Sök i Ratio Lex

Angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885

1890-01-11 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:4, Angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad

lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5

juni 1885; gifven Stockholms slott den 11 januari 1890.

Kongl. Maj:t, som denna dag till Riksdagen aflater nådiga propositioner

angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter

och, jemte annat, sådan ändring i 1 och 6 §§ af lagen angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885, att lindringen

skall från och med år 1891 utgå med 40 procent, har härmed

velat föreslå Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkänner

nyssnämnda nådiga framställningar, jemväl besluta., att 1, 3^ och 6 §§,

27 § 1 mom. och 52 § af värnpligtslagen den 5 juni 1885 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

§ I
Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller trettiofyra år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenste
tiden

i beväringen är åtta år. _

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd

för det uppkallade manskapet.

Bill. till Bilsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afä. 3 Häft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

2. Under den tid, värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§6-

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig

till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans

station, hvilken han vill tillhöra.

För bifall härtill erfordras, att han är till krigstjenst duglig och

i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl beväringen intill dess åtta år förflutit från och

med det år då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga

delar för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i fyratioåtta dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperne

samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under

två år med trettiotre dagar under det första året och femton dagar

under det derpå följande.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges

öfningstid skola endast efter hand tillämpas på det sätt, att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperne samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar, och under år 1887 värnpligtige,

tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under år 1891 i fyratio dagar;

under år 1892 i fyratiotvå dagar;

under år 1893 i fyratiofyra dagar;

och under hvartdera af åren 1894 och 1895 i fyratiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

vid fotfolket och trängen

under hvardera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar, och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton (lagar;

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar, och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugufem dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar;

under år 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugusju dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar;

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugunio dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar; och

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioen dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Vidare vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att § 13 mom,

2 i nämnda lag må utgå samt i sammanhang dermed mom. 3 af samma

§ erhålla ordningsnumret 2, äfvensom att 12 § 2 mom., 14, 17, 19,

22 och 26 §§, samt 33 § 3 mom. och 34 § af berörda lag må erhålla

följande förändrade lydelse:

§ 12-

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt och inom tid,

som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å de i sjömanshusens

register inskrifne värnpligtige till Konungens befallningshafvande,

som ofördröjligen öfversänder utdrag af dessa uppgifter till

vederbörande befälhafvare för de olika inskrifningsområden, inom

hvilka de värnpligtige äro mantalsskrifne.

§ 14-

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

sjömanshus inskrifven, hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig

att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd

må kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig

inställelse inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning

utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier

eller utbildning i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen

föreskrifter, styrker, att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvari skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

med mera dylikt.

§ 17-

Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller

flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller

tjugutre år, med ett år för hvarje gång medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afsilande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från

sjömanshusdirektionen är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och

som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvarar, inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar

honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-,

fabriks- eller annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på

lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

§ 19.

Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konungens

befallningshafvande i det län, hvartill största delen af bataljonsområdet

hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar samt dervid

i flottan inskrifva de värnpligtige, Indika i § 25 mom. 1 omförmälas;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda

frikallelser och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande de vapenslag,

de önska tillhöra;

d) att, efter pröfning af de inskrifnes lämplighet för det ena eller

andra vapenslaget eller för annan befattning vid hären eller flottan,

bland dem uttaga det antal, som från bataljonsområdet skall tilldelas

rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första

rummet till nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält;

e) att i afseende å dem, hvilka enligt § 25 mom. 2 skola i flottan

inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan blifvit om inskrifning till specialvapnen

föreskrifvet;

f) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken bör

följa ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadgande

rörande krigsmagten; börande sådan inskrifningsbok för värnpligtig,

som är å sjömanshus inskrifven och icke vid förrättningen sig inställer,

öfversändas till vederbörande sjömanshusdirektion, der inskrifningsboken

får af den värnpligtige afhemtas;

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens

befallningshafvande förordnade ledamoten, och skola, innan nämnden

lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet

af nämnden underskrifvas.

§ 22.

Inskrifningsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden,

tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden

till protokollet antecknade.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26.

Värnpligtige uttagas ur bataljonsområden, på sätt § 19 bestämmer,

till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan, hvarefter

öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

§ 33.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv,så oek

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus, är

skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till annat eller upphör

att vara vid sjömanshus inskrifven, derom göra anmälan hos kompanibefälet;

börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad

efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven,

vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan

vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under

minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

erhållet afsked tillhöra beväringen till och med det kalenderår, under

hvilket han fyller trettiotvå år.

Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande

vid universitetet eller såsom elev vid annan statens högskola, tillhör

likaledes beväringen intill utgången af det år, hvarunder han fyller

trettiotvå år.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott

tillhandahållas, och Ivongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

7

Utdrag af protokollet öfver landtjor svar sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott

den 11 januari 1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

1.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars-, sjöförsvars- och

civildepartementen anförde departementschefen:

»I följd af hvad förut denna dag vid beräkningen af tillgångarna

för år 1891 års statsreglering förekommit, går jag nu att närmare

redogöra för de förslag till ändringar i värnpligtslagen, som jag anser

böra föreläggas Riksdagen i sammanhang med framställningen om

lindring i grundskatterna samt roterings- och rustningsbördorna.

Dervid torde först till besvarande böra företagas frågan, huruvida

utsträckning af värnpligtstidens längd nu bör påyrkas. Som Eders

Kongl. Magt täcktes erinra sig, var i det af Eders Kongl. Maj:t för

Proposition

till Riksdagen

ang. förändrad

lydelse

i vissa delar

af värnpligtslagen

den 5 juni

1885.

Utsträckning

af vårnpligtstiden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

1885 års Riksdag framlagda förslag till ny värnpligtslag, hvilket ligger

till grund för nu gällande författning i ämnet, förutsatt, att värnpligten

skulle räcka i 20 år och fullgöras 6 år i beväringens första uppbåd,

6 år i det andra uppbådet af beväringen samt 8 år i landstormen; och

föreslogos, beträffande de båda beväringsuppbådens tjenstgöringsskyldighet,

i hufvudsak enahanda bestämmelser, som nu äro gällande för beväringen.

Riksdagen biföll dock detta förslag endast så till vida, att

tjenstetiden bestämdes att räcka 12 år, deraf 6 år i beväringen och 6

år i landstormen.

Att emellertid den sålunda bestämda värnpligtstiden är för kort

och att särskilt minst 12 årsklasser beväring äro af nöden för att

äfven under ett krig af jemförelsevis kort varaktighet tillförsäkra fältarmén

dess behof af vapendugligt folk, torde med tillräcklig tydlighet

framgå af den erfarenhet, som i detta afseende vunnits inom andra

länder. Jag beder, att till stöd för detta mitt påstående endast få

erinra om det redan förut vid behandling af denna fråga inför Eders

Kongl. Maj:t påpekade förhållande, att under vår grannstat Danmarks

senaste två krig uppkallades i det förra 17 och i det senare 13 årsklasser

af landets stridbara befolkning.

Det måste dessutom icke förglömmas, att nästan alla de förslag

till landtförsvarets ombildning, som framlagts, sedan frågan om stärkande

af försvaret på allvar stäldes på dagordningen, utsträcka tiden

för de värnpligtiges krigstjenstskyldighet utöfver hvad som för närvarande

är i detta afseende stadgadt. 1861 års komité talar visserligen

endast i allmänhet om en utsträckning af den obligatoriska krigstjenstskyldigheten,

men dock i ordalag och sammanhang, som tydligen

angifva, att komitén tänkt sig densamma af en helt annan omfattning

och beskaffenhet än nu är fallet. Men redan år 1868 föreslås af dåvarande

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet 20 års

tjenst, och de båda förslagen, som förelädes 1871 års Riksdagar och

hvilka i hufvudsak äro byggda på det nyssnämnda år utarbetade förslag

till landtförsvarets omorganisation, hafva likaledes 20 års tjenstskyldighet,

deraf 7 år i beväringen och återstoden i landstormen. 1875

års förslag, hvilket, som bekant, stälde som sitt mål att, med afskaffande

af den nuvarande genom frivilligt aftal anskaffade stammen,

fota hela försvaret uteslutande på den obligatoriska krigstjenstskyldigheten,

har till och med 22 års tjenst eller tiden emellan det adertonde

och fyrationde lefnadsåret; och skulle den värnpligtige fullgöra denna

tjenst under sex år i linien, sex år i landtvärnet och återstående år i

landstormen. Förslaget om ny värnpligtslag vid 1877 års riksdag

har i detta afseende enahanda bestämmelser som det nyssnämnda; och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1883 års förslag, hvilket, som bekant, i hufvudsak anslöt sig till ett

af enskilda motionärer inom Riksdagens Andra Kammare vid 1878 års

riksdag afgifvet förslag till landtförsvarets ombildning, innehåller, i

fråga om den obligatoriska krigstjenstskyldigheten, alldeles likartade

bestämmelser som dem, hvilka sedermera i nämnda afseende föreslogos

i ofvanomförmälda, af Eders Kongl. Maj:t till 1885 års Riksdag aflåtna

proposition.

Beträffande tiden för krigstjenstskyldigheten har alltså ingen

meningsskilnad förefunnits. Icke allenast männen af facket, som ju

dock ofta misstänkas för att i sin ifver för ett starkt och ordnadt försvar

drifva anspråken på den enskildes uppoffringar för denna vigtiga

angelägenhet för långt, utan nästan alla landets ledande politiska

personligheter, hvilka under den långvariga striden om landtförsvarets

ombildning egnat någon tanke åt dessa förhållanden, hafva enats derom,

att tjugu års obligatorisk krigstjenstskyldighet, motsvarande hvad som

i detta afseende är stadgadt i de flesta af Europas fastlandsstater, är

det minsta, som af landets krigsduglige invånare måste utkräfvas,

derest försvarets behof af armar i farans stund skall anses behörigen

tillgogosedt. I sjelfva verket torde också vara uppenbart, att ett litet

land, som vårt, omöjligen kan, då frågan gäller en sak af den omätliga

vigt som landets sjelfförsvar, tilltro sig att af den enskilde medborgaren

fordra mindre uppoffringar, än de större staterna med sina

ojemförligt rikare materiella tillgångar och större invånaretal. Då försvarets

effektivitet med de på allmän krigstjenstskyldighet grundade

härordningar, som vårt århundrade sett uppstå i nästan alla Europas

länder, står i direkt proportion till antalet inom ett land befintliga

vapenöfvade män och måttet af den utbildning, de erhållit, skulle

snarare motsatsen vara att vänta.

Jag skulle alltså icke tveka att redan nu påyrka krigstjenstskyldighetens

utsträckning till det mått 1885 års förslag till värnpligtslag

uppstälde, derest jag icke i det långa fredslugn, landet åtnjutit,

och folkets deraf beroende ovana vid de fordringar, ett starkt organiseradt

försvar ställer på ett lands invånare, ansåge giltig anledning

till varsamhet med reformer af denna beskaffenhet förefinnas. A andra

sidan torde emellertid frågan allt jemt böra hållas öppen och landet

genom en successiv om än med små steg fortgående ökning i värnpligtstidens

längd vänjas vid den åskådningen att, liksom de värnpligtig^

öfningsskyldighet icke med 1885 års värnpligtslag nått sin definitiva

gräns, jemväl en ytterligare utsträckning af värnpligtstiden är af försvarshänsyn

med nödvändighet påkallad. Ehuru jag sålunda anser, att någon

Bih. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sand. 1 Afä. r, Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

ökning jemväl i detta afseende nu bör ifrågasättas,. finner jag dock

densamma böra begränsas till en jemförelsevis kortare tidrymd; och

torde, för den händelse Eders Kongl. Maj:t gillar dessa sålunda af

mig uttalade åsigter, densamma lämpligen kunna bestämmas till 2 år.

Deremot måste, jag obetingadt påyrka, att den ifrågasatta förlängningen

af värnpligtstiden uteslutande kommer beväringen till godo.

På sätt jag framdeles kommer att omständligare ådagalägga, har ett

ökande af landstormens klasser ingen betydelse för den egentliga fältarmén,

och det är om dess stärkande frågan rör sig. Beväringen

skulle alltså ökas med de två klasserna; och ehuru man, då beväringen

sålunda skulle komma att utgöras af sammanlagdt 8 klasser, kunde

ifrågasätta, att den indelning af densamma i två uppbåd, som föreslogs

1885, nu blefve återupptagen, har jag dock, då det antal beväringsmän,

som genom förslaget i fråga skulle tillföras beväringen, synes mig väl

ringa att bilda ett särskildt uppbåd, ansett att med åtgärder i detta

syfte kan anstå till dess tjenstskyldigheten i beväringen erhållit den

utsträckning, som i 1885 års förslag förutsattes.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att ej mindre 1 och 3 §§ än äfven i sammanhang dermed

6 § af värnpligtslagen må erhålla följande förändrade lydelse:

.§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller trettiofyra år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenstetiden

i beväringen är åtta år.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd

för det uppkallade manskapet.

2. Under den tid, värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör

han landstormen.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling'' anmäla sig

till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans

station, hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill erfordras, att han

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 11

är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill

han anmäler sig.

Han tillhör likväl beväringen intill dess åtta år förflutit från och

med det år, då han fy Ide tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga

delar för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

Beträffande öfning stiden, om hvilkens längd bestämmelser numera

äro i sjelfva värnpligtslagen inryckta, kan i hufvudsak tillämpas hvad

jag nyss yttrat i fråga om tjenstetiden. Att den utbildning, som nu

tillgoaokommer de värnpligtige, är för kort, derom kan icke mera än

en "mening råda, och skälen derför hafva så ofta blifvit upprepade, att

något ytterligare ordande derom nu icke torde vara erforderligt.

Hvad angår den ökning i öfningstiden, som för närvarande bör

ifrågasättas, torde, då Eders Kongl. Maj:t redan år 1885 i sammanhang

med de Riksdagen nämnda år förelagda förslagen till ändringar

i beväringsinstitutionen ansåg hela öfningstiden böra bestämmas till

48 dagar, med skäl kunna påyrkas, att denna siffra för öfningsdagarnes

antal nu uppnås; och som, efter den nu varande öfvergångstidens

förlopp, 42 dagar komma att utgöra den lagbestämda tiden för de

värnpligtiges öfning, inskränker sig alltså den ökning, jag nu ifrågasätter,

till sex dagar. Jag anser vidare hinder icke möta, att jemväl

denna ökning, i enlighet med förfarandet år 1885, förklaras skola

inträda endast successive med enahanda antal dagar hvart annat år

som då bestämdes. Under förutsättning att den nu föreslagna ökningen,

i likhet med hvad som skedde år 1885, träder i kraft vid ingången

af andra året efter det beslutet derom fattas eller i förevarande

fall år 1892, skulle alltså, med iakttagande af hvad i detta afseende

redan är stadgadt, öfningstiden komma att utgöra under 1891 40 dagar,

under 1892 42 dagar, under 1893 44 dagar, 1894 och 1895 46 dagar, hvarefter

år 1896 den nu föreslagna ökningen skulle inträda i sin fulla verkan.

Jag hemställer med anledning häraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att § 27 mom. 1 äfvensom 52 § af värnpligtslagen

må erhålla följande förändrade lydelse:

§ 27 mom. 1.

Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i fyratioåtta dagar, hvilken tjenst
-

Utsträckning

af öfningstiden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

göring skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna

samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under

två år med trettiotre dagar under det första året och femton dagar

under det derpå följande,

samt

§ 82-

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges

öfningstid skola endast efter hand tillämpas på det sätt, att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar, och under år 1887 värnpligtige,

tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under år 1891 i fyratio dagar;

under år 1892 i fyratiotvå dagar;

under år 1893 i fyratiofyra dagar; och

under hvartdera af åren 1894 och 1895 i fyratiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar, och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton (lagar,

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassan, öfvas i tjugu tre dagar, och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugufem dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar;

under år 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugu sju dagar, och värnpligtige, tillhörige andra årsklassen, i femton

dagar;

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugunio dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar; och

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioen dagar, och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

På sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet redan an- Utsträckning

ty dt, anser jag dessa förslags antagande af Riksdagen böra göras till

vilkor för den ifrågasatta lindringen i grundskatterna samt rustnings- nisse värnoch

roteringsbesvären; och torde i öfverensstämmelse med tillväga- Ph^9«- gåendet år 1885, då beslut om utsräckning af värnpligten och lindring

i nämnda skatter äfvensom i rustnings- och roteringsbesvären för första

gången samtidigt fattades, i den nådiga proposition om ändring i värnpligtslagen,

som Eders Kongl. Magt, i anledning af hvad jag sålunda

hemstält, torde vilja till Riksdagen aflåta, jemväl böra uttryckas, att

godkännandet af nu ifrågavarande förslag till ändring i samma lag

eger rum under förutsättning, att förslaget om lindring i grundskatterna

samt i rustnings- och roteringsbesvären och den deraf betingade ändring

i 1 och 6 §§ af lagen om lindring i dessa besvär vinner Riksdagens

bifall.

Frånsedt de förslag till ändringar i värnpligtslagen, hvarom jag

sålunda gjort hemställan, beder jag emellertid att i detta sammanhang

få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på några andra stadganden

i värnpligtslagen, som nu äfven torde böra underkastas ändring.

Jag beder dervid att först få påpeka ett för försvarsfrågan i dess

helhet synnerligen vigtig^ förhållande, hvilket har sin grund i de vid

1885 års riksdag vidtagna ändringar i Eders Kongl. Maj:ts förslag till

värnpligtslag och genom hvilket ett ändamålsenligt användande af de

krafter, nämnda lag stält till försvarets förfogande, i hög grad försvåras.

Som jag redan i förbigående antydt, innehöll nyssnämnda förslag

till värnpligtslag, bland annat, att värnpligten skulle räcka 20 år, att

den skulle fullgöras i beväringen och landstormen samt att beväringen

skulle delas i första och andra uppbådet med sex års tjenst i hvartdera

af dessa uppbåd. Det föreslogs vidare, i fråga om beväringens

tjenstgöringsskyldighet, att den icke finge användas utom de förenade

rikenas gränser, derest icke, hvad det första uppbådet anginge, statsrådet

blifvit hördt och riksdagskallelse utfärdats samt, beträffande det

andra, Riksdagen dertill gifvit sitt samtycke; och innehöll förslaget

slutligen, i likhet med nu gällande lag, att landstormen endast finge

uppkallas till hemortens försvar och icke föras utom eget och närmast

tillgränsande inskrifningsområde. Riksdagen vidtog häruti den förändring,

att tjenstetiden inskränktes till 12 år, att beväringens andra

uppbåd borttogs samt att de särskilda stadganden, som hade afseende

endast å nämnda uppbåd, i sammanhang deraied uteslötos.

Tillgången på värnpligtige, användbare till den aktiva fältarméns

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kong},. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

förstärkande, minskades sålunda med hälften. Som lätt inses, kan

nemligen krigsstyrelsen icke för befattning inom den egentliga armén

med dess reserver och depöter taga i anspråk landstormen eller någon

del deraf, hvilken, oalsedt att den, enligt värnpligtslagens uttryckliga

bestämmelse, är afsedd uteslutande för ortförsvaret, författningsenligt

icke kan föras utom eget och närmast tillgränsande inskrifningsområde.

Beväringens sex klasser skola alltså förslå icke allenast till utfyllande

af fredskadrerna till deras fältmässiga stridande manskapsstyrka utan

äfven till alla de synnerligen talrika särskilda beställningar af allehanda

slag, såsom läkare, förvaltningstjenstemän, förrådshandtverkare, in. in.,

hvilka vid mobilisering måste nybildas.

Att ifrågavarande sex klasser beväring icke ens förslå till fyllande

af förstnämnda behof, har jag redan påvisat, men ännu otillräckligare

varder tillgången i sistnämnda afseende; och det är vid de möjliga utvägarne

att. afhjelpa denna brist, som jag ansett mig nu böra något

uppehålla mig.

Jag förbigår dervid det vid mobilisering uppstående behofvet af

befäl, ehuru det lätt inses, att, med de militära öfningar, som numera

ega rum i statens offentliga läroverk, de från dessa bildningsanstalter

utgångne unge män, som dessutom i sina på det teoretiska området

förvärfvade kunskaper besitta betingelser att snarare än andre värnpligtige

kunna, förvärfva den nödiga militära praktiska utbildningen,

väl kunna åtminstone delvis komma i fråga att fylla de vid mobilisering

uppstående luckorna i arméns lägre befälskadrer och att sålunda

åtgärden att minska beväringsklasserna måste menligt återverka äfven

på möjligheten att fylla detta den mobiliserade fältarméns främsta behof.

Förhållandena framträda emellertid ännu bjertare, då man öfverväger,

i hvilken omfattning ett ändamålsenligt ordnande af arméns

sjukvård och fältförvaltning tager krafter i anspråk, äfvensom besinnar,

att de uppgifter, som åligga den dervid anstälda personal, till största

delen äro sådana, att de kunna fyllas jemväl af personer, som ej erhållit

någon speciel utbildning för ändamålet vid armén.

Enligt hvad chefen för generalstaben upplyser uti en till mig

stäld skrifvelse den 19 februari 1889, deri hithörande förhållanden

med mycken utförlighet upptagits till behandling, anser han, hvad t. ex.

angår sjukvården i fält, minst 400 läkare vara dertill erforderlige; och

mot detta behof, som af komiterade för utarbetande af reglemente för

sjukvården i fält beräknas ännu högre eller till icke mindre än 449,

svarade 1888 en fredstillgång af 173 läkare eller 114 läkare på stat,

47 fältläkarestipendiater af lista och 2:dra klassen, 5 läkare, tillhörande

fältläkarecorpsens reserv, och 7 förut vid armén anstälde läkare,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

som under krig hafva tjenstgöringsskyldighet. Behofvet är alltså 227

eller 276 allt efter som man lägger chefens för generalstaben eller ofvannämnda

komiterades beräkningar till grund. På samma sätt kan behofvet

af veterinärläkare skattas till 80, under det att tillgången endast

utgör 32, och hvad slutligen angår förvaltningspersonal, beräknas

denna af chefen för generalstaben i ofvannämnda skrifvelse vid mobilisering

komma att uppgå till 1,100 mot nästan ingen fredstillgång.

De förvaltningstjenstemän, som nu finnas, äro nemligen, om jag undantager

de 42 regementsintendenterne, nästan uteslutande officerare eller

underofficerare på stat, hvilka, fullt utbildade i sina militära befattningar

som de äro, torde vid mobilisering göra mera nytta om de användas

på sina vida längre förbildning kräfvande befälsplatser än såsom

förvaltningstjenstemän.

Eders Kongl. Maj:t finner, att det är ett betydligt antal med särskilda

fackinsigter utrustade individer, hvaraf armén sålunda vid mobilisering

har behof; och om man å andra sidan med hvarandra jemför

det antal personer med sådana fackinsigter, som befinna sig i beväringsåldern,

sådan den är bestämd enligt 1885 års Riksdags beslut,

och det motsvarande antal, som skulle stått till krigsstyrelsens förfogande,

derest beväringsåldern vid samma riksdag bestämts enligt

Eders Kongl. Maj:ts förslag, lärer blifva klart, att, om ifrågavarande

beslut redan, hvad angår tillgången på manskap i ledet, varit af en

för arméns mobiliserbara styrka djupt ingripande beskaffenhet, detsamma

nästan betagit krigsstyrelsen alla utsigter att, på sätt i andra

länder med en genomförd värnpligtsorganisation eger rum, kunna, för

ordnande af den vid krigstillfälle för armén erforderliga sjukvården

och förvaltningen i väsentligare mån göra sig till godo den tillgång

af derför användbara personer, som förefinnes bland de värnpligtige.

Innan jag redogör för huru dessa siffror ställa sig, förutskickar

jag den anmärkningen, att af medicine studerande sådane, som aflagt

medicine kandidatexamen, väl synas mig kunna på arméns lägre läkareposter

begagnas och att jag, hvad fältförvaltningen angår, icke förutsätter

andra kunskaper hos dem, som kunna komma i fråga att vid

densamma användas, än sådana som visas vara förvärfvade genom aflagd

maturitetsexamen. Beräknas tillgången på för nyssnämnda ändamål

användbare värnpligtige enligt dessa förutsättningar, visar det sig,

likaledes enligt chefens för generalstaben i ofvannämnda skrifvelse

framlagda, på officiella handlingar grundade öfverslag, att af läkare

eller medicine studerande, som utan vidare förberedelse kunna tagas i

anspråk för sjukvården i fält, 60 befinna sig i den nuvarande beväringsåldern,

under det att 138 tillhöra landstormen, att af veterinärer i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

samma kategori 19 tillhöra beväringen, men 61 landstormen, samt

slutligen att, om från de studenter, som för närvarande drifva studier

vid landets universitet, borträknas medicine och teologie studerande,

hvilka vid mobilisering torde få användande i de särskilda befattningar

vid armén, hvartill deras studier göra dem lämplige, återstående studentantalet

inom beväringens fyra äldste, företrädesvis för krig användbara

klasser knappast räcker till att fylla det ofvan angifna behofvet af

förvaltningstjeustemäu, under det att antalet i så väl beväringen som

landstormen tillhörige värnpligtige, som diifva eller drifvit akademiska

studier, är så stort, att icke allenast nämnda behof dermed kan tillgodoses

utan äfven ett stort öfverskott finnes, tillräckligt att lemna

tillgång till reservbefäl och att i öfrigt inom de olika truppförbanden

bilda denna kärna af om sin uppgift fullt medvetne menige, som framför

allt i en armé sådan som vår är af nöden, derest krigsdugliga

afdelningar skola uppstå.

Jag förbiser härvid icke, att, derest förslaget om beväringens

förstärkande med två klasser vinner Riksdagens bifall, förhållandena

i detta afseende komma att gestalta sig något fördelaktigare, men den

ökade tillgång på värnpligtige med speciella fackinsigter eller högre

allmänbildning, som derigenom beredes, synes mig ändock icke vara

så stor, att särskilda åtgärder för att vid påkommande krigsfara försäkra

armén om dess behof af sjukvårds- och förvaltningspersonal till

följd deraf blifva öfverflödiga.

Jag tvekar alltså icke att i nämnda syfte förorda den enda

åtgärd, som med säkerhet kan anses leda till målet, den nemligen, att

för dem, som genom dylika egenskaper kunna gagna försvaret, utsträcka

skjddigheten att tjenstgöra i beväringen till hela den nuvarande värnpligtsåidern.

Åtgärden kan synas hård och framför allt stridande mot

principen om en så vidt möjligt jemn fördelning af den personliga

krigstjenstskyldigheten på alla samhällsklasser, som man vant sig att

betrakta såsom en af sjelfva grundtankarne i en på den allmänna

värnpligten fotad försvarsorganisation. Hvad hårdheten beträffar, heder

jag emellertid att få erinra, att under fred enda skilnaden emellan

beväringsmannens och landstormsmannens åligganden är, frånsedt

öfningsskyldigheten, som ju ej beröres af ett stadgande i ofvan angifna

rigtning, den, att, under det att landstormsmannen är fritagen från

hvarje förpligtelse gent emot värnpligtsbefälet, beväringsmannen måste

dels hos vederbörande göra anmälan om tillfällig bortovaro utöfver

två månader från kompaniornrådet äfvensom om flyttning från detsamma

dels ock vid de årliga mönstringarne draga försorg derom, att

befälet erhåller tillförlitlig uppgift om hans bostad. Den anmälnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

skyldighet, som sålunda åligger beväringsmannen, må dock göras

skriftligen; och uppenbarligen kan vid sådant förhållande, helst endast

bildade skrifkuunige värnpligtige komma att träffas af den föreslagna

bestämmelsen, något tal om det under fred betungande i en dylik

åtgärd icke ega rum.

Hvad skyldigheterna under krig beträffar, kan visserligen icke

nekas, att beväringsmannens och landstormsmannens ställning derunder

blifver temligen olika; under det den ena införlifvas med den egentliga

fältarmén och sålunda kommer att dela alla dess öden, lemnas den

senare ostörd i sitt hem och kan endast, derest kriget närmar sig hans

egen provins’ gränser, uppkallas att verksamt deltaga i försvaret. Det

måste emellertid härvid ihågkommas att krigsstyrelsen, på sätt jag

redan yttrat, svårligen kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose försvaret

med endast sex klasser beväring och att sålunda vid verkligt

allvarlig krigsfara en af krigsstyrelsens första åtgärder torde blifva att

af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen söka utverka förlängning af

beväringsåldern. Utsträcktes alltså nu krigstjenstskyldigheten för en

grupp af värnpligtige, på sätt jag ofvan antydt, komme fördenskull

skilnaden emellan desse och öfrige värnpligtige i fråga om värnpligtsbördans

tyngd att jemväl uti nu ifrågavarande hänseende blifva mera

skenbar än verklig; och det torde icke kunna invändas, att vid sådant

förhållande hela åtgärden blifver öfverflödig, ty äfven om man till dess

kriget står för dörren anser sig kunna uppskjuta antagandet af bestämmelser,

hvarigenom armén tillförsäkras att få sitt behof af reserv- och

depötmanskap fyldt, låter sig sådant icke göra då frågan gäller sjukvårds-

och förvaltningspersonalen, utan hvilken armén, den må i öfrigt

vara än så duglig och än så väl ledd, svårligen kan sägas vara fullt

tjenstduglig. Huru denna personal skall vid krig anskaffas, måste på

förhand vara bestämdt och uppenbarligen kan större säkerhet att

erhålla den icke beredas armén än om den af lagen berättigas att för

ändamålet använda den derför fullt tillräckliga tillgång, som förefinnes

inom de värnpligtige.

Den grundsats om en jemn fördelning af den personliga krigstjenstskyldigheten

på alla rikets krigsduglige inbyggare, ur hvilken

värnpligtslagens stadganden i allmänhet härflyta, är ej heller så undantagslös,

som man vid ett hastigt öfvervägande af hithörande förhållanden

törhända föreställer sig. Att ej nämna stadgandena i 7 och 30 §§,

i kraft af hvilka den ene värnpligtige kan komma att användas till

egentlig vapentjenst och den andre i civilmilitär befattning, eller föreskriften

i § 28, som kan hafva till följd att under krig några provinsers

beväring uppkallas till tjenst, under det motsvarande manskap i andra

Bih. till JRiksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

provinser lemnas att fortfarande sköta sina borgerliga yrken, med flera

stadganden af samma art, har lagstiftaren redan genom bestämmelsen

i § 34, att den, som under minst två år innehaft anställning vid härens

eller flottans stam, skall under hela sin värnpligtstid tillhöra beväringen,

fastslagit en grundsats, som med den, jag är betänkt föreslå, erbjuder

eu ganska stor analogi.

Slutligen måste betonas, att, om krigstjenstskyldigheten för de

akademiskt bildade klasserna på detta sätt utsträckes, den till gengäld

blifver till sin art mindre tryckande, och i alla händelser synes det

icke obilligt, att staten i ersättning för den kostnadsfria undervisning,

den lemnat, vid ett tillfälle, då dess egen tillvaro står på spel, utkräfver

något större mått tjenstbarhet utaf de samhällsmedlemmar, som tagit

den erbjudna förmånen i anspråk och hos hvilka just i kraft af den

undervisning, de erhållit, och den väckelse, deras nationalkänsla derunder

rönt, medvetandet om den pågående stridens innebörd får antagas

vara klarast och djupast.

Hvad angår den närmare begränsningen af det sålunda föreslagna

stadgandet, torde, då undervisningen i statens alla elementarläroverk

är helt och hållet eller åtminstone i det närmaste kostnadsfri, det väl

kunna i fråga sättas, att alla de, som följt nämnda undervisning till

slut och följaktligen genom statens mellankomst satts i tillfälle aflägga

maturitetsexamen, skulle bindas till den större krigstjenstskyldigheten.

Då emellertid det skäl för en dylik utsträckning af denna skyldighet

som hemtas från den kostnadsfria undervisningen i skolorna, icke eger

tillämplighet på dem af landets ungdom, som genom enskild undervisning

förberedes till maturitetsexamen samt det ur synpunkten af

reda och ordning i de värnpligtig^ rullföring är önskligt, att alla

värnpligtige i samma kategori underkastas samma bestämmelser, har

jag redan af denna anledning icke ansett mig böra föreslå något

stadgande, hvarigenom aflagd maturitetsexamen i allmänhet skulle förklaras

medföra skyldighet att under hela värnpligtstiden tillhöra

beväringen.

Oafsedt detta skäl torde emellertid maturitesexamens afläggande i

och för sig icke lämpligen kunna användas såsom bestämningsgrund

i fråga om den utsträckta värnpligtsskyldigheten. Dels utgör denna

examen förberedelse jemväl för andra banor än den egentliga statstjensten

och uppenbarligen måste det vara önskligt, att hufvudsakligen

de,, som redan genom arten af sina studier visat sig för framtiden

vilja egna sin tjenst åt det allmänna, komma att beröras af det nya

stadgandet, dels torde den förut åberopade analogien med det frivilliga

kapitulationsaftal, som för den, hvilken inträder i härens eller flottans

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

stam grundlägger skyldigheten till utsträckt värnpligt, med nödvändighet

betinga, att åt den unge studenten lemnas frihet att sjelf afgöra

huruvida han bör välja eu bana, som i fråga om värnpligtsskyldigheten

bringar honom i eu något ogynsammare ställning än andre unge män

af motsvarande ålder. Jag anser alltså, att först någon tids begagnande

af undervisningen vid universiteten eller motsvarande högskola bör vara

afgörande i fråga om den utsräckta tjenstgöringsskyldigheten, och synes

mig denna tid, i likhet med hvad som i fråga om anställning vid härens

eller flottans stam är stadgadt, kunna bestämmas till två år.

Under erinran, att, om till måttstock för en högskolas jembördighet

med universiteten i nämnda afseende tages den omständigheten,

att i regeln maturitetsexamen utgör vilkor för inträde vid densamma

och att deri meddelas undervisning, som direkt berättigar till anställning

i någon af statens olika förvaltningsgrenar, de högskolor, som, i

fråga om utsträckt värnpligt för dem, hvilka begagna sig af undervisningen

derstädes, torde böra likställas med universiteten, för närvarande

äro, förutom skogsinstitutet, om hvars ställning i detta afseende

förslag till särskild proposition lärer, enligt hvad jag af chefen för

finansdepartementet inhemtat, komma att föreläggas Eders Kongl. Maj:t,

karolinska institutet, veterinärinstitutet och tekniska högskolan, hemställer

jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

till 34 § värnpligtslagen må göras ett tillägg af följande lydelse:

Den som under minst två år varit inskrifven såsom studerande

vid universitetet eller såsom elev vid annan statens högskola, tillhör

likaledes beväringen intill utgången af det år, hvarunder han fyller

trettiotvå år.

De öfriga förslag till ändring i värnpligtslagen, jag har att framställa,

äro alla föranledda af den erfarenhet om dess verkningar, som

vunnits under den tid, densamma varit gällande, och i de yttranden,

som jag redan sistlidet år infordrade från vederbörande befälhafvare

för rikets värnpligtsområden beträffande de förändringar i omförmälda

lag, som de kunde anse af behofvet påkallade, hafva flertalet områdesbefälhafvare

påpekat just nu ifrågasatta förändringar såsom företrädesvis

egnade att tagas under öfvervägande.

Andringarne afse dels värnpligtslagens föreskrifter beträffande

redovisning af de värnpligtige, som äro inskrifne å sjömanshus, dels

det deri förekommande stadgande, att uttagning af värnpligtige till

s. 20 Kontrollera mot PDF

Om redovisning

af värnpligtige,

inskrifne

å sjömanshus.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

specialvapnen skall verkställas af inskrifningsrevisionerna, dels rättighet

för svenska undersåtar, som vistas utomlands, att under vissa förutsättningar

fritagas från personlig inställelse vid inskrifningsförrättning,

dels ock slutligen något större rättighet för de värnpligtige i allmänhet

än nu är fallet att erhålla uppskof med vapenöfning.

Föreskriften i 13 § 2 mom. värnpligtslagen, att värnpligtig, som

är inskrifven vid sjömanshus, skall redovisas inom det inskrifningsområde,

der sjömanshuset är beläget, jemte det deraf betingade stadgandet

i 35 § 3 mom. om skyldighet för den, som är å sjömanshus

inskrifven, att göra vissa anmälningar, återfinnas i alla de förslag till

värnpligtslagar, som utarbetats sedan ombildning af vårt försvarsväsende

i dess helhet börjat ifrågasättas; och torde anledningen till dessa

stadganden böra sökas i föreställningen, att kontrollen öfver dylika

värnpligtige, hvilka, såsom bekant, äro fria från personlig inställelse

vid inskrifningsförrättniugarne, skulle blifva noggrannare och lättare

att handhafva, derest redovisningen egde rum inom det kompaniområde,

der sjömanshuset är beläget. Detta har emellertid visat sig vara ett

misstag. Långt ifrån att kontrollen derigenom befordrats, synes snarare

motsatsen hafva inträffat. Särskildt har dubbelföring af dylika

värnpligtige deraf föranledts. Ej sällan har nemligen förekommit, att

å sjömanshus inskrifne värnpligtige begagnat sig af rättigheten att

sjelfve anmäla sig till inskrifning i hemortens kompaniområde, hvilket

ofta är ett helt annat än det, inom hvilket det sjömanshus, i hvars

rullor de införts, är beläget. Och då inskrifningsmyndigheterna i hemorten,

till hvilka, derest sjömanshuset är beläget inom annat kompaniområde,

några uppgifter om de å sjömanshuset inskrifne värnpligtige

icke ingå, vid sådant förhållande saknat hvarje skäl till antagande att

de anmälde varit intagna i sjömanshus’ rullor och följaktligen låtit inskrifva

dem i hemorten, under det samtidigt inskrifningsmyndigheterna

i det kompaniområde, der vederbörande sjömanshus är beläget, författningen

likmätigt, utan hinder deraf att de ifrågavarande värnpligtige

icke vid inskrifningsförrättningen derstädes kommit tillstädes, jemväl

måst inskrifva dem såsom värnpligtige i sistnämnda kompaniområde,

inses lätt, att den omtalade dubbelföringen med dess påföljder af obehag

för de inskrifne och oreda i redovisningen af de värnpligtige har

sin grund i Bjellra lagen. Enda botemedlet mot detta missförhållande

synes mig vara, att de å sjömanshus inskrifne värnpligtige i likhet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o 4. 21

med alla andra redovisas och rullföras i det kompaniområde, der de

äro mantalsskrifne.

Af en dylik åtgärd lär ingalunda följa, att den särskilda kontroll

som från sjömanshusen föres öfver de derstädes inskrifne sjömän, varder

för arméns inskrifningsväsende onyttiggjord. Ingenting synes

nemligen hindra att de uppgifter rörande å sjömanshus inskrifne värnpligtige,

som för närvarande ingå till områdesbefälet i det kompaniområde,

der sjömanshuset är beläget, för framtiden förklaras skola

öfverlemnas till motsvarande befäl i de olika kompaniområden, der de

å sjömanshus inskrifne värnpligtige äro mantalsskrifne; och uppenbart är,

att genom eu sådan föreskrift kontrollen, ehuru utöfvad af annat befäl,

måste blifva densamma som hitintills.

Det är också ej min mening, att stadgandet i 12 § 2 mom.

värnpligtslagen, hvarigenom direktionerna öfver sjömanshusen förpligtas

att till vederbörande befallningshafvande insända uppgift å de i sjömanshusens

register inskrifne värnpligtige, skulle upphäfvas i sammanhang

med den omordade förändringen. Denna skyldighet skulle tvärt

om fortfarande qvarstå; och torde befallningshafvande böra åläggas att

till befälhafvarne för de olika inskrifningsområden, inom hvilka de

värnpligtige äro mantalsskrifne, insända den sålunda rörande dem inkomna

uppgiften.

De förändringar i 12 § 2 mom. värnpligtslagen, som med anledning

häraf erfordras, torde kunna inskränkas dertill, att dels slutorden

»inskrifningsområdets befälhafvare)), hvarmed under nuvarande förhållanden

betecknas befälhafvaren i det inskrifningsområde, der sjömanshuset

är beläget, utbytas mot orden »vederbörande befälhafvare för de

olika inskrifningsområden, inom hvilka de värnpligtige äro mantalsskrifne))

och att dels i stället för orden »äfven dessa uppgifter» insättas

orden »utdrag af dessa uppgifter».

Deremot måste stadgandet i 33 § 3 mom. underkastas en något

större förändring. Då framdeles en å sjömanshus inskrifven värnpligtigs

flyttning från ett till annat sjömanshus i ingen mån skulle komma

att inverka på den ort, der han såsom värnpligtig skall redovisas,

följer nemligen af sig sjelf, att anmälan om dylik flyttning icke behöfver

göras till annan än kompaniområdesbefälhafvaren i mantalsskrifningsorten,

som fortfarande oafsedt flyttningen till annat sjömanshus

skulle hafva att redovisa honom. Den förändring i detta moment,

jag med anledning deraf anser nödig, framgår af det förslag till ändrad

redaktion af momentet, som jag nu går att föredraga.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att 13 § 2 mom. värnpligtslagen må utgå samt att i samman
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ang. tilldelning

till

vapenslag genom

inshrifningsnämnden.

22 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

bang dermed 3 mom. af samma § bekomma ordningsnumret 2 äfvensom

12 § 2 mom. och 33 § 3 mom. erhålla följande förändrade lydelse:

12 § 2 inom. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt

och inom tid, som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å

de i sjömanshusets register inskrifne värnpligtige till Konungens befallningshafvande,

som ofördröjligen öfversänder utdrag af dessa uppgifter

till vederbörande befälhafvare för de olika inskrifningsområden,

inom hvilka de värnpligtige äro mantalsskrifne; samt

33 § 3 mom. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans

reserv, så ock annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus,

är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till annat

eller upphör att vara vid sjömanshus inskrifven, derom göra anmälan

hos kompanibefälet; börande sålunda föreskrift^ anmälningar ske

senast en månad, efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus

egt rum.

Värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven,

vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan

vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

Föreskrifterna i 19, 22 och 26 §§ värnpligtslagen, att inskrifningsnämnderna

endast skola hafva att pröfva och yttra sig om de

inskrifnes lämplighet för det ena eller andra vapenslaget eller för

annan befattning vid hären eller flottan, men att deremot sjelfva uttagningen

till de olika vapnen och befattningarne skall verkställas af inskrifningsrevisionen,

återfinnas likaledes i samtliga de förut omtalade förslagen

till värnpligtslagar och lärer skälet till föreskrifterna varit det, att

tilldelningen till vapenslag, såsom i hög grad beroende på de värnpligtiges

fallenhet och dertill af stor betydelse för det sätt, hvarpå de komme att fullgöra

den tvungna krigstjensten, ansågs böra anförtros åt den högre myndigheten

med dess förmodade säkrare urskilning och mera förtroende ingifvande

sammansättning. Dessa föreskrifter hafva emellertid vid tillämpningen

visat sig medföra svårigheter af den art, att de icke vidare synas mig

höra bibehållas. Frånsedt den omständigheten, att, i följd af inskrifningsrevisionernas

befattning med uttagningen till specialvapnen, det

slutliga resultatet af årets inskrifningsförrättningar blifver senare kändt

och att. sålunda de värnpligtige längre än eljest vore behöfligt hållas

i okunnighet om den för dem ganska vigtiga frågan, vid hvilket vapen

de komma att fullgöra sin tjenstskyldighet, torde det också vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

uppenbart, att inskrifningsnämnderna, inför livilka de värnpligtige

personligen infinna sig, skola hafva lättare att göra tilldelningen till

vapenslag än inskrifningsrevisionerna, som endast med ledning af inskrifningsnämndernas

anteckningar skola verkställa den för tilldelningen

erforderliga pröfning. Och hvad angår farhågan, att inskrifningsnämnderna

i sin sammansättning skulle erbjuda mindre garanti för ett

rättvist handhafvande af den vigtiga befogenheten att bestämma öfver

de värnpligtiges tilldelning till vapenslag, torde böra ihågkommas, att

i dessa nämnder så väl som i inskritningsrevisionerna det borgerliga

elementet är öfvervägande och att man sålunda lika litet från den ena

som från den andra af dessa myndigheter har att befara ett eftersättande

af de värnpligtiges rättigheter.

Då dertill ytterligare kommer att genom uttagningens förläggande

till nämnderna, som afsluta sina sammanträden vida tidigare än

revisionerna, möjlighet beredes att förr än för närvarande kunnat ske

påbegynna de årliga beväringsmötena, hyser jag alltså ingen tvekan

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen, inskrifningsrevisionernas

befattning med denna angelägenhet komme dessutom ej att såsom följd

deraf helt och hållet upphöra. Enligt 22 § mom. a och b åligger det

nemligen dem att ej mindre pröfva och afdöma besvär emot inskrifningsnämndernas

beslut än äfven granska och, der så skäligt finnes,

ändra sådana dessa nämnders beslut, öfver hvilka olika meningar varit

inom nämnderna till protokollet antecknade. Särskilt sistnämnda

stadgande, hvarigenom det gjorts inskritningsrevisionerna till en pligt

att, derest i någon fråga inom nämnderna skiljaktiga åsigter gjort sig

gällande, af egen drift underkasta nämndernas beslut granskning, synes

mig väl egnadt att häfva de möjliga betänkligheter, som, oafsedt den

ifrågasatta förändringens praktiska gagn, ur rent teoretisk synpunkt

kunna framställas mot densamma. Det torde nemligen svårligen kunna

tänkas, att ett beslut inom inskrifningsnämnderna, som är af uppenbart

lagstridig art eller eljest kränker enskilds rätt, icke skall inom

desamma framkalla olika åsigter; och mera behöfves, enligt nämnda

stadgande, icke för att beslutet, äfven om de värnpligtige, som deraf

träffas, utaf okunnighet eller andra skäl underlåta att öfverklaga detsamma,

skall komma under den högre inskrifningsmyndighetens bedömande.

Jag hemställer således, att mom. c och d. i § 22 uteslutas utnämnda

paragraf och i stället införas under § 19, att dervid ordet

»inskrifningsområdet» i § 22 c ändras till »b åt a lj o n s o in r å d e t», hvarefter

nämnda mom. sammanslås med mom. d. i 19 §; att § 22 mom. d

införes under mom. e i 19 §; att mom. e och f'' i nämnda paragraf

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

erhålla de förändrade bokstafsbeteckningar, som af dessa förändringar

betingas samt att, jemte det ordet »inskrifningsområden)) i § 26 jemväl

utbytes mot ordet »bataljousområden», den i samma § förekommande

hänvisningen till § 22 uteslutes.

Dessa paragrafer skulle sålunda komma att erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 19. Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af

Konungens befallningshafvande i det län, hvartill största delen af

bataljonsområdet hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar samt dervid

i flottan inskrifva de värnpligtige, livilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda

frikallelser och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande de vapenslag,

de önska tillhöra;

d) att efter pröfning af de inskrifnes lämplighet för det ena eller

andra vapenslaget eller för annan befattning vid hären eller flottan

bland dem uttaga det antal, som från bataljonsområdet skall tilldelas

rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första

rummet till nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält;

e) att i afseende å dem, hvilka enligt § 25 mom. 2 skola i

flottan inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan blifvit om inskrifning till

specialvapnen föreskrifvet;

f) att tillställa de inskrift^ den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken

bör följa ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadganden

rörande krigsmagten, börande sådan inskrifningsbok för värnpligtig,

som är å sjömanshus inskrifven och icke vid förrättningen sig inställer,

öfversändas till vederbörande sjömanshusdirektion, der inskrifningsboken

får af den värnpligtige afhemtas;

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens

befallningshafvande förordnade ledamoten, och skola, innan nämnden

lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet

af nämnden underskrifvas.

§ 22. Inskrifningsrevisionen, som sammanträder på kallelse af

ordföranden, tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der. så skäligt finnes, ändra sådana inskrif
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

ningsnämnds beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden

till protokollet antecknade.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26. Värnpligtige uttagas ur bataljonsområden, på sätt § 19

bestämmer, till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och

flottan, hvarefter öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

Efter det nya värnpligtslagen med dess skärpta bestämmelser om Rättighet för

de värnpligtiges redovisning trädt, i kraft, har ej sällan inträffat, att Uppehållande

svenskar i inskrifningsåldern, som haft fast anställning utomlands värnpligtige

eller derstädes uppehållit sig, vare sig för studiers idkande eller för “f blifva

utbildning i sina respektive yrken, hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, från inskrift

att, som deras hemresa för inställelse vid inskrifuingsförrättning vore mng^atu

förenad med betydlig tidsutdrägt och stora kostnader, de måtte berättigas

att utan personlig inställelse vid dylik förrättning varda inskrifne

och dymedelst sättas i tillfälle få undergå den för de värnpligtige

föreskrifna vapenöfning. Deras afsigt har sålunda icke varit att undandraga

sig den för de värnpligtige väsentligaste skyldigheten att till

det mått lagen föreskrifver förvärfva sig erforderlig militärisk utbildning,

utan endast att blifva fritagna från ett åliggande, den personliga

inställelsen vid inskrifningsförrättning, som, med afseende å deras

särskilda förhållanden, synts dem onödigtvis betungande. Emot värnpligtslagens

uttryckliga stadgande i § 14 har emellertid Eders Kongl.

Maj:t icke ansett sig kunna bifalla dylika ansökningar.

De skäl, som åberopats för desamma hafva dock synts mig af

den art, att jag trott mig böra taga under öfvervägande, om ej möjlighet

borde beredas värnpligtige i denna kategori att erhålla någon

lättnad vid sina värnpligtsskyldigheters fullgörande.

I och för sig är stadgandet i nämnda § af mycken vigt och i

allmänhet lärer ej kunna ifrågasättas, att inskrifningen till krigstjenst,

som måste föregås af läkarebesigtning och en samvetsgrann pröfning

af de värnpligtiges kroppsliga beskaffenhet och deraf beroende förmåga

att uthärda ett fälttågs ansträngningar må kunna ega rum, utan att

inskrifningsmyndigheterna sättas i tillfälle att genom personlig undersökning

öfvertyga sig om befintligheten hos de värnpligtige af dessa

oundgängliga vilkor för den tvungna liksom all annan krigstjenst. En

ansökan af utomlands sig uppehållande svenskar att på grund af uppBih.

till Rilisd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

gifna lyten och sjukdomar varda utan personlig inställelse vid inskrifningsförrättning

från värnpligtens fullgörande frikallade synes mig

alltså under inga förhållanden böra få bifallas. År förhållandet sådant

de uppgifvit, leder ju inställelsen vid inskrifningsförrättningen till befrielse

och en resa till hemlandet för att vinna sådan befrielse lär icke

kunna anses till den grad betungande, att för dess skull ett så betydande

afsteg från värnpligtslagens allmänna stadganden, som det

ifrågasatta, kan anses påkalladt.

För de utomlands varande värnpligtige åter, som ej göra anspråk

på att varda från värnpligten frikallade, ställer sig saken annorlunda.

Under nuvarande förhållanden måste de hemresa först på våren för

att blifva inskrifne och derefter på sommaren samma år samt, derest

de varda tilldelade infanteriet eller trängen, jemväl följande år för

undergående af vapenöfning; och uppenbarligen kan, helst om de vistas

inom aflägsnare länder, denna skyldighet synas väl tung. Möjlighet

synes mig derföre böra beredas vederbörande inskrifningsmyndigheter

att i särskilda fall, i hvilka omständigheterna synas dem synnerligen

ömmande, medgifva befrielse från inställelsen vid inskrifningsförrättningen;

och torde betänkligheterna deremot vara så mycket mindre,

som lagen redan beviljat denna förmån åt en grupp värnpligtige, de

å sjömanshus inskrifne, samt anledningen till den privilegierade ställning,

man gifvit dem, just torde vara att de dels antagas endast med

svårighet kunna komma tillstädes vid inskrifningsförrättning och dels,

såsom sjömän i aktiv tjenst, i regeln måste vara duglige jemväl till

krigstjenst.

I motsats till de i sjömanhus’ rullor antecknade värnpligtige,

hvilka i sistnämnda egenskap varda inskrifne utan att läkarebetyg om

dem företes, skulle de värnpligtige, om hvilka nu är fråga, för att komma

i åtnjutande af den föreslagna förmånen visserligen behöfva förete

läkarebetyg, hvilket, då de vistas utomlands, i allmänhet torde blifva

utfärdadt af utländsk läkare. Svensk myndighet skulle sålunda vid sin

pröfning af dylika värnpligtiges duglighet till krigstjenst blifva beroende

af utländsk läkares intyg, och att detta är eu olägenhet kan jag

icke bestrida, helst i det utländska läkarebetyget någon hänsyn till

de svenska bestämmelserna om vilkoren för de värnpligtiges antaglighet

till krigstjenst i regeln icke lärer komma att tagas. Den torde

dock vara af mindre betydenhet, och i hvarje fall är redan nu föreskrifvet,

att de värnpligtige mot slutet af hvarje öfning skola underkastas

förnyad läkareundersökning. Svensk militärläkare blifver alltså

i tillfälle att hvad nu ifrågavarande värnpligtige angår kontrollera i

hvad mån den utländske läkaren kan hafva misstagit sig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 4..

Emellertid torde''af sig sjelft förstås, att erforderliga bestämmelser

böra utfärdas i syfte dels att för de värnpligtige göra omöjligt att

betjena sig af det föreslagna nya stadgandet till att genom en föregifven

eller tillfällig vistelse utomlands undandraga sig personlig inställelse

vid inskrifningsförrättning dels ock att det läkarebetyg, som blifver

nödvändigt för att styrka de ifrågavarande värnpligtig duglighet

till krigstjenst, må blifva så tillförlitligt och efter svenska förhållanden

afpassadt som omständigheterna medgifva. Så beskaffade bestämmelser

torde dock, i enlighet med föreskriften i 51 § värnpligtslagen, böra

utfärdas af Eders Kongl. Maj:t och lärer alltså en redogörelse för hvad

desamma enligt min åsigt böra innehålla ej i detta sammanhang vara

af behofvet påkalladt.

Jag hemställer, under åberopande af hvad jag sålunda anfört, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att 14 § värnpligtslagen

må erhålla följande förändrade lydelse:

Vid inskrifningsförrättning är, med undantag åt den, som är å

sjömanshus inskrifven, hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig

att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd

må kunna, der omständigheter sådant påkalla, utan personlig

inställelse inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning

utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande åt studier

eller utbildning i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver,

styrker, att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjensteman införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg. _ _

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifnmgsbok,

hvari skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgörmgsskyldighet

med mera dylikt.

1 de ofvannämnda från vederbörande områdesbefälhafvare infordrade

yttrandena har nästan enstämmigt framhållits billigheten deraf, att

rättigheten till uppskof med vapenöfning, som enligt 17 § värnpligtslagen

är inskränkt till det år, under hvilket värnpligtig fyller tjugutvå

år, göres något vidsträcktare. Särskild! anser flertalet af dessa områdesbefälhafvare

ingen anledning förefinnas att såsom nu är fallet alldeles

omöjliggöra uppskof med andra årets tjenstgöring, och hafva de

i sammanhang dermed uppgifvit åtskilliga andra omständigheter, som

Utsträckning

af rättigheten

till uppskof

med vapenöfning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

med lika fog som de nu i paragrafen uppräknade, enligt deras förmenande,

borde få grundlägga rätten till uppskof.

Hvad sistnämnda omständighet angår, torde emellertid någon

förändring af värnpligtslagen deraf icke påkallas. Genom orden i mom.

c, af paragrafen, att annan värnpligtig än de under a och b uppräknade

kunna erhålla uppskof, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, har lagstiftaren, enligt min åsigt, tillräckligt

tydligt, angifvit, att rättigheten till uppskof icke är fästad uteslutande

vid de omständigheter, som i paragrafen uppräknas, utan att åt

inskrifningsmyndigheterna är medgifvet att i detta afseende lämpa sina

beslut efter de i hvarje särskild! fall förekommande omständigheter;

och lär vid sådant förhållande något ytterligare lagstiftande i ämnet

icke vara af behofvet påkalladt.

Deremot finner jag lika med områdesbefälhafvarne rätten till

uppskof med vapenöfning böra till tiden något utvidgas och anser jag

dervid ingen betänklighet förekomma att, om så finnes nödigt, uppskof

må kunna medgifvas äfven med andra årets tjenstgöring. Då detta

ändamål skulle vinnas derigenom att ordet »tjugutvå» i 17:de paragrafens

första stycke utbyttes mot ordet »tjugutre», under det att samtidigt, till

förekommande af det möjliga missförståndet, att uppskof skulle kunna

beviljas för båda åren på en gång, i paragrafen inskjutas orden »under

ett år för hvarje gång», hemställer jag för den skull, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att nämnda paragraf må erhålla följande

förändrade lydelse:

Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller

flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller

tjugutre år, med ett år för hvarje gång medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från

sjömanshusdirektionen är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och

som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvarar, inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar

honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-,

fabriks- eller annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle

att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande

under den tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.

29

2.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält

beträffande ändring af såväl värnpligtslagen som

lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla och

bifalla; och skulle propositioner i dessa ämnen, sådana

de finnas detta protokoll bilagda, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

Eugene Peyron.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1890:19 Lagutskottets Utlåtande N:o 19 s. 1 i texten