Sök i Ratio Lex

Med förslag till ordnande af döf''stumundervisningen i riket

1889-03-22 · 74 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 73 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:31, Med förslag till ordnande af döf''stumundervisningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ordnande af döf''stumundervisningen i riket; gifven Stockholms

slott den 22 mars 1889.

Sedan Riksdagen i skrivelser den 14 maj 1876 och den 12 maj 1888

anhållit om utarbetande af förslag till ordnande af döfstumundervisningen

i riket, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af livad bifogade utdrag af protokoll

öfver ecklesiastikärenden innehåller, inhemta Riksdagens yttrande

öfver närlagda förslag till förordning angående döfstumundervisningen

samt föreslå Riksdagen att

dels antaga §§ 1 —12, 29 och 34 af berörda författningsförslag;

dels medgifva:

att statsbidrag till uppehållande af döfstumskola, anordnad af skoldistrikt,

hvarom i § 3 mom. 1 i nämnda förordning förmäles, må, enligt

de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, utgå för

år räknadt med 250 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på

dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 kronor för hvarje annat

i skolan intaget barn; och

att statsbidrag till uppehållande af annan döfstumskola, hvilken Kongl.

Maj:t finner vara förtjent af dylikt bidrag, må utgå för år räknadt med

högst 100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad

åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat i

skolan intaget barn;

dels ock, i stället för de under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

ordinarie anslag till allmänna institutet för döfstumma samt till

understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter för medellösa

döfstumma och blinda barn, hvilka anslag tillhopa utgöra 110,000 kronor,

Bill. till Riksd. Prof. 188.9. 1 Sami. 1 Afd. 1.9 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

på ordinarie stat bevilja till befrämjande af döfstumundervisningen ett

förslagsanslag å 200,000 kronor samt tillåta att deraf må, förutom här

ofvan angifna statsbidrag, utgå:

till arfvoden åt inspektörer................................. årligen högst kr. 1,500: —

» stipendier åt döfstumlärare-elever............... » » » 3,000: —

» vård och undervisning åt sådana personer,

som äro både döfstumma och

blinda, ......................................................... » » » 5,000: —

» uppehållande af institutet å Manilla........ » » » 60,000: —

sistnämnda anslag dock ej längre än senast till 1894 års slut; samt

» skoldistrikt, inom hvilka döfstumundervisningen på ändamålsenligt sätt

anordnas, bidrag för en gång till upprättande af intagningsklass,

hvilka bidrag af Kong! Maj:t bestämmas, men tillhopa för samtliga

skoldistrikt ej må öfverstiga 18,000 kronor;

kunnande tillgång till den härigenom erforderliga anslagsförhöjningen,

90,000 kronor, för år 1890 beredas genom motsvarande nedsättning af

den summa, Kongl. Maj:t i den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga

proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit att använda

till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. Wennerberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

Förslag

till

förordning angående döfstunmndervisningen.

Skoldistrikt och. skolstyrelser.

§ 1.

Med döfstumma, å hvilka denna förordning är tillämplig, afses: l) sådana,

hvilkas döfhet är medfödd eller i den spädare åldern uppkommit, 2)

sådana, hvilkas döfhet inträdt efter talförmågans fullständiga utveckling

och som för stumhets förebyggande hafva behof af döfstumlärares handledning,

samt 3) sinnesslöa döfstumma, som efter behörig pröfning befinnas

mottagliga för undervisning i döfstumskola.

§ 2.

Landsting eller stadsfullmägtige i städer, som ej i landsting deltaga,

skola föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden

eller städer befintliga döfstumma barn.

§ 3.

1. Varder för två eller flera landstingsområden eller städer, som ej

i landsting deltaga, af vederbörande landsting och stadsfullmägtige öfverenskommelse

träffad om gemensamt ordnande al de döfstummas undervisning,

skall sådan öfverenskommelse underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Godkännes öfverenskommelsen, utgöra de kommuner, som med öfverenskommelsen

afses, tillsammans ett skoldistrikt.

2. Eljest utgör hvarje landstingsområde eller stad, som ej i landsting

deltager, för sig ett skoldistrikt.

§ 4.

För hvarje skoldistrikt skall finnas en skolstyrelse.

§ 5.

1. Kongl. Maj:t utser för viss tid ordförande i skolstyrelse inom

distrikt, hvarom i § 3 mom. 1 sägs.

2. Afser den i nämnda § omförmälda öfverenskommelse två landstingsområden

eller ett landstingsområde och en stad, som ej i landsting

deltager, må, der öfverenskommelsen ej annorlunda innehåller, hvarje

landsting eller stad välja två ledamöter i skolstyrelsen. Afser öfverenskommelsen

flera än två sådana kommuner, eger hvarje landsting eller

stad, som nämnd är, att, der ej annorlunda öfverenskommes, välja eu

ledamot i styrelsen.

3. På enahanda sätt väljas suppleanter till lika antal som ledamöter.

§ 6.

1. Utgöres skoldistriktet allenast af ett landstingsområde eller en stad,

som ej i landsting deltager, väljer landstinget eller stadsfullmägtige ledamöter

i skolstyrelsen till antal af minst tre samt suppleanter till lika antal

som ledamöter.

2. Skolstyrelsen utser inom sig för viss tid ordförande.

§ 7.

Ledamöter och suppleanter i skolstyrelse väljas för en tid af fyra år.

§ 8.

Skolstyrelse tillkommer: att i enlighet med denna förordning uppgöra

skolreglemente, hvaraf ett exemplar insändes till ecklesiastikdepartementet,

att till- och afsätta lärare, att handhafva skolans ekonomi, att

öfvervaka undervisningen, att fastställa derför nödig läs- och arbetsordning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 5

äfvensom att vid hvarje läsårs slut till ecklesiastikdepartementet ..ingifva

berättelse om döfstumundervisningens anordning och utveckling inom

distriktet jemte sammandrag af räkenskaperna.

§ 9.

1. I distrikt, hvarom förmäles i § 3 mom. 1, eger skolstyrelsen, der

ej annorlunda öfverenskommits, att utöfver hvad i § 8 blifvit stadgadt

besluta jemväl i öfriga frågor rörande döfstumundervisningen; skolande

dock styrelsens beslut, der desamma angå anskaffande af erforderliga

lokaler för skola eller skolas årliga utgiftsstat, för att erhålla bindande

kraft underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der skolan

eller dess liufvudafdelning är belägen. Vägrar Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sitt godkännande, bör skäl dertill uppgifvas; och eger styrelsen

att afgöra, huruvida frågan skall Kongl. Maj:ts pröfning underställas.

2. Sedan för skola i distrikt, hvarom nu är fråga, utgiftsstaten blifvit

godkänd, skall det belopp, som utöfver påräkneligt statsbidrag och öfriga

för styrelsen tillgängliga medel erfordras, af styrelsen fördelas på vederbörande

landsting eller städer i förhållande till deras folkmängd, sådan

den finnes upptagen i senast derförut af statistiska centralbyrån afgifna

berättelse rörande rikets befolkningsförhållanden. Det åligger styrelsen

att jemte aflemnande af skolans utgiftsstat meddela vederbörande landsting

eller stadsfullmägtige underrättelse om hvad sålunda på kommunen belöper.

Detta belopp skall af landstinget eller stadsfullmägtige i kommunens

utgiftsstat för nästföljande år upptagas samt i mån af behof

hållas styrelsen till hända.

§ io.

1 distrikt, omfattande allenast ett landstingsområde eller en stad,

fastställes af vederbörande landsting eller stadsfullmägtige årligen utgiftsstat

för döfstumundervisningen efter derom af skolstyrelsen afgifvet

förslag. På landstinget eller stadsfullmägtige beror, huruvida åt skolstyrelse

i sådant distrikt må öfverlemnas att besluta jemväl i andra än

de i § 8 nämnda frågor.

§ 11.

Hvarje landsting eller stad, som ej i landsting deltager, må för granskning

af styrelsens förvaltning och räkenskaper årligen utse revisorer och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

suppleanter för dem, högst till det antal kommunen eger att välja ledamöter

i styrelsen.

§ 12.

Revisorernas berättelse skall föreläggas vederbörande landsting eller

stadsfullmägtige, och ega de hvar för sig att afgöra, huruvida ansvarsfrihet

må meddelas eller, i anledning af förekomna anmärkningar, laga

anspråk väckas. Vägras ansvarsfrihet, bör genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

underrättelse derom ofördröjligen Kongl. Maj:t meddelas.

Skolor.

§ 13.

1. Vid hvarje skola bör, derest densamma är ordnad för undervisning

efter skilda metoder, finnas en linie för undervisning efter

talmetod, en linie för undervisning efter skrifmetod och, der så erfordras,

en för undervisning efter teckenmetod. År skolan ordnad för

undervisning efter talmetod allenast, skall densamma med hänsyn till

barnens olika förmåga att tillgodogöra sig undervisningen indelas på särskilda

linier.

2. För utrönande af barnens olika begåfning och anlag skall vid

hvarje skola finnas en särskild intagningsklass, hvilken i skola, anordnad

för undervisning efter skilda metoder, skall vara ettårig. I skola, ordnad

för tillämpning af skilda metoder, skall i intagningsklassen alltid först

talmetoden tillämpas. Endast de barn, som befinnas icke kunna lämpligen

undervisas efter denna metod, hänvisas till undervisning efter de

metoder, som användas å skolans öfriga linier. Till teckenlinien hänvisas

endast de svagast begåfvade. År skola anordnad för tillämpning af talinetoden

allenast, är intagningsklassens uppgift att utröna, å hvilken af

skolans olika linier barnet på grund af sin begåfning bör undervisas.

3. Af skolans föreståndare böra tid efter annan undersökningar

anställas, på det att det må utrönas, huruvida barn må kunna öfverflyttas

till annan linie än den, till hvilken det ursprungligen hänvisats.

4. Skola må anordnas med intagning af barn antingen årligen

eller hvartannat år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 7

5. Skolans skilda linier äfvensom intagningsklassen må förläggas till

olika platser. Särskild! bör tillses, att icke undervisningen å tallinien blir

lidande derigenom att dess lärjungar obehörigen sammanföras med lärjungarne

å de öfriga linierna.

§ 14.

1. Undervisningen skall fortgå fyratio veckor om året, derest icke

skolans styrelse af särskild anledning linner skäl medgifva inskränkning

till trettioåtta veckor.

2. Läsåret fördelas på en hösttermin och en vårtermin.

3. Den dagliga undervisningstiden för bokliga ämnen bör upptaga

omkring fem timmar med tjenliga afbrott; egande emellertid styrelsen att

för de yngsta lärjungarne något minska timantalet äfvensom att i öfrigt

om läsetiderna närmare bestämma.

4. Härförutom må lämpliga tider för lärjungarnes utbildning i

handaslöjd och handtverk anvisas, dock så, att den intellektuella undervisningen

derigenom ej lider intrång eller barnens krafter öfver måttan

tagas i anspråk.

§ 15.

1. Lärokursen bör i allmänhet upptaga en tid af åtta år.

2. När lärjunge från skolan afgår, skall betyg öfver uppförande,

flit, kunskaper och färdigheter honom af föreståndaren och vederbörande

lärare meddelas.

§ 16.

Så vidt med hänsyn till de döfstummas bristande sinne är möjligt,

bör i döfstumskolan meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som

i folkskolan och till ungefär samma omfattning. Undervisningsämnen i

döfstumskolan vare alltså: modersmålet, välskrifning, kristendomskunskap,

räkning, geografi och historia, naturkunnighet, teckning, gymnastik och

handaslöjd samt trädgårdsskötsel, der lämpligt jordland härtill blifvit

upplåtet.

§ 17-

Vid döfstummas undervisning bör hufvudsakligen iakttagas följande

läroplan:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Modersmålet, a) Åskådningsundervisning: Skolan, hemmet, dessas

omgifningar, allmänna lifvet, hithörande personer, ting, företeelser, inrättningar,

m. m. genomgås i anslutning till verklighet, modell eller bild; b)

Språkliga öfningar: Ordklasserna, ordens böjning och sammanställning

till olika slag af satser, meningar och talesätt inöfvas genom exempel och

i anslutning till läse- och lärobok; c) Talande och afläsning (för de

barn, som härför icke sakna anlag) samt skrifning: Trägna öfningar företagas

i andhemtning, rent och naturligt uttal samt säker och snabb afläsning

från olika personers läppar af såväl enskilda ljud som ord och

meningar. Skriftliga öfningar förbindas med samtliga läroämnena., dervid

det genomgångna reproduceras och uppsatser öfver lättare ämnen, bref

o. d. något mera sjelfständigt utarbetas; d) Läsning: Läsning af skrifven

och tryckt stil samt öfning i rätt uppfattning af innehållet i lättare

stycken och uppsatser.

Välskrifning. Öfningar fullföljas till vinnande af såväl en vacker

som rask och tydlig handstil.

Kristend omsbmsk ap. a) Bibliska historien genomgås efter kort lärobok,

hvartill längre fram ansluter sig bibelläsning; b) Luthers lilla katekes

inläres med enkel utläggning samt hänvisning till den Heliga Skrift; ett

mindre urval af bibelspråk och psalmverser.

Räkning. De fyra räknesätten i hela tal samt decimalbråk öfvas till

vinnande af säkerhet och färdighet i deras användning uti det praktiska

lifvet.

Geografi och Historia. Det vigtigaste af fäderneslandets geografi inhemtas

äfvensom eu allmän öfversigt af Europas länder samt af jordgloben;

En kort framställning af de märkvärdigaste personer och tilldragelser i

vårt lands historia meddelas.

Naturkunnighet. Det allmännaste af läran om djur-, växt- och stenriket

genomgås, hvarjemte de vigtigaste företeelserna i naturen förklaras.

Teckning. På fri hand eller med tillhjelp af instrument öfvas teckning

af figurer, med tillämpning på de allmännast förekommande husgeråd,

verktyg in. m., äfvensom sådana föremål, hvilkas afbildande är egnadt att

odla skönhetssinne!.

Gymnastik. Gång- och marschöfningar omvexla med fristående och

redskapsgymnastik.

Handaslöjd. Öfning i lämpliga enklare handarbeten, som utveckla

och stärka barnens kroppskrafter samt förbereda dem till nyttig verksamhet

efter skoltidens slut.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

§ 18.

Vid hvarje termins slut anställas förhör och uppvisning med lärjungarne

inför skolans styrelse. Om och när offentliga examina skola hållas,

ege styrelsen att bestämma.

§ 19-

För att underhålla den döfstummes håg för kunskaper samt stödja

hans religiösa och sedliga lif läte styrelsen sig angeläget vara att, i den

mån omständigheterna medgifva, erbjuda utgångna lärjungar tillfälle att

under någon vecka af året besöka skolan, då jemväl tillträde till H. H.

Nattvard må kunna beredas dem, som det åstunda.

§ 20.

Att hafva inseende öfver döfstumskolorna samt vaka öfver deras

ledning och utveckling förordnar Kongl. Maj:t en eller flera sakkunnige

män, för hvilka, särskild instruktion utfärdas.

Omkostnaderna för inspektionen bestridas af statsmedel.

Lärare.

§ 21.

1. Vid hvarje skola skall finnas föreståndare samt för öfrigt nödig

lärarepersonal.

2. Två hvarandra närbelägna skolor inom samma distrikt må dock

kunna under samma föreståndare förenas.

§ 22.

1. För att kunna antagas till lärare vid döfstumskola fordras, utom

god fallenhet för lärarekallet, att hafva aflagt godkänd afgångsexamen

vid det genom statens försorg anordnade seminarium för bildande af

döfstuinlärare.

2. För att kunna antagas till föreståndare fordras dessutom ådagalagd

lärareskicklighet samt för öfrigt sådana egenskaper, som med afseende

på föreståndarebefattningens särskilda beskaffenhet pröfvas vara nödiga.

Bill. till Riksd. Idol. 188.9. 1 Sami 1 Afd. 1,9 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts AJåd. Proposition N:o 31.

§ ‘23.

1. Då föreståndare- eller ordinarie lärarebefattning vid skolan är

ledig, skall] , kungörelse om ledigheten af skolstyrelsen införas tre gånger

i den tidning, genom hvilken officiella meddelanden tillkännagifvas.

2. Tjensten sökes hos styrelsen; och bör sökande inom sextio dagar

från ledighetens första kungörande i nämnda tidning till styrelsens ordförande

ingifva sin ansökan, åtföljd af prestbetyg samt de intyg i öfrigt,

genom hvilka han vill styrka sin behörighet till befattningen.

3. Förordnande för vederbörligen antagen föreståndare och lärare

utfärdas af styrelsen utan lösen.

§ 24.

1. Extra ordinarie eller biträdande lärare samt de personer, som

för undervisning i handaslöjd kunna vid skolan vara behöfliga, antagas

och afskedas af styrelsen efter föreståndarens förslag.

2. Vårdare och tjenare vid skolan, enligt uppgjord stat, antagas

och afskedas af föreståndaren.

§ 25.

Föreståndare åligger:

a) att för hvarje termin upprätta förslag till läs- och arbetsordning

samt noga tillse, att densamma, sedan den blifvit af styrelsen faststäld,

till alla delar iakttages; att leda undervisningen och så mycket som möjligt

sjelf taga del deri; att nitiskt och i samverkan med den öfriga vid skolan

anstälda personalen vaka öfver lärjungarnes uppförande och flit samt eljest

på allt sätt befrämja skolans ändamål;

b) att föra matrikel öfver skolans lärjungar, terminligen upprätta

betygskatalog samt förvara dessa jemte skolans öfriga handlingar;

c) att i styrelsen föredraga undervisnings- och ordningsfrågor rörande

skolan; egande föreståndaren, der styrelsen fattar mot hans uttalade åsigt

stridande beslut, att i protokollet anteckna sin afvikande mening; samt

d) att biträda styrelsen i handhafvandet af skolans ekonomi.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

11

§ 26.

1. Lärare, som ej tillika är föreståndare, vare skyldig att undervisa

trettio timmar i veckan, utöfver hvilken tid hans undervisningsskyldighet

må utsträckas endast, derest sjukdomsfall bland lärarepersonalen eller

andra dylika omständigheter göra det nödigt och sådant billigtvis kan

honom åläggas. ''•

2. Härförutom åligger det lärare att, i den mån anordningarna vid

skolan sådant fordra, tillse lärjungarne och främja deras utveckling äfven

på de från egentlig undervisning lediga tider; och vare läraren pligtig att

vid lärjungarnes undervisning och uppfostran iakttaga de råd och anvisningar,

som af föreståndaren honom meddelas.

3. Lärare må icke, medan han innehar tjenst vid skolan, utan skolstyrelsens

medgifvande egna sig åt annan verksamhet.

§ 27.

1. Vill föreståndare eller lärare blifva från sin befattning entledigad,

ingifve ansökan till styrelsen; och ankommer det på denna att, derest

afskedet begäres under pågående läsetermin, detsamma genast eller först

vid terminens slut bevilja.

2. Skulle föreståndare eller lärare befinnas oskicklig till eller försumlig

i förrättande af sin tjenst eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han

ej bör vid densamma längre bibehållas, må styrelsen ega att, efter föregången,

i dess protokoll intagen men fruktlös befunnen varning, honom

från innehafvande befattning och aflöning skilja.

§ 28.

Sökande till föreståndare- eller lärarebefattning, som anser skolstyrelse

hafva vid befattningens tillsättande olagligen förfarit, så ock den,

som, på sätt i § 27 mom. 2 sägs, af skolstyrelse undfått varning eller

blifvit från föreståndare- eller lärarebefattning skild, eger att öfver styrelsens

beslut anföra besvär hos domkapitlet i det stift, inom hvilket skolan

är belägen; och vare tid för besvärs anförande densamma, som för klagan

öfver kyrkostämmas beslut är föreskrifven. Domkapitlets utslag må kunna

i vanlig ordning hos Kongl. Maj:t öfverklagas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Lärjungar.

§ 29.

Alla döfstumma barn i skolåldern skola till undervisning i distriktets

döfstumskola inställas, så vida icke föräldrar eller målsmän, som sådant

föredraga, enskildt sörja för undervisningen af dem, hvilka stå under

deras målsmanskap; dock åligger det vederbörande skolstyrelse att tillse,

att den undervisning, barnen sålunda erhålla, i noggrannhet och omfattning

motsvarar den, som i de offentliga döfstumskolorna meddelas; börande,

om ett annat förhållande befinnes ega rum, skolgång åläggas barnen

i skola, som af styrelsen anvisas.

§ 30.

1. Skolåldern räknas från och med det år, under hvilket barnet

fyller sju år, och må dess skolgång ej uppskjutas längre än till det år,

under hvilket barnet fyller nio år, derest icke sådant i följd af skolans

anordnande med intagning allenast hvartannat år ovilkorligen påkallas, i

hvilket fall ytterligare ett års uppskof må ega rum.

2. Barn är skolpligtigt under de åtta år, som följa efter dess intagning

i skolan, derest barnet icke före denna tid inhemtat sådana kunskaper

och nått den utveckling, att det anses böra från skolgång befrias,

eller är så svagt begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i skolan, efter inspektörens

pröfning, anses vara utan gagn.

§ 31.

För att blifva i tillfälle att anordna och öfvervaka samtliga döfstumma

barns nöjaktiga undervisning ege styrelsen att från hvarje till

distriktet hörande församlings skolråd en gång om året, å tid som styrelsen

bestämmer, bekomma fullständig förteckning på alla inom församlingen

befintliga döfstumma under aderton år, äfvensom att i öfrigt erhålla de upplysningar,

styrelsen kan finna erforderliga.

§ 32.

I den händelse föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma de

föreskrifter, som, i afseende å de döfstumma barnens undervisning, i denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 31.

förordning eller i enlighet med densamma af vederbörande skolstyrelse meddelas,

skola de tredskande undergå varning af församlingens skolråd, som

om verkställigheten deraf underrättar styrelsen genom protokollsutdrag.

Blifver sådan varning fruktlös, må genom skolrådets försorg barnen kunna

från föräldrar eller målsmän skiljas och på desses bekostnad öfversändas

till skola, som af styrelsen anvisas.

§ 33.

1. För barns inträde i döfstumskola erfordras:

a) prestbevis, upptagande det döfstumma barnets ålder samt föräldrarnes

stånd och vilkor;

b) skolbetyg, om den döfstumme förut bevistat skola; samt

c) läkarebetyg med särskildt yttrande om syn-, hörsel- och tal-organens

beskaffenhet samt uppgift, huruvida den döfstumme lider af idioti eller af

sådan sjukdom, som kan hafva en skadlig verkan på skolans öfriga lärj

ungar.

2. Derest målsman uraktlåter att till skolstyrelse ingifva nu omförmälda

handlingar, åligger det skolråd att på styrelsens begäran desamma

anskaffa och till styrelsen insända. Det åligger ock skolråd att tillse, att

de döfstumma barnen å den tid, styrelsen bestämmer, vid skolan inställas.

Kostnader för döfstumskoleväsendet.

§ 34.

1. Utgifterna för undervisningen, lärarnes aflöning, lärjungarnes underhåll,

anskaffande af erforderliga lokaler för skolan, skolmöbler och undervisningsmateriel

m. m. bestridas af skoldistrikten.

2. Om bidrag af statsmedel till döfstummas undervisning är särskildt

stadgadt.

3. Landsting eller stadsfullmägtige, hvarom här är fråga, ega för

hvarje till landstingsområdet eller staden hörande, i dess döfstumsl^ola

intaget barn bestämma viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsman

böra bidraga till en del af barnets kosthåll vid skolan. Sådana afgifter

komma landstinget eller staden till godo såsom bidrag till betäckande

af de i mom. 1 omförmälda utgifter. De barn, hvilkas föräldrar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

eller målsmän icke ega tillgång till afgiftens erläggande, böra genom fattigvårdssamhällets

försorg härutinnan understödjas.

Döfstumlärares utbildning.

§ 35.

Med döfstumskola å Manilla bör, för bildande af lärare och lärarinnor

för döfstumundervisningen, vara förenadt ett seminarium, der afgiftsfri

undervisning meddelas åt dem, som önska anställning såsom lärare eller

lärarinnor vid döfstumskolor.

§ 36.

Döfstumskolans föreståndare är tillika rektor vid seminariet. Honom

åligger att ordna och leda arbetena vid seminariet samt sjelf meddela den

vigtigaste och ansvarsfullaste delen af seminariielevernas undervisning.

§ 37.

Skolans styrelse åligger att till lärare vid seminariet efter rektors

förslag utse den eller dem bland skolans lärare, som dertill befinnas

mest lämpliga.

§ 38.

Lärokursenl^vid seminariet beräknas till ett år och fortgår samtidigt

med undervisningen i döfstumskolan.

§ 39.

Undervisningen vid seminariet, som är hufvudsakligen teoretisk, omfattar

följande läroämnen och öfningar:

a) öfverblick af döfstumbildningens historia;

b) om döfstumheten, dess orsaker, beskaffenhet och verkningar;

c) om döfstumundervisningens mål och anordning efter olika undervisningsmetoder;
*

d) om åtbördsspråket, dess uppkomst, utveckling och användning vid

undervisningen;

e) om talverktygen samt sättet och ordningen för språkljudens frambringande

;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

f) om undervisningsämnenas metodik;

g) öfversigt af läroplanen för döfstumskolorna;

h) om undervisningsmaterielen och dess användning;

i) om döfstumskolas organisation och förvaltning samt de i riket

gällande författningar om döfstumundervisningen; samt

k) lektioner i döfstumskolans särskilda klasser.

§ 40.

För att antagas till elev vid seminariet fordras att hafva med goda

vitsord aflagt afgångsexamen vid något statens seminarium för bildande

af folkskolelärare eller -lärarinnor, hvarjemte den, som icke omedelbart

öfvergår från folkskolelärare- till döfstumlärareseminarium, skall förete

betyg öfver sin verksamhet och sitt uppförande under mellanliggande

tiden. Dessutom skall den sökande visa sig vara fri från fel i hörsel- och

talorganen äfvensom stamning och läspning.

§ 41.

Intagning i seminariet sker vid läsårets början.

§ 42.

Efter afslutad seminariikurs och sedan elev af seminariets rektor

erhållit intyg deröfver samt väl vitsordats för flit och uppförande, eger

han att genomgå ett profår vid den döfstumskola, som honom af chefen för

ecklesiastikdepartementet anvisas.

§ 43.

Elev är skyldig att, under så väl seminarii- som profårskursen, städse

iakttaga ett stilla och sedligt uppförande samt för öfrigt ställa sig till

efterrättelse de för den undervisningsanstalt, der han befinner sig, i allmänhet

gällande eller af föreståndaren i särskilda fall meddelade föreskrifter.

§ 44.

Af föreståndaren för den i § 42 omförmälda döfstumskola erhåller

eleven efter afslutad profårskurs intyg öfver ådagalagd praktisk skick
-

»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

lighet såsom döfstumlärare, med särskild! angifvande af hans lämplighet

för lärarekallet efter tal-, skrif- eller teckenmetoden. Intyget bör tillika

innefatta vitsord om flit och uppförande under profårskursen.

§ 45.

Med de elever, som genomgått sådan profårskurs, anställes afgångsexamen

å seminariet vid vårterminens slut i närvaro af en eller flera af

chefen för ecklesiastikdepartementet förordnade sakkunnige personer.

§ 46.

Afgångsexamen skall omfatta de läroämnen och öfningar, hvari undervisning

vid seminariet meddelas, hvarjemte eleven bör författa en skriftlig

uppsats öfver något till döfstumundervisningen hörande ämne samt dessutom

aflägga undervisningsprof i döfstumskolan.

§ 47.

1. Betyg öfver afgångsexamen skall upptaga vitsord öfver den

examinerades ådagalagda kunskaper och färdigheter i de ämnen, i hvilka

undervisning vid seminariet åtnjutits, äfvensom öfver de i § 46 omförmälda

prof.

2. Rektor skall, efter samråd med seminariets lärare, utfärda betyget,

hvilket jemväl skall påtecknas af den eller de af chefen för ecklesiastikdepartementet

utsedde sakkunnige.

§ 48.

Vid bedömandet af elevs kunskaper och undervisningsskicklighet

användas vitsorden:

berömlig, med beröm godhänd, godkänd, försvarlig; och må, om så

anses behöflig!, mellan betygen godkänd och med beröm godkänd användas

vitsordet med nöje godkänd samt mellan betygen med beröm godkänd och

berömlig vitsordet med utmärkt beröm godkänd.

Såsom betyg för flit användas vitsorden:

mycket god, god, mindre god;

och såsom betyg för uppförande vitsorden:

mycket godt, godt, mindre godt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

§ 49.

På framställning af vederbörande skolstyrelse anvisas erforderliga

medel till stipendier åt lärareelever.

Vid fördelning af dessa medel bör styrelsen iakttaga: l) att stipendium

tilldelas endast behöfvande elev, som ådagalagt god flit och godt

uppförande; 2) att elev, som för inställelse vid anstalten fått vidkännas

större resekostnader, må tilläggas högre belopp; 3) att elev, som vid

anstalten tillbragt ett år, icke må för den tid, han derutöfver qvarstår, åtnjuta

stipendium, derest icke sjukdom eller annan giltig omständighet

föranleder till undantag, i hvilket fall han må kunna undfå stipendium

ytterligare en termin.

Öfvergångsstadganden.

§ 50.

1. klar skoldistrikt träffat sådana anordningar, att intagningsklass,

hvarom i § 13 mom. 2 förmäles, kan begynna redan höstterminen 1890,

skall inom samma distrikt skolpligtighet då inträda för döfstumma barn,

som äro födda år 1881.

2. Intagningsklass skall inom hvarje skoldistrikt vara inrättad senast

höstterminen 1891, hvilket år skolpligtighet inträder för samtliga

döfstumma barn, födda år 1882.

3. Efter det skolpligtighet sålunda börjat inom distriktet skola å de

döfstumma barnen, i den mån de uppnå skolåldern, tillämpas föreskrifterna

i §§ 29—33.

§ 51.

Det distrikt, åt hvilket nuvarande allmänna institutet å Manilla kan

komma att upplåtas, må tillsvidare, dock ej längre än till höstterminen

1894, ega att få de barn, för hvilkas undervisning distriktet har att ansvara,

underhållna och undervisade å nämnda institut mot en årlig afgift

af 300 kronor.

§ 52.

De döfstumlärare och lärarinnor, som vid denna förordnings utfärdande

varit minst två år anstälda vid döfstumskola, äro, så vida de genomgått

Bill. till Rilcsd. Prof. 188.9. 1 Sami. 1 Af cl. 19 lläft. '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts .Nåd. Proposition N:o 31.

hittillsvarande seminariet å Manilla eller aflagt folkskolelärareexamen eller

examen, som berättigar till inträde vid universitet, behöriga till ordinarie

lärarebefattning vid de blifvande döfstumskolorna.

På Kong!. Maj:t ankommer att, der ytterligare eftergift af de för

vinnande af anställning såsom döfstumlärare i denna förordning föreskrifna

kompetensvilkor kan för någon före samma förordnings utfärdande

anstäld skicklig döfstumlärare finnas af omständigheterna påkallad,

dylik eftergift på framställning af vederbörande skolstyrelse meddela.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

19

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: herr Boven,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom och

friherre Aicerhielm.

Departementschefen, statsrådet Wennerberg föredrog i underdånighet:

a) Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1876, hvari Riksdagen anhållit,

det Kongl. Maj:t måtte låta uppgöra förslag till fullständigt ordnande af

döfstumundervisningen i riket, så att icke blott lagstadgad undervisning

kunde beredas alla i undervisningsåldern varande döfstumma barn inom

landet, utan ock ändamålsenliga åtgärder vidtagas för åstadkommande af

en för ändamålet fullt nöjaktig lärarebildning;

b) underdånigt betänkande och förslag till döfstumundervisningens

ordnande, afgifvet den 15 augusti 1878 af den utaf Kongl. Maj:t utsedda

komité, samt landstingens och vederbörande stadsfullmägtiges deröfver inhemtade

yttranden;

c) en skrift af den 1 november 1878, i hvilken A. G. Flodin jemte

flere andra döfstumlärare framstält erinringar mot komiténs förslag;

d) ett af komitén den 14 november 1879, med anledning af landstingens

och stadsfullmägtiges yttranden samt den under c) omförmälda

skrift, afgifvet utlåtande;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Skolpliglighetens

nödvändighet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

c) clöfstumföreningens underdåniga skrifvelse den 22 december 1879

med anhållan, att allmänna institutet för döfstum ma, å Manilla måtte för

framtiden få till uppgift att uteslutande tjena till uppfostrings- och undervisningsanstalt

för döfstumma, som undervisas efter teckenmetoden;

f) Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1888, deri Riksdagen anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes för 1889 års Riksdag framlägga förslag till döfstumundervisningens

ordnande;

g) ett från justitiekanslersembetet infordradt, den 22 december 1888

afgifvet utlåtande rörande det framtida användandet af de till allmänna

institutet å Manilla donerade fonder; samt

h) särskilda af direktionen öfver nämnda institut afgifna yttranden i

fråga om institutet och dess fonder.

Efter att hafva redogjort för dessa handlingars innehåll yttrade departementschefen

:

»Då jag nu går att framställa mina åsigter i frågan rörande döfstumundervisningens

ordnande, tillåter jag mig sammanfatta dem under följande

hufvudpunkter: 1) skolpligtigheten, 2) undervisningen och meto
derna

derför, 3) döfstumskolorna, 4) skoldistrikten, 5) skolstyrelserna,

6) lärarne, 7) läroanstalterna för öfveråriga döfstumma, 8) inspektionen,

9) undervisningen för blinda döfstumma, 10) kostnaderna samt 11) öfvergångsförhållandena.

1) Skolpligtigheten.

Vid hvarje sådant organisationsförslag som det förevarande blir första

frågan den, om undervisningen, som är att ordna, skall vara obligatorisk

eller icke. Redan 1876 års Riksdag anhöll om uppgörande af ett sådant

förslag, att lagstadgad undervisning okunde beredas alla i undervisningsåldern

varande döfstumma barn. Åt de särskilda komiterade, som af

Eders Kongl. Maj:t tillsattes för att afgifva förslag till döfstumundervisningens

ordnande, lemnades uttryckligen till uppgift att verkställa utredning

angående frågan om obligatorisk undervisning för de döfstumma,

och den första af de hufvudpunkter, hvari komitén sammanfattar sina

åsigter, är, att undervisningen för döfstumma bör göras obligatorisk. Sistlidna

års Riksdag framhåller i sin skrifvelse i ärendet, att beredandet af

undervisning och uppfostran åt samtliga döfstumma barn i vårt land är

en humanitetsfråga af framstående vigt, som ju förr desto hellre bör vinna

sin lösning, och tillägger, att, utom det att först derigenom den i 1842 års

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

folkskolestadga uttalade grundsats, att alla i skolåldern varande barn böra

till undervisning i skola inställas, skulle varda förverkligad, torde äfven

böra ihågkomma, att det döfstumma barnet i vida högre grad än det

fullsinnade är i behof af undervisning. I allo instämmande i nyssberörda

yttrande, anser äfven jag samhällets förpligtelse vara att tillse, det tillbörlig

undervisning, i den omfattning jag här nedan föreslår, ovilkorligen

beredes åt dessa vanlottade.

Tager man derefter i betraktande, hvilka i skolåldern varande barn, skoipUgijhcsom

böra åläggas skolgång, är det tydligt, att undantag skall göras med ning[

afseende å dem, som bevisligen erhålla nöjaktig undervisning genom föräldrars

eller målsmäns försorg i hemmet eller annorstädes. Beträffande

öfriga döfstumma inom skolåldern, anser jag lika med komitén, att till

sådana, hvarå skolpligtigheten är tillämplig, böra hänföras icke allenast de,

hvilkas döfhet är medfödd eller i den spädare åldern uppkommit, utan

äfven de, hvilkas döfhet inträdt efter talförmågans utveckling, och hvilka

för stumliets förebyggande hafva behof af döfstumlärares handledning,

äfvensom att hit jemväl böra räknas de sinnesslöa döfstumma, som efter

behörig pröfning befinnas vara i döfstumskola bildbara. Deremot har jag

en annan uppfattning än komitén med afseende å de döfstumma, som

tillika äro blinda, och anser dem icke böra drabbas af skoltvånget. Ett

tillräckligt skäl för denna min åsigt finner jag redan deri, att den undervisning,

som för dem kan ifrågakomma, icke är sådan, att den låter hänföra

sig till döfstumundervisning. Hvarje metod, hvarigenom döfstumbildningen

skall tillgodoses, har nemligen sin hufvudsakliga utgångspunkt i

synförnimmelserna. Här är den, som skall undervisas, i saknad af dessa,

och det är allenast genom de tre sinnena: känsel, smak och lukt, som kunskapen

kan bibringas honom. Angående omfånget af den undervisning,

som under dessa ytterst ogynsamma förhållanden kan honom meddelas,

har man synnerligen ringa erfarenhet, och denna undervisning förutsätter icke

blott mödosamt arbete, utan äfven ett sådant tålamod, att det knappast kan

tänkas förefintligt annat än hos någon enstaka person, som af uppoffrande

menniskokärlek vill deråt egna sig. I den anstalt för blinda döfstumma,

som af lärarinnan Elisabeth Nordin, född Anrep, anordnats i Skara, och

för hvars uppehållande anslaget till understöd och uppmuntran åt mindre

uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma och blinda barn, jemlikt

medgifvande af 1886 års Riksdag, inom ett visst begränsadt belopp hittills

anlitats, hafva vunnits bevis på hvad som kan uträttas för utbildningen af

dessa olyckliga. I likhet med hvad min närmaste företrädare nyssnämnda

år yttrat till statsrådsprotokollet i denna fråga, anser äfven jag, att tiden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tiden för skolpligtighetens

inträdande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

ännu icke är inne att vidtaga mera omfattande åtgärder för denna undervisnings

ordnande, utan att man tills vidare bör stanna vid att samla

ytterligare erfarenhet och anställa försök för att utröna, huru och i hvad

mån det är möjligt att genom sorgfällig handledning utveckla dessa vanlottades

förståndsförmögenheter och meddela dem någon handfärdighet.

Skulle erfarenheten derefter visa, att undervisningstvånget lämpligen bör

utsträckas äfven till dessa, så kan sådant lätt nog stadgas framdeles.

Likaså torde — och i detta fall är jag med komitén ense — de döfstumma,

som tillika äro idioter eller sinnesrubbade, såsom icke mottagliga

för någon egentlig undervisning, ej heller kunna hänföras till dem, hvarom

detta organisationsförslag har att handla. Plats för dem bör beredas i

anstalter för sinnesslöa eller andra dylika välgörenhetsinrättningar.

Den frågan framställer sig härefter: vid hvilken ålder bör skolpligtigheten

inträda? — Vid besvarandet af denna fråga förutskickar komitén

en erinran derom, att mottagligheten för undervisning i allmänhet är

större i de yngre åren, och att särskildt för den döfstumme möjligheten

att lära sig tala är i väsentlig män beroende deraf, att hans undervisning

tager sin början, medan talorganen ännu bibehålla sin naturliga mjukhet.

Vidare fäster komitén uppmärksamheten å angelägenheten deraf, att de

döfstumma barnens undervisningstid ej utsträckes öfver den ålder, då de

böra komma i tillfälle att genom arbete bidraga till sin utkomst, i följd

hvaraf den döfstummes inträde i skola helst bör taga sin början »vid det

sjunde lefnadsåret».

Enär i särskilda fall hinder kunna förefinnas med afseende på ett

och annat barn dels i dess egen kroppssvaghet, dels i skolans anordningar

för lärjungars intagande vid nu nämnda ålder, anser komitén emellertid

det böra lemnas vederbörande skolstyrelse öppet att i samråd med föräldrar

och målsmän närmare bestämma den tid i åldern mellan 7 och 10

år, då undervisningen i döfstumskolan bör för hvarje barn taga sin början.

I afseende å åldern, då barn må i skolan intagas, anser jag lämpligast,

att denna, likasom med afseende å de fullsinnade barnen är fallet, räknas

från och med det år, under hvithet barnet fyller sju år. Att äfven här.

ett uppskof med skolgångsskyldighetens inträdande bör få ega rum, synes

vara tydligt. Jag finner dervid intet skäl att frångå folkskolestadgans

bestämmelse, att detta uppskof ej må utsträckas längre än till det år,

under hvithet barnet fyller nio år, derest icke sådant i följd af skolans

anordnande med intagning allenast hvartannat år ovilkorligen påkallas, i

hvilket fall ytterligare ett års uppskof bör få ega rum.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Hvad beträffar tiden för skolpligtighetens upphörande är denna ba-Tiden för suiroende

på lärotidens längd. Komitén erinrar i berörda hänseende derom, upphörande

att lärotiden i de svenska döfstumskolorna, före den tid dess betänkande

afgafs, vexlat mellan 2 och 8 år, samt att i allmänhet sexårig kurs fått

gälla såsom fullständig, och yttrar derefter följande:

»Numera har man emellertid funnit, att äfven den sexåriga lärotiden

är för knappt tilltagen för att bibringa lärjungen det mått af kunskaper

och den utbildning, som ingått i de nuvarande skolornas plan. Bestämmer

man döfstumskolans uppgift, på sätt komitén angifvit, blir deraf en nödvändig

följd, att en utsträckning måste ske af lärotiden. En tillökning

deri blir erforderlig icke allenast med afseende å de många och stora

svårigheter, som möta vid att lära den döfstumme tala, der undervisningen

meddelas efter talmetoden, utan äfven för att höja måttet af lärjungens

insigter i de särskilda skolämnena till närmaste öfverensstämmelse med

det fullsinnade barnets kunskaper vid dess utträde ur folkskolan. Och

om än i de fall, der talmetoden icke användes, den tid besparas för undervisningen,

som eljest åtgår för talets inlärande, synas likväl de höjda

anspråken på lärjungens skolbildning och den omständigheten att de lärjungar,

hvilka hänvisas till undervisning efter skrifmetoden, oftast äro de

mindre begåfvade, hvilka dessutom skola undergå minst en läsetermins

pröfvotid i talskola, som knappast får anses ingå i den egentliga lärotiden,

utgöra tillräcklig anledning att äfven för skrifskolorna utsträcka undervisningstiden

i samma grad som för talskolorna. Vid dessa förhållanden har

komitén ansett lärokursen böra så väl för tal- som skrifskolorna sättas

till minst 8 år, en tid, som ingalunda kan anses särdeles lång, om man

erinrar sig, att det fullsinnade barnet, hvilket inträder i skolan med full

förmåga att begagna undervisningen, vanligen behöfver 6 till 8 år för att

inhemta det för folkskolan bestämda måttet af kunskaper.»

Bristen på just denna förmåga hos det döfstumma barnet — i saknad

som det är icke blott af all kännedom om språket utan ock om de

allra enklaste begrepp — och den långa tid, som åtgår att bibringa detsamma

en, om ock ringa, kunskap om språket och de alldagliga förhållandena,

synas mig lätt förklara, att lärotiden i döfstumskolan måste erhålla

en större utsträckning, om något resultat med skolarbetet skall vinnas.

Insigt härom har ock temligen allmänt vunnits under den tid, som förflutit

sedan komiténs betänkande afgafs, och lärotiden är numera i våra

mera betydande döfstumskolor 7- å 8-årig. På dessa skäl anser jag, med

fullt erkännande af nödvändigheten att den döfstumme i god tid får

träda i arbete å det område, der han måste söka sin framtida bergning,

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ordningsföre

skrifter.

Totalantalet

skolpligtige.

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

komiténs förslag i afseende å lärotidens utsträckning böra gillas, dock med

den ändring, att samma tid, i stället för minst åtta år, bestämmes att i

allmänhet utgöra åtta år. Genom en dylik bestämmelse skulle lemnas öppet

att, der omständigheterna så påkallade, medgifva nödig förlängning eller

förkortning i lärotiden. Det förra kan ej undvikas, om barn af sjukdom

eller oförmåga att följa undervisningen blir qvarsittande i någon klass.

Förkortning i lärotiden bör naturligtvis ega rum, derest barnet på kortare

tid, än den såsom regel föreslagna, inhemtat sådana kunskaper och nått

den utveckling, att det kan från skolgång befrias, något som ofta måste

inträffa med dem, som vid en något längre framskriden ålder blifvit döfva.

Likaledes torde en sådan förkortning vara på sin plats, om barnet är så

svagt begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i skolan visar sig vara gagnlös.

I sistnämnda fall bör dock barnet icke få skiljas från skolan, med mindre

inspektören pröfvar sådant vara lämpligt.

För förverkligandet af stadgandet om skolpligtigheten torde, på sätt

komitén föreslagit, böra bestämmas, att skolans styrelse från skolrådet i

hvarje församling inom distriktet å, viss tid årligen skall bekomma fullständig''

förteckning å alla döfstumma i skolåldern samt i öfrigt erforderliga

upplysningar, äfvensom att, med iakttagande af föreskrifna formaliteter,

barnen höra, för den händelse föräldrar eller målsmän skulle vägra

utlemna dem till undervisning, öfversända^ till skolan för att der undervisas.

Nödigt är att här afgifva en redogörelse för ungefärliga antalet af

de barn, hvilka, sedan den ifrågasatta bestämmelsen om skoltvånget i dess

helhet trädt i tillämpning, befinna sig i de åldersgrupper, att undervisning

åt dem samtidigt måste beredas. Då skolåldern börjar med det år, under

hvithet barnet fyller 7, 8 eller 9 år eller, med andra ord, då det inträder

i sitt 8:e, 9:e eller like år, samt fortgår under åtta års tid, gäller alltså att

finna antalet af dem, som befinna sig inom åldersgrupperna 7 —14, 8—15

och 9—16 år eller, med andra ord, antalet af dem, som äro i 8:e—15:e,

9:e—16:e och 10:e—17:e åren. I den första af dessa grupper befunno sig,

enligt till ecklesiastikdepartementet infordrade uppgifter, som afse förhållandena

vid 1885 års slut och som äro sammanförda å bilagda tabeller, 760,

i andra 775 och i tredje 760. Medeltalet af dessa siffror utgör 765. Af

de i samma åldersgrupper varande sinnesslöa döfstumma, till antalet 99,

torde vid pass hälften eller 49 kunna antagas vara bildbara. Sammanlägges

sistnämnda siffra med nyss berörda tal 765, uppkommer summan

814, som skulle utgöra det totalantal barn, för hvilket. de blifvande sko
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

loma skulle hafva att ansvara. Denna siffra understiger den summa 862,

hvartill komitén vid sina beräkningar, som stöddes på förhållandena vid

1877 års början, kommit. Att någon minskning i antalet bildbara döfstumma

i dessa åldrar egt rum under den tid, som förflutit sedan komiténs

betänkande afgafs, är knappast antagligt, helst totalantalet döfstumma,

som af komitén angafs till 4,639, enligt 1885 års uppgifter skulle utgöra

4,954. Sannolikare är, att skiljaktigheten beror på felaktighet i de

statistiska primäruppgifterna. Det relativt lika resultat, till hvilket man

emellertid på grund af dessa uppgifter från skilda tider kommit, synes mig

innebära en viss garanti för att siffrorna på det stora hela äro tillförlitliga,

och jag föreställer mig, att, om medeltalet skolpligtige i de förenämnda

åldersgrupperna, då den nya organisationen slutligen blifvit genomförd,

antages komma att uppgå till 900, man skall hafva funnit en siffra,

som bör komma den verkliga ganska nära.

2) Undervisningen och metoderna derför.

Döfstumundervisningen bör, enligt komiténs uttalande, bland ann åt sprita, UUgå

ut derpå, att den döfstumme må, så vidt ske kan, lära sig tala det ^eddehUespråk,

som begagnas af hans fullsinnade medmenniskor, eller åtminstone medel.

tillegna sig detta språk i sådan omfattning, att han förmår läsa och skrifva

detsamma. Visst är, att språket, tänkt i dess vidsträcktaste omfattning

eller såsom medel att, varg sig genom tal, skrift eller tecken, gifva uttryck

åt egna och taga del af andras tankar, är vilkoret för utvecklingen af den

döfstummes själsanlag. Det är kring språket, taget i denna omfattning,

som hela den öfriga undervisningen sluter sig så, att den döfstummes

utbildning i öfrigt endast steg för steg kan försiggå i samband med

utdaningen af hans språkliga insigter. Språket är sålunda sjelfva det

egentliga bildning smedlet. Men det har dessutom en annan uppgift. Såsom

komitén anmärker, gäller det att genom döfstumundervisningen bryta det

isoleringstillstånd, hvari den döfstumme till följd af sitt lyte befinner sig,

och att åstadkomma en andlig förbindelse mellan honom och hans omgifning.

Härtill finnes intet annat medel än språket, språket i egenskap af

rneddelelsemedel.

Men huru olika är icke den ställning, i hvilken de döfstumma och

de fullsinnade barnen befinna sig, då fråga är om deras införande i språket?

Väsentligen genom hörseln fattar det senare barnet hvad andra tala

och lär sig sjelf att tala, och såmedelst finnes språket för detsamma, redan

innan dess undervisning börjar. För det döfstumma barnet åter är synen

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. é

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

det sinne, som skall förmedla uppfattningen af språket. Endast med

några torftiga åtbörder ar det i stånd att vid sin ankomst till skolan gifva

uttryck åt känslor och önskningar, och utan särskildt afpassad undervisning

är språket för detsamma otillgängligt. Mångahanda äro de egendomligheter,

som häraf uppstå, och hvartill hänsyn vid undervisningens ord-nande

måste tagas.

Jag anhåller nu att få lemna en öfversigt af de tre metoder, mellan

hvilka man vid undervisningen har att välja för att låta språket i dess

ofvanberörda dubbeluppgift såsom bildnings- och meddelelseinedel komma

de döfstumma till godo. Dessa metoder benämnas: 1) teckenmetoden,

2) skrifmetoden samt 3) talmetoden.

Teckna?- För den döfstummes öga och inbillningskraft kan icke gerna finnas

toden'' något mera tilltalande meddelelseinedel än åtbördsspråket. Sedt enbart ur

synpunkten af hvad som för den döfstumme faller sig naturligast, intager

af denna anledning den ursprungliga tecken- eller åtbördsmetoden första

rummet. Grundadt på sträfvandet att genom gester och rörelser, så att

säga i luften afbilda tingen, och att genom ansigtsuttryck och miner beteckna

tycken och känslor, har detta åtbördsspråk visserligen erhållit en

del lagar, hvilka det har att följa. Men, lätt att af den döfstumme tillegnas

och begagnas såsom meddelelseinedel, har detsamma — obestämdt och mångtydigt

som det är, i saknad af bindeord och ändelser — det felet att förleda

den döfstumme till ytlighet i tänkandet, derigenom att han, utan att

binda sina tankar vid några ord, får låta dem, oftast oklara i sig sjelfva,

framskymta genom sväfvande åtbörder.

stnfmetoden. Eu metod, som icke sällan förvexla^ med teckenmetoden, är skrifmetoden.

Denna metod skiljer sig emellertid från teckenmetoden derutinnan,

att den döfstumme genom densamma utan tillhjelp af åtbörder införes

i vårt vanliga språk. Detta sker hufvudsakligen i skriftens vanliga form.

För att utgöra en behöflig stödjepunkt för minnet äfvensom för att befordra

snabbheten såväl vid sjelfva undervisningen som vid det inbördes

umgänget, använder man vid denna metod, jemte den vanliga skriften, ettvigare

sätt för bokstäfvernas formande, än det allmänt brukliga, nemligen

det s. k. handalfabetet. Detta handalfabet är emellertid icke att förvexla

med de tecken eller åtbörder, som under teckenmetoden äro omtalade.

Genom handalfabetet kan den döfstumme med samma noggrannhet som

med tal eller vanlig skrift framställa hvarje ord han tänker. Dess olägenhet

består naturligtvis deri, att den döfstumme genom detsamma icke kan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

meddela sig med menniskor i allmänhet; men lättläst, som det är, låter

det sig godt använda såsom inedclelelsemedel emellan den döfstum me och

hans närmaste omgifning.

Såsom ett högsta mål för döfstumundervisningen står den döfstummes

införande i språket genom talmetoden, då ju talet är det förnämsta meddelelsemedlet

menniskor emellan. Man får dock, vid sträfvandet att

lära den döfstumme att tala, icke förbise de för en hvar uppenbara svårigheter,

som härför möta. Då det vid den närmast förut omförmälda

metoden var från handens och fingrarnes rörelser, som den döfstumme

hade att uppfatta språket, då detsamma ej genom skriften framstäldes, är

det här från de hastigt försvinnande linier, den talandes läppar bilda vid

ordets utsägande, som den döfstummes öga, understödt af ett instinktmessigt

uppfattande af den talandes ansigtsuttryck, har att utleta det sagda

ordet. När derefter den döfstumme sjelf skall låta sina talorgan verka

för att frambringa talet, lemnar hans öra ej någon vägledning, om huru

det af honom sjelf uttalade ordet ljuder. Genom synen, och i vissa fall

med tillhjelp af känseln, har lärjungen först att utleta, huruledes lärarens

läppar och halsmuskler samverka för att i det ohörda ordet beteckna ett

visst föremål. Ledd af sin känsel, skall lärjungen sedermera ställa sina

egna talorgan i alldeles samma ställning för att sjelf frambringa samma

ord. Talets inhemtande, som för den fullsinnade går likasom af sig sj eif t,

är för den döfstumme en konst så stor, att man med rätta kan häpna

öfver, att den kan inläras. Trots de oerhörda svårigheter, som häremot

möta, har dock det arbete, som af erfarne döfstumlärare nedlagts i sådan

retning, i talrika fall ledt till det åsyftade målet. Ej underligt är, att dessa

lyckliga resultat framkallat och framkalla, så att säga, eu hänförelse att på

detta sätt återgifva allt flera och flora döfstumma såsom talande åt samhället.

Jag inser till fullo talets stora betydelse och delar komiténs åsigt, att talmetoden

alltid bör i första hand användas vid döfstumundervisningen, på

det att, om möjlighet finnes att utbilda den döfstumme medelst denna

metod, sådant må ske. Men mig synes det vara uppenbart, att för icke

få döfstumma talet och afläsningen innebära så många och stora svårigheter,

att för all den myckna rent mekaniska öfning, som talmetoden nödvändigt

har med sig, den andliga utveckling, hvaraf äfven mindre begåfvade

döfstumma genom användning af en för dem lättare lärometod kunde

vara mägtiga, lätt kan komma att- hämmas. Och man gör visserligen icke

den döfstumme någon tjenst, om man för att lära honom uttala och afläsa

ett eller annat enstaka ord uppoffrar hans själsutveckling i öfrigt.

Jag tillåter mig i sammanhang härmed beröra en på detta område

Tcilmeloden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Majsts Nåd. Proposition N:o 31.

omtvistad fråga. Man erkänner numera temligen allmänt, att en ej ringa

del döfstumma, särskildt de mindre begåfvade, aldrig kan erhålla någon

verklig färdighet i tal och afläsning. Men huru stor procent af de döfstumma

denna del utgör, derom hafva åsigterna varit och äro ännu ganska

skiftande. Under det att reservanten mot komiténs betänkande anser omkring

80 procent af samtliga döfstumma vara egnade att undervisas efter

talmetoden, beräknar komitén antalet döfstumma, som med framgång kan

undervisas efter denna metod, icke högre än till vid pass 60 procent, och

erfarne döfstumlärare finnas, som sätta denna procent ännu lägre. Att

denna procent skall vexla, beroende på lärarnes större eller mindre förmåga

att meddela undervisning efter talmetoden samt på mer eller mindre gynsamma

förhållanden med afseende å skolans organisation, är obestridligt.

Men en annan väsentligare faktor måste ock härvid tagas med i räkningen.

Denna faktor är storleken af de anspråk, man ställer på tal- och afläseförmågan.

Det klagas ofta nog öfver, att hvad den döfstumme talar låter

afskräckande och är för de flesta obegripligt. Likaså hör man ej sällan

sägas, att den döfstumme förstår endast den eller den personen, från hvilkens

läppar han är van att afläsa talet och som begagnar vissa för honom

kända uttryckssätt. De större eller mindre fordringar, man i detta fall

uppställer, måste mera än allt annat verka afgörande på denna omtvistade

fråga eller den så kallade procentfrågan.

Skrifningens Men hvilket af dessa tre undervisningssätt än användes, bör skrif
betydehe.

ningens betydelse alltid fasthållas. Må val vara, att densamma såsom

meddelelsemedel är obeqväm. Ett är dock visst, att den allmänt förstås af

fullsinnade menniskor, och att vid döfstumundervisningen, likasom vid all

annan undervisning, sltrifningen, använd i förening med läsning, i många

fall bättre än talet verkar till tankekraftens utbildning.

Valet af öfvergår man nu till frågan, om hvilket det lämpligaste förfarandet

vid döfstumundervisningen må vara, för att denna skall kunna lända till

största gagn och välsignelse, finner man att väsentligen tvenne olika grundåskådningar

hos de sakkunnige för närvarande göra sig gällande. A ena

sidan fasthålla den exklusiva talmetodens anhängare vid talets afgjorda företräde

såsom meddelelsemedel och anse döfstumundervisningens förnämsta

uppgift vara att, så vidt någon möjlighet finnes, bibringa den döfstumme

viss talfärdighet, äfven om denna färdighet blir hufvudsakligen mekanisk

och af ytterligt inskränkt omfattning. A andra sidan framhäfves, att

undervisningens högsta mål är den döfstummes själsutveckling, och att

denna måste sättas i första rummet, talet i det andra. Enligt sistberörda

åsigt eger hvar och en af de tre omförmälda metoderna sina

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

företräden, den ena för en art af döfstumma, den andra för en annan, och

ingen anledning förefinnes att likasom fastslå undervisningen vid en af

dem. Valet mellan dem alla bör hållas öppet, och hvar och en lemnas

det tillfälle till utveckling, hvaraf den är mägtig. Finnas icke hos lärjungen

nödiga förutsättningar för hans verkliga utbildande genom talmetoden,

både i afseende å själsanlag samt tal- och afläseförmåga, bör han, enligt den

uppfattning, hvilken gör sig gällande hos dem, som omfatta sistnämnda åsigt,

undervisas efter den metod, som dernäst erbjuder de största garantierna,

för hans andliga utveckling, eller skrifmetoden, och först om hans begåfning

är så långa, att han ej kan framföras genom denna metod, bör teckenmetoden

användas. Fn af döfstumundervisningens vigtigaste uppgifter

blir då att utfinna, hvilken metod som för hvarje döfstumt barn, med

hänsyn till dess egendomliga begåfning och anlag, är mest passande. Jag

håller emellertid före, att man icke genom något lagbud bör slita tvisten

mellan dem, som kämpa för dessa skilda åsigter, utan att åt de olika skolornas

lärare och styrelser bör lemnas en ej ringa grad af frihet att i

detta fall handla efter bästa öfvertygelse. Och af den vidsträcktare erfarenhet,

som sålunda under fullt organiserade förhållanden skall inhemtas,

kommer helt visst att framgå det tillförlitligaste och bästa svaret på frågan,

hvilket tillvägagående, som är det lämpligaste för vinnande af det bästa

resultat.

Indelade, på sätt jag nedan kommer att visa, efter begåfning och anlag^»<*e™is»!»j«- på skolans olika luder, böra de döfstumma undervisas i de läroämnen, som amnenenligt

gällande folkskolestadga i folkskolan förekomma, med undantag naturligtvis

af det ämne, hvari undervisning för döfstumma ej kan ifrågakomma,

eller sång. Undervisningen bör likväl meddelas endast till ungefär samma

omfattning som i folkskolan och med den begränsning, som, med hänsyn

särskildt till mindre begåfvade döfstumma, påkallas samt med iakttagande

deraf, att bland undervisningsämnena slöjden skall intaga en alldeles särskild

och framstående plats. Komitén yttrar härom:

»Hvad särskildt angår yrkesbildning för de döfstumma, skulle det

kunna synas, som borde komitén, då den uttalat sig för döfstumskolans

likställighet med folkskolan i afseende på lärjungarnes intellektuella utbildning,

förorda en dylik likställighet jemväl i fråga om yrkesundervisning

och följaktligen anse all egentlig yrkesbildning höra vara främmande

för döfstumskolan, likasom den är det för folkskolan, der blott slöjdundervisning

kan ifrågakomma. Så till vida hyllar ock komitén en sådan åsigt,

att den anser yrkesbildningen vara för döfstumskolan endast en sekundär

uppgift, som för densamma eger sin betydelse i främsta rummet såsom ett

s. 30 Kontrollera mot PDF

Undervisnings
tiden.

30 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 31.

medel att utveckla och stärka den döfstummes kroppskrafter och på samma

gång bereda honom eu nyttig omvexling mellan skolans intellektuella öfningar.

Då likväl den döfstumme i allmänhet torde komma att lemna

skolan vid högre ålder, än hvad fallet merendels är med de i folkskolan

undervisade barnen, och färdighet i något yrke under alla förhållanden är

af vigt för den döfstumme, måste i döfstumskolorna någon uppmärksamhet

egnas äfven åt yrkesundervisningen; och särskilt blir sådant nödigt i de

skolor, der lärjungen åtnjuter bostad och föda på stället, och der således

uppfostran i hemmet icke kan påräknas såsom ett medel att fullständiga

den utbildning, som erhålles i skolan. En något längre drifven yrkesundervisning

i döfstumskolorna påkallas dessutom af det kända förhållandet,

att de döfstumma, äfven efter afslutad lärokurs, endast med svårighet

blifva einottagna i lära hos yrkesmän, hvarför det måste anses

önskvärdt, att åtminstone den grundläggande yrkesbildningen må kunna

meddelas de döfstumma i skolan».

Jag instämmer till alla delar i detta komiténs yttrande, dock med det

af komitén i dess förslag till stadga för döfstumundervisningen intagna

tillägg, att vederbörligen tillses, att, genom arbetet med lärjungens utbildning

i handaslöjd och handtverk, den intellektuella undervisningen ej lider

intrång eller barnens krafter öfver måttan tagas i anspråk.

I afseende å undervisningstidens utsträckning har jag redan, i sammanhang

med frågan om skolpligtigheten, yttrat mig och dervid föreslagit,

att denna tid måtte bestämmas till åtta år.

Beträffande den årliga lärotiden har komitén föreslagit densamma till

40 veckor. Af åtskilliga döfstumlärare har ifrågasatts, huruvida icke denna

tid skulle kunna inskränkas till 38 veckor. För de döfstumma vida mer

än för de fullsinnade är fara för handen att de under ferierna glömma,

hvad som under lärotiden inhemtats, något som för den döfstumme är sä

mycket allvarsammare, som det han glömmer, är icke blott ett och annat

i de olika läroämnena utan sjelfva språket, som kräfver en ständig öfning

för att icke hos honom gå förloradt. Man bör derför gå till väga med

mycken varsamhet, då fråga är om feriernas utsträckning. Då emellertid

särskilda omständigheter möjligen kunna föranleda dertill, att sådan utsträckning

i ett eller annat fall kan blifva önskvärd, anser jag det böra

öfverlemnas åt skolstyrelserna att bestämma, huruvida någon begränsning

i den årliga undervisningstiden af 40 veckor må ega rum, dock att denna

tid aldrig må få understiga 38 veckor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 31

3) Döfstumskolorna.

Nuvarande för döfstumma i den egentliga skolåldern afsedda undervis- Nuvarande

ningsanstalter är o, förutom allmänna institutet för döfstumma å Manilla,

Tysta skolan i Stockholm, Upsala läns döfstumskola i Upsala, Gefleborgs ning.

läns förenings döfstumanstalt i Bollnäs, döfstumanstalten i Linköping,

döfstuminstitutet i Hjorted, döfstuminstitutet i Karlskrona, Skånes anstalt

för döfstumma i Lund, Elfsborgs läns döfstumskola i Venersborg, Örebro

läns döfstumskola i Örebro, Kopparbergs läns döfstumanstalt i Falun, Tysta

skolan i Rephult, Göteborgs landstings döfstumanstalt å Nya varfvet, Verrnländska

institutet för döfstumma å Gumpetan samt Vesternorrlands läns

döfstumskola i Hernösand. De allra flesta af dessa anstalter, som äro upprättade

dels af landsting, dels af föreningar, dels ock af enskilda, torde

utan synnerliga svårigheter på ett eller annat sätt kunna inpassas i den

nya organisationen.

Fn alldeles särskild ställning bland landets nuvarande döfstumskolor

intager institutet å Manilla. Ända intill slutet af 1850-talet var detta den

enda döfstumanstalten i riket. Vida mera omfattande än någon af de

öfriga både i afseende å lokaler, lärarekrafter och lärjungeantal, förfogar

detsamma öfver donationsmedel, uppgående enligt 1887 års bokslut till ett

sammanlagdt belopp af 442,219 kronor 4 öre. Af dessa medel är en del

donerad för vissa bestämda ändamål, en annan utan närmare angifvande

af ändamålet; ett belopp, uppgående i rundt tal till icke mindre än 223,000

kronor, är lemnadt med fri dispositionsrätt till så väl kapital som ränta.

För institutet är särskildt reglemente faststäldt af Kongl. Maj:t, ocli vården

af detsamma och förvaltningen af dess angelägenheter besörjas af en utaf

Kongl. Maj:t tillförordnad direktion.

Enligt komiténs förslag skulle Manilla för framtiden erhålla en särskild

undantagsställning. Väl skulle detta, under namn af Kongl. döfstuminstitutet,

liksom öfriga af komitén föreslagna döfstumskolor, uppsamla

elever från ett visst bestämdt distrikt och alltså upphöra att vara en institution

för hela riket. Men förhållandet mellan Manilla-institutet och dess

distrikt skulle blifva ett väsentligen annat än det, beträffande de öfriga

döfstumskolorna ifrågasatta, enär institutet skulle blifva en statsanstalt, med

hvars förvaltning distriktet icke skulle hafva något att skaffa, och i hvilken

distriktets elever mot viss årlig afgift skulle undervisas. Stat för institutet

skulle fastställas af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen, och direktionen skulle

fortfarande förordnas af Eders Kongl. Maj:t. Men icke blott i ekonomiskt och

admininistrativt utan äfven i pedagogiskt hänseende var Manilla afsedt att

skilja sig från öfriga döfstumskolor, i det att detsamma, med hvilket skulle

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

förenas ett seminarium för lärarebildningen, skulle blifva en normalskola

för döfstumundervisningen. Vid framställandet af ofvanberörda förslag

utgår komitén från den förutsättningen, att Manilla-institutet varit och

fortfarande vore en statsinstitution. Då jag för min del icke kan gilla

denna af komitén, likasom af andra, omfattade åsigt, anhåller jag att till

stöd för min uppfattning få anföra följande.

Såsom allmänt är kändt, har man att söka detta instituts uppkomst i

en under första decenniet af innevarande århundrade af protokollssekreteraren

Pär Aron Borg i dennes hem öppnad enskild undervisningsanstalt

för döfstumma och blinda.

Under åren 1819—1840 var institutet inhyst i förhyrda lägenheter å

Manhem och Manilla holme. Sistnämnda år inköptes dessa byggnader för

institutets egna medel. Dessa byggnader omändrades och förbättrades

flera gånger på institutets bekostnad, utan att staten dertill medverkade.

Till institutets nuvarande lokaler, som kostat 34^,438 kronor 22 öre, har

deremot staten bidragit med 157,500 kronor. Återstoden af byggnadskostnaden

har bestridts af institutets egna medel. Genom gåfvobref af

den 19^ januari 1846 upplät Konung Oscar I under vissa vilkor lägenheten

Öfre Manilla till institutet. Enligt resolution af den 30 november

1883 har Eders Kong!. Maj:t sjelf behagat för sin regeringstid öfverlåta

besittningsrätten till den grund, hvarpå institutet nu befinner sig, eller till

lägenheten Manhem, Manilla holme, förut Tolförsholmen kallad, äfvensom

öfre Manilla, att ensamt utan någon afgift af allmänna institutet för döfstumma

innehafvas, med full eganderätt dessutom till alla å Öfre Manilla

i gåfvobrefvet den 19 januari 1846 omnämnda hus och åbyggnader mot

vissa vilkor.

Af Riksdagen hafva gång efter annan, särskildt under århundradets

förra hälft, anvisats anslag till allmänna institutet å Manilla, för att detsamma

från rikets olika delar måtte ’ mottaga döfstumma och blinda barn

till undervisning och uppfostran. Enligt 14 § af ännu gällande reglemente

för institutet af den 19 juni 1846 åligger det institutet att för de anslag

af statsmedel, som institutet åtnjuter, meddela kostnadsfri vård m. m. åt ett

visst antal gratister från hvarje af rikets stift och från hufvudstaden.

Intet af allt detta berättigar till antagandet, att institutet, för hvithet

stat ej är af Kongl. Maj:t faststäld, är något annat än en under kongl.

personers beskydd, genom frikostiga donationer af enskilda, utvecklad välgörenhetsinrättning,

till hvilken staten lemnat och lemnar rikliga bidrag.

Ätt under sådana förhållanden föreslå en undantagsställning för Manilla

gent emot öfriga döfstumskolor anser jag ej vara lämpligt. Likstäldt med

dessa, med afseende å sin verksamhet såsom döfstumanstalt, synes det
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongt. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 3i.

samma jemväl böra till sitt distrikt intaga en ställning väsentligen lika

med den, som öfriga döfstumskolor intaga till sina distrikt. Då de förändringar

i institutets nuvarande ekonomiska och administrativa förhållanden,

som, ifall här framlagda förslag till döfstumundervisningens organisation

godkännes, skulle uppkomma, omedelbart sammanhänga med och

bero på dess förvandling från en för hela riket gemensam institution till

skola för ett eget distrikt, skall jag under nästa punkt, hvilken angår

skoldistrikten, vidare behandla denna fråga.

Jag torde härefter få öfvergå till en redogörelse för de blifvande döf- i>e nya *>/- stuinskolornas yttre anordning och skall dervid först tillse, huru densamma stum*kolornamåste

gestalta sig, för den händelse alla de tre olika undervisningsmetoderna,

eller tal-, skrif- och teckenmetoderna, i samma distrikt komma att

tillämpas. Till en början är då tydligt, att för bestämmandet af den

metod, efter hvilken barnen böra undervisas, en särskild intagnings- eller

profklass måste anordnas. Man anser numera temligen allmänt lärokursen

i denna intagningsklass böra vara ettårig, och någon anledning att frångå

denna åsigt synes mig icke hvad angår den blandade skolan vara för

handen. Då i den nyssberörda skolan ett af de förnämsta vilkoren för

att undervisningens ändamål skall uppnås, är att rätta valet träffas med

afseende å den metod, som för hvarje döfstumt barn, med hänsyn till dess

egendomliga begåfning och anlag, är mest passande, framgår deraf, att för

denna skolas utveckling synnerlig vigt ligger uppå, att nämnda intagningsklass

väl och ändamålsenligt ordnas. Den säregna uppgift, som tillkommer

dervarande lärare att i första rummet undersöka och utleta anlagen, och

nödvändigheten för lärarne att på detta stadium sysselsätta sig med allenast

ett och ett barn i sänder, allt detta ger åt denna profklass en alldeles

särskild karakter och gör den till en anstalt med ett mål i och för sig.

Under denna proftid böra ansträngningarna framför allt rigtas på att, så

vidt möjligt, hos barnet framlocka förmågan att fatta och förstå enkla

språkljud och ord samt att sjelft återgifva sådana. Efter proftidens slut

hänvisas de, hos hvilka en sådan förmåga förefinnes, till fortsatt undei’- visning efter talmetoden. Åt dem, med hvilka detta ej varit förhållandet,

anvisas plats till undervisning efter skrifmetoden. I sista rummet, och

allenast då nöjaktig utbildning ej synes kunna åstadkommas med någon

af dessa metoder, bör hänvisning till undervisning efter teckenmetoden

ega ruin. De barn, som äro idiotiska, afskiljas helt och hållet från undervisning

i döfstumskola. Denna vid proftidens slut anstälda sofring af de

bild bara döfstumma till undervisning efter olika metoder får dock icke

betraktas såsom en gång för alla afgörande, så att eleverna under hela

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

tCongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

skoltiden måste likasom fastläsas vid den metod, som då befunnits vara för

deras utbildning tjenligast. Tvärtom bör man hafva såsom ett ständigt

ögonmärke för sig att tillse, om den använda metoden allt fortfarande är för

eleven den bäst passande eller ej, så att han i motsatt fall må förflyttas

till undervisning efter annan metod; och böra skolornas föreståndare ständigt

hafva sin uppmärksamhet rigtad på detta förhållande.

Trots dessa stundom förekommande öfverflyttningar af elever från

undervisning efter en metod till undervisning efter en annan, så måste

dock, för tillämpningen af hvarje särskild metod, bildas en särskild undervisningslinie.

De sålunda i följd af skolans inre organisation uppkommande

skilda linierna, som godt kunna förläggas till olika platser, måste

derefter, på samma sätt som i vanliga skolor eger rum, allt efter barnens

framsteg indelas i skilda klasser — med undantag för teckenlinien, der

lärjungarnes ringa begåfning delvis omöjliggör en noggrann kurs- och

klassindelning.

o

Men nödvändigheten af anordnandet af särskild intagningsklass och

skolans indelning på skilda linier är icke något för den blandade skolan

egendomligt. En dylik anordning erfordras lika oviikorligt för skolor

afsedda för tillämpning af endast talmetoden, såvida undervisningen der

skall kunna med framgång bedrifvas; dervid dock, med hänsyn till de

mera obestämda gränserna mellan de olika tallinierna, intet hinder bör

läggas mot intagningsklassens fortgående under två år, om sådant anses

önskvärdt och af skolans organisation betingas. Sedan det fåtal barn, som

i följd af fel i tal- eller synorganen icke kunna undervisas efter talmetoden,

afskilts, måste äfven bär de återstående allt efter begåfning, tal- och

språkförmåga in. m. eller efter förmågan att följas åt i undervisningen

fördelas å särskilda linier, med iakttagande likasom i den blandade skolan,

att flyttningar mellan linierna företagas, när sådana visa sig nödvändiga;

också här måste naturligtvis de särskilda linierna uppdelas i klasser.

Skolans i så väl ena som andra fallet delande i många små

afdelningar är nödvändigt af den anledningen, att för undervisningens

framgång fordras en likformighet i den samtidigt undervisade barngruppens

begåfning och kunskaper, som är af helt annan beskaffenhet än i

andra skolor. Den omständigheten, att hörseln ej förmedlar samverkan

mellan lärare och lärjunge, gör, att desse oafbrutet, under det undervisningen

pågår, måste stå likasom öga mot öga med hvarandra. Men om

af pedagogiska skäl en sådan långt drifven likformighet inom den barngrupp,

som samtidigt undervisas, är nödvändig, och denna grupp ändock

enligt sakkunniges åsigt ej bör vara större, än att densamma uppgår till

omkring ett tiotal barn, så måste af ekonomiska skäl det vara lika

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Moj:U Nåd. Proposition N:o 31.

angeläget, att denna grupp kommer att omfatta detta eller åtminstone i

det allra närmaste, detta antal, på det att icke lärarekrafter onödigt må förslösas.

Ur ekonomisk synpunkt och med afseende fästadt å befintliga förhållanden,

är det derför nödvändigt, att inom vissa distrikt intagning i

skolan endast hvart annat år eger rum, hvarigenom, utan att skoldistrikten

behöfva erhålla en så synnerligen stor omfattning, tillräckligt stora klassgrupper

kunna bildas. Väl medför sådant af pedagogiska skäl åtskilliga

olägenheter, framför allt för de lärjungar, som blifva qvarsittare. Men svårigheterna

att erhålla en lämplig distriktsindelning i vårt vidsträckta land synas

mig, på sätt som framgår af det förslag till distriktsindelning, jag under

följande punkt tillåter mig göra, icke kunna öfvervinnas, med mindre

utvägen att anordna döfstumskolor med intagning hvart annat år anlitas.

Här må icke med tystnad förbigås den omtvistade frågan om det

ovilkorliga särskiljande till på annan ort belägen undervisningsanstalt af

dem, som undervisas efter talmetoden, från dem, som undervisas efter

annan metod. Komitén uttalade sig principielt för en dylik skilsmessa.

Anledningen härtill är, att, enligt komiténs åsigt, de döfstummas böjelse

att använda tecken skulle förleda de efter talmetoden undervisade

att — trots alla lärarens ansträngningar att förhindra sådant — då de

under lofstunderna sågo sina kamrater begagna teckenspråket, använda

detta för dem tilltalande > och lättvindiga medelelsemedel, och att derigenom

deras egen utveckling i talet skulle väsentligen hämmas. Då emellertid

det icke kunde anses vara tillräckligt ådagalagdt, i hvad omfattning talundervisningen

kunde tillämpas och följaktligen ej heller, till hvilken omfattning

skilda skolor, ordnade för de olika metoderna, kunde blifva erforderliga,

ansåg sig komitén icke kunna föreslå något omedelbart steg i denna rigtning.

Komitén måste erkänna, att det icke skulle vara med klok hushållning

förenligt, om, i samma stund den föreslagna nya organisationen

trädde i tillämpning, skilda skolor inrättades, af hvilka måhända inom

kort den ena skulle finnas allt för stort tilltagen, den andra åter för

inskränkt. På grund häraf uttalade komitén, att »en tids ytterligare

erfarenhet vore nödig, innan ovilkorlig skyldighet ålades vederbörande

skoldistrikt att anordna dylika särskilda skolor, och att under tiden endast

borde fordras, att undervisningen efter de olika metoderna meddelades i

skilda lokalen. Det torde vara allmänt bekant, hvilket ogillande af

fackmän å detta område uttalades mot komiténs nyssberörda förslag till

uppskof. Reservanten mot komiténs betänkande yrkade, att distrikten

måtte, så fort ske kunde, befrias från skyldigheten att draga försorg om

de tecknande barnen, och att dessa barn genom statens försorg måtte

erhålla undervisning å institutet å Manilla jemte ett annat dylikt, som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

borde anordnas på derför lämplig plats. Ännu omfattas denna reservantens

åsigt af en och annan döfstum lärare.

Under de tio år, som förflutit, sedan komiténs betänkande afgafs, har

åtskillig erfarenhet inhemtats rörande döfstummas undervisning, dels

uteslutande efter talmetoden i derför särskildt afsedda skolor, och dels

efter de skilda metoderna i en och samma skola. Dervid hafva, så vidt

jag känner, hvarken i förra fallet ernåtts några afgjordt fördelaktigare

resultat, eller i senare fallet talundervisningen blifvit afsevärdt lidande.

I utlandet likasom hos oss har man iakttagit, att de talande döfstummas

oförmåga att med örat uppfatta så väl sina kamraters som sitt eget tal inedfört

fel och olater vid deras tal, hvarför man påpekat nödvändigheten att

utöfva någon särskild kontroll, då de döfstumma tala med hvarandra. Jag

känner ock, att i vårt land åtskilliga af dem, som ifrigast stridt för en ovilkorlig

skilsmessa, betydligt jemkat sina åsigter. Trots allt detta måste

dock erkännas, att tillräcklig utredning ännu saknas för att afgöra, huruvida

icke skilda skolor erfordras, om undervisningen efter talmetoden i

fullt mått skall komma till heder. Särskildt skulle ett sådant afskiljande

från tallinien böra gälla de efter teckenmetoden undervisade.

Det förefaller mig vara af stor vigt, att denna fråga åtminstone tills

vidare hålles öppen, och att skoldistrikten lemnas full frihet att hvar

för sig äfven i detta hänseende besluta. Meddelas undervisning efter de

olika metoderna under samma tak, bör dock fordras, att vederbörliga

åtgärder vidtagas, på det att talundervisningen icke må »blifva lidande på

en sådan anordning.

Fr&gan om de En följd af sistberörda frågas ännu outredda skick är ock, att jag åtminmdervis^de

s^one för det närvarande måste motsätta mig de från vissa håll framstälda

på statens anspråken på, att staten ensam skulle åtaga sig ansvaret för de tecknande

bekostnad. barnens undervisning. Jag gör det så mycket mera, som det ofvan, i

sammanhang med redogörelsen för de olika undervisningsmetoderna omtalade,

ytterst obestämda procentförhållandet mellan de talande och de

tecknande gör det alldeles omöjligt att beräkna vidden af de uppoffringar,

som från det allmännas sida för sådant fall skulle erfordras. Dermed

vill jag ingalunda förneka, att ju icke i en framtid, om vunnen erfarenhet

tydligen visar, att sådant kan vara af gagn för undervisningen i dess

helhet, staten torde böra åtaga sig att på särskildt sätt medverka för de

tecknandes undervisning. Jag föreställer mig, att i så fall anstalterna för

öfveråriga döfstumma skulle — i den mån dessa anstalter fylt sin nuvarande

uppgift — kunna härtill användas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kanal. Maj:1$ Nåd. Proposition N:o 31.

En väsentlig skilnad i afseende på skolans anordning uppstår om den imernat eller

ordnas såsom internat eller externat. Hvar och eu af dessa skolformer exte,nakan,

såsom komitén anmärkt, i vissa fall hafva sina särskilda fördelar, och

intet skäl förefinnes att icke åt distrikten lemna full valfrihet mellan dem,

eller att ordna skolor såsom inter-externat i förening.

4) Skoldistrikten.

Rörande sättet för åstadkommande af en ordnad undervisning för döf- Dsfiiummstumina,

uttalar komitén såsom eu allmän grundsats, att omsorgen härför ^r"0Zmunai

i första hand borde blifva en kommunal angelägenhet, för hvars tillgodo- angelägenhet.

seende kommunen skulle understödjas af staten. De döfstummas relativt

obetydliga antal äfvensom denna undervisnings särskilda beskaffenhet, som

vid dess ordnande påkallar rikligare tillgångar än de, öfver hvilka församlingen

förfogar, måste emellertid, såsom komitén framhåller, hafva till

följd, att den förpligtelse, som åligger församlingen gent emot de fullsinnade

barnen, bör öfverföras på den större kommun, hvilken i vårt land

representeras af landstingsområde och stad, som ej tillhör dylikt område.

Härigenom skulle man, såsom komitén yttrar, i sjelfva verket ställa sig

på samma grund, som blifvit följd vid folkundervisningens ordnande,

endast med den skilnad att den större kommunen, landstingsområdet eller

staden, trädde i stället för den mindre, församlingen, och man skulle derjemte

komma att stödja sig på delvis bestående förhållanden, i det att allaredan

åtskilliga landsting för sina områden tagit de döfstummas uppfostran

om hand. I sin senaste skrifvelse i ämnet framhåller Riksdagen, hurusom

de nuvarande döfstumanstalterna i allmänhet behöfva omorganiseras och

inpassas i en bestämd plan för det hela, så vida undervisningen i dem

skall kunna så höjas, att hon blir i full mening välsignelsebringande. Då

Riksdagen, som åberopar komiténs betänkande och hurusom detsamma i

dess hufvudgrunder gillats af flertalet landsting, icke lernnar någon som

helst antydan om, att Riksdagen önskai'', att döfstumskolväsendet skulle

fotas på annan ekonomisk grundval, än komitén ifrågasatt, torde det få

antagas såsom gifvet, att Riksdagen jemväl för sin del anser döfstumskolornas

ordnande och uppehållande i första hand böra vara en kommunal-,

icke en statsangelägenhet. Vid sådant förhållande torde det förslag,

som här på grund af Riksdagens upprepade anhållan framlägges, böra

hvila på sådan förutsättning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Man i Hus

ställning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Från den omförmälda allmänna grundsatsen, att döfstumundervisningen

bör vara eu kommunal angelägenhet, gör komitén likväl ett

undantag. Detta afser allmänna institutet för döfstumma å Manilla. I

föregående punkt är omnämndt, att komitén ansett institutet vara en

statsanstalt och hemstält, att detsamma framgent måtte betraktas såsom

en sådan. Jag har förut i korthet redogjort för Manilla-institutets uppkomst

och utveckling samt angifvit skälen, hvarför jag ej delar koiniténs

åsigt utan anser institutet böra förändras till en distriktsskola, likstäld

med öfriga blifvande dylika skolor i riket, Jag anhåller nu att få öfvergå

till hvad som kan vara att iakttaga, på det att icke genom institutets förvandling

till distriktsskola större rubbningar, än som nödvändigtvis påkallas,

må ske i förhållandena vid institutet, sådana de under årens lopp

utbildat sig, och till de förbindelser, som Manilla-distriktet skäligen bör

ikläda sig för erhållande af förmånen att få begagna institutets lokaler

och inventarier.

I första rummet torde härvid vara att tillse, att vederbörande gifvares

afsigter med gjorda donationer, trots inträdande förändrade förhållanden,

så vidt möjligt är uppfyllas. Att låta samtliga dessa donationer fortfarande

vara fastade vid Manilla, sedan detsamma upphört att vara eu

för hela riket gemensam anstalt, låter sig icke göra. Derigenom skulle

de bestämmelser, som afsett döfstumma från rikets olika delar, komma

att gälla för döfstumma från ett enstaka distrikt, och förmåner, sådana

som att få döfstumma kostnadsfritt underhållna och som hittills tillgodokommit

föräldrar, målsmän och indirekt jemväl kommuner öfver hela riket,

skulle begränsas allenast till Manilla-distriktet, Det torde vara uppenbart,

att något sådant icke kunnat ingå i gifvarnes afsigt.

Lika med justitiekanslern, hvilkens yttrande i denna del af frågan

infordrats, anser jag det böra antagas, att de personer, som anslagit donationer

till institutet, ledts af önskan att utöfva ett kärleksverk mot döfstumma

i allmänhet utan att göra skilnad på orten, der de vanlottade

både sitt hemvist, eller vid belägenheten af den anstalt, hvarest undervisningen

meddelades. Uppenbarligen blir genom omständigheternas magt

en förändring i det hittills varande användandet och dispositionen af fonderna

nödvändig. Såsom en allmän grundsats uttalar justitiekanslern härvid,

att hänsyn bör tagas till hvad som närmast öfverensstämmer med

gifvarnes önskningar under de förändrade förhållanden, som komma att

inträda, och till hvad af praktiska skäl bör väljas för att tillgodose de

ändamål, Indika man antager att gifvarne skulle velat företrädesvis främja.

I afseende å de donationer, om hvilkas användande på visst, särskild! an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

gifvet sätt föreskrifter meddelats, är tydligt, att dessa fortfarande böra

användas uteslutande för de af gifvarne bestämda särskilda ändamål. Beträffande

åter de donationer, Indika, på sätt i den föregående punkten angående

»döfstumskolorna» omnämnts, lemnats till fri disposition, yttrar

justitiekansler!!, bland annat, att, i donationshandlingarnas innehåll icke

bestämdt hinder förefinnes mot förfogande öfver desamma till utgifter af

hvarje slag för befordrande af döfstumundervisningen. Gifvarnes önskningar

synas dock justitiekansler!! bäst uppfyllas, derest donationerna hufvudsakligen

användas: antingen så att de komma de döfstumma mera

omedelbart till godo i form af bidrag till underhållet under vistelsen vid

läroanstalterna och understöd vid afgången derifrån för befrämjande af

deras framtida utkomst, eller ock till anordnande för de döfstumma af eu

högre undervisningsanstalt eller fortsättningsskola, der deras kunskaper och

praktiska färdigheter kunde utvecklas vidare, än som kunnat ske i de af

det allmänna underhållna skolorna. I afseende å fondernas framtida förvaltning

anser justitiekanslern densamma, i händelse institutet upphör och

Manilla förvandlas till distriktsskola, ej lämpligen böra uppdragas åt denna

distriktsskolas styrelse, hvars medlemmar väsentligen skulle utses af kommunala

myndigheter. Sättet för användandet af de donerade medlen synes

justitiekanslern dessutom ej kunna fastställas att gälla orubbligt för framtiden,

utan alltjemt böra lämpas och afpassas efter vexlande förhållanden.

Med hufvudsakligt afseende härå och till undvikande, så vidt ske kan, af

rubbning i de förhållanden som bestått, då donationerna gifvits, föreslår

justitiekanslern, att donationernas förvaltning, jemte det den skildes från

styrelsen öfver skolan å Manilla, efter dennas förändring, måtte ombesörjas

såsom hittills af särskilda, för döfstum!!ndervisningens utveckling nitälskande

och eljest lämpliga personer, hvilka af Eders Kongl. Maj:t utsåges.

Med anledning af justitiekansler^ ofvanberörda förslag har direktionen

öfver allmänna institutet ä Manilla, som lemnats tillfälle att sig yttra, i

nyligen inkommet utlåtande sökt framhålla önskvärdheten af fondernas

fortfarande bibehållande för Manilla. Härvid har direktionen särskildt

fäst uppmärksamhet vid det af justitiekanslern framstälda förslaget om

anordnandet vid Manilla af en för hela riket afsedd högre undervisningsanstalt,

till hvilkens underhåll de nuvarande donationernas afkastning, i

den mån den ej genom faststälda föreskrifter vore till andra ändamål

anvisad, skulle kunna användas. Under erinran att för bedömande af

lämpligheten och utförbarheten af ett dylikt förslag erfordrades en utredning,

som nu helt och hållet saknades och icke heller för närvarande i

anseende till den skyndsamhet, som ärendets behandling kraft, kunde

åstadkommas, förklarar sig emellertid direktionen icke kunna biträda ifrå
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 31.

bevarande förslag. Deremot framställer direktionen ett annat förslag,

hvarigenom, enligt dess åsigt, frågan skulle på ett fullt ändamålsenligt sätt

kunna lösas. Med anledning af de elevafgifter, som enligt organisationsförslaget

skulle åläggas föräldrar eller målsmän, framhåller direktionen att

för många af dessa, som, utan att kunna påräkna understöd från fattigvården,

likväl befinna sig i knappa lefnadsomständigheter, dylika afgifter

utan tvifvel skulle komma att medföra känbara uppoffringar, och att alltså

beredande, så vidt ske kan, af lindring i eller befrielse från dessa afgifter

syntes utgöra ett värdigt mål för välgörenhet. På grund häraf tillstyrker

direktionen, att samtliga till nämnda institut donerade fonders ej till särskilda

ändamål disponerade afkastning må företrädesvis användas till beredande

af tillgång af friplatser för döfstumma barn till mindre bemedlade

föräldrar utan afseende å den ort inom riket, der de hafva sitt hemvist,

hvarjemte direktionen hemställer, att de sålunda antagna frielevernas undervisning

måtte ega rum vid döfstumanstalten å Manilla.

Mot direktionens förslag tillåter jag mig först erinra, att de elevafgifter,

hvarom fråga är och hvilka landstingen skulle ega att bestämma,

måste blifva relativt små. De få ej uppgå till mera än en del af kostnaden

för elevens kosthåll vid anstalten. I följd häraf kunna aldrig donationernas

afkastning i den utsträckning, som direktionen synes hafva tänkt sig,

komma att för detta ändamål anlitas. Jag kan vidare icke inse, att, genom

det af direktionen föreslagna användandet af fonderna, den blifvande

distriktsskolan å Manilla, såsom direktionen föreställer sig, skulle komma

att bibehålla sin nuvarande karakter af ett allmänt döfstuminstitut för

hela riket. För öfrigt synes mig den förutsättningen, att gifvarne önskat

att genom understödjande af föräldrarne i fråga förskaffa deras döfstumma

barn undervisning, ingalunda berättiga till det antagandet, att dessa barn

ovilkorligen skola undervisas ä Manilla. Tvärt om förefaller det mig ligga

i sakens natur, att en dylik önskan hos gifvarne måste afse barnets uppfostran

och undervisning i den för detsamma lämpligaste döfstumanstalten,

hvilken i de flesta fall, om den nya organisationen genomföres, torde vara

den närmast dess hem belägna. Med en sådan förändring anser jag direktionens

förslag om understödjande af dessa mindre bemedlade föräldrar

vara så behjertansvärdt, att jag icke kan underlåta att uttala mina värma

förhoppningar att ett sådant användande af fonderna framdeles må visa

sig möjligt.

Gerna skulle jag för min del ock se, om fonderna kunde användas

till lindring i kostnaderna för barnens resor till och från skolorna,

då dessa kostnader blefve allt för känbara. Detta måste ej sällan

blifva fallet i vårt vidsträckta, delvis glest befolkade land. Låt vaxa. att,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Korgl. MajUs Nåd. Proposition N:o 31.

der hemmet ej förmår, skyldigheten för vare sig den mindre eller större

kommunen att bispringa i dylikt fall är oomtvistelig, då undervisningen nu

skulle blifva obligatorisk, och det gäller att draga försorg om att barnet vid

lärokursens början skall komma till skolan; svårligen kan denna skyldighet

utsträckas till ett ovilkorlig! åliggande för kommunerna att hvarje är

vid vårterminens slut och höstterminens början bereda barnen tillfälle till

resor mellan skola och hem. Använda för att på så sätt närma hem och

skola och att förmedla sambandet dem emellan, skulle fonderna omedelbart

tjena till stor välsignelse för en mängd af dessa olyckliga barn, på samma

gång som de medelbart skulle blifva till gagn för skolorna och undervisningen.

Ty huru annorlunda måste det i allmänhet ej verka både

kroppsligt och andligt på barnet, om det nödgas qvarstanna vid anstalten

mer eller mindre sysslolöst under den del af året, då undervisningen der

ej pagar och en stor del af dess något lyckligare lottade kamrater lemnat

densamma, eller om det under denna tid får vistas i sitt hem? Visserligen

skall den sinnets uppfriskning, som i sistberörda fall i regeln vinnes, vid

barnets återkomst till anstalten genom dess större lifaktighet och mottaglighet

för undervisning verka godt på sjelfva undervisningen. Och

skall icke undervisningen, från annan sida sedt, lida men, om lärarne, uttröttade

efter läsårets ansträngningar, icke under sommarferierna kunna få

hvila ut, utan nödgas äfven då fortsätta med det noggranna och besvärliga

öfvervakande af barnen, som icke kan underlåtas, om en större del af dem

vistas vid anstalten?

Jag bär lemnat denna redogörelse för hvad i denna del af ärendet

förekommit för att visa, att hinder icke böra möta att äfven under de

ifrågasatta förändrade förhållandena använda Manillas fonder till döfstumundervisningens

befrämjande utan att gifvarnes afsigter med donationerna

trädas för nära, och dervid tillika antydt ett par ändamål, hvartill det

synes mig ^synnerligen önskligt att dessa fonder användas. Något bestämdt

förslag från min sida rörande donationernas framtida användande torde

emellertid så mycket mindre för det närvarande påkallas, som i följd af

de öfver gång sbestämmelser med afseende å Manilla och dess förhållande till

sitt distrikt, jag här nedan föreslår, dessa fonder fortfarande ända till

höstterminen år 1894 i det väsentliga kunna användas för nuvarande

ändamål, och, der tvekan i detta hänseende förefinnes, intet hindrar, att

för tillfället disponibla räntemedel för någon tid reserveras.

Vidare torde böra tillses, att, vid Manilla-institutets öfverlåtande till

ett särskilt distrikt, de vilkor, hvarunder öfverlåtelsen sker, å ena sidan

blifva sådana, att Manilla-distriktet icke oskäligen gynnas framför de öfriga

distrikten i riket samt å andra sidan ställas så billiga, att de icke verka

Bih. till Rilcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

afskräckande för ett så beskaffadt öfvertagande. Till en början bör det

naturligtvis tillkomma distriktet — hvilket skulle tillerkännas dispositionsrätt

öfver institutets lokaler, med undantag af hvad som erfordras för det af

mig under punkten 6 här nedan föreslagna lärareseminariet — att underhålla

institutets lokaler och inventarier. Låt vara, att underhållskostnaderna

vid Manilla, dels i följd af dervarande byggnaders dyrbara beskaffenhet,

dels i följd af institutets framstående läge, som bland annat

nödvändiggör, att kring byggnaderna befintliga planteringar och trädgårdsanläggningar

hållas i vårdadt skick, komma att ställa sig icke oväsentligen

dyrare än vid öfriga undervisningsanstalter för döfstumma. Dessa kostnader

hafva i medeltal under de senaste tio åren uppgått till omkring 4,500

kronor årligen. Förmånen att erhålla institutet upplåtet till undervisningsanstalt

är dock vida större än att den kan anses godtgjord med detta belopp.

Utöfver underhållsskyldigheten synes mig distriktet i första rummet böra

ansvara för, att de löneförmåner, som på grund af vederbörliga beslut äro

tillförsäkrade institutets lärare, tjensteman och betjente, utgå med enahanda

belopp som för närvarande. Eu sådan fordran är så mycket mera billig,

som bland lärarepersonalen finnas framstående krafter på döfstumundervisningens

område och aflöningarna i allmänhet, i förhållande till de anspråk,

som ställas på institutets personal, ej kunna betraktas såsom för

drygt tillmätta. Men till detta vilkor synes mig dessutom böra fogas

ett annat. Utan tvifvel skulle den nuvarande personalen, om institutets

ställning förblifvit oförändrad, likasom hittills varit fallet vid på

grund af ålderdom inträdd otjenstbarhet kommit i åtnjutande af pensioner,

proportionerligt till dess aflöningar. Det är visserligen att antaga,

att de pensioner för döfstumskolornas lärare, hvarom framställning

framdeles är afsedd att göras, i allmänhet skola stå i vederbörligt

förhållande till aflöningarna. Undantag i afseende ä åtskilliga af Manillas

lärare komma dock med visshet att ega rum. På det att icke dessa

lärare genom den nu ifrågasatta förändringen måtte komma i sämre

ställning, än de annars skulle intagit, synes mig böra fordras, att distriktet

jemväl förbinder sig att vid institutets öfvertagande ansvara för utgörande

af skilnaden mellan den pension, som på grund af framdeles blifvande

bestämmelser vid uppnådd pensionsålder kan komma att utgå och 80

procent af den utaf läraren vid afgången innehafvande kontanta aflöning.

I dessa vilkor torde dock Eders Kong! Maj:t möjligen böra göra de förändringar,

som af omständigheterna kunna finnas påkallade, för den händelse

anspråk i sådant hänseende framställas från de kommunalrepresentationer,

som komma att erbjudas att förena sig om det blifvande Manilladistriktet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

I det föregående är angifvet, hurusom af ekonomiska skäl stor magt Skoldistriktens

ligger uppå, att hvar och en af döfstumskolans särskilda afdelningar kommer omf,Mmnoatt

omfatta en tillräckligt stor grupp af barn. Den vigt! gaste uppgiften,

vid indelningen af riket i. distrikt för döfstumundervisningen, är att

tillgodose det intresse, som härutinnan förefinnes. En erfaren döfstumlärare,

som på begäran uppgjort ett förslag till distriktsindelning, under

förutsättning att icke något afskiljande af de minst begåfvade till särskild

anstalt skulle ega rum, har ansett, att, så vida i läroanstalterna årlig intagning

skulle ega rum, riket borde indelas i distrikt så stora, att dessa

anstalter komine att omfatta i ett distrikt 190, i ett 169, i ett 167 och

i ett 196 barn. Två andra sakkunniga personer, hvilka uppgjort förslag i

enahanda syfte, dock under förutsättning, att de minst begåfvade barnen

skulle afskilja^ till särskild teckenskola, hafva ansett: den ene, att hvarje

skoldistrikt bör få eu sådan omfattning, att skolan icke kommer att innehålla

mindre än 120 eller 130 elever; den andre, att elevantalet icke borde

få understiga 100! Den sistnämnde förslagsställaren utgår dock från, att

intagning endast hvartannat är skall försiggå. Tages hänsyn härtill, och

tillägges, till de af de båda nyssnämnda sakkunnige föreslagna siffrorna,

antalet af de utaf dem till afsöndring ifrågasatta minst begåfvade barnen,

torde dessa tre personer kunna anses hafva kommit till ungefärligen

enahanda resultat i afseende å distriktens storlek.

Det borde val icke behöfva betvifias, att icke vederbörande kommunalrepresentationer,

lika med omförmälda sakkunniga, skola inse, att, om skolorna,

på sätt som föreslagits, ordnas efter grundsatsen om barnens indelning

efter anlag och begåfning på skilda linier, deras ekonomiska uppoffringar

för döfstumundervisningen skola blifva ytterst betungande, derest icke en

sammanslagning af de kommunala enheter, som de representera, i ganska

stor omfattning eger rum. Mellan så fritt beslutande och så talrika korporationer

som landsting och stadsfullmägtige torde det ej blifva lätt

att få överenskommelser om sådan sammanslagning till stånd. Erfarenheten

från den tid, då ofvanberörda representantförsamlingars yttranden

inhemtades öfver döfstumkomiténs betänkande i denna fråga, gifver

ock vid hunden, att så olika åskådningar och intressen inom dessa kunna

gorå sig gällande, att en öfverenskommelse på frivillighetens väg ej är

sannolik, derest icke så uppenbara fördelar af staten erbjudas, att de nära

nog med nödvändighet framkalla dylika föreningar. I detta syfte anser

jag, att de kommunalrepresentationer som ingå af Eders Kongl. Maj:t godkända

föreningar, bör tillförsäkras årliga statsbidrag, väsentligen öfverstigande

hvad kommuner, som endast för sig ordna undervisningen, må

kunna tilläggas, samt derjemte för intagningsklassens första ordnande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

ett särskilda anslag för en gång. Af sistnämnda anslag bör dock icke det

distrikt, som skulle få Handla åt sig upplåtet, komma i åtnjutande. Den

förman, som, pa sätt här nedan i sammanhang med öfvergångsbestämmelserna

föreslås, skulle tillkomma detta distrikt att mot en viss afgift för

elev under de närmaste åren få intagningsklass anordnad å institutet, lärer

nemligen uppväga den fördel, som genom detta anslag tillskyndas de öfriga

distrikten.

De särskilda förmånerna för sådana skoldistrikt, hvilkas omfattning

godkännes af Eders Kongl. Maj:t, synas, såsom jag antydt, vara af den

betydelse, att de helt säkert skola förmå landstingsområden och städer att

frivilligt ^ sammansluta sig till lämpliga distrikt. För närvarande torde

derför något tvång genom uttryckliga bestämmelser om viss distriktsindelning

icke böra mot kommunalrepresentationerna ifrågasättas. Skulle emellertid

sådana föreskrifter framdeles erfordras, lärer Eders Kongl. Maj:t då

finna nödigt att till Riksdagen göra den framställning, som i ämnet kan

påkallas. Inträffar den händelse att ett landstingsområde eller stad, som

önskar sammansluta sig med annan sådan kommun till gemensamt distrikt,

icke lyckas härutinnan i följd af den senare kommunens vägran, blir det

tilläfventyrs af nöden att bereda den villiga kommunen högre statsbidrag

än eljest för att minska dess utgifter för döfstumundervisningen, men att

redan nu föreslå särskilda bestämmelser för dylikt fall finner jag likaledes

vara för tidigt.

Till ledning för vederbörande landstings och stadsfullmägtiges blifvande

beslut angående samverkan i afseende å döfstumundervisningen

anser jag mig böra framlägga ett program, öfver hvithet dessa kommunalrepresentationers

yttranden torde redan innevarande års höst genom Eders

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande inhemtas. Svårigheten att

uppgöra pff dylikt program, som har utsigt att vinna allmän tillslutning,

är icke ringa. Vid dess upprättande måste till en början tagas hänsyn

till folkmängden inom de olika kommunalenheterna. Densammas betydelse

i förevarande fall beror väsentligen på, huruvida döfstumfreqvensen i skolåldern

står i ett någorlunda konstant förhållande till folkmängden eller ej.

för att ådagalägga huru härmed förhåller sig, tillåter jag mig hänvisa

till nedanstående tabell, upptagande antalet döfstumma i skolåldern på

hvart 10,000-tal af befolkningen inom hvarje län för de två skilda tidsperioder,

för hvilka uppgifter angående döfstumma äro att tillgå. Jag utelemnar

dervid Stockholms stad, emedan derifrån erhållna uppgifter, synnerligast

för den första perioden, äro uppenbart origtiga.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

45

Döfstumma i skolåldern å 10,000

invånare

enligt 1885 års

befolkningsstatistik

ocli samma års

uppgifter å döf- stumma.

enligt 1876 år

befolkningsstatistik

och samma års

uppgifter å döf- stumma.

1,14

2,12

1,17

1,66

1,21

1,25

1,36

2,24

1,37

1,42

1,49

1,78

1,56

1,33

1,57

2,11

1,58

2,39

1,60

2,17

1,81

1,44

2,04

2,16

2,04

2,34

2,08

1,52

2,15

1,70

2,19

1,88

2,20

1,98

2,24

2,81

2,28

2,26

2,32

3,76

2,47

2,38

Län.

Skaraborgs län

Hallands »

Göteborgs och Bohus »

V estmanlands »

Jönköpings »

Elfsborgs »

Malmöhus »

Gefleborgs »

V ermlands »

Södermanlands »

Kristianstads »

Kalmar »

Kronobergs »

Stockholms »

Upsala »

Örebro »

V esternorr lands, J em tian

och Norrbottens län

Östergötlands »

Blekinge »

Kopparbergs »

Gotlands »

ds,

Vesterbottens

Häraf framgår, bland annat, att den största vexlingen i de olika länen,

enligt senast tillgängliga, eller 1885 års uppgifter, utgör 1,14 och 2,47 på

10,000. I ett land så vidsträckt som vårt och med så mångskiftande

klimatiska och hygieniska förhållanden kan en sådan vexling icke betraktas

annat än som ganska måttlig. Val visar sig i enstaka fall en väsentlig

skiljaktighet mellan procenttalen i några få län enligt 1876 och 1885 års

uppgifter, men om distrikten erhålla den omfattning, jag här nedan föreslår,

skall säkerligen stegring i döfstumfreqvensen inom en af de till distriktet

hörande kommunalenheter samtidigt komma att motsvaras af sänkning

inom en annan, och sålunda ett af hufvudvilkoren för skolans jemna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

verksamhet eller en likformig intagning, vare sig denna eger ruin hvart

eller hvart annat år, uppfyllas. Förutom folkmängden är, vid uppgörande

af ett distriktsindelningsförslag, jemväl att taga hänsyn till de geografiska

förhållandena, till kommunikationerna, till de nuvarande döfstumskolorna,

så att dessa i möjligaste måtto tillgodogöras, samt slutligen till någon del

till det gillande eller ogillande, som af en del landsting uttalades öfver det

af komitén uppgjorda förslaget till distriktsindelning.

Utgående från dessa synpunkter tillåter jag mig föreslå, såsom enligt

mitt förmenande lämpligast, följande distriktsindelning.

ha distriktet.

Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands län, Vestmanlands

län, Östergötlands län, Norrköpings stad och Gotlands län med ett invånareantal

år 1887 af ,985,104 och ett antal bildbara döfstumma i skolåldern

enligt 1876 års uppgifter af 174 och enligt 1885 års af 164.

2:a distriktet.

Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden samt

Jönköpings och Kronobergs län med motsvarande siffror 597,413 samt

118 och 110.

3:e distriktet.

Kristianstads län, Malmöhus län, Malmö stad och Blekinge län med

motsvarande siffror 732,290 samt 108 och 130.

4:e distriktet.

Göteborgs och Bohus län, Göteborgs stad, Hallands län, Elfsborgs län

och Skaraborgs län med motsvarande siffror 958,511 samt 158 och 121.

5:e distriktet.

Örebro län och Vermlands län med motsvarande siffror 439,737 samt

98 och 82.

6:e distriktet.

Upsala län, Kopparbergs län och Gefleborgs län med motsvarande

siffror 514,795 samt 124 och 101.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

47

7:e distriktet.

Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län med

motsvarande siffror 506,961 samt 82 och 106.

Godkännes detta förslag till distriktsindelning är det uppenbart att

åttaklassiga skolor med årlig intagning böra ordnas inom l:a och 4:e distrikten.

På en folkmängd i hvartdera af dessa distrikt af inemot en

million bör antalet döfstumma i skolåldern blifva tillräckligt för att årligen

lemna ett elevantal af mellan 20 och 30 till intagningsklassen, eller det

antal som erfordras för att — vare sig undervisningen bedrifves efter

blandade metoder eller efter talmetoden allenast — lemna lagom stort antal

elever i förra fallet åt så väl tal- som skrifskola!! samt i senare fallet åt

talskolans, på grund af elevernas olika begåfning, bildade särskilda linier.

Till skolor med årlig intagning torde ock böra hänföras den inom 3:e

distriktet. Väl är folkmängden i detta distrikt icke obetydligt lägre än

i de båda förstnämnda, men då i döfstumskolan inom det allaredan af

Kristianstads och Malmöhus län bildade distrikt årlig intagning eger rum,

och utsigten att erhålla ett tillräckligt antal elever, genom den af mig

föreslagna utvidgningen af nuvarande distriktet, ej oväsentligen ökas, så

torde en förändring i det hittills varande förhållandet i denna skola ej

vara på sin plats. Deremot lärer anordnandet af skolor med årlig intagning

inom de öfriga distrikten icke böra ifrågasättas. Antalet döfstumma

inom dem är uppenbarligen icke större än att der böra ordnas fyraklassiga

skolor med intagning hvartannnt år.

Men det är ej nog med, att dylika- föreningar mellan de ifrågavarande formen för

kommunala enheterna åstadkommas och att fastställelse å besluten deromB*;^-''”s

af Eders Kongl. Maj:t meddelas. Erforderliga bestämmelser måste tillika dutrikten.

gifvas rörande de former, under hvilka de enheter, som bilda det gemensamma

skoldistriktet, hafva att samverka. Derförutan kunna stridiga åsigter

kontrahenterna emellan sätta skolans lifsintressen på spel, eller en af

kontrahenterna på ett obehörigt sätt förhindra medkontrahenterna att göra

deras åsigter i afseende å den gemensamma skolans bästa gällande. Någon

tillförlitlig trygghet i detta hänseende kan icke vinnas utan en begränsning

af de enstaka kommunala representationernas fria beslutanderätt till

förmån för deras gemensamma intresse beträffande döfstumskolan.

Härvid skulle väl kunna ifrågasättas, att de särskilda kommunalrepresentationernas

beslutanderätt i vissa hänseenden för framtiden skulle

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

öfverlåtas åt en vid sidan af eller öfver skolans styrelse stående nämnd,

sammansatt af ett visst antal utaf de olika kontrahenterna utsedda

personer. Otvifvelaktigt skulle emellertid sådant förorsaka olägenheter

och svårigheter vid tillämpningen. Jag anser mig här endast behöfva

påpeka, att, hvilken ort än valdes för nämndens sammanträden, en stor

del af dess ledamöter skulle få göra längre eller kortare resor från hemmet

till samlingsplatsen, och att stundom rese- och traktamentsersättningen

härför komme att stå i oproportionerligt högt förhållande till de utgifter,

hvarom nämnden hade att besluta. Enklast och bäst torde skolans angelägenheter

komma att handhafvas, om vederbörande landsting och stadsfullmägtige,

hvilka, på sätt nedan omförmäles, skulle förbehållas rätt att

tillsätta representanter i styrelsen, åt denna öfverlemnade att, der ej

annorlunda öfverenskommes och af Kongl. Maj:t godkännes, besluta i alla

frågor rörande döfstumundervisningen.

För att emellertid bereda vederbörande kommunalrepresentationer full

trygghet mot möjligt magtmissbruk från styrelsens sida, torde särskilda

bestämmelser vara på sin plats. Lämpligt synes mig i detta hänseende

vara att förordna om en årligen återkommande revision af skolans förvaltning

och räkenskaper. I denna revision torde landsting eller städer,

som ingått förening, böra ega att utse ledamöter. Revisionen torde det,

på sätt i likartade fall i kommunalförfattningarna är bestämdt, böra tillkomma

att afgifva berättelse till vederbörande landsting eller stadsfullmägtige,

som hvar för sig afgöra, huruvida ansvarsfrihet må styrelsen meddelas

eller, i anledning af förekomna anmärkningar, laga anspråk väckas.

Vägras ansvarsfrihet, torde genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande underrättelse

derom ofördröjligen böra Eders Kongl. Maj:t meddelas. En annan

bestämmelse i enahanda syfte synes mig böra vara, att styrelsens beslut,

der desamma angå anskaffande af erforderliga lokaler för skola eller skolas

årliga utgiftsstat, böra, innan de få träda i tillämpning, underställas Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, inom hvilket skolan eller

dess hufvudafdelning är belägen, eller, beträffande de beslut, som, under

förutsättning att det föreslagna Manilla-distriktet kommer till stånd,

fattats af dess styrelse, öfverståthållareembetet, hvilka myndigheter skulle

hafva att godkänna eller ogilla besluten. Skulle godkännande vägras, böra

naturligtvis skälen dertill uppgifvas, på det att vederbörande styrelse må

kunna vidtaga de förändringar, som erfordras för erhållande af fastställelse

å staten, eller underställa frågan Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Af styrelsen beslutade och af vederbörande myndighet godkända

utgifter äfvensom öfriga på grund af föregående års beslut i skolans

utgiftsstat för det kommande året ingående poster torde böra, efter afdrag

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

af beräknade statsanslag och i öfrigt befintliga tillgångar, fördelas på

vederbörande landsting eller städer i förhållande till deras folkmängd, sådan

denna finnes upptagen i den näst derförut af statistiska centralbyrån afgifna

berättelse rörande rikets befolkningsförhållanden. Den efter sådan beräkningsgrund

på hvarje landsting eller stad belöpande andel i skolans utgifter

för det nästpåföljande året blefve då det belopp, som borde i landstingets

eller stadens utgiftsstat för samma år upptagas, för att i mån af

behof hållas styrelsen till banda.

5) Skolstyrelserna.

För hvarje skoldistrikt, vare sig detta omfattar en eller flera kommunal- Ordförande.

enheter, bör naturligtvis, såsom jemväl komitén föreslagit, finnas en skolstyrelse.

Dylik styrelse i distrikt, omfattande allenast en kommunalenliet,

torde det böra stå fritt att inom sig för viss tid utse ordförande.

Deremot anser jag, att till ordförande i skoldistrikt, omfattande två eller

flera kommunalenheter, bör, jemte de af kommunalrepresentationerna valde

ledamöterna, af Eders Kongl. Maj:t utses särskild ordförande. Den omständigheten,

att skolstyrelsen i sann] istrikt träder i kommunalrepresentationernas

ställe, synes mig innebära ett tillräckligt skäl för sistnämnda förslag.

För den händelse skoldistriktet skulle kunna tänkas komma att bestå Ledamöter.

af allenast ett landstingsområde eller stad, torde mot komiténs förslag,

att skolstyrelsen borde utgöras af minst tre ledamöter, från intet håll

någon invändning vara att vänta. Lika enkel ställer sig icke frågan i

afseende å samdistrikten, livilka, såsom man torde böra hoppas, skola blifva

de enda skoldistrikt, som, för den händelse det föreliggande organisationsförslaget

gillas, hädanefter skola förekomma. Då skolstyrelserna i dessa

distrikt skulle ega att, beträffande skolans angelägenheter, i kommunalrepresentationernas

ställe besluta, skulle väl kunna ifrågasättas, huruvida

icke styrelsen i hvarje samdistrikt borde så ordnas, att ledamöternas antal

komme att stå i ett visst förhållande till storleken af de bidrag, hvarje

enstaka distrikt lemnade till skolan, på det att styrelsen såmedelst skulle

komma att utgöra ett i möjligaste måtto troget uttryck för de särskilda

kontrahenternas intressen. Jag är dock förvissad om, att flera olägenheter

häraf skulle blifva en följd. En af dessa blefve tvifvelsutan, att styrelseledamöternas

antal skulle blifva relativt stort; något som visserligen icke

Bih. till Riksd. Rrot. IS89. 1 Sand, 1 Afd. 19 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Styrelsens

åligganden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

vore en fördel, då det gäller afgörandet af en mängd detaljfrågor, som

ega samband med en skolas organisation och verksamhet. En annan

olägenhet skulle bestå i svårigheten att, å den ort der styrelsens sammanträden

skulle hållas eller der skolan vore belägen, finna lämpliga personer,

som tillika vore villiga att offra tid och arbete för att bevaka skolans

angelägenheter och de olika kommunalrepresentationernas intressen. Slutligen

skulle afsevärda olägenheter uppstå, vare sig grunden för bestämmandet

af antalet representanter i skolstyrelsen för de särskilda kommunalenheterna

söktes i folkmängdssiffran för landstingsområdena eller städerna

eller i det antal döfstumma, som hvart och ett område eller stad sände till

den gemensamma skolan. Jag anser på dessa skäl grundsatsen, att styrelsen

skulle utgöras af en efter de olika kommunalenheternas intressen afvägd

representation, icke böra tillämpas, utan att det i allo skall blifva förmånligare

för skolan och dessutom tillräckligt betryggande för vederbörande

kommunalrepresentationer om — med iakttagande af ofvan föreslagna

garantier beträffande årlig revision och underställning af styrelsens beslut

— densamma komme att förutom den af Eders Kongl. Maj:t utsedde ordföranden

utgöras, der ej annorlunda öfverenskommes, i distrikt bestående

af tvä kommunalenheter af två ledamöter för hvarje samt i distrikt bestående

af flera dylika enheter af en för hvarje.

Komiténs åsigt om lämpligheten af att styrelseledamöterna, i likhet

med hvad för ledamöter i skolråd finnes stadgadt, väljas för en tid af

fyra år delar jag i allo.

Styrelsen skulle det åligga att uppgöra skolreglemente, till- och

afsätta lärare, handhafva skolans ekonomi, sorgfälligt öfvervaka undervisningen,

fastställa derför nödig läs- och arbetsordning äfvensom att vid

hvarje läsårs slut till ecklesiastikdepartementet ingifva berättelse om döfstumundervisningens

anordning och utveckling inom distriktet jemte sammandrag

af räkenskaperna. Om mot förmodan komme att inträffa, att

särskild skola upprättades allenast af ett landstingsområde eller stad, lärer

styrelsen i ett sådant distrikt böra årligen till landstinget eller stadsfullmägtige

för vederbörlig fastställelse inlemna förslag till stat för skolan

under det kommande året. Att vederbörande kommunalrepresentation i

detta fall bör ega att bestämma, huruvida beslutanderätt jemväl i andra

än nyssnämnda frågor bör skolstyrelsen tillkomma, synes ej kunna vara

tvifvel underkastadt. I samdistrikt, der styrelsen sjelf hade att besluta

rörande'' det kommande årets stat för skolan, skulle till styrelsens öfriga

åligganden höra att i god tid underställa sina i sådant hänseende fattade

beslut vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt, sedan staten

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

blifvit godkänd, uppgifva den andel af skolans utgifter, som, beräknad

efter de grunder som tillförene omförmälts, skulle uppföras i vederbörande

landstings eller stads utgiftsstat för det kommande året.

6) Lärarne.

Ett af de första vilkoren, för att döfstumundervisningen skall kunna LärarebUdpå

tillfredsställande sätt ordnas, är att tillgång beredes på ett tillräckligt nm9enantal

för sitt kall väl utbildade döfstumlärare. Riksdagen har ock anhållit,

att det af densamma begärda förslaget till döfstumundervisningens ordnande

måtte innefatta ändamålsenliga åtgärders vidtagande för åstadkommande

af en fullt nöjaktig lärarebildning.

Komitén yttrar i detta hänseende följande:

»För utbildningen af döfstumlärare har hittills i vårt land föga

blifvit åtgjord! Sedan slutet af år 1873 har visserligen vid institutet

å Mani 11a ett seminarium för bildande af döfstumlärare varit inrättadt;

men under den korta tid, som derefter förflutit, har seminariet endast

i ringa man förmått att bidraga till afhjelpande af bristen på dugliga

döfstumlärare, så mycket hellre som, antagligen till följd ej mindre

af den ringa lockelse, det i allmänhet illa aflönade lärarekallet erbjudit,

än äfven deraf att seminariikursens genomgående icke erfordrats

för anställning såsom döfstumlärare, seminariet varit endast fåtaligt

besökt. Med undantag af de lärare, som utgått från detta seminlarium,

eller som idkat studier vid anstalter i utlandet, hafva de vid rikets döfstumskolor

anstälde lärarne i allmänhet varit i saknad af all annan

särskild utbildning för sitt kall, än den som kunnat vinnas genom någon

tids vistelse vid döfstumskola i riket och aktgifvande på undervisningen

derstädes. Understundom hafva till lärare äfven antagits personer i saknad

ej blott af all slags kännedom om döfstumundervisningen, utan äfven

af nödiga insigter för öfrig! Döfstumundervisningen är dock af den

speciella beskaffenhet, att ett tillfredsställande resultat deraf icke är möjligt,

utan att läraren så teoretiskt som praktiskt utbildas med särskild!

afseende på kallet såsom lärare för döfstumma. Det torde derföre för ett

nöjaktigt ordnande af denna undervisning finnas oundgängligen nödigt, att

tillfälle beredes dem, hvilka skola öfvertaga kallet såsom undervisare, att

i ett för ändamålet särskild! inrättadt och med fullständig normalskola

förenadt seminarium erhålla en grundlig teoretisk och praktisk utbildning,

äfvensom att i sammanhang härmed godkänd afgångsexamen från detta

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

seminarium göres till vilkor för erhållande af anställning såsom döfstumlärare».

Jag är jemväl för min del öfvertygad derom att, för att en person

skall blifva en lämplig döfstumlärare, fordras, icke blott att han eger alla

förutsättningar för att vara en duglig lärare i allmänhet inom det undervisningsområde,

som här är i fråga, utan ock att han är i besittning af

en speciel utbildning —- så väl teoretisk som praktisk — för undervisningen

af döfstumma, samt att den hufvudsakligen teoretiska utbildningen

bör försiggå å särskildt anordnadt döfstumlärareseminarium.

De kunskaper och den undervisningsskicklighet, som förvärfvas under

genomgåendet af den fyraåriga kursen vid folkskolelärareseminarium, kunna

icke annat än erbjuda ett synnerligen godt underlag för den speciella utbildningen

till döfstumlärarekallet, helst om, såsom jag tillåter mig föreslå,

för inträde vid döfstumlärareseminarium fordras med goda vitsord aflagd

folkskolelärareexamen. Derjemte bör den inträdessökande, med afseende

på fordringarna för talundervisningen, visa sig vara fri från fel i hörseloch

talorganen.

Beträffande lärokursen vid seminariet skulle densamma, enligt komiténs

förslag, omfatta två år: det första hufvudsakligen för inliemtande af

den teoretiska, det andra för inliemtande af den praktiska delen af döfstumundervisningen.

Jag föreställer mig emellertid, att den egentliga

seminariikursen ej behöfver erhålla eu sådan utsträckning. Med den göda

underbyggnad i pedagogiskt och metodiskt hänseende, de från folkskolelärareseminarierna

utgångna eleverna numera i allmänhet besitta, torde ett

år vara tillräckligt för inliemtande af de hufvudsakligen teoretiska kunskapsfordringar,

som angifvas i 39 § af döfstumkomiténs stadgeförslag,

och hvilka der synas mig vara i det väsentliga rigtigt angifna. För praktisk

utbildning bör seminariieleven, sedan han undfått intyg om afslutad

seminariikurs samt väl vitsordats för flit och uppförande, hänvisas till viss

af chefen för ecklesiastikdepartementet anvisad döfstumskola för genomgående

af ett praktiskt profår. Efter dettas slut skulle lärarekandidat, försedd

med intyg från föreståndaren vid den anstalt, der profårskursen blifvit

genomgången, åter infinna sig vid seminariet för afläggande af slutligt prof

inför eu eller flere af chefen för ecklesiastikdepartementet utsedde censorer.

De många mödor och försakelser, som äro förenade med döfstumlärarekallet,

och den obemedlade ställning, i hvilken de, som önska egna

sig deråt, allmänt befinna sig, göra, att utsigt att erhålla lärareelever icke

förefinnes med mindre än att jemförelsevis höga stipendiibelopp för dem

blifva att tillgå; och skall jag under punkten 10) återkomma till denna

fråa;a.

O

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:U Nåd. Proposition A7:o 31.

Såsom plats för cLöfstumlärareseminarium ger jag obetingadt företrädens för dofta

Manilla, dels derför att derstädes ett seminarium redan är ordnadt och stumlarare"

iör ändamalet lämpliga lokaler finnas att tillgå, dels ock derför, att, i anseende

till den stora omfattning dervarande döfstumskola alltid måste

erhålla, tillgång der bör komma att erbjuda sig så väl på lärarekrafter

för seminariet som på lämplig öfningsskola med tillräckligt antal lärjungar

ä de skilda undervisningslinierna.

kitt oeftergiflig! vilkor för att döfstumskolan skall erhålla dugande Löner och

lärarekrafter är dessutom, att lärarepersonalen tillförsäkras skäliga löner i’enswnerLamt

pensionsrätt för sig och efterlefvande enkor och barn.

Komitén föreslog, att bestämda minimilöner för denna personal skulle

fastställas. Den ringa sympati, hvarmed detta komiténs förslag mottogs af

döfstumskolans lärare, visar tydligt, att stora svårigheter skola uppstå att

på denna väg tillfredsställa lärarnes anspråk. A ena sidan kan det icke

vara rätt att bestämma enahanda minimilöner för lärarepersonalen vid

anstalter, hvilka såsom de ifrågavarande kunna komma att blifva af synnerligen

vexlande omfattning och beskaffenhet. A andra sidan kan det

icke vara annat än i högsta grad vanskligt att, med hänsyn till skolornas

omfattning och beskaffenhet, på förhand söka utfinna olika slags minimilöner.

De, som ur synpunkten af lärarnes intresse påyrka fastställandet

af minimilöner, synas mig icke tillräckligt behjerta, att dylika löner i

allmänhet, från löntagarnes sida sedt, hafva den olägenhet med sig, att de

i sj elfva verket blifva maximilöner. Jag är dessutom viss derpå, att de

kommunalrepresentationer, hvarom här är fråga, landsting och stadsfullinägtige

eller deras ombud i döfstumskolornas styrelser, utan det tvång,

som innefattas i bestämmandet af minimilöner, skola veta att uppfylla sina

förbindelser mot döfstumskolans lärare. Samma kommunalrepresentationer

hafva allaredan i många fall lemnat prof på, att de rätt fatta nödvändigheten

af att väl aflöna en tjenstemannapersonal, så vida man af dess arbete

skall få det gagn man eftersträfvar; och de statsbidrag, som för skolornas

uppehållande här nedan föreslås, äro så rikliga, att de böra lemna

vederbörande godt tillfälle att tillmötesgå alla skäliga anspråk från lärarnes

sida.

Hvad lärarepersonalens pensionering beträffar, ansåg komitén, med

afseende å den frändskap, som förefans mellan döfstumskolan och den allmänna

folkskolan, den naturligaste och lämpligaste utvägen vara att upptaga

döfstumlärarne i folkskolelärarnes pensionsinrättning. Härvid ifrågasatte

dock komitén vissa afvikelser från gällande stadganden i denna pensionsinrättnings

reglemente, om hvilka afvikelsers lämplighet tvifvel i visst fall

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. MujUä Nåd. Proposition N:o 31.

synas kunna uppstå. Så är särskildt förhållandet med förslaget att bereda

den nyinträdande tjenstemannaklassen bättre pensionsförmåner än kassans

ursprungliga delegare. I afseende å pensioneringen af döfstumlärarnes

enkor och barn innehöll komiténs betänkande icke något förslag. Mig

synes denna fråga, som komitén sedermera i sitt yttrande, med anledning

af landstingens utlåtanden i ärendet, berört, böra ställas i omedelbart samband

med frågan om lärarnes egen pensionering. Förslag i dessa hänseenden

kunna emellertid icke föreläggas Riksdagen utan en vida mera omfattande

utredning, än den som nu kan åvägabringas. Ett uppskof med

denna fråga har dessutom så mycket mindre att betyda, som inga af

döfstumskolornas lärare ännu äro på grund af ålderdom otjenstbara.

7) Läroanstalterna för öfveråriga döfstumma.

ters‘blifvande Bland de åtgärder, som under senaste årtiondena vidtagits för att

'' uppgift- Bana väg för ett bättre ordnande af döfstumundervisningen i vårt land,

torde ingen vara betydelsefullare än upprättandet på statens bekostnad af

undervisningsanstalterna för öfveråriga döfstumma. Planen för dessa anstalters

upprättande och verksamhet återfinnes i det yttrande, som, i sammanhang

med beslutet om nådig framställning i ärendet till 1877 års Riksdag,

afgafs af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet; och efter

denna plan hafva ifrågavarande undervisningsanstalter hittills oafbrutet

fortgått.

Med ledning af då tillgängliga uppgifter beräknades, att hela antalet

döfstumma, i de här för undervisning afsedda åldersklasserna 15—30 år,

år 1876 utgjorde 1,500—1,600. På angifna grunder ansåg departementschefen

sig kunna antaga, att omkring 700 i dessa åldersklasser ej erhållit

undervisning. Då af dessa en del icke vore mottaglig för undervisning

och en annan del icke komme att begagna det tillfälle dertill, som för

densamma erbjödes, beräknades de ifrågavarande anstalterna för 600 elever.

Utgående härifrån föreslog departementschefen, att inalles tre läroanstalter

för nämnda ändamål skulle upprättas, och yttrade derefter: »Derest af

dessa en trädde i verksamhet år 1878, en 1879 och en tredje 1880, samt

hvardera anstalten årligen till undervisning mottoge under de två första

åren 30 nya elever och derefter ett antal, motsvarande deras, som efter

afslutad kurs från anstalten utskrefves, så borde vid slutet af år 1888 det

mål vara uppnådt, som med anstalternas inrättande afsetts». Den ända

hittills qvarstående valfriheten att låta de döfstumma undervisas eller icke

har naturligtvis haft till följd, att under de år, anstalterna för öfveråriga

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 55

(löfstumma varit i verksamhet, en stor del af barnen i de lägre åldersklasserna

aldrig inkommit i de egentliga döfstumskolorna utan blifvit i

saknad af afl undervisning. Dessa hafva undan för undan inskridit och

inskrida fortfarande i öfverårighetsgruppen. Då dertill kommer, att skoltvånget,

enligt nu föreliggande förslag, inträder först med det år, under

hvilket barnet fyller nio år, kommer samma grupp allt fortfarande att tillföras

alumner från de åldersklasser, som, då den nya organisationen skulle

börja att tillämpas, öfverskridit nyssnämnda lefnadsålder af nio år, och för

hvilka valfrihet i afseende på undervisning fortfarande eger rum. Staten

bör icke gent emot dessa — om de, då de hunnit mognare ålder, sjelfve

önska undervisning, eller deras föräldrar eller målsmän, komna till insigt

om sina skyldigheter gent emot dem, då vilja bereda dem tillfälle till

sådan — undandraga sig den förbindelse, som staten iklädt sig mot dem,

som år 1876 antogos komma att tillhöra öfverårighetsgruppen, eller ställa

de förra i sämre ställning än de senare. Detta bör så mycket mindre

ske, som staten sjelf, genom att hittills icke hafva infört obligatorisk undervisning

för döfstumma, gifvit anledning till, att det provisoriska tillståndet

erhållit en längre fortvara än i 1877 års kongl. proposition antogs. Enligt

de uppgifter, som för år 1885 införskaffats från vederbörande pastorsembeten,

funnos då i åldersgruppen 15—30 år 336 döfstumma, som icke

varit intagna å döfstumanstalt. Någon synnerlig förändring i denna siffra

kan icke antagas hafva inträdt under de tre år, som sedan dess förflutit.

Den år 1877 beräknade gränsen för öfverårighetsanstalternas fortvara är

under de sålunda anförda förhållandena icke hållbar. Den är redan öfverskriden,

i det att sistlidna års Riksdag, på derom af Eders Kongl. Maj:t

gjord framställning, beviljat fortfarande anslag för dessa anstalter för

år 1889. Huru länge de kunna blifva behöfliga, låter sig icke på förhand

säga. Jag har redan antydt, att i framtiden vunnen erfarenhet

kan komma att föranleda deras förändring till teckenskolor för döfstumma

i den egentliga'' skolåldern. De skulle i så fall blifva permanenta. Någon

utredning beträffande anstalternas aflägsnare framtid är emellertid för

tillfället icke af behofvet påkallad. Ett är visst, att inga svårigheter möta

att under den närmaste framtiden bereda full sysselsättning åt dessa anstalter,

helst om lägsta åldern för inträde i dem sänkes. För ett dylikt

förfarande finnes ett särskildt stöd i den omständigheten att från anstalternas

sida redan ifrågasatts, att åldern för inträde i dem skulle nedsättas

från 15 till 12 år. Mig synes derför att dessa anstalter fortfarande böra

bibehållas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

8) Inspektionen.

inspektionen. En synnerligen vigtig länk i den organisation, som här är i fråga,

intages af inspektionen. Inga formulerade bestämmelser, huru fullständigt

och omsorgsfullt de än affattas, kunna ersätta det rent personliga inflytande,

som inspektionen har att utöfva. Om på andra undervisningsområden

ett dylikt inflytande är nödvändigt, gäller detta i ännu högre

grad här. Det olika metodiska förfarandet, allt efter elevernas olika begåfning

och anlag, vigten af att undervisningsanstalternas skilda linier icke

blott i och för sig på bästa sätt ordnas, utan ock att de ställas i rätt förhållande

till hvarandra, göra att anvisningar och råd både för skolans styrelse

och lärare i flerfaldiga hänseenden blifva behöfliga. Rörande tilllämpning

af stadgar och föreskrifter komma med visshet ej sällan speciella

upplysningar för vederbörande att blifva behöfliga. De rikliga bidrag,

som, enligt hvad här förutsättes, staten skall lemna till döfstumundervisningen,

påkalla jemväl ett öfvervakande från statens sida, att dessa bidrag

medföra det gagn, de äro afsedda att bereda. Dessa i korthet antydda

uppgifter kunna icke annat än genom inspektionen fullgöras. Att emellertid

aflöna en särskild inspektör, som uteslutande skulle egna sig åt

inspektionsuppdraget, synes mig icke böra ifrågakomma. Med komitén

instämmer jag dels deri, att, äfven om inspektörens verksamhet utsträcktes

öfver hela riket, han icke genom enbart denna verksamhet skulle erhålla

full sysselsättning, dels ock deri, att inspektionen bör uppdragas åt personer,

som icke blott genom sin allmänna bildning befinnas dertill skicklige,

utan jemväl med döfstumundervisningens handhafvande äro eller varit

sysselsatta. Antalet måste blifva beroende på särskilda förhållanden, och

inspektionsuppdraget, som torde böra lemnas endast för kortare tidsperioder,

utöfvas enligt instruktion, som af Eders Kong!. Maj:t fastställes.

9) Undervisning af döfstumma, som tillika äro blinda.

Blinda duf- Jag har redan under detta anförandes första punkt, angående skolstumma.

pligtigheten, angifvit, att jag anser tiden icke ännu vara inne att vidtaga

åtgärder för ett definitivt ordnande af undervisningen för sådana döfstumma,

som tillika äro blinda. Tillika har jag antydt, att den metod,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

som måste användas för deras utbildande, är helt annan än de metoder,

efter hvilka döfstumundervisningen bedrifves, och att omhändertagandet af

dessa olyckliga är ett barmhertighetsverk, som icke hör till den organisationsfråga,

som här föreligger. Men den omständigheten, att understöd för

beredande af vård och undervisning åt blinda döfstumma utgår af det

nuvarande anslaget till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter

för medellösa döfstumma och blinda barn, och att detta anslag

är afsedt att hädanefter utgå under annan form än hittills, gör att frågan

i detta sammanhang måste upptagas. Redan af 1885 års Riksdag gjordes

framställning om vidtagande af åtgärder med afseende å de s. k. tresinnade,

och på Eders Kongl. Maj:ts förslag medgaf 1886 års Riksdag, att

af det nyssberörda anslaget ett årligt belopp af högst 2,000 kronor finge

för ändamålet användas, enligt de nämnare bestämmelser Edei’S Kongl. Maj:t

kunde finna lämpligt meddela.

Det är genom detta anslag, som, på sätt jag redan nämnt, lärarinnan

vid anstalten för öfveråriga döfstumma i Skara Elisabeth Nordin, född

Anrep, satts i tillfälle att anordna den vårdanstalt i Skara för blinda döfstumma,

inom hvilken hon med framgång verkat och verkar. I en till

Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning, öfver hvilken domkapitlet i Skara

yttrat sig, har bemälda lärarinna — jemte öfverlemnande af redogörelse

för vårdanstaltens verksamhet under tiden från oktober 1886 till och med

december 1888 — framhållit önskvärdheten, dels deraf att hon uteslutande

finge egna sin tid, sina krafter och sitt intresse åt anstalten utan att upptagas

af undervisning å annat håll, och dels att anstalten måtte utvidgas,

på det tillfälle till undervisning måtte beredås åt ett större antal blinda

döfstumma barn än för närvarande. Enligt af lärarinnan Nordin uppgjord

beräkning skulle för anstaltens utvidgning, så att der kunde mottagas

tio elever, i stället för såsom nu fem, erfordras ett statsanslag af 4,600

kronor. Hennes beräkningar synas vara gjorda med omtanke och sparsamhet,

och allt talar för att tillfälle bör beredas henne att utvidga sin

verksamhet i föreslagen omfattning. Då intet skäl nu, mera än förr, torde

finnas, att för ändamålet uppföres ett särskildt anslag under åttonde hufvudtiteln,

synes mig ändamålet lämpligast vinnas, om medgifvande utverkas

att af blifvande anslaget till döfstumundervisningen må för tresinnades

undervisning användas, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt meddela, ett årligt belopp af högst 5,000 kronor.

Uih. Ull lliksd. Prat. 188.9. 1 Sami. 1 Afd. W Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Kostnaderna

för de egentliga

döfstumskolorna.

10) Kostnaderna.

De kostnader, hvarom här är fråga, afse dels de egentliga döfstumskolorna,

dels lärarebildningen, dels inspektionen, dels undervisningsanstalterna

för öfveråriga döfstumma, dels ock slutligen undervisningen för blinda

döfstumma.

I afseende å sj elfva grunden för utgörande af kostnaderna för de

egentliga döfstumskolorna, hvilkas underhåll, såsom afsedt är, i öfverensstämmelse

med komiténs förslag i första hand skulle åligga skoldistrikten, anser

komitén, att distrikten, vid fullgörandet af sina förpligtelse!’ härutinnan,

böra stödjas å ena sidan af barnens föräldrar eller målsmän samt å den

andra sidan af staten. Äfven synes det vara billigt, att vederbörande landsting

och stadsfullmägtige erhålla rättighet att bestämma en viss skolafgift,

för hvilken barnens föräldrar eller målsmän i första hand skola ansvara, och

hvilken i landstingets eller stadens inkomststat skall bilda en, om ock ringa

motvigt mot den kostnad för döfstumskolan, som ingår i utgiftsstaten.

Men, då det kan sägas ligga i sjelfva begreppet af obligatorisk undervisning,

att denna skall vara kostnadsfri, följer deraf, att den afgift, hvarom

här är fråga, endast får afse barnets underhåll vid skolan, icke i någon

mån dess undervisning. Rätteligen böra dessa afgifter icke få öfverskrida

den kostnad för barnets underhåll i hemmet, från hvilken föräldrarne eller

målsmännen befrias genom barnets vistelse vid döfstumskolan. Med hänseende

dertill, att den utrustning med kläder, som måste bestås vid barnets

öfversändande till skolan, i allmänhet är helt annan än den, som kan

göra till fyllest, då barnet vistas hemma, och att uppoffringarna för dess

resor till och från skolan stundom kunna blifva ganska betungande, är

det nödvändigt, att denna afgift begränsas till en del af det egentliga

kosthållet. Komitén har ock framhållit vigten af att icke drygare förpligtelser

i afseende å barnens uppfostran måtte åläggas föräldrarne, än som kunde,

utan allt för stora umbäranden, af dem fullgöras, och föreslagit, att, om

förmåga dertill saknades, fattigvårdssamhällets pligt att bispringa borde

inträda.

Hvad beträffar statens bidrag till döfstumskolorna, har komitén föreslagit,

att detta skulle utgå dels med 2/s af den lön läraren åtnjuter, dock

att detta bidrag icke finge för någon tjenst öfverstiga en viss gräns, som,

med afseende å de af komitén föreslagna lönernas belopp, antogs böra

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

sättas till 2,000 kronor, dels ock med 100 kronor till underhåll af hvarje

i döfstumskolan intagen lärjunge. Ett sådant understödjande af en och

samma kommunala institution genom staten efter två dylika grunder

synes mig oegentligt. Så vidt jag har mig bekant, förekommer det icke

på något annat område, och något giltigt skäl derför synes mig icke heller

vara af komitén anfördt. Antingen torde staten böra, såsom med afseende

å- folkskolorna är förhållandet, lemna visst tillskott till lärarnes löner, eller

ock, såsom för närvarande är fallet med afseende å döfstumskolorna, låta

sitt bidrag blifva beroende af lärjungeantalet i skolan. Mot valet af det

förra alternativet talar, att detsamma konseqvent leder till fastställande af

vissa minimilöner för lärarne, hvaremot jag redan i det föregående yttrat

mig. Men ett annat ännu mera afgörande skäl mot detta alternativ är,

att derigenom skulle förorsakas synnerligen stora svårigheter att, med

någon grad af tillförlitlighet, beräkna de förbindelser, staten för framtiden

skulle ikläda sig i och för döfstumundervisningen. Det metodiska tillvägagåendet

vid denna undervisning kan, om icke skolan ordnas med vederbörlig

omsigt, framkalla så stort antal lärare, att det icke står i rimligt

förhållande till elevantalet, och staten skulle här, på ett ytterst känbart

sätt, kunna blifva lidande i följd af mindre välbetänkta åtgärder från

kommunalinstitutionernas sida. Det andra alternativet, att staten skulle

lemna skolan underhåll i förhållande till dess elevantal, synes mig vara

vida att föredraga, och jag hemställer, att detsamma måtte antagas såsom

grundval för döfstumskolornas framtida understödjande af staten. Detta

alternativ innebär full rättvisa gent emot skolan, då det tillgodoser densamma

i mån af dess storlek och omfattning, på samma gång som det leder till enkelhet

och reda i afseende å statsbidragets beräknande, i ty att elevantalet, med

undantag af den tillökning, som torde vara beroende på folkmängdens

successiva tillväxt, i öfrigt måste blifva i det närmaste konstant. Beträffande

storleken af det statsbidrag, som borde för hvarje elev utgå, skulle

detsamma måhända kunna begränsas till 200 kronor. Denna siffra öfverensstämmer

nära nog fullständigt med den slutsiffra, till hvilken komitén

kommit, då den upptagit statens bidrag till döfstumundervisningen efter

den ofvanberörda dubbla grunden. Komitén beräknar nemligen, att statsbidragen

— förutom det belopp som skulle erfordras för det ifrågasatta

statsinstitutet å Manilla — skulle utgöra för i öfriga döfstumanstalter

intagna 758 elever, efter 100 kronor för elev, 75,800 kronor och för lärarelönerna,

i den händelse tal- och skrifskolorna vore förenade, 63,333 kronor

33 öre och, i den händelse de vore skilda, 70,133 kronor 33 öre. Fördeladt

på eleverna, understiger således det sistnämnda statsanslaget i någon

mån 200 kronor för elev. Utan att inlåta mig på rigtigheten af komiténs

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

beräkningar härutinnan, tillåter jag mig föreslå, att statsbidraget måtte

bestämmas till något högre belopp än 200 kronor. De kommunala

utskylderna äro mångenstädes så uppdrifna, att man — helst då det

såsom här gäller att framtvinga nya, kommunala institutioner — bör

tillse, att tungan deraf blir så lindrig som möjligt är. Jag hemställer

pa grund häraf, att statens bidrag till döfstumskola må beräknas efter

250 kronor för hvarje i skolan intaget barn, som antingen inom anstalten

åtnjuter underhåll och vård eller på anstaltens bekostnad utackorderas

samt efter 125 kronor för hvarje barn, som i anstalten åtnjuter

allenast undervisning, så vida distriktets omfattning och den plan, efter

hvilken döfstumundervisningen ordnas, af Eders Kongl. Maj:t godkännas,

men att, om ett dylikt godkännande ej erhålles, detta bidrag måtte

utgå i förra fallet med högst 100 kronor och i senare med högst 50

kronor.

Då hela antalet bildbara döfstumma, enligt den utredning jag i sammanhang

med frågan om skolpligtigheten lemna!,, i den närmaste framtiden icke

bör kunna komma att öfverstiga 900, skulle, om 5 procent af detta antal

antoges vara externer, det årliga statsbidraget till döfstumskolorna, sedan

den nya organisationen i sin helhet blifvit genomförd, komma att uppgå

till omkring 220,000 kronor. Behofvet af nämnda anslag i dess helhet

kan dock icke inträda förr än mot öfvergångstidens slut, då föreskriften

om skoltvånget i dess fulla omfattning vunnit tillämpning.

Anslag för Ofvan har jag framhållit önskvärdheten af att, för skolans första

Tsensnförsta uppsättning och utrustande med materiel, hvarje distrikt, som uppgjort

ordnande, af Eders Kongl. Maj:t godkänd plan till döfstumundervisningens ordnande

inom distriktet, erhölle ett anslag för en gång af högst 3,000 kronor.

Då, enligt det af mig framlagda förslaget, distriktens antal, förutom Manilladistriktet,

som icke skulle vara berättigad! till åtnjutande af det ifrågasatta

anslaget, skulle utgöra sex, uppgår den härför för en gång erforderliga

summan till högst 18,000 kronor.

Kostnaderna Kostnaderna för lärarebildningen afse dels sjelfva seminariet och

bildningen, ersättningen f för den undervisning, som der meddelas af vederbörande

lärare å Manilla, dels ock stipendier åt lärareelever. Bland vilkoren för

Manillas öfvertagande af ett distrikt skulle äfven ingå distriktets skyldighet

att der tillhandahålla lokal för seminariet. Huruvida statsanslag

blir erforderligt för bestridande af öfriga kostnader, beror på resultatet af

en blifvande utredning rörande användandet af Manillas fonder. Dessa

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kong}. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 31.

hafva hittills för ändamålet anlitats, och härmed torde tills vidare och intill

dess Manilla öfvertages af distriktet kunna fortgå, ilvad beträffar

stipendierna, som för närvarande utgå med 500 kronor för det första

seminariiåret och med G00 kronor för det andra, kunna dessa naturligtvis

icke bekostas af Manilla-fonderna annat än för den tid lärareeleven vistas

å Manilla. För den tid, eleven för profårs genomgående kan komma att

vistas vid annan döfstumanstalt, måste stipendiiunderstöden bestridas af

statsmedel. Då endast ett fåtal elever för år kan antagas komma att

genomgå den ifrågasatta profårskursen, torde ett belopp af 3,000 kronor

för detta ändamål få anses tillräckligt.

Hvad inspektionen angår, anser jag denna kunna nöjaktigt ordnas, Kostnaderna

om det bestämmes, att ett belopp af högst 1,500 kronor må användas aonenZ^m.

såsom inspektionsarfvoden. Inspektörernes resekostnads- och traktamentsersättning

torde lämpligast böra bestridas af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Detta anslag torde ock få anlitas för att bereda godtgörelse åt de censorer,

som under punkten 6) här ofvan omtalas.

Beträffande kostnaderna för anstalterna för öfveräriga döfstumma Kostnaderna

har jag redan i det föregående anfört, hurusom dessa synas mig fort-ffi

farande böra bestridas af staten allena. Af hvad som i sammanhang der- dufstumma.

med yttrats framgår, att någon inskränkning i dessa anstalters verksamhet

tills vidare icke kan ske. Af sådan anledning är ock i Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof samma belopp,

som för närvarande utgår, äskadt att för nästkommande år å extra stat

uppföras med 49,200 kronor.

För det sätt, på hvilket vård och undervisning af de döf stumma, Kostnaderna

som tillika äro blinda, skulle beredas, har jag ofvan under punkten 9) redo-?{"nr

gjort. För detta ändamål föreslår jag att till Eders Kongl. Maj:ts disposi- dafsiumma.

tion måtte ställas ett årligt belopp af 5,000 kronor.

11) Öfvergångsförhållandena.

För att undgå allt för hastiga rubbningar i nuvarande förhållanden

och för att de åtgärder, som vidtagas för den nya organisationens genomförande,

må blifva grundade på moget öfvervägande, anser jag en ej allt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

för kort öfvergångstid böra bestämmas, innan samma organisation i sin

helhet träder i tillämpning.

Successiv nu- Utgångspunkten för det af mig framlagda förslag är, att skolpligtig
‘XlitvåijeL

het skall åläggas alla i skolåldern varande, bildbara döfstumma barn.

Att detta skotvång,, med ens skulle drabba alla dessa barn kan icke

komma i fråga. Åstadkommande af ordnad undervisning åt barn i

så olika åldersgrupper och af så olika bildbärhet vore under för handen

varande förhållanden en pedagogisk omöjlighet. Anskaffande af lärare

och lokaler på en gång för alla dessa barn jemte dem, som redan äro i

döfstumskola intagna, skulle, om än de största ekonomiska uppoffringar

derför gjordes, likaledes blifva omöjligt. Något annat val, än att låta

skoltvånget successivt inträda, finnes alltså ej. Då jag anser, att den nya

organisationen i allmänhet bör taga sin början med höstterminen 1890,

skulle dä af skoltvång drabbas allenast de barn, som under detta år fylla

9 år. För dem, som under samma år fylla 7 eller 8 år, skulle rättighet

att begagna undervisningen stå öppen, dock måste denna rättighet under

öfvergångstiden begränsas af möjligheten att å undervisningsanstalterna

bereda tillräckligt utrymme. Såsom en ovilkorlig fordran bör uppställas,

att intagningsklass skall inom hvarje skoldistrikt vara inrättad senast höstterminen

1891. Blir, såsom är föreslaget, lärokursen 8-årig, skulle alltså

först med höstterminen 1898 den nya organisationen i så måtto trädt i

verket, att skolans alla klasser vore befolkade af lärjungar, på hvilka bestämmelsen

om skoltvånget egde tillämpning.

Barn som Men utom denna första kategori af barn, hvilken successivt kommer under

°rvisas.e>" skoltvånget och för hvilken undervisning måste beredas, förekomma under

öfvergångstiden en andra och en tredje kategori, för hvilkas undervisning

distrikten, utan att de dertill förpligtas, böra anse sig hafva att ansvara.

Den nyss berörda andra kategorien utgöres af dem utaf distriktets barn,

som redan äro intagna till undervisning i döfstumanstalt, vare sig att

denna är belägen inom eller utom distriktet; samt den tredje af dem, som,

då skolpligtigheten inom distriktet börjar, öfverskridit nio års ålder men

icke uppnått den ålder, som berättigar till inträde i undervisningsanstalt

för öfveråriga döfstumma. Om det bestämmes, att för hvart och ett af

de till dessa skilda kategorier hänförligt barn, som är intaget uti af distriktet

anordnad skola, statsbidrag må utgå med de högre beloppen,

oberoende af, till hvilken kategori det hör, skola säkerligen kommunerna

icke drabbas af några afsevärda uppoffringar för undervisningen

af de till den andra och tredje kategorien hänförda barnen. Med

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

afseende å dessa är dessutom att märka, att distrikten fritagas från

alla omkostnader för de till andra kategorien hörande, som redan äro

intagna såsom frielever å Manilla. För dem har staten eller institutets

fonder, då den nya organisationen börjar tillämpas, redan iklädt sig förbindelser,

i livilka ingen rubbning torde vara på sin plats. Vidare är,

med afseende å mottagandet till undervisning i distriktsskolorna af den

tredje kategorien af barn, en begränsning icke blott synnerligen önskvärd

utan ock möjlig att åtminstone delvis genomföra. Det är nemligen att

märka, att det måste blifva förenadt med icke ringa svårigheter att i profklassen

jemte de relativt små barn, som tillhöra den första kategorien,

upptaga äldre. Dessa svårigheter ökas ju mera dessa barn nalkas öfverårighetsgruppen.

Bäst vore utan tvifvel, om distriktsskolornas intagningsklass

— så vida icke säi’skilda förhållanden på grund af senare inträdd

döfhet gåfve anledning till undantag — befriades från att mottaga barn,

som öfverskridit 12 års ålder, och dessa kunde hänvisas till undervisningsanstalterna

för öfveråriga döfstumma, på sätt som redan, enligt hvad ofvan

är nämndt, från dessa anstalters sida ifrågasatts. Ovisst är emellertid,

om utrymmet och tillgången på lärarekrafter vid dessa anstalter skulle

medgifva detta. Man torde derför kunna inskränka sig till en bestämmelse

derom, att de till den tredje kategorien hörande barnen böra, då

de befinna sig i åldern 12—15 år, de äldste först och sedan vidare, i den

män de kunna mottagas i öfverårighetsanstalterna, till dessa anstalter hänvisas.

För distrikten vore en icke obetydlig fördel derigenom vunnen.

Den fråga, som härefter framställer sig, är, huruledes distrikten under Sättet huru

öfver g äng stiden pa bästa sätt skola fullgöra sula åligganden mot de barn?(°t« dessa barn

för hvilkas undervisning de sålunda dels af tvång dels till följd af fri-slcalt beredasvilligt

åtagande komma att ansvara, samt på hvad sätt passande lokaler

och lämpliga lärarekrafter härför skola kunna beredas.

Otvifvelaktigt synes vara att i vissa distrikt redan befintliga döfstumskolor

med vederbörliga utvidgningar och förändringar skola kunna anordnas

så, att de blifva lämpliga att, med bibehållande af sina nuvarande

lärjungar, mottaga de nyinträdande skolpligtiga barnen. I distrikt, der

flera skolor finnas, kan väl en eller annan af dessa antagas vara egnad att

bilda undervisningslinie efter en viss bestämd metod. I båda fallen skulle

ur den organisation, som finnes, utan några synnerliga svårigheter kunna

framträda den, som skall åstadkommas.

Inom andra distrikt torde det falla sig lämpligare att anordna en

från de nuvarande skolorna afskild profklass, ur hvilken sedermera den

nya skolan så småningom utvecklar sig till en alldeles fristående och full
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Manilla.

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

ständig anstalt. De gamla skolorna kunde i denna händelse —- öfvertagna

af distriktet eller stälda under dess tillsyn — fortsätta sin verksamhet

och undan för undan afveckla de förbindelser, de kunna sägas hafva

iklädt sig gent emot sina nuvarande elever. Stundom torde det ock falla

sig lämpligt, att de gamla skolorna, jemte det de bibehölle sina nuvarande

elever, under första perioden af öfvergångstiden öfvertoge de till tredje

kategorien här ofvan hänförda barn, eller dem som hösten 1890 befinna

sig i de högre åldersklasserna af gruppen 9—15 år, och som i följd af

bristande utrymme icke kunde mottagas i undervisningsanstalterna för

öfveråriga döfstumma. 1 dessa båda sistnämnda fall skulle, i den mån

lärjungeantalet i de nuvarande skolorna minskades, distriktet få tillfälle

att för den nya skolan, hvars elevantal under denna öfvergångstid år

efter år måste tillväxa, begagna sig af de lärare, som icke längre behöfdes

i den gamla.

Vare sig distriktet emellertid komme att gå till väga så eller på annat

sätt, ett är emellertid visst, att dess första omsorg måste blifva att ordna

den intagningsklass, från hvilken eleverna skola utgå på den blifvande döfstumskolans

olika linier. Denna sak synes väl obetydlig, och anordnandet af

sådan intagningsklass kan, åtminstone till en början, i sig sjelft icke förete

några synnerliga svårigheter. Men om icke de mått och steg, som då tagas,

syfta till ett bestämdt mål, är fara värdi, att sådana svårigheter i en framtid

skola uppstå vid utvecklingen af den skola, till hvilken intagningsklassen

är sj elfva fröet, att densamma icke skall komma att motsvara sitt ändamål.

Det är af denna anledning som jag hemstält, icke blott att, såsom vilkor

för det högre statsbidragets utgående, måtte bestämmas, att den plan, efter

hvilken döfstumundervisningen ordnas, af Eders Kongl. Maj:t godkännes,

utan ock att ett särskildt bidrag för en gång måtte få utgå för intagningsklassens

första ordnande.

*

Den väsentligen olika ställning, allmänna institutet för döfstumma å

Manilla intager i förhållande till de öfriga döfstumanstalterna i riket, gör,

att särskilda öfvergångsbestämmelser med afseende å denna institution och

det distrikt, till hvilket densamma är afsedt att upplåtas, måste gifvas.

Manilla är enligt af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente en institution för

hela landet, och det kan icke annat än småningom frånträda denna sin

ställning. För närvarande undervisas å institutet 133 döfstumma från

rikets alla delar. Af dessa äro icke mindre än 79 frielever på grund af

statsanslag och 15 på grund af anslag från institutets fonder. De en gång

åtagna förbindelserna gent emot dessa barn måste till alla delar fullgöras.

Att det icke kan tillkomma det blifvande Manilla-distriktet att ansvara för

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

den fortsatta undervisningen af dem af dessa barn, som äro intagna å

Manil la och tillhöra andra distrikt, är tydligt. Sådant kan icke vara någon

omedelbart inträdande följd af distriktets rätt att från och med höstterminen

1890 och närmast följande år få å Manilla åt sig öppnad en intagnings-

eller prof klass för omkring 20 å 30 elever från distriktet. De

intressen, distriktet under detta och närmaste år har att bevaka å Manilla,

äro i sj elfva verket mindre än de intressen, som rikets öfriga delar der

ega. Först när, genom förnyade intagningar och afgång, antalet elever

från distriktet _ motsvarar de qvarvarande, efter gammal grund antagnas

antal, inträder jemnvigt mellan dessa intressen, och då synes mig tidpunkten

vara inne för Manilla-institutets öfvergång till eu distriktsskola. Den

snart försvunna återstoden af de gamla eleverna skulle, der den icke utgöra

af betalande elever, underhållen å qvarvarande stats-frielevsplatser och

genom donationsmedel, fa qvarstå a Manilla, till dess densamma afslutat

sin lärokurs derstädes.

Under förutsättning att Manilla-distriktet erhåller den af mig föreslagna

omfattningen, och att första intagningen af distriktselever eger

rum höstterminen 1890, torde rätta tidpunkten för nyssberörda öfvergång

inträffa senast höstterminen 1894. Frågan blir då, om hvilken

ställning Manilla-institutet och dess distrikt skola intaga till hvarandra under

de fyra öfvergångsåren. Komitén, som tänkte sig Manilla såsom en statsanslag

föreslog, att allt framgent staten mot ersättning skulle öfvertaga

undervisningsskyldigheten för det af komitén föreslagna Manilla-distriktet.

Den ersättning, som härlör ansags böra utgå, föreslogs af koinitén att motsvara

det lägsta pris, till hvilket döfstum lärjunge kunde vid annan distriktsskola

underhållas. Jag har redan i det föregående framhållit, hvarför jag

icke anser en sådan administrativ-ekonomisk undantagsställning böra för

all framtid tillerkännas Manilla. Deremot anser jag det vara synnerligen

lämpligt att under den af mig här ifrågasätta fyraåriga öfvergångstiden

inslå, den af komitén anvisade vägen, sa mycket hellre som derigenom

jnSen rubbning behöfver inträda i institutets nuvarande administrativa

förhållanden, och tillräcklig tid vinnes för noggrann pröfning af den ganska

invecklade frågan om Manilla-fondernas användande, efter det institutet

öfvertagits af sitt distrikt. Den af komitén i dess förslag till stat för

Manilla beräknade elevafgift^ utgjorde 350 kronor. Sannolikt har komitén

kommit till denna siffra pa sa sätt, att den antagit den årliga totalkostnaden

för hvarje vid döfstumskola intagen lärjunges både undervisning

och underhåll utgöra 550 kronor samt minskat detta belopp med de 200

kronor, hvartill enligt komiténs förslag de sammanlagda statsbidragen till

lärareafiöningar och elevunderhåll uppginge efter fördelning per elev. Då

Bill. till Riksd. Prot. 188.9. 1 Sund. 1 Afd. 19 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lärår ne.

Kostnadsbe
räkning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

nu enligt föreliggande förslag statsbidragen per elev skulle uppgå till 250

kronor, bör elevafgiften i motsvarande grad minskas.

På grund af hvad här blifvit anfördt, föreslår jag, att de kommunalenheter,

som ofvan hänförts till det ifrågasatta Manilla-distriktet, må erbjudas

att under öfvergångstiden, intill dess de med höstterminen 1894

kunna komma att på ofvan angifna vilkor öfvertaga Manilla, få de döfstumma

inom distriktet, som under dessa ar böra beredas tillfälle till skolgång,

undervisade och uppfostrade å Manilla mot en elevafgift af 300 kronor

för år. samt att af det blifvande anslaget till döfstumundervisningen må,

intill dess Manilla öfvertages af sitt distrikt, för denna anstalts uppehållande

i mån af behof användas högst ett belopp, motsvarande det nuvarande

statsanslaget 60,000 kronor.

Oaktadt, till följd af den obligatoriska undervisningens successiva

inträdande, de nya döfstumskolorna endast småningom skulle kunna utveckla

sig till den ställning, de äro afsedda att intaga, torde det icke kunna förekommas,

att under öfvergångstiden tillgången på lärare icke kommer att

stå i vederbörligt förhållande till skolans behof af sadana. Redan häraf

följer, att det icke låter sig göra att under denna tid strängt hålla på de

fordringar i afseende å lärarekompetensen, som ofvan uppstälts. Sa väl billigheten

mot nuvarande lärare som skolans välförstådda intresse påkalla,

att dessa fordringar få vika, särskildt om behörigen styrkes, att sökanden

under en viss tid sysselsatt sig med döfstumundervisning. I detta hänseende

anser jag lämpligen kunna bestämmas, att förutom de, som genomgått

det nuvarande seminariet å Manilla, alla, som aflagt folkskolelärareexamen

eller examen som berättigar till inträde vid universitet samt tjenstgjort tva

år i döfstumskola, må anses behöriga till ordinarie lärarebefattning, vid de

blifvande döfstumskolorna. Till anställning såsom extra ordinarie eller

biträdande lärare torde alla nuvarande lärare i döfstumskolorna fa anses

kompetenta.

Mig åligger slutligen att angifva de ungefärliga utgifter, som under

år 1890 skulle — förutom det redan i propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof för anstalterna för öfveråriga döfstumma upptagna

beloppet af 49,200 kronor — drabba statsverket, för den händelse

föreliggande organisationsförslag godkännes.

Kostnaderna för de egentliga döfstumskolorna afse dels de lärjungar,

som äro intagna i nuvarande anstalter och som befinna sig i de åldersklasser,

att de ega rättighet men ej skyldighet att ingå i egentlig döfstumskola,

dels ock barnen i de åldersklasser, på hvilka de nya bestämmelserna

i afseende å skolgång med höstterminen 1890 skulle tillämpas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

KongL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Till den förra gruppen äro till en början att hänföra de å Manilla

intagna. Kostnaderna för deras undervisning och underhåll skulle under

år 1890 bestridas efter samma grund som hittills af det här nedan utförda

anslagsbeloppet för nämnda institut. Vidare bör beräknas såsom

tillhörande denna grupp ett elevantal, motsvarande det nuvarande i de

mindre uppfostringsanstalterna för döfstumma. Sistnämnda elevantal utgör

492. Sannolikt kommer afgången bland nuvarande elever att öfverstiga

intagningen af dem, som, utan att drabbas af skoltvånget, tillföras skolorna,

så att någon tillökning i densamma ej är att motse. I rundt tal torde

dock denna sistnämnda grupp böra beräknas till 500. Anslaget för tiden

1 januari—1 september skulle efter nuvarande grund utgöra omkring 30,000

kronor samt för tiden 1 september—31 december efter den föreslagna

grunden och med antagande att 5 procent af eleverna äro externer omkring

41,000 kronor. Sammanlagda utgiften för undervisningen af denna

grupp skulle alltså uppgå till omkring .......................................... kr. 71,000.

Den grupp barn, som år 1890 dels drabbas af skoltvånget

eller då fyller 9 år, dels befinner sig i åldern 7 å 8

år och således är berättigad till intagning i skola, torde kunna

beräknas uppgå till ett sammanlagdt antal af mellan 200 å

300. Förutsatt att med hösten 1890 alla de nya döfstumskolorna

skulle träda i verksamhet, antager jag, att af denna

grupp vid pass 160 barn inkomma i skolornas intagningsklasser.

Härifrån böra afräknas de, som komma att från

Manilla-distriktet inackorderas för undervisning å institutet.

Antages detta antal utgöra 25, återstå 135. Aro af dessa

sistnämnda 5 procent externer, skulle statsanslaget för undervisningen

af denna grupp för tiden 1 september—31 december

efter de nya grunderna utgöra omkring ....................................... » 11,000.

Redan förut är angifvet att för uppehållande af institutet

å Manilla bör för hvarje af de närmaste åren af statsmedel

utgå högst ................................................................................................ * 60,000.

Härtill skulle komma anslag på högst följande belopp, nemligen:

till arfvoden åt inspektörer.......................................... kr. 1,500

» stipendier åt döfstumlärare-elever........................ » 3,000

» blinda döfstumma...................................................... » 5,000

samt för en gång till intagningsklassernas första

ordnande........................... » 18,000 , 27,500.

Tillsammans kr. 169,500.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammanfattning.

Kong1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Då emellertid redan under de närmaste åren — ehuru anslaget för

en gång å 18,000 kronor då icke vidare skulle förekomma, och statsbidraget

till Manilla skulle nedgå i följd af ökningen i elevafgifterna från

det till detsamma hörande distriktet — behofvet af en ej ringa förhöjning

i anslagen komme att inträda derigenom, att statsbidragen för hela året

skulle utgå efter de nya grunderna, och denna förhöjning år efter år under

öfvergångstiden ökas, anser jag det vara lämpligt, att ett förslagsanslag

till döfstumundervisningen redan från och med’ år 1890 uppföres med

200,000 kronor, motsvarande en förhöjning i de hittills till de egentliga

döfstumskolorna utgående anslagen af 110,000 kronor med 90,000

kronor.

Med tillämpning af mina åsigter i detta ämne har jag låtit uppgöra

ett förslag till förordning angående döfstumundervisningen. Några af de

föreslagna bestämmelserna synas vara af beskaffenhet att erfordra Riksdagens

godkännande, och har jag i afseende å bestämmelser, som beröra

de kommunala förhållandena, samrådt med chefen för civildepartementet.

Öfriga bestämmelser äro af administrativ natur.»

, Föredragande departementschefen uppläste nämnda författningsförslag

och yttrade derefter:

»Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kong! Mäj:t behagade

inhemta Riksdagens yttrande öfver detta förslag till förordning angående

döfstumundervisningen samt föreslå Riksdagen att

dels antaga §§ 1—12, 29 och 34 af berörda författningsförslag;

•dels medgifva:

att statsbidrag till uppehållande af döfstumskola, anordnad af skoldistrikt,

hvarom i § 3 mom. 1 i nämnda förordning förmäles, må, enligt

de närmare bestämmelse]1 Eders Ivongl. Maj:t kan finna godt meddela, utgå

för ar räknadt med 250 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller

på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 kronor för hvarje annat

i skolan intaget barn; och

att .statsbidrag till uppehållande af annan döfstumskola, hvilken Eders

Kong!. Magt finner vara förtjent af dylikt bidrag, må utgå för år räknadt

med högst 100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess

bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat

i skolan intaget barn;

''■ •'' dels bele, i stället för de under riksstafens åttonde hufvudtitel uppförda

, ordinarie . anslag till allmänna institutet för döfstumma samt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. (59

understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter för medellösa

döfstumma och blinda barn, hvilka anslag tillhopa utgöra 110,000 krono!*,

på ordinarie stat bevilja till befrämjande af döf''stumundervisningen ett

förslagsanslag å 200,000 kronor samt tillåta att deraf må, förutom nyssberörda

statsbidrag, utgå:

till arfvoden åt inspektörer.................................årligen högst kr. 1,500: —

» stipendier åt döfstumlärare-elever............... » » » 3,000: —

» vård och undervisning åt sådana personer,

som äro både döfstumma och

blinda.......................................................... » » » 5,000: —

» uppehållande af institutet å Manilla......... > » » 60,000: —

sistnämnda anslag dock ej längre än senast till 1894 års slut; samt

» skoldistrikt, inom hvilka döfstumundervisningen på ändamålsenligt sätt

anordnas, bidrag för eu gång till upprättande af intagningsklass,

hvilka bidrag af Eders Kong! Maj:t bestämmas, men tillhopa för

samtliga skoldistrikt ej må öfverstiga 18,000 kronor.

Genom den af mig ifrågasatta anslagsförhöjningen erfordras 90,000

kronor utöfver hvad i Eders Kong! Maj:ts till innevarande års Riksdag aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof under åttonde

hufvudtiteln blifvit äskadt, och torde, efter hvad jag af chefen för finansdepartementet

inhemtat, tillgång härtill för år 1890 kunna beredas genom

motsvarande nedsättning af den summa, Eders Kongl. Maj:t i nämnda proposition

föreslagit att använda till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

»

Till hvad departementschefen sålunda hemstält täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, lemna bifall samt förordnade, att nådig

proposition, af den lydelse bilagan A vid detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Anton Holmberg.

i

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Tab. 1.

Antalet döfstumma i riket enligt de till ecklesiastikdepartementet infordrade

. uppgifter för år 1885. . -

L ä n

Antal döfstumma, som

(efter uppnådd skolålder)

böra å döfstumänstalt

intagas, födda under åren

Aiital döfstumma, som

äro eller varit å döf- stumanstalt intagna

:....... ..

Antal döfstumma,

som icke böra eller

kunna å döfstum- anstalt intagas .

] . -

1 Hela antalet döfstumma

i

i

er

_

ce

-^1

er

1878-1871

1870-1856

Summa

Födda

före år

1856

Tillika

blinda

eller

sinnes-

slöa

Stockholms stad .....................

1

4

_

5

27

2

1

35

Stockholms län........................

6

17

8

31

61

46

21

159

Upsala d:o ..............................

6

15

5

26

66

21

13

126

Södermanlands d:o..................

4

14

7

25

84

24

18

151

Östergötlands d:o...................

12

32

19

63

188

67

37

355

Jönköpings dso........................

5

15

19

39

98

41

36

214

Kronobergs d:o........................

8

22

24

54

131

44

19

248

Kalmar d:o.............................

7

27

15

49

144

44

29

266

Gotlands d:o...........................

1

10

6

17

26

4

9

56

Blekinge d:o ...........................

2

12

8

22

149

26

20

217

Kristianstads d:o.....................

8

18

12

38

147

35

36

256

Malmöhus d:o ........................

20

22

11

53

177

54

25

309

Hallands d:o...........................

6

12

10

28

80

21

19

148

Göteborgs och Bohus d:o ......

10

16

8

34

122

42

11

209

Elfsborgs d:o..........................

10

20

25

55

113

73

34

275

Skaraborgs d:o.......................

8

22

13

43

155

42

20

260

Vermlands d:o........................

10

28

22

60

119

87

19

285

Örebro d:o ..........................

2

7

15

24

140

56

18

238

Yestmanlands d:o ..................

4

9

7

20

71

26

13

130

Kopparbergs d:o ...................

14

13

39

66

149

72

23

310

Gefleborgs d:o .......................

5

14

9

28

104

50

19

201

Vesternorrlands d:o ...............

5

6

3

14

105

40

16

175

Jemtlands d:o .......................

—

12

8

20

51

12

14

97

Vesterbottens...........................

4

21

13

38

51

25

11

125

Norrbottens d:o ....................

2

18

30

50

8

30

21

109

Summa för hela riket

160

406

336

902

2,566

984

502

4,954

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Tab. 2 a.

71

Antalet bildbara döf stumma i åldern 7—16 år enligt de till ecklesiastik
departementet

infordrade uppgifter för år 1885*).

L ä n

F

Ö C

e 1 s

o

a

r

Summa

| p 7 till och med

14 år

9 till och med

=« 16 år

03

I medeltal

1878

1877

1876

1875

1874

1873

1872

1871

1870

1869

Stockholms stad.........

2

2

5

3

_

2

_

2

1

3

20

16

16

16

Stockholms län .........

4

3

4

5

5

4

3

2

1

2

33

30

26

28

Upsala d:o.................

—

4

5

6

4

1

4

—

2

—

26

24

22

23

Södermanlands d:o ...

—

3

5

1

4

2

2

3

5

2

27

20

24

22

Östergötlands d:o ......

5

7

8

10

7

8

4

9

6

7

71

58

59

58

Jönköpings d:o .........

4

1

3

1

3

4

3

6

4

3

32

25

27

26

Kronobergs d:o .........

3

5

2

2

4

6

7

5

3

2

39

34

31

33

Kalmar d:o ..............

5

4

3

6

3

12

5

9

5

3

55

47

46

47

Gotlands d:o..............

1

1

1

2

2

1

2

1

3

14

11

12

12

Blekinge d:o..............

2

4

2

3

5

5

8

1

6

1

37

30

31

30

Kristianstads d:o ......

4

6

4

3

6

5

4

5

8

2

47

37

37

37

Malmöhus d:o ..........

6

9

11

4

9

3

6

6

8

4

66

54

51

53

Hallands d:o...............

3

1

2

2

1

2

2

2

3

2

20

15

16

15

Göteborgs o. Bohus d:o

4

4

2

6

3

8

4

2

5

3

41

33

33

33

Elfsborgs d:o ...........

8

5

9

6

4

3

3

2

4

5

49

40

36

38

Skaraborgs d:o ........

3

3

6

4

5

3

1

2

4

4

35

27

29

28

Vermlands d:o............

7

8

8

—

7

5

5

4

3

2

49

44

34

39

Örebro d:o................

1

2

4

4

6

5

9

7

4

1

43

38

40

39

Vestmanlands d:o......

2

1

—

5

3

1

2

2

4

1

21

16

18

17

Kopparbergs d:o.........

1

4

6

4

8

10

6

4

2

3

48

43

43

43

Gefleborgs d:o............

2

4

3

4

3

3

2

6

4

3

34

27

28

27

Vesternorrlands d:o ...

1

2

3

3

4

6

9

7

—

5

40

35

37

36

Jemtlands d:o............

2

2

3

1

2

1

3

1

1

3

19

15

15

15

Vesterbottens d:o ......

—

1

3

5

2

3

3

6

1

4

28

23

27

25

Norrbottens d:o.........

2

2

1

3

—

5

2

3

3

5

26

18

22

20

Summa

72

88

103

93

100

108

99

97

87

73

920

760

760

760

*) Denna tabell är upprättad efter de från vederbörande pastorsembeten infordrade uppgifter för

år 1885, med undantag till en del för Stockholms stad, för hvilken särskilda uppgifter beträffande undervisade

döf stumma anskaffats.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

Tab. 2 b.

Antalet undervisade döfstumma i åldern 7—16 år enligt de till ecklesiastik
departementet

infordrade uppgifter för år 1885.

Län

1878

1877

F

1876

Ö d

1875

e

1874

1 S

1873

e

1872

1 r

1871

1870

1869

j

Summa

[ q 7 till och med

14 år

|9 till och med

ö| 16 år

I medeltal

Stockholms stad............

1

1

4

3

_

1

_

2

1

3

16

12

14

13

Stockholms län..............

1

1

1

2

2

2

3

1

1

2

16

13

14

13

Upsala eko....................

—

—

1

3

2

1

2

—

—

—

9

9

9

9

Södermanlands d:o.........

—

1

—

—

3

1

—

1

3

1

10

6

9

8

Östergötlands d:o..........

—

1

6

2

5

3

3

6

3

4

33

26

32

29

Jönköpings d:o...............

—

1

1

—

2

2

1

3

3

2

15

10

14

12

Kronobergs d:o...............

—-

—

1

—

1

3

4

3

1

2

15

12

15

14

Kalmar d:o.....................

1

—

—

2

1

3

5

8

2

3

25

20

24

22

Gotlands d:o..................

—

—

—

—

—

—

1

2

3

1

3

2

Blekinge d:o ..................

1

3

1

3

3

2

4

1

4

1

23

18

19

18

Kristianstads d:o............

—

—

2

1

4

3

4

5

6

2

27

19

27

23

Malmöhus d:o ..............

1

—

8

4

6

3

5

5

6

2

40

32

39

36

Hallands d:o..................

1

1

1

—

—

—

—

—

2

1

6

3

4

3

Göteborgs och Bohus d:o

1

2

1

4

2

4

2

1

4

2

23

17

20

18

Elfsborgs d:o.................

1

2

5

4

4

2

2

—

2

—

22

20

19

19

Skaraborgs d:o...............

—

1

—

1

1

—

—■

2

2

2

9

5

8

7

Vermlands d:o.............

1

1

2

—

4

2

4

2

2

2

20

16

18

17

Örebro ...........................

—

2

3

3

5

5

7

6

4

1

36

31

34

33

Vestmanlands d:o............

—

—

—

2

1

1

2

1

4

1

12

7

12

9

Kopparbergs d:o ............

—

2

5

2

6

8

3

4

2

1

33

30

31

30

Gefleborgs d:o ...............

1

2

1

—

1

2

—

6

1

2

16

13

13

13

Vesternorrlands d:o........

1

1

3

3

4

6

5

6

—

5

34

29

32

31

Jemtlands d:o ...............

—

—

—

—

1

—

1

1

1

1

5

3

5

4

Yesterbottens d:o............

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

2

2

2

2

Norrbottens d:o...............

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

1

—

1

1

Summa

11

22

46

39

58

54

58

66

55

42

451

354

418

386

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Tab. 2 c.

73

Antalet ej undervisade döfstumma i åldern 7—16 år enligt de till ecklesiastik
departementet

infordrade uppgifter för år 1885.

Län

F

1876

L s

187b

Summa

Deraf

I medeltal

1878

1877

ö d

1875

e

1874

e a

1872

r

1871

1870

1869

7 till och med

14 år

9 till och med

16 år

Stockholms stad...........

1

1

1

—

—

1

—

—

—

—

4

4

2

3

Stockholms län..............

3

2

3

3

3

2

—

1

—

—

17

17

12

15

XJpsala d:o ...................

—

4

4

3

2

—

2

—

2

—

17

15

13

14

Södermanlands d:o.........

—

2

5

1

1

1

2

2

2

1

17

14

15

14

Östergötlands d:o ........

5

6

2

8

2

5

1

3

3

3

38

32

27

29

Jönköpings d:o...............

4

—

2

1

1

2

2

3

1

1

17

15

13

14

Kronobergs d:o..............

3

5

1

2

3

3

3

2

2

—•

24

22

16

19

Kalmar d:o.....................

4

4

3

4

2

9

—

1

3

■—

30

27

22

25

Gotlands d:o..................

1

1

1

2

2

1

•2

—

—

1

11

10

9

10

Blekinge d:o..................

1

1

1

—■

2

3

4

—

2

—-

14

12

12

12

Kristianstads d:o............

4

6

2

2

2

2

—

—

2

—

20

18

10

14

Malmöhus d:o ...............

5

9

3

—

3

—

1

1

2

2

26

22

12

17

Hallands d:o..................

2

—

1

2

1

2

2

2

1

1

14

12

12

12

Göteborgs och Bohus d:o

3

2

1

2

1

4

2

1

1

1

18

16

13

15

Elfsborgs d:o..................

7

3

4

2

—

1

1

2

2

5

27

20

17

19

Skaraborgs d:o...............

3

2

6

3

4

3

1

—

2

2

26

22

21

21

Yermlands d:o ...............

6

7

6

—

3

3

1

2

1

—

29

28

16

22

Örebro d:o .....................

1

—

1

1

1

—

2

1

—

—

7

7

6

6

Vestmanlands d:o .........

2

1

—■

3

2

—

—

1

—

—

9

9

6

8

Kopparbergs d:o..........

1

2

1

2

2

2

. 3

—

—

2

15

13

12

13

Gefleborgs d:o ..............

1

2

2

4

2

1

2

—

3

1

18

14

15

14

Vesternorrlands d:o .....

—

1

—

—

—

—

4

1

—.

—

6

6

5

5

Jemtlands d:o ...............

2

2

3

1

1

1

2

—

—

2

14

12

10

11

Yesterbottens d:o...........

—

1

3

5

2

3

2

5

1

4

26

21

25

23

Norrbottens d:o ............

2

2

1

3

—

5

2

3

2

5

25

18

21

19

Summa

61

66

57

54

42

54

41

31

32

31

469|406 342 374

Bill. till Rilesd. Prof,. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

10

l

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Tab. 3.

Antalet sinnesslöa döfstumma i åldern 7—16 år enligt de till ecklesiastik
departementet

infordrade uppgifter för år 1885.

Län

F

ö d

e

1 s

e å r

Summa

q 7 till och med

14: ar

9 till och med

=« 16 år

.

I medeltal

1878

1877

1876

1875

1874

1873

1872

1871

1870

1869

Stockholms stad ...........

_

_

_

_

__

_

_

_

_

_

_

_

_

Stockholms län...........

1

—

—

—

—

3

2

1

1

—•

8

7

7

7

Upsala d:o ....................

—

—

1

—

1

—

—

—

2

—

4

2

4

3

Södermanlands d:o........

2

—

—

—

1

—

1

—

1

—

5

4

3

4

Östergötlands d:o .........

1

1

—

—

—

1

1

1

1

''—

6

5

4

5

Jönköpings d:o...........

—

—

—

—

—

—

—

2

1

—

3

2

3

2

Kronobergs d:o............

—

—

—

1

1

—

—

—

—

2

2

2

2

Kalmar d:o...................

—

1

1

—

1

1

—

—

■—

1

5

4

4

4

Gotlands d:o.................

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

1

1

1

1

Blekinge d:o.................

—

1

—

1

1

—

—

1

—

—

4

4

3

4

Kristianstads d:o..........

2

—

1

3

—

—

—

1

1

2

10

7

8

7

Malmöhus d:o ..............

2

—

—

1

2

1

—

1

2

9

7

7

7

Hallands d:o.................

—

—

—

—

—

1

1

—

—

—

2

2

2

2

Göteborgs och Bohus d:o

—

—

—

—

1

—

1

—

—

—

2

2

2

2

Elfsborgs d:o.................

—

—

—

3

3

—

—

1

—

3

10

7

10

8

Skaraborgs d:o..............

—

—

1

—

—

—

—

—

2

—

3

1

3

2

Vermlands d:o...............

—

1

—

—

1

—

1

—

1

—

4

3

3

3

Örebro d:o ...................

—

—

—

2

—

—

—

—

—

1

3

2

3

3

Vestmanlands d:o .........

—

—

—

—

1

—

—

—

—

1

2

1

2

1

Kopparbergs d:o............

—

2

—

—

—

1

2

—

—

—

5

5

3

4

Gefleborgs d:o ...............

—

1

—

—

2

3

—

1

—

1

8

7

7

7

Vesternorrlands d:o ......

—

1

1

—

1

—

1

—

1

5

4

4

4

Jemtlands d:o ...............

—

—

—

2

1

2

1

—

—

6

6

6

6

Yesterbottens d:o............

—

—

—

—

1

—

—

1

—

—

2

2

2

2

Norrbottens d:o ............

—

1

1

1

—

3

2

—

1

1

10

8

9

9

Summa

8

9

6

12

18

17

13

12

11

13

119

95

102

99

Anm. Förutom ofvan angifna 119 döfstumma och sinnesslöa funnos inom samma åldersgränser

11 döfstumma, som tillika voro blinda, hvaraf 5 uppgåfvos vara ej sinnesslöa och 6 tillika sinnesslöa.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SLU 1889:5 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande ('N:o 5) s. 1 i texten