maj 1884 må tillämpas från och med början af år 1889- Under förutsättning af Riksdagens bifall till de sålunda föreslagna

förändringarne, är Kong!. Maj:t sinnad att vid utfärdande af en blifvande

författning i ämnet vidtaga erforderliga förändringar i de till nyssberörda

förordning hörande formulär.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kong! Maj! förblifver Riksdagen med all

kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

9.

OSCAR.

Gast. Tamm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 15.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Magi

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december

1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Stadsråden: Lovén,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

von Krusenstjerna,

friherre Tomm,

friherre Peyron.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm yttrade:

»I underdånigt memorial den 26 augusti 1887 har telegrafstyrelsen

fästat uppmärksamheten å den minskning i telegrafverkets inkomster, som

tog sin början år 1884 och alltjemt är i fortgående.

Totalbeloppet af telegrafverkets inkomster har nemligen under nedan

nämnda år utgjort:

år 1883 ......... ...... kronor 1,350,442: 24,

» 1884 » 1,329,927: 25,

> 1885 » 1,325,127: 32,

» 1886 ........................ » 1,246,527: 69.

Men för år 1887 antages beloppet ej komma att i nämnvärd mån

öfverstiga 1,200,000 kronor och till enahanda belopp har telegrafstyrelsen _

beräknat 1889 års inkomster.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Mqj.is Nåd. Proposition N:o 15.

Under tiden hav det ej, trots den bästa vilja, varit möjligt att nedsätta

verkets utgifter i motsvarande mån. De för verket fastställa stater

sluta a följande belopp:

för år 1883 ä

»

»

1884 »

1885

1886 ■>

1887 >

1888 »

kronor 1,295,340: —

» 1,297,110: —

» 1,291,775: —

1,289,850: —

1,285,609: —

» 1,274,358: —

1 det förslag till reglering af telegrafverkets utgifter för är 1889,

hvilket jag inom kort har att för Eders Kong!. Maj:t anmäla, har telegrafstyrelsen

beräknat utgifterna till 1,260,000 kronor. För hvarje år blifver

förhållandet således ogynsammare och från och med innevarande år visar

sig eu brist, för hvars betäckande andra statsmedel under en eller annan

form måste anlitas. 1 sådant afseende bör jag erinra derom, att Eders

Kong!. Maj:t redan den 16 sistlidne september anbefalt statskontoret att åt

under händer varande medel anordna och till telegrafstyrelsen i mån åt

reqvisition utbetala ett penningeförskott af 50,000 kronor mot skyldighet för

telegrafstyrelsen att återbetala detta förskott af inflytande medel, i den män

dessa dertill lemna tillgång, hvartill emellertid för närvarande ingen utsigt

förefinnes.

Huruvida någon väsentligare besparing i utgifterna för post- och telegrafverken

skulle vinnas genom dessa verks förening till ett, är en fråga, som

flere gånger varit uppkastad och senast den 9 januari 1882 utgjort föremål

för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, som utföll så att Eders Kong! Maj:t

enligt statsrådets hemställan fann framställningen derom ej för det dåvarande

föranleda vidare åtgärd. Till stöd för denna hemställan anförde då varande

chefen för finansdepartementet hufvudsakligen två skäl: det ena den ökning

i göromålen, som postsparbanksärendena antogos skola pålägga postpersonalen,

och det andra ovissheten om hvilken omgestaltning af formerna för telegrafverksamheten

uppfinningen af telefonen kunde medföra. I sistnämnda afseendet

synes erfarenheten gifva vid handen, att telefonväsendet, långt ifrån

att föranleda en ökning i göromålen för telegrafverkets personal, ledt till ett

minskadt användande af telegrafen. Det är derföre min åsigt att, sedan

ytterligare någon tids erfarenhet vunnits rörande alla på saken inverkande

omständigheter, frågan om post- och telegrafverkens förening i ändamål att

derigenom i någon mån nedbringa förvaltningskostnaden bör ånyo tagas under

allvarlig ompröfning. Utan afseende å hvad åt eu sådan ompröfning kan

framgå, finner jag dock de nuvarande omständigheterna mana till vidtagande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj.ts Nåd. Fr oposition N:o 15.

af eu annan åtgärd, i öfverensstämmelse med livad telegrafstyrelsen i den

förstomförmälda skrifvelsen hemstält.

■ Den inträdda betydliga minskningen i telegrafverkets inkomst bär uppstått,

genom inskränkning af den inrikes telegramvexlingen ^ Den utländska

telegramvexlingen tiar nemligen, med undantag endast för år 1884, varit i

ett jemt om ock obetydligt stigande. Då det bör antagas, att de på

telegrafkorrespondensen inverkande förhållanden, Indika åstadkomm t en förökning

i den utländska korrespondensen, bort gorå sig gällande äfven med

afseende på den inländska, vill telegrafstyrelsen söka orsaken till o ikheten i

någon omständighet, som på de båda slagen af telegrafkorrespondens inverkat

olika. Ett sådant inflytande har telefonväsendet utöfvat genom sin konkurrens

med telegrafen i fråga om befordrande af meddelanden inom rikets

gränser. Att det varit just denna konkurrens, som förorsakat den inländska

telegramvexiingens förminskning, synes så mycket mera uppenbart som denna

förminskning först lät sig märka under det är, nemligen 1884, då telefonförbindelser

mellan olika telegraforter började i mera afsevärd grad komma

till stånd. Dessa telefonförbindelsers ytterligare utvidgning har också sedermera

åtföljts af motsvarande minskning af den inrikes telegraf korrespondensen.

Då det alltså icke torde kunna bestridas, att statsverket lider en ganska

känbar förlust till följd af de enskilda telefoninrättningarnas täflan med statens

telegrafverk, bär telegrafstyrelsen uttalat den mening, att, staten härför

borde fordra någon ersättning af dem, som draga nytta af telefoninrättningarna.

Telefonväsendet här i landet har som bekant fått utveckla sig med

den allra största frihet och dä inom representationen på, såsom mig synes,

göda grunder snarare visat, sig benägenhet att befordra vidare utsträckning

af denna frihet än motsatsen, synes det icke antagligt att något förslag att

genom lagbestämmelser inskränka de enskilda telefoninrättningarnas verksamhet

i täflan med statstelegrafen skulle vinna framgång. Om nu emellertid

de enskilda telefonnäten allt mer utvidgas, så att telefonförbindelse erhålles

äfven mellan sins emellan mycket aflägsna orter — och härför finnes numera

icke något, tekniskt hinder — lider det icke något tvifvel, att^ minskningen

i telegrafverkets inkomster varder sa stor att verkets vidmakthållande i tidsenligt

skick blir förenad! med känbar uppoffring från statsverkets sida.

Det later sig nemligen icke alltid göra att, så snart en telegrafstation till

följd af konkurrens från enskilda telefonledningar upphör att betäcka sin

driftkostnad, helt enkelt indraga densamma, ty telefonen kan, enligt hvad

allmänt torde erkännas, åtminstone icke ännu i alla afseenden ersätta telegrafen,

och den allmänna rörelsens intressen skulle derför illa tillgodoses,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

om man endast bibeliölle sådana telegrafstationer, som bära sig. Dessa

senares antal är jemförelsevis ringa mot antalet af de stationer, der utgifterna

öfverskjuta inkomsterna. Då nu de enskilda telefonledningarnas täflan med

statens telegrafverk hotar att än mer förminska det fåtal af telegrafstationerna,

som hittills lemna! någon behållen inkomst, samt att allt mer öka

den brist i telegrafverkets inkomster, för hvars fyllande andra statsmedel

redan måst anvisas, synes det mig vara hög tid att af telefonväsendet fordra

någon godtgörelse för de förluster, detsamma vållar statsverket.

I förstberörda underdåniga yttrande har telegrafstyrelsen redogjort för

det sätt, på hvilket telefonväsendet behandlats af de europeiska staterna.

T allmänhet har rätten att anlägga telefonledningar förklarats likaväl

som rätten att anlägga telegraflinier utgöra ett statsmonopol, och staten har

sedan antingen sjelf tagit inrättandet af telefonförbindelser om hand, såsom

i Tyskland och Schweitz, eller ock, såsom i andra länder, gjort rätten dertill

beroende på koncession i hvarje särskild! fall. I de länder, der koncessionssystemet

vunnit tillämpning, har koncessionsinnehafvaren vanligen att erlägga

någon viss årlig afgift till statskassan. Denna afgift utgöres i vissa länder

af en i koncessionen bestämd procent af bruttointägterna på företaget, Sålunda

utgå i England, Frankrike och Ryssland 10 procent af bruttoinkomsten

till staten och i Spanien får koncessionsinnehafvaren afstå ända till 25 procent

af sin bruttoinkomst, hvarjemte han måste underkasta sig att få sitt

telefonnät indraget, derest staten anlägger ett dylikt inom samma trakt. I

andra länder åter, såsom i Belgien, Italien'' och Österrike, utgår telefonskatten

i form af en viss afgift för hvarje till ett telefonnät hörande ledning

eller apparat. I Belgien är denna afgift bestämd till endast 5 francs (= 3 kr.

60 öre) för hvarje abonnent, men staten eger der att efter viss i koncessionen

bestämd tid (högst 25 år) utan ersättning öfvertaga hela anläggningen, hvilken

äfven tidigare kan af staten inlösas mot erläggande af anläggningskostnaden.

1 Italien erlägges eu afgift af 15 francs (= 10 kr. 80 öre) för

hvarje apparat och i Österrike 12 gulden (= ungefär 18 kronor) för hvarje

ledning.

I våra grannländer Norge och Finland är visserligen icke någon beskattning

af telefonväsendet införd, men statstelegrafen är der på annat sätt

skyddad mot alltför stor konkurrens af telefoninrättningarne. I Norge är

det nemligen icke medgifvet att utan särskild tillåtelse utsträcka en enskild

telefonledning utöfver en stads eller ett härads gränser och i Finland få dylika

ledningar, der de ej uteslutande afse enskildt bruk, icke anläggas utan

vederbörlig koncession, deri staten eger förbehålla sig rätt att efter viss tid

inlösa hela anläggningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

7

L Danmark äro, så vidt jag känner, ännu icke några lagbestämmelser

rörande telefonväsendet meddelade, men förslag tiar varit väckt om införande

af koncessionssystemet.

Vid jemförelse af ofvan omförmälda i utlandet tillämpade system vid

beskattning af telefonväsendet har telegrafstyrelsen kommit till den slutsats,

att afgiftens läggande på de särskilda telefonapparaterna i hvarje särskilt

telefonnät vore den för våra förhållanden bäst lämpade skatteformen.

Om man nemligen föreskrefve, att, såsom i åtskilliga främmande länder,

en viss procent af telefonbolagens eller föreningarnes bruttoinkomster skulle

ingå till statsverket, komnie detta att förorsaka alltför stor ojemnhet i

beskattningen, enär hos oss abonnementsafgifterna, som hos de stora bolagen

i allmänhet afse icke allenast ersättning för betjenande och underhåll

utan jemväl ränta och amortering af den ursprungliga anläggningskostnaden,

inom de talrika telefonföreningarne utgå med mycket olika belopp, allt efter

som abonnementsafgiften är afsedd att betacka allenast kostnaden för centralstationens

betjenande, eller deri ingår jemväl ränta och amortering af anläggningskostnaden

o. s. v. Årsafgifterna lära sålunda kunna vexla mellan

tio och sjuttio kronor samt hos telefonbolagen i Stockholm och Göteborg

utgöra 125 kronor. En skatt af tio procent å årsafgiften skulle således

komma att vexla mellan en krona och tolf kronor 50 öre. En beskattning

å hvarje ledning, såsom i Österrike, skulle sannolikt leda anläggningen af

enskilda telefonledningar i den rigtning, att för den faststälda afgiftens fördelande

på flere delegare så många telefonapparater som möjligt komme att

insättas i en och samma ledning, och synes af sådan anledning ej heller vara

att förorda.

I likhet med telegrafstyrelsen anser jag derför rättast att låta skatten

utgå med ett visst belopp för hvarje telefonapparat.

Då ifrågavarande beskattning naturligen icke bör drabba sådana ledningar,

som anläggas af enskild person och icke äro afsedda för allmänheten,

torde, på sätt telegrafstyrelsen jemväl föreslagit, böra stadgas, att afgift

skall erläggas endast för sådana apparater, som stå i förbindelse med eu

centraltelefonstation och dertill hörande telefonnät.

I fråga om afgiftens storlek har telegrafstyrelsen erinrat, att då

abonnementsafgift i England, Frankrike och Ryssland kan uppgå ända till

500 å 600 francs om året, beskattningen med tio procent af abonnementsafgiften

ställer sig ej obetydligt högre än i de länder, der en bestämd årlig

skatt erlägges. Bland de senare länderna hade väl Belgien den lägsta afgiften,

men der skulle ju anläggningen vid koncessionstidens slut tillfalla

statsverket utan ersättning. Den billigaste afgift.en, som någon utländsk

stat kräfde, vore således den italienska med femton francs för hvarje apparat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Malis Nåd. Proposition No 15.

I öfverenstäimnelse härmed har telegrafstyrelsen föreslagit, att beskattningen

å de svenska telefonledningarne måtte bestämmas till tio kronor för apparat.

Styrelsen antager, att eu sådan beskattning skulle inbringa statsverket 100,000

kronor om året. Och då det uppgifna beloppet af 10 kronor för hvarje

apparat synes lämpligt och billigt samt den utaf styrelsen beräknade statsinkomsten

synes mig ungefär motsvara den förlust, de enskilda telefonledningarne

för närvarande tillskynda statens telegrafverk, förordar jag det af

styrelsen föreslagna beloppet.

Telegrafstyrelsen har vidare påvisat, hurusom sådana telefonstationer,

Indika upplåtas till allmänt bruk mot afgift och sålunda betjena en mängd

personer samt bringa sina innehafvare direkt inkomst, utgöra ett särskildt

slag af anläggningar, som på det mest uppenbara och verksamma sätt konkurrera

med statens telegrafverk. Med uppsyning att för sådana stationer

vore i Italien och Belgien stadgad en särskild skatt af 50 francs, har styrelsen

föreslagit 40 kronor såsom det minsta, som i Sverige borde erläggas för

sådana stationer. Enligt de statistiska uppgifter, som blifvit styrelsen meddelade,

uppgick antalet af sådana stationer i Sverige vid slutet af år 1886

till 417.

Emot telegrafstyrelsens sistberörda förslag synes mig dock åtskilligt

vara att invända. I vårt land, både å landsbygden och inom städer, såsom

i bodar, linnes en mängd telefonstationer, Indika upplatas åt allmänheten

mot en billig afgift. En så betydlig beskattning som den nu ifrågasatta

skulle helt visst i eu betänklig grad minska antalet åt dessa stationer, som

äro till stor beqvämlighet för allmänheten utan att de alltid äro till hinder

för telegrafverket. Och då afsigten är att bereda statsverket den asyftade

inkomsten genom en beskattning, så billig att den ej behöfver inskränka

allmänhetens bruk af telefonväsendet, men icke att förorsaka en väsentlig inskränkning''

i tillfället att anlita telefonen i den mängd tall, der täflan med

statens telegrafledning ej eger rum, hemställer jag, att hvad telegrafstyrelsen

i detta afseende föreslagit ej måtte föranleda någon åtgärd.

Under förutsättning att statsverket genom beskattning åt enskilda

telefonledningar bereddes någon ersättning för den förlust, sådana ledningar

tillskyndade telegrafverket, bär telegrafstyrelsen uttalat den åsigt, att tillstånd

till anläggning'' af enskilda telefonledningar öfver allmän väg och kronans

mark kunde i vidsträcktare mån än hittills vinna nådigt bifall. Telegrafverkets

ledningar borde dock icke undanträngas från de allmänna vägarne,

å Indika dessa alltid borde ega företrädesrätt framför enskilda telefonledningar.

Ej heller kunde enskilda telefonledningar tillåtas mellan landets hufvudorter,

såsom Stockholm, Göteborg, Gefle, Norrköping, Sundsvall med flera

ställen; ty eljest skulle telegramvexlingen lida en inskränkning, som icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

9

kunde uppvägas af de ifrågasatta afgifterna. Anläggning af dylika telefonledningar

borde förbehållas telegrafverket under de vilkor, nådiga brefvet

den 10 april 1885 för sådant fall bestämmer. Dessa äro:

att telegrafverket från vederbörande kommun, bolag eller enskilda

telefonintressenter erhåller full ersättning för den med anläggningen af erforderlig

särskild förbindelselinie förenade kostnad, hvilken ersättning skall

erläggas till halfva beloppet före anläggningens början och med återstoden,

när-limen är färdig till begagnande;

att såsom godtgörelse för telefonförbindelsens vidmagthållande och betjenande

äfvensom för den minskning i telegrafinkomst, som genom denna

förbindelse kan föranledas, till telegrafverket erlägges en afgift af 50 öre

för hvarje genom förbindelsen förmedladt telefonsamtal under högst fem minuters

tid;

att för telefonförbindelsens begagnande till samtal, allmänheten icke får

af kommun, bolag eller enskilda personer påläggas någon ytterligare afgift

utöfver den, som skall utgå till telegrafverket; samt

att, der öfverenskommelse om anordnande genom telegrafverkets försorg

af dylik telefonförbindelse träffas på obestämd tid, telegrafverket förbehålles

rätt att, derest omständigheterna skulle dertill gifva anledning, mot

återgäldande af det för den särskilda förbindelseliniens upprättande erlagda

ersättningsbelopp upphäfva öfverenskommelsen.

Det återstår ännu att taga i öfvervägande, huruledes uppbörden af

de ifrågavarande afgifterna bör anordnas. Utan tvifvel bör uppbörden ske

genom de vanliga uppbördsmännen, och jag tror densamma kunna anordnas

enklast genom att låta beskattningen utgå under titeln bevillning af särskilda

förmåner och rättigheter, som redan omfattar afgifter af sins emellan särdeles

olika beskaffenhet. Om hvarje styrelse för telefonbolag eller telefonförening''

tillförbindes att hvarje år i Stockholm före den 1 augusti till öfverståthållareembetet

och i öfriga delarne af riket före den 1 november till Eders Kong!

Maj:ts befallningshafvande insända uppgift å samtlig^ innehafvare af telefonapparater,

Indika under någon del af löpande året varit förenade med bolagets

eller föreningens telefonnät, blefve Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i tillfälle att deraf lemna del åt vederbörande uppbördsman för

skattens påförande i den vanliga debetsedeln.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört har jag uppgjort ett

förslag till ändring af nådiga förordningen den 16 maj 1884 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, hvilket förslag jaghemställer

Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att antaga. Och

torde Eders Kong], Maj:t vilja vid utfärdande af en blifvande författning i

Bill. till Riksd. Prof 1888. 1 Samt. 1 Afd, 7 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kong!. Maj:ls Nåd. Proposition No 15.

ämnet vidtaga, erforderliga förändringar i de till berörda förordning hörande

formulär.

Sedan departementschefen uppläst det af honom omförmälda förslag

instämde Statsrådets öfrige ledamöter i departementschefens

hemställan; och behagade Hans Maj:t Konungen

med bifall härtill förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas

nådig proposition af den lydelse, bilagan — — vid

detta protokoll utvisa]1.

Ex protocollo

Plans Waclitmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1888:7 Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande lista punkten af bevillningsutskottets betänkande n:o 4, angående bevillningsafgifter för särskild s. 1 i texten
  2. BevU 1888:4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4 a1 i texten