Sök i Ratio Lex

Angående beräkning af viss andel af öfverskottet å 1890 års statsreglering såsom tillgång vid statsreglering en för dr 1892

1891-03-14 · 31 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:37, Angående beräkning af viss andel af öfverskottet å 1890 års statsreglering såsom tillgång vid statsreglering en för dr 1892

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

7

N:o 37.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående beräkning

af viss andel af öfverskottet å 1890 års statsreglering

såsom tillgång vid statsreglering en för dr 1892;

gifven Stockholms slott den 14 Mars 1891.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Mäj:t, som förutsätter, att nedannämnda statsinkomster

komma att af Riksdagen för år 1892 beräknas på följande

sätt, nemligen:

grundskatt till.................................................................. kronor 3,264,000: —

tillfälliga rotevakansafgifter till ................................ „ 53,000: —

soldatvakansafgift till .................................................. „ 68,000: —

båtsmansvakansafgift till ............................................. ,, 275,000: —

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

till ................................................................ „ 313,000: —

hvitbetssockertillverkningsafgift till ........................ „ 1,300,000: —

bevillning af fast egendom samt af inkomst till „ 4,460,000: —

härmed föreslå Riksdagen att såsom tillgång vid statsregleringen

för år 1892 af öfverskottet å 1890 års statsreglering upptaga och beräkna

ett belopp af 2,652,300 kronor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet å Stockholms slott den 14 Mars 1891.

Närvarande:

o

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anförde

i underdånighet:

»Under en lång följd af år har frågan om fortbeståndet af den under

form af grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvär å jorden hyllande

särskilda beskattning utgjort en hufvudfaktor i vårt politiska lif. Talrika

hafva de skäl varit, hvilka under de långvariga meningsbrytningarna framförts

till stöd för de hvarandra motsatta åsigterna. Eders Kongl. Maj:ts på

föredragning af chefen för Landtförsvarsdepartementet förut denna dag fattade

beslut om aflåtande af framställning till Riksdagen i fråga om utsträckning

af värnpligten gör det till min pligt att påkalla Eders Kongl. Maj:ts förnyade

uppmärksamhet för denna fråga. Jag saknar emellertid härvid anledning att

i minnet återföra och till uttömmande granskning framlägga de omförmälda

skälen, så vidt de afsett att innefatta bevisning för eller emot hvad som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

utgjort sjelfva kärnpunkten i meningsstriden eller frågan huruvida grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären framgent skola utgöra beståndsdelar

af skattesystemet. I denna sin principiela del har nemligen

frågan inträdt i ett förändradt läge genom Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

år 1885 i sammanhang med antagande af värnpligtslag och utsträckning

af de värnpligtiges öfningstid fattade beslut om afskrifning med 30 procent

å nyssnämnda skatter och besvär. Detta beslut kan icke annorlunda

fattas än såsom framgånget ur Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens samstämmande

åsigt, att den ifrågavarande särskilda beskattningen å jorden bör

aflyftas i den mån omständigheterna göra sådant möjligt, men att denna afskrifning

endast bör ega rum i sammanhang med utsträckning af värnplikten.

Stödjande mig på denna tolkning af innebörden i Eders Kongl. Maj:ts

och Riksdagens nyssnämnda beslut, anser jag mig ega rätt att säga, att

frågan icke längre gäller, huruvida återstoden af grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären bör afskrifvas, utan i hvilken ordning afskrifningen

bör ega rum. Denna kan nemligen ordnas antingen så, att lämplig

andel af de ifrågavarande skatterna och besvären eftergifves vid tillfällen,

då statsverkets finansiela ställning är sådan, att befintliga tillgångar medgifva

en skattenedsättning, eller ock så att definitivt beslut fattas om successiv

afskrifning under en viss bestämd tidrymd af skatternas och besvärens hela

belopp. Betraktar jag afskrifningen endast som en skattenedsättning, skulle

ett gifvet företräde synas böra tillerkännas den förstnämnda utvägen, men att

utan vidare sätta afskrifningen i förbindelse med och göra densamma beroende

af eu mer eller mindre gynsam statskassans ställning är dock knappast berättigadt.

Ofverskottet kan vara tillfälligt och ett följande år bytas i brist. En

af ofverskottet föranledd skattenedsättning bör derföre ock vara sådan, att

den vid behof kan återgå och gälla sådana skattetitlar, hvilka utgöra de så

att säga mera rörliga posterna på budgetens inkomstsida. Annat är förhållandet

med grundskatten och de dermed i kameralt afseende likstälda rustningsoch

roteringsbesvären. En eftergift af dessa är oåterkallelig och gäller

för all framtid. Den innebär icke blott en skattenedsättning, utan en skattereglering.

Mot det sagda skall invändas, att det öfverskott i statskassan, som

skulle utgöra förutsättning för grundskatteafskrifningen, icke borde vara af

tillfällig natur, utan utgöra uttrycket för en stegring af statsinkomsterna

af så stadigvarande beskaffenhet, att den kunde rättfärdiga en stadigvarande

skattenedsättning. Det låter sig visserligen erinra, att urskiljandet af

öfverskottets rätta art kan vara en vansklig uppgift, men jag är ingalunda

sinnad att förneka, utan erkänner tvärtom obetingadt, att, derest min uppgift

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 19 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong1*. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

såsom Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare vore inskränkt till ett ensidigt tillvaratagande

af statsfinansernas intressen, jag skulle, i öfverensstämmelse med hvad

jag vid annat tillfälle uttalat, förorda en endast i mån af en stadigvarande

stegring af öfriga statsinkomster företagen grundskatteafskrifning. Men tillfällen

kunna gifvas, då målsmannen för statens finanser icke får uppfatta sin

ställning som Konungens rådgifvare uteslutande ur sagda synpunkt, tillfällen,

vid hvilka denna synpunkt, huru i och för sig berättigad den än må vara, likväl

maste underordnas statslifvets högre kraf. Och ett sådant underordnande

måste naturligtvis i samma mån möta mindre betänklighet, som omständigheterna

äro sådana, att det kan ega rum utan att något verkligt men för

statsverkets ställning deraf är att befara. Ett tillfälle af sådan art föreligger

enligt min tanke nu.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet har ansett nödvändigt att, utan

afbidan på den slutliga lösningen af den länge sväfvande frågan om härordningens

ombildning, genomföra det mått af personlig värnpligt, som under

hvarje härordning minst måste anses erforderligt, och fördenskull föreslagit,

att de värnpligtiges tjenstetid måtte utsträckas till 20 år och beväringens

öfningstid ökas till 90 dagar. Med bemälde departementschef delande öfvertygelsen,

att denna utsträckning af värnpligten är för tryggande af landets

sjelfständighet af så oundgängligt behof påkallad, att äfven de största offer må

Inringas för ändamålet, och derföre lifligt instämmande i hans förslag om utsträckningens

genomförande så fort sig göra låter, måste jag likväl, med

blicken fäst på den utvecklingsgång försvars- och skattefrågorna hittills genomlöpt

och med behörigt aktgifvande på förhållandena, sådana de faktiskt föreligga,

uttala såsom min åsigt, att frågan om värnpligtens utsträckning till

nyssnämnda minimum icke kan föras till ett lyckligt afgörande, med mindre

frågan om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning

samtidigt bringas till sin definitiva lösning. Likaså anser jag, att, ehuru en

öfver en längre period utsträckt afskrifning skulle vara mindre kännbar för

statsverket, afskrifningen likväl bör bringas till slut under loppet af en jemförelsevis

kort tidrymd. Det af Eders Kongl. Maj:t för 1888 års Riksdag i

ämnet , framlagda förslag var bygdt på en afskrifningsplan, enligt hvilken

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären skulle successivt försvinna

under en tid af 37 år. Äfven frånsedt att afskrifningen af de numera

återstående 70 procenten af nämnde skatter och besvär naturligtvis skulle kunna

ega rum under en kortare tid än den år 1883 för eftergift af hela beloppet

föreslagna, anser jag afskrifningsperioden böra bestämmas väsentligen kortare

än den i 1883 års afskrifningsplan förutsatta. Då sistnämnda år samtidigt

med afskrifningsförslaget framlades ett förslag till härordning, enligt hvilket

i bredd med afskrifningen af rustnings- och voteringsbesvären äfven de i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

rustningen och roteringen innefattade prestationer skulle upphöra, medan

nu icke ifrågasattes annat, än att dessa fortfarande skulle, ehuru mot ersättning

motsvarande deras uppskattade värde, oförändradt utgöras, ligger redan

häri ett skäl för min åsigt, att afskrifningstiden nu kan sättas kortare. Men

härtill kommer såsom ett ytterligare och hufvudsakligt skäl, att, då det ansetts

af största vigt, att den föreslagna utsträckningen till 90 dagar af beväringens

vapenöfningar kommer till fullt genomförande så fort sig göra låter

eller redan under loppet af år 1893, det synes påkalladt, att äfven skattefrågan

erhåller sin definitiva lösning inom så kort tid, som med statsverkets

kraf må finnas förenligt. Uppenbarligen kan eftergiften af grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens hela återstående belopp icke utan allt

för stora olägenheter för statsverket ega rum redan inom utgången af samma

tid, som blifvit föreslagen för den utsträckta värnpligtens genomförande, men

deremot anser jag hinder icke böra möta för afskrifningens fullbordande

under loppet af tio år, räknadt från och med år 1892. En afskrifning

under denna tidrymd af den qvarvarande återstoden af de ifrågavarande skatterna

och besvären lärer nemligen icke kunna anses öfverstiga statens finansiela

förmåga eller vara egnad att åstadkomma sådana rubbningar i budgeten,

att derigenom befordrandet af andra vigtiga statsändamål skulle äfventyras.

Till en början erinrar jag, att grundskatternas afskrifning under nuvarande

förhållanden är en vida mindre ingripande åtgärd, än den för några

årtionden tillbaka skulle varit. Af samtliga statsinkomster utgjorde grundskatterna

år 1850 25,79 procent, år 1860 20 procent, år 1870 14,11 procent

och år 1880 7,54 procent. Efter den år 1885 skedda 30-procentsafskrifningen

utgör grundskatten, upptagen till det belopp, hvarmed densamma

enligt rikshufvudboken för år 1889 samma år influtit, eller 4,187,947 kronor

4 öre, allenast 4,7 9 procent af statens samtliga inkomster nämnda år, och fäster

man sig vid det belopp af grundskatterna, hvilket enligt de i nådiga kungörelsen

den 5 Juni 1885 innefattade grunder skulle förekomma till afskrifning,

eller 3,223,373 kronor 51 öre, utgör detta endast 3,6 9 procent af

nämnda inkomsters hela belopp. Utom grundskatten skulle staten visserligen

mista en årlig tillgång, motsvarande årliga värdet af den ännu icke afskrida

delen af rustnings- och roteringsbesvären, eller i rundt tal omkring 3,458,000

kronor, men på den utvecklingspunkt, hvartill budgeten numera hunnit, torde

svårligen kunna sägas, att en under loppet af tio år företagen skadereglering,

som medför, att staten måste beredas ersättning för en minskad årlig

tillgång af omkring 6,700,000 kronor, innebär något i och för sig afskräckande.

Med säkerhet kan antagas, att statsinkomsterna, särskilt skogsmedlen och

jernvägstrafikmedlen, äfven under nästa årtionde komma att stiga, så att

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, derest de vid årtiondets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

slut qvarstode, komme att utgöra en ännu mindre qvotdel af statens årliga

tillgångar än för närvarande. Vidare hänvisar jag derpå, att, sedan stambanebyggandet

i Norrland inom en icke aflägsen tidrymd blifvit bragd till

slut, inkomsttiteln jernvägstrafikmedel ej längre såsom hittills kommer att å

utgiftssidan motsvaras af betydande anslag för jernvägsbyggnader. Mot stegringen

i statsinkomster kommer visserligen gifvetvis att svara en stegring i

statsutgifter, och särskild t är en sådan att förvänta på grund af de ökade

kostnaderna för försvaret. Naturligt är derföre, att i ersättning för de

genom afskrifningen upphörda skatterna och besvären nya skattekällor måste

uppsökas, men härvid bör dock beaktas att, medan grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären för staten representera väsentligen stillastående

värden, komma deremot antagligen de skatter, hvarmed de skola ersättas, till

större delen att vara af den natur att de, i mån som landets folkmängd och välmåga

tillväxa, tillföra statsverket alltjemt stegrade inkomstbelopp. Det synes mig

derföre icke oundgängligt, att man redan från början uppställer en fullständig

beräkning, enligt hvilken de afskrida beloppen exakt motsvaras af enahanda

belopp i form af andra skattetitlar.

Då det gäller ett afgörande i fråga om hvilka skattetitlar företrädesvis

höra anlitas, för att fylla den genom afskrifningen uppkommande minskningen

i statsverkets årliga tillgångar, öppna sig åtskilliga möjligheter. Jag

tillåter mig i detta afseende hänvisa till skatteregleringskomiténs den 13 September

1882 afgifna betänkande, der komitén under förutsättning af grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning lemnat anvisning

på åtskilliga nya skattekällor. Bland dessa anhåller jag att särskildt få fästa

uppmärksamheten vid följande.

Såsom kändt utgår för närvarande bevillningen af fast egendom för

jordbruksfastighet med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor samt för annan

fastighet med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Att

den undantagsställning, jordbruksfastigheten sålunda hittills intagit, borde

upphöra i sammanhang med grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

afskrifning och nämnda slag af fastighet följaktligen åsättas bevillning

efter de för all annan fastighet gällande grunder, uttalades af Riksdagen

i underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1873 och har derefter alltid ansetts

som en gifven följd af afskrifningen.

I sammanhang härmed bör jag fästa uppmärksamheten på en i vår

bevillningslagstiftning förefintlig brist, som redan af skatteregleringskomitén

påpekades. Denna komité erinrade, att det icke finge förbises, att vid sidan

af jordens alstrande förmåga förefunnes vid en ordnad jordbruksrörelse åtskilliga

andra beskattningsbara faktorer, såsom det för rörelsens drifvande

erforderliga i inventarier och kreatursstock nedlagda eller eljest använda kapital,

dels ock produkten af jordbrukarens personliga arbete samt de af honom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

i hans egenskap af jordegare eller arrendator åtnjutna, sällan i penningevärde

uttryckta och derföre vanligen förbisedda förmåner af allehanda slag. Enär

vid uppskattning af öfriga samhällsklassers inkomster tillbörligt afseende

städse fästs vid dessa och liknande förhållanden, ansåg komitén desamma ej

heller böra förbise^ vid jordbruksnäringens beskattning och föreslog derföre

utan meningsskiljaktighet bestämmelser, enligt hvilka det belopp, hvarmed en

egendoms afkastning möjligen öfversköte hvad som redan genom fastighetsbevillning

blifvit beskattadt, skulle komma att träffas med inkomstbevillning.

Då komiténs förslag den 8 Januari 1883 inför Eders Kong). Maj:t anmäldes,

framhöll jemväl dåvarande departementschefen såsom en väsentlig brist i lagstiftningen,

att man, då man beskattat jordbruksfastigheten, ansett sig på

samma gång beskatta sjelfva jordbruksrörelsen, dervid förbiseende, att denna

rörelse eller näring för sitt bedrifvande förutsatte icke blott sjelfva fastigheten,

utan ett visst driftkapital i inventarier, kreatur m. m. och ett betydligt tillskott

af arbete. Kapitalet och arbetet medverkade således uppenbarligen till

den inkomst jordbruksrörelsen lemnade, och då inkomst af kapital och arbete

eljest beskattades, borde ju icke heller rimligtvis inkomsten af det

i jordbruksrörelsen nedlagda kapitalet och arbetet lemnas obeskattad. Skatteregleringskomiténs

förslag åsyftade emellertid att låta taxeringsmyndigheterna

uppskatta den inkomst jordbruksrörelsen lemnade utöfver hvad som kunde

anses beskattadt genom fastighetsbevillningen och att låta denna uppskattning

ske hufvudsakligen på samma sätt, som eljest iakttoges vid beräkning af den

inkomst, som af annan rörelse eller näring härflöte. Detta förfarande vore

visserligen ur teoretisk synpunkt riktigt, men å andra sidan hade komiténs

ordförande i afgifven reservation likasom Kammarrätten och flertalet länsstyrelser

i sina öfver förslaget afgifna yttranden påpekat, huru de svårtilllämpliga

bestämmelserna i komiténs förslag säkerligen skulle leda till ett

resultat i finansielt afseende, som gjorde hela vinsten af det nya skatteföremålets

upptagande i lagstiftningen i de flesta fäll temligen betydelselös. Lika

med de hörda myndigheterna ansåge derföre departementschefen, att frågan om

särskild inkomstbevillning af jordbruksrörelsen för det dåvarande icke kunde

på ett praktiskt sätt lösas på annan väg än den af komiténs ordförande angifna,

eller genom att ställa beskattningen af jordbruksrörelsen i ett fixt lagbestämdt

förhållande till jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Komitéordförandens

förslag innebure nemligen, att bevillningen för jordbruksfastighet,

deri inbegrepes jemväl bevillningen för jordbruksrörelsen, skulle utgå med 6

öre för hvarje 100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I hufvudsak biträdande

detta förslag, ansåge dock departementschefen, att åt den tanke,

hvarpå förslaget hvilade, borde i lagstiftningen gifvas ett något förändradt

uttryck. Då jordbruksfastighetens likställighet med annan fastighet uti be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

villningsafseende städse stälts i samband med en afskrifning af de på den

förra fastigheten hvilande särskilda skatter och då åstadkommandet af en

dylik likställighet synts ur flera synpunkter önskvärdt, ansåge departementschefen

det ej vara lämpligt, att åt bevillningsförordningen gåfves ett utseende,

som skulle jordbruksfastighet genom att derför erlägga 6 öre för

hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet blifva högre beskattad än annan fastighet,

för hvilken utgjordes endast 5 öre. Derjemte ansåge departementschefen

det vara af vigt, att det nya begreppet om inkomstbevillning för jordbruksrörelse

blefve uttryckligen inrymdt i bevillningsförordningen, och hemstälde

derföre, att, med lika bevillning för all fastighet, nemligen 5 öre

för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet, den inkomst och förmån af jordbruksrörelse

å egen eller annans mark, som förvärfvades medelst det i rörelsen

nedlagda arbete och dervid använda inventarier, skulle i förordningen upptagas

under hufvudrubriken inkomst af arbete såsom särskildt skatteföremål

och tillika stadgas, att dylik inkomst och förmån skulle upptagas till ett belopp,

som motsvarade en för hundra af fastighetens taxeringsvärde. Å det

sålunda beräknade inkomstbeloppet skulle naturligtvis utgöras vanlig inkomstbevillning,

hvilken sålunda i hvarje fall komme att utgå med 1 öre för 100

kronor af fastighetens taxeringsvärde. I enlighet med de af departementschefen

sålunda uttalade åsigter voro ock vederbörande paragrafer affattade i

det förslag till bevillningsförordning, som af Eders Kongl. Maj: t förelädes 1883

års Riksdag. I följd af den utgång, det samtidigt framlagda förslaget om

afskrifning af grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvär erhöll, förfolio

emellertid de föreslagna nya bestämmelserna om jordbruksnäringens

beskattning.

Det synes mig gifvet, att, då jordbruksnäringen befrias från den af

ålder å densamma hvilande särskilda beskattning, sagda näring bör i fråga

om bevillning till staten likställas med andra näringar och att derföre den

skattefrihet, som hittills åtnjutits för afkastningen af det i jordbruksrörelsen

nedlagda kapital och arbete, ock bör upphöra. Jag ansluter mig derföre i

allt väsentligt till de åsigter, som vid nyssnämnda föredragningstillfälle af

dåvarande departementschefen inför Eders Kongl. Maj:t uttalades, men anser

likväl i olikhet med honom, att åt grundsatsen om skattskyldighet för

omförraälda slag af kapital och arbete bör i bevillningsförordningen gifvas

uttryck på det sätt, att bevillningen för jordbruksfastighet sättes till 6 öre

för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Det i 1883 års förslag tillämpade

beräkningssätt leder till samma resultat på en omväg, hvilken hufvudsakligen

af det skäl ansetts erforderlig, att man velat undvika skenet af att

jordbruksfastighet vore högre beskattad än annan fastighet. För min del kan

jag likväl icke finna denna hänsyn vara af den betydelse, att den skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

uppväga de med omförmälda beräkningssätt förenade olägenheterna af en

mera* invecklad uppställning så väl af bevillningsförordningen som af taxeringslängderna.

En olikhet i sak förefinnes visserligen äfven mellan 1883 års

förslag och det af mig nu framstälda, nemligen att i de fall, då jordbruksfastighet

vore utarrenderad, enligt det förra förslaget arrendator^ men enligt

det senare jordegaren komme att erlägga det belopp af 1 öre för hvarje 100

kronor af taxeringsvärdet, som representerade skatten för det i jordbruksrörelsen

nedlagda kapital och arbete, men då jordegaren och arrendatorn

egn ntt sins emellan aftala om hvarderas andel i fastighetsbevillningen, är

denna skilnad utan egentlig betydelse.

Under förutsättning af bifall till mitt sålunda framstälda förslag om

jordbruksfastighetsbevillningens förhöjning till 6 öre för hvarje fulla 100

kronor af taxeringsvärdet, erfordras naturligtvis för bibehållande af den inbördes

proportion, hvari jordbruksfastighet och annan fastighet för närvarande

deltaga i den kommunala beskattningen å landet, vissa förändringar i bestämmelserna

rörande denna beskattning. De sålunda erforderliga förändringarne

äro emellertid icke af synnerligen ingripande beskaffenhet. Sedan

nemligen för jordbruksfastighet och jordbruksrörelse kommer att erläggas

iemnt dubbelt så hög bevillning som för närvarande, bortfaller det hittills

förefintliga behotvet af en högre fyrktalssättning för jordbruksfastighet; och

antagandet af den lika fyrktalssättningen för alla skatteföremål låter dessa

följaktligen fortfarande deltaga i kommunalbeskattningen i alldeles samma

proportion som hittills.

Enligt generalsammandraget öfver 1890 års bevillning uppgick nämnda

år den uträknade bevillningen för jordbruksfastighet till ett belopp af 660,723

kronor 50 öre. Om denna bevillning höjes från 3 till 6 öre för hvarje fulla

100 kronor åt taxeringsvärdet, kan alltså härigenom påräknas en ökad statsinkomst

af i rundt tal 660,000 kronor.

Då enligt gällande instruktion för taxeringsmyndigheterna vid bestämmandet

af fäst egendoms värde afseende skall fästas vid beloppet af de

grundskatter och öfriga allmänna utskylder, hvarmed egendomen är belastad,

kan på grund häraf en så stor del af fastighetsvärdet i riket, som motsvarar

grundskatternas samt öfriga reala bördors kapitalvärde, anses vara befriad

från fastighetsbevillnings utgörande. Afskrifvas grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären, bör sålunda det beskattningsbara fastighetsvärdet

ökas med ett belopp, motsvarande dessa skatters och besvärs kapitalvärde.

Om detta kapitalvärde antages ursprungligen hafva utgjort omkring 200

millioner kronor, bör således, under förutsättning att fastighetsbevillningen

höjes från 3 till 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet och med

fästadt afseende å den redan skedda 30-procentsafskrifningen, jordbruksfastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16.

Kongl. Map.ts Nåd. Proposition N:o 34.

hetsbevillningen, efter det afskrifningen blifvit fullständigt genomförd, inbringa

ytterligare omkring 84,000 kronor. Då å andra sidan, af skäl, som jag

nedan går att anföra, den särskilda beviilningen af frälseegendomar eller den

s. k. rusttjenstbevillningen äfvensom beviilningen för lotshemman i sammanhang

med afskrifningen böra upphöra, uppkommer härigenom en minskning i

statsinkomst, som nära motsvarar den nyssberörda ökningen. Nämnda båda

bevillningar inbragte nemligen år 1890 ett belopp af sammanlagdt 67,018

kronor 97 öre.

Jag har bland nya skattekällor i första rummet omnämnt förhöjningen

i beviilningen för jordbruksfastighet, emedan denna under alla förhållanden

bör vara att, påräkna såsom en direkt följd af afskrifningsåtgärden och torde

böra uppställas som vilkor för densamma. Hvad angår de skattetitlar, hvilka

eljest kunna ifrågakomma att anlitas för ersättande af den genom nämnda

åtgärd uppkommande minskning i statens årliga tillgångar, är valet mera

fritt, men jag anhåller dock att företrädesvis få fästa uppmärksamheten på

två utvägar, som i detta afseende synas mig närmast erbjuda sig, nemligen

införandet af beskattning på maltdrycker och utveckling af stämpelskatten.

Att alldeles oberoende af frågan om grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbesvärens afskrifning förhållandena måste komma att inom en

icke aflägsen framtid leda till en beskattning af maltdrycker, synes mig icke

kunna vara tvifvel underkastadt. Det kan icke betecknas annat än såsom

en inkonseqvens i vår skattelagstiftning, att, medan bränvinet och öfriga

spritdrycker träffas af tillverknings- och försäljningsskatter, hvilkas sammanlagda

belopp uppgår till varans mångdubbla värde, maltdryckerna gå helt

och hållet skattefria. Domstolarnes brottmålsprotokoller och det ständigt,

framträdande behofvet af ytterligare skärpningar i lagstiftningen angående

handeln med maltdrycker vittna mer än tillräckligt derom, att de förhållanden,

hvilka ur sedlig synpunkt gjort en hög beskattning af bränvinet nödvändig,

äfven, om ock i mindre grad, föreligga i fråga om maltdryckerna.

I samma mån som med den allt kraftigare tillväxande nykterhetsverksamheten

tillfällena att åtkomma bränvin försvåras, kommer ölets egenskap af

surrogat för bränvinet att skarpare framträda och att påkalla lagstiftningens

verksammare inskridande mot missbruket deraf, och särskildt för förekommande

af försöken att uppblanda maltdryckerna med stallare ämnen lärer

en samtidig beskattning af maltdrycker och bränvin vara erforderlig.

Äfven ur finansiel synpunkt kunna maltdryckerna sägas utgöra ett

lämpligt skatteobjekt, så vidt som nämnda drycker äro föremål för en vidsträckt

förbrukning, på samma gång som de på grund af sitt ringa näringsvärde

svårligen kunna hänföras till lifsförnödenheter. Maltdryckernas lämplighet

såsom beskattningsföremål är ock allmänt erkänd, såsom framgår der
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 54.

af, att maltdrycksbeskattning förekommer så väl i afla europeiska länder med

undantag af Sverige, Schweiz och Danmark — i hvithet sistnämnda land frågan

om införandet af ölskatt står och länge stått på dagordningen som i

Nordamerikas Förenta Stater. I vårt grannland Norge är skatten pa maltdrycker

synnerligen hög, högre, så vidt kändt är, än i något annat land.

Ett förslag till införande af maltdrycksbeskattning äfven här i landet

föreligger uti ett af särskilda komiterade den 30 Juni 1881 afgifvet betänkande.

Komiterade, som föreslogo, att skatten skulle beräknas efter vigten

— eller alternativt myckenheten — af det ma/t, som användes för tillverkningen,

satte skattebeloppet till 4 öre per kilogram eller alternativt 2 kronor

per hektoliter malt, då skatten per liter Öl beräknades utgöra 1 öre. Med

stöd af uppgifter, hvilka från Öfverståthållareembetet och vederbörande länsstyrelser

inhemtats rörande antalet bryggerier, myckenheterna förbrukade råämnen

och mängden erhållna produkter, allt år 1880, beräknade komiten

vidare, att skattens afkastning skulle blifva 965,176 kronor eller, efter afdrag

af de till omkring 18 procent beräknade kontrollkostnaderna, i rundt

tal 800,000 kronor. På grund af vissa, på de officiela uppgifterna rörande

införseln af humle stödda beräkningar ansåg sig likväl komité!) kunna antaga,

att maltförbrukningen inom landet i verkligheten varit större än den,

på hvilken komitén grundat sin beräkning angående s*kattens afkastning.

Skatteregleringskomitén, som äfven yttrade sig i ämnet, ansåg, att med bevarande

af den försigtighet, som vore af nöden vid första påläggandet af en

dylik förbrukningsafgift, skatten likväl utan olägenhet kunde fördubblas,

hvarigenom uppbörds- och kontrollkostnader jemväl komme att stå i ett

rigtigare förhållande till skattens afbastning. Ivomiten uttalade äfven den

åsigt, att man, derest statsbehof)^ skulle sådant kräfva, kunde framdeles

vidtaga en ytterligare förhöjning med 50 procent, hvarigenom skatten skulle

komma att utgöra 3 öre per liter eller 1 öre per halfbutelj Öl.

För min del kan jag icke finna en beskattning af 1 öre per halfbutelj

för hög. En lägre skatt än 1 öre på den qvantitet, hvari ölet vid förtäring

på stället och vid minuthandel gemenligen tillhandahålles allmänheten, skulle

jemväl lätteligen kunna leda dertill, att allmänheten debiterades ett med

detta belopp förhöjdt pris per halfbutelj, medan en obehörig vinst tillfälle

åtskilliga mellanhänder. Jag hyser derför ingen tvekan om rigtigheten deraf,

att det af skatteregleringskomitén eventuel föreslagna högre skattebeloppet

tillämpas redan vid skattens första införande. Enligt den af 1881 års komité

med stöd af uppgifter för år 1880 verkstälda beräkning angående maltförbrukningen

skulle med ett skattebelopp af 3 öre per liter Öl eller 12 öre

per kilogram malt maltskatten lemna en bruttoafkastning af i rundt tal

Bill. till Bilsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Majds Nåd. Fr oposition No 34.

2,900,000 kronor. Med frånräknande af den af komitén till omkring 175,000

kronor beräknade uppbörds- och kontrollkostnaden skulle nettobehållningen

blifva omkring 2,725,000. kronor. Då emellertid, enligt hvad komitén sjelf

framhöll, den af komitén verkstälda beräkningen angående maltåtgången

otvifvelaktigt var alltför låg och det med full visshet kan antagas, att tillverkningen

af maltdrycker sedan år 1880 betydligt ökats, torde man utan

fara för misstag kunna beräkna nettoafkastningen af en efter den af mig

angifna grund utgående maltskatt åtminstone till 3£ millioner kronor.

Till jemförelse med det af mig antydda skattebeloppet, hvilket skulle

utgöra 3 öre per liter eller 3 kronor per hektoliter Öl, må här meddelas,

att, enligt uppgifter af 1881 års komité, maltdrycksbeskattningen, i olika

länder utgående efter mångfaldigt vexlande grunder, beräknades för 1 hektoliter

Öl utgöra, i Norge 5 kronor 70 öre, i Italien 4 kronor 95 öre, i Österrike-Ungern

4 kronor 25 öre, i Ryssland 3 kronor 35 öre, i England 3 kronor

15 öre, i Frankrike 2 kronor 90 öre, i Nordamerikas Förenta Stater

2 kronor 80 öre, i Bayern 2 kronor 70 öre, i Baden 2 kronor, i Belgien

1 krona 60 öre, i Wurtemberg 1 krona 60 öre, i Nederländerna 1 krona

30 öre och i Nordtyskland 90 öre.

De afgifter, hvilka sammanfattas under benämningen stämpelskatt, äro,

såsom bekant, af två sinsemellan väsentligen olika slag, nemligen dels en

afgift för expeditioner från offentliga myndigheter, dels en skatt å handlingar

af privaträttslig beskaffenhet. Den förstnämnda afgiften, hvilken, såsom utgörande

en ersättning för af staten den enskilde direkt lemnade tjenster,

icke är att anse såsom skatt i egentlig mening, kommer här icke i betraktande.

Deremot anhåller jag att med några ord få vidröra betydelsen af

stämpelafgiften å enskilda handlingar. Denna afgift, hvilken i sin allmänhet

kan betecknas såsom en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning af

värdebelopp från en hand till en annan, har otvifvelaktigt en vigtig uppgift

att fylla i skattesystemet.

Vid tillämpningen af inkomstbeskattningen äro få uppgifter vanskligare

än att med skatten behörigen åtkomma det rörliga kapitalet. Medan beskattningsmyndigheterna

i regeln erhålla kännedom åtminstone om tillvaron af

sådana skatteföremål som fast egendom eller inkomst af tjenst, rörelse eller

yrke, måste det deremot i många fall bero af den skattskyldiges egen goda

vilja, huruvida t. ex. ett i räntebärande papper placeradt kapital skall blifva

anmäldt till beskattning. Att icke obetydliga belopp i sådant kapital ock

undandraga sig beskattning, kan icke betviflas. Men härtill kommer ytterligare,

att, ehuru det svårligen kan förnekas, att inkomst af kapital eger

större skattekraft än inkomst af arbete och sådan inkomst af arbete, hvars

fortsatta åtnjutande är arbetaren genom lagliga eller kontraktsenliga bestäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

melser för längre tid tillförsäkrad!, större skattekraft än den inkomst, för

hvilken ingen sådan garanti förefinnes, svårigheterna att inom inkomstbeskattningens

område i olika skattesatser för olika inkomstslag gifva uttryck

åt de sistnämndas olika skattekraft likväl befunnits så stora, att den teoretiskt

rigtiga principen väl icke någonstädes kunnat i afsevärd utsträckning eller

på ett tillfyllestgörande sätt praktiskt förverkligas.

Den uppgift, som inkomstskatten sålunda dels endast ofullständigt, dels

alldeles icke mäktar fylla, öfvertages i länder, der stämpelskatten är mera

genomförd, till väsentlig del af denna skatt. Om än icke alla de värdebelopp,

som af stämpelskatten träffas, kunna betraktas såsom redan färdigbildadt

kapital i den skattskyldiges band, är detta likväl otvifvelaktigt fallet

hvad beträffar flere af de vigtigaste föremålen för skatten, och äfven då

stämpelskatten sträcker sina verkningar utöfver det egentliga kapitalet och

yttrar sig såsom en beskattning af industri och handel, verkar skatten såsom

ett komplement till inkomstskatten, i det den medför en högre beskattning

för sådan inkomst, som härflyter af kapital och arbete i förening, än för den,

som endast härrör af arbete.

Då härtill kommer, att stämpelskatten är ett synnerligen beqvämt och,

der skatten genom någon tids bestånd ingått i vanorna, för de skattskyldige

föga besvärande medel att inbringa betydande inkomstbelopp för staten, kan

det icke förvåna, att denna skatteform i de flesta länder erhållit en vidsträckt

användning. Sålunda inbringar enligt senast tillgängliga uppgifter, hemtade

dels ur Almanack de Gotha, dels ur vederbörande budgeter, stämpelskatten

med inberäkning af andra afgifter — förnämligast vissa arfsskatter

samt i Frankrike, Belgien och Italien afgifter vid inregistrering af handlingar

— hvilka drabba egendom vid öfvergång ur en hand i en annan, äfven om

de icke uppkräkas i form af stämpel, i Frankrike 676,875,600 francs eller

22,2 procent af samtliga statsinkomster, i Nederländerna 23,450,500 floriner

eller 19,2 procent, i England 15,475,824 pounds eller 16,3 procent, i Belgien

51,588,000 francs eller 15,5 procent, i Italien 195,400,000 lire eller

10,5 procent, i Österrike-Ungern 80,008,000 floriner eller 8,8 procent,

i Danmark 4,446,000 kronor eller 7,9 procent och i Preussen 39,895,000

mark eller 2,5 procent af samtliga statsinkomster. Hvad Preussen beträffar,

bör likväl anmärkas, att i det för detta land uppgifna skattebeloppet icke är

inräknad afkastningen af den för hela tyska riket gemensamma vexelstämpelskatten.

Räknad per individ af folkmängden belöper sig stämpelskatten i

Frankrike till 12 kronor 96 öre, i England till 7 kronor 90 öre, i Nederländerna

till 7 kronor 72 öre, i Belgien till 6 kronor 90 öre, i Italien till

4 kronor 53 öre, i Österrike-Ungern till 3 kronor 58 öre, i Danmark till 1

krona 93 öre och i Preussen till 1 krona 26 öre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

I Sverige är stämpelafgiften i innevarande års riksstat beräknad till

3,600,000 kronor, hvilket utgör 3,8 procent af samtliga statsinkomsterna

och omkring 75 öre per individ af folkmängden. Hela nyssnämnda summa,

i hvilken kortstämpelafgiften, hvilken är af helt annan natur än stämpelafgiften

i öfrigt, ingår med omkring 120,000 kronor, utgör likväl, såsom förut

blifvit erinradt, icke stämpelskatt i egentlig mening. Af de senast genom

Finansdepartementets försorg offentliggjorda uppgifterna rörande beloppet af

de stämplar, som användts till beläggning af de till protokollen öfver lagfarter,

inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, morgongåfvobref

och afhandlingar om lösöreköp hörande handlingar, inhemtas nemligen, att

under dessa rubriker år 1888 inflöt ett belopp af 1,990,851 kronor. Då

öfriga i stämpelförordningen såsom stämpelpligtiga upptagna enskilda handlingar,

med undantag af utrikes vexlar och utländska försäkringsbolags försäkringsbrcf

och premieqvittenser, icke äro af beskaffenhet att kunna inbringa

nämnvärda belopp, torde den del af stämpelafgiften, som har egenskapen af

egentlig skatt, icke synnerligen mycket öfverstiga 2,000,000 kronor.

Yäl är det sant — och detta bekräftas äfven af ofvan lemnade uppgifter

rörande stämpelskattens afkastning i åtskilliga stater — att endast i

kapitalstarka länder stämpelskatten kan uppdrifvas till sådan höjd, att den

utgör en af de största eller såsom i Frankrike, med ^beräkning af inregistreringsafgifterna,

rent af den största bland budgetens inkomstposter. Utan

att anse sådant bär i landet vara hvarken möjligt eller ömkligt, synes det

mig likväl obestridligt, att stämpelskattens betydelse i skattesystemet hos oss

blifvit alltför mycket förbisedd. Då det gäller att bereda staten nya inkomstkällor,

hör derföre enligt min mening stämpelskatten till de skatteformer,

hvilka böra ifrågakomma att i främsta rummet för ändamålet anlitas, och

det torde tillåtas mig att tillägga, att, om detta gäller i allmänhet, det måste

gälla så mycket mer i det nu förutsatta fallet, att behofvet af ökade inkomster

uppkommit genom afskrifning af grundskatterna. Intet synes mig nemligen

kunna vara mera på sin plats, än att, då en förmögenhetsskatt

såsom grundskatten uteslutes ur skattesystemet, en del af den derigenom

uppkomna bristen fylles genom en skatt, som bör kunna anordnas så, att

den hufvudsakligen drabbar de förmögnare samhällsklasserna.

Jag har för närvarande saknat anledning att ingå i en närmare undersökning

af det sätt, hvarpå en utsträckning af stämpelbeskattningen lämpligen

borde åvägabringas, och är derföre ej heller i tillfälle att nu framlägga någon

detaljerad kalkyl angående den ökning i statsinkomst, som under denna titel

må vara att påräkna. Att, om tillbörlig urskiljning iakttages vid valet^af

de handlingar, hvilka böra drabbas af den ökade stämpelskatten, denna skatt

borde kunna höjas med åtminstone 1 million kronor, utan att höjningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Så.

skulle verka tryckande på handel och vandel inom landet, synes mig emellertid,

särskildt vid jemförelse med förhållandena i vårt grannland Danmark,

tryggt kunna antagas.

Att förutom de af mig nu» särskildt angifna utvägar att bereda statsverket

ersättning för grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,

nemligen genom höjning af jordbruksfastighetsbevillningen, genom införande

af maltskatt och genom utveckling af stämpelskatten, äfven andra inkomstkällor

finnas, hvilka i fall af behof kunna för ändamålet anlitas, har jag

redan genom hänvisning till skatteregleringskomiténs utredning i ämnet sökt

ådagalägga. Jag upprepar derföre, hvad jag redan förut yttrat, att afskrifningsåtgärden

ur synpunkten af statsverkets förmåga att bära densamma icke

bör möta betänklighet.

Hvad derefter beträffar sättet för verkställandet af grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, bör, i enlighet med hvad

jag förut anfört, afskrifningsåtgärden till fullo genomföras under loppet af

tio år, räknadt från och med år 1892. Då emellertid den förhöjning i bevillningen

för jordbruksfastighet, som i sammanhang med afskrifningen bör

ega rum, lämpligen torde till sin fulla utsträckning inträda redan från och med

nyssnämnda år, anser jag häraf böra följa, att afskrifningsprocenten under

de första åren af tioårsperioden sättes något högre, än efter en likformig fördelning

af afskrifningen öfver nämnda tidrymd skulle på samma år belöpa.

Afskrifningen synes mig derföre böra ordnas på sådant sätt, att af de 70

procent, som af de ifrågavarande skatterna och besvären återstå, 20 procent

afskrifvas år 1892 och 10 procent år 1893 samt att afskrifningen derefter

fortgår med 10 procent hvart annat år, då densamma blir bragt till slut från

och med år 1901. Vidare anser jag syftet med den ifrågasatta afskrifningsåtgärden

med nödvändighet förutsätta, att den föreslagna afskrifningsplanen

redan nu göres till föremål för definitivt beslut och att åt densamma följaktligen,

hvad så väl grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären

beträffar, gifves egenskapen af lag.

På föredragning af cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen

lärer Eders Kongl Maj:t vilja besluta rörande de åtgärder, som erfordras

för afskrifningen af rustnings- och roteringsbesvären, hvaremot det nu tillkommer

mig att afgifva underdånigt förslag till de för grundskatteafskrifningens

genomförande nödiga närmare bestämmelser.

Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattar ett slutligt genomförande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjordes år 1885, lärer häraf

vara en följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka jemlikt

nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885, angående nedsättning ide på viss jord

hvilande grundskatter, äfvensom vissa derefter meddelade stadganden blifvit

nedsatta med 30 procent, böra utgöra föremål äfven för denna afskrifningsåtgärd.

Visserligen skulle kunna ifrågasättas att utsträcka afskrifningen

äfven till vissa grundskattebelopp, hvilka icke berördes af 1885 års afskrif,

ning, nemligen till de belopp, som äro anordnade rusthåll och rotar, innehafvare

af militieboställen, båtsmansindelningen, lots- och fyrinrättningen,

gästgifvare, färjor och färjekarlar eller hvilka utgöra ersättning för jordförluster

i följd af kanal- och väganläggningar. Dessa grundskattebelopp ingå

i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men afföras åter

såsom »friheter» å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar,

hvarföre någon inbetalning till statsverket eller utbetalning från detsamma

af dessa belopp i verkligheten icke egen rum. Da Eders Kongl. Maj:t till

1883 års Riksdag afgaf förslag til) afskrifning af grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att dessa grundskattebelopp

skulle o med ingången af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper

uteslutas. År 1885 deremot, då Eders Kongl. Maj:t föreslog en

endast partiel afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,

ansåg Eders Kongl. Maj:t förändring i de ifrågavarande anordningarna

icke böra ega rum.

Då nu en fullständig afskrifning af grundskatterna föreslås, torde

visserligen deraf följa, att icke de ifrågavarande frinjutna räntorna, hvilka

äro af enahanda natur med de till afskrifning föreslagna, böra qvarstå i

jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvarvarande militieboställena

torde med förändringens vidtagande emellertid utan olägenhet kunna anstå till

boställenas indragning till statsverket, då bestämmelsen i mom. 5 af nådiga

kungörelsen den 5 Juni 1885 å dem varder tillämplig och grundskattebeloppen

sålunda försvinna. Flertalet af öfriga ofvan omförmälda friheter skulle visserligen,

under förutsättning af bifall till förslaget om grundskatternas afskrifning,

kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas med år 1892, men då denna

åtgärd dels inverkar på beloppet af åtskilliga under särskilda hufvudtitlar i

riksstaten upptagna anslag, dels, åtminstone hvad de till beloppet ojemförligt

största posterna beträffar, inskränker sig till en enkel bokföringsfråga, synes

åtgärden lämpligen kunna företagas i sammanhang med eu kommande statsreglering,

hvarvid tillika erbjuder sig tillfälle att föreslå de åtgärder, hvilka

efter skedd utredning kunna finnas böra i afseende på ett eller annat af de

ifrågavarande anslagen särskildt vidtagas.

Uti åberopade nådiga kungörelse af den 5 Juni 1885 förordnades,

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

bland annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och lägenheter

af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter af krono

natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte köpas, å ecklesiastikstatens

boställen samt å hemman och lägenheter, som innehades af

enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock uti presternas utlagor

nedsättning skulle, med vissa undantag, ega rum med trettio procent af

grundskattens eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning skulle inträda från

och med år 1886, äfvensom att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande

drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms

län, till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet,

samt arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon

statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som meddelades

i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet öfver

finansärenden den 12 Januari samma år, utgjorde grundskatten då, efter

vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda uteslutningar och

omflyttningar, ................................................................... kronor 5,450,554: 3 2.

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas dels kronan

behållna räntor och kronotionde

af statens utarrenderade

egendomar samt af militie- och

civilboställen äfvensom af skogsområden,

hvilka voro upplåtna

sågverken i de norra länen i ersättning

för privilegierad stockfångst,

och af tillsvidare upplåtna

slåtter- m. fl. lägenheter samt

strömfall med tillhörande utmål,

hvilka räntor och kronotionde

förslagsvis beräknades till........... kronor 37,000: —

dels ock, på sätt redan blifvit

erinradt, följande anordnade ränteoch

kronotiondebelopp, nemligen:

å fjerde hufvudtiteln:

friheter, som åtnjutas af

rusthåll och rotar samt innehafvare

af railitieboställen, .............. „ 8 f 7,000: —

Transport kronor 854,000: — kronor 5,450,554: 3 2.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

75,905:

Transport kronor 854,000

å femte hufvudtiteln:

båtsmansindelningens friheter,

75,500 kronor, samt de

friheter, som åtnjutas af lots- och

fyrinrättningen, 405 kronor, eller

tillsammans ...................................

å sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifvits

gästgifvare, färjor och färjekarlar

samt för jordförluster genom kanal-

och väganläggningar, sam
manlagdt

....................................... _»_

Efter afräkning af dessa rånte- och

kronotiondebelopp, utgörande

5,450,554: 32

8,220;

kronor 938,125:

qvarstad såsom grundskatt, hvarå nedsättning borde

kronor 4,512,429: 3 2

it

1,353,728: 80

ega rum,..............................................................................

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller.....................................................................................

återstodo ..........................................................................

hvadan med tillägg af ofvannämnda, från skattened
sättningen

undantagna belopp ......................................

grundskatten komme att uppgå till ............................. kronor 4,096,825: 5 2,

och blef denna statsinkomst upptagen i rundt tal med 4,097,000 kronor i

såväl 1886 som 1887 årens riksstater.

kronor 3,158,700: 52

„ 938,125: —

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknadt från den 1 Januari 1888, af det da bestående rättsförhållandet mellan

kronan och Sala bergslag blef jemlikt nådiga brefven den 13 Juli och den

25 November 1887 den under benämning grufvedrängshjelp af hemman inom

åtskilliga socknar af Vestmanlands län till bergslaget dittills utgångna afgift

indragen och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den

23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i

penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med

afseende å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten blef denna

inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000 kronor afrundadt

belopp.

Genom nådiga förordningen den 11 September 1885 och nådiga kungörelsen

den 13 Juli 1887 stadgades, bland annat, att skattefrälseräntor och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- och holveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud derom af

vederbörande egare^framstäldes inom utgången af år 1888, för statsverkets

räkning på vissa vilkor inlösas samt att inlösta räntor och kronotionde skulle

med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans

räntor och tionde näst före utfärdandet af nådiga kungörelsen den 11

Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen

den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas

och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Vid 1888 års Riksdag antogs, att skattefrälseräntor skulle vid 1888

års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets

behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle, efter föreskrifven

omsättning samt minskning med trettio procent, uppgå till omkring

60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad Statskontoret hade upplyst,

år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22 öre, blef densamma i riksstaten

för år 1889 upptagen med ett denna summa, ökad med nyssnämnda

60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000 kronor,

med hvilket belopp densamma äfven i 1890 och 1891 årens riksstater är upptagen;

och har Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande års Riksdag aflåtna

nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit

denna beräknings bibehållande jemväl för år 1892.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,

hvarå nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 skulle ega

rum,..,................................................................................. kronor 4,512,429: 32.

Om, till följd af härofvan omförmälda förändringar,

härtill läggas dels den från och med år 1888

till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt nådiga förordningen den

23 Juli 1869, ................................. kronor 6,689: 9 7

samt fMVjinlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att efter nedsättning

med trettio procent uppgå

till omkring 60,000 kronor, men

här utan iakttagande af dylik minskning

upptagna med ....................... „ 85,700: — „ 92,389: 9 7

transport kronor 4,604,819: 2 9

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

uppkommer summa grundskatt, hvarå ytterligare afskrifning

kan komma att ega rum, .............................. kronor 4,604,819: 2 9.

Sjuttio procent å denna summa utgör.............. „ 3,223,373: 51,

hvilket tal alltså betecknar det grundskattebelopp,

hvithet nu bör ifrågakomma till afskrifning.

Tjugu procent åter å omförmälda summa,........ ,, 4,604,819: 2 9,

motsvarar ....................„.................................................. „ 920,963: 8G,

utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen grundskatten

borde från och med år 1892 nedsättas.

Om från den i statsverkspropositionen föreslagna beräkningen för år

1892 eller ...................................................................... kronor 4,185,000: —

dragas nyssnämnde ............................................................ „ 920,963: 8 6 •

återstå................................................................................... kronor 3,264,036: 14

eller i rundt tal 3,264,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af nådiga förordningen den 11 September

1885, att inlösta räntor och kronotionde skola omsättas i penningar

och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning,

hvarvid för desamma skola gälla enahanda bestämmelser som för

annan till staten utgående grundskatt, hafva, såsom jag redan nämnt, ifrågavarande

rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta, likasom ock

den vidare nedsättning, som kan varda å grundskatterna i allmänhet medgifven,

utan ytterligare föreskrift varder å dem tillämplig, hvarvid allenast lärer

böra meddelas bestämmelse i syfte att å räntor och tionde, som blifvit inlösta

så sent, att nedsättningen inträder först med 1892 års ingång eller

derefter, nedsättningen skall omedelbart ega rum med det procenttal, som å

öfriga grundskatter är eftergifvet. Jemlikt § 5 i nådiga förordningen den

11 September 1885, jemförd med mom. 12:o b) i kungörelsen den 5 Juni

samma år, eger med den afgäld, som skall utgöras i stället för inlöst arbetseller

hofveriskyldighet, enahanda förhållande rum som med nyssnämnda räntor

och tionde.

I sammanhang härmed bör likväl erinras, att jemlikt nådiga kungörelsen

den 3 Februari 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, förklarats

berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent af denna

ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta medgifvande, tala derför,

att ersättning motsvarande den ytterligare grundskatteeftergift, som nu är

i fråga, varder egare af dylikt hemman beredd; och anser jag alltså Riksdagens

bifall härtill böra inhemtas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande åt grundskatt

eller utlaga af de slag, som nu föreslås till afskrifning, icke bör ega rum,

lärer vara gifvet. Ett beslut i sådant syfte bör emellertid föregås åt eu

revision af de författningar, som innehålla bestämmelser rörande skattläggning,

hvilken revision kräfver icke obetydlig tidsutdrägt. Med meddelandet

af de erforderliga, föreskrifterna i ämnet torde ock utan olägenhet kunna

någon tid anstå, då de fall, i hvilka skattläggning förekommer, numera äro

jemförelsevis sällsynta.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885 års

partiela grundskatteafskrifning, lärer Eders Kong!. Maj:t böra föreslå, att Riksdagen

uppdrager åt Eders Kongl. Maj:t att meddela de ytterligare bestämmelser,

som för tillämpning af föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen

kunna finnas erforderliga.

Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nådig proposition af denna dag föreslå, att, för den händelse

Riksdagen bifaller de nådiga propositioner, som Eders Kongl. Maj:t förut i

dag beslutat aflåta angående dels ändring i vissa delar af värnpligtslagen

den 5 Juni 1885, dels höjning af det under fjerde hufvudtiteln uppförda

anslag till beväringsmanskapets vapenöfningar m. m., dels ock anslag under

femte hufvudtiteln med anledning af de föreslagna ändringarna i värnpligtslagen,

propositionen angående ändring i värnpligtslagen i hvad densamma

afser förändrad lydelse af 1, 3 och 6 §§, 27 § 1 mom., 28° §, 33 § 1 och

2 mom., samt 34-, 52 och 53 §§ i nämnda lag, äfvensom den nadiga proposition

Eders Kongl. Maj:t torde komma att aflåta om ändring i förordningen angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, Riksdagen jemväl måtte antaga

följande:

Lag angående afskrifning af de å viss jord /^vilande grundskatter

och hvad dermed egen sammanhang.

§ I
De

skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i nådiga

kungörelsen den 5 Juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord filande

grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent, skola afskrifvas under

loppet af tio år, räknadt från och med år 1892. Afskrifningen skall ega

rum i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar åt föreskrifterna

i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och utlagor nedsättas

från och med år 1892 med tjugu procent af det belopp, hvarå nedsättningen

enligt kungörelsen deri 5 Juni 1885 beräknats, samt derefter från och med

hvart och ett af åren 1893, 1895, 1897 och 1899 med ytterligare 10 procent

af nämnda belopp, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från

och med år 1901 eftergifves.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

§ 2.

I de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt nådiga kungörelsen

den 5 Juni 1885 bör ega rum, men icke ifrågakommer förr än med 1892 års

ingång eller derefter, bestämmes nedsättningen till enahanda procenttal af

det belopp, hvarå enligt samma nådiga kungörelse nedsättningen skall beräknas,

som vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt nyssnämnda

nådiga kungörelse och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda

§ omförmälda skatter och utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket indragna

grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Yestmanlands

län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 omförmälda

skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det belopp, hvarå den

jemlikt nådiga brefven den 13 Juli och den 25 November 1887 medgifna

nedsättning af trettio'' procent egt rum.

§ 4-

Der. ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari 1888

bör utgå till egare afskattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru varande

åt den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen den 11 September

1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall, under iakttagande i öfrigt

af bestämmelserna i nämnda kungörelse, utgå från och med år 1892 med

50 procent, från och med år 1893 med 60 procent, från och med år 1895

med 70 procent, från och med år 1897 med 80 procent och från och med

år 1899 med 90 procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse

föreskrifves, samt från och med år 1901 med en summa, motsvarande

räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna angående

grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas af

Konungen.

Jag har förut framhållit, att i sammanhang med grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning den bevillning, som för jordbruksnäringen

erlägges, bör likställas med bevillningenj för andra skatteföremål

samt att denna likställighet synes mig böra ernås på sådant sätt, att be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 34.

villningeu för jordbruksfastighet höjes från 3 öre till 6 öre för hvarje fulla 100

kronor af taxeringsvärdet, af hvilket sistnämnda skattebelopp 1 öre utgör

bevillning för det i jordbruksrörelsen nedlagda arbete och dervid använda

inventarier. Det åligger mig nu att afgifva förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,

som häraf påkallas. Förutom vissa ändringar i de till

nämnda förordning hörande formulär, Indika, sedan sig visat, om det framlagda

förslaget vinner Riksdagens bifall, torde komma att af Eders Kongl. Maj:t

vidtagas, inskränka sig de af nyss anförda anledning erforderliga ändringarne

till förändring af det sifterbelopp i § 1, som uttrycker jordbruksfastighetens

bevillningsskyldighet, samt en omredaktion i vissa delar af § 17 i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna.

Under erinran, att förändringen i beloppet af bevillningen för jordbruksfastighet

jemväl påkallar vissa ändringar i fråga om kommunalbeskattningen,

derom Eders Kongl. Maj:t lärer vilja besluta på föredragning af chefen

för Civildepartementet, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig

proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning att de nådiga propositionerna

angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatterna samt

höjning i de under fjerde och femte hufvudtitlarna uppförda anslag till lindring

i rustnings- och roteringsbesvären vinna Riksdagens bifall, besluta,

att § 1 i nådiga förordningen den 14 September 1883 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst samt § 17 i den vid samma förordning

fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna skola erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 1 i nämnda förordning.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras efter

fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra kronor

samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

§ 17 i instruktionen.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,

skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande fast egendom

som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i

beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid

i fråga om fäst egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas

till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet.

Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex.

450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet,

taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors

afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550 kronor, får

väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet, jemfördt med hvad ofvan

sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig eftergift af bevillning å förstnämnda

450 kronor; hvaremot, derest den skattskyldige har 1,100 kronors

inkomst af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt derjemte

eger jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors

deraf beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter

tillhopa 1,800 kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af

något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor

o. s. v.

Enligt förordningen den 16 maj 1884, angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, skall för vissa slag af frälseegendomar,

nemligen allmänna frälsehemman äfvensom rå- och rörs- samt insockne

hemman, jemte vanlig fastighetsbevillning utgöras en särskild bevillningsavgift,

hvilken i större delen af landet utgår med visst belopp för

hvarje rusttjenstmark. Denna bevillning, den s. k. rusttjenstbevillningen, är

närmast att anse såsom afsedd att utgöra någon ersättning för de större

friheter, frälsejorden, särskilt då rusttjensten icke effektivt utgöres, i jemförelse

med skattejorden åtnjuter. Denna rusttjenstbevillningens karakter framgår

bland annat deraf, att afgiften upphör till hälften, då rustningen uppsattes.

För de lotshemman, som äro frikallade från rotering, skall enligt

samma förordning viss i förhållande till hemmantalet bestämd särskild bevillningsafgift

utgöras.

Redan i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 maj 1873 uttalades,

att, när afskrifning skedde af grundskatterna, borde äfven den bevillning,

som enligt tredje artikeln — motsvarande nu gällande förordning angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter — särskild!

utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter, försvinna. Detta uttalande,

hvarmed torde hafva åsyftats rusttjenstbevillningen, eger äfven tillämplighet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

i fråga om bevillningsafgiften för lotshemman, hvilken i författningen angifves

utgöra en ersättning för roteringsfriheten och derföre efter roteringsbesvärets

afskrifning ej vidare bör qvarstå. Billigheten deraf, att rusttjenstbevillningen

i sammanhang med afskrifningen upphör, framgår så mycket

tydligare som de hemman, hvilka nu utgöra denna bevillning, i jemförelse med

skattehemmanen skulle komma att åtnjuta en väsentligen ringare förmån af

afskrifningen, men sådant oaktadt lika med annan jordbruksfastighet komme

att träffas af den förhöjda fastighetsbevillningen.

I sammanhang med det förslag till afskrifning af grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären, som af Eders Kongl. Maj:t förelädes 1883

års Riksdag, föreslog ock Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad

skatteregleringskomitén hemstält, att de särskilda bevillningsafgifterna för

frälseegendomar och lotshemman måtte upphöra. Då jag tillstyrker, att enahanda

framställning äfven nu måtte göras, bör jag tillika erinra, att den minskning

i inkomst, som härigenom skulle för statsverket uppkomma, icke är af

större betydenhet. Rusttjenstbevillningen inbragte nemligen år 1890 ett belopp

af 66,951 kronor 85 öre och bevillningsafgiften för lotshemman samma

år allenast 67 kronor 12 öre.

Jag hemställer i »underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall till de nådiga

propositionerna angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter

samt höjning i de under fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda anslag till

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, besluta,

att de enligt förordningen den 16 Maj 1884 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter nu utgående bevillningsafgifter

af frälseegendomar och lotshemman från och med år 1892 ej vidare skola

utgöras.

Jag anhåller nu att få öfvergå till frågan om den inverkan, som de

beträffande afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären

samt utsträckning af värnpligten föreslagna åtgärder komma att utöfva på

statsregleringen för år 1892.

Hvad först angår de ändringar, som af omförmälda åtgärder komme

att orsakas i den uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof föreslagna beräkningen af statsverkets inkomster för nämnda år,

tillåter jag mig att beträffande nedan nämnda inkomsttitlar anföra följande.

Grundskatt. Denna inkomsttitel, i omförmälda proposition upptagen

till 4,185,000 kronor, kommer, enligt hvad jag redan haft tillfälle nämna,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

att i följd af den afskrifning med tjugu procent, som borde inträda med år

1892, nedgå med 921,000 kronor till i rundt tal 3,264,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, bland

andra afgifter, hvilkas beräkning ej beröres af en afskrifnings- eller lindringsätgärd,

de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna

af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta

rusthåll och rotar. Derest dessa erlade vakansafgifter enligt de i lagen den

5 Juni 1885, angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för lindringens

beräknande bestämda värden, skulle efter afräkning af det rustningsoch

roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, dessa vakansafgifters belopp

utgöra:

för 44 rusthåll...................................................... kronor 7,397: 06

„ 431 rotar.............................................................. ,, 67,016: 51

tillsammans kronor 74,413: 5 7.

Tjugu procent derå utgör ..................................... kronor 14,882:71.

I ofvannämnda nådiga proposition är samma inkomsttitel för år 1892

efter afdrag af förut medgifna 30 procent beräknad till kronor 68,000: —

Om derifrån dragas nyssnämnda................................ *„ 14,882:71

återstå ............................................................................ kronor 53,117:29, eller

i rundt tal 53,000 kronor.

Soldatvakansaf''gifter. Med tillämpning af ofvannämnda värden samt

med ledning af 1889 års rikshufvudbok i fråga om rotarnes antal skulle

dessa afgifter utgöra:

för 659,520 rotar ny ordinarie rotering .................. kronor 104,270: 60

„ 367,878 bergslagsrotar ........................................... „ 30,998: 52

hvartill komma för 3 rotar i Sårna, Idre och Hede

byar i Kopparbergs län .................... ,, 40: —

tillsammans kronor 135,309: 12.

Tjugu procent derå utgör ....................................... kronor 27,061: 82.

Inkomsttiteln Soldatvakansafgift är i ofvanberörda nådiga proposition

för år 1892 efter afdrag af förut medgifna 30 procent

beräknad till ......................................................... kronor 95,000: —

Om derifrån dragas nyssnämnda................................. „ 27,061:82

återstå ............................................................................ kronor 67,938: 18, eller

i rundt tal 68,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften. Denna statsinkomst omfattar afgifter af städernas

båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö, af nio båtsmansrotar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindelningen i Blekinge,

af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman i

Halland, af do på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge och Södra Möre

härad, samt slutligen de vakansafgifter, som till följd af 1887 års Riksdags

beslut om båtsmanshållets sättande på vakans inflyta. Efter afdrag af det

belopp, hvarmed, jemnlikt ofvannämnda lag, ifrågavarande rusthåll och rotar

äro berättigade att åtnjuta afkortning å afgiften, eller trettio procent, är Båtsmansvakansafgiften

uti innevarande års riksstat uppförd med 350,000 kronor

och för år 1892 beräknad till 385,000 kronor. En ytterligare nedsättning

i dessa utgifter med tjugu procent föranleder eu minskning i nyssnämnda

för år 1892 beräknade belopp med f-delar deraf eller med 110.000 kronor,

hvarefter komme att återstå 275,000 kronor.

Bevillning saf gift er för särskilda förmäner och rättigheter. Enligt

hvad jag förut föreslagit, skulle de under denna rubrik ingående beviilningsafgifterna

af frälseegendom ar och lotshemman från och med år 1892 upphöra.

Omförmälda afgifter inbragte, på sätt jag redan meddelat, år 1890:

bevillningen af frälseegendomar............................................ kronor 66,951:85

„ „ lotshemman ................................................. „ 67: 12

summa kronor 67,018: 9 7

eller i rundt tal 67,000 kronor.

Ifrågavarande inkomsttitel är i statsverkspropositionen

beräknad till............................................................ kronor 380,000: —

Minskas detta belopp med nyssnämnda.................. „ ’ 67,000:—-

återstår en summa af........................................................ kronor 313,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Bevillningen för jordbruksfastighet

utgjorde enligt generalsammandraget öfver 1890 års bevillning

660,723 kronor 50 öre. Om denna bevillning, på sätt jag föreslagit,

frän och med år 1892 höjes från 3 öre till 6 öre för hvarje fulla 100

kronor af taxeringsvärdet, bör bevillningen ökas med ett belopp, motsvarande

nyssnämnda summa, eller i rundt tal med .................. kronor 660,000: —

Om härtill lägges det belopp, hvartill inkomsttiteln

bevillning af fast egendom samt af inkomst är

i statsverkspropositionen för år 1892 beräknad, eller „ 3,800,000: —

uppkommer en summa af .............................................. kronor 4,460,000: —

Jag har härmed genomgått de inkomsttitlar, på hvilkas belopp afskrif
-

ningen och dermed i samband stälda åtgärder komme att utöfva inverkan.

Ett af chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå den 7

innevarande månad afgifvet memorial med uppgifter rörande den omfattning,

hvari tillverkningen af hvitbetssocker inom riket för närvarande bedrifves,

Bill. till Riksd. Prot. 1801. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

gifver mig emellertid anledning att äfven uppehålla mig vid beräkningen af

inkomsttiteln

Hvitbetssockertillvevkningsafgift. I omförmälda memorial meddelas, att

tillverkning af hvitbetssocker under innevarande tillverkningsår idkas vid 6

fabriker, af hvilka 4 voro i verksamhet äfven förra tillverkningsåret, men

de öfriga 2 började tillverkningen först förliden höst. Arid de fyra äldre

fabrikerna afverkades under tiden September 1890 till och med Februari

1891 ett belopp af 147,500 ton råa betor mot 132,000 ton under näst

föregående tillverkningsår. Vid de två nya fabrikerna afverkades under

samma tid 43,500 ton betor och således vid samtliga fabriker tillsammans

191.000 ton. Då dertill tagcs i betraktande, dels att ytterligare två hvitbetssockerfabriker

äro under anläggning och komma att börja sin verksamhet

hösten 1891, dels att afverkningen af betor vid de äldre fabrikerna

under de senare åren stigit i sådan grad, att den tillverkningsåret 1889—90

var fullt tre gånger så stor som tillverkningsåret 1885—86, kan man, enligt

chefens för kontrollbyrån mening, med säkerhet antaga, att afverkningen

redan under innevarande tillverkningsår kommer att uppgå till omkring

200.000 ton och under nästa tillverkningsår kommer att öfverstiga 230,000

ton betor.

Med den skatteberäkning, som för närvarande är gällande, skulle hvitbetssockerskatten

vid en afverkning af 230,000 ton betor om året belöpa

sig till något mera än 1,350,000 kronor. I den till innevarande års Riksdag

aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof är ,

hvitbetssockertillverkningsafgiften i öfverensstämmelse med Statskontorets förslag

för år 1892 beräknad till 800,000 kronor. På grund af de utaf chefen

för kontrollbyrån nu meddelade upplysningar synes denna beräkning med

iakttagande af all nödig försigtighet kunna höjas med 500,000 kronor till

1.300.000 kronor.

Sammanfattar jag nu de förändringar, som, enligt hvad jag anfört,

komme att ega rum i beräkningen af vissa inkomsttitlar, visar sig, att minskning

mot den i statsverkspropositionen upptagna beräkningen komme att

ega rum i nedannämnda titlar med följande belopp, nemligen:

grundskatt med ...............................................................

kronor

921,000: —

tillfälliga rotevakansafgifter med ...............................

15,000: —

soldatvakansafgift med ...................................................

11

27,000: —

båtsmansvakansafgift med .............................................

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-

11

110,000: —

heter med..................................................................

11

67,000: —

summa minskning kronor 1,140,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 34. ‘do

Beräkningen af följande inkomsttitlar komme deremot att ökas, nemligen:

bevillning af fast egendom samt af inkomst med ..... kronor 660,000: —

hvitbetssockertillverkningsafgift med ............................. ,, 500,000: —

summa ökning kronor 1,160,000: —

Dragés härifrån den summa, som betecknar minskningen

i statsinkomst, eller ............................................ ,, 1,140,000: —

uppkommer en ökning på det hela af........................... kronor 20,000: —

Ofvergår jag härefter till frågan om de nya eller förhöjda anslag, som

lör genomförande af afskrifningen samt värnpligtens utsträckning och dermed

i samband stälda åtgärder böra, utöfver de i statsverkspropositionen föreslagna,

äskas för år 1892, lära, enligt hvad jag inhemtat, cheferne för Landt- och

Sjöförsvarsdepartementen komma att göra underdåniga framställningar om

förhöjning af fjerde och femte hufvudtitlarnes anslag till lindring i rustningsoch

roteringsbesvären, nemligen

i fjerde hufvudtitelns anslag med............ kronor 886,000: —

och i femte „ „ „ .......... „ 40,000: — 926,000: —

För genomförande af värnpligtens utsträckning och dermed

i sammanhang stående åtgärder har Eders Kongl. Ma.j:t

förut i dag beslutat äska medel under särskilda anslagsposter

till sammanlagdt belopp

under fjerde hufvudtiteln af............. .. kronor 1,579,200: —

och under femte „ „................. „ 167,100:— 1,746,300: —

summa kronor 2,672,300: —

Afdrages härifrån det belopp, hvarmed, enligt hvad

nyss blifvit anfördt, beräkningen af statsverkets inkomster

skulle utöfver uppkommande minskning ökas, eller ... kronor 20,000: —

uppkommer alltså ett belopp af...................................... kronor 2,652,300: —

för hvilket tillgång bör beredas å budgeten för år 1892.

Då jag den 12 sistlidne Januari inför Eders Kongl. Maj:t anmälde de

till statsregleringen för år 1892 hörande frågor, meddelade jag, att å 1890

års statsreglering funnes ett öfverskott, hvilket kunde beräknas till 7,094,000

kronor. Jag erinrade i sammanhang härmed, att allt sedan den statsreglering,

som förelädes 1881 års Riksdag, hade vid uppgörande af statsregleringen

för det budgetår, som följt näst efter hvarje Riksdags sammanträde,

det förfarande iakttagits, att befintligt öfverskott å statsregleringen för det

år, som närmast föregått Riksdagens sammanträde, icke tagits i beräkning.

Grunden för detta förfarande hade varit att söka dels deruti, att de beräkningar,

hvilka läge till grund för kalkylen öfver det senaste årets öfverskott,

opaginerad Kontrollera mot PDF

315

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

ej ansetts ega den tillförlitlighet, som för sådant fall vore af nöden, dels ock

deruti, att tillvaron af ett odisponeradt öfverskott ansetts egnad att bereda

större trygghet med afseende på resultatet af det löpande årets reglering.

Jag framhöll vidare, att likväl numera kunde erhållas så pass noggranna

underrättelser rörande de belopp, hvarmed statens vigtigaste inkomsttitlar

under sista delen af det förflutna året influtit, att rörande statsregleringens

resultat under detta år utan svårighet borde kunna uppgöras en kalkyl,

som endast föga skilde sig från det verkliga resultatet. Och om det vidare

icke kunde bestridas, att tillvaron af ett odisponeradt öfverskott åt det

löpande årets statsreglering beredde i någon man ökad trygghet, kunde det

å andra sidan svårligen betecknas annat än såsom mindre affärsmessigt,

att medel, hvilkas uppgift vore att tjena till bestridande af statsverkets utgifter,

funnes tillgängliga i statens kassor två år innan de för ändamålet

komme till användande. Medlen komme visserligen äfven under dessa två

år statsverket till nytta derigenom, att de inginge i Statskontorets kassarörelse

och sålunda fylde samma uppgift som statsverkets kassaförlagsfond,

men afkastning af samma medel komme icke under annan form statsverket

till godo, än att hvad af dem jemte öfriga tillgängliga medel icke erfordrades

till statsmedelsutgifterna öfverlemnades till Riksgäldskontoret för förvaltning.

I den mån kassaförlagsfonden genom årligen skeende afsättningar till

densamma uppbringades till erforderligt belopp, komme jemväl öfverskottsmedlens

funktion att tjena såsom förstärkning i kassaförlaget, hvilken funktion

visserligen icke hittills saknat sin betydelse, i allmänhet icke vidare att

varda af behofvet påkallad.

Med stöd af det anförda ansåg jag mig, ehuru jag vid nämnda tillfälle

saknade anledning att förorda någon afvikelse från det dittills iakttagna

förfaringssättet, likväl icke böra underlåta att uttala min åsigt, att, derest

omständigheter skulle förekomma, hviika påkallade, att vid statens uppgörande

någon del af öfverskottet för det nästförflutna året toges i anspråk, sådant

icke allenast icke borde möta något hinder — helst vid fall, då, såsom för

närvarande vore förhållandet, från sista året förelåge ett öfverskott, icke

obetydligt större än de, som i allmänhet funnits att för statsregleringarne

disponera —- utan fastmera skulle kunna anses innebära en öfvergång till

en enligt min mening lämpligare ordning.

Af de åsigter i fråga om dispositionen af öfverskotten från föregående

statsregleringar, jag sålunda uttalat, lärer Eders Kongl. Maj:t finna det vara

en gifven följd, att, då jag nu har att afgifva yttrande i fråga om det sätt,

hvarpå vid statsregleringen för år 1892 medel böra beredas för bestridande

af förut omförmälda med afskrifningens genomförande och värnpligtens utsträckning

förenade kostnader, jag ock finner mig böra förorda, att 1890

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kong!- Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

års öfverskott för omförmälda vigtiga ändamål till

erforderlig del tages i anspråk. Detta öfverskott är,

såsom nämnd t, beräknadt till........................................ kronor 7,094,000: —

Om, såsom tillgång för 1892 års statsreglering, deraf

beräknas ett belopp, motsvarande nyssnämnda kostnader,

minskade med 20,000 kronor i följd af ökad

inkomstberäkning, eller.................................................... ,, 2,652,800: —

skulle till disposition vid statsregleringen för år 1893

af nämnda öfverskott återstå ett belopp af................. kronor 4,441,700: —

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, jemte uttalande

af den förutsättning, att Riksdagen i fråga om beräkningen af inkomsttitlarne

grundskatt, tillfälliga rotovakansafgifter, soldatvukansafgift, båtsmansvakansafgift,

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning

af fast egendom samt af inkomst äfvensom hvitbctssockertillverkningsafgift

vidtager de af mig antydda förändringar, ville i nådig proposition

föreslå Riksdagen,

att såsom tillgång vid statsregleringen för år 1892 må af öfverskottet

å 1890 års statsreglering upptagas och beräknas ett belopp af 2,652,300

kronor.»

Sedan Departementschefen härefter föredragit af honom uppgjorda förslag

till propositioner angående dels afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter m. m., dels ändring i förordningen angående bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, dels upphörande af de särskilda bevillningsafgifterna

af frälseegendomar och lotshemman, dels ock beräkning af viss andel af

öfverskottet å 1890 års statsreglering såsom tillgång vid statsregleringen (blår

1892, förklarade Statsrådets öfriga ledamöter, att de till alla delar instämde

uti hvad Departementschefen tillstyrkt och hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder

gilla och bifalla hvad sålunda af Statsrådets samtliga ledamöter

blifvit föreslaget och tillstyrkt samt förordna, att

nådiga propositioner skulle till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse

med de nu föredragna förslagen, sådana de

finnas detta protokoll bilagda.

In fidein protocolli:

Hjalmar Benig.

Bill. Ull Bilcsd. Prot. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 19 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1891:103 Skrifvelse till Konungen, angående beräkningen af statsverkets inkomster. s. 2 i texten
  2. SU 1891:64 Utlåtande, angående beräkningen af statsverkets ordinarie inkomster. s. 1 i texten