Sök i Ratio Lex

Med. förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö farts förhållanden

1890-02-21 · 72 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 64 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:23, Med. förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö farts förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Mapts Nåd. Proposition N:o 23.

1

N:o 23.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med. förslag till

förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjö farts förhållanden; gifven Stockholms

slott den 21 Februari 1890.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden i sammansatt

svenskt-norskt statsråd af den 19 Augusti 1889, den 14 sistlidne

Januari och denna dag samt i svenskt statsråd af denna dag, vill Kongl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del godkänna följande

Förslag

till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden.

Art. 1.

Om handelsgemenskapen landvägen mellan de förenade rikena.

§ 1-

Alla naturalster och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller

utländska, kunna från det ena af de förenade rikena till det andra

landvägen så väl ut- som införas, så vidt icke gällande karantänsföreskrifter

deremot lägga hinder i vägen eller eljest, efter hvad nedan i

denna § sägs, hinder deremot möter.

År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af vara i

allmänhet förbjuden, må sådant förbud göras gällande jemväl beträffanliih.

till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 12 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

de utförsel landvägen till det andra riket, dock icke i fråga om jern

och stål af alla slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i annat

fall, än då förbudet mot utförsel af sådana produkter har till ändamål

skogarnes bevarande eller förkofran.

Landvägen från ena riket till det andra må icke införas vara, hvars

frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,

och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet är till

införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara landvägen från ena

riket till det andra må ock kunna stadgas, om sådant i det senare riket

anses erforderligt af sanitära grunder eller till förebyggande af sjukdomar

på naturprodukter, som utgöra föremål för landets afvel. Får i

det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss beskaffenhet

eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild offentlig

kontroll, må införsel af sådan vara från det andra riket ega rum endast

s$, vidt varan uppfyller de i det förra riket för densamma stadgade

betingelser och kan vid införseln underkastas sådan undersökning, som

anses nödig för att kontrollera, att så är förhållandet.

§2.

Vara, hvars utförsel landvägen från ena riket till det andra enligt

§ 1 kan förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med tullafgift

till det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad.

Deremot må för varor, som från ena till andra riket landvägen utföras,

transitafgift icke ega rum.

För varor, tillverkade i det af rikena, från hvilket utförseln sker,

må ej heller exportpremier beviljas, äfvensom återbetalning af erlagd

tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska råämnen,

som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves, med

mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull.

§ 3''

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid

införsel landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

a) Socker, sirap och karameller (sockertillverkningar, hufvudsakligen

bestående af brändt eller kokadt socker),

b) Tobak och tobakstillverkningar,

c) Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och

luktvatten,

d) Malt och malttillverkningar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. <3

e) Brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat,

f) Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i

allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas;

g) Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på

strumpstol tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana

varor skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, erläggas en å klädernas hela vigt

beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna

för öfvertyget gällande tullsatser,

h) Väfnader, helt eller delvis tillverkade af linne-, hamp- eller

jutegarn, spunnet i annat land än Sverige eller Norge. För sådana

väfnader skall, när tullafgiften för detta garn är högre i det land, dit

införseln sker, än i det andra landet, erläggas en å väfnadens vigt

beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden mellan de i de båda länderna

för garnet gällande tullsatser. Ingår i väfnaden mer än ett slag

af sådant garn, beräknas tullafgiften efter det slag, för hvilket skilnaden

mellan tullsatserna i bägge, länderna är störst. Tullafgiften må

dock ej i något fall beräknas högre än den i det land, dit införseln

sker, för väfnaden i allmänhet gällande,

i) Jern- och stålvaror af följande slag: valsade eller smidda stänger

och plåtar samt spik, söm, tråd, kedjor och kettingar, helt eller

delvis tillverkade af i annat land än Sverige eller Norge framstäldt

råämne eller halffabrikat. För sådana varor skall, när tullafgiften å

nämnda råämne eller halffabrikat är högre i det land, dit införseln sker,

än i det andra landet, erläggas en å varans vigt beräknad tullafgift,

motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna för råämnet eller

lialffabrikatet gällande tullsatser. Tullafgiften må dock ej i något fall

beräknas högre än den i det land, dit införseln sker, för varan i allmänhet

gällande. Vid tillämpning af stadgandet i denna punkt skall

jern- och stålskrot, fallet i, ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt

fabrikat, anses såsom i detta rike framstäldt.

I de fall, som i nästa § sägs, må förenämnda varor, utom spelkort,

tullfritt föras från det ena riket till det andra.

År eu vara tillverkad i Sverige eller Norge af materialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i bägge rikena tullfria, anses sådan

vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete å

densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ligen förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning,

utom i de fall att bearbetningen endast består i:

l:o Förmalning, krossning, blandning, bakning, torkning, sigtning,

2:o Rensning (rectificering) af lysoljor,

3:o Fållning, kantning, bopsyning, förseende med linning, knappar,

fransar eller spetsar och dylikt,

4:o Målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan

ytbetäckning,

5:o Tvinning, sammanslagning, blekning, färgning-, tryckning eller

appretering af garn, snören och manufakturvaror,

6:o Sammansättning af delar medelst limning, spikning, nitning,

skrufning, lödning och dylikt,

7:o Formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning,

polering; eller

andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga bearbetningar,

hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här

förut uppräknade bearbetningar vara likstälda.

§ 4-

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, Indika äro underkastade såväl stämpelafgift som

tull, medgifvet att åt till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster

eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:

Bränvin och sprit samt dermed beredda drycker äfvensom vin,

alla slag, tillsammans 4 liter,

Bröd 20 kilogram,

Garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Kaffe och kaflesurrogat tillsammans 5 kilogram,

Malt 40 kilogram,

Risgryn 5 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 8 kilogram,

Spanmål, utom malt, omalen 150 kilogram,

malen 100 kilogram,

Tobak 1 kilogram,

Väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

Andra varor till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2->.

Tullfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som

i handelsafsigt. införas vare sig för att i vanlig ordning törsäljas

eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller

för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent

sådant fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, afgifva

skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas i handelsafsigt,

på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för resandes egen

räkning, skall försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas.

Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i vanlig

ordning tullbehandlas.

§ 5-

I fråga om införseltull för utländska varor, som i större partier

eller på annat sätt, än i föregående § sägs, från ena till andra

riket införas, galle i hvardera af dessa hvad angående dylika varors

införsel i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen från ena riket till det andra, skola, med hänsigt till

tullväsendet, anses såsom vore de landvägen införda, såvida de icke

antingen sjövägen transporterats till den strand åt nämnda färjställe

eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra rikets strand sedan skett,

eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart

sändas sjövägen vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af

de slag och till den myckenhet, att de äro tull underkastade, skall det

åligga att hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman eller

tullbetjent å afsändningsorten förse sig med behörig varuförpassning,

hvilken under transporten skall godset åtfölja.

Förpassningen skall vara stäld till ort, hvarest förtullning får

ega rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

§ 8-

Hvad afsändare!! för erhållande af förpassning har att iakttaga

stadgas i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860

angående varuförseln landvägen mellan de förenade rikena, Indika

stadganden äfvensom allt hvad såväl nämnda lagrum som §§ 8, 9, 10,

11 och 12 i nyss åberopade författning i öfrigt innehålla angående

förpassningens innehåll, varornas undersökning och tullbehandling,

tullkontrollen samt afsändarens ansvar, om varorna ej inom föreskrifven

tid till förpassningsorten framkomma, m. m. fortfarande skola lända

till efterrättelse, med iakttagande af de ändringar i eller tillägg till

desamma, som, särskildt i fråga om varuförsändelser på jernväg rikena

emellan, äro eller framdeles kunna blifva meddelade.

Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det

ena riket från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten

sker annorledes än på jernväg, den i ofvannämnda förordning

deri 12 Juli 1860 föreskrifna undersökning på afsändningsorten af

varornas beskaffenhet och myckenhet eftergifvas, derest varorna äro

så inpackade, att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering

och försegling kunna å dem anbringas, att derigenom full säkerhet

vinnes, att de icke utan plomberingens eller förseglingens skadande

kunna förändras eller mot ändra varor utbytas. Derest icke inom den

i § 12 åt nyssnämnda författning stadgade tid af tre månader från

den å varorna utfärdade förpassningens datum der föreskrifvet bevis,

att eu på sådant sätt afsänd och förpassad vara framkommit till bestämmelseorten

med orubbade sigill eller plomber, aflemnas till tullkammaren

på afgångsorten, skola, i fall den afsända varans beskaffenhet

och myckenhet kunna tillförlitligen ådagaläggas, de i berörda §

bestämda tullafgifter och böter hos förpassningstagaren eller hans löftesman

uttagas och i föreskrifven ordning vederbörande tullkassor tillställas,

hvaremot, derest tillförlitlig upplysning om varans beskaffenhet

och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren i afsändningsorten

har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttaga böter till

belopp af tio kronor för hvarje kilogram utaf det icke behörigen framkomna

varukollyts bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena

hälften tullkassan på afsändningsorten och den andra hälften tullkassan

på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska naturalster och tillverkningar skola, då de i

större partier eller på annat sätt, än i § 4 sägs, från ena till andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 23.

riket landvägen införas, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende

på införseln dem medgifna förmåner vara åtföljda af vederbörande tullkammarföreståndares

eller annan offentlig tjenstemans bevis, att varorna

äro af svensk eller norsk afvel eller tillverkning.

För erhållande af sådant bevis skall, då detsamma afser naturalster,

varuafsändaren till den myndighet, hos hvilken beviset begäres,

utlemna en under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att

varan blifvit inom landet frambragt.

Afser beviset åter andra varor, skall varuafsändaren till nämnda

myndighet aflemna en under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran,

att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad, med

uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt svenskt

eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår och om

beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe undergått.

Denna försäkran skall afgifvas af tillverkaren eller, der det visas, att

hinder derför möter, af annan person, som om varans tillverkning eger

noggrann kännedom, och skall till riktigheten bestyrkas af två trovärdige

män.

Ehvad dylik försäkran rörer naturalster eller andra varor, är

vederbörande myndighet pligtig att, om anledning dertill förekommer,

fordra jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att

kräfva vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen „af den eller

de personer, som afgifvit eller bestyrkt försäkran.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,

att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvan

omförmälda försäkran. Afser beviset sådana varor, som i § 3 litt. g,

h och i nämnas, skall detsamma derjemte innehålla så fullständig upplysning

om det utländska materialets beskaffenhet, att med ledning

deraf tullafgiften kan beräknas.

Bevis, hvarom i denna § sägs, må dock ej fordras för varor,

som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och hvilka

vederbörande tulltjensteman finner upperibaidigen vara alster af ortens

skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för flyttsaker,

gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor.

§ io.

Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och

den myckenhet, att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke

af behörig förpassning äro åtföljda, ansvare såsom för tullförsnillning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka

äro till införsel förbjudna, eller finnas vid undersökning å bestämmelseorten

flera eller färre eller andra slags varor, än som i medförd förpassning

äro upptagna, eller äro varorna eller emballagerna icke försedda

med de i förpassaingen omförmälda stämplar, sigill eller plomber,

ansvare den, som dermed beträdes, på sätt derom i allmänhet

stadgas i det rikes tullförfattningar, dit införseln skett.

§ 11.

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll

å in- och utförseln af varor landvägen från ena till andra riket, hvar

tredje månad tillsända hvarandra förteckningar å de varutransporter,

som med förpassningar landvägen från ena till andra riket under de

tre sistförflutna månaderna ankommit eller afgått; äfvensom de inbördes

skola lemna hvarandra underrättelser om de föreskrifter, som i

afseende å berörda kontroll tid efter annan kunna utfärdas.

Art. II.

Om svenska och morska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen

sjöledes mellan de förenade rikena.

§ l2-

Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller

däckande och af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de

der äro byggda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom

inhemska och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt må således,

utan afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk

ort eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska

varor, icke åläggas andra eller högre utgifter till kronan,

städer eller särskilda inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar

skola utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets

område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som

för inhemska fartyg och båtar äro bestämda,

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen

medgifna ömsesidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 9

handlingar, som till bestyrkande af deras nationalitet äro i hvartdera

riket föreskrift^.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende

på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i

Sverige icke vara underkastade andra eller högre afgifter vare sig till

kronan, städer eller särskilda inrättningar, än om de med svenska fartyg

in- eller utföras.

Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och

utförsel med svenska fartyg, ega rum.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter

ordalydelsen i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,

skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera

rikets fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat

eller lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda

§ är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag

af spanmål, malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet

är tullpligtig, skall erläggas half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit

passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och

varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat

derstädes.

I öfrigt kommer, beträffande såväl rättigheten till varors ut- eller

införsel sjöledes från ena till andra riket som beräkning af tullafgifterna

dervid, att i hvartdera riket till efterrättelse gälla hvad der angående

varors ut- eller införsel samt förtullning i allmänhet är eller

varder stadgadt.

§ 15-

Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande

af tull eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det

ena af rikena, derifrån till det andra utföras, skall ega tillämpning äfven

då utförseln sker sjöledes.

Bill. till Piksd. Prof. 1890. 1 Sand. 1 Afd. 12 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

§ 16.

För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter,

som enligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar

medgifna, skall det åligga den, som desamma från ena till andra riket

utskeppar, att förse sig med'' sådant bevis, att varorna äro af inhemsk

afvel eller tillverkning, som i § 9 finnes stadgadt för införsel landvägen.

§ 17.

I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen

är stadgadt skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar

tredje månad tillsända hvarandra förteckningar å de fartyg och laddningar,

som under de tre sistförflutna månaderna från ena till andra

riket ankommit eller afgått, samt i öfrig!, till kontroll å varors inoch

utförsel sjöledes mellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnda §

är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 instundande Juli, då

ock motsvarande föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar

att gälla, till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit,

sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

Då denna förordning träder i kraft, skall nådiga förordningen

den 29 Maj 1874 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden med deri genom nådiga förordningen den 1

Juli 1887 vidtagna ändringar upphöra att vara gällande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kong], nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

11

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i sammansatt svenskt-norskt statsråd å Stockholms slott

den 19 Augusti 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Åkerhielm,

Plans Excellens norske Herr Statsministern Gram,

Svenska Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Norska Statsråden: Arneberg,

Furu.

Sedan vid underdånig anmälan i sammansatt svenskt-norskt

statsråd den 24 Maj innevarande år ej mindre af Riksdagens den 11

Maj 1888 aflåtna underdåniga skrifvelse med anhållan, bland annat, det

täcktes Kongl. Maj:t med anledning af de beslut, Riksdagen fattat om

ändringar i tulltaxan, så fort ske kunde, inleda underhandlingar med

Norska Regeringen om sådana bestämmelser i den s. k. mellanrikslagen,

hvilka af Riksdagens omförmälda beslut med nödvändighet påkallades,

än äfven af de underdåniga utlåtanden, som med anledning häraf på

grund af särskilda nådiga befallningar afgifvits af den under den 18

Juni 1888 tillsatta tullkomitén samt Kommersekollegium och Generaltullstyrelsen,

Kongl. Maj:t förordnat, att Norska Regeringens yttrande

skulle inhemtas öfver chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre

von Essens vid nämnda föredragningstillfälle gjorda underdåniga

hemställan, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att, med anledning af Riksdagens

ofvan omförmälda skrifvelse samt hvad derefter i ämnet före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

kommit, förhandlingar mellan de båda länderna måtte företagas i syfte

att utarbeta förslag till ändrade bestämmelser rörande Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållauden att föreläggas de

båda ländernas representationer samt att för sådant ändamål hvartdera

landets regering skulle utse tre ombud, föredrog bemälde departementschef

nu en af Norska Regeringen den 13 innevarande månad aflåten,

till Finansdepartementet i afskrift öfverlemnad underdånig framställning,

deruti Regeringen, med förklarande att Regeringen ansåge den

från svensk sida framstälda önskan om revision af åtskilliga bestämmelser

i mellanrikslagstiftningen böra tillmötesgås och derföre tillstyrkte,

att frågan underkastades granskning af tre delegerade från

hvartdera af rikena, på sätt af chefen för det svenska Finansdepartementet

blifvit föreslaget, tillika uttalade den mening, att den gällande

lagstiftningen erbjöde otvifvelaktiga fördelar för båda rikenas industri

och handel, och att man borde söka bevara densamma oförändrad med

undantag för de antagligen jemförelsevis få områden, der det bestående

tillståndet måste erkännas hafva i erfarenheten visat sig medföra mera

känbara olägenheter för uågotdera af rikena, hvarjemte med särskild

hänsyn till den föreslagna utsträckta användningen af skilnadstull,

vare sig denna sattes till half tull eller bestämdes på annat sätt,

Regeringen ansett sig böra anmärka, att de hinder, en sådan tull skulle

komma att lägga i vägen för varuomsättningen, icke kunde mätas

efter tullens storlek, då det nemligen för den dagliga trafiken mellan

länderna måste anses vara af den största betydelse, att ingen tull

erlades och ingen formlig tullbehandliug egde rum.

I enlighet med statsrådets tillstyrkande behagade

bians Maj:t Konungen förordna, att, med anledning

af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 11

Mai 1888 samt hvad derefter i ämnet förekommit,

förhandlingar mellan de båda länderna skulle företagas

i syfte att utarbeta förslag till ändrade bestämmelser

rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden att föreläggas de båda ländernas

representationer; och förklarade Hans Maj:t Konungen

Sig vilja för sådant ändamål i hvartdera rikets

statsråd utse tre ombud.

In fidem protocolli:

G. Wilh. Smärling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

13

Protokoll öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms

slott den 14 Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens svenske Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens norske Herr Statsministern Gram,

Svenska Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Norska Statsråden: Arneberg,

Furu.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anförde:

»Med anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 Maj

1888 med anhållan om inledande af underhandlingar med Kongl. Norska

Regeringen om nya bestämmelser i nådiga förordningarne den 29 Maj

1874 och den 1 Juli 1887 angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden med mera samt hvad derefter i ämnet

förekommit har Eders Kongl. Maj:t i sammansatt svenskt och norskt

statsråd den 19 Augusti nästlidet år förordnat, att förhandlingar mellan

de båda länderna skulle företagas i syfte att utarbeta förslag till än
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

drade bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden att föreläggas de båda ländernas representationer,

äfvensom förklarat Sig vilja för sådant ändamål i hvardera

rikets statsråd utse tre ombud, hvarefter Eders Kongl. Maj:t i svenskt

statsråd samma dag till ombud att å Sveriges sida föra omförmälda

förhandlingar förordnat Statsrådet Friherre Albert Lars Evert Åkerhielm,

Generaltulldirektören Gustaf Walter Leopold Lönegren och Godsegaren

Erik Gustaf Boström.

Sedan förhandlingar mellan de för de båda länderna utsedda ombuden

pågått här i Stockholm från och med den 19 Oktober till och

med den 20 December nästlidet år samt meddelanden i ämnet derefter

egt rum mellan chefen för svenska Finansdepartementet och medlemmar

af härvarande norska statsrådsafdelning, föreligger nu ett förslag

till ändring af åtskilliga paragrafer i förenämnda nådiga förordningar,

hvilket förslag, afsedt att, derest det vinner godkännande, träda i

tillämpning den 1 Juli innevarande år, jag nu anhåller att få inför

Eders Kongl. Maj:t anmäla.»

Departementschefen uppläste härefter berörda förslag, hvilket

finnes detta protokoll bilagdt;

Och behagade Hans Maj:t Konungen på statsrådets

enhälliga tillstyrkande besluta, att öfver samma

förslag Kong!. Norska Regeringens yttrande skulle

inhemtas.

In fidem protocolli:

G. Louis De Geer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

15

Bilaga till protokollet den 14 Januari 1890.

Förslag till förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i nådiga förordningen

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

§ 1.

Alla naturalster och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller

utländska, kunna från det ena af de förenade rikena till det andra

landvägen så väl ut- som införas, så vidt icke gällande karantänsföreskrifter

deremot lägga hinder i vägen eller eljest, efter hvad nedan i

denna § sägs, hinder deremot möter.

År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af vara i

allmänhet förbjuden, må sådant förbud göras gällande jemväl beträffande

utförsel landvägen till det andra riket, dock icke i fråga om jern och

stål af alla slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i annat fall,

än då förbudet mot utförsel af sådana produkter har till ändamål

skogarnes bevarande eller förkofran.

Landvägen från ena riket till det andra må icke införas vara,

hvars frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,

och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet

är till införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara landvägen

från ena riket till det andra må ock kunna stadgas, om sådant i det

senare riket anses erforderligt af sanitära grunder eller till förebyggande

af sjukdomar på naturprodukter, som utgöra föremål för landets afvel.

Får i det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss

beskaffenhet eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild

offentlig kontroll, må införsel af sådan vara från det andra riket ega

rum endast så vidt varan uppfyller de i det förra riket för densamma

stadgade betingelser och kan vid införseln underkastas sådan undersökning,

som anses nödig för att kontrollera, att så är förhållandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

§ 2.

Vara, hvars utförsel landvägen från ena riket till det andra enligt

§ 1 kan förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med

tullafgift till det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad.

Deremot må för varor, som från ena till andra riket landvägen

utföras, transitafgift icke ega rum.

För varor, tillverkade i det af rikena, från b vilket utförseln sker,

må ej heller exportpremier beviljas, äfvensom återbetalning af erlagd

tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska råämnen,

som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves,

med mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

a) socker, sirap och karameller,

b) oförändradt,

c) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och

luktvatten,

d) oförändradt,

e) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat,

f) spelkort,

för bvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i

allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas;

g) oförändradt,

b) väfnader, helt eller delvis tillverkade af linne-, hamp- eller

jutegarn, spunnet i annat land än Sverige eller Norge. För sådana

väfnader skall, när tullafgiften för detta garn är högre i det land, dit

införseln sker, än i det andra landet, erläggas en å väfnadens vigt beräknad

tullafgift, motsvarande skilnaden mellan de i de båda länderna

för garnet gällande tullsatser. Ingår i väfnaden mer än ett slag af

sådant garn, beräknas tullafgiften efter det slag, för livilket skilnaden

mellan tullsatserna i begge länderna är störst. Tullafgiften må dock

ej i något fall beräknas högre än den i det land, dit införseln sker,

för väfnaden i allmänhet gällande,

i) jern- och stålvaror af följande slag: valsade eller smidda stänger

och plåtar samt spik, söm, tråd, kedjor och kettingar, helt eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

delvis tillverkade af i annat land än Sverige eller Norge framstäldt

råämne eller halffabrikat. För sådana varor skall, när tullafgiften å

nämnda råämne eller halffabrikat är högre i det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, erläggas en å varans vigt beräknad tullafgift,

motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna för råämnet

eller halffabrikatet gällande tullsatser. Tullafgiften må dock ej

i något fall beräknas''högre än den i det land, dit införseln sker, för

varan i allmänhet gällande.

Vid tillämpning af stadgandet i denna punkt skall jern- och stålskrot,

fallet i ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt fabrikat,

anses såsom i detta rike framstäldt.

I de fall, som i nästa § sägs, må förenämnda varor, utom spelkort,

tullfritt föras från det ena riket till det andra.

År en vara tillverkad i Sverige eller Norge af materialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses

sådan vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete

å densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänneligen

förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk

tillverkning, utom i de fall att bearbetningen endast består i:

l:o Förmalning, krossning, blandning, bakning, torkning, sigtning,

2:o oförändraclt,

3:o fållning, kantning, hopsyning, förseende med linning, knappar,

fransar eller spetsar och dylikt,

4:o målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan

vtbetäckning,

5:o tvinning, sammanslagning, blekning, färgning, tryckning eller

appretering af garn, snören och manufakturvaror,

6:o sammansättning af delar medelst limning, spikning, nitning,

skrufning, lödning och dylikt,

7:o formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning,

polering; eller

andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga bearbetningar,

hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här

förut uppräknade bearbetningar vara likstälda.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som

Bill. till Riksd. Prot. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

tull, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster

eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier,

nemligen:

Bränvin och sprit samt dermed beredda drycker äfvensom vin,

alla slag, tillsammans 4 liter,

Bröd 20 kilogram,

Garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Kaffe och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

Malt 40 kilogram,

Risgryn 5 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 8 kilogram,

Spanmål, utom malt, omalen 150 kilogram,

malen 100 kilogram,

Tobak 1 kilogram,

Väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

Andra varor till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor,

som i handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas

eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt, arbete, ej heller

för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent

sådant fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, afgifva

skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas i handelsafsigt,

på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för resandes egen

räkning, skall försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de

införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i

vanlig ordning tullbehandlas.

§ 5.

I fråga om införseltull för utländska varor, som i större partier

eller på annat sätt, än i föregående paragraf siig-s, från ena till andra

riket införas, gälle i hvartdera af dessa hvad angående dylika varors

införsel i allmänhet är eller varder stadgadt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

19

§ 6-

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen från ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet,

anses såsom vore de landvägen införda, såvida de icke antingen

sjövägen transporterats till den strand af nämnda färjställe eller

fjord, hvarifrån öfverföriugen till andra rikets strand sedan skett, eller

ock blifvit till denna senare öfverförde för att derifrån omedelbart sändas

sjövägen vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor

af de slag och till den myckenhet, att de äro tull underkastade, skall

det åligga att hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman eller

tullbetjent å afsändningsorten förse sig med behörig varuförpassning,

hvilken under transporten skall godset åtfölja.

Förpassningen skall vara stöld till ort, hvarest förtullning får

ega rum.

§ 8.

Oförändrad.

§ 9.

Svenska och norska naturalster och tillverkningar skola, då de i

större partier eller på annat sätt, än i § 4 sägs, från ena till andra

riket landvägen införas, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende

på införseln dem medgifna förmåner vara åtföljda af vederbörande

tullkammarföreståndares eller annan offentlig tjenstemans bevis, att

varorna äro af svensk eller norsk afvel eller tillverkning.

För erhållande af sådant bevis skall, då detsamma afser naturalster,

varuafsändaren till den myndighet, hos hvilken beviset begäres,

aflemna en under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att

varan blifvit inom landet frambragt.

Afser beviset åter andra varor, skall varuafsändaren till nämnda

myndighet aflemna en under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran,

att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad, med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kornjl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 23.''

uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt svenskt

eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår och om

beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe undergått.

Denna försäkran skall afgifvas af tillverkaren eller, der det visas, att

hinder derför möter, af annan person, som om varans tillverkning

eger noggrann kännedom, och skall till riktigheten bestyrkas af två

trovärdige män.

Ehvad dylik försäkran rörer naturalster eller andra varor, är

vederbörande myndighet pligtig att, om anledning dertill förekommer,

fordra jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att

kräfva vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de

personer, som afgifvit eller bestyrkt försäkran.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,

att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvan

omförmälda försäkran. Afser beviset sådana varor, som i § 3 litt. g,

h och i nämnas, skall detsamma derjemte innehålla så fullständig

uppösning om det utländska materialets beskaffenhet, att med ledning

deraf tullafgiften kan beräknas.

Bevis, hvarom i denna paragraf sägs, må dock ej fordras för

varor, som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och

hvilka vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen vara alster af

ortens skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för

flyttsaker, gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke

öfverstiger 200 kronor.

§§ 10—15.

Oförändrade.

§ 16-

För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter,

som enligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar

medgifna, skall det åligga den, som desamma från ena till andra

riket utskeppar, att förse sig med sådant bevis, att varorna äro af inhemsk

afvel eller tillverkning, som i § 9 finnes stadgadt för införsel

landvägen.

§§ 17 och 18.

Oförändrade.

Lagen träder i kraft den 1 Juli 1890.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23

21

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen

i sammansatt svenskt-novskt statsråd å Stockholms slott

den 21 Februari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens svenske Herr Statsministern Friherre Åkkrhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens norske Herr Statsministern Gram,

Svenska Statsråden: Friherre von Ottek,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Norska Statsråden: Arneberg,

Furu.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anmälde i underdånighet, att Kongl. Norska Regeringen, på grund af

Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 14 sistlidne Januari, under den 25 i

samma månad afgifvit utlåtande angående det i sammansatta statsrådets

protokoll för förstnämnde dag intagna förslag till ändringar i

nådiga förordningarne den 29 Maj 1874 och den 1 Juli 1887 angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

Föredragande departementschefen anförde härefter:

»Grunddragen i 1874 års mellanrikslag voro, hvad den egentliga

handelsgemenskapen mellan rikena beträffar, att svenska eller norska

naturalster eller tillverkningar skulle vid införsel från det ena riket

till det andra vara fria från tullafgifter med undantag af socker och

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 >

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap, tobak och tobakstillverkniugar,

bränvin och sprit, alla slag, malt och malttillverkningar,

bränd t eller målet kaffe samt spelkort, för hvilka varor i allmänhet hel

lull skulle erläggas; att för alla utländska varor, som från ena riket

infördes till det andra, hel tull skulle erläggas; samt att vissa smärre

qvantiteter eljest tullpligtiga varor vid resa öfver gränsen fiuge tullfritt

medföras. Rörande arten eller graden af den bearbetning eller

förädling, ett utländskt råämne eller halffabrikat skulle i ena landet

hafva undergått, lör att den sålunda bearbetade eller förädlade varan

skulle vid införsel i det andra anses såsom inom det förra landet

tillverkad, innehöll lagen inga föreskrifter.

Genom nådiga förordningen den 1 Juli 1887 vidtogos i mellanrikslagens

ursprungliga lydelse vissa förändringar, hvilka hufvudsakligen

framkallats al vunnen erfarenhet derom, att den vidsträckta

omfattning af begreppet inhemsk tillverkning, som lagen medgaf, föranledde

en med densamma ej afsedd vinst på olikheten i tullsatser

uti de båda rikena, att den vid resa öfver gränsen för vissa smärre

partier tullpligtiga varor medgifna tullfrihet stundom missbrukades i

handelsafsigt, samt att lagens bestämmelser om produktionsbevis icke

gåfvo önskad tillförlitlighet åt nämnda bevis.

Till förebyggande af de olägenheter, lagen i förstnämnda hänseende

visat sig medföra, blef begreppet inhemsk tillverkning närmare

bestämdt sålunda:

att vara, som vore tillverkad i Sverige eller Norge af materialier,

antingen producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, skulle

anses utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete å

densamma blifvit, nedlagdt; samt

att, om varan åter vore tillverkad, helt eller delvis, af utländska

i någotdera riket tullpligtiga ämnen, och det derå nedlagda arbetet

kunde hänföras till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet

a 11 män ligen förstodes, sådan vara ock skulle räknas till svensk eller

norsk tillverkning, utom i de fall, att bearbetningen endast bestode i

1) förmalning, krossning eller blandning, 2) rensning (rectificering) af

lysoljor, 3) fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar

eller spetsar och dylikt, 4) målning, lackering, bronsering eller annan

öfverstrykning samt 5) tvinning, blekning, färgning, tryckning eller

appretering af garn och manufakturvaror.

Härjemte blef för ett varuslag, kläder, stadgad skilnadstull så,

att, då öfver ty ge t vore väfdt, sticknät, knutet eller''på strumpstol tillverkadt

i annat land än Sverige eller Norge, och tullafgiften för öfvertyget

vore högre i det land, dit införseln skedde, än i det andra landet,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Rongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

23

eu å klädernas hela vigt beräknad tullafgift skulle erläggas, motsvarande

skilnaden mellan de i de båda länderna för öfvertyget gällande

tullsatser.

I lagen infördes vidare, med afseende å öfriga deri anmärkta brister,

föreskrifter derom,

att den i lagens § 4 omförmälda tullfrihet för vissa smärre partier

af tullpligtiga varor icke skulle gälla varor, som i handelsafsigt införas;

samt

att för erhållande af produktionsbevis varuafsändaren skulle till

den myndighet, hos hvilken beviset begäres, aflemna en på heder och

tro afgifven skriftlig försäkran, att varan blifvit å uppgifvet ställe inom

landet tillverkad, med uppgift tillika, huruvida varan vore tillverkad af

enbart svenskt eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri

inginge och om beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta

ställe undergått; och skulle denna försäkran vara utfärdad af tillverkaren

eller, om hinder härför mötte, af två trovärdige män, som om varans tillkomst

egde tillförlitlig kännedom, vederbörande myndighet ändock obetaget

att fordra jemväl annan bevisning för varans inhemska ursprung.

Den af Eders Kongl. Maj:t den 18 Juni 1888 tillsatta tullkomité,

som enligt Eders Kongl. Maj ds nådiga föreskrift af samma dag

haft att yttra sig beträffande de ändringar i gällande stadganden rörande

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

som af då vidtagna eller af Riksdagen beslutade ändringar i tulltaxan

kunde påkallas, bär i sitt under den 22 December 1888 i ämnet afgifna

betänkande, under erinran att 1874 års mellanrikslag hvilade på principen

om tullfrihet för alla inhemska varor och allt inhemskt arbete

samt full tull för rent utländska varor, anfört, att lagen dermed gåfve

den gynnade behandlingen störsfa möjliga omfattning. Inhemska varor

kunde nemligen vara af två slag. Det ena utgjordes af inhemska

naturalster och inom ettdera riket gjorda tillverkningar eller bearbetningar

deraf; det andra utgjordes helt eller delvis af utländska råämnen

eller halffabrikat, som inom ettdera riket undergått någon bearbetning.

1874 års mellanrikslag gåfve tullfrihet äfven åt sist nämnda kategori;

och det vore just denna vidsträckta omfattning af begreppet »inhemsk

tillverkning», som utgjorde lagens stora svaghet och hvarifrån flertalet

anmärkta olägenheter ledde sitt ursprung. Härigenom uppstode, då de

båda rikena hade vidt skilda tullsatser på samma varor, tillfälle till den

stora spekulation på tulldifferens, som varit föremål för klagan och

som helt och hållet strede emot lagens anda och syfte. 1887 års förändring

af åtskilliga paragrafer i 1874 års lag hade hufvudsakligen

varit riktad mot denna svåra olägenhet, men var redan då otillräcklig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

och hade genom 1888 års Riksdags beslut angående höjda och åsätta

nya tullar blifvit det än mera. Komitén hade derföre ansett sin uppgift

vara att framlägga ett förslag, hvarigenom förut nämnda olägenhet

eller möjligheten till vinst på tulldifferens förebygdes eller åtminstone

reducerades till ett minimum, utan att derigenom den nuvarande

samfärdseln mellan de begge länderna alltför mycket inskränktes.

Enligt hvad komitén förmäler hade i detta afseende blifvit inom

komitén väckta åtskilliga förslag i syfte att bygga mellanrikslagens

hithörande bestämmelser på sådana grunder, att ifrågavarande bestämmelser

skulle kunna eg a fortfarande giltighet, oberoende af de ändringar,

som tid efter annan kunde komma att ega rum i de båda ländernas

tulltaxor. Komiténs flertal hade emellertid funnit dessa förslag allt

för väsentligt afvika från den princip, som läge till grund för 1874

års mellanrikslag, och hade derföre, under uttalande af den åsigt att

verkningarne af det införda nya tullsystemet borde afvaktas, innan förslag

af mera genomgripande natur framstäldes, ansett sig böra framlägga

ett förslag, hvilket endast afsåge att med fullföljande af den

väg, som i 1887 års förordning blifvit beträdd, afhjelpa de olägenheter,

som redan gjort sig känbara. Då klagomål hufvudsakligen

förnummits deröfver, att den i sistnämnda förordning meddelade förteckning

å de mindre väsentliga bearbetningar, som ej Ange naturalisera

utländska tullpligtiga ämnen, ej vore nog uttömmande, hade

komitén sökt komplettera densamma; och då det dessutom egentligen

vore idkare af linne-, jute- och hampindustrierna samt jernhandteringen,

hvilka klagat öfver en ojemn och obillig konkurrens från norsk sida,

hade komitén sökt afhjelpa donna olägenhet genom att på alster af

nämnda industrier tillämpa samma princip, som 1887 års förordning

uppstält i afseende på kläder, d. v. s. principen om eu efter varans

hela vigt beräknad skilnadstull på materialet.

Tre af komiténs ledamöter hafva emellertid varit af afvikande

mening, i det de ansett komitén hafva bort söka utarbeta ett förslag

till mellanrikslag, som kunde blifva bestående en längre tid, oberoende

af de förändringar, som de särskilda rikenas tulltaxor under samma

tid möjligen kunde komma att undergå. Två af dessa ledamöter hafva

ansett detta ändamål kunna uppnås på den väg, att varor, tillverkade

i Sverige eller Norge helt eller delvis af utländska i det land, dit varorna

föras, tullpligtiga materialier, förklarades skola vid införsel från

det ena riket till det andra draga hälften af den dessa varor åsätta

tull, utom i vissa angifna fall, då på grund af bearbetningens mindre

väsentliga beskaffenhet hel tull borde erläggas. Den tredje af nyss

omförmälda reservanter har deremot ansett varor af nu ifrågavarande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

kategori enligt regeln böra beläggas med hela den tull, som dertill använda

utländska materialier bort draga i det land, dit varan föres.

Kommersekollegium och Generaltullstyrelsen hafva i sitt under

den 2 April 1889 i ämnet afgifna underdåniga utlåtande förklarat sig

anse den blifvande lagförändringen böra afse mellanrikslagstiftniDgens

nöjaktiga ordnande för någon längre framtid och hafva af denna anledning

äfvensom på i öfrigt anförda skäl förmält sig icke kunna biträda

tullkomiténs förslag. Beträffande sättet för lösningen af förevarande

fråga hafva deremot embetsverken varit af sinsemellan olika meningar.

Kommersekollegium har för sin del anfört, att botemedlet mot

den genom tulldifferenserna uppkommande orättvisa vore till sin princip

lätt funnet, nemligen sålunda att vid införsel från det land, der tull

icke funnes åsatt råämnen och halffabrikat eller som å dem hade de

lägre tullafgifterna, till det land, der det motsatta förhållandet egde rum,

varor, tillverkade af ifrågavarande råämnen eller halffabrikat, pålades

tullafgifter till lika belopp med skilnaderna i tullafgifterna å de för

tillverkningen använda råämnen eller halffabrikat. Denna princip, som

i 1887 års författning vore tillämpad i fråga om kläder, skulle likväl,

derest densamma uppstäldes såsom allmän regel och tillämpades på det

sätt, att, såsom för närvarande egde rum i fråga om kläder, olikheterna

i tullafgifterna för de materialier, hvilka för varans beredning

blifvit använda, först vid varans tullbehandling beräknades, komma att

ur tullteknisk synpunkt ställa alltför höga prof på tullförvaltningspersonalen

och i synnerhet på gränstullbevakningen. Af omförmälda

grunds antagande följde emellertid, enligt Kollega mening, ingalunda,

att skilnadstullens belopp nödvändigt måste uträknas vid hvarje säi-- skildt tullbehandlingstillfälle, utan ansåge Kollegium grundsatsen kunna

och böra genomföras på det sätt, att för de i tulltaxan upptagna varor,

för livilkas beredning i båda eller någotdera af länderna utländska,

tullpligtiga råämnen eller halffabrikat begagnades, beloppet af olikheterna

i de för dessa råämnen eller halffabrikat bestämda tullafgifterna

på förhand beräknades och för den tullenhet, efter hvilken den färdiga

varan skulle tullbehandlas, bestämdes, hvarigenom i alla förekommande

fall lätthet, säkerhet och likformighet vid tullbehandlingen skulle ernås.

Kollegium ansåge derföre frågan böra lösas på det sätt, att i §

3 af mellanrikslagen infördes ett stadgande af innehåll, att i afseende

å varor, tillverkade af utländska materialier, det stode hvardera

riket fritt att pålägga skilnadstullar, hvilka dock i intet fall finge

för någon sådan vara öfverstiga beloppet af skilnaderna i de tullafgifter

hvilka i de särskilda ländernas tulltaxor funnes bestämda för de

Bill. till Biksd. Prof. 3890. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

utländska material ier, som för varornas tillverkning vore väsentliga och

i dem ingått, samt att för iakttagande häraf mellanrikslagen skulle åtföljas

af eu förteckning å de varor, för hvilka skilnadstullar inom hvardera

landet ifrågakomme, och ä de belopp, till hvilka för dessa varor

olikheterna i tullafgifterna för till dem använda utländska materialier

uppginge enligt af båda ländernas tullstyrelser uppgjord och af regeringarna

godkänd beräkning. Berörda förteckning skulle vara underkastad

förändringar, när helst sådana af förändringar i tulltaxorna eller eljest

till följd af förändringar i tillverkningarnas beskaffenhet påkallades,

och införandet af sådana förändringar, hvilka antagligen skulle komma

att beröra endast få varuartiklar, borde icke kunna medföra några betydande

svårigheter och omgångar.

För hvardera landet skulle det stå öppet att i alla de fall, i

hvilka skada för varutillverkare ansåges uppkomma till följd af lägre

tull i grannriket å ett för någon vara brukligt utländskt råämne, pålägga

samma vara, när den, tillverkad i grannriket, derifrån utan rent

produktionsbevis infördes, eu skilnadstull till samma eller lägre belopp

än det, som på grund af mellanrikslagens bestämmelse blifvit för varan

i förteckningen angifvet. På samma sätt som tulltaxorna och

liktidigt med dem eller oftare, derest omständigheterna dertill gåfve

anledning, skulle taxor å skilnadstullarna utfärdas.

Generaltullstyrelsen åter har tillstyrkt, att förut omförmälda, af

två reservanter inom tullkomitén framstapla förslag om half tull vid

införseln af varor, helt eller delvis tillverkade af utländska tullpligtiga

materialier, måtte i hufvudsak läggas till grund vid utarbetandet af

den blifvande författningen.

Med gällande lagstiftning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden har, förutom underlättande i allmänhet

af samfärdseln mellan de båda länderna, hufvudsakligen åsyftats

att genom medgifvande af ömsesidig tullfrihet för inhemska naturalster

och tillverkningar utvidga de båda ländernas af tullafgifter

oberoende handelsområde. Förverkligandet af detta syfte har icke

mott svårighet, så vidt fråga varit om naturalster eller om sådana

varor, hvilka tillverkats af inhemska eller utländska i det land,

dit varan föres, tullfria råämnen eller halffabrikat, och ej heller

beträffande varor, som helt eller delvis äro tillverkade af utländska,

i det andra landet tullpligtiga råämnen eller halffabrikat, när tullen

för dessa råämnen eller halffabrikat är densamma i båda länderna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

År åter tullen å de för varan använda utländska råämnen eller halffabrikat

i de båda länderna olika, varder förhållandet ett annat. Medgifves

i detta fall oinskränkt tullfrihet, möj liggöres för fabriker och

handtverkare inom det land, som har den lägre tullafgiften, att af utländska

råämnen med mindre kostnad tillverka samma varor som de,

hvilka, med användning af samma råämnen, produceras af fabriker eller

handtverkare i det land, som har den högre tullafgiften, hvarigenom

de förstnämnda yrkesidkarne till fördel för sig, men till skada för de

sistnämnda kunna undersälja dessa. Då den princip om ömsesidig tullfrihet

för inhemska tillverkningar, på hvilken mellanrikslagstiftningen

är bygd — tillämpad å varor, som helt eller delvis tillverkats af

utländska råämnen — kräfver tullfrihet, förutom för den del af råämnena,

som är af inhemskt ursprung, endast för det å råämnena

nedlagda arbetets värde för att afsättningen af alstren af detta arbete

må kunna försiggå under lika gynsamma förhållanden i det andra

landet som i det egna, skulle deremot under nyssnämnda förhållanden

den oinskränkta tullfriheten medföra, att alster af omförmälda slag i

det förra landet afsattes under gynsammare förhållanden än i det senare,

och att sålunda näringsidkarne i det land, som hade de lägre tullsatserna,

vid afsättning i det andra landet bereddes en af ifrågavarande

lagstiftning alldeles icke afsedd och med grunderna för densamma

ingalunda förenlig vinst. Då Sverige redan före år 1888 i allmänhet

hade högre tullsatser än Norge, gjorde sig olägenheterna af den i

1874 års mellanrikslag medgifna oinskränkta inbördes tullfrihet för

»tillverkningar», ehvad i dessa inginge inhemska eller utländska råämnen,

allt mera känbara och framkallade slutligen de ändringar i

nämnda lag, som innefattas i nådiga förordningen den 1 Juli 1887.

De ändringar i den svenska tullagstiftningen, som egde rum år 1888,

i det att tullsatserna å en del varor icke oväsentligt höjdes och andra

förut tullfria varor belädes med tull, hafva i åtskilliga fall öppnat nya

tillfällen till vinst på tulldifferensen eller ökat redan befintliga. Åt

behofvet att genom nya lagstiftningsåtgärder undanrödja de olägenheter,

som kunna häraf blifva en följd, har Riksdagen i dess underdåniga

skrifvelse den 11 Maj 1888 gifvit uttryck.

Eders Kongl. Maj:t lärer icke finna nödigt, att jag inför Eders

Kongl. Maj:t närmare utvecklar den stora betydelsen för båda de förenade

rikena af den i mellanrikslagstiftningen antagna grundsats om ömsesidig

tullfrihet för inhemska naturalster och tillverkningar. Den utvidgning

af det inhemska handelsområdet, som härigenom vinnes, medför

icke allenast ökad och lättad afsättning för hvartdera landets produkter,

utan möjliggör äfven en fördelning af arbetet mellan de båda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

länderna derigenom, att. fabriker, som tillverka samma grupp af varor,

kunna i hvartdera landet inskränka sig till tillverkningen af de särskilda

varor eller klasser af varor, hvilkas frambringande mest lämpar

sig för landets egendomliga förhållanden, hvaremot, med ett inskränktare

afsättningsområde, samma fabriker icke skulle kunna påräkna afsättning

för hela sin tillverkning, derest den vore till arten sålunda

begränsad, utan skulle nödgas med väsentligt ökade produktionskostnader

tillverka en mängd olika varor, tillhörande samma grupp. Att

bryta med nämnda mellanrikslagstiftningens hufvudgrundsats bör derföre

icke utan mycket starka skäl ifrågakomma, lika litet som det för

närvarande kan anses af behofvet med nödvändighet påkalladt, utan

bör fastmer såsom mål för det lagändringsarbete, som nu är i fråga,

uppställas att, med bibehållande af grundsatsen om ömsesidig tullfrihet

för det inhemska arbetets alster, söka åt de lagstadganden, som innebära

denna grundsats, gifva en sådan affattning, att de må befordra det

syftemål, som med dem varit afsedt, men icke derutöfver medföra verkningar,

som icke af lagstiftaren varit beräknade och som i väsentlig

mån måste förrycka betydelsen och förringa fördelarne af den nämnda

grundsatsen.

Man kan tänka sig, att den såsom nödvändig erkända lagändringen

skulle kunna genomföras på två skilda vägar. Antingen kan man,

med fullföljande af den år 1887 beträdda väg, söka för de särskilda fall,

der olägenheter verkligen uppstått af olikheten i de båda ländernas

tullsatser för råämnen eller halffabrikat, meddela specialbestämmelser i

sylte att inom de rigtiga gränserna återföra den i dessa fall genom

olikheterna i tullafgifter utöfver sitt rätta mått utsträckta grundsatsen

om tullfrihet för det inhemska arbetets alster. Eller ock kan man,

med en mera genomgripande ändring i mellanrikslagens nuvarande

affattning, söka att i lagen åt den ifrågavarande grundsatsen gifva ett

så allmängiltigt uttryck, att samma grundsats, oberoende af de ändringar,

som kunna eg a rum i de båda ländernas tulltaxor, och utan att dessa

ändringar må behöfva påkalla motsvarande ändringar i mellanrikslagen,

kan bibehålla sin fulla giltighet. I principen kan det icke förnekas,

att ju den senare utvägen skulle ega ett afgjordt företräde. Täta

ändringar i en författning äro aldrig önskvärda, allra minst då författningen

är af unionel natur, och ändringarne måste utgöra resultatet

af omfattande förhandlingar ej mindre inom än mellan de särskilda

länderna. Också föreligga, såsom jag redan haft tillfälle att inför

Eders Kongl. Maj:t omförmäla, åtskilliga förslag, som åsyfta ordnandet

lör eu längre framtid af den nu ifrågavarande delen af mellanrikslagstiftningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

Af dessa förslag har det af en reservant i tullkomitén omfattade

att belägga den färdiga varan med hela den tull, som dertill använda

utländska materialier bort draga i det land, dit varan föres,

med skäl föranledt den anmärkning, att, då sålunda för de i varan ingående

utländska materialier kornme att erläggas full tull, äfven om

tull till samma eller högre belopp förut blifvit för materialierna erlagd

i det land, der tillverkningen egt rum, förslaget komme att medföra

en verkan, som med den ifrågasatta lagändringen icke vore åsyftad.

Förslaget, som i öfrigt ansetts ställa alltför stora fordringar på produktionsbevisen,

har icke heller tillvunnit sig någon allmännare tillslutning.

Det af två reservanter inom tullkomitén framstälda och af Generaltullstyrelsen

biträdda förslaget att vid införseln i det ena riket med

half tull belägga varor, som inom det andra helt eller delvis tillverkats

af utländska materialier, erbjuder framför öfriga förslag den afsevärda

fördelen att vara lätt att tillämpa. Men då enligt detta förslag den

färdiga varan skulle påföras eu tullafgift, hvars belopp vore satt i

visst förhållande, icke till tullsatsen å de i varan ingående materialier,

utan till tullsatsen å utländska färdiga varor af enahanda slag, skulle,

med antagande af detta förslag, det förut angifna syftemålet med den

ifrågasatta lagändringen, eller att, med bevarande af principen om tullfrihet

för det inhemska arbetet, söka förebygga möjlighet af vinst på

tulldifferensen, endast kunna vinnas under den förutsättning, att skilnaderna

mellan de olika tullafgifterna på råämnen och halffabrikat i Sverige

och Norge i allmänhet ungefärligen motsvarade halfva tullafgifterna å

de af dem tillverkade varorna. Då emellertid detta ingalunda är förhållandet,

skulle tillämpningen af halftullsystemet i de fall, der skilnaderna

i tullafgiften å råämnen ej uppgå till hälften af tullen å

varorna, komma att medföra påläggandet af tull å inhemskt arbete och

sålunda innefatta ett i många fall högst väsentligt afsteg från grundsatsen

om tullfrihet för detta arbete, medan i andra fall, der nyssnämnda

tullskilnad öfverstiger hälften af tullen å varorna, tillfälle till

en ofta betydlig vinst på tulldifferensen fortfarande qvarstode och

syftemålet med lagändringen sålunda vore förfeladt. Vid bedömande

af förslagets antaglighet bör synnerlig vigt äfven fästas dervid,

att, enligt hvad tullkomitén meddelat, icke någon af de utaf komitén

tillkallade industriidkarne önskat öfvergång till halftullsystemet, enär

detta enligt deras mening skulle blifva alltför betungande för utbytet

mellan de förenade rikena, äfvensom att, enligt hvad under förhandlingarne

med de norska för denna fråga af Eders Kongl. Maj:t utsedda

ombuden af dessa blifvit upplyst, nyssnämnda mening delats af de

norska industriidkare, som yttrat sig i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

Kommersekollegii förslag innebär onekligen till sin princip en

rigtig lösning af den föreliggande frågan. Genom bestämmelsen att

för hvarje vara skiluadstullen skulle i förväg utrönas efter allmängiltiga

grunder skulle jemväl undvikas den svårighet, som eljest gör

systemet med skilnadstull otillämpligt såsom allmän regel, nemligen

svårigheten att i hvarje särskilt fall med någon tillförlitlighet bestämma

qvantiteten af de i eu vara ingående utländska materialier af särskilda

slag, hvilkas olika tullbeskattning skall ligga till grund för skilnadstullens

bestämmande, en svårighet, hvilken i de flesta fall skulle göra

sättet för varans tullbehandling helt och hållet beroende af produktonsbevisets

innehåll. Men förslaget eger dessa företräden endast under

förutsättning att det låter sig praktiskt genomföra, i hvilket afseende

befogade tvifvelsmål kunna hysas. Med fästadt afseende på de mångfaldigt

olikartade beståndsdelar, som kunna ingå i varor, hvilka hänföras

till en och samma rubrik i den allmänna tulltaxan, inses lätt,

hvilka betydande svårigheter måste möta för uträknandet af det belopp

i skilnadstull, som skall påföras den ifrågavarande varurubriken

i den speeiela tulltaxan för trafiken mellan de båda rikena, svårigheter,

hvilka icke skulle minskas derigenom, att för uppnående af ett resultat

måste erfordras enighet mellan de båda ländernas vederbörande myndigheter.

Vidare skulle ändringar i den en gång upprättade förteckningen

tidt och ofta varda påkallade. Sådana skulle nemligen erfordras

icke allenast då i ettdera landet ändring vidtagits i tullsatsen för

någon i förteckningen upptagen vara, utan äfven då under tidernas

lopp den öfliga arbetsmetoden för tillverkningen af en viss vara så

förändrats, att den med beräkning af en helt annan sammansättning

af varan utrönta skilnadstullen ej vidare bildar ett exakt uttryck för

olikheten i tull å de i varan ingående utländska råämnen. I alla händelser

skulle för bedömande af förslagets utförbarhet erfordras en på

noggranna undersökningar grundad utredning rörande beloppet i hvarje

särskilt fall af den skilnadstull, som kunde böra ifrågakomma — en

utredning, som utan tvifvel skulle kräfva mycken tid och, om den nu

företagits, hafva föranledt ett långt uppskof med det föreliggande ärendets

behandling.

Hvad nu blifvit anfördt torde tillräckligt förklara, hvarföre intet

af de omförmälda förslagen till ett mera definitivt ordnande af mellanrikslagstiftningen

kunnat nu läggas till grund för arbetet å de erforderliga

ändringarne i mellanrikslagen, om ock dermed icke skall hafva

blifvit sagdt, att icke något af dessa förslag, åtminstone i vissa delar, i

förekommande fall skulle kunna tjena till utgångspunkt för en tilläfventyrs

erforderlig ny revision af mellanrikslagen. Det bör icke heller förbi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

ees, att, derest vid detta tillfälle nämnda lag skolat underkastas eu

mera genomgripande ändring i syfte att göra de nu ifrågavarande

bestämmelserna i densamma egnade att undanrödja äfven framdeles

uppkommande oegentliglieter, ändringen, såsom äfven från norsk sida

framhållits, hade måst föregås af en äfven i Norge företagen utredning

rörande alla på frågan inverkande omständigheter, motsvarande

den, som på svensk sida egt rum genom tullkomitén och vederbörande

embetsverk. En sådan utredning, hvilken enligt sakens natur först

kunnat börja efter det den svenska blifvit fullbordad och beslut fattadt

om gemensamma förhandlingar i ämnet, skulle emellertid nödvändigtvis

kräft eu rundlig tid samt föranledt ett eller annat års dröjsmål med

frågans afgörande.

Under sådana förhållanden har det ansetts lämpligast att för

närvarande inskränka sig dertill att söka genomföra de ändringar i

mellanrikslagen, som på grund af bestående olikheter i tullagstiftningen

do båda länderna emellan ansetts närmast af behofvet påkallade,

äfvensom att derutöfver i vissa detaljbestämmelser i nämnda lag vidtaga

jemkningar, hvilka väl icke kunna sägas vara omedelbart betingade

af omförmälda anledning, men eljest funnits önskvärda. Det förslag

till ändringar i mellanrikslagen, som nu föreligger, är i öfverensstämmelse

härmed bygdt på den af tullkomiténs flertal omfattade grundsats,

att endast i de fall, då olägenheter af olikheten i tullafgifter för

råämnen eller halffabrikat yppats eller påtagligen måste uppstå i det

land, der tullafgiften å nämnda materialier är högre än i det land,

hvarifrån det färdiga fabrikatet föres, i det förra landet skulle påläggas den

af berörda materialier tillverkade varan eu till nämnda olikhet uppgående

skilnadstull, och att, i afvaktan på verkningarne af de ändringar i

tullagstiftningen, som nu blifvit i Sverige genomförda, omförmälda princip

för närvarande endast skulle tillämpas på linne-, jute- och hampväfnader

samt vissa slag af jern-och stålvaror. Med fästadt afseende jemväl

på de i öfriga delar af mellanrikslagen föreslagna jemkningar, äfven

dessa till hufvudsaklig del förordade af tullkomitén, synes mig fullt

skäl finnas för antagandet, att, om de nu föreslagna lagändringarna

varda genomförda, de förut antydda olägenheterna vid mellanrikslagens

tillämpning skola åtminstone till väsentligaste delen varda undanröjda

Men tillika har jag bort uttala, hvad jemväl af det förut anförda torde

framgå, att, derest framdeles genom i ettdera landet vidtagna tullförhöjningar

den redan förefintliga olikheten i tullafgifter de båda landen

emellan skulle komma att ytterligare ökas — dervid jag särskild!, fäster

mig vid möjligheten, att i följd af gällande tarififtraktaters eventuel

upphörande vissa af dessa traktater bundna tullsatser kunna komma att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 23.

bringas i närmare öfverensstämmelse med de för tullbeskattningen numera

i öfrig! antagna grundsatser — de nu föreslagna ändringarna i

mellanrikslagen ej komma att varda för ändamålet tillräckliga, utan att

under sådan förutsättning eu ytterligare omarbetning af lagen kommer

att erfordras.

Jag går nu att i korthet redogöra för de uti det föreliggande författningsförslaget

upptagna lagändringar, hvilka, såsom jag förut nämnt,

redan blifvit till väsentlig del af tullkomitén föreslagna.

§ 1.

Med den affattning, denna § för närvarande eger, omöjliggör derisamma

förbud mot ut- eller införsel landvägen mellan de förenade rikena

i andra fall, än när förbudet står i samband med karantänsföreskrifter.

Under erinran att ett allmänt ut- eller införselsförbud härigenom betages

all kraft och verkan, men att förhållanden likväl kunna inträda, som göra

en dylik åtgärd nödvändig, har tullkomitén så formulerat ifrågavarande

§, att ett allmänt dylikt förbud utan vidare skulle varda tillämpligt

äfven å varutrafiken mellan Sverige och Norge. Såsom resultat af

de förda förhandlingarne föreligger nu ett förslag till affattning af § 1,

som, om det än icke fullständigt ansluter sig till tullkomiténs förslag,

likväl bereder hvartdera riket en vidsträckt frihet i förevarande hänseende

och öppnar tillfälle att stadga ut- eller införselsförbud i alla de

fall, der det kan vara någon anledning antaga, att yrkanden på dylika

förbud kunna med någon styrka framträda.

§ 2.

Tullkomitén har ur denna § uteslutit bestämmelsen, att utförselstull

icke må ega rum för varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras.

Då befogenheten att ålägga utförselstull icke synts böra ega vidsträcktare

omfattning än rätten att meddela utförselsförbud, har i det föreliggande

författningsförslaget nämnda befogenhet begränsats till sådana

varor, som enligt § 1 kunna blifva föremål för utförselsförbud, hvarjemte

blifvit tydligen utmärkt, att utförselstull å viss vara icke må i handelsgemenskapen

mellan de förenade rikena sättas till högre belopp än

den för samma vara i allmänhet gällande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

33

Denna § innefattar i dess uti författningsförslaget upptagna lydelse

de väsentligaste förändringar, som nu ansetts böra i mellanrikslagen

ifrågakomma. Då den sålunda föreslagna lydelsen är i hufvudsak - liga delar enahanda med den af tullkomitén förordade, tillåter jag mig

att ur nämnda komités motivering för sitt förslag här anföra följande:

»Komitén har förut uttalat de hufvudsakliga skäl, som bestämt

komitén föreslå, att nu gällande mellanrikslag endast i vissa delar må

ändras och icke omarbetas efter andra och nya principer. Genom antagande

af annan grund för denna lag, hvaraf icke obetydlig inskränknino-

i det fria varuutbytet måste blifva en gifven följd, skulle otvifvelaktigt0

inträffa, att eu del stora och vigtiga både svenska och norska industrier,

som under nuvarande förhållanden och i följd af gällande lags

bestämmelser arbetat sig in på det andra rikets marknad och der erhållit

stor afsättning för sina produkter, komme att lida ganska känbar skada;

en åsigt, hvilken äfven, hvad utförseln af svenska industrialster beträffar,

framhållits af de till komitén kallade eller i ämnet hörda industriidkare.

Komitén anser sig derför icke böra föreslå andra förändringar

i denna paragraf än sådana, som nuvarande förhållanden med nödvändighet

kräfva.»

»De hufvudsakliga förändringar eller tillägg, som dels af inkomna

klagomål påkallas, dels af innevarande (1888) års Riksdags beslut med

nödvändighet betingas, gälla linne-, kamp- och juteindustrien, vissa

grenar af jernhandteringen och åtskilliga mindre näringar, hvilkas bedrifvande

eljest skulle medgifva anmärkningsvärd vinst på tulldifferensen

mellan de begge rikena.»

»läkare af linne-, kamp- och juteindustrien i Sverige hafva långt

för detta klagat öfver den obilliga konkurrens, som i följd af olikhet i

tullsatser beredts dem från norsk sida, eu olikhet, som förstorats genom

af senaste (1888 års) Riksdag beslutad höjning uti tullen å jutegarn.

Eu jemförelse emellan de svenska och norska tullsatserna å lin-, hampoch

jutegarn ådagalägger, att eu dylik vinst, med ett enda undantag,

kan ernås å samtlige väfnader af nämnda spånadsämnen. De respektive

tullsatserna äro nemligen ä

i Sverige i Norge

Garn: kg- Pr kg
linne-

och kamp-:

enkelt:

ofärgadt och oblekt.............. 20 öre, 3 öre.

blekt ........................................ 40 » 3 »

färgad! .................................... 40 » 27 »

Bill. till liilcsd. Prat. 1S90. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Garn: i Sverige i Norge

pr kg. pr kg.

jute-:

enkelt:

ofärgadt ocli oblekt............... 6 öre, 3 öre.

blekt ......................................... 18 » 3 »

färgadt ................................... 18 » 27 »

segel- och bind-:

ofärgadt och oblekt.............. 20 » , 3 »

i fritt.

»Genom af senaste (1888 års) Riksdag åsätta nya tullar å ämnesjern

samt höjda sådana å åtskilliga andra jernvaror har ett liknande

förhållande inträdt jemväl för jernhandteringen. Uti Norge äro göten,

stångjern och gröfre plåt m. m. fortfarande tullfria. De norska

fabrikanterna af jernvaror böra alltså kunna med användning af utländskt,

exempelvis engelskt, material framställa sina tillverkningar

prisbilligare än de svenska. Ehuru sålunda en möjlighet till vinst på

tulldifferensen föreligger beträffande samtliga dessa varor, har likväl

komitén ansett, att man endast i de fall borde fästa afseende dervid,

när råmaterialets eller halffabrikatets värde är stort i jemförelse med

den färdiga varans. Uti alla finare jernvaror representerar arbetseller

förädlingskostnaden det hufvudsakiiga värdet; en liten differens i

använda materialets pris har alltså der ingen nämnvärd betydelse.

Annorlunda blir förhållandet i fråga om gröfre artiklar, såsom valsade

eller smidda stänger och plåtar, samt spik, söm, tråd, kedjor och kettingar.

Materialets värde är här i allmänhet stort i förhållande till det

framstälda fabrikatets, hvadan hvarje större fördel i afseende på materialet

måste blifva afgörande för den framstälda varans pris och sålunda

verka en ojemn konkurrens, som komitén ansett nödigt förebygga.»

»Utom i fråga om nu nämnda industrier gifves det otvifvelaktigt

en mängd andra, uti hvilka en vinst på tulldifferensen är möjlig under

nu gällande samfärdsellag mellan Sverige och Norge, emedan olikheten i

tullar mellan de bada rikena är stor och gäller många varor. Men till

nämnvärd skada för industrien blifver en dylik olikhet i tull å använda

utländska råämnen först då, när bearbetningen af dessa inom landet är

ringa. Komitén bär för den skull ansett sig, vid bemödandet att afvärja

öfriga tillfällen till vinst på tulldifferensen, kunna inskränka åtgärderna

deremot till sådana fall, då en helt ringa bearbetning af det utländska

halffabrikatet äger rum, såsom vid sömnad af väf till säckar, pressning

och formning af hattämnen, sammansättning af lösa delar m. m., m. m.

T alla dylika fall är det i Sverige eller Norge nedlagda arbetet på varan

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

obetydligt; här kan alltså olikheten i tull å det utländska halffabrikatet

verka afgörande på den färdiga varans pris samt göra täflan för den

ena parten svår om ej omöjlig.»

I öfverensstämmelse med hvad komitén sålunda anfört har komitén

beträffande linne-, hamp- och juteväfnader äfvensom vissa gröfre jeruvaror

föreslagit samma åtgärd, som i 1887 års författning tillämpats

å kläder, eller bestämmande af skilnadstull å dylika väfnader och jernvaror,

helt eller delvis tillverkade af utländska materialier; och har

komitén till de i 1887 års författning uppräknade mindre väsentliga

bearbetningar, hvilka icke få naturalisera en utländsk vara, lagt åtskilliga

andra samt tillfogat en bestämmelse, att med de uppräknade bearbetningarne

likställas andra dermed jemförliga obetydliga bearbetningar.

Öfriga af komitén föreslagna ändringar uti denna § gälla två af

de från tullfri införsel särskildt undantagna varuslagen.

Till artikeln »brändt eller malet kaffe» har tillagts »kaffesurrogat».

medan deremot »sockertillverkningar» hafva uteslutits. Såsom skäl för

kaflfesurrogats undantagande från tullfrihet har komitén anfört, att. då

brändt eller malet kaffe vore på statsfinansiela grunder undantaget

från tullfritt utbyte mellan de förenade rikena, så syntes enahanda

förhållande böra ega rum med kaffets ersättningsmedel, kaffesurrogatet.

Att sockertillverkningar uteslutits från förteckningen öfver ifrågavarande

varor, berodde åter derpå, att man velat på detta sätt bereda

artikeln »konfityrer» lagstadgad rätt till tullfri införsel. Faktiskt hade

nämnda artikel i allmänhet åtnjutit denna rätt, men eu olika tolkning

af mellanrikslagens ord vore här möjlig och hade äfven förekommit.

Den föreslagna ändringen afsåge alltså allenast att för framtiden förebygga

sådan olika tolkning.

De ändringar i § 3, hvilka sålunda blifvit af tullkomitén föreslagna,

hafva vid det nu föreliggande förslagets upprättande blifvit i

det hufvudsakligaste iakttagna. Hänförande mig i öfrigt till hvad tullkomitén

anfört till stöd för sin framställning i ämnet, anhåller jag att

något närmare få beröra vissa punkter, deri det nu till Eders Kongl.

Majrts pröfning framlagda förslaget skiljer sig från komiténs eller

hvilka eljest påkallat omnämnande.

Såsom tullkomitén anfört, hafva konfityrer i allmänhet fått föras

tullfritt mellan de båda rikena, ehuru visserligen icke alla dylika varor

äro af beskaffenhet, att § 3 med dess nuvarande ordalydelse kan anses

fritaga dem från att vid införsel påföras tull. Också har man från

norsk sida, oaktadt det stöd för tullfcomiténs förslag, som kan hemta»

i den tillämpning, det ifrågavarande stadgandet hittills gemenligen

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 23.

36

erhållit, icke velat medgifva en sådan förändrad affattning af detta

stadgande, att lagstadgad tullfri införsel blefve beredd samtliga under

beteckningen »kontityrer» hänförliga varor; och hafva förhandlingarne

i denna del slutligen ledt derhän, att man enats om ett förslag, enligt

hvilket karameller, såsom utgörande eu tillverkning, deri socker utgör

den väsentligaste ingrediensen, skulle i afseende på tullbehandlingen

likställas med nämnda vara, medan deremot andra kontityrer skulle

åtnjuta tullfrihet.

Då det författningsförslag, hvithet framgått såsom resultat af förhandlingarne,

skolat till norska språket öfversättas, har svårighet mött

att finna ett norskt uttryck, som exakt motsvarade det svenska ordet

»karameller». Det har ansetts, att denna svårighet skulle tillfredsställande

kunna uudanrödjas derigenom, att i det svenska förslaget

ordalydelsen blefve: »karameller (sockertillverkningar, hufvudsakligen

bestående af brändt eller kokadt sockel-)», medan det norska förslaget

affattades sålunda: »Sukkertilvirkninger, der hovedsagelig bestaa af

brsendt eller kogt Sukker (Karameller)».

På yrkande från norsk sida hafva bland varor, som böra draga

full tull, under § 3 c) upptagits, jemte bränvin och sprit, alla slag,

samt dermed beredda drycker, äfven af bränvin och sprit beredda

luktvatten. Då den svenska exporten till Norge af luktvatten är föga

betydlig — densamma uppgick i sin helhet enligt norsk statistik

år 1888 till 7,178 kilogram — har någon större betänklighét icke ansetts

böra möta mot ett dylikt stadgande.

I enlighet med tullkomiténs förslag hafva bland de från tullfrihet

undantagna artiklarne upptagits jemväl kaffesurrogat. Mot detta förslag

hade väl Kommersekollegium och Generaltullstyrelsen erinrat, att, då

det kaffesurrogat, som hufvudsakligen utgjorde föremål för varubyte

emellan de båda länderna, vore, likasom artikeln kontityrer, ett fabrikat,

i hvilket sockerämnena utgjorde eu väsentlig beståndsdel, men såsom

tillverkad t af sirap hade betydligt ringare värde än konfityrerna,

till h vilkas fabrikation raffineradt socker användes, det syntes oegentligt

att åsätta detta fabrikat hel införselstull, medan kontityrer skulle

få tullfritt införas. Derest emellertid, på sätt nu blifvit föreslaget, tull

lcomme att utgöras för karameller eller det slag af kontityrer, deri socker

utgör den väsentligaste ingrediensen, torde med fästadt afseende derå

att do fabrikat, som införas under rubriken kaftesurrogat, till hufvudsaklig

del bestå af bränd sirap, medan andra kaffesurrogat i allmänhet

inkomma under rubriken brändt eller maiet kaffe, den af embetsverken

påpekade oegentligheten väsentligen bortfalla.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 37

Vid förhandlingarne angående den föreslagna skilnadstullen å vissa

slag af jern- och stålvaror har till besvarande förekommit spörsmålet,

huru i fråga om tillämpning af sådan tull borde förhållas, i händelse

råämnet till eu vara af hithörande slag utgjordes af jern- eller stålskrot.

Till en början bör erinras, att frågan härom visserligen för närvarande

saknar praktisk betydelse, enär sådant skrot nu i Sverige åtnjuter

tullfrihet, men att 1888 års Riksdag beslöt åsättande af tull å

nämnda artikel samt att skälet, hvarföre den ifrågavarande tullbeskattningen

ej ännu kommit till genomförande, allenast varit det, att

skrot i tulltaxan är sammanfördt i en rubrik med tackjern, för hvars

jemväl af nämnda års Riksdag beslutade tullbeskattning gällande

handelstraktat med Spanien ansetts lägga hinder i vägen. Vid sådant

förhållande har frågans lösning redan nu ansetts af omständigheterna

påkallad. I princip är frågan lätt besvarad derhän, att, då skrotet vore

fallet efter utländskt fabrikat, skilnadstull skulle förekomma, men eljest,

icke. Då emellertid i det alldeles öfvervägande antalet fall ej en gång

tillverkaren torde kunna med säkerhet uppgifva, huruvida det af honom

vid tillverkningen använda skrot leder sitt ursprung från svenskt eller

norskt fabrikat, skulle frågans lösning i nu antydd rigtning medföra,

att så godt som allt skrot kornme att betraktas som utländskt råämne.

Finge deremot allt skrot, som fallit inom landet, betraktas såsom inhemskt

råämne, skulle sådant kunna föranleda det missbruk, att utländska

förslitna maskiner eller dylikt i större skala infördes för att

tjena som råämne åt jernindustrien och derigenom bereda tullfrihet åt

den tillverkade varan. Man har derföre ansett sig böra gå en medelväg

och funnit eu sådan i den uti författningsförslaget föreslagna bestämmelsen,

att skrot efter utländska fabrikat skall anses såsom inhemskt

råämne endast under den förutsättning, att fabrikatet blifvit, inom landet

förbrukadt. Det lärer ej heller kunna förnekas, att starka billighetsskäl

talat för den sålunda föreslagna bestämmelsen.

I fråga om de arbetsprocedurer, hvilka icke skola anses eg a förmågan

att naturalisera i öfrigt utländska varor, hafva några ändringar

i och tillägg till hvad tullkomitén i detta afseende föreslagit ansetts

erforderliga. Till de i punkt Do omförmälda bearbetningar, hvilka bestå

i förmalning, krossning, blandning, bakning och torkning, har sålunda

ansetts böra fogas den väsentligen till samma kategori hörande

af sigtning. I punkt 3:o har »sömnad af säckar» utbytts mot det allmännare

uttrycket »liopsyning», hvarvid bör erinras, att sistnämnda

uttryck, hvithet måste anses häntyda på ett gröfre eller lösligare slag

af hopfästning medelst sömnad, icke föranleder till åsättande af tull å

sömnadsalster i allmänhet, der icke dessa på grund af bestämmelserna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

i mom. g af denna § eljest äro tull underkastade. Det i punkt 6:o

af komiténs förslag använda allmänna uttrycket »sammansättning»

har förtydligats genom uppräknande af några bland de väsentligaste

af de arbetsprocedurer, genom hvilka sammansättningen eger rum,

och hafva till en ny punkt öfverflyttats öfriga i nyssnämnda punkt 6:o

upptagna slag af bearbetningar, dervid angifvits, att med »formning»

och »pressning» åsyftats sådan bearbetning af hatt- och mössämnen.

I sista stycket af förevarande § har fullkommen med de specielt

uppräknade slag af bearbetningar, hvilka icke skola naturalisera utländsk

vara, likstält »andra med förut uppräknade jemförliga och i

förhållande till den färdiga varan obetydliga bearbetningar». Som

från norsk sida uttalats betänklighet deremot, att pröfningsrätten i

detta afseende ensidigt skulle tillkomma vederbörande tullmyndighet i

hvarje särskildt land, har stadgandet så affattats, att enighet mellan

begge rikenas tullmyndigheter erfordras för att en i §:en icke särskildt

omnämnd bearbetning skall kunna hänföras till den kategori, hvarom

här är fråga. Med afseende på beskaffenheten af vissa bland de särskildt

uppräknade slagen af bearbetningar, med hvilka de i detta stycke

afsedda skola likställas, har i öfrigt uttrycket »obetydliga» blifvit utbytt

mot »mindre väsentliga».

§ 4.

I afseende på den i denna § medgifna rätt att vid resa öfver

gränsen landvägen från det ena riket till det andra tullfritt medföra

vissa mindre partier af eu del uppräknade varuslag har tullkomitén

erinrat, att den sålunda medgifna förmånen missbrukats till införande

af varor i handelsafsigt samt att det i förordningen den 1

Juli 1887 häremot meddelade förbud i saknad af erforderlig kontroll

icke visat sig tillräckligt verksamt. Komitén har ansett bästa korrektivet

mot missbruk af den ifrågavarande tullfriheten ligga uti nedsättning

af qvantiteterna vid den tullfria införseln. De uti § 4 angifna

mängderna af hvarje särskildt varuslag, hvilka finge tullfritt införas,

vore nemligen så stora, att de gjorde eu resa öfver gränsen, särdeles

med nu befintliga lätta kommunikationer, till ett vinstgifvande företag

och sålunda lockade till den medgifna tullfrihetens begagnande i

handelsafsigt. Härtill komme, att de nämnda qvantitetsbestämmelseima

icke längre svarade till det ursprungliga sjHtet, i det de enligt komiténs

mening vida öfverskrede måttet för ett mindre hushålls tillfälliga

förbrukningsbehof. Bom grund för de föreslagna nedsättningarne hade

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

komitén derföre antagit det enligt dess åsigt vanliga behofvet inom

ett mindre landthushåll. Till de varor, som enligt denna § få i mindre

qvantiteter tullfritt införas, har komitén .deremot lågt artiklarne

spanmål, omalen och malen, alla slag, utom malt, samt bröd. Skälet

härtill har varit, att, då dessa varor numera äfven i Sverige åsatts tull,

det ansetts för gränsbefolkningen fördelaktigt att bestämma några qvantiteter

jemväl af nämnda artiklar, som finge tullfritt införas.

Slutligen har komitén föreslagit den ändring af §:ens sista del,

att hvar och en, som begagnar sig af den här medgifna rätten till

tullfri införsel af vissa varor uti ofvan nämnda qvantiteter, skulle, när

sådant af tullpersonalen ansåges nödigt, förete en skriftlig, under edsförpligtelse

afgifven försäkran, att varorna icke infördes i handelsafsigt.

Och har komitén med hänsyn till det å gränsen ofta förekommande

bruket, att dylik varuforsling sker medelst ombud, i sitt förslag föreskrifvit,

att nämnda försäkran städse bör vara af den utfärdad, för

hvars räkning varorna införas. Komitén förmäler sig hafva med detta

sitt förslag velat bereda tullpersonalen en möjlighet till kontroll rörande

afsigten med den ifrågavarande införseln uti hvarje särskildt fall.

I de af tullkomitén föreslagna bestämmelser hafva i följande afseenden

ändringar ansetts böra vidtagas.

Komitén har föreslagit nedsättning till 15 meter af den uti 1887

års förordning till tullfri införsel medgifna maximiqvantitet, 20 meter,

af väfnader, alla slag, och tillika föreslagit en begränsning till högst

30 kronor af värdet å ifrågavarande qvantitet. För vinnande af det af

komitén angifna syftemålet med den ifrågavarande tillåtelsen, eller

att tullfritt få införa hvad som ungefärligen kan erfordras till en enklare

drägt, har det ansetts nödigt att höja det nyssnämnda maximivärdet

till 40 kronor. Äfven med denna jemkning torde de nya bestämmelserna

i de flesta tall komma att medföra en afsevärd begränsning

i den hittills medgifna tullfria införseln af väfnader.

Då det icke ansetts lämpligt eller med senare tiders sträfvan att

i möjligaste mån inskränka tillfällena till edgångar öfverensstämmande

att i den ifrågavarande gränstrafiken affordra de resande under edsförpligtelse

afgifna försäkringar, att de varor de medföra icke införas

i handelsafsigt, har, med bibehållande i öfrigt af de utaf komitén föreslagna

bestämmelser, föreskriften att sådan försäkran skall undertecknas

med edlig förpligtelse blifvit inskränkt dertill, att försäkran skall

vara skriftlig.

I sista stycket af § 4 har komitén föreslagit bestämmelser om

ansvar för den, som beträdes med försäl jning af varor, hvilka på grund

af §:en8 innehåll blifvit tullfritt införda, äfvensom om domstol i mål

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

angående dylika förbrytelser. Då emellertid, på sätt Kommersekollegium

och Generaltullstyrelsen anfört, bestämmelser uti ifrågavarande

hänseenden icke torde böra inflyta i mellanrikslagen, utan hvartdera riket

böra ega i ämnet sjelf! lagstifta oberoende af det andra, hafva de

föreslagna stadgandena, mot hvilkas innehåll i öfrigt embetsverken

fram stält vissa anmärkningar, icke blifvit i författningsför slaget upptagna.

§ 5.

I denna § har enligt tullkomiténs förslag den ändring vidtagits,

att de sista orden »i allmänhet är stadgadt» i öfverensstämmelse med

lagens uttryckssätt i § 14 blifvit utbytta mot orden »i allmänhet är

eller varder stadgadt».

§ 6.

Då enligt på senare tider utfärdade författningar handelsfartygs

drägtighet ej vidare bestämmes till visst antal läster, har, pa sätt

tullkomitén föreslagit, den i denna § förekommande måttbestämningen

»två kommersläster» blifvit utbytt mot den enligt nya måttsystemet

närmast motsvarande af fyra ton.

§ 7.

I fråga om den i denna § föreskrifna varuförpassning stadgas,

att förpassning skall vara stäld till ort, hvarest tullkammare

finnes och förtullning får ega rum. Då på vissa ställen förtullning

kan eg a rum, oaktadt tullkammare derstädes ej finnes, är berörda stadgandes

affattning oegentlig. I öfverensstämmelse med hvad tullkomitén

hemstält hafva derföre orden »tullkammare finnes och» blifvit uteslutna.

I §:ens sista moment stadgas, att sådana tullpligtiga inländska

varor, som omnämnas i § 3, äfvensom förtullade utländska varor må

kunna förpassas till eller ifrån allmän marknad nära gränsen. Sedan

detta medgifvande lemnades, har emellertid ett stort antal tullstationer

vid gränsen tillkommit och gjort detsamma öfverflödigt. Också har

för tullkomitén blifvit upplyst, att tullbehandling af varor pa marknad

aldrig plägar ega rum. 1 anledning häraf har, likaledes enligt tullkomiténs

förslag, momentet blifvit uteslutet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

§ 9-

I denna §, hvilken innefattar bestämmelserna om produktionsbevis,

har tullkomitén föreslagit vissa ändringar. Dessa ändringar,

hvilka blifvit upptagna i det nu anmälda författningsförslaget, afse

hufvudsakligen att så till vida skärpa nu gällande bestämmelser, att

den försäkran, som skall ligga till grund för beviset, skall afgifvas under

edlig förpligtelse samt att beträffande andra varor än naturalster

den af tillverkaren eller hans ställföreträdare afgifna försäkringens läglighet

bör bestyrkas af två trovärdige män, hvaremot å andra sidan i

fråga om naturalster medgifvits den lättnad, att varuafsändaren endast

skulle behöfva aflemna en försäkran, att varan blifvit inom landet

frambragt. Vidare har komitén för underlättande af varuutbytet mellan

befolkningen på ömse sidor om gränsen föreslagit, att produktionsbevis

ej skulle fordras för varor, som af gränsbefolkningen medföras vid

resa öfvergränsen och hvilka vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen

vara alster af ortens skogs- och landthushållning eller hemslöjd.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen, att försäkran om en varas

inhemska ursprung skall afgifvas under edsförpligtelse, bör framhållas,

att denna fordran här, der fråga är om den större varutrafiken,

icke kunnat röna samma betänklighet som motsvarande föreskrift i fråga

om den mindre samfärdseln öfver gränsen, äfvensom att enligt § 9 i

gällande tulltaxeunderrättelser enahanda fordran ställes på den försäkran

om en varas tillverkning af utländskt råämne, som bör afgifvas för

erhållande af tullrestitution.

Som fordran på produktionsbevis synts kunna efterskänkas för

flyttsaker, då dessa äro gamla och brukade samt ej öfverstiga ett visst

värde, har ett tillägg i sådant syfte fogats vid denna §.

§ 16-

I förevarande § är stadgadt, att produktionsbevisen för varor,

som från ena till andra riket utföras sjöledes, skola utställas af tullkammaren

i afsändningsorten. Då något särskilt skäl icke synes förefinnas

för bibehållande af denna i fråga om den sjöväga samfärdseln

stadgade begränsning beträffande de myndigheter, som ega utfärda

produktionsbevis, har, i öfverensstämmelse med hvad tullkomitén föreslagit,

nämnda begränsning ur §:en borttagits och i fråga om erforderligt

produktionsbevis allenast lemnats hänvisning till de i § 9 i sådant afseende

för införsel landvägen meddelade stadganden.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1390. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft.

ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

§ 18.

I mellanrikslagen af den 29 Maj 1874 var stadgadt, att lagen

skulle fortfara att gälla, tilldess för båda rikeua annorlunda förordnades

eller ett år förflutit, sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande

af densamma för sin del fattat af det andra rikets samtycke

oberoende beslut.

Den sålunda stadgade ettåriga uppsägningstiden förändrades genom

nådiga förordningen den 1 Juli 1887 till tvåårig. Om anledningarne

till denna förändring yttrade till statsrådsprotokollet den 4 Februari

samma år dåvarande chefen för Finansdepartementet, att förändringar

i tullagstiftningen så väsentligt inverkade på industriella

förhållanden, att det syntes skäligen böra medgifvas industriidkare,

hvilka grundat sin handtering på bestående aftal, en något längre tid

än ett år för att bereda sig på de förändringar, som i deras verksamhet

möjligen måste införas, i händelse mellanrikslagen upphäfdes eller

i väsentliga delar omdanades. I valet åter emellan antingen att låta

ett aftal i förevarande ämne gälla ett bestämdt antal år och efter dessas

utgång upphöra, vare sig omedelbarligen eller viss kortare tid

efter uppsägning, eller ock att, utan någon på förhand gifven tidsbestämmelse

för aftalets gällande kraft, göra dettas upphörande beroende

af uppsägning från endera parten viss tid innan aftalet trädde ur kraft

hade departementschefen ansett företräde böra lemnas åt det i den dåvarande

författningen tillämpade senare alternativet, med endast någon

förlängning i uppsägningstiden, enär i ty fall aftalet, om det skulle

vid tillämpningen befinnas otillfredsställande, kunde upphöra tidigare

än enligt det förra alternativet, utan att dock rådrum skulle komma att

saknas för vederbörande att vidtaga åtgärder till undvikande eller förminskande

af förlusterna på den för dem möjligen menliga förändringen.

Under erinran att, då mellanrikslagens uppsägningstid år 1887

bestämdes till tvåårig i stället för den förutvarande ettåriga, meningarne

inom Riksdagen voro mycket delade om nyttan af denna ändring

samt att mot den tvååriga uppsägningstiden anmärktes, att missförhållanden

kunde uppstå, hvilka det vore af vigt att snarast möjligt

få rättade, har tullkomitén, som förklarat sig dela denna uppfattning,

för sin del tillstyrkt, att lagens uppsägningstid måtte sättas till ett år.

Kommersekollegium och Generaltullstyrelsen åter hafva rörande

detta ämne anfört, att, då afsigten med uppsägningstidens bestämmande

jemlikt nådiga förordningen den 1 Juli 1887 till en tid af två

år i stället för till förut stadgade tid af endast ett år otvifvelaktigt

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

varit den, att berörda längre mellantid skulle komma att tagas i anspråk

för åvägabringandet af nya överenskommelser i frågan rikena

emellan, men ingalunda att hvarje mellanrikslagstiftning skulle helt

och hållet upphöra, så syntes embetsverken den af tullkomitén föreslagna

uppsägningstiden vara alltför kort för att derunder överenskommelser

af sådan beskaffenhet skulle kunna hinna komma till stånd,

helst dessa måste antagas komma att, på sätt erfarenheten äfven visat,

föregås af vidlyftiga utredningar, innan de kunde underställas båda

rikenas folkrepresentationer, för att slutligen varda af Eders Kongl.

Maj:t för båda rikena sanktionerade. På grund häraf hafva embetsverken

hemstält, att den nu stadgade tvååriga uppsägningstiden måtte

varda bibehållen.

För min del är jag icke obenägen antaga, att mellanrikslagens

bestånd bättre skulle tryggas genom en ettårig än genom én tvåårig

uppsägningstid. Det synes mig nemligen antagligt, att, derest lagens

bestämmelser skulle visa sig lända ettdera landets industri till skada eller

lagen eljest i ett eller annat hänseende befinnas i sina verkningar otillfredsställande,

man skall, om lagen kan efter en kortare tids uppsägning

upphöra att gälla, söka på öfverenskommelsens väg uppnå rättelse,

innan det kraftigare medlet åt lagens uppsägning tillgripes, och detta

så mycket hellre som, då, efter hvad erlarenheten visat, en längre tid

kräfves för att bringa ändringar i lagen till stånd, man, genom att inleda

förhandlingarne härom med en uppsägning, skulle äfventyra att

åtminstone för någon tid blifva i saknad af alla lättnader i samfärdseln

mellan de båda rikena, Ju längre åter uppsägningstiden är, dess mindre

skall man, vid första anledning till missnöje med lagen, draga i

betänkande att uppsäga densamma och dess mer skall man finna sig

dertill manad af farhåga, att, derest underhandlingar om ändringar i

lagen icke leda till åsyftadt resultat, utan en uppsägning af lagen senare

blir nödvändig, landets industri allt för länge skulle komma att

tyngas af de olägenheter eller missförhållanden, hvilkas afhjelpande

ansetts nödigt. Ehuru eu uppsägning visserligen icke utesluter möjligheten

att, innan lagen derefter träder ur kraft, komma till en ny

öfverenskommelse, kan det dock icke betviflas, att samförståndet mellan

de båda länderna bättre bevaras, om rättelser i lagen vid behof

kunna på öfverenskommelsens väg utan uppsägning vinnas.

Dä man emellertid icke velat å norsk sida ingå på en ändring i

den år 1887 öfverenskomna tvååriga uppsägningstiden; dä Riksdagens

förut åberopade skrifvelse icke lemnar tillräcklig ledning lör bedömande,

huruvida uppsägningstidens förkortning må vara att hänföra till »sådana

bestämmelser» i mellanrikslagen, hvilka Riksdagen ansett med nöd
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

väldighet påkallade af dess år 1888 fattade beslut om ändringar i

tulltaxan; och då de yrkanden om ändringar i den bestående lagstiftningen

i öfrigt, som från svensk sida blifvit framstälda, i det väsentliga

rönt tillmötesgående från norsk sida, har man icke ansett sig å

svensk sida böra genom vidhållandet af fordran på allenast ettårig uppsägningstid

äfventyra möjligheten att bringa till stånd en öfverenskommelse,

hvarigenom redan under den närmaste framtiden de olägenheter

af mellanrikslagens nuvarande lydelse, som hittills gjort sig känbara,

blefve afhulpna eller i väsentlig mån minskade. I det föreliggande

författningsförslaget är fördenskull tiden för lagens uppsägning fortfarande

bestämd till två år.

Genom bibehållande oförändrad af den nuvarande lydelsen af första

stycket i § 18 angifves, att den nya författningen skall samtidigt

träda i kraft i Sverige och i Norge.

Den Kongl. Norska Regeringen har i sitt af mig förut anmälda

betänkande af den 25 sistlidne Januari, som torde få detta protokoll

biläggas, tillstyrkt, att det af mig förordade förslaget måtte antagas,

hvarjemte Kongl. Regeringen förmält sig anse den lämpligaste formen

för den nu ifrågavarande lagändringen vara utfärdandet af en lag, som

fullständigt aflöste 1874 och 1887 årens författningar i ämnet. Med

anslutning härtill har jag uppsatt ett förslag till förnyad förordning

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhålianden,

hvilket förslag jag nu får inför Eders Kongl. Maj: t framlägga

under hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes med gillande

åt förslaget besluta dels att föreslå Sveriges Riksdag och Norges Storting

att antaga samma förslag samt dels att nådiga propositioner må

i hvardera rikets särskilda statsråd utfärdas.»

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen till hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält lemna sitt nådiga

bifall.

In fidem protocolli:

Adolf von Hafs ten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

45

Bilaga til! protokollet den 21 Februari 1890.

Gjenpart af den Kongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling

af 25:de Januar 1890.

Chefen for Finants- og Told-Departementet, Statsraad Rygh, har

imderdanigst föredraget Fölgende:

Under 18:de d. M. har Statssekretariatet meddelt, Departementet

en för Deres Majestät i sammensat svenskt og norskt Statsraad den

14:de Januar 1890 fört Protokol af fölgende Indhold:

»Chefen for Finants-Departementet, Statsraad Friherre von Essen,

anförte:

I Anledning af Rigsdagens underdånige Skrivelse af 11 :te Mai 1888,

livori fremsattes Aumodning om, åt der maatte indledes Underhandlinger

med den Kongelige Norske Reglering om nye Bestemmelser i de

Kongelige Forordninger af 29:de Mai 1874 og l:ste Juli 1887 angaaende

Sveriges og Norges gjensidige Handels- og Söfartsforholde m. m., og

hvad der senere i Sägen er passeret, har Deres Majestät i sammensat

svenskt og norskt Statsraad den 19 August f. A. resolveret, åt der

skulde föres Forhandlinger niellera begge Riger angaaende Udarbeidelse

af Förslag til forandrede Bestemmelser om Sveriges og Norges gjensidige

Handels- og Söfartsforholde til Forelaeggelse for begge Rigers

Repreesentationer, samt tilkjendegivet i dette 0iemed i hvert af Rigernes

Statsraad åt ville udnaevne 3 Ombud, hvarefter Deres Majestät i svenskt

Statsraad samme Dag som Ombud til fra Sveriges Side åt före bemeldte

Forhandlinger har beskikket Statsraad Friherre Albert Lars Evert

Akerhielm, Generaltolddirektör Gustaf Walter Leopold Lönegren og

Godseier Erik Gustaf Boström.

Efter åt Forhandlinger niellera begge Rigers Ombud har foregaaet

her i Stockholm fra 19:de Oktober til 20:de December sidstleden og Meddelelser

i Sägen derefter har fundet Sted mellem Chefen for det Sven
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

ske Finants-Departement o g Medlemmer af den hervmrende Norske

Statsraadsafdeling, föreligger der nu et Förslag til Förändring af flere

Paragrafer i ovennasvnte Kongelige Forordninger, hvilket Förslag beregnet

paa, hvis det vinder Bifald, åt trsede i Kraft den 1 ;ste Juli indevmrende

Aar, jeg anholder om nu åt maatte föredraga for Deres Majestät.

Departementschefen oplseste derefter bemeldte Förslag, som findes

vedlagt denne Protokol, o g behagede Hans Majestät-, overensstemmende

med hvad Statsraadet enstemmigt tilraadede, åt resolvere, åt den Kongelige

Norske Regjerings Betänkning skulde indhentes angaaende dette

Förslag.»

Det ovenfor omhandlede, af Chefen for det Svenske FinantsDepartement

foredragne Förslag er i Overssettelse saalydende:

Förslag

til Förändring i visse Paragrafer i Forordningen angaaende Sveriges og

Norges gjensidige Handel og Sefart.

§ I
Alle

Naturprodukter og Tilvirkninger, saavel indenlandske som

udenlandske, kunne fra det ene af de forenede Riger til det andet

landvserts saavel ud- som indfpres, forsaavidt ikke gjaeldende Kvarant-seneforskrifter

laegge Hindring i Veien derför, eller der for0vrigt, efter

hvad der nedenfor i denne § bestemmes, m0der Hindring derimod.

Er i det ene Rige eller inden en bestemt Del deraf Udf0rsel af

en Vare i Almindelighed förbud!, kan saadant Förbud ogsaa gjpres

gjmldende med Hensyn til Udfprsel landvserts til det andet Rige, dog

ikke forsaavidt angaar Jern og Staal af alle Slags, og heller ikke forsaavidt

angaar Skovprodukter undtagen, naar Forbudet mod Udf0rsel

af saadanne Produkter har til Hensigt Skovenes Bevaring eller Opkomst.

Landvaerts maa fra det ene Rige til det andet ikke indf0res nogen

Vare, hvis Frembringelse eller Tilvirkning i det sidstnsevnte Rige ikke

er tilladt, og heller ikke nogen udenlandsk Vare, hvis Indf0rsel i det

sidstnsevnte Rige i Almindelighed er forbudt. Förbud mod en Vares

Indf0rsel landvserts fra det ene Rige til det andet skal ogsaa kunne

udstedes, om saadant i det sidstnaevnte Rige ansees paakraevet af sanitsere

Grunde eller til Forebyggelse af Sygdomme paa Naturprodukter,

som avles i Landet. Maa i det ene Rige en Vare alene frembringes

eller tilvirkes af eu vis Beskaffenhed, eller er en Vares Tilvirkning

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

dersteds underkastet särskilt offentlig Kontrol, maa en saadan Vare

alene indf0res fra det andet Rige, forsaavidt Varen opfylder de i det

f0rstnsevnte Rige for samme fastsatte Betingelser, o g kan ved Indfprselen

underkastes saadan Unders0gelse, som ansees n0dvendig for åt

kontrollere, åt saa er Tilfmlde.

§ 2.

En Vare, hvis Udfprsel landvmrts fra det ene Rige til det andet

overensstemmende med § 1 kan forbydes, skal ogsaa ved saadan Udf0rsel

kunne belaegges med Told til det Bel0b, som den ved Udf0rsel

i Almindelighed er underkastet. Derimod bliver af Varer, som landvrnrts

udf0res fra det ene til det andet Rige, Transitafgift ikke åt

erlsegge.

For Varer tilvirkede i det Rige, hvorfra Udf0rselen sker, maa

heller ingen Udf0rselsprgemie tilstaaes, ligesom Tilbagebetaling af erlagt

Tilvirkningsafgift af disse Varer eller af Told af de til deres Forarbeidelse

forbrugte udenlandske Raastoffe ikke floder Sted, med mindre

Varerne ved Indf0rselen i det andet Rige bssrer fuld Told.

§ 3.

Svenske eller Norske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle

ved Indfprsel landvmrts fra det ene Rige til det andet vmre toldfrie

med Undtagelse af:

a. Sukker, Sirap o g Karameller,

b. uforandret,

c. Braendevin og Spiritus, alle Slags, samt dermed tilberedte

Drikkevarer og lugtende Vande,

d. uforandret,

e. brsendt eller malet Kaffe och Kaffesurrogater,

/. Spillekort,

af hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, hvortil de indfpres,

i Almindelighed ere toldpligtige, den fulde Told skal erlsegges;

g. uforandret,

h. vmvede Teier, helt eller delvis tilvirkede af Lin-, Hamp-, eller

Jutegarn, spundet i andet Land end Sverige eller Norge. For

saadanne vaevede Tpier skal der, naar Tolden paa dette Garn

er hpiere i det Land, hvorhen Indf0rselen sker, end i det

andet Land, erlaegges en efter Tpiets Vsegt beregnet Told,

der svarer til Forskjellen mellem de i begge Lande for Garnet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

gjaeldende Toldsatser. Indgaar der i T0iet mere end et Slags

saadant Garn, beregnes Tolden efter det Slags, for hvilken

Forskjellen mellem Toldsatserne i begge Lande er st0rst. Der

maa dog ikke i noget Tilfgelde beregnes h0iere Told end den i

det Land, hvorheu Indf0rselen sker, for T0iet i Almindelighed

gjEeldende.

i. Jern- og Staalvarer af f0lgende Slags: valsede eller sinedede

Staenger og Plader samt Spiger, Spm, Traad, Leenker og Kjsettinger,

helt eller delvis tilvirkede af i andet Land end Sverige

eller Norge frembragt Raastof eller Halvfabrikat. For saadanne

Varer skal der, naar Tolden paa naevnte Raastof eller Halvfabrikat

er hpiere i det Land, hvorhen Indfprselen sker, end i det

andet Land, erleegges eu efter Yarens Vsegt beregnet Told,

der svarer til Forskjellen mellem de i begge Lande for Raastoffet

eller Halvfabrikatet gjgeldende Toldsatser. Der maa dog

ikke i noget Tilfselde beregnes hpiere Told end den i det Land,

hvorhen Indforselen sker, for Varen i Almindelighed gjgeldende.

Ved Anvendelsen af Bestemmelsen i denne Passus skal Jernskrab,

som falder i et af Rigerne efter dersteds forbrugt udenlandsk Fabrikat,

ansees som frembragt i dette Rige.

I de Tilfelde, som omhandles i nasste §, maa de forannasvnte

Varer, undtagen Spillekort, fores toldfrit fra det ene Rige til det andet.

Er en Vare tilvirket i Sverige eller Norge af Materialier, der

enten ere producerede i et af Rigerne eller ere toldfrie i begge Rigel-,

ansees saadan Vare åt vasre indenlandsk Tilvirkning, hvad enten stprre

eller mindre Arbeide er anvendt paa samme.

Er Varen, helt eller delvis, tilvirket af udenlandske, i noget af

Rigerne toldpligtige Emner og kan det derpaa anvendte Arbeide henfpres

til, hvad der i Almindelighed forstaaes ved Husflid, Haandvasrk

eller Fabrikvirksomhed, skal ogsaa saadan Vare henregnes til svensk

eller norsk Tilvirkning undtagen i de Tilfgelde, åt Bearbeidelsen alene

bestaar i:

1. Formalin g, Knusning, Blanding, Bugning, Tprring, Sigtning,

2. uforandret,

3. Faldning, Kantning, Sammensyning, Forsyning med Linning,

Knapper, Fryndser eller Kniplinger og deslige,

4. Maling, Lakering, Broncering eller Anbringelse af andet Överdrag,

5. Tvinding, Sammenslaaning, Blegning, Farvning, Trykning

eller Appretering af Garn, Snorer og Manufakturvarer,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

6. Sammensaetning af Dele ved Hjaslp af Linding, Spigring, bitning'',

Skruning, Lodning o g deslige,

7. Formning og Pissning af Hatte- o g Hueemner, Pudsning,

Polering eller andre i Forliold til den feerdige Vare mindre

vaesentlige Bearbeidelser, som begge Rigers Toldmyndigheder

Under bpr vmre ligestillede med de förän opregnede Bearbeidelser.

§ 4.

Ved Reise over Gramdsen framdel ene til det andet Rige skal det

med Undtagelse af Spillekort, der ere underkastede saavel Stempelafgift

som Told, vsere tilladt toldfrit åt medfore af til Indfprsel tilladte,

Told underkastede Naturprodukter eller Tilvirkninger fplgende mindre

Partier, nemlig af:

Brsendevin og Spiritus samt dermed Liberal to Drikkevarer saavelsorn

Vin, alle Slags, tilsammen 4 1.,

Brpd, 20 kg.,

Garn, alle Slags, tilsammen 5 kg.,

Kaffe og Kaffesurrogater, tilsammen 5 kg.,

Malt, 40 kg.,

Risengryn, 5 kg.,

Salt, 4 hl.,

Sukker, 8 kg.,

Kornvarer, med Undtagelse af Malt, umalede 150 kg.,

maledo 100 kg.,

Tobak, 1 kg.,

Vrevede Toier, alle Slags, tilsammen 15 in., dog ikke mere end

tilsammen til eu Vserdi af 40 Kröner,

01, 10 1.,

andre Varer tilsammen til en Vand i af 30 Ivroner.

Den i mervserende § omhandlede Toldfrihed gjselder ikke for

saadanne Varer, som indfpres i Handelspiemed, enten for paa sedvanlig

Maade åt sadges eller for åt leveres som Erstatuing for udfört Arbeide,

heller ikke for Varer, som indf0res af Handlende eller for Handlendes

Regning, forsaavidt de ere af det Slags, med hvilke lian driver Handel.

Reisende ere, hvis vedkommende Toldfunktionmr fordrer det, pligt.

ige til — förliden åt opgive sin Bedrift og sit Hjemsted — åt afgive

skriftlig Forsikring om, åt de Varer, som de medfpre, ikke indf0res i

Idandelspiemed saaledes som ovenfor omhandlet. Indf0res Varerne ikke

for den Reisendes egen Regning, skal Forsikringcn afgives af den, för

Bth. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 12 lläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.

hvis Regling de indfpres. Undlader Nogen åt afgive saadan Forsikring,

skal Varerne paa srndvanlig Maade toldbehandles.

§ 5.

Med Hensyn til Indfprselstold af udenlandske Varer, som i större

Partier eller ipvrigt. paa anden Maade, end i foregaaende Paragraf omhandles,

indfpres fra det ene til det andel Rige, skal i ethvert af

Rigerne gjgelde, hvad der angaaende deslige Varers Indforsel i Almindelighed

er eller vorder bestemt.

§ 6.

Varer, som fpres fra det ene Rige til det andet o ver Svinesund

eller Idefjorden Ostenfor Svinesund i Fasrg-e, Pråm eller Baad under

fire Tons Draegtighed eller om Vinteren over Isen, skulle med Hensyn

til Toldvmsenet ansees som landveerts indforte, forsaavidt de ikke enten

sOvmrts ere forte til den Strand af naevnte Faargested eller Fjord, hvorfra

de siden ere bragte over til det andet Riges Strand, eller de ere

forte over til det andet Riges Strand, for derfra umiddelbart åt bringes

sovaerts videre.

§ r

Den, der fra det ene til det andet Rige landvmrts vil iudfore

Varer af det Slags o g i den Masngde, åt de ere Dold underkastede,

skal vmre forpligtet til hos Toldkamret eller vedkommende Dold funktionär

paa Afsendelsesstedet åt forsyne sig med Passerseddel, hvilken

under Transporten skal folge med Varerne.

Passerseddelen skal vane stilet til et Stod, hvor Förtydning kan

foregaa.

§ 8.

Uforundret.

§ 9-

Svenske og norske Naturprodukter og Tilvirkninger, som fra det

ene til det andet Rige landvserts indfores i större Partier eller paa anden

Maade, end i § 4 omhandles, skulle for åt Hyde godt af de i § 3 med

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Honsyn til Indfprselen indr0mmede Begunstigelser vaere ledsagede af

vedkommende Toldkammors eller anden offentlig Autoritets Attest for,

åt Varerne ere af svensk eller norsk Produktion eller invirkning.

For åt erholde saadant Bevis skal Vareafsenderen, naar det gjaslder

Naturprodukter, til den Myndighed, hos hvem Beviset begjaeres,

levere en under Eds Tilbud afgiven skriftlig Forsikring om, åt Varen

er frembragt inden Landet.

Gjaelder Beviset andre Varer, skal Vareafsenderen til den naevnte

Myndighed levere en under Eds Tilbud afgiven skriftlig Forsikring om,

åt Varen er tilvirket paa et bestemt Sted inden Landet, med Förklaring

tillige om, hvorvidt Varen er tilvirket alene af indenlandsk, svensk

eller norsk Finne, eller om tillige udenlandsk Emne indgaar deri, og

om Beskafifenheden af den Bearbeidelse, Varen paa dette Sted er undergaaet.

Denne Forsikring skal afgives af Tilvirkeren eller, hvis noget

derför er til Hinder, af en anden Person, som har npiagtigt Kjendskab

til Varens invirkning, og dens Rigtighed bekrmftes af to trovaerdige

Maend.

Hvad enten en saadan Forsikring angaar Naturprodukter eller

andre Varer, er vedkommende Myndighed pligtig til,.om dertil haves

Grund, åt fordre ogsaa andet Bevis for Varens indenlandske Oprindelse

samt åt kraeve Attest af Vidner om den eller de Personers egenhaendige

Underskrift, som har afgivet eller bekraeftet Forsikringen.

Vedkommende Myndigheds Bevis, der bestemt skal bekraefte, åt

Varen er af indenlandsk Produktion eller invirkning, skal tegnes paa

den ovenomhandlede Forsikring. Forsaavidt angaar de i § 3 litr. g,

h og i naevnte Varer, skal Beviset tillige indeholde saa fuldstaendig

Oplysuing om det udenlandske Materiales Beskaflfenhed, åt ved Hjaelp

deraf lolden kan beregnes.

De i denne Paragraf omhaudlede Bevis maa dog ei fordres for

Varer, som af Graendsebefolkningen medfpres ved Reise over Graendsen,

og som vedkommende Toldtjenestemand Under aabenbart åt vaere

Produkter af Stedets Skovdrift, Jordbrug eller Husflid, og heller ikke for

Flyttegods, gammelt og brugt, naar dels samlede Vaerdi ikke överstiger

200 Kröner.

§§ 10 15.

Uforandrcde.

§ 16-

For åt nyde godt af den Toldfrihed eller Nedsaettelse i Toldafgifter,

som i § 14 er indrpmmet svenske og norske Naturprodukter

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

og Til virkninger, skal den, sura udskiber Varerne fra det ene til det

andet Rige, forsyne sig med saadant Bevis for, åt Varerne ere indenlandsk

Naturprodukt eller Tilvirkning, som i § 9 er bestemt for landvrnrts

Ind försel.

§§ 17 og 18.

Uforandrede.

Loven trseder i Kraft den l:ste Juli 1890.

Departementet skal i Anledning af ovenstaaende Förslag tilläde

sig åt bemasrke fplgende:

§ 1. Denne § er i den gjseldende Mellemrigslov saalydende:

»i ra det ene af de forenede Rigel- til det andet kunne, forsaavidl

gjseldende Kvarantssneforskrifter ei derför ere til Hinder, landvserts

saavel ud- som indfpres alle norske eller svenske Naturprodukter eller

Tilvirkninger samt saadanne udenlandske Varer, livis Indf0rsel i Almindelighed

er tillåd t i det Rige, hvorhen de fpres.»

I Stedet for, åt der efter den gjseldende Mellemrigslov alene er

Adgang til åt forbyde Udfprsel fra det ene Rige til det andet af indenlandske

Naturprodukter eller Tilvirkninger, forsaavidt Udf0rseleu sker

s0vterts (se Mellemrigsloven § 14), vil der efter Forslaget vwre Adgang

til åt gjere et almindeligt Udforselsforbud gjaildende ogsaa för landvcerts

Försel fra det ene Rige til det andet af saadanne Varer med Undtagelse

åt Jern og Staal af alle Slags og, med en vis Begrsendsning, Skovpr

oduk ter.

Med Hen syn til JndJor selsförbud vil Regelen fremdeles blive, åt

saadanne ikke kunne gj0res gjseldende for norske eller svenske Naturprodukter

eller Tilvirkninger, der f0res landvserts fra det ene Rige til

det andet. Fra denne Regel indeholder det foreslaaede Tillaeg til §:en

Undtagelser, forsaavidt deri bestemmes, åt det skal vsere forbudt åt

indf0re i et af Rigerne eu Vare, livis Frembringelse eller Tilvirkning

der er förbuden, og åt det skal kunne forbydes åt indf0re en Vare,

naar dette i vedkommende Land ansees paakrsevet af sanit-sere Grunde

eller til iorebyggelse af Sygdomme paa Naturprodukter, som der er

Gjenstand for Produktion.

Tilltegget indeholder derhos en Bestemmelse om, åt en Vare, der

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

53

i vedkommende Land alene maa frembringes eller tilvirkes af en vis

Beskaffenhed eller hvis Invirkning dersteds er underkastet särskilt

offentlig Kontrol, ikke maa indf0res liden åt opfylde de foreskrevne

Betingelser.

De foreslaaede Forandringer antages ikke for Tiden åt ville medf0re

nogen Förändring i den hidtil stedfundne Varef0rsel mellem Landene

liden forsaavidt, åt Udfprselen fra Norge til Sverige af her i Landet

til virket Margarinsm0r paa Grund af de i Sverige indfprte Bestemmelser

om denne Vares Tilvirkning vil blive vanskeliggjort.

§ 2. Efter den gjeeldende Mellemrigslovs § 2 erlaegges der ikke

Udfprselstold af Varer, som land vge rf s udfpres fra det ene til det andet

Rige, hvilken Bestemmelse foreslaaes forandret derhen, åt en Vare,

hvis Udf0rsel landvaerts fra det ene Rige til det andet overenssternmende

med § 1 kan forbydes, ved saadan Udfprsel skal kunne belmgges

med Told af det Belpb, som den ved Udf0rsel i Almindelighed er underkastet.

§ 3. Ifplge Lov af 9:de April 1887 skal norske eller svenske Naturprodukter

eller Tilvirkninger ved Ind försel landvaerts fra det ene

Rige til det andet vaere toldfrie med Undtagelse af visse i §:en naevnte

Vareslags.

I Opregningen af de Varer, hvoraf fuld Told skal erlaegges, er

der gjort fplgende Forandringer:

Efter Lov af 9:e April 1887: Efter Forslaget

skulle nedenmevnte Litterär lyde

saaledes:

a.

c.

Sukker og Tilvirkninger deraf,

livoruuder Sirup,

Braendevin og Spiritus, alle Slags,

tilberedte Drikke
-

Sukker, Sirup og Karameller,

og dermed

varer,

braendt eller målet Kaffe,

c. Braendevin og Spiritus, alle

Slags, samt dermed tilberedte

Drikkevarer og lugtende Vande,

e. braendt eller malet Kaffe og

Kaffesurrogater.

Man skal bemaerke, åt efter den gjaeldende Forstaaelse af den

bestaaende Mellemrigslov har Drops og andet Sukkertpi af norsk eller

svensk Tilvirkning vinref antaget åt kunne indfpres toldfrit fra det ene

Rige til det andet. Deri har det vaeret Meningen åt gjpre Förändring

ved Optagelsen af Karameller som Sukkertilvirkninger, der pligte fuld

Told. Benievnelsen Karameller er imidlertid neppe kjendt her i Lan
-

det uden for

enkelte Slags Brystsukkere, og man har derför anseet det

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

hensigtsniEessigt, åt de Tilvirkninger, hvorom det her gj aeld er, og som

paa norsk gaar ind under Benaevnelsen Sukkertoi, hvilkct Ord til

Gjengjaeld ikke haves paa svensk, betegnes paa eu Maade, som har

samme Gyldighed i begge Land. Dette antages åt kunne ske derved,

åt Litr. a bliver saalydende:

»Sukker, Sirap og Sukkertilvirkninger, der hovedsagelig bestaa

af breendt eller kogt Sukker (Karameller).»

Af Sukkertoi er efter den norske Handelsstatistik for 1888 infort

fra Sverige 100,310 kg. og udfort til Sverige 1,231 kg.

Lugtende Vande af norsk eller svensk Invirkning har hidtil ligeledes

vaeret antaget åt maatte indgaa toldfrit, men ville efter Forslaget

blive toldbare. Af denne Vare er der i 1888 indfprt fra Sverige til

Norge 7,178 kg. men intet udfort fra Norge til Sverige.

Hvad angaar Optagelse af Kaffesurrogater blandt de toldbare

Varer, skal man bemaerke, åt der under »brsendt eller malet Kaffe» har

vgeret henfort Kaffesurrogater, der ere tilvirkede af andre braendte Växter,

men derimod ikke en af Sirup og liden Iblanding af braendte

Växter tilvirket Kaffetilsaetning.

Der blev af denne Vare i 1888 udfort fra Norge til Sverige

244,963 kg. og indfort fra Sverige til Norge 4,789 kg.

Litr. g foreslaaes uforandret optaget fra Loven af 9:de April 1887.

Naar der, saaledes som efter Forslaget, nedenfor i denne § optages en

almindelig Bestemmelse om, åt de i §:en naevnte Varer (undtagen Spillekort)

skulle kunne fores toldfrit over Gramdsen i de Tilfaelde som § 4

omhandler, er den under g for Kläder givne specielle Regel af samme

lndhold överflödig og kan som saadan udgaa.

Under Litr. h og i foreslaaes der nye Bestemmelser angaaende

Toldbehandlingen af vaevede Toier af Lin-, Kamp- eller Jutegarn,

spundet i andet Land end Norge eller Sverige, og af visse Slags Jernog

Staalvarer, tilvirkede af i andet Land end Norge eller Sverige tilvirket

Raastof eller Halvfabrikat, ved hvilke Bestemmelser det er tilsigtet

åt Undre, åt Iudustridrivende i det ene Rige, hvor de af dem

til de nsevnte Varers Tilvirkning anvendte Raastoffe eller Halvfabrikater

baere lavere Dold end i det andet Rige, derved skulle saettes istand til

i det Rige, hvor Tolden er hoiest, åt undersaelge dette Lands egne,

med dom der konkurrerende Industridrivende. Man skal oplyse, åt

Toldsatserne for folgende Slags Garn af Lin, klamp og Jute för Tiden

ere folgende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

i Norge :

i Sverige:

af Lin, Hamp

af Lin og

af Jute:

og Jute:

Ilamp:

pr

kg.

pr kg.

pr kg.

.... 3 Ore

20 Ore

6

Ore

.... 3 »

40 »

18

.... 27 »

40 »

18

»

Garn, utvundet:

ubleget...........

blegot ..........

larvet ..........

Indf0rselen iil Norge af Manufakturvarer af Lin, Hamp eg Jute

udgjorde i 1888:

Dreil, Damask etc............................................

Linvarer, ensfarvede eller blegede ..............

D:o ublegede ............................................

Andre Linvarer ................................................

Udforselen fra Norge i 1888 af Lin- og Hampevarer udgjorde til

Sverige 83,101 kg. og i alt 86,080 kg.

Da de finere Linvarer her i Landet tilvirkes af udenlandsk Garn,

vil den under Litr. h foreslaaede Bestemmelse om Differentsetold antagelig

stsenge for disse Varers Udforsel herfra til Sverige. Udforselen

bär imidlertid ogsaa hidtil vasret af mindre Betydning. De Tilvirkninger

af Hamp og Jute, som herfra udfpres til Sverige, antages for

den overveiende Del ikke åt vsere tilvirkede af udenlandsk Garn.

Med Hensyn til den foreslaaede Bestemmelse om Jern- og Staalvarer

skal man bemasrke, åt Indforselen af disse Varer i 1888 udgjorde:

Fra Sverige:

I alt:

kg.

kg.

...... 3,500

36,090

...... 11,818

27,701

..... 14,385

972,402

...... 2,662

295,943.

Spm, Spiger, Bolte etc...........................................

Staal- og Jerntraad ..............................................

D:o Touge ..............................................

Knive, Gafler (Tarif n:r 305), Dorvridere,

ILiten etc.........................................................

Redskaber og Vaerkioi ..........................................

Andet Jernarbeide, smedet, valset ....................

Fra Sverige:

kg.

199,240

147,620

36,350

93,930

248,790

769,697

Udforselen af Jern- og Staalvarer i 1888 udgjorde:

Spm ...

Spiger

Til Sverige:

kg
108,

350

1,423,020

I alt:

kg.

655.320

1,428,500

231,720

227,000

597.320

7,322,663.

I alt:

kg.

4,593,640

3,652,580.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

Den Hesteskospm, der udf0res herfra Riget, tilvirkes for Tiden

udelukkende af svensk Jern, og den nye Bestemmelse vil saaledes

ikke faa nogen Virkning for den. Forsaavidt der til Spiger anvendes

Skiabjern, der er lalden her i Landet, hvilket i ikke liden Udstrsekning

antages åt vane Tilfaaldet, vil den ogsaa fremdeles indgaa toldfrit i Sverige.

Derimod vil Spiger, der tilvirkes af engelsk Pladejern, antaglig

blive udestaengt fra Sverige, da der af den man svares Told som af

det dertil anvendte Jern, for Tiden antagelig Er. 2,5 0 pr 100 kg.

Til de i § 3 i Loven af 9:de April 1887, 3:die Passus, opregnede

Bearbeidelser, der ikke ansees åt gjpre en Vare til norsk eller svensk

Til virkning, naar der til samme er anvendt udenlandske, i noget af

Rigerne toldpligtige Emner, er fpiet under:

N:r 1. Bagning, Tprring, Sigtning,

» 3. Sammen syning,

» 5. Sammenslaaning af Snorer,

» G. Sainmenscetning af Dele ved Hjaffp af Liming, Spigning, Nitning,

Skruning, Lodning og deslige,

» 7. Formning og Presning af Hatte- og Hueemner, Pudsning,

Polering eller

andre i Forhold til don fterdige Vare mindre vaasentlige Bearbeidelser,

som begge Rigers Toldstyrelser finder bpr vmre ligestillede med

do i Paragrafen opregnede Bearbeidelser.

Den under N:r 4 nu benyttede Beteguelse »Overstrygning» foreslaaes

ombyttet med et almindeligere Udtryk »Överdrag».

§ 4. Til O plysning om, hvilke Forandringer, der foreslaaes med

Hensyn til de Varekvanta, der åt Reisende toldfrit kunne medbringes

over Orasndsen, tillader man sig nedenfor åt hidssette Opregningen:

i Lov af 9:de April 1887:

Baand, alle Slags, tilsammen 60 m.,

Brasndevin og Spiritus, alle Slags,

tilsammen 4 1.,

Garn, alle Slags, tilsammen 10 kg.,

Kaffe, 10 kg.,

og i Forslaget:

Brsendevin og Spiritus samt dermed

tilberedte Drikke, ligesom

Vin, alle Slags, tilsammen 4 ].,

Brpd, 20 kg.,

Garn, alle Slags, tilsammen 5 kg-.,

Kaffe og Kaffesurrogater, tilsammen

5 kg.,

Malt, 40 kg-.,

Risengryn, 5 kg.,

Malt, 70 1.,

Risengryn, 10 kg.,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Majte lidd. Proposition N:o 23.

I Lov af 9:de April 1887:

Salt, 4 hl.,

Sukker, 20 kg.,

Tobak, 5 kg.,

Traad, alle Slags, tilsamraen 5 kg.,

Vin, alle Slags, 20 1.,

Vsevede T0ier, alle Slags, tilsammen

20 m.,

01, 40 L,

alle andre Varer, tilsammen til en

Vaerdi af 80 Kröner, dog åt Yaerdien

af hver Vareartikel särskilt

ikke maa overstige 40 Kröner.

og i Forslaget:

(Uforandret.)

Sukker, 8 kg.,

Kornvarer, med Undtagelse af Malt,

umalede 150 kg., malede 100 kg.,

Tobak, 1 kg.,

Vaevede Töier, alle Slags, tilsammen

15 m., dog ikke mere end

tilsammen til en Värdi af 40

Kröner,

01, 10 1.,

andre Varer tilsammen til en Vrnrdi

af 30 Kröner.

Paragrafens Slutningsbestemmelse, der nu er saalydende: »Den i

naervaerende § ombandlede Toldfrihed gjaelder ikke for saadanne Varer,

som Reisende for egen eller andres Regning medf0re, naar de indf0res

i Handelspiemed» foreslaaes omredigeret og som ny Bestemmelse foreslaaes

der eu Regel om den Reisendes Pligt til paa Forlangende af

Toldvaesenet åt afgive skriftlig Forsikring om, åt de af barn medf0rte

Varer ikke indf0res i Handels0iemed m. v.

§ 6. Den i Lov af ll:te April 1874 benyttede Betegnelse af de

i Paragrafen nrnvnte Fartpiers Draegtighed »2 Kommercelaester» foreslaaes

af Hensyn til det nu benyttede engelske Skibsmaalingssystem

ombyttet med den naermest, tilsvarende Betegnelse i Tons: »fire Tons.»

§ 7. Sidste Passus i Lov af 11 :te April 1874 § 7: »Saadanne toldpligtige

indenrigske Varer, som naevnes i § 3, ligesom fortoldede udenrigske

Varer kunne dog ogsaa forpasses til eller fra et almindeligt

Marked naer Graendsen», er ikke optaget i Forslaget,

§ 9. Det i Lov af 9:de April 1887 § 9 indelioldte Paabud om

Varers Ledsagelse ved landvaerts Indfprsel af Produktionsbevis gjaalder

kun Manufaktur- og Fabrikvarer, men ikke andre Produkter, for hvilke

sidstes Vedkommende altsaa ingen Toldlegitimation nu skulde vrnre åt

kraeve. Heri er der i Forslaget gjort den Förändring, åt Produktionsbevis

skal haves for alle Naturprodukter og Tilvirkninger alene med

den Indskraenkning, åt det ikke kan fordres af Grtendsebefolkningen

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami, 1 Afd. 13 Höft, 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 23.

för Varer, som vedkommende Tol dfunktion aer Söder aabenbart åt vmre

Produkter af Stedets Skovdrift, Jordbrug eller Husflid. For åt erholde

Produktiousbevis for Naturprodukter skal Afsenderen afgive Forsikriug

under Eds Tilbud om, åt Produkterue ere frembragte inden Landet.

Med Hensyn til Produktionsbeviser for Manufaktur- o g Fabrikvarer

ere de i Lov af 9:de April 1887 derom indeholdte Regler foreslaaede

noget modiScerede, Hemlig saaledes:

L åt den skriftlige Försilfring om Varens Tilvirkning inden

Landet m. v., som det paaligger Vareafsenderen åt afgive,

istedetfor paa Tro og Love härefter skal afgives under Eds

Tilbud, og

2. åt medens efter den gjseldende Bestemmelse denne Forsikring,

hvis der er noget til Hinder for åt erholde Tilvirkerens Forsikring,

skal udstedes af to paalidelige Maend, som have

paalidelig Kundskab om Varens Tilvirkning, skal Forsikringen

i det naevnte Tilfaelde afgives af en anden Person, som

har npiagtigt Kjendskab til Varens Tilvirkning, og Forsikringens

Rigtighed bekrasftes af to trovaerdigc Maend.

Ved Affatningen af det fplgende Punktum er det skarpere end i

den gj aeldende Lov fremhaevet som eu Pligt for vedkommende Myndighed,

om dertil maatte vaere Grund, åt kraeve yderligere Bevis for Varens

indenlandske Oprindelse. Bestemmelsen om, åt Produktionsbevis

ikke krasves for gammelt Flyttegods af ikke over 200 Kroners Vaerdi,

er ny.

§ 16. Efter den nu gjaeldende Bestemmelse i § 9 skal, saaledes

som det ogsaa foreslaaes i Udkastet, Produktionsattest for landvaerts

Indfprsel udfaerdiges af vedkommende Toldkammer eller anden offentlig

Autoritet, livorimod det om sovaerts Indfprsel i § 16 er bestemt, åt

denne Attest skal udstedes af Toldkamret paa Afsendelsesstedet. § 16

toreslaaes nu forandret derhen, åt der i denne Henseende skal gjaelde

det samme for sOvaerts som for landvaerts Indförsel.

I § 18, 1 Punktum, hvorefter Loven skal traede i Kraft fra l:ste Juli

1890, antages åt burde tilföies: »forudsat åt modsvarende Bestemmelser

vedtages i Sverige som gjasldende fra samme Tidspunkt.»

Departementet skal underdanigst anfpre, åt efter åt det ved naadigst

Resolution, afgivet i sammensat Statsraad den 19:de August f. A. i

Henhold til den Norske Regjerings Betänkning af L3:de s. M. var

bleven bestemt, åt der skulde föres Forhandlinger mellem begge Riger

angaaende Udarbeidelse af Förslag til forandrede Bestemmelser om

Mellemrigsforholdene, og åt der i dette 0iemed för hvert af Rigerne

skulde beskikkes 3 Ombud, blev ved Kougl. Resolution af 24:de Septem
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 23.

ber f. A. til paa Norges Vegne åt f0re Forhandlingerne beskikkede

Statsraad Furu, Toldinspekt0r Vogt och Grosserer, Vicekonsul F.

Reinhardt. Som oplyst i den svenske Finantsministers ovenfor refererede

Föredrag liave de saaledes paabudte Forhandlinger fundet Sted

ved de beskikkede Ombud i Stockholm i Oktober—December Maaned

sidstleden og seuere vseret fortsatte mellem Medlemmer af begge Ländes

Regjeringer, og det er Resultatet af disse Forhandlinger, som nu

föreligger i det Förslag fra den svenske Finantsminister, hvorover

Regjeringens Betänkning er förlängt.

Som oplyst i Departementets underdanigste Föredrag af 13:de August

f. A., der vedligger som Bilag, er det Spprgsmaal, som nu föreligger

om Förändring i Mellemrigsloven, bragt paa Bane af den svenske

Rigsdag, som i underdånig Skrivelse af 11 :te Mai 1888 fremsatte Anmodning

om, åt det maatte behage Deres Majestät i Anledning af

de Beslutninger, som nsevnte Rigsdag havde fatt-et angaaende Forandringer

i Toldtarifen, saa snart som muligt, åt indlede Underhandlinger

med den norske Reglering angaaende saadanne Bestemmelser i

Mellemrigsloven, som med Npdveudighed paakaldtes af naevnte Beslutninger,

og hvis disse Underhandlinger skulde vise sig ikke åt lede

til det tilsigtede Mani, åt treeffe Förfining til Opsigelse af bemeldte

Lov. Departementet oplyste videre, åt der i denne Anledning af den

under 18:de Juni 1888 nedsatte svenske Toldkomite var afgivet et Förslag

til Forandringer i Mellemrigsloven, og åt der derefter angaaende

dette Förslag var afgivet Betaenkninger af Kommerce-Kollegiet og Generaltoldstyrelsen.

Man gjorde ligeledes Rede for de vigtigste Punkter

i det saaledes udarbeidede Förslag og de afgivne Betaenkninger.

Det nu foreliggende Förslag er bygget paa Toldkomiteens ovennmvnte

Udkast som Grundlag. Ved de f0rte Forhandlinger er der imidlertid

opnaaet Modifikationer i flere Punkter, som ikke fandtes antagelige

for Norge. Forslaget er saaledes holdt inden en Ramme, som,

liden åt rokke ved selve det nu bestaaende System for Mellemrigsforholdenes

Ordning, alene indf0rer visse Modifikationer i samme, medens

de videre gaaende, i Retning af Systemförändring sigtende iEndringer,

som vare anbefalede i Kommerce-Kollegiets og Generaltoldstyrelsetis

Betaenkninger, og som ogsaa have vaeret bragte paa Bane under de

nu afsluttede Forhandlinger, ikke ere lagte til Grund for Forslaget.

Departementet skal underdanigst bemaerke, åt en Mellemrigslovgivning

som den nugjseldende, der tilsigter åt etablere gjensidig

toldfri Vareomsmtning mellem de to Rigel- af deres egne Produkter

og Tilvirkninger, selvfplgelig maa blive vanskeligere åt opretholde

jo st0rre Forskjellen er i Grundlaget for de to Rigers Toldbeskatning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Efter åt denne Forskjel er bleven betvdelig for0get navnlig ved de

paa den svenske Rigsdag i 1888 besluttede Toldforhpielser, der tilsigte

åt beskytte den indenlandske Industri, bar det ikke kunnet undgaaes,

åt der er opstaaet eller befrygtes åt ville opstaa Forholde, hvorunder

norske Industridrivende paa Grund af vore lavere Toldsatser paa

Materialierne ved Konkurrancen paa det svenske Marked ville blive

gunstigere stillede end deres svenske Konkurrenter. Det, som ved det

nu fremkomne Förslag forsaavidt hovedsagelig tilsigtes, er att forebygge

dette for Sveriges Industridrivende uheldige Resultat. Der er

derhos opstillet strengere Fordringer med Hensyn til de Beviser, som

krseves for åt eu Vare er af indenlandsk Tilvirkning. Departementet

antager, åt ihvorvel lierved vil fremkaldes nogen Indskraankning i den

bestaaende Samfasrselsfrihet mellem Landene, b0r man ikke fra norsk

Side nndslaa sig for åt imödekomme de saaledes fremkomne Krav,

forsaavidt det kan ske uden i altför stor Udstraakning åt skade den

norske Industri og uden åt omst0de Grundlaget for den bestaaende

Mellemrigsordning. Hvis Norge vaagrede sig för åt indgaa paa nogen

Förändring af Loven, maatte man, efter hvad der er passeret i denne

Sag, formentlig veere forberedt. paa, åt Mellemrigsloven blev opsagt

fra svensk Side, og hvorvidt der da skulde vaere nogen IJdsigt til

gjennem nye Forhandlinger åt istandbringe en ny Lov, som var mera

fyldestgj0rende for Norges Interesse!-, maa Departementet anse for

åt vaere i hpi Grad tvivlsomt. Efter Departementets Förmening- medf0rer

Mellemrigsloven saa vsesentlige Fordele for begge Rigers Produktion

og Handel og griber saa dybt ind i mangfoldige Grene af begge

Ländes Näringsliv, åt det allerede af denne Grund maatte ansees for

meget beklageligt, om Loven skulde bortfalde og den nuvasrende Samfaerselsfrihed

afl0ses af et Forhold som mellem to ganske fremmede

Lande. Denne Betragtning antages ogsaa åt beholde sin Gyldighed

efter det Förslag, som nu föreligger.

Departementet finder saaledes åt burde anbefale, åt det Förslag,

som er fremgaaet af de nu f0rte Forhandlinger, vedtages fra norsk

Side, og maa derför tilraade, åt der, forsaavidt Forslaget besluttes

fremsat for den svenske Rigsdag, samtidig befales fremsat Proposition

for Storthinget om Forslagets Vedtagelse for Norge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

Naar der nu igjen skal foretages saa betydelse Forandringer i

Mellemrigsloven, som efter Foranstaaende vil blive Tilfaeldet, anser

Departementet det för hensigtsmaessigst, åt der gives en helt ny Lov,

som fuldstaendigt aflpser Loven af ll:te April 1874 med Tillaegslov af

9:de April 1887. Idet man tilfolge heraf har indtaget i Udkastet de nugjaeldende

Bestemmelser, forsaavidt disse efter det fremkomne Förslag

skulle vedblive uforandrede, tillader man sig åt fremsastte fölgende

Ud k ast

til Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige Handel og Söfart.

Artikel I.

Om Handelssamkvemmet landvcerts imellem de forenede Rigör.

§ I
Alle

Naturprodukter og Tilvirkninger, saavel indenlandske som

udenlaudske, kunne fra det ene af de forenede Rigel- til det andel,

landvaerts saavel ud- som indfpres, forsaavidt ikke gjaeldende Kvarantasneforskrifter

laegge Hindring i Yeien derför, eller der forpvrigt,. efter

hvad der nedenfor i denne Paragraf bestemmes, mpder Hindring derimod.

Er i det ene Rige eller inden en bestemt Del deraf Udfprsel af

en Vare i Almindelighed forbudt, kan saadant. Förbud ogsaa gjores

gjaeldende med Hensyn til Udfprsel landvaerts til det andet Rige, dogikke

forsaavidt angaar Jern og Staal af alle Slags, og heller ikke forsaavidt

angaar Skovprodukter undtagen, naar Forbudet mod Udfprsel

af saadanne Produkter har til Hänsigt Skovenes Bevaring eller Opkomst.

Landvaerts maa fra det ene Rige til det andet ikke indfpres

nogen Vare, hvis Frembringelse eller Tilvirkning i det sidstnaevnte

Rige ikke er tilladt, og heller ikke nogen udenlandsk Vare, hvis Indfprsel

i det sidstnaevnte Rige i Almindelighed er forbudt. Förbud mod

en Vares Indfprsel landvaerts fra det ene Rige til det andet skal ogsaa

kunne utstedes, om saadant i det sidstnaevnte Rige ansees paakraevet

af sanitaere Grunde eller til Forebyggelse af Sygdomme paa Naturprodukter,

som avles i Landet. Maa i det ene Rige en Aare alene

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

frembringes eller tilvirkes af eu vis Beskaffenhet eller er eu Vares

Tilvirkniug dersteds underkastet särskilt offentlig Kontrol, raaa en

saadan Vare alene indf0res fra det andet Rige, forsaavidt Varen opfylder

de i det fprstnaavnte Rige for samme fastsatte Betingelser, og

kan ved Indfprselen underkastes saadan Underspgelse, som ansees nödvendig

for åt kontrollera, åt saa er Tilfaeldet.

§ 2.

En Vare, hvis Ldförsel landvaarts Ira det ene Rige til det andet

overensstennnende med § 1 kan forbydes, skal ogsaa ved saadan Udfprsel

. kunne belasgges med Told af det Belob, som den ved Udf0rsel

i Almindelighed er underkastet. Derimod bliver af Varer, som landvmrts

udf0res fra det ene til det andet Rige, Transitafgift ikke åt

erlsegge.

För Varer tilvirkede i det Rige, hvorfra Udforselen sker, maa

heller ingen Udf0rselspra3mie tilstaaes, ligesom Tilbagebetaling af erlagtTilvirkningsafgift

af disse Varer eller af Told af de til deres Forarbeidelse

forbrugte udenlandske Raastoffe ikke floder Sted, medmindre

Varerne ved Indforselen i det andet Rige baerer fuld Told.

§ 3.

Norske eller svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle

ved lndfprsel laudvasrts fra det ene Rige til det andet vivere toldfrie

med Undtagelse af:

a. Sukker, Sirap og Sukkertilvirkninger, der hovedsagelig bestaa

af bramdt eller kogt Sukker (Karameller),

/>. Tobak og Tobakstilvirkninger,

c. Bnendevin og Spiritus, alle Slags, samt dermed tilberedte

Drikkevarer og lugtende Vande,

d. Malt og Tilvirkninger deraf,

e. Brasndt eller malet Kaffe og Kaffesurrogater,

/’. Spillekort,

åt hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, hvortil de indf0res,

i Almindelighed ere toldpligtige, den fulde Told skal

erlregges,

g. Kläder, hvis Ydertpi er vsevet, strikket eller bundet i andet

Land end Norge eller Sverige. Af saadan Vare skal der,

naar Indforselstolden af \dert0iet er h0iere i det Rige, hvortil

Indforsel sker, end i det andet Rige, erlsegges en af

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Klaedernes hele Vsegt beregnet Indfprselstold, lig Forskjellen

niellera de i ethvert, af Rigerne gjaaldende Toldsatser för

Ydert0iet,

h. Vsevede Toier, helt eller delvis tilvirkede af Lin-, Hampeller

Jutegarn, spundet i andet Land end Norge eller Sverige.

For saadanne vsevede Toier skal der, naar Tolden paa dette

Garn er h0iere i det Land, hvorhen Indforselen sker, end i

det andet Land, erlsegges en efter Toiets Vmgt beregnet

Told, der svarer til Forskjellen niellera de i begge Lande

for Garnet gjasldende Toldsatser. Indgaar der i T0iet mere

end et Slags saadant Garn, beregnes Tolden efter det Slags,

for hvilken Forskjellen niellera Toldsatserne i begge Lande

er storst. Der raaa dog ikke i noget Tilfselde beregnes h0iere

Told end den i det Land, hvorhen Indferselen sker, for Toiet

i Almindelighed gjseldende,

i. Jern- og Staalvarer af folgende Slags: valsede eller smedede

Staenger og .Fläder samt Spiger, S0m, Traad, Laenker og

Kjsettinger, helt eller delvis tilvirkede af i andet Land end

Norge eller Sverige frerabragt Raastof eller Halvfabrikat.

For saadanne Varer skal der, naar Tolden paa nsevnte Raastof

eller Halvfabrikat er hörare i det Land, hvorhen Indforselen

sker, end i det andet Land, erlsegges en efter Varens

Vsegt beregnet Told, der svarer til Forskjellen niellera de i

begge Laude for Raastoffet eller Halvfabrikatet gjaeldende

Toldsatser. Der maa dog ikke i noget Tilfselde beregnes

h0iere Told end den i det Land, hvorhen Indforselen sker,

for Varen i Almindelighed gjseldende.

Ved Anveudelsen af Bestemmelsen i denne Passus skal Jernskrab,

som falder i et af Rigerne efter dersteds forbrugt udenlandsk Fabrikat,

ansees sora frerabragt i dette Rige.

I de Tilfselde, som omhandles i meste Paragraf, raaa de forannsevnte

Varer, undtagen Spillekort, fores toldfrit fra det ene Rige til

det andet.

Er en Vare t.ilvirket i Norge eller Sverige af Materialier, der

enten ere producerede i et af Rigerne eller ere toldfrie i begge Riger,

ansees saadan Vare åt vsere indenlandsk Tilvirkning, hvad enten större

eller mindre Arbcide er anvendt paa samme.

Er Varen, helt eller delvis, tilvirket af udenlandske, i noget af

Rigerne toldpligtige Emner og kan det derpaa anvendte Arbeide henfores

til, hvad der i Almindelighed forstaaes ved Husflid, Haandvserk

eller Fabrikvirksorahed, skal ogsaa saadan Vare henregnes til norsk

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kotigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. .

eller svensk Tilvirkning undtagen i de Tilfaelde, åt Bearbeidelsen alene

bestaar i:

1. Formaling, Knusniug, Blanding, Bagning, T0rring, Sigtning,

2. Rensning (Rectificering) af Lysolier,

3. Foldning, Kantning, Sammensyning, Forsyning med Linning,

Knapper, Fryndser eller Kniplinger o g deslige,

4. Maling, Lakering, Broncering eller Anbringelse af andet

Överdrag,

5. Tvinding, Sammenslaaning, Blegniug, Farvning, Trykning

eller Appretering af Garn, Snorer og Manufakturvarer,

6. Sammensaetning af Dele ved Hjaelp af Liming, Spigring, Nigning,

Skruning, Lodning og deslige,

7. Formning og Presning af Hatte- og Hueemner, Pudsning,

Polering eller andre i Forbold til den fasrdige Vare mindre

vaesentlige Bearbeidelser, som begge Rigers Toldmyndigheder

finder b0r vaere ligestillede med de förän opregnede Bearbeidelser.

§ 4.

Ved Reise over Graendsen fra det ene til det andet Rige skal

det med Undtagelse af Spillekort, der ere underkastede saavel Stempelafgift

som Told, vane tilladt toldfrit åt medfpre af til Indf0rsel tilladte,

Told underkastede Naturprodukter eller Tilvirkninger f0lgende mindre

Partier, nemlig af:

Brasndevin og Spiritus samt dermed tilberedte Drikkevarer, saavel

som Vin, alle Slags, tilsammen 4 1.,

Brpd, 20 kg.,

Garn, alle Slags, tilsammen 5 kg.,

Kaffe og Kaffesurrogater, tilsammen 5 kg.,

Malt, 40 kg.,

Risengryn, 5 kg.,

Salt, 4 hl.,

Sukker, 8 kg.,

Kornvarer, med Undtagelse af Malt, umalede 150 kg., malede

100 kg.,

Tobak, 1 kg.,

Vaevede T0ier, alle Slags, tilsammen 15 m., dog ikke mere end

tilsammen til en Vaerdi af 40 Kröner,

01, 10 1.,

andre Varer tilsammen til eu Veerdi af 30 Kröner.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o ,23.

Den i nservasrende § omhandlede Toldfrihed gj sekter ikke for saadanne

Varer, som indf0res i Handelsoiemed enten för paa sedvanlig

Maade åt sselges eller for åt leveres som Erstatning for ad för t Arbeide,

heller ikke for Varer, som indfores af Handlende eller for Handlendes

Regning, forsaavidt de ere af det Slags, med hvilke han driver Handel.

Reisende ere, hvis vedkommende Toldfunktionasr fordrer det, pligtige

til förliden åt opgive sin Bedrift og sit Hjemsted åt afgive skriftlig

Forsikring om, åt de Varer, som de medlare, ikke indfores i Handelsoiemed

saaledes som ovenfor omhandlet. Indfores Varerne ikke

for den Reisendes egen Regning, skal Forsikringen afgives af den, för

hvis Regning de indfores. Undlader nogen åt afgive saadan Forsikring,

skal Varerne paa sedvanlig Maade toldbehandles.

§ 5.

Med Hensyn til Indforselstold af udenlandske Varer, som i större

Partier eller iovrigt paa anden Maade end i foregaaende Paragraf omhandles

indfores fra det ene til det andet Rige, skal i ethvert af Rigerne

gjaelde, hvad der angaaende deslige Varers Indforsel i Almindelisrhed

er eller vorder bestemt.

§ ö.

Varer, som fores fra det ene Rige til det andet over Svinesund

eller Idefjorden ostenfor Svinesund i Faerge, Pråm eller Baad under 4

Tons Drsegtighed eller om Vinteren over Isen, skulle med Hensyn til

Toldvsesenet ansees som landvmrts indforte, forsaavidt de ikke enten

sovmrts ere forte til den Strand af mevnte Fmrgested eller Fjord,

hvorfra de siden ere bragte over til det andet Riges Strand, eller de

ere forte over til det andel Riges Strand, for derfra umiddelbart åt

bringes sovasrts videre.

§ 7.

Den, der fra det ene til det andet Rige landvasrts vil indfore

Varer af det Slags og i den Mrnngde, åt de ere Told uuderkastede,

skal vsere forpligtet til hos Toldkamret eller vedkommende Toldfunktiomer

paa Afsendelsesstedet åt forsyne sig med Passerseddel, hvilken

under Transporten skal folge med Varerne.

Passerseddelen skal vsere stilet til et Sted, hvor Fortoldning kan

foregaa.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 12 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6t>

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

* § 8.

Hvad Afsenderen har åt iagttage for åt erholde Passerseddel,

lindes bestemt i §§ 4, 6 og 7 i Lov indeholdende yderligere og forandrede

Besteramelser angaaende Varers F0rsel landvrerts mellem de

forenede Rigel- af 18:de Mai 1860, hvilke Besteramelser ligesom Alt,

hvad saavel bemeldte Lovsteder som §§ 8, 9, 10, 11 og 12 i den nysnsevnte

Lov iovrigt indeholde angaaende Passerseddelens Indhold, Varernes

Underspgelse og Toldbehaudling, Toldkontrollen samt Afsenderens

Ansvar i Tilfelde af, åt Varerne ikke inderi den foreskrevne

Tid fremkomme til Bestennnelsesstedet m. m. fremdeles forblive gjeeldende

med Iagttagelse af de Forandringer deri eller Tillägg dertil,

som särskilt med Hensyn til Vareforsendelser med Jernbane fra det

ene Rige til det andet ere eller blive givne.

Naar udenrigske ufortoldede Varer skulle forsendes fra Transitoplag

i det ene Rige laudvaerts til det andet Rige, kan dog, selv om

Forsendelsen foregaar paa anden Maade eud med Jernbane, den i ovennsevnte

Lov af 18:de Mai 1860 foreskrevne Underspgelse paa Afsendelsesstedet

af Varernes Art og Maangde eftergives, forudsat, åt Yarerne ere

saaledes indpakkede, åt Toldopsynet floder, åt saadan Plombering og

Försegling kan anbringes paa dem, åt derigjennem fuld Sikkerhed opnaaes

for, åt de ikke liden Plomberingeus eller Forseglingens Beskadigelse

kunne forvanskes eller ombyttes med andre Varer. Hvis der ikke

Liden den i § 12 i nysnaevnte Lov fastsatte Tid af tre Maaneder fra

Passerseddelens Udfaerdigelse til Toldkamret paa Afsendelsesstedet afgives

den foreskrevne Bevidnelse om, åt en Vare, som paa saadan

Maade er afsendt og forpasset, er fremkommet til Bestemmelsesstedet

med ubrudte Segl eller Plomber, blive, saafremt der kan tilveiebringes

paalidelig (^plysning om den afsendte Vares Art og Msengde, de i

bemeldte § bestemte Toldafgifter og B0der åt inddrive hos den, der

har udtaget Passerseddeleu, eller hans Selvskyldnerkautionist og paa

foreskrevne Maade åt iudbetale i vedkommende Toldkasser, hvorimod

det, saafremt paalidelig (^plysning om Varens Art og Meengde ikke kan

fremskaffes, paaligger Toldkamret paa Afsendelsesstedet åt inddrive hos

den, der har udtaget Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist

en Bod til Bel0b Kr. 10,oo for hvert, Kilogram af det ikke behprig

fremkomne Varekollys Bruttovsegt. Af denne Bod tilfalder Halvdelen

Toldkassen paa Afsendelsesstedet og Halvdelen Toldkassen paa Bestemmelsesstedet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

67

§ ».

Norske og svenske Naturprodukter og Tilvirkninger, som fra

det ene til det andet Rige landvserts indf0res i st0rre Partier eller

i0vrigt paa anden Maade, end i § 4 omhandles, skulle for åt nyde

godt af de i § 3 med Hensyn til Indfprselen indrpmmede Begunstigelser

vsere ledsagede af vedkommende Toldkammers eller anden otfentlig

Autoritets Attest for, åt Varerne ere af norsk eller svensk Produktion

eller Tilvirkning.

For åt erholde saadant Bevis skal Vareafsenderen, naar det

gjaelder Naturprodukter, til den Myndighed, hos hvem Beviset begjmres,

levere en under Eds Tilbud afgiven skriftlig Forsikring om, åt Varen

er frembragt inden Landet.

Gjaelder Beviset andre Varer, skal Vareafsenderen til den nsevnté

Myndighed levere en under Eds Tilbud afgiven skriftlig Forsikring

om, åt Varen er tilvirket paa et bestemt Sted inden Landet, med Förklaring

tillige om, hvorvidt Varen er tilvirket alene af indenlandsk,

norsk eller svensk Emne, eller om tillige udenlandsk Emne indgaar

deri, og om Beskaffenheden af den Bearbeidelse, Varen paa dette Sted

er undergaaet. Denne Forsikring skal afgives af Tilvirkeren eller,

hvis noget derför er til Hinder, af en anden Person, som har neiagtigt

Kjendskab til Varens Tilvirkning, og Forsikringens Rigtighed skal bekraTtes

af to trovserdige Maend.

Hvad enten en saadan Forsikring angaar Naturprodukter eller

andre Varer, er vedkommende Mjmdighed pligtig til, om dertil haves

Grund, åt fordre ogsaa andet Bevis for Varens indenlandske Oprindelse

samt åt kraeve Attest af Vidner om den eller de Personers egenhsendige

Underskrift, som har afgivet eller bekraeftet Forsikringen.

Vedkommende Myndigheds Bevis, der bestemt skal bekrrefte, åt

Varen er af indenlandsk Produktion eller Tilvirkning, skal tegnes paa

den ovenomhandlede Forsikring. Forsaavidt angaar de i § 3, Litr. y,

k og i naevnte Varer, skal Beviset tillige indeholde saa fuldstsendig

(^plysning om det udenlandske Materiales Beskaffenhed, åt ved Hjaelp

deraf Tolden kan beregnes.

De i denne Paragraf omhandlede Bevis man dog ei fordres for

Varer, som af Grsendsebefolkningen medfpres ved Reise over Graendsen,

og som vedkommende Toldtjenestemand Under aabenbart åt vaere Produkter

af Stedets Skovdrift, Jordbrug eller Husflid, og heller ikke för

Fl)T.tegods, gammelt og brugt, naar dets samlede Värdi ikke överstiger

200 Kröner.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

§ 10.

Befindes Nogen åt have over Grsendsen indfort tilladte Varer af

det Slags og i den Masugde, åt Indfprselstold deraf burde svares, men

Varerne ikke ere ledsagede af behörig Passerseddel, straffes Angjeldende

som for Toldsvig.

Tndfpres landvserts fra det ene til det andet Rige Varer, hvis Indforsel

er förbuden, eller forefindes ved Underspgelse paa Bestemmelsesstedet

flere eller fgerre eller andre Slags Varer end de, som i den raedhavende

Passerseddel ere anfprte, eller Varerne eller Emballagerne

ikke findes forsynede med de Stempler, Segl eller Plomber, som i

Passerseddelen ere anmserkede, ausees den, som dermed antrseffes, paa

den Maade, som i Almindelighed desangaaende er foreskrevet i det

Riges Toldanordninger, hvortil Indfprselen sker.

§ 11.

Toldstyrelserne i Norge og Sverige skulle til nmrmere Kontrol i

Henseende til Ind- og Udfprselen landveerts af Varor fra det ene til

det andet Rige hver 3:die Maaned tilstille hinanden Fortegnelser over

de Vare transporter, som i de sidste 3 Maaneder med Forpasning ere

ankomne eller afgaaede landvaerts fra det ene til det andet Rige.

Ligeledes skulle de meddele hinanden Underretning om de Forskrifter

angaaende ovennaevnte Kontrol, som fra Tid til anden maatte vorde

udfserdigede.

År t. II.

Om 7iorske og svenske Fartdiers gjensidige Köttig heder samt Handels

samkvemmet sevoe.rts imellem de forenede Riger.

§ 12-

Alle i det ene Rige hjemmehprende Fartpier og Bände med eller

liden Dask, af hvilkensomhelst Slags eller Draegtighed, hvad enten de

der ere byggede eller naturaliserede, skulle i det andet Rige behandles

som indenlandske samt riyde alle dermed forenede Rettigheder og ikke

paalmgges andre eller hpiere Afgifter til Statskassen, Ständer eller sserskilte

Indretninger, end af indenlandske Fartpier og Baade skulle er
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 23.

laegges, hvad enten de ankomme fra eller afgaa til indenlaudsk eller

udenlandsk Sted, og hvad enten de ere ballastede eller ladede med

indeulandske eller udenlandske Varer.

Det ene Riges Fart0ier og Bände maa ogsaa inden det andet

Riges Omraade drive Fragtfart med samme Ret og paa samme Vilkor,

som for indenlandske Fartoier og Baade ere bestemte.

För åt Hyde godt af disse og Ovrige med Hensyn til Varefprselen

sovmrts bestemte gjensidige Fordele, skulle Fart0ierne vaere forsynede

med saadanne Dokumenter, som i hvert af Rigerne ere foreskrevne for

åt godtgjrtre deres Nationalitet.

§ 13.

Varer, som med svenske Fartoier ind- eller udfores, skulle uden

Hensyn til, fra hvilket Sted de ankomme, eller til hvilken Sted de afgaa,

ikke i Norge vsere underkastede andre eller hoiere Afgifter hverken

til Statskassen, Stmder eller seerskilte Indretningar, end om de indeller

udfores i norske Fartoier.

Det samme Forhold skal i Sverige Ande Sted i Henseende til Varers

Ind- og Udforsel med norske Fartoier.

§ 14-

Norske eller svenske Naturprodukter og andre Varer, der efter

foranstaaende § 3 ere åt anse som norske eller svenske Tilvirkninger,

skulle, naar de indfpres fra det ene til det andet Rige i et af Rigernes

Fartoier, uden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i fremmed

Havn, vsere toldfrie eller toldpligtige saaledes som i naevnte § bestemt,

uden Hensyn til Varepartiernes Storrelse, alene med Undtagelse af

Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed

ere toldpligtige, skal erlsegges halv Told.

Fartoier, som i fremmed Havn alene have afgivet eller modtaget

Passagerer med deres Reisegods (de af Handelsreisende medforte Varer

og Vareprover herunder ikke indbefattet), ansees ikke åt have losset

eller ladet dersteds.

I Henseende til Tilladelsen til sOvmrts åt udfore eller mdfore

Varer fra det ene til det andet Rige samt i Henseende til Beregningen

af Toldafgifterne dermed skulle ipvrigt de almindelige Forskrifter

gjselde, som i hvert Rige ere eller vorde givne angaaende Varers Udfprsel

eller Indforsel samt Fortoldning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Majds ''Nåd. Proposition N:o 23.

§ 15-

Hvad i § 2 er bestemt med Hen syn til Udfprselspraemie samt

Tilbagebetaling af Told eller Tilvirkningsafgift af Yarer, som ere tilvirkede

i det ene Rige og udfpres derfra til det andel, skal ogsaa gjselde,

naar Udfprselen sker sovmrts.

§ 16.

För åt nycfe godt af den Toldfrihed eller Nedsmttelse i Toldafgifter,

_ som i § 14 er indrommet norske og svenske Naturprodukter og

Tilvirkninger, skal den, som udskiber Yarerne fra det ene til det andet

Rige, forsyne sig med saadant Bevis for, att Yarerne ere indenlandsk

Naturprodukt eller Invirkning, som i § 9 er bestemt for landvserts

Indfprsel.

§ 17-

I Lighed med det, som i § 11 er fastsat angaaende Kontrol med

Varetransporter landvaerts, skulle Toldstyrelserne i Norge og Sverige

liver 3:die Maaned tilstille hinanden Fortegnelser over de Fartöier og

Ladninger, som i de tre sidstforlpbne Maaneder fra det ene til det

andet Rige ere afgaaede eller ankomne, samt ipvrigt til Kontrol i Henseende

til Varers Ind- og Udförsel sovserts imellem begge Riger iagttage

det som i ovennsevnte § er foreskrevet.

§ 18.

Denne Lov trmder i Kraft den l:ste Juli 1890, forudsat åt modsvarende

Bestemmelser vedtages i Sverige som gjseldende fra samme

Tidspunkt. Loven vedbliver åt gjmlde, indtil andre Bestemmelser gives

for begge Riger eller 2 Aar er forlobet, efteråt der i et af Rigerne

er fattet Beslutning om Förändring eller Ophmvelse deraf, liden åt

denne Beslutning er gjort afhängig af, åt lignende Beslutning afgives

for det andet Rige.

fra den ovenmevnte Tid skal Lov angaaende Norges og Sveriges

gjensidige Handel og Spfart af 11 :te April 1874 og Lov indeholdende

Forandringer i den naevnte Lov af 9:de April 1887 ophore åt vaere

gjaelderide.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

I Henhold til Foranfprte, der af Statsraadets ovrige Medlemmer

det Vmsentlige tiltraedes, indstilles underdanigst:

Åt Gjenpart af neervserende underdanigste Indstilling

angaaeude Förändring^ i Lovgivningen om

Norges o g Sveriges indbyrdes Handels- og Spfartsforbold

naadigst befales tilstillet det Kongelige Svenske

Finants-Departement.

In fidem

K. Fabricius.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl Majds Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

21 Februari 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Ottkr,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WIKBLAD.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste härefter

till justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på statsrådets

tillstyrkande i sammansatt svenskt-norskt statsråd denna dag

fattade beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till

Riksdagen med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjöfarts förhåll anden.

På statsrådets tillstyrkande täcktes Hans Maj:t,

Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådant det

finnes detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet

dermed nådig proposition till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. AK 2TU 1890:40 Skrifvelse till Kong!. Maj:t med begäran om tillägg till förordningen angående kontroll å tillverkningen af margarin m. m. den 11 oktober 1889. s. 2 i texten
  2. BevU 1890:5 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, n:o 23, med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-och sjö fartsf s. 1 i texten