Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Strafflagen

1889-05-01 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:44, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Strafflagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 44.

1

N:o 44.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Strafflagen;

gifven Stockholms slott den 1 Maj 1889.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlik! 87 § Regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande

Lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Stratflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 14 § Strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i

skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person

eller egendom eller till annat brott, hvarå straff efter denna lag följa

kan, varde, der ej uppmaningen särskild! med straff belagd är, dömd

till böter eller fängelse. År han i följd af uppmaningen förfallen till

straff för delaktighet i brott, som derå följt, vare lag, som i 4 kap.

1 § skils.

Der någon i andra fall än här sagda äro, muntligen inför menighet

eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida

låtit, söker förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet, eller

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Samt. 1 Afd 20 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

eljest uppviglar till åtgärd, som innebär hot emot samhällsordningen

eller fara för dess bestånd; straffes ock efter ty i 1 mom. sägs.

Hvad i denna § är stadgadt gälle äfven om den, som annans,

skrift, hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida

låtit för att dermed främja den med skriften åsyftade verkan.

Kongl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Örbom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

3

Utdrag af protokollet öfver ett justitiedepartementsärende, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Lördagen den 21 April 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bilut,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvärd,

Statsråden: Herr Loven,

Friherre von Ottee,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Statsrådet von Krusenstjerna anmäldes vara af sjukdom hindrad

att tillstädeskomma.

Sedan, på sätt protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 25 innevarande månad närmare utvisar, Statsrådet och Chefen för

Justitiedepartementet i underdånighet anmält frågan om behofvet af

straffbestämmelser för vissa mot den bestående samhällsordningen rigtade

agitationer, och Kongl. Maj:t samma dag behagat uppdraga åt

bemälde chef att, efter frågans beredning, för Kongl. Maj:t framlägga

förslag till de åtgärder, som ansåges nödiga och lämpliga, så anmälde

Departementschefen Statsrådet Örbom nu att han, till åtlydnad af denna

föreskrift, låtit uppgöra ett förslag till lag angående ändrad lydelse af

10 kap. 14 § Strafflagen; och yttrade Departementschefen beträffande

innehållet af detta förslag:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

»Den nuvarande straffbestämmelsen i denna § afser endast uppmaning

till våld å person eller egendom. Giltiga skäl synas dock

saknas, hvarför icke äfven uppmaning till andra brott såsom hemfridsbrott,

stöld, bedrägeri, förfalskning, mened m. fl. bör medföra straff,

då uppmaningen sker på det offentliga sätt, som i paragrafen förutsättes.

Jag har derför trott, att ifrågavarande stadgande bör utvidgas, så att

det kommer att gälla om uppmaning till brott af hvad slag som helst,

som enligt allmän lag är straffbart.

Vidare har till paragrafen tillagts ett nytt moment, innehållande

straffbestämmelser för den, som i andra fall eller hänseenden än nyss

äro omförmäld a på förenämnda offentliga sätt söker förleda till ohörsamhet

emot lag eller laga myndighet eller eljest uppviglar till åtgärd,

som innebär hot emot samhällsordningen eller fara för dess bestånd.

Affattningen af detta stadgande torde med önskvärd tydlighet utmärka,

att detsamma icke afser att lägga hinder i vägen för den sansade

granskningen och kritiken af samhällsförhållandena, lagarne och myndigheternas

beslut, eller yrkandet på reformer i ena eller andra afseendet.

Meningen med stadgandet är att genom straffhot förebygga

sådana falska, vrängda eller våldsamma framställningar, hvilka syfta

att hos den oerfarna, okunniga och lättledda mängden väcka eller underblåsa

eu mot samhällsordningen eller andra samhällsklasser fiendtlig

sinnesstämning, egnad att framkalla våldsgerniugar och andra förbrytelser.

Den inskränkning i yttrandefriheten, stadgandet skulle medföra,

lärer derför icke kunna sägas gå längre än nödigt är. Behofvet af ett

dylikt stadgande torde till fullo ådagaläggas af allmänt kända sakförhållanden

och särskildt af det sätt, hvarpå den s. k. socialdemokratiska

agitationen enligt derom af vederbörande myndigheter meddelade

uppgifter i vårt land bedrifves.»

Sedan Departementschefen härefter uppläst det vid detta protokoll

under bil. Ditt. A. fogade lagförslag,

fann, uppå tillstyrkan af Statsrådet, Hans Maj:t

Konungen godt i nåder förordna, att Högsta Domstolens

utlåtande öfver förslaget skulle, för det ändamål

87 § Regeringsformen omförmäler, genom note ur

protokollet infordras.

Ex protocollo

Carl Bolieman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konyl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

i)

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Måndagen den 29 April 1889.

Närvarande:

J us titieråden: Wretman,

Hernmakck,

Herslow,

Skarin,

Lilienberg,

Hammarskjöld,

Westman.

Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren K. G. Carlson

föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen den 27 i denna månad, hvarmedelst, för det

ändamål 87 § Regeringsformen omförmälde, Högsta Domstolens utlåtande

blifvit infordradt öfver följande inom Justitiedepartementet utarbetade

förslag till

Lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 14 § Strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i

skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person

eller egendom eller till annat brott, hvarå straff efter denna lag följa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4Å.

kan, varde, der ej uppmaningen särskildt med straff belagd är, dömd

till böter eller fängelse. År han i följd af uppmaningen förfallen till

straff för delaktighet i brott, som derå följt, vare lag, som i 4 kap.

1 § skils.

Der någon i andra fall än här sagda äro, muntligen inför menighet

eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit,

söker förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet, eller eljest

uppviglar till åtgärd, som innebär hot emot samhällsordningen eller

fara för dess bestånd; straffes ock efter ty i 1 mom. sägs.

Hvad i denna § är stadgadt galle äfven om den, som annans

skrift, hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida

låtit för att dermed främja den med skriften åsyftade verkan.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

7

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Onsdagen den 1 Maj 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvärd,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Akerhielm,

Justitieråden: Wretman,

Herslow.

Departementschefen Statsrådet Örbom anmälde i underdånighet

Högsta Domstolens yttrande öfver det förslag till lag angående

ändrad lydelse af 10 kap. 14 § Strafflagen, som enligt nådigt beslut

af den 27 sistlidne April blifvit jemlikt 87 § Regeringsformen till Högsta

Domstolen öfverlemnadt, samt anförde derefter följande:

»Innan jag öfvergår till det förevarande förslagets bestämmelser

torde vid det förhållande att fråga här föreligger om ändring af ett

lagrum, hvithet så nyligen som den 28 Oktober 1887 erhöll sin nuvarande

lydelse, mig tillåtas att något utförligare redogöra för de förhållanden,

som närmast föregått och föranledt förslagets upprättande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Inom de flesta, om ej alla, på den europeiska civilisationens grund

byggda samhällen pågår såsom bekant en jäsningsprocess af beskaffenhet

att ingifva hvarje tänkande samhällsmedlem allvarsamma farhågor.

Framträdande under olika benämningar af anarkism, nihilism,

socialdemokrati, kommunism in. m., hvilka representera olika skiftningar

af samma grundtanke, eger denna jäsningsprocess sin bestämda

enhet och sammanhållande kraft i hatet emot den bestående samhällsordningen

och sträfvandet att med alla slags medel, äfven olagliga,

undergräfva dess grundvalar och förbereda en våldsam omstörtning af

det nuvarande samhället, för att i dess ställe sätta ett kaos, från hvilket

kristendomen, den lagbundna samhällsförfattningen, familjebanden,

eganderätten, i korthet allt som för nutidens samhälle är heligt och

kärt, skulle vara bannlysta. De medel, som för ändamålets vinnande

användas, äro väsentligen att genom falska, vanstälda och hetsiga framställningar

af samhällsförhållandena, genom vädjande till do lägsta

lidelser och drifter samt genom förvillande af rättsbegreppen söka hos

den kroppsarbetande och mindre bemedlade befolkningen uppväcka

hat och fiendtlighet mot öfriga samhällsklasser, förakt och ohörsamhet

mot lag och myndigheter samt föreställning om rättmätigheten att använda

våld för vinnande af agitationens syften.

Här är naturligtvis ej tillfälle att vidare skildra denna egendomliga

rörelse, hvilken, närd som den är af vissa obestridliga sociala

missförhållanden och i synnerhet af de kroppsarbetande samhällsklassernas

missnöje med sin i många hänseenden betryckta och vanskliga

ställning, understundom visat eu utbredningsförmåga och smittosamhet,

som erinrar om förflutna tiders stora andliga farsoter. Der jordmånen

varit gynsam har den vuxit upp till eu fara för samhället,

mot hvilken lagstiftningen nödgats taga omfattande försigtighetsmått.

På andra ställen, såsom lyckligtvis i vårt land, der de sociala missförhållandena

icke äro tillspetsade i någon större skärpa, har den

»socialistiska» rörelsen, hvilken benämning är hos oss den allmännast

vedertagna, ännu icke hunnit så särdeles långt i sitt omstörtningsarbete.

Men dess historia är ganska lärorik i fråga om sättet för detta

arbetes utvecklingsgång. I begynnelsen möttes den ännu osäkra och

famlande agitationen endast med löje. Åhörarne kommo för att skaffa

sig eu glad stund vid åhörandet af en mängd orimliga, mer eller mindre

begripliga, från utlandet lånade fraser, framförda på ett mer eller

mindre löjeväckande sätt. Sjelfva polismyndigheterna tycktes betrakta

alltsammans mest såsom ett slags folknöje, der visserligen staten, religionen,

myndigheterna och arbetsgifvarne fingo uppbära hetsiga och

hårda tillmälen, men som dock i det hela just genom sakens orimlig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

het föreföll jemförelsevis oskadligt. Man synes i allmänhet ej hafva

misstänkt att här kunde föreligga de första svaga symptomen af en

verldsepidemi, för hvilken vårt lands invånare lika väl som andra

länders kunde vara mottagliga. Emellertid visade sig snart att agitationen

icke var oskadlig. Åhörarne började vänja sig vid de orimliga

utfallen; de bålstora slagorden blefvo upprepade och eftersagda, det

löjeväckande förflygtigades, men hetsigheten och de våldsamma fraserna

blefvo ett slags nödvändig krydda för folknöjet och dermed var

ock dettas oskadlighet försvunnen. Likasom i allmänhet vanan vid

dålig kost förderfvar smaken, blef här genom de hotfulla och vrängda

framställningarnes oaflåtliga upprepande rättskänslan småningom förvildad

och uppfattningen i allmänhet ensidig och skef. En del af giftet

inmängde sig i åhörarnes sinnen och genom det förenings- och associationsväsende,

hvilket är för vår tid så karakteristiskt, öppnades

tusentals kanaler för giftets vidare fortspridande.

När Nya Lagberedningen, som år 1884 erhållit uppdrag att ur

vissa synpunkter revidera allmänna Strafflagen, den 21 December 1886

afgaf sitt, ur det större arbetet utbrutna förslag till ändring i vissa

delar af 7, 10 och 11 kapitlen Strafflagen, hade vådan af ifrågavarande

agitationer ej undgått dess uppmärksamhet. I 14 § af 10 kap. inrymde

den derföre de nya bestämmelser angående ansvar för våld å person

eller egendom, hvilka sedermera upphöjdes till lag den 28 Oktober 1887.

I denna del yttrade sig Nya Lagberedningen på sätt som följer:

»Under det att nu gällande lag med straff belägger uppmaning till

vissa slag af förräderi och till uppror, äfven när uppmaningen icke

haft straffbar verkan, saknas hvarje särskild straffbestämmelse för

offentlig uppmaning till andra brott, hvadan för en dylik uppmaning

straff ej kan ifrågakomma, med mindre brott följt å uppmaningen och

denna kan betraktas såsom anstiftan till brottet. Detta måste anses

såsom en brist i vår lagstiftning. Ty, oafsedt det öppna trots mot

statens lagar, som alltid utmärker en dylik, offentligt framstäld uppmaning

till lagbrott, kan denna äfven innebära en så betänklig fara

för den allmänna säkerheten, att staten icke bör lemna densamma

ostraffad. Behofvet af ett rättsligt skydd mot offentliga uppmaningar

till brytande af samhällsordningen har också på senare tid gjort sig

allmänt känbart, och bestämmelser i sådant syfte hafva influtit i de

flesta nyare strafflagar.

Att, på sätt i den utländska lagstiftningen gemenligen skett, med

straff belägga hvarje uppmaning till en brottslig handling har dock

väckt betänkligheter. Ett stadgande i det syfte, hvarom nu är fråga,

Bill. till Riksd. Prot. 18S9. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

synes egentligen vara af behofvet påkalladt för sådana uppmaningar

till brott, livilka företrädesvis kunna tänkas blifva stälda till eu större

allmänhet och medföra fara för dess förledande till rättskränkningar af

svårare art eller större utsträckning. Bereduingen har derföre ansett

sig böra föreslå straffbestämmelse allenast för uppmaning till brott,

som innefatta våld å person eller egendom. Det ur denna synpunkt

utarbetade förslag till en ny 14 § i 10 kap. ansluter sig till förut i

samma kapitel befintliga stadganden, då det från 13 § hemtade uttrycket

»våld å person eller egendom» uppenbarligen sammanfaller

med hvad i 9 § kallas »göra våld å person eller bryta eller förstöra

hus, eller plundra eller förderfva annan egendom». Straffet för nu

ifrågavarande brott har Lagberedningen ansett lämpligen kunna bestämmas

till böter eller fängelse.»

Då detta lagärende den 14 Februari 1887 för propositions aflåtande

till Riksdagen förekom inför Eders Kongl. Maj:t i Statsrådet,

yppades angående den föreslagna 14 § i 10 kap. en skiljaktig mening.

I egenskap af Justitieråd närvarande i Statsrådet afgaf jag följande

yttrande:

»I mom. 1 af den föreslagna 14 § i 10 kap. Strafflagen förekommer

ett nytt stadgande om ansvar för offentlig uppmaning till våld

å person eller egendom. Såsom närmaste anledning till samma stadgande

anföres i Nya Lagberedningens motivering — utom saknaden i

vår lag af hvarje särskild straffbestämmelse för offentlig uppmaningtill

andra brott än förräderi och uppror — hufvudsakligen att »behofvet

af ett rättsligt skydd mot offentliga uppmaningar till brytande af

samhällsordningen på senare tid gjort sig allmänt känbart och att bestämmelser

i sådant syfte influtit i de flesta nyare strafflagar».

Detta yttrande samt beskaffenheten af de utländska lagbud, hvilka

synas vara dermed åsyftade, kunna svårligen undgå att framkalla den

föreställning, att det föreslagna nya stadgandet vore ämnadt att innebära

ett hittills saknadt korrektiv emot de under senare tid äfven i vårt land

så väl muntligen som i tryck så ofta förekommande våldsamt agitatoriska

framställningarna i sociala frågor. Mot det tillfälliga upploppet

och dess våldsgerningar mägtar staten ännu sätta den väpnade styrkan,

men detta medel är icke användbart emot de planmessiga sträfvandena

att genom ett systematiskt vanställande af samhällsförhållandena,

genom oaflåtlig! vädjande till de lägsta lidelser och drifter, genom förvillande

af rättsbegreppen, genom falska anklagelser och löften om

hämnd upphetsa en samhällsklass emot andra och undergräfva den bestående

stats- och samhällsordningen. Det smygande moraliska gift,

som sålunda af samvetslösa agitatorer, hvilka drifva uppviglingen såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

yrke, droppvis inympas på de okunniga och oerfarna, de af fattigdom

och lidanden hemsökta, kan slutligen äfven hos de eljest rättänkande

alstra en sinnesförfattning, uppfyld af jäsningsämnen och smittosamma

frön till våldsgerningar och andra brott, samt vida farligare för samhället

än den tillfälliga uppbrusningen vid ett upplopp. Det är också

företrädesvis emot sådana »uppmaningar till brytande af samhällsordningens)

som samhället uppenbarligen nu mera än tillförene kräfver skydd

och det är ock ett sådant skydd man redan i andra länder sökt bereda.

Om nu förslagets egentliga mening antages vara sådan den förenämnda

motiveringen synes antyda, torde det böra erinras att den begagnade

redaktionen icke i detta afseende fullt motsvarar ändamålet.

Med uttrycket våld å person eller egendom förstås nemligen så väl i den

nästföregående 13 § som ock öfverallt annorstädes i samma kap. allenast

ett direkt och omedelbart emot vissa föremål rigtadt fysiskt våld,

eller i allmänhet sådana våldsgerningar, som äro straffbara hufvudsakligen

enligt Strafflagens 14, 15, 19 eller 21 kap. Det är emellertid, i

synnerhet hvad tryckpressens alster angår, ytterst sällspord! att de

ifrågavarande agitationerna ikläda sig den sålunda angifna brutalaste

formen af ett hetsande till omedelbart, fysiskt våld emot bestämda individer

och egendomsobjekt. Vanligen — och deri ligger den egentliga

faran — predika de nödvändigheten af en våldsam och fullständig

omstörtning af den bestående samhällsordningen, upplösande af

familjebanden, förakt och ohörsamhet mot lag och laga myndigheter,

tvedrägt och förföljelse emellan hela samhällsklasser, krig på lif och

död mot vissa kategorier af samhällsmedlemmar, tillintetgörelse af

eganderätten eller konfiskation af motståndarnes egendom samt rättmätigheten

af våldsbragder och egendomsförstörelse i allmänhet såsom

medel för agitationens syften. Men på samma gång pläga åtminstone

de yrkesmessige agitatorerne med en viss försigtighet äfven uti sina

hetsigaste utlåtelser undvika att öppet uppvigla till omedelbart våld,

utan hänvisas vanligen de tillämnade våldsbragderna till en mer eller

mindre aflägsen framtid, då det i tysthet planmessigt organiserade omstörtningselementet

samlat tillräckliga krafter för att på en af ledarne

gifven signal bryta fram med öfverväldigande våldsmagt. I regeln

kunna de så beskaffade agitationerna icke hemfalla under det

föreslagna lagrummet, utan fortfara således att anses såsom tillåtliga.

För att rubricera dem såsom lagstridiga — hvarmed enligt 15 § följer

myndighets rätt att upplösa sammankomst, der sådana föredrag hållas

— erfordras uppenbarligen uttrycklig föreskrift i lagen, att icke allenast

den, som uppmanar till våld å person eller egendom, utan äfven

den, som eljest, på ett för den allmänna säkerheten till person eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

egendom hotande sätt, uppviglar till omstörtande af samhällsordningen

eller hetsar till tvedrägt och förföljelser hela samhällsklasser emellan,

gör sig till ansvar förfallen.

Skulle emellertid, hvad 14 § vidkommer, den förut antydda uppfattningen

af dess syfte, hvilken, såsom redan är nämndt, grundas

mera på motiveringen än på lagtexten, befinnas origtig, och anse ordningsmagtens

representanter förhållandena i vårt land ännu icke hafva

gestaltat sig så att ytterligare och mera effektiva skyddsåtgärder äro

oundgängliga, ega naturligtvis de erinringar jag här dristat framställa

icke någon vidare betydelse.»

Derpå genmälde dåvarande Chefen för Justitidepartementet:

»Efter min uppfattning har Nya Lagberedningen med sitt förslag

i 10 kap. 14 § Strafflagen ej åsyftat annat än att fylla en lucka i gällande

allmänna lagstiftning genom att stadga straff för samhällsordningen

störande uppmaningar till vissa af lagen redan med straff belagda

brott. Att derutöfver ingripa för att undertrycka vissa agitationer,

egnade att framkalla stämningar, som, om de lemnas att obehindradt

utveckla sig, möjligen kunde leda till våldsgerningar och andra

brott, är en uppgift, som visserligen icke kan anses vara för lagstiftningen

främmande, men på hvilken den dock icke bör inlåta sig, utan

att, såsom Justitierådet Örbom ock antyder, sådant finnes oundgängligen

nödigt. Då någon framställning i så omfattande syfte icke blifva

af ordningsmagtens närmaste handhafvare gjord, och det sätt, hvarpå

de omförmälda agitationerna hos oss bedrifvits, hittills icke utgjort

tillräcklig anledning för lagstiftaren att af eget initiativ taga frågan

om hand, anser jag mig fortfarande böra stanna vid ett förordande af

Nya Lagberedningens förslag i denna del.»

Af hvad sålunda i Statsrådet förekom framgår ganska tydligt, att

en lagstiftning, gående ut på att undertrycka »agitationer egnade att

framkalla stämningar, som: om de lemnas att obehindradt utveckla sig, möjligen

kunde leda till våldsgerningar och andra brott», icke då mötte något

principielt motstånd utan ansågs vara endast en tidsfråga, beroende

på vissa omständigheter, som kunde göra »oundgängligen nödigt» för

lagstiftaren att taga initiativ i frågan.

Efter min uppfattning föreligga nu sådana omständigheter af

oemotsäglig beviskraft. Enligt hvad allmänt bekant är har icke någon

förbättring i förhållandena inträdt under senare åren. I synnerhet inom

Malmöhus län har, enligt derom i sistlidne Mars af Kongl. Majrts Befallningshafvande

afgifven framställning'', antalet af socialistiska föreningar

och deras ledamöter ej obetydligt ökats. Agitationen bedrifves

numera äfven ute på landsbygden fullt yrkesmessigt, med samma syste
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

matiska hätskhet och vrånghet i framställningssätt som förut. Under

sistlidne vinter hafva rörelsens anhängare synts vilja mera öfvergå från

ord till handlingar, och anledningen härtill har icke varit något ekonomiskt

betryck bland arbetsklassen, utan uteslutande en planmessigt

och kraftigt bedrifven agitation.

Från hufvudstaden har under den sista tiden upprepade gånger

klagan försports från ordningsmagtens handhafvare deröfver att vid de

socialistiska folkmötena ofta förekommit utlåtelse!- oförenliga med samhällets

ordning och bestånd, men att till följd af lagstiftningens ofullständighet

polismyndigheterna nödgats passivt åhöra dessa. Samma

klagan har äfven försports från andra orter.

Hvad den socialistiska tryckpressens verksamhet beträffar, är den

på det närmaste förknippad med den muntliga agitationen och utvecklar

samma osunda och samhällsfiendtliga tendenser, hvilka torde vara

alltför allmänt kända att någon särskild redogörelse derför erfordras.

Till dessa förhållanden har nyligen kommit en särskild tilldragelse

af större betydenhet. tJag utbeder mig att derutinnan få citera den

framställning, som af öfverståthållareembetet, under hänvisning tillika

till föregående rapporter, den 26 nästlidne April i ämnet afgifvits:

»I dessa dagar hafva dock socialdemokraterna tagit ett steg, som

till äfventyrs kan komma att inleda ett nytt skede i den agitation, som

af dem bedrifves, och dermed möjligen äfven öka den fara, denna

agitation i och för sig onekligen innebär för det allmänna. Åtskilliga

öfver landet spridda föreningar, af hvilka några uteslutande, andra delvis

gjort till sin uppgift att verka för de socialistiska lärornas framgång,

hafva nemligen sammansluta sig till ett parti under benämning

»Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti» samt genom delegerade den

19, 20, 21 och 22 innevarande April i Stockholm hållit en kongress,

hvarvid partiet konstituerats samt flera socialdemokratien och arbetsklassen

rörande frågor dryftats, allt i enlighet med bilagda tryckta

dagordning, som närmare visar det nya partiets organisation och ändamål

samt de vid kongressen behandlade frågornas innebörd.

Bland dessa senare är frågan »om och under hvilka förutsättningar

partiet anser våld vara nödvändigt för genomförandet af dess

principer» företrädesvis värd att beaktas; och då den ställning, partiet

ämnar intaga i det afseende, denna fråga berör, mer än något annat

måste inverka bestämmande på omdömet, huruvida och i hvad mån

partiets uppkomst är egnad att tillföra samhället ökad fara, vill Öfverståthållareembetet

här anföra den resolution, kongressen i anledning af

den uppstäda frågan antog. Hen var af följande lydelse:

»Kongressen förklarar, att Sveriges socialdemokratiska parti i sin

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 44.

verksamhet för att organisera den svenska arbetareklassen till eröfrande

af den politiska magten endast vill begagna sig af sådana medel, som

motsvara folkets naturliga rättsmedvetande. Det nutidsprogram, vi

uppstält och arbeta för, är det bästa vittnesbördet om att vi ingalunda

för vår del sträfva efter eu våldsam revolution. Kongressen tillbakavisar

uttryckligen de dumdristiga planer, som understundom tillskrifvas

oss af våra fiender, att vi skulle vilja sätta hela arbetarerörelsen på

spel genom att utan tillräckligt stöd i folket försöka en eller annan

våldsam kupp. Tvärtom vill partiet fortfarande som hittills använda

hela sitt inflytande för att förebygga obetänksamma våldsamma utbrott

af folkets missnöje, bakom hvilka ingen tillräcklig magt skulle kunna

uppställas. Revolutioner kunna aldrig »göras», men skulle de styrandes

blindhet och egoism frammana den våldsamma revolutionen som förtviflans

sjelfhjelp, är vår plats gifven och vi redo att göra allt för att

åt folket eröfra och bevara så värdefulla frukter som möjligt af striden,

på det att dess offer ej må ha skett förgäfves.»

Jag torde utan fara för misstag kunna påstå att den omförmälda,

under påskhelgen hållna kongressen icke allenast af hufvudstadens

högsta ordningsmyndighet utan äfven af hela den upplysta meningen

i landet betraktas såsom en betydelsefull tilldragelse af det slag, som

berättigar, ja tvingar lagstiftaren till ett kraftigt initiativ i frågan.

Det socialdemokratiska elementet är i beredskap att skaffa sitt anhang

den nödiga sammanhållningen och ledningen i det öppna krig, hvari det

är inbegripet emot det kristna samhället. Kongressen har offentliggjort

en del af fälttågsplanen och sökt att åstadkomma en koncentration

af sina stridskrafter till verksammare agitation och möjligen till

blifvande våldsgerningar. Den har organiserat partiet under ledning

af »förtroendemän» och »distriktsstyrelser». De resolutioner, som å kongressen

antagits, ådagalägga till fullo partiets fiendtlighet mot samhällsordningen

och farligheten af dess sträfvauden. Ej nog med att man

öppet talar om våldet såsom yttersta utväg för den ombildning af

samhällsordningen, partiet fordrar; man uppmanar dessutom till inrättande

af rationalistiska och socialistiska skolor för att i tid inverka på

det uppväxande slägtet, och man lägger partivännerna på hjertat att

med alla lämpliga medel verka derhän, »att medborgarne i vapenrocken

under inga förevändningar låta sig brukas till våld mot de andra

medborgarnes frihet och rätt».

Hvad angår de närmare enskildheterna, torde det tillåtas mig att

hänvisa till de oemotsagda tidningsreferaten, hvilka, så ofullständiga

de än äro, gifva en aning om den oerhörda hänsynslöshet, hvarmed

partiet på grund af den nuvarande lagstiftningens skick anser sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4A.

kunna uppträda. Fiendtligheten och hotet mot religionen, samhället

och staten kunna ej tydligare än i partiets program skett åskådliggöras;

och dock torde hela räckvidden af partiets planer icke vara der

framlagd. Säkerligen döljer sig bakom de offentliggjorda resolutionerna

åtskilligt, som försigtigtvis tills vidare hålles hemligt bland de invigde.

Då jag i det föregående betecknat ifrågavarande kongress såsom

en tilldragelse, hvilken, sammanstäld med öfriga förut omnämnda förhållanden,

kunde och borde föranleda ett ingripande från lagstiftningens

sida, har jag dermed ingalunda velat säga att någon omedelbar

fara för omstörtningar och andra våldsgerningar är för handen. Partiets

anhängare äro ännu relativt få och svenska samhället eger, som

jag tror, i ovanlig grad motståndskraft mot det socialistiska sjukdomsgiftet.

Här är lyckligtvis ännu ingalunda fråga om lif eller död. Men

— oafsedt detta — synes mig tidpunkten för ett öppet uppträdande

å lagstiftningens väg vara kommen. Likasom man i allmänhet vid

sjukliga förhållanden icke bör vänta till dess sjukdomen hunnit den

dödliga krisen, är det statens pligt att ej dröja med sitt ingripande

tills det blir för sent. För hvarje svensk arbetare, som genom socialdemokratiens

uppviglingar bringas till förgätenhet af kristen tro och

samhällslydnad, till hat och illvilja mot ekonomiskt bättre lottade och

derigenom till otacksamhet och oförnöjsamhet med sin lott, ådrager sig

staten ett ansvar af tyngsta slag.

Det är just denna synpunkt, som jag här särskildt skulle önska

framhålla med anledning af andra dagens frågor och i synnerhet arbetarefrågan.

Konung och Riksdag, understödda af flertalet bland allvarliga

och tänkande personer i vårt land, hysa för denna fråga det lifligaste

intresse. Alla samhällets bästa krafter ena sig i sträfvanden att i

möjligaste grad höja och förbättra kroppsarbetarens ställning. Man

söker åstadkomma detta dels genom att visa aktning för arbetet, omvårdnad

om arbetarens bildning, omtanka för hans materiella välbefinnande,

dels genom att skydda honom mot arbetets faror och bereda

utväg till trygghet mot sjukdom, nöd och ålderdom. Allt detta sker

i ändamål att i möjligaste måtto afhjelpa de sociala ojemnheterna och

ingifva kroppsarbetaren aktning, vördnad och tillgifvenhet för det samhälle

han tillhör. I vårt land, der missförhållandena ej ännu tillspetsat

sig i all ytterlighet, synes ock ganska god utsigt vara att praktiskt

lösa några af de vigtigaste problemen i detta hänseende och lösa dem

utan öfverspända illusioner eller öfverdrifven sentimentalitet samt utan

våldsamma slitningar.

Men dessa ädla sträfvanden mötas af hinder från den sida, der

man minst bort vänta dem — arbetarne sjelfve eller rättare sagdt genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

de socialdemokratiska agitatorernas inverkan på de vilseledde arbetarne.

Sedan äfven i vårt land uppstått en klass af personer, hvilka drifva

dylika agitationer yrkesmessigt — och i synnerhet sedan desse sammanslutit

sig till en regelbunden organisation — kan man vara viss på

att allt hvad af staten eller arbetsgifvarne göres skall förvrängas, vanställas

och motarbetas i agitationens intresse. Agitatorerne lefva af

att hålla feberkrisen vid magt; hvarje lugnande medel är dem förhatligt.

Deras taktik är att sätta sinnena i jäsning, att förvilla arbetarnes

sunda omdöme, att förgifta förtroendet emellan arbetsgivare och

arbetstagare genom falska beskyllningar, att hos de senare uppamma

misstron och afundsamheten och på samma gång uppblåsa deras tillit

till den fysiska öfvermagt, som de påstå finnes hos den stora obändiga

massan. Ett oaflåtligt krigstillstånd är deras mål.

Beklagligtvis är detta mål ej särdeles svårt att uppnå. Om statens

och arbetsgifvarnes välvilliga uppoffringar mötas med förakt och

misstro, om alla ädla syften förvrängas, om klasshatet predikas såsom

en trosartikel och alla föreningsband emellan kroppsarbetarnes klass

och de öfrigas principielt afslitas, kommer naturligtvis mycket snart

eu tidpunkt, då välviljan tröttnar och tager slut — och klyftan vidgar

sig allt mera. När arbetare och arbetsgivare ömsesidigt begagna

hvarje tillfälle att öfverflygla hvarandra och öfva repressalier, då blir

icke allenast industrien och derigenom äfven hela samhället materielt,

lidande — utan dessutom inträder en moralisk förmörkelse, som kastar

djupa slagskuggor öfver framtiden.

Skall någon framgång kunna beredas åt samhällets sträfvanden

för arbetarefrågans lyckliga lösning — sträfvanden, som kräfva stora,

nästan oöfverskådliga offer — måste derföre i främsta rummet arbetarne

i möjligaste måtto fredas emot de falska profeter, hvilka afsigtligt

leda dem på villospår. Detta är samhällets pligt emot sig sjelf

och sina medlemmar, kroppsarbetare och alla andra.

Att man inom straffbarhetsgränsen bör inflytta ifrågavarande

socialdemokratiska agitationer sådana de esomoftast framträdt i vårt

land i form af uppmaningar till våldsgerningar och andra lagöfverträdelser,

till ohörsamhet och förakt mot lag och myndigheter, till förföljelse

mot andra samhällsklasser eller andra åtgärder, som kunna

hota eller äfventyra samhällets välfärd — derom torde väl numera

ingen tvekan råda. Enligt hvarje oförvilladt rättsmedvetande likasom

enligt lagens anda och mening äro de redan brottsliga. De onda afsigter

emot samhällsordningen, hvilka der yppas, och de vådliga följder,

som deraf för enskilda och allmänna intressen kunna befaras, äro

ojemförligt intensivare och svårare än många bland de gerningar, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

i strafflagen karakteriseras såsom förbrytelser. Hvad som behöfs är

endast en uttrycklig förklaring af gällande lagbestämmelser, hvarigenom

lagens bokstaf bringas i öfverensstämmelse med dess anda.

Emot förslagets bestämmelser om ansvar för missbrukande af

yttrandefriheten i vissa fall torde till äfventyrs den invändning kunna

göras, att man icke endast med straffhot kan betvinga en fiende af

dylikt slag. Utan tvifvel är detta sant; det erfordras i striden emot

den socialistiska farsoten äfven andra hjelpmedel. I främsta rummet

måste alla gode medborgare fortsätta sina bemödanden för arbetarefrågans

lösning och arbetsklassens lyftande så i sedligt som i materielt

hänseende. Det bästa stridssättet är att med oaflåtlig vaksamhet och

outtröttlig kärleksfullhet söka skingra arbetareklassens okunnighet

och fördomar emot andra samhällsklasser, att bringa honom sannfärdig

upplysning om den på kristendomens grund hvilande samhällsordningens

rätta natur och väsende, samt afslöja de socialistiska villomeningarnes

haltlöshet. Men detta är icke nog; allra minst kan man derio-enom

freda sig mot den yrkesmessiga agitationen. Samhället måste

understödja de enskilda och föregå dem med godt exempel derigenom

att det bestämdt uttalar sin förkastelsedom öfver agitatorerne. Statens

ändamål och värdighet tillåta icke någon passivitet gent emot ett samhällsondt,

som, om det finge obehindradt utveckla sig, hotar staten

med tillintetgörelse. Om än det befinnes omöjligt att med lagbestämmelser

mota alla de mångskiftande former, hvari agitatorerne förkläda

sin verksamhet, eller att fullständigt utskära alla försök att kringgå

lagbuden, så är det desto säkrare statens pligt att med skärpa uppträda

emot de gröfsta öfvergreppen.

I sammanhang härmed torde det tillåtas mig att vidröra några

förhållanden, hvilka ega närmaste samband med föreliggande lagförslag.

Någon inskränkning i församlingsfriheten och associationsrätten, sådana

de för närvarande faktiskt förefinnas i vårt land, är icke med förslaget

afsedd. Tvifvelsutan kan härutinnan komma att anmärkas såsom en

brist, att endast den i yttre handling framträdande uppviglingen, men icke

dennas källa, sjelfva den socialdemokratiska associationen, hemfalla

under den tillämnade nya lagen, och att således endast redskapet, men

ej den ledande viljan är dervid åtkomlig. I andra länder har man

såsom bekant utbildat en särskild lagstiftning emot associationer eller

föreningar, hvilkas uppgift och syfte anses samhällsfiendtliga. Möjligen

kan äfven hos oss komma en tidpunkt, då nödvändigheten kräfver särskilda

tvångsåtgärder i detta hänseende. Men ännu är ej, efter min

uppfattning, en sådan nödvändighet här för handen. Associationsrätten

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 29 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

är ett i nutidens samhälle så vigtig! och dyrbart moment samt spelar

i. det stora hela en så gagnande roll, att man, äfven om densamma

likasom andra goda gåfvor ej sällan missbrukas, bör så länge som möjligt

undvika ett våldsamt ingripande deri. Man bör äfven uppmärksamma

att genom tvångsåtgärder kan man gifva upphof åt hemliga

associationer, som äro farligare än de offentliga. Med tillhjelp af den

nya lagen bör man ännu kunna tygla de samhällsvådliga stämplingarne,

när de framträda i offentligheten såsom uppviglande handlingar — och

innan de sålunda framträdt i dagen må åtminstone tills vidare kunna

bero vid det öfvervakande en energisk ordningsmagt kan och bör

utöfva.

Hvad yttrandefriheten beträffar är äfven den en af dessa goda

gåfvor, som äro oumbärliga för nutidens samhällen och derför måste

med yttersta varsamhet behandlas. En hvar, som känner och uppskattar

värdet af det fria ordet, måste med djup grämelse erfara nödvändigheten

af inskränkningar deri. Jag har derföre ansett såsom en bjudande

pligt att i detta hänseende föreslå allenast det allra oundgängligaste,

hellre något för litet än något för mycket. Jemförelse]! med utlandets

lagstiftning gifver vid handen att det nu föreliggande förslaget i allmänhet

går mindre långt än utlandets. Om tillämpningen af förslagets

bestämmelser, såsom jag hoppas, kommer att af ordningsmagtens handhafvare

öfvervakas med tillbörligt nit och intresse samt med oblidkelig

skärpa mot de yrkesmessiga agitatorerne, är jag dock förvissad att man

kan väsentligen vinna det åsyftade målet — att skydda den arbetande

klassen mot den systematiska förgiftningen af de källor, till hvilka

den, för släckandet af sin törst efter kunskap och upplysning, allmännast

är hänvisad — och att undertrycka de gröfre och våldsammare

uppviglingarne emot det bestående samhället.

Då jag nu går att motivera de särskilda stadgandena i förslaget,

tillåter jag mig till en början erinra, att förslaget icke afser andra

yttranden och framställningar än sådana, som ske antingen muntligen

inför menighet eller folksamling eller i skrift, som utsprides. Det är

med afseende å den allmänna fara, anstöt och förargelse, dessa handlingar

åstadkomma, då de ske offentligen, som straffbestämmelser för

detta fall äro behöfliga.

Såsom jag förut omnämnt har nuvarande stadgandet i denna

paragraf om ansvar för uppmaning till våld å person eller egendom

genom den nya affattningen af 1 mom. blifvit utsträckt att gälla jemväl

om uppmaning till annan förbrytelse mot strafflagen. Att det icke

bör tillåtas någon att ostraffadt offentligen uppmana till stöld, mened,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 19''

förfalskning, eller andra handlingar, som strida mot strafflagen, har

synts mig vara en sjelfkär sak. Derigenom skulle rättssäkerheten

äfventyras och rättskänslan uppröras i allt för hög grad. De under

senare tider tillkomna utländska lagar och lagförslag innehålla också

allmänt straffbestämmelser mot offentlig uppmaning till straffbara handlingar.

Så är förhållandet med Tyska strafflagen (111 §), Nederländska

strafflagen (131 §), Ungerska strafflagen (171 §), Finska strafflagspropositionen

(16 kap. 9 §) och Österrikiska strafflagspropositionen

(115 §). Sistnämnda förslag går väsentligen längre, då detsamma tillika

stadgar straff för den, som offentligen prisar dylika handlingar (117 §).

I det tillagda mom. 2 föreslås straff för den, som offentligen söker

förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet eller eljest uppviglar

till åtgärd, som innebär hot mot samhällsordningen eller fara

för dess bestånd. Behofvet och rättmätigheten af dessa stadganden

torde med full klarhet framgå af hvad jag redan anfört. Liknande

bestämmelser finnas ock i utländska lagar och lagförslag. Sålunda

innehålla Tyska strafflagen (110 §), Ungerska strafflagen (172 §), Finska

strafflagspropositionen (16 kap. 9 §) och Österrikiska strafflagspropositionen

(115 §) stadganden angående ansvar för den, som offentligen

uppmanar till ohörsamhet mot lag eller behörig myndighets beslut,

samt nämnda båda lagar (130 §; 172 §) och Österrikiska strafflagspropositionen

(138 §) föreskrifter — i viss mån olika affattade — om straff

för den, hvilken offentligen retar till våldsgerningar, hat eller fiendtligheter

olika samhällsklasser emellan. 1 österrikiska strafflagspropositionen

finnas derjemte upptagna flera andra bestämmelser i detta ämne,

särskilt i 118, 139, 145 och 149 §§. Hit höra ock vissa stadganden

i utländska lagar om förenings- och församlingsfriheten, exempelvis i

Tyska s. k. socialistlagen.

Vid utarbetandet af föreliggande lagförslag har kommit under

allvarsamt öfvervägande, huruvida icke sådana offentliga framställningar,

hvilka syftade att reta olika samhällsklasser emot hvarandra, borde

i förslaget uttryckligt och särskildt omnämnas och med straffbeläggas.

Häremot hafva dock betänkligheter mött, som föranledt att förslaget

derutinnan fått förfalla, hufvudsakligen på det skäl att förhållandena

hos oss för närvarande ansetts icke med nödvändighet påkalla en sådan

åtgärd. Dylika framställningar äro dock ingalunda straffria, ty så vida

de antaga den våldsamma karakteren, att de innefatta uppmaning till

brott eller uppviglande till åtgärd, som innebär hot mot samhällsordningen

eller fara för dess bestånd, hemfalla de under de föreslagna

straffbestämmelserna.

Till förebyggande af missförstånd bör jag slutligen påpeka, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 , Kong!, Maj:ts Md. Proposition N:o 44.

de föreslagna nya stadgandena, om de antagas, icke komma att omedelbart

vinna tillämpning å framställningar, som ske i tryckt skritt.. Det

torde blifva en senare uppgift att söka bringa Tryckfrihetsförordningen

i detta hänseende till öfverensstämmelse med Strafflagen.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemlikt

87 § Regeringsformen antaga ifrågavarande lagförslag.»

Denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

bifalla; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas

nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. Boheman.

STOCKHOLM. ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. LU 1889:57 Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande n:o 56 öfver Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändr s. 1 i texten
  2. LU 1889:56 Lagutskottets Utlåtande N:o 56 s. 1 i texten