Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar med mera

1891-01-31 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:15, Angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar med mera

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

ST:o 15.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

af åtskilliga mindre kronoegendomar med mera;

gifven Stockholms slott den 31 januari 1891.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland belägna,

under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 400

kronor, men icke utöfver 500 kronor, det må bero af Kongl. Maj:t att,

efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande

bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

samt

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma

må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga brefvet den

29 * maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,

med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl. Majt kan

finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

lärande medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras

på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,

som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874.

Vidare vill Kongl. Maj:t, under åberopande af nyssberörda statsrådsprotokoll,

föreslå Riksdagen att medgifva:

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 9 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegcndomar, rörande hvilkas

försäljning beslut jemlikt nådiga brefvet den 18 maj 1888 fattas under

tiden till och med utgången af år 1894, än äfven, under förutsättning af

bifall till hvad Kongl. Maj:t här ofvan föreslagit rörande försäljning af

sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hrilka i

arrende lemna mer än 400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, köpeskillingarna

för de egendomar af detta slag, rörande hvilkas försäljning

beslut fattas under nyssnämnda tid, må för inköp af skogbärande eller

till skogsbörd tjenlig mark af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på

Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret utbetalas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

januari 1891.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde

i underdånighet:

»På framställning af Eders Kongl. Maj:t medgaf 1874 års Riksdag,

att sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning strida och

för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka

årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor, och hvilkas bibehållande

åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller af annan

särskild anledning påkallades, i den mån derom gällande arrendekontrakter

efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, under iakttagande af

de föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, på offentlig

auktion försäljas till den högstbjudande under vilkor, att köpare, som

sådant åstundade, skulle ega att, efter derom vid auktionen gjord anmälan,

inbetala köpeskillingen under loppet af 6 år med 1/6 årligen, så vida han

för fullgörandet deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta

anbudets antaglighet komme att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

att försäljningen skulle ega rum utan förbehåll af någon kronotionde eller

sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att,

sedan köpebref utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna skulle

komma att i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller allmänt

frälse» och för betecknande af denna deras natur påföras ränta till kronan

i likhet med andra frälsehemman i orten. Detta beslut meddelades vederbörande

till efterrättelse genom nådigt bref den 29 maj 1874 och har

sedermera, på Riksdagens derom gjorda framställning, enligt nådigt bref

den 6 juni 1879 vunnit tillämpning jemväl å de egendomar med enahanda

arrendeinkomst, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under

kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning. Riksdagen har

vidare, år 1885, lemnat sitt bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t framstäldt

förslag, att, när fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken

ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen vore

eller vid verkstäld arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,

att för densamma icke kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor,

det finge ankomma på Eders Kongl. Maj:t att bestämma om lägenhetens

försäljning under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 stadgade vilkor.

I underdånig skrifvelse den 14 juni 1887 har Riksdagen vidare, med

bifall till en af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, medgifvit, att,

med några få undantag, kronans samtliga, i de norrländska länen belägna

utarrenderade jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men

ej 500 kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan

icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallas,

må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning eller eljest närma sig

sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i

nådiga brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor och med iakttagande,

att, der egendom tillhörande skogsmark undantages från försäljning, den

till försäljning afsedda delen af egendomen före dess utbjudande värderas

i den ordning, som är stadgad för arrendeuppskattningar. Hvad Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutit meddelades till efterrättelse

genom nådiga brefvet den 27 juni 1887.

Slutligen har 1888 års Riksdag, jemväl på framställning af Eders

Kongl. Maj:t, medgifvit, att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder

om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer

än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders Kong!.

Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

domen fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre

del försäljas; samt att, der Eders Kongl. Maj:t. pröfvar försäljning böra

ega rum, densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som

enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre

hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller

i vissa fall, för försäljningen meddela; varande detta Riksdagens beslut

till efterrättelse kungjordt genom nådiga brefvet af den 18 maj 1888.

I fråga om dispositionen af de genom försäljningen af ifrågavarande

kronoegendoinar inflytande medel är, hvad först beträffar de försäljningar,

som ega rum enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874, genom Riksdagens

i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut stadgadt, att medlen må, i

den mån tillfällen dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Eders Kongl. Maj:t

pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas från det

till skogsväsendet anvisade reservationsanslag. Dessa stadganden ega, enligt

hvad af nådiga brefven den 6 juni 1879 och den 27 juni 1887 framgår,

tillämplighet äfven å de försäljningar, som ega rum enligt dessa nådiga

bref. Hvad åter angår köpeskillingarna för de egendomar, som försäljas

med tillämpning af nådiga brefvet den 18 maj 1888, skola äfven dessa,

enligt föreskrift i samma nådiga bref, användas för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark, men Eders Kongl. Maj:ts dispositionsrätt

öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till vida inskränkt, att, enligt

Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16 maj 1889 tillkännagifna beslut,

de medel, som influtit eller efter sistnämnda dag inflyta för försäljning af

kronoegendomar jemlikt omförmälda nådiga bref endast under en tid af

tre år, räknadt från den 1 januari 1889, må af Eders Kongl. Maj:t för

nyssberörda ändamål disponeras.

Under de förberedande arbetena för den nådiga proposition af den

31 december 1887, hvarigenom Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen

att medgifva försäljning af sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning

af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än 200 kronor, men icke utöfver

400 kronor, hade fråga varit väckt att utsträcka försäljningen så,

att den komme att omfatta jemväl egendomar med arrende från 400 till

och med 500 kronor. Eders Kongl. Maj:t, som den 31 december 1886

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

a-fiåtit proposition till Riksdagen om försäljning med vissa undantag af

de kronans utarrenderade egendomar i de norrländska länen, hvilkas

arrenden öfverstege 200 kronor, men ej uppginge till mer än 500 kronor,

anbefalde nemligen genom nådig remiss af den 11 februari 1887 domänstyrelsen

att, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande, om och i

hvad mån försäljning äfven i mellersta och södra delarne af landet af

sådana för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilkas arrenden

folie inom nyssnämnda gränser, kunde anses fördelaktig och lämplig. I

det utlåtande, som domänstyrelsen, efter Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

hörande, .med anledning häraf afgaf, tillstyrkte ock domänstyrelsen,

lika med det stora flertalet länsstyrelser, att till försäljning då

måtte ifrågakomma de domäner, för hvilka arrendet utginge med belopp

från 200 till och med 500 kronor. Vid ärendets underdåninga föredragning

fann emellertid min företrädare i einbetet den utredning, domänstyrelsen

lemnat rörande de egendomar, som tillhörde denna kategori,

gifva anledning att åtminstone icke för det dåvarande låta försäljningen

erhålla en fullt så stor omfattning. Enligt hvad domänstyrelsen upplyst

utgjorde de domäner, hvilkas arrenden uppginge till mer än 200, men

icke utöfver 500 kronor, ett antal af 921, taxeringsvärderade till 8,192,900

kronor och lemnande i årligt arrende 818,709 kronor 88 öre. Fördelade

man dessa egendomar i grupper allt efter som arrendeafgiften stannade

inom belopp af 800 kronor, 400 kronor eller 500 kronor, uppkoinme

enligt de uppgifter, domänstyrelsen lemnat, följande resultat:

egendomar med arrende af 200—300 kr. 297 1,967,480:— 73,713:48

» j> )) » 300—400 » 323 3,038,780:— 110,145:66

» » » » 400—500 » 301 3,186,640:— 134,850:74

Summa 921 8,192,900:— 318,709:83

Det framginge häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande till

taxeringsvärdet utgjorde i medeltal för egendomarne i den första gruppen

3,74 och för egendomarne i den andra gruppen 3,62 procent, samma

procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppginge till 4,2.

Ehuru taxeringsvärdet icke vore att anse såsom en fullt tillförlitlig mätare

af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, borde man likväl af den

meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar, som

Antal Taxeringsvärde

Kronor

Arrende

Kronor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

7

tillhörde den omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemnade en jemförelsevis

god afkomst. Det stora antal, hvartill egendomarne inom de

tre grupperna tillsammans uppginge, gåfve ock, enligt departementschefens

mening, anledning befara, att, om försäljningen då utsträcktes till egendomarne

inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande möjligen

skulle uppstå mellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan och antalet

spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra. Departementschefen

ansåg det derför vara skäl att åtminstone icke för det dåvarande utsträcka

försäljningen längre än till egendomar, tillhörande de båda första

grupperna, hvilka inneslöte tillsammans 620 egendomar med taxeringsvärde

af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af 183,859

kronor 9 öre. Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen blef ock

affattad i öfverensstämmelse med den af departementschefen sålunda uttalade

mening; och blef, på sätt jag redan erinrat, samma framställning

af Riksdagen bifallen.

Vid förhandlingarna rörande de särskilda under de senare åren framlagda

förslagen om försäljning af vissa kategorier af jordbruksdomäner,

har en uttömmande behandling egnats åt frågan om det ekonomiskt berättigade

i grundsatsen att sälja smärre jordbruksdomäner och i stället

inköpa skogsmark. Då jag nu tillåter mig att underställa Eders Kongl.

Maj:ts förnyade pröfning frågan om försäljning af sådana i länen söder

om Norrland belägna domäner, hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor,

men icke 500 kronor, lärer jag derför icke behöfva närmare utveckla

de skäl, hvilka enligt min åsigt tala för rigtigheten af omförmälda, numera

i ganska vidsträckt omfång antagna grundsats. Att det skäl, som

hufvudsakligen varit bestämmande för de hittills fattade försäljningsbesluten,

eller insigten om det olämpliga för staten att i sin ego för utarrendering

bibehålla egendomar, för hvilka, i följd af deras obetydlighet

eller från andra kronoegendoinar aflägsna läge, förvaltningskostnaderna

ställa sig allt för ogynsamt i förhållande till arrendeafkastningen, äfven,

om ock icke i fullt såmma grad som beträffande de grupper af egendomar,

om hvilkas försäljning beslut redan blifvit fattadt, eger tillämpning

å den nu ifrågavarande egendomsgruppen, lärer icke kunna bestridas

och vinner äfven i viss mån stöd deraf, att den beslutade försäljningen

af domäner i de norrländska länen omfattar jemväl motsvarande grupp.

Med den alltjemt fortgående misshushållningen med de enskilda skogarne,

framträder likaledes klart vigten af fortsatta åtgärder för utvidgning af

de allmänna skogarnes areal, hvilken, enligt hvad vid försäljningsfrågans

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

behandling inför Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1887 framhölls,

här i landet relativt är väsentligt mindre än i de flesta öfriga, om icke

i alla, europeiska länder. Frågan om försäljningen af domäner, tillhörande

den nu ifrågavarande gruppen, torde derför kunna betecknas såsom

hufvudsakligen en fråga om valet af rätta tidpunkten för försäljningens

verkställande.

Rörande antalet i mellersta och södra delarne af riket belägna jordbruksdomäner

med arrenden från 400 till och med 500 kronor, deras

taxeringsvärden och arrenden äfvensom åren, då de varda arrendelediga,

tillåter jag mig meddela följande tabell:

År, då egen- domarne blifva

arrendelediga

Egendo mar nes

Antal

summa

taxeringsvärde

summa

arrenden

kronor

öre

kronor

öre

1892

6

72,700

2,591

99

1893

7

91,600

—

3,041

35

1894-

18

196,700

—

8,273

87

1895

24

265,100

—

10,808

3 5

1896

29

326,600

—

12,990

31

1897

27

308,300

—

12,026

45

1898

22

282,900

—

10,175

86

1899

16

183,300

—

7,300

42

1900

20

195,000

—

9,241

90

1901

27

278,700

—

12,115

—

1902

6

55,200

—

2,866

—

1903

10

92,200

—

4,441

60

1904

3

29,400

—

1,490

—

1905

13

113,500

—

5,840

—

1906

13

150,400

—

. 6,040

30

1907

9

105,900

—

4,245

—

1908

16

198,900

—

7,218

—

1909

12

146,900

—

5,772

—

1910

19

292,400

—

8,812

—

1911

16

214,900

—

7,490

—

1912

5

56,400

—

2,305

—

1922

1

20,000

—

413

69

Summa

319

3,677,000

—

145,498

99

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Häraf framgår, att arrendeafgiften i förhållande till taxeringsvärdet

för den nu förevarande egendomsgruppen i medeltal utgör 3,9 6 procent.

Då detta procenttal år 1887 utgjorde 4,2, visar sig, att arrendeafkomsten

af dessa egendomar sedan sistnämnda år något sjunkit, men att den likväl

fortfarande ställer sig i någon mån gynsammare än inedelafkoinsten

i egendomsgrupperna med arrenden af 200—300 kronor och 300—400

kronor, der motsvarande procenttal år 1887 utgjorde resp. 3,74 och 3,62.

Erfarenheten har emellertid ådagalagt, att de hittills försålda kronodomänerna

betingat köpeskillingar, hvilkas summa så betydligt öfverstigit

egendomarnes sammanlagda taxeringsvärden, att de dittills utgående arrendena

representera ett vida mindre procenttal af köpeskillingarna än

af nyssnämnda värden. Till och med utgången af nästlidet. år hafva

nemligen försålts kronodomäner med ett sammanlagdt taxeringsvärde af

1,715,068 kronor 99 öre, för Indika egendomar i köpeskilling betingats

2,922,017 kronor 34 öre. Det förut för dessa egendomar utgående arrendet,

hvilket uppgått till 57,404 kronor 44 öre, utgör af taxeringsvärdena

3,35 procent, men af köpeskillingarna allenast 1,96 procent.

Det torde derför icke vara oberättigadt att antaga, att, om försäljning

beslutes af domäner med arrenden från 400 till och med 500 kronor,

denna försäljningsåtgärd skall inbringa staten ett belopp, hvilket icke

obetydligt öfverstiger värdet af det i de ifrågavarande egendomarne för

närvarande bundna kapital.

Af förestående tabell framgår vidare, att af de förevarande egendomarne

endast ett mindre antal varder arrendeledigt under de närmaste

åren. Med afseende på den farhåga, som vid försäljningsfrågans föredragning

inför Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1887 uttalades, att,

om försäljningen utsträcktes äfven till egendomar med arrenden från 400

till och med 500 kronor, ett ofördelaktigt förhållande möjligen skulle

uppstå mellan antalet utbjudna egendomar och antalet tillräckligt köpstarka

spekulanter, torde böra erinras derom, att vid den tidpunkt, då

först ett större antal egendomar tillhörande den nyssnämnda gruppen kan

förekomma till försäljning, eller år 1894, tjugu år förflutit efter det

jemlikt nådiga brefvet den 29 maj 1874 föreskrift meddelades om försäljning

af sådana då för kronans räkning utarrenderade egendomar, hvilka

icke lemnade öfver 200 kronor i arrende. Då det öfvervägande flertalet

af dessa egendomar varit utarrenderade på tjugu år, kan således antagas,

att år 1894 endast få egendomar af denna kategori skola återstå till försäljning.

Fem år derefter eller år 1899 inträder samma förhållande be
Bih.

till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

träffande egendomar med arrenden icke öfverstigande 200 kronor, hvilka

efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii eller domänstyrelsens

förvaltning och hvilka jemlikt nådigt bref den 6 juni 1879 äfvenledes

skolat försäljas. Härigenom kommer en väsentlig minskning att inträda

i antalet af de egendomar, som, enligt redan fattade beslut, af

kronan utbjudas till salu.

Den åberopade tabellen utvisar, att icke obetydligt öfver halfva

antalet af de nu ifrågavarande egendomarne, eller 183 af 319, varda

arrendelediga under de åtta åren 1894—1901. Om försäljningen anses

böra komma till stånd, synes derför angeläget, att beslut derom fattas

i så god tid, att icke nya arrendekontrakt rörande ett större antal af hithörande

egendomar må hinna upprättas och derigenom egendomarnes försäljning

varda undanskjuten på ett tjugutal år. Jag har tillåtit mig uttala

såsom min åsigt, att frågan om försäljning af de domäner, som tillhöra

den förevai-ande gruppen, väsentligen är en fråga om valet af rätta tidpunkten

för försäljningen. Af hvad jag nu anfört torde framgå, dels att

vid den tid, då ett nu fattadt försäljningsbeslut i någon större omfattning

skulle komma till tillämpning, den jemlikt nådiga brefvet den 29 maj

1874 beslutade försäljningen af vissa smärre domäner hufvudsakligen

blifvit bragt till slut och utbudet af fastigheter från kronans sida sålunda

minskadt, dels att uppskof med försäljningen skulle föranleda, att ett

större antal hithörande egendomar genom nya arrendekontrakt för eu

längre tid undandroges från försäljningen. Jag tvekar derför icke att

beteckna den nuvarande tidpunkten såsom lämplig för ett beslut om försäljning

af de ifrågavarande domänerna. Äfven i det afseendet synes mig

tidpunkten gynsam, att under nu rådande egendomskonjunkturer talrikare

tillfällen än eljest erbjuda sig att för måttligt pris åt kronan förvärfva lämpliga

skogsområden. På det dessa konjunkturer icke må försummas, synes

derför önskvärdt, att något större tillgångar må kunna för ändamålet

disponeras än för närvarande stå till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

Då jag, under åberopande af det anförda, anser mig böra förorda,

att beslut nu må fattas om försäljning af de i mellersta och södra delarne

af landet belägna domäner, hvilka i arrende lemna mer än 400 kronor,

men icke utöfver 500 kronor, är det naturligtvis icke min mening, att

försäljningsbeslutet bör göras ovilkorlig!, utan torde, i öfverensstämmelse

med det förfarande, som eger rum beträffande de kategorier af domäner,

om hvilkas afyttrande beslut förut blifvit fattadt, pröfning för hvarje

särskild domän böra ske, huruvida densamma bör försäljas eller af någon

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

anledning åt kronan bibehållas. Ej heller i öfrigt torde anledning förefinnas

till afvikelse från de bestämmelser och vilkor, under hvilka 1888

års Riksdag medgaf försäljning af domäner med arrenden från 200 till och

med 400 kronor.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå

Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland belägna,

under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 400

kronor, men icke utöfver 500 kronor, det må bero af Eders Kongl. Maj:t

att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen

fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma

må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga

brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och

lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Eders

Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för

försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

lärande medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras

på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,

som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874.

Såsom jag förut erinrat, medgaf 1889 års Riksdag, att de medel,

som influtit eller derefter infiöte för försäljning af kronoegendomar jemlikt

nådiga brefvet den IS maj 1888 och enligt samma nådiga bref skulle

inlevereras till riksgäldskontoret för att användas för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark, finge för sådant ändamål under en tid

af tre år, räknadt från den 1 januari 1889, af Eders Kongl. Maj:t disponeras

och följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret

utbetalas. I fråga om den sålunda faststälda begränsningen af

den tid, för hvilken dispositionsrätt öfver de ifrågavararde medlen medgifvits

Eders Kongl, Maj:t, anförde Riksdagen, att i anseende till ämnets

jemförelsevis ej ringa vigt och då det här gälde förvärfvandet af fastig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

heter, hvilkas skötsel måste blifva med kostnader förenad, Riksdagen ansett

sig böra sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköpen

af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark. Väl förekomma uppgifter

härom i berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, likasom

ock Riksdagens revisorer och genom dem Riksdagen kunde i riksgäldskontoret

taga del af de nådiga bref, i hvilka underrättelse om beslutade

inköp meddelades och anvisningar å innestående medel gjordes. Lämpligare

syntes dock vara, att Riksdagen årligen erhölle en sammanfattad redogörelse

öfver de skogsinköp, som under ett år egt rum, och derigenom

sattes i tillfälle att fatta det beslut omständigheterna kunde föranleda.

På det en sådan pröfning periodvis måtte kunna ega rum, hade Riksdagen

funnit sig böra lemna det ifrågavarande medgifvandet för tre år

i sänder.

Då den treårsperiod, för hvilken 1889 års Riksdag lemnat sitt omförmälda

medgifvande, med innevarande år utgår, lärer af detta års Riksdag

böra äskas enahanda dispositionsrätt öfver försäljningsmedlen för tiden till

och med utgången af år 1894 och torde, under förutsättning af bifall

till det af mig framstälda förslaget om försäljning af domäner med

arrenden från 400 till och med 500 kronor, det ifrågasatta medgifvandet

böra afse äfven köpeskillingarna för sistnämnda egendomar. Jag erinrar

härvid, att då, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 81 maj 1889,

numera till Riksdagens statsutskott årligen öfverlemnas uppgift ej mindre

å de kronoegendomar, hvilka under nästföregående året blifvit försålda, än

äfven å de inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, hvilka

under samma tid för kronans räkning egt rum, samt denna uppgift upptager

pris och areal å inköpt skogsmark äfvensom de öfriga upplysningar

rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunna finnas erforderliga, härigenom

tillhandahålles Riksdagen det för verkställande af den utaf Riksdagen

antydda pröfning erforderliga material.

Den affattning, Riksdagens år 1889 i förevarande afseende lemnade

medgifvande erhållit, lemnar rum för någon tvekan, huruvida den Eders

Kongl. Maj:t tillerkända dispositionsrätt bör anses afse de försäljningsmedel,

som under treårsperioden inflyta i kronans kassa, eller de köpeskillingar,

som betingas för egendomar, om hvilkas försäljning beslut under

samma period blifvit fattadt. Då tidpunkten för köpeskillingarnas inbetalning

kan bero af åtskilliga tillfälliga omständigheter, hvilka icke alltid

i förväg låta sig beräknas, skulle med den förevarande bestämmelsen,

tolkad på förstnämnda sätt, vara förenad den olägenhet, att öfversigten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

öfver de tillgångar, som under perioden funnes att disponera för inköp af

skogsmark, skulle varda väsentligen försvårad, hvilket åter, särskild! då

fråga vore om förvärfvande af större områden, ofta måste framkalla tvekan,

huruvida tillräckliga medel för ändamålet komme att varda tillgängliga.

Jag förutsätter ock, att Riksdagens mening varit, att medgifvande! borde

tolkas i enlighet med det senare af de båda nyss antydda alternativen,

men, då förnyadt medgifvande nu bör äskas, torde detsamma böra afmattas

i sådana ordalag, att all ovisshet i nyssnämnda afseende varder undanröjd.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas

försäljning beslut jemlik! nådiga brefvet den 18 maj 1888 fattas under

tiden till och med utgången af år 1894, än äfven, under förutsättning af

bifall till hvad jag föreslagit rörande försäljning af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än

400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, köpeskillingarna för de egendomar

af detta slag, rörande hvilkas försäljning beslut fattas under nyssnämnda

tid, må för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark

af Eders Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts

reqvisition från riksgäldskontor^, utbetalas.»

Hvad föredragande departementschefen i detta

ärende yttrat och tillstyrkt, deruti statsrådets öfriga

ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen

gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan — — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

G. Louis De Geer.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1891:36 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar in. m. s. 1 i texten