Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl. Muffs förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866

1891-03-13 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:43, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl. Muffs förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

1

N:o 4,3.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och

136 §§ i Kongl. Muffs förnyade nådiga stadga om skiftesverket

i riket den 9 november 1866; gifven Stockholms slott

den 13 mars 1891.

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl.

Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket

den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 13G §§ i

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9

november 1806 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två

eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;

vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

eller flere hemmansdelai'', laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,

utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången

och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga

kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den

20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga

skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så

är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som

i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker

olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig

skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder

af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å dessa eg or

jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande

i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt

skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller

uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det. nya skiftet

ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes

allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 mom., skiftas,

der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges

förfång.

5 mom, tiar i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts

nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i

skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som

enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan

än storskifte lagligen tillkommer.

14 §.

I det utfärdade förordnandet skall konungens befallningshafvande

förbjuda delegarne, vid påföljd, som lag stadgar för missbruk af rätt i

samfäld skog och mark, att, efter verkstäld gradering å de egor, som

skiftas skola, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller

bortföra matjord; äfvensom derest skog eller bränntorfmosse å egorna

finnes, hvilket i skiftesansökningen anmälas bör, förordnandet skall inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

fatta enahanda förbud för delegarne att skog till afsalu eller svedjande

och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit

afslutadt och tillträde af lotterne skett samt, derest ersättningen för

ståndskog, plantering eller bränntorfmosse varder, jemlikt 101 §, genom

förrättning efter skiftets afslutande bestämd, samma förrättningvunnit

laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom

laga kraft egande beslut faststäld; och bör detta förbud, på samma

gång som kungörelsen till förrättningens påbörjande, å predikstolen i

den socken, der skifteslaget är beläget, uppläsas. År skogen något

bruk eller annan inrättning till understöd med timmer, ved eller kol

anslagen, må under förbudstiden det vanliga skogsbeloppet af delegarne

gemensamt, efter hvars och ens egolott eller hemmantal i skifteslaget,

till det anslagna behofvet afverkas.

101 §.

Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,

och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller plantering

finnes; eller varder samfäld skog skiftad och finnes ej å alla lotterne

lika god ståndskog, gånge jemväl derför ersättning ut, efter ty som

skäligt pröfvas. Sådan ersättning bör, efter föregången besigtning af

skogens och markens beskaffenhet, företrädesvis bestämmas i penningar,

att på vissa terminer betalas. Anses denna ersättning åter icke kunna

utan olägenhet utgå i annat än skogsförnödenlieter, bör den utsättas i

visst antal såg- och byggnadstimmer, stafrum ved eller kolmilor, till

utverkning på viss tid, högst tio år, för den eller de delegare, som

lemnat sina sparda skogslotter och i stället fått afbrukad mark, eller

eljest i ståndskog blifvit lidande.

Hvad nu är sagdt om skog och plantering, gälle i tillämplige

delar jemväl om bränntorfmosse.

För ersättningens bestämmande skall landtmätaren enligt de grunder,

som i öfverensstämmelse med 54 § beslutas, verkställa värdering

och uppgöra liqvid mellan delegarne; dock må, der sådant i den ordning,

nyss är sagdt, beslutes, med värderingen och liqvidens uppgörande

anstå till dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt; åliggande det i ty fall

landtmätaren att efter kungörelse och kallelser, som i 22 och 23 §§ sägs,

så snart ske kan efter nämnda tid verkställa den för ändamålet erforderliga

förrättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

105 §.

När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt

anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,

i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesmannens

reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättningen

förda protokoll och afskräde föreningar, jemte ego-, häfde- och

delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt

delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att den

dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sine besvär hos ordföranden

i egodelningsrätten anmäla. Förenämnde handlingar skola,

mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till

förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill

utse, och hos hvilken enhvar, det åstundan har Öppet att handlingarne

granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna

protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för

tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad dertill

utsatt sammanträde; och hafve delegarne i ty fall att besvärstiden från

denna sammanträdesdag beräkna.

Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämplige delar äfven om

egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,

hållits efter skiftes afslutande.

no §.

Den kostnad, som till skifte fordras, så till landtmätares och

gode mäns aflöning, som till karte- och protokollslösen, äfvensom till

handtlangning, skola, der ej annorlunda är särskildt stadgadt, alla delegare,

hvilkas egor dervid ingått, gemensamt vidkännas, hvar och en

eftersom han vid skiftet egolott njutit. Lika med skifteskostnad skall

gäldas kostnaden för förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,

hållits efter skiftets afslutande. I kostnad för annan landtmäteriförrättning,

som flere rörer, tage en hvar, som deraf nytta häfver, del

efter ty, som skäligt pröfvas.

129 §.

År delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på egograderingen,

bestämde ersättningar, skiftesläggning, eller i öfrigt i någon

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

af de delar, som icke, enligt 125 §, före skiftets fortsättning och fullbordande

böra vara slutligen afgjorde; ege då öppet att, inom sextio

dagar, räknade från den dag, skiftesmannen förklarat skiftet vara slutadt,

samt protokoll och handlingar, efter 105 §, delegarne lemnat, sine

besvär till ordföranden i egodelningsrätten ingifva.

Öfver verkstäldt egoutbyte, ehvad det skett i förening med laga

skifte eller utan sammanhang dermed, så ock öfver förrättning, som för

det ändamål, 101 § omförmäler, hållits efter skiftes afsilande, må, på

sätt nyss är sagdt, klagan föras i de delar, som ej äro genom delegares

förening eller godkännande af landtmätares och gode mäns beslut i

behörig ordning afgjorde.

136 §.

Klandras ej skifte inom den i 129 § föreskrift^ tid, bör skiftesmannen

till egodelningsrätten, vid rättens nästa sammanträde, eller sist

vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar, för pröfning och

fastställelse, ingifva; och har rätten att, innan fastställelse å skiftet

meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma är lagligen beskaffad^

och bland annat äfven deruti, att egorna icke blifvit delade i flera

skiften, än denna stadga i 87 § högst tillåter, utan att sådan hemställan

hos egodelningsrätten skett, som i 88 § föreskrifven finnes. 1 annan

händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas, utan antyde

domaren skiftesmannen, att i de olagliga delarne af skiftet nödige rättelser

verkställa. Åro felen af större betydenhet, insände domaren

kartan och handlingarne till konungens befallningshafvande, som föranstaltar,

att skiftesmannen i laga ordning varder under tilltal stäld.

Finnes skiftet lagligen beskaffad!, då bör rätten detsamma till framtida

efterrättelse fastställa, och bevis derom jemväl å kartan anteckna. I

enahanda ordning bör förrättadt egoutbyte till pröfning och fastställelse

befordras.

Har ersättning för ståndskog, plantering eller bränntorfmosse blifvit

bestämd vid förrättning, som jemlikt 101 § hållits efter skiftes afsilande,

och klandras icke förrättningen inom den i 129 § bestämda

tid; åligge landtmätaren att ofördröjligen till egodelningsrättens ordförande

ingifva protokollet öfver förrättningen jemte alla förrättningen

rörande handlingar.

Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall

af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande oför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

dröjligen, efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidningarne

tre gånger och genom konungens befallningshafvande i länskungörelserna

en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den

ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka

den skall betalas; är ersättningen bestämd vid förrättning, som jemlikt

101 § hållits efter skiftets afsilande, skall kungörandet ske efter det

förrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen

blifvit genom laga kraft egande beslut faststäld. Kostnaden för kungörandet

ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader

här ofvan sägs.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Ant). Östergren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

7

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott lördagen den 31 januari 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

6:o.

Departementschefen statsrådet Östergren föredrog Riksdagens

skrifvelse den 2 maj 1888, deri Riksdagen, på anförda skäl, anhållit,

det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866, att

dels de s. k. skiftesliqviderna skulle, der ej delegarne annorlunda öfverenskomme,

upprättas efter det skiftesförrättningen i öfrigt vunnit laga

kraft, och talan i fråga om samma liqvider särskildt fullföljas, dels ock

mark, som vid skifte undantag^ för delegarnes gemensamma behof,

finge, på derom af delegare framstäf begäran, skiftas, så vida sådant

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

utan öfrige delegares förfång kunde ske; i anledning af hvilken framställning

landtmäteristyrelsen afgifvit infordradt yttrande.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda yttrande anförde

departementschefen vidare:

»Hvad först angår Riksdagens framställning så vidt den afser sådan

ändring i skiftesstadgan, att mark, som vid skifte undantagits för

delegarnes gemensamma behof, må kunna, under de af Riksdagen angifna

vilkor, utan samtlige delegares medgifvande skiftas, så synas de

af Riksdagen åberopade och af landtmäteristyrelsen vitsordade förhållanden

vara af beskaffenhet att böra föranleda bifall till framställningen

i denna del. Ett tillägg i sådant syfte torde derföre böra ske i 3 §

skiftes stadgan.

Beträffande åter förslaget att de s. k. skiftesliqviderna skulle, der

ej skiftesdelegarne annorlunda öfverenskomme, skiljas från skiftesförrättningen

och upprättas först efter det denna vunnit laga. kraft, så

torde en sådan anordning icke såsom allmän regel kunna tillstyrkas.

På sätt landtmäteristyrelsen erinrat, måste det anses föga lämpligt att

fastställa skiftesplanen utan att i sammanhang dermed bestämma utflyttningskostnaden

och dess fördelning, eller att verkställa egograderingen

utan att tillika bestämma ersättningen för odlingskostnad eller

för vanhäfd; och den tidsutdrägt och kostnad, som kan föranledas deraf

att, i händelse den vid skiftet bestämda skiftesplanen icke vinner fastställelse,

ifrågavarande liqvider komma att tarfva jemkning, _äro i allmänhet

icke af någon afsevärd betydelse. Endast undantagsvis är detta

förhållandet, nemligen vid skifte af omfattande skogsområden eller bränntorfmossar,

då ofta nog särdeles tidsödande och kostsamma värderingar

erfordras. I dylika fall kan,det vara af vigt att förekomma, att den å

värderingen och liqvidens upprättande använda tid och kostnad varder

i större eller mindre mån onyttig i följd af senare ändringar i sjelfva

skiftet; och för nämnda undantagsfall synes mig derför den af Riksdagen

föreslagna anordning böra förordas. I likhet med landtmäteristyrelsen

anser jag dock icke heller i dessa fall liqvidens skiljande från

sjelfva skiftet höra medgifvas utan att beslut derom fattas i den ordning,

54 § skiftesstadgan bestämmer.

Jag tillstyrker alltså, att i 101 § skiftesstadgan måtte göras ett

tillägg af det innehåll, jag nu angifvit. Införes en dylik bestämmelse,

torde jemväl i några andra delar skiftesstadgans föreskrifter böra derefter

jemkas. Den i 14 § omförmälda fridlysning bör afse också det

fall aitt, på sätt nu föreslagits, liqvid upprättas först efter det skiftet i

öfrig!, afslutats; bestämmelserna i 105 § böra göras tillämpliga äfven å

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

ifrågavarande förrättning; i 110 § bör införas uttrycklig föreskrift, att

kostnaden för sådan förrättning skall gäldas så, som beträffande skifteskostnad

är stadgadt, och i 129 § bör upptagas bestämmelse att öfver

förrättningen må klagas i samma ordning, som öfver skifte. Ehuru

liqvid, som upprättats i sammanhang med skifte, icke är undantagen

från den pröfning, 136 § skiftesstadgan föreskrifver, såsom vilkor för

fastställelse, torde dock, med afseende å beskaffenheten af de rättsförhållanden,

hvilka genom liqviden regleras, skäl saknas att, äfven när

liqviden upprättas utan sammanhang med sjelfva skiftet, fordra fastställelse

å förrättningen. Kommer emellertid fastställelse icke att i

förevarande fall erfordras, torde det i nämnda lagrum föreskrifna kungörande

af liqviden böra ske efter det förrättningen vunnit laga kraft,

eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit bestämd genom, beslut,

som eger laga kraft, likasom ock torde böra meddelas föreskrift, som

bereder egodelningsrättens ordförande tillfälle att, när laga kraft åkommit

förrättningen, derom ofördröjligen erhålla kännedom.

På nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta följande

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§

i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket

den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9

november i866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två

eller flere ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;

vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en

eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,

utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången

och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 25 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den

20. februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga

skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så

är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som

i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker

olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig

skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder

af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å dessa egor

jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande

i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt

skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller

uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet

ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

Mark, som vid skifte blifvit, jemlikt 10 kap. i denna stadga, undantagen

för delegarnes allmänna behof, må ock, utan hinder af bestämmelserna

i 2 inom., skiftas, der någon delegare det begär och det

finnes kunna ske utan de öfriges förfång.

4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts nådiga

beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i

skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som

enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan

än storskifte lagligen tillkommer.

14 §.

I det utfärdade förordnandet skall konungens befallningshafvande

förbjuda delegarne, vid påföljd, som lag stadgar för missbruk af rätt i

samfäld skog och mark, att efter verkstäld gradering å de egor, som

skiftas skola, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller

bortföra matjord; äfvensom derest skog eller bränntorfmosse å egorne

finnes, hvilket i skiftesansökningen anmälas bör, förordnandet skall innefatta

enahanda förbud för delegarne att skog till afsalu eller svedjande

och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit

afslutadt och tillträde af lotterne skett samt, derest ersättningen för

ståndskog, plantering eller bränntorfmosse, som vid skiftet någon del
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 43.

egare frångått, varder, jemlikt 101 §, genom särskild förrättning efter

skiftets afsilande bestämd, samma förrättning vunnit laga kraft eller,

i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom beslut, som egen laga

kraft, faststäld; och bör detta förbud, på samma gång som kungörelsen

till förrättningens påbörjande, å predikstolen i den socken, der skifteslaget

är beläget, uppläsas. År skogen något bruk eller annan inrättning

till understöd med timmer, ved eller kol anslagen, må under förbudstiden

det vanliga skogsbeloppet af delegarne gemensamt, efter hvars

och ens egolott eller hemmantal i skifteslaget, till det anslagna behofvet

afverkas.

101 §.

Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,

och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller plantering

finnes; eller varder samfäld skog skiftad och finnes ej å alla lotterne

lika god ståndskog, gånge jemväl derför ersättning ut, efter ty

som skäligt pröfvas. Sådan ersättning bör, efter föregången besigtning

af skogens och markens beskaffenhet, företrädesvis bestämmas i penningar,

att på vissa terminer betalas. Anses denna ersättning åter icke

kunna utan olägenhet utgå i annat än skogsförnödenheter, bör den utsättas

i visst antal såg- och byggnadstimmer, stafrum ved eller kolmilor,

till utverkning på viss tid, högst tio år, för den eller de delegare,

som lemnat sina sparda skogslotter och i stället fått afbrukad

mark, eller eljest i ståndskog blifvit lidande.

Hvad nu är sagdt om skog och plantering, gälle i tillämplige delaj*

jemväl om bränntorfmosse.

För ersättningens bestämmande skall landtmätaren enligt de grunder,

som i öfverensstämmelse med 54 § beslutas, verkställa värdering

och uppgöra liqvid mellan delegarne; dock må, der sådant pröfvas

lämpligt och i den ordning, nyss är sagdt, beslutes, med värderingen

och liqvidens uppgörande anstå till dess skiftet i öfrigt vunnit laga

kraft; åliggande det i ty fall landtmätaren att så snart ske kan efter

nämnda tid verkställa den för ändamålet erforderliga förrättning.

105 §.

När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt

anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesmannens

reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättningen

förda protokoll och afslutade föreningar, jemte ego-, häfde- och

delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt

delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att

den dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sine besvär hos

ordföranden i egodelningsrätten anmäla. Förenämnde handlingar skola,

mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till

förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill

utse, och hos hvilken en hvar, det åstundar, har öppet att handlingarne

granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna

protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för

tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad dertill

utsatt sammanträde; och hafve delegarne i ty fall att besvärstiden

från denna sammanträdesdag beräkna.

Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämplige delar äfven om

egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,

hållits efter skiftes afslutande.

no §.

Den kostnad, som till skifte fordras, så till landtmätares och gode

mäns aflöning, som till karte- och protokollslösen, äfvensom till handtlangning,

skola, der ej annorlunda är särskildt stadgadt, alla delegare,

hvilkas egor dervid ingått, gemensamt vidkännas, hvar och en eftersom

han vid skiftet egolott njutit. Lika med skifteskostnad skall gäldas

kostnaden för förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,

hållits efter skiftes afslutande. I kostnad för annan landtmäteriförrättning,

som flere rörer, tage en hvar, som deraf nytta häfver, del efter

ty, som skäligt pröfvas.

129 §.

År delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på egograderingen,

bestämde ersättningar, skiftesläggning, eller i öfrigt i någon

af de delar, som icke, enligt 125 §, före skiftets fortsättning och

fullbordande böra vara slutligen afgjorde; ege då öppet att, inom sextio

dagar, räknade från den dag, skiftesmannen förklarat skiftet vara slutadt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43. 13

samt protokoll och handlingar, efter 105 §, delegarne lenmat, sine besvär

till ordföranden i egodelningsrätten ingifva.

Öfver verkstäldt egoutbyte, ehvad det skett i förening med laga

skifte eller utan sammanhang dermed, så ock öfver förrättning, som

för det ändamål, 101 § omförmäler, hållits efter skiftes afslutande, må,

på sätt nyss är sagdt, klagan föras i de delar, som ej äro genom delegares

förening eller godkännande af landtmätares och gode mäns beslut

i behörig ordning afgjorde.

136 §.

Klandras ej skifte inom den i 129 § föreskrifne tid, bör skiftesmannen

till egodelningsrätten, vid rättens nästa sammanträde, eller

sist vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar, för pröfning

och fastställelse, ingifva; och har rätten att, innan fastställelse å skiftet

meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma är lagligen beskaffad!,

och bland annat äfven deruti, att egorna icke blifvit delade i flera

skiften, än denna stadga i 87 § högst tillåter, utan att sådan hemställan

hos egodelningsrätten skett, som i 88 § föreskrifven finnes. I annan

händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas, utan antyde

domaren skiftesmannen, att i de olagliga delarne af skiftet nödige

rättelser verkställa. Åro felen af större betydenhet, insände domaren

kartan och handlingarne till konungens befallningshafvande, som föranstaltar,

att skiftesmannen i laga ordning varder under tilltal stäld. Finnes

skiftet lagligen beskaffad!, då bör rätten detsamma till framtida

efterrättelse fastställa, och bevis derom jemväl å kartan anteckna. I

enhanda ordning bör förrättadt egoutbyte till pröfning och fastställelse

befordras.

Har ersättning för mistad ståndskog, plantering eller bränntorfrnosse

blifvit bestämd vid förrättning, som jemlikt 101 § hållits efter

skiftes afslutande, och klandras icke förrättningen inom den i 129 § bestämda

tid; åligge landtmätaren att ofördröjligen till egodelningsrättens

ordförande ingifva protokollet öfver förrättningen.

Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall

af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen,

efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidningarne

tre gånger och genom konungens befallningshafvande i länskungörelserna

en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den

ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

den skall betalas; är ersättningen bestämd vid särskild förrättning, som

jemlikt 101 § hållits efter skiftets afsilande, skall kungörandet ske efter

det förrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen

blifvit genom beslut, som eger laga kraft, faststäld. Kostnaden

för kungörandet ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående

skifteskostnader här ofvan sägs.»

Departementschefen hemstälde att för det ändamål, 87 § regeringsformen

omförmäler, öfver förslaget måtte inhemtas högsta domstolens

utlåtande.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen

sålunda hemstält.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

15

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet inför Kongl.

Majt:s högsta domstol onsdagen den 18 februari 1891.

Andra rummet.

Närv arande:

Justitieråden: Wretman,

SvEDELIUS,

Skarin,

IjILIENBERG,

Hammarskjöld,

Westman,

Thomasson.

T. f. byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius fortsatte och slutade

under högsta domstolens sammanträde denna dag föredragningen

af det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade,

i protokollet för nästlidne gårdag omförmälda förslag till lag, angående

ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl. Majt:s

förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866;

varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen ansåg förslaget föranleda följande anmärkingar:

3 § 3 mom.

Då föreskriften i andra stycket af 89 § skiftesstadgan hänförde

sig till 3 § 3 mom. och således, i händelse nu föreslagna tilläggs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition No 43.

bestämmelse upptoges i samma moment, skulle blifva tillämplig jemväl

vid sådan delning af mark, som här afsåges, men för ifrågavarande

fall en förberedande undersökning af den beskaffenhet, 89 § stadgade,

icke syntes vara af behof påkallad eller lämplig, hemstäldes, att den

föreslagna nya bestämmelsen måtte upptagas i ett särskildt moment.

Vidare hemstäldes, att, då orden »jemlikt 10 kap. i denna stadga»

skulle kunna föranleda den, säkerligen icke afsedda, tolkning, att nu

gifna bestämmelse icke skulle gälla om mark, som med tillämpning af

äldre lagstiftning blifvit vid skifte för delegarnes allmänna behof undantagen,

samt i allt fall en dylik hänvisning vore öfverflödig, densamma

måtte ur förslaget utgå.

14 §.

Enär, enligt 101 §, ståndskpgsersättning borde utgå icke allenast

i det fall, att skiftesdelegare finge frånträda mark, derå ståndskog

funnes, utan jemväl när vid skifte af samfäld skog icke å alla lotterna

funnes lika god ståndskog, hemstäldes, att orden: »som vid skiftet någon

delegare frångått» måtte utgå.

Vidare erinrades att, äfven om, på sätt 101 §, enligt nu föreslagna

lydelse, medgåfve, liqvid komme att upprättas först efter det

skiftet i öfrigt afslutats, liqvidsförrättningen dock icke vore att betrakta

såsom en i alla afseenden från skiftet fristående landtmäteriförrättning,

i följd hvaraf ordet »särskild» framför »förrättning», såsom

möjligen föranledande eu annan uppfattning, borde utgå.

101 §•

Då för uppnående af det med liqvidens skiljande från skiftet afsedda

syfte eller att förekomma den tidsutdrägt och kostnad, som föranleddes

deraf att, vid förändring af den uppgjorda skiftesplanen, den

derå grundade liqviden måste omarbetas, det syntes nödvändigt att låta

med liqvidens upprättande anstå till dess möjligheten af ändring i

skiftesplanen vore utesluten, men detta icke vore förhållandet förr än

skiftet vunnit fastställelse, hemstäldes, att åt förslagets'' bestämmelser i

denna del måtte gifvas det innehåll, att, i händelse beslut fattades om

liqvidens skiljande från skiftet, med liqvidsförrättningen skulle anstå till

dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

Vidare anmärktes att, då, i händelse samtlige skiftesdelegarne

vore ense om att uppskjuta liqviden, någon pröfning icke kunde ifrågakomma,

huruvida sådant vore lämpligt eller icke, samt, i händelse delegarne

stannade i skilda meningar och frågan alltså skulle afgöras af

skiftesmannen och gode männen, desse äfven utan särskild föreskrift

borde bedöma frågan med hänsyn till hvad i hvarje särskilt fall vore

lämpligast, de i andra stycket förekommande orden: — —----

»pröfvas lämpligt och» —--syntes böra utgå.

105 §.

Justitierådet Lilienberg yttrade: Den i början af denna paragraf

meddelade tidsbestämmelse i fråga om skiftesförrättares skyldighet att

aflemna handlingarna kan icke lämpas till den förrättning, som stadgandena

i paragrafen efter förslaget skulle i tillämpliga delar komma

att gälla; och då denna oegentlighet synes mig med en ringa redaktionsförändring

kunna åtminstone i någon mån afhjelpas, vill jag för

min del hemställa, om ej det föreslagna tillägget till paragrafen kunde

affatta^ på detta sätt: »så ock då förrättning för det ändamål 101 §

omförmäler hållits efter skiftets afsilande».

no §.

Justitieråden Wretman, Svedelius, Lilienberg, Hammarskjöld, Westman

och Ihomasson ansågo, för att tydligare utmärka att kostnaden för den

särskilda förrättning, andra punkten omförmälde, borde fördelas å alla

delegare, hvilkas egor ingått i skiftet, ordet »skifteskostnad» böra ändras

till »skifteskostnaden».

136 §.

Af skäl, som anförts vid 14 §, hemstäldes, att i andra stycket ordet

»mistad» framför »ståndskog» och i tredje stycket ordet »särskild»

framför »förrättning» måtte utgå.

Vidare anmärktes att, då protokollet öfver liqvidsförrättningen icke

kunde antagas innefatta alla de upplysningar, hvilka för utfärdande af

den i sista stycket omförmälda kungörelse erfordrades, utan för sådant

ändamål för egodelningsrättens ordförande vore nödigt att ega tillgång

Bill. Ull Riksd. Prof,. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 43.

till öfriga, förrättningen rörande handlingar, föreskriften i andra stycket

borde afse jemväl nämnda handlingar.

I sammanhang härmed ansåg högsta domstolen sig böra fästa

uppmärksamhet derå, att gällande författningar icke innehölle någon

bestämmelse, hvarigenom, i händelse liqvidsfrågan droges under Kongl.

Majt:s pröfning, tillfälle bereddes egodelningsrättens ordförande att, för

utfärdande af nyss omförmälda kungörelse, erhålla del af Kongl. Majt:s

beslut och de i målet ingifna handlingar.

I öfrigt hemstälde högsta “domstolens fleste ledamöter, att enär,

derest beslut fattades om liqvidens skiljande från skiftet, liqvidsförrättningen

i allmänhet komme att företagas först längre tid efter det skiftet

afslutats, och vid sådant förhållande tillämpning af de i 27 § skiftesstadgan

meddelade föreskrifter, hvilka i brist af särskild bestämmelse

syntes böra lända till efterrättelse i fråga om förrättningens kungörande,

icke vore för vederbörande rättsegare tillräckligt betryggande,

utan förr*sådant ändamål syntes nödigt att jemväl särskild kallelse, på

sätt 23 § bestämde, tillstäldes de i samma paragraf omförmälde delegare,

bestämmelse i sådant syfte måtte på lämpligt ställe i förslaget

införas.

Justitierådet Svedelius, med hvilken justitierådet Skärm instämde,

yttrade: Det torde utan tvifvel vara förslagets mening att innan sådan

förrättning, som i slutet af 101 § omförmäles, af landtmätaren företages,

kungörelse derom bör ske, på sätt i 27 § skiftesstadgan sägs.

Uttrycklig bestämmelse härom synes dock böra i förslaget införas i

likhet med hvad i 106 § skiftesstadgan egt rum.

Justitierådet Westman, med hvilken justitierådet Lilienberg förenade

sig, tilläde:

I händelse tvist uppstår mellan skiftesdelegarne, huruvida sådan

värdering jemte liqvid, som omförmäles i 101 §, skall verkställas i

sammanhang med laga skiftet eller hänskjutas till särskild förrättning

efter skiftet, och delegarne ej enhälligt nöjas med det utlåtande landtmätaren

och gode männen derom meddela, synes mig sådan tvist böra

af domstol afgöras före skiftets afslutande och förty hänskjutas till pröfning

af egodelningsrätt i den ordning 125 § föreskrifver. Ett motsatt

förfarande torde kunna i många fall medföra väsentliga olägenheter.

Om nemligen landtmätaren och gode männen ansett värderingen skola

handläggas vid särskild förrättning, och delegares klagomål häröfver

icke pröfvas förr än efter skiftets afslutande, så låter det ju tänka sig

att domstolen, hvilken finner värderingen hafva bort företagas i sammanhang

med skiftet, förklarar skiftesförrättningen vid sådant förhål
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

lande vara i ofullbordadt skick och derför återförvisar densamma till

förnyad handläggning af förrättningsmännen. Om åter landtmätaren

och gode männen i meddeladt utlåtande funnit värderingen böra handläggas

i sammanhang med skiftet och, vid det* förhållande att någon

pröfning vid domstol af berörda utlåtande ej ifrågakommit, värderingen

med deraf följande liqvid äfven blifvit verkstäld, så kan det ju sedermera

inträffa, att vid den af domstol företagna granskning af skiftesförrättningen

densamma till följd af origtig skiftesläggning eller andra

felaktigheter antingen undanrödjes eller så väsentligen ändras, att de

för värderingen och liqviden vidtagna åtgärder blifva i större eller mindre

mån onyttiga. Då uppkommer just den olägenhet, som man genom

nu föreliggande lagförslag velat förebygga, utan att skiftesdelegare

kommit i tillfälle att före skiftets afsittande vid domstol framlägga de

skäl och omständigheter, som han haft att åberopa till stöd för sitt

yrkande om värderingens hänskjutande till särskild förrättning.

Jag anser derför den föreslagna förändringen i 101 § påkalla ett

tillägg till 125 § i det syfte jag nu omförmält.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

*

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 13 mars 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Justitieråden: Skarin,

Hammarskjöld.

1:o.

Departementschefen statsrådet Östergren föredrog i underdånighet

högsta domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts beslut

den 31 sistlidne januari till högsta domstolen remitterade förslag till lag

angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9

november 1866.

Efter att hafva redogjort för de i högsta domstolen afgifna yttranden

anförde departementschefen vidare:

»Hvad högsta domstolen anmärkt beträffande 3 § 3 mom., 14,

101 och 136 §§ anser jag böra föranleda ändring i förslaget på sätt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

högsta domstolen hemstält. I 110 § synes mig det förtydligande,

högsta domstolens fleste dedamöter ansett behöfligt, lämpligen kunna

vinnas genom att i slutet af andra punkten ordet »skiftes» utbytes mot

»skiftets».

På de skäl, högsta domstolens fleste ledamöter anfört, anser jag

mig böra tillstyrka att när liqvidsförrättning f -hålles efter skiftes afsilande,

utom kungörelse i vanlig ordning, kallelse på sätt 23 § skiftesstadgan

bestämmer skall tillställas de i samma § omförmälda skiftesdelegare;

och torde föreskrift i sådant syfte lämpligen kunna upptagas

i 101 §. Deremot finner jag mig icke kunna biträda den af tvenne

ledamöter yttrade mening, yatt rätt till särskild klagan, på sätt 125 §

skiftesstadgan bestämmer, borde medgifvas i fråga om landtmätarens

och gode männens beslut, hvarigenom yrkande om liqvidens skiljande

från skiftet blifvit godkändt eller förkastadt; en sådan rätt synes mig

nemligen icke vara af verkligt behof påkallad och kan lätteligen missbrukas

till att obehörigt fördröja skiftesförrättningens fortgång.

Hvad slutligen angår det af högstaMomstolen anmärkta förhållande,

att gällande författningar icke innehålla någon bestämmelse, som

bereder egodelningsrättens ordförande tillfälle att, i händelse liqvidsfrågan

dragés under Kongl. Maj:ts pröfning, erhålla del af Kongl.

Maj:ts beslut och handlingarna i målet, så lärer detta förhållande icke

böra föranleda något tillägg till skiftesstadgan, utan torde de i sådant

hänseende erforderliga föreskrifter böra meddelas i den ordning, 89 §

regeringsformen bestämmer; och är jag beredd att, sedan nu ifrågavarande

förslag undergått grundlagsenlig behandling, hos Eders Kongl.

Maj:t i förenämnda hänseende göra vidare framställning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte godkänna förslaget med de ändringar, jag nu förordat,

och besluta att jemlikt 87 § regeringsformen framlägga det för Riksdagen

till antagande.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen

sålunda hemstält; och skulle proposition i

ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med bilagan

litt. A. vid detta protokoll.

Ex protocollo

C. P. Ilagbergh.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1891:35 Lagutskottets Utlåtande N:o 35 s. 9 i texten