Sök i Ratio Lex

Angående be-'' frielse från utgifvande till kronan af vissa så kallade skilnadsarrenden

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:9, Angående be-'' frielse från utgifvande till kronan af vissa så kallade skilnadsarrenden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

1

N:o 9.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående be-''

frielse från utgifvande till kronan af vissa så kallade

skilnadsarrenden; gifven Stockholms slott den 13 december

1889.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj innevarande

år anhållit, att Kongl. Maj:t, efter utredning i afseende å den eftergift,

som skäligen skulle kunna medgifvas de arrendatorer af kronoegendomar,

hvilka på grund af före 1884 års början ingångna, af annan

orsak än vanhäfd förverkade kontrakt, vore skyldige att för arrendetiden

intill den 14 mars 1889 erlägga så kallade skilnadsarrenden,

täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag, omständigheterna befunnes

föranleda, vill Kongl. Maj:t, sedan kongl. statskontoret och kongl.

domänstyrelsen, efter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i rikets samtliga

län hörande, gemensamt afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för

denna dag härmed föreslå Riksdagen att medgifva:

att oguldna s. k. skilnadsarrenden, hvilka tillkommit på grund

af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884 års ingång, må, derest

icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet är att

hänföra till de i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 bestämda undantag,

arreudatorerne för arrendetiden intill den 14 mars 1889 eftergifvas

och i kronans räkenskaper afskrifvas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 9.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

december 188,9.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

l:o.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

föredrog i underdånighet Riksdagens till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse

den 13 maj innevarande år med anhållan, att Kongl. Maj:t, efter utredning

i afseende å den eftergift, som skäligen skulle kunna medgifvas

de arrendatorer, hvilka på grund af före 1884 års början ingångna,

af annan orsak än vanhäfd förverkade kontrakt vore skyldige

att för arrendetiden intill den *14 mars 1889 erlägga så kallade skilnadsarrenden,

täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag, omständigheterna

befunnes föranleda;

uti hvilket ärende statskontoret och domänstyrelsen gemensamt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

efter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i rikets samtliga län hörande

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Föredragande departementschefen anförde härefter:

“I enlighet med Riksdagens på Eders Kongl. Maj:ts framställning

fattade beslut stadgades genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887,

att arrendatorer af kronans under förvaltning åt domänstyrelsen stälda

egendomar skulle ega att, der de så önskade, uppsäga sina arrenden

till upphörande den 14 mars 1889; dock att denna rätt icke tillkomme

innehafvarne af följande arrenden, nemligen: arrenden, hvarom kontrakten

upprättats efter 1884 års början; arrenden af skog och fiske

samt andra till jordbruksegendom icke hänförliga, särskildt utarrenderade

lägenheter och förmåner, såsom fisken, qvarnar, sågar, hus och

tomter med mera; arrenden af de för skogsväsendets räkning utarrenderade

egendomarne; arrenden, bestämda i persedlar, att utgöras in

natura eller lösas efter löpande årets markegång eller femårigt medelpris;

arrenden af Malmö och Kristianstads hospital förut tillhöriga

hemman och lägenheter; arrenden af Eldgarns kronoäng i Stockholms

län samt af indragna pipareboställena XV mantal Brännårby i Södermanlands

län, l mantal Lilla Holgryte i Jönköpings län och | mantal

Gräsöna i Skaraborgs län; arrenden, hvilka redovisades till indelningshafvare

på gammal stat; samt andra arrenden, hvilka icke inginge

omedelbarligen till statsverket.

Uti särskildt ärende angående sökt befrielse från erläggande _ af

så kalladt skilnadsarrende för en egendom, hvars arrendator jemlik!

nyss nämnda nådiga kungörelse uppsagt sitt arrende, förklarade Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 22 december 1887, att, då af

samma kungörelse, hvarigenom åt vissa kronans arrendatorer medgifvits

att uppsäga sina arrenden till upphörande den 14 mars 1889,

följde, att för egendom, i afseende hvarå berörda medgifvande begagnats,

arrende icke skulle efter midfastan 1889 utgöras med högre belopp,

än som vid ny utarrendering efter uppsägningen betingades,

skyldigheten för sökanden såsom förutvarande arrendator af samma

boställe att till kronan erlägga skilnadsarrende skulle för tiden från

den 14 mars 1889 upphöra.

Med bifall till eu af Eders Kong], Maj:t gjord framställning har

sedermera 1888 års Riksdag medgifvit, att utgifvande af skilnadsarrende

för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning

enligt förutnämnda nådiga kungörelse egt rum men icke begagnats,

finge för den tid af arrendeperioden, som den 14 mars 1889 återstode,

förutvarande arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets förverkande

föranledts af vanhäfd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Utom i de fall då arrende blifvit förverkadt på grund af vanhäfd,

qvarstår således skyldigheten till skilnadsarrendes utgörande:

dels för alla de i följd af kontraktets förverkande upphörda arrenden,

om hvilka kontrakt upprättats efter 1884 års början eller hvilka

afsett fastigheter, rörande hvilka i nådiga kungörelsen den 13 juli

1887 undantag gjorts från den medgifna uppsägningsrätten, vare sig

dessa arrendeskilnadsbelopp afse tiden före eller efter den 14 mars

innevarande år,

dels ock för samtliga öfriga arrendeskilnadsbelopp, som upplupit

före den 14 mars innevarande år.

Ii Med förmälan att inom Riksdagen fråga väckts derom, att, i den

mån behörig och nödig utredning öfver hvarje skilnadsarrende blefve

verkstäld, sådana, som tillkommit utan att arrendatorerne för vanhäfd

måst afträda arrendena, måtte afskrifvas, har Riksdagen i nu förevarande

skrifvelse af den 13 sistlidne maj förklarat, att, hvad beträffade

de skilnadsarrenden, hvilka skulle utgöras på grund af förverkande af

sådana arrendekontrakt, som upprättats efter 1884 års början, Riksdagen

ansett någon eftergift icke böra ifrågakomma.

Hvad åter anginge de skilnadsarrenden, hvilka skulle utgöras för

arrendetiden före den 14 mars 1889 och hvilka icke borde erläggas

på grund af förverkade arrendekontrakt, som upprättats efter 1884 års

början, har Riksdagen anfört, att Riksdagen visserligen icke förbisett

den fara, som torde ligga deri, att genom efterskänkande af de så

kallade skilnadsarrendena den missuppfattningen till äfventyrs skulle

kunna göra sig gällande, att fullgörande af arrendekontrakt om statens

egendomar kunde åsidosättas med mindre verkande påföljder, än då

fråga . vore om dylika aftal enskilde personer emellan. Då likväl en

eftergift af sådana skilnadsarrenden, som sist omförmälts, kunde anses

stå i nära öfverensstämmelse med de åtgärder, som under de två senaste

åren vidtagits för att mildra kronoarrendatorernas, af de för landtbruket

sällsynt ogynsamma konjunkturerna förorsakade tryckta ställning och

för öfrigt afsåge ett efterskänkande för en gång af fordringar, hvilkas

bibehållande vid laga kraft föranledde kostnader och för hvilkas indrifvande

i allmänhet sannolikt ringa utsigt förefunnes, samt till följd

häraf en dylik eftergift icke borde kunna för framtiden alstra anspråk

på vidare eftergifter af enahanda slag eller gifva grundad anledning

till eu sådan missuppfattning, som förut antydts, har Riksdagen velat

ifrågasätta, huruvida icke eftergift i dessa skilnadsarrenden kunde medgifva^,

för så vidt icke kontraktets förverkande föranledts af vanhäfd,

och i. öfrigt med de undantag i afseende å vissa arrenden, som föreskrifvits

vid de under de två senaste åren medgifna eftergifterna i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9. 5

arrendeafgifternas utgörande och i fråga om rätten till arrendenas uppsägning.

Då emellertid Riksdagen ansett, att före denna frågas slutliga afgörande

närmare utredning erfordrades för fullständigare bedömande ej

allenast af den förlust, staten genom berörda eftergift komme att vidkännas,

utan äfven af de öfriga omständigheter, som på frågans afgörande

kunde inverka, har Riksdagen, som förmenat ärendet påkalla

eu utredning, som endast genom Eders Kongl. Maj:ts försorg kunde

åvägabringas, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t efter

utredning i afseende å den eftergift, som skäligen kunde medgifvas de

arrendatorer, hvilka, på grund af före 1884 års början ingångna, af

annan orsak än vanhäfd förverkade kontrakt, vore skyldige att för arrendetiden

intill den 14 mars innevarande år erlägga så kallade skiluadsarrenden,

täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

omständigheterna befunnes föranleda.

På grund af nådig befallning hafva statskontoret och domänstyrelsen

den 18 sistlidne november afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande

i ämnet och dervid öfverlemnat infordrade yttranden från Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län.

Af de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden

framgår, att inom Blekinge, Hallands, Gefleborgs, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län några skilnadsarrenden af

ifrågavarande beskaffenhet icke finnas att erlägga.

Enligt de från öfriga län inkomna utredningar uppgingo de der

balanserade skilnadsarrenden af förenämnda beskaffenhet för tiden till

den 14 nästlidne mars till ett belopp af 621,033 kronor 26 öre, för
-

deladt på de olika länen som följer:

Stockholms län......................

...................... kronor

200: —

Upsala

11 ....................

....................... 11

16,412: 23.

Södermanlands

Östergötlands

11 .......................

11 ......................

...................... 11

........................ 11

2,958: 60.

157,137: 36.

Gotlands

it ..................... • •

........................

538: 43.

Kalmar

ii .......................

...................... 11

16,465: 04.

Jönköpings

ii .......................

...................... 11

55,505: 05.

Kronobergs

ii ........................

...................... 11

15,959: 82.

Kristianstads

ii .....................

....................... 11

30,727: 03.

Malmöhus

....................... 11

81,336: 35.

Göteborgs och

Bohus „ ........................

....................... 11

66,132: 81.

Elfsborgs

11 ........................

..................... 11

13,426: 26.

Transport kronor

456,798: 98.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9

Transport kronor 456,798: 9 8.

Skaraborgs

län .....................

........................................ ii

68*801: 69.

Örebro

11 .....................

40,602: 12.

Vermlands

11 ......................

3,453: 51.

Vestmanlands

ii ......................

40,673: 81.

Kopparbergs

ii ......................

....................................... ii

5,619: 60.

Jemtlands

?? ...................

.......................................... ii

5,083: 55.

Summa kronor 621,033: 26.

Enligt hvad länsstyrelserna intyga, är den allra största delen af

dessa fordringsbelopp att anse såsom alldeles värdelös, men för ett fåtal

arrenden har någon, dock i allmänhet ringa afbetalning genom utdelning

ur konkurser antagits kunna kronan tillflyta; och upplyses i detta

hänseende:

att inom Upsala län ett skilnadsarrende till belopp af 90 kronor

torde kunna inflyta,

att i Östergötlands län förefunnes någon utsigt att delvis utfå tre

arrenden, uppgående till respektive 2,369 kronor 68 öre, 1,249 kronor

och 810 kronor,

att inom Kalmar län någon utdelning möjligen kunde utgå för

två arrenden å respektive 3,645 kronor och 355 kronor,

att för skilnadsarrenden för åren 1885—1888 för en egendom i

Kristianstads län å sammanlagdt 12,484 kronor någon obetydlig utdelning

ur arrendatorns konkurs kunde vara att förvänta, hvarjemte ett

arrende i samma län å 266 kronor torde framdeles kunna uttagas,

att i Malmöhus län någon utdelning kunde komma att utgå för

två arrenden, uppgående, det ena till 756 kronor 35 öre och det andra

till 450 kronor,

att för ett arrende i Göteborgs och Bohus län å 1,394 kronor 90

öre någon möjlighet funnes att utfå beloppet,

att en långa del torde kunna utgå af ett arrende i Skaraborgs

län å 990 kronor,

att för två arrenden i Örebro län å respektive 1,142 kronor 12

öre och 415 kronor »ringa» utsigt funnes att bekomma kronans fordran,

samt

att för ett arrende i Vestmanlands län å 700 kronor anledning

funnes att genom utdelning ur konkurser kronans fordran kunde utfås.

Uti sina afgifna yttranden hafva länsstyrelserna i Stockholms,

Upsala, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro, Vennlands, Vestmanlands, Kopparbergs

och Jemtlands län tillstyrkt, att kronans fordringar uti ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

hänseende måtte eftergifvas och beloppen uti räkenskaperna afskrifvas,

dock, hvad Kristianstads, Malmöhus och Vestmanlands län beträffar,

med undantag af förenämnda, i dessa län förekommande fordringar,

hvarå afbetalning kan vara att förvänta. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands, Östergötlands samt Göteborgs och

Bohus län tillstyrka afskrifning under enahanda vilkor, som för afskrifning

af kronoutskylder äro gällande, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kalmar län förordar afskrifning, sedan de betalningsskyldiges

oförmåga att erlägga arrendeskilnaderna blifvit ådagalagd.

I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande hafva statskontoret och

domänstyrelsen för egen del anfört, att, då de af Riksdagen till afskrifning

ifrågasatta så kallade skilnadsarrenden, enligt hvad de af

länsstyrelserna meddelade utredningar utvisade, vore till allra största

delen värdelösa; då de afbetalningar å ett mindre antal dylika kronofordringar,

hvilka kunde vara att förvänta, hufvudsakligen genom konkursutdelningar,

kunde antagas hafva till väsentligaste delen influtit

vid den tidpunkt, då genom Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut

en eftergift å dessa arrenden kunde varda medgifven; då en dylik

eftergift, hvilken således ej kunde för staten medföra någon afsevärd

pekuniär uppoffring, skulle hufvudsakligen grunda sig på ett bemödande

att i någon mån för kronoarrendatorerna minska följderna af

den för landtbruket genom betydande prisfall å jordbrukets produkter

och bland dem i synnerhet å spanmål samt genom flere omständigheter

under senare åren inträffade tryckta ställning, till afhjelpande

hvaraf, såsom förut blifvit omförmäldt, flerahanda åtgärder redan vidtagits;

och då den af Riksdagen befarade följd af ett dylikt efterskänkande

af kronofordringar, eller att alstra anspråk på vidare eftergifter

af enahanda slag, vid nyss anförda förhållande icke kunde tillmätas

någon synnerlig vigt, embetsverken ansåge sig kunna hemställa, att

Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att oguldna

så kallade skilnadsarrenden, hvilka tillkommit på grund af arrenden,

hvarom kontrakt afslutats före 1884 års ingång måtte, derest icke kontraktet

blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet vore att hänföra

till de i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 bestämda undantag,

arrendatorerna för arrendetiden intill den 14 mars 1889 eftergifvas och

i kronans räkenskaper afskrifvas.

Den verkstälda utredningen har ådagalagt, att den af Riksdagen

ifrågasatta åtgärden väl skulle innebära efterskänkande från statens

sida af ett högst betydande fordring sbelopp, men tillika att, då detta

belopp måste anses såsom till allra väsentligaste delen för staten redan

förloradt, staten genom vidtagandet af omförmälda åtgärd endast skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

drabbas af en jemförelsevis ringa effektiv förlust. Vid sådant förhållande

och då skilnadsarrendenas efterskänkande skulle för den talrika

klass af f. d. kronoarrendatorer, som här är i fråga, medföra befrielse

från en skuldbörda, som måste utöfva ett förlamande inflytande på allt

deras framtida görande och låtande, är jag med Riksdagen och de

hörda embetsverken ense om lämpligheten af den ifrågastälda eftergiften.

Väl skulle, på sätt vissa bland Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

föreslagit, kunna ifrågasättas, att afskrifning borde medgifvas

endast under enahanda vilkor, som för afskrifning af kronoutskylder

äro gällande, äfvensom att från afskrifningen borde undantagas

de fordringar, hvarå afbetalning kunde vara att förvänta. Men

då en afskrifning, hvarigenom, på sätt i fråga om afskrifning af kronoutskylder

är stadgadt, fordringarne, under fortfarande betalningsskyldighet

för gäldenärerna, endast skulle upphöra att balanseras i kronans

räkenskaper, icke skulle medföra någon lindring för de betalningsskyldige,

och då vidare, derest åtgärden skall innebära något annat

och mera än ett enbart uteslutande ur kronoräkenskaperna af nu såsom

värdelösa ansedda fordringar, något i förhållandena grundadt skäl

att skilja mellan sådana fordringar, för hvilkas indrifning någon utsigt

kunde förefinnas, och dem, hvilkas värdelöshet är uppenbar, icke lärer

kunna uppgifvas, anser jag mig lika med statskontoret och domänstyrelsen

böra förorda en fullständig eftergift af de ifrågavarande skilnadsarrendena.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att medgifva, att oguldna så kallade skilnadsarrenden, Indika

tillkommit på grund af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884

års ingång, må, derest icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd

eller arrendet är att hänföra till de i nådiga kungörelsen den 13

juli 1887 bestämda undantag, arrendatorerna för arrendetiden intill den

14 mars 1889 eftergifvas och i kronans räkenskaper afskrifvas.»

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —- — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

C. Blornstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1890:17 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående befrielse från utgifvande till kronan af vissa s. k. skilnadsarrenden. s. 2 i texten