Sök i Ratio Lex

Angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län

1891-03-13 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:50, Angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1

J-rt

bifiid i ftJu mouod 10! 1''sii^ini/>lh Juni *j<uit**xM. ;nbiiHimt

> äiäb; fblbla nohulnogiU mitt T.ilrinv *«^xrrtih''»firn munn: in

I \ f il i i •• r > • *• \ 0 • , j v

N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande

af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens

län; gifven Stockholms slott den 13 Mars 1891.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finans ärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga

lägenheter må, der det för kronoparkens vård och bevakning finnes vara

gagneligt, af Domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfverstigande tjugu

år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer, som ega god fräjd

och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga, under följande

vilkor, nemligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrant

beskrifväs och å marken begränsas;

att ’ torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter

utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnador samt

öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,

det senare dock endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen må utan afgäld till kronan

bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och oucra mot skyldighet

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 31> Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o SO.

dels att i enlighet med de föreskrifter, som af Domänstyrelsen vid

upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten, dels att inom

det område af kronoparken, som varder honom anvisadt, utöfva tillsyn

och bevakning, dels ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjensteman

och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga

arbeten;

att, sedan af Domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet

uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant

belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse

lian af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnadsoch

odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom Domänstyrelsens försorg

skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss

årlig afgäld att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af Domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat

och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot faststäld afgäld erhålla

förnyad upplåtelse å torpet, samt att, derest torpare, som finnes hafva

väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgångdör

eller varder oförmögen att fullgöra sina förpligtelser, hans barn eller

arfvingar, derest de finnas till torpare lämpliga, må ega att med Domänstyrelsens

begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja eller kunna

mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan af Domänstyrelsen godkänd

person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som må kunna

betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af

Domänstyrelsen uppsägas till aflyttning från torpet nästföljande midfasta;
att,

derest Domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig

skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld eller att

han företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän

ordning, ändock han derför icke lagföres, eller att han underlåtit att

fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter,

på Domänstyrelsen må ankomma att uppsäga honom till afflyttning

från torpet med rätt för torparen att åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen

och torparne må af Domänstyrelsen meddelas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 50.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 13

Mars 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anförde i underdånighet:

»Vid 1888 års Riksdag väcktes förslag, huruvida det icke skulle

vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner i Norrland få bosättningar

till stånd genom upplåtelse på vissa vilkor af mark för odling och lämpliga

platser till bebyggande, samt att Riksdagen för sådana upplåtelser

måtte bestämma hufvudsakligen följande grunder:

att å kronopark belägna odlingslägenheter skulle till den begränsning,

som skogens vård och skötsel kräfde, under namn af skogstorp af

Domänstyrelsen upplåtas till sökande, hvilka både god fräjd och vore

fullt arbetsföra;

att de lägenheter, som sålunda afsattes till skogstorp, skulle noggrant

beskrifvas och till området å marken begränsas;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

att virke till erforderliga byggnader å skogstorpet finge från kronoparken

efter utsyning tagas ock att nödig vedbrand finge från kronoparken

efter anvisning hemtas af vindfäld och torr skog;

att i afseende på frihetsår, odlings- och byggnadsskyldighet m. in.

de bestämmelser för krononybyggen, som för närvarande gälde, skulle i

tillämpliga delar för skogstorp äfven vara gällande;

att skogstorparen skulle anvisas visst område af lcronoparken, inom

hvilket lian skulle tillse, att skogsåverkan eller annan skadegörelse icke

egde rum;

att, skogstorparen skulle mot betalning på kallelse deltaga i arbeten

inom kronoparken, genast inställa sig vid brandstället, när skogseld yppades

derinom, samt i öfrigt ställa sig de föreskrifter till efterrättelse, som

af revirförvaltaren meddelades;

att skogstorparen efter frihetsårens slut skulle erlägga de onera

till stat och kommun, som komme att skogstorpet påhvila; samt

att Domänstyrelsen i öfrigt skulle ega att meddela de bestämmelser

rörande torpet och torparen, som kunde finnas erforderliga.

I anledning häraf har Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 7

Maj 1888 erinrat, att syftet med förevarande förslag syntes hafva varit

att i allmänhet bereda befolkningen i Norrland ökadt tillfälle att skapa

egna hem och finna arbete och utkomst samt att, hvad särskildt beträffade

den del af Norrlands befolkning, som egentligen hemtade sitt

uppehälle från skogsarbete och timmerflottning, göra det möjligt för

denna i trävarurörelsens tjenst stående befolkning att varda bofast och

vinna en säkrare inkomst än den, som dess öfriga, af konjunkturernas

vexlingar beroende arbete kunde gifva, samt att det derjemte ansetts

vara för kronoparkernas vård fördelaktigt, om inom dem funnes en bofast

stam af skogsarbetare, hvilka, jemte det de vore berättigade att upptaga

till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende på

skogsvården inom bestämdt område och skulle vara redo att, när de

påkallades, mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken

;

Och har Riksdagen, enär omförmälda syftemål synts Riksdagen

förtjenta af den största uppmärksamhet, i fråga satt, huruvida icke,

förutom i Norrland, äfven inom andra delar af vårt land, särskildt inom

Kopparbergs län, kronoparker funnes, å hvilka sådana upplåtelser som

de nu föreslagna lämpligen kunde ega rum, samt i anledning häraf och

då ämnets vigt fordrade en utredning, som då icke förelegat och endast

genom Eders Kongl. Maj:t,s föranstaltande torde kunna åstadkommas,

anhållit, att Eders Kong!. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

förevarande ämne och derefter till Riksdagen inkomma med den framställning,

som kunde befinnas vara af förhållandena påkallad.

Efter nådig remiss har Domänstyrelsen infordrat underdåniga yttranden

från samtliga länsstyrelser och skogstjenstemän inom riket samt

med öfverlemnande af dessa yttranden afgifvit eget underdånigt utlåtande,

dervid Domänstyrelsen till en början lemnat följande redogörelse för

innehållet af vederbörandes i ämnet afgifna utlåtanden:

Norrbottens län.

Jägmästaren i Pajala revir har upplyst, att å revirets kronoparker

funnes odlingsbar skogsmark och ängslägenheter, som till öfvervägande

nytta kunde till torp upplåtas, derest betryggande kontroll åstadkommes

deröfver, att torpare eller deras familjer ej vållade intrång och olägenheter

för kronoparkerna, och att jordbruk och boskapsskötsel blefve

deras hufvudnäringar. Likaledes hafva jägmästarne i Tärendö och Kalix

revir uppgifvit, att upplåtelser af odlingslägenheter, som nu vore utan

användning, skulle till gagn såväl för enskilde som för kronoparkerna

kunna åvägabringas, men att sådana upplåtelser borde ske endast på viss

tid och utan stadgad åborätt, med skyldighet för torpare att afflytta,

när han beträddes med åverkan eller annan förbrytelse. Deremot har

jägmästaren i Torneå revir afstyrkt all markupplåtelse å kronoparkerna

åt ortens lösa befolkning, enär denna i likhet med nybyggarne i orten

förmenades i allmänhet sakna håg och duglighet för jordbruk, hvilket

nogsamt framginge af det dåliga skick, hvari en stor del af nybyggena

befunne sig. Enligt jägmästarens mening skulle sådana bosättningar,

som nu vore ifrågasatta, lända kronoparkerna till skada genom de tillfällen,

som derigenom lemnades torpinnehafvare, att sjelfva föröfva eller

till egen eller andras fördel främja olofligt skogshygge, utan att sådant

skulle kunna af den fåtaliga bevakningspersonalen beifras.

Jägmästaren i Råneå revir har upplyst, att de lägenheter, som till

nybyggen varit upplåtna, men i följd af vanhäfd förverkats och till kronan

återfallit samt derefter såsom skogstorp upplåtits, i allmänhet icke

varit mäktiga någon utveckling eller förkofran, utan snarare efter hand

förfallit, så att, ehuru upplåtelsevilkoren varit särdeles billiga, fattigdom

och nöd vore rådande å de flesta, med hänsyn hvartill nya upplåtelser

ansåges gagneliga endast under vilkor att de inskränktes till lägenheter

af den beskaffenhet, att de kunde bereda innehafvarne afsevärd inkomst,

och att idoga och lämpliga torpare erhölles, som kunde begagnas såsom

biträde vid skogsarbeten och tillsyn å kronoparkerna samt derigenom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50. 7

beredas varaktig arbetsförtjenst såsom bidrag till deras eljest högst tvifvelaktiga

bergning.

Inom Luleå revir har uppgifvits, att odlingslägenheter kunde upplåtas

utan inkräktning å den egentliga skogsmarken, dock ej å de mindre

kronoparkerna, som skulle lida af alltför mycken kreatursbetning.

Jägmästaren i Norra Piteå revir tiar förordat upplåtande till odling

af mark, som ej användes till skogsbruk, och ansett skogstorpare blifva

till nytta i synnerhet för uppsigt vid skogseldar i mera aflägsna, obebodda

trakter, der ofta nu inträffade, att elden, utan att varsnas, finge

härja i flera dagar.

Jägmästaren i Södra Piteå revir har lika med sistnämnde jägmästare

ansett gagneligt, att nu ej använd odlingsmark, hvaraf dock ej

funnes någon betydande tillgång å kronoparkerna i reviret, upplätes,

men tillika erinrat, att vid sträfvandet att bereda den lösa befolkningen

egna hem det förtjenade uppmärksammas, att klagomålen öfver bristande

utrymme å enskildes marker icke ännu vore i denna ort berättigade,

samt att de nu ifrågasatta upplåtelserna kunde verka afledande från

kultiveringen af enskildes marker, hvilka väl i första rummet borde utgöra

föremål för bosättning och odling, hvarföre torpupplåtelser borde

ega rum endast i den mån sådana för skogsintresset erfordrades och

tillräckliga ängslägenheter funnes, utan hvilka torparne icke skulle

kunna reda sig.

Jägmästaren i Södra Arvidsjaurs revir har deremot framhållit

vigten af att bereda den lösa befolkningen, som saknade utväg skaffa

sig egna hem med jord, torpupplåtelse å kronans mark, der sådant för

kronoparkens vård och förvaltning vore gagneligt. Såsom hufvudprincip

borde dock fasthållas, att dessa torpupplåtelser icke finge i framtiden

öfvergå till verkliga hemman, hvarigenom kronoparkerna kunde

i betänklig män komma att minskas, utan att endast mindre områden

af 3, högst 5 hektars ytvidd med närliggande odisponerade ströängar

upplätes på 20 års tid med, bland andra vilkor, skyldighet för torparen

att afflytta vid uraktlåtet fullgörande af åtagna skyldigheter, men

i händelse af dödsfall med rätt för barn eller arfvingar att torpet besitta,

derest de befunnes vara till torpare lämpliga, eller, om detta

senare icke vore fallet, till viss ersättning, som af den nye tillträdaren

skulle utbetingas.

Jägmästaren i Norra Arvidsjaurs revir har ock tillstyrkt upplåtande

åt skogstorpare på förut vanliga vilkor af de här och hvar å kronans

vidsträckta marker belägna odlingslägenheterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Jägmästaren i Jockmocks revir har uppgifvit, att ej obetydlig

mark funnes, som vore till odling tjenlig, men för skogsbörd olämplig,

samt tillstyrkt, att torpen måtte efter frihetsårens slut få besittas med

ett slags eganderätt, derest föreskrift^ skyldigheter blifvit fullgjorda.

Jägmästaren i Arjepluogs revir har ansett upplåtelse af odlingsmark

å kronoparkerna gagnelig, men, såsom medförande olägenheter

för nedre landets kronoparker, böra ske endast inom lappmarkerna,

hvarjemte han särskildt fästat uppmärksamhet å vigten deraf, dels att

torpen icke måtte tilldelas skogsanslag, hvarå framtida anspråk på fri

nyttjanderätt skulle kunna grundas, dels att, om torpen skattlades,

skatten måtte beräknas endast efter åkerjorden, dels ock att sådan

åborätt icke medgåfves, som hindrade afhysning af oredlig eller försumlig

torpare.

Skogsinspektören i Norrbottens distrikt har framhållit,

att betydande, till grässlätter och åker tjenliga lägenheter funnes

å kronans mark, genom hvilkas upplåtande fasta bostäder skulle till

gagn för såväl statens skogsväsende som kommunerna kunna beredas

åt en ej obetydlig del af den hufvudsakligen i trävarurörelsens tjenst

arbetande lösa befolkningen, men att i anseende till den kostnad, som

med större myrtrakters utdikning och odling vore förbunden, torpupplåtelserna

under den närmaste framtiden måste hufvudsakligen inskränkas

till röjningsland och sådana mindre utdikningsföretag, som

arbetare utan tillgång till kapital mäktade genomföra, och att det af

Riksdagen omförmälda syftemålet i någon större omfattning icke utan

betydande uppoffringar och utgifter från statens sida kunde vinnas;

kommande enligt skogsinspektörens mening många andra svårigheter

dervid ock att möta, ej minst den att bland en befolkning, som vore

van att snart sagdt lefva för dagen och i mer eller mindre grad blifvit

demoraliserad, finna idoga och pålitliga personer till skogstorpare;

att, enär långsamheten i den procedur, som nu erfordrades för

att skilja en försumlig åbo från nybygget, mer än annat bidragit till

den ringa förkofran, krononybyggen i många fall visat, det vore oundgängligt

nödigt, att, om ej proletariat i stället för idoghet och bergning

skulle uppammas å skopstorpen, strängare vilkor föreskrefves, än som

nu vore stadgadt för nybyggen;

att, ehuru utsigten att genom flit och arbete blifva egare af en

lägenhet i många fall kunde verka som en sporre till lägenhetens förbättring,

upplåtelse under eganderätt dock ej borde medgifvas, enär

derigenom skulle vållas stora olägenheter för kronoparkerna, bland

andra den att lägenhetsinnehafvare, som gjorde kronoparken förfång,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

icke skulle kunna aflägsnas på annat sätt än genom lägenhetens inköp,

hvaremot viss trygghet i besittningen ansetts kunna på det sätt beredas,

att torparen, hans barn och arfvingar tillförsäkrades att ej

annorledes än efter eget förvållande, utan ersättning, skiljas från lägenhet,

som han upparbetat och väl vårdat; samt

att nödigt husbehofsvirke visserligen borde medgifvas, men deremot

icke skogsanslag eller viss bestämdt skogsområde, enär, isynnerhet

om jemväl de stora moss- och myrtrakterna i en framtid ifrågakomme

till odling och upplåtelse, derigenom skulle komma att inkräktas

allt för mycket på kronoparkernas område, och att, då detta, i

händelse torpen skulle sättas i mantal, kunde befaras i än högre grad

komma att ega rum derigenom, att derpå skulle kunna grundas anspråk

på skogsanslag i samma omfattning som för andra skattlagda lägenheter,

torpens skattläggning icke borde ifrågakomma, helst någon förenkling

i beskattningen genom en sådan åtgärd icke vunnes i större

mån, än om lägenheten åsattes en viss afgäld, att utgå efter frihetsårens

slut, och hinder för innehafvares af oskattlagd lägenhets deltagande

i vägunderhåll ej torde möta.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, som

hört kommunerna inom länet äfvensom kronofogdarna, hvilka samtliga

tillstyrkt det vid Riksdagen framstälda förslaget, har ansett den omständigheten,

att å kronans marker funnes eu ofantlig areal tjenlig till

odling, genom hvars upplåtande skulle beredas utkomst för en långt

större jordbrukande befolkning, än som för närvarande funnes, vara

tillräcklig anledning förorda förslaget, men att för detsamma jemväl

andra skäl talade, bland hvilka såsom det vigtigaste framhållits, att

genom sådana upplåtelser skulle undanrödjas den fara för tillökning af

proletärer, som föranleddes af svårigheten för skogsarbetare eller den

lösa befolkningen att vinna sitt uppehälle, när skogsafverkningen aftoge

i omfattning; och hölie samma myndighet före med afseende å

upplåtelsevilkoren, att tryggad besittningsrätt borde medgifvas, derest

odlings- och byggnadsskyldigheten fullgjordes, men att i annat fall

skärpta bestämmelser om åborättens förlust borde tillämpas, äfvensom

att för öfrigt i öfvervägande borde tagas, dels huruvida icke det för

kontrollens skull vore fördelaktigt, att torpen försåges med skogsanslag

för husbehof, dels om ej lägenheternas sättande i mantal i väsentlig

mån skulle bidraga till förvaltningens och beskattningens förenkling

samt göra denna jord skyldig deltaga i väghållningsbesväret med flera

onera.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami, 1 Afd. 31 Höft.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Vesterbottens län.

Jägmästarne i detta län hafva uttalat den meningen, att syftet

med i fråga satta torps bildande icke i någon afsevärd mån skulle inom

länet kunna vinnas, och såsom skäl härför anfört, dels att genom 1 estämmelsen

i nådiga brefvet den 20 Juli 1879, om bibehållande under

hemman eller lägenheter af dem tillhörande, inom kronopark belägna

slåtterlägenheter, snart sagdt alla dugliga ängs- och röjningslägenheter

å kronoparkerna inom lappmarkssocknarne redan blifvit disponerade, samt

att, då äfven den mark, som vore till åker duglig, i första hand upptagits

af äldre hemman, nu återstående odlingslägenheter å kronans områden

måste anses obetydliga och olämpligt belägna, dels att äfven i den nedanför

lappmarken belägna delen af länet befintliga odlingslägenheter vore

få och af svag beskaffenhet, dels ock att skogstorpare, som för sitt uppehälle

måste söka arbetsförtjenst vid timmerdrifning, flottning och bäckrensningar,

skulle komma att blifva till föga nytta för arbeten å kronoparkerna

eller för deras bevakning och för tillsyn öfver skogseldar,

utan snarare till förfång för kronoparkerna, enär, om än ej alltid finge

antagas, att torparen för betets förbättrande med uppsåt antände skogen,

erfarenheten dock visat, att å trakter, der betesrätt utöfvades, de

flesta skogseldarne uppkomme. Särskilt bär jägmästaren i Degerfors

revir, hvarest några sedan gammalt å kronopark bosatta personer tilllåtits

på lifstid qvarbo, upplyst, att något biträde vid kronoparkernas

bevakning icke vunnits af dessa lägenhetsinnehafvare, som i de flesta

fall vore fattiga och allt för mycket beroende af sina grannar. Och

har skogsinspektören äfven för sin del hufvudsakligen af ofvan anförda

skäl ansett, att de af Riksdagen ifrågasatta upplåtelserna i allmänhet

icke skulle blifva till båtnad vare sig för torpinnehafvareu eller för

statens skogar, för hvilka dessa upplåtelser kunde befaras blifva en

verklig börda; att endast i några få fall å större, från bebygd ort

aflägsna kronoparker inom lappmarken bosättningar kunde anses medföra

någon fördel för skogsförvaltningen; och att för torpupplåtelser

under sådana förhållanden vore nödigt, att bosättning egde rum kolonivis

eller i skogsbyar med flere grannar, som kunde vara hvarandra

till välbehöfligt stöd i obygden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har upplyst, att

å enskildes områden stora vidder funnes ouppodlade, hvaraf delar

kunde för godt pris med full eganderätt och för evärdlig tid förvärfvas.

Dessa tillfällen till jordbesittning och bosättning begagnades ock van
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50.

ligen af den unge arbetaren, hvarföre endast till ett föga afsevärdt

fåtal funnes lös befolkning, som till hufvudsaklig del vore för sin utkomst

beroende af förtjenst vid skogsarbete och timmerflottning, hvilka

arbeten vanligen utfördes af egare till mindre hemmansdelar, af nybyggare

och af till deras hushåll hörande personer. Och har nämnda

myndighet uttalat den meningen, att staten för ett sådant fåtals skull

icke borde afhända sig den uteslutande dispositionsrätten öfver kronoparkerna,

hvarjemte fästats uppmärksamheten derpå, dels att för uppnående

af det med torpen jemväl afsedda syftet, att vinna arbetskrafter

för kronoparkernas skötsel och bevakning, det skulle blifva af nöden

att omedelbart efter en skogstorpares frånfälle besätta torpet med ny

åbo, hvarigenom antingen den förre torparens familj komme fattigvården

till last eller ock staten nödgades i en eller annan form hjelpa

den afhysta familjen, dels att, sedan det visat sig, att torpare ej kunde

finna sin utkomst under de af Riksdagen ifrågasatta vilkor, det utan

tvifvel komme att väckas fråga om torpens förändring till vanliga nybyggen

med skogsanslag från kronoparkerna.

Jemtlands län.

Af jägmästarne i detta län har uppgifvits, att odlingslägenheter

i allmänhet ej vore till finnandes å kronoparkerna af den beskaffenhet,

att de till torpanläggningar vore lämpliga, samt framhållits, dels att

dugliga och redbara personer, hvilka ingalunda saknade tillfälle till

enskildt jordförvärf inom länets mera bebygda trakter, icke kunde antagas

vara hugade nedlägga sitt arbete på uppodling af de svaga och

aflägset belägna odlingslägenheter, som möjligen skulle kunna å kronoparkerna

erbjudas, dels att, om bosättningar komme till stånd a kronoparkerna,

stridigheter skulle uppstå mellan torparne och de vissa tider

å kronoparkerna sig uppehållande lapparne (Vestra Jemtlands revir)

samt att torpen dessutom i öfrigt skulle blifva till förfång, ej minst

med hänsyn till ökad eldfara, i hvilket afseende åberopats erfarenhet

från Ansjö kronopark (Östra Jemtlands revir), hvarå i sammanhang

med afvittringen fyra torp upplåtits och de talrikaste skogseldarne

förekommit, beroende ej allenast af vårdslöshet med elden, utan ej

sällan af uppsåtlig! antändande af skogen för betets förbättrande eller

för att framkalla utstämpling och försäljning af brandskadad skog och

med dess utdrifning förenad arbetsförtjenst.

Skogsinspektören har betonat, att medgifvandet af bosättningar

och odling å kronoparkerna, utan säkerhet eller sannolikhet för att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

lägenhetsinnehafvare deraf kunde till afsevärd del erhålla sin utkomst,

vore ur skogsvårdens och jagtens synpunkt förkastligt och liktydigt

med öfverflyttande till lcronoparkerna från enskildes områden af sämsta

delen af den lösa befolkning, som egna! sig åt skogshandteringen och

nu uppehölle sig i timmerkojor och stallar å afbrukade skogstrakter

för att från dessa stamhåll, när tillfälliga betingsarbeten tröte, bedrifva

hvarjehanda olagliga näringsfång, såsom olofligt skogshygge, elgjagt

och dylikt, med hänsyn hvartill skogsinspekt.ören, åberopande jägmästarnes

uppgifter om den ringa tillgången å odlingslägenheter, ansåge

torpupplåtelser å kronoparker vara gagneliga endast undantagsvis

och i de få fall, då tillräckliga odlingsmarker på kronopark funnes att

tillgå i närheten af bygden och torpare derigenom egde större utsigt

till bergning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län har,

med erinran att kronoparkerna endast intoge en obetydlig ytvidd i

jemförelse med hela länets och att alltså endast ett fåtal af inom

länet begagnade arbetare skulle derstädes kunna beredas hem, dels

ansett obehöflig! vidtaga åtgärder uti ifrågasatt syfte för arbetarne,

hvilka härförutan inom länet hade godt tillfälle bilda egna hem, dels

funnit det med torpupplåtelserna afsedda gagnet för kronoparkerna

tvifvelaktigt, dels ock upplyst, att kronoparkerna i Vestra och Norra

Jemtlands revir upplåtits till renbete och att kronan, långt ifrån att

hafva något att härstädes upplåta, måste för renbetesfjellens utvidgning

dyrt återköpa hvad till nybyggen förut upplåtits.

Vesternorrlands län.

I jägmästarnes utlåtanden har uppgifvits, att tillgången å odlingslägenheter

på kronoparkerna inom Medelpads och Mellersta Ångermanlands

revir vore ganska god, men deremot ringa eller ingen i Norra

och Södra Ångermanlands revir. Med undantag af södra delen af

Medelpads revir, der upplåtelser förordades, hafva förhållandena i länet

ej ansetts påkalla särskilda åtgärder i det af Riksdagen omförmälda

syfte, hvarjemte framhållits, dels att visserligen skulle å de vidsträckta,

i folktomma trakter belägna kronoparkerna kunna af skogstorpare väntas

någon hjelp till förekommande eller hämmande af skogseld, i

hvilka undantagsfall bosättningar borde medgifvas, men att i allmänhet

inom länet något gagn för skogsbevakningen ej vöre att vänta af

torparne, hvilka för sin existens vore hänvisade att söka arbetsförtjenst

hvarhelst sådan stode till buds och följaktligen äfven å från krono
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

parken aflägsna orter, dels ock att skadegörelse genom betning å torpet

angränsande del af kronoparken äfvensom genom skogseldar vore

att befara.

Till dessa uttalanden har skogsinspektören hufvudsakligen anslutit

sig.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har, med åberopande

af skogstjenstemännens utredning i ärendet, uttalat den meningen,

att olägenheterna af de i fråga satta upplåtelserna skulle vida öfverväga

dermed förenade fördelar.

Gefleborgs och Kopparbergs län.

Skogstjenstemännen i dessa län hafva upplyst, att endast få odlingstillfällen

funnes att tillgå å kronoparkerna samt att sådana lägenheters

upplåtande i allmänhet af ungefärligen enahanda skäl, som från

de nordliga länen anförts, ej torde lända skogsförvaltningen till gagn.

I de revir, der kronan egde de största områdena, nemligen i Österdalarnes

och Sårna revir, hafva jägmästarne särskildt betonat, att de

torplägenheter, som redan funnes å parkerna, medfört olägenheter och

förfång genom skadegörelse å skogen vid betning samt genom ökad

eldfara; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs

län, som ansett jägmästarnes i sistnämnda två revir gjorda uttalanden

välgrundade, funnit förslaget endast i högst ringa mån kunna befordra

syftet att bereda den lösa befolkningen ökadt tillfälle att skapa egna

hem, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs

län uttalat den meningen, att föreliggande fråga, vid det förhållandet

att länets kronoparker vore af ringa omfattning och för bosättningar

till stor del olämpligt belägna, vore för länet af jemförelsevis ringa

betydelse.

Skogstjenstemännen i Vermlands län hafva upplyst, att för upplåtelse

lämpliga odlingslägenheter i allmänhet saknades å kronoparkerna,

hvilket äfven vitsordats af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet, som dock, derest kronoparkerna utvidgades genom markinköp,

ansett det vara af gagn, om den ifrågasatta lagstiftningen

komme till stånd.

Skogstjenstemännen i Örebro län hafva ansett förhållandena i länet

icke böra föranleda torpupplåtelser å kronoparkerna, hvilken mening

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet så tillvida biträdt, att

Riksdagens skrifvelse ansetts icke böra föranleda till annan åtgärd än

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

utvidgning af Domänstyrelsens nuvarande befogenhet att meddela upplåtelse

å viss tid af odlingsmark å kronopark.

I Gotlands län hafva jägmästaren och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

upplyst, att en och annan lägenhet å kronoparken

Elinghemsmyr skulle kunna på ifrågasatt sätt upplåtas.

I öfriga län hafva skogstjenstemännen och länsstyrelserna, af

hvilka flere framhållit olägenheterna af ytterligare torpupplåtelser å

kronoparkerna, i allmänhet funnit förhållandena icke påkalla ändrad

lagstiftning i förevarande hänseende.

För egen del har Domänstyrelsen anfört:

Redan tidigt var nybyggesväsendet föremål för lagstiftning i syfte

att främja landets uppodling. Menige man uppmanades att upptaga

nya hemman å »kronans allmänningar, stora skogar och öde marker»

(1542 års Kongl. plakat, 1603 års lappfogdeinstruktion m. fl. förordningar),

dervid vissa förmåner och rättigheter tillförsäkrades dem, som

ville derstädes sig bosätta. De härigenom ökade bosättningarne befarades

emellertid omkring medlet af 1600-talet blifva åt menligt inflytande

på skogarne, hvilka då ansågos förnämligast böra användas

till bergsindustriens upphjelpande och befrämjande (1647, 1664 och

1683 årens skogsordningar), hvaremot under 1700-talet (1739, 1741

och 1793 årens Kongl. förordningar) den åsigten åter gjorde sig

gällande, att kronans odisponerade skogsmarker icke kunde ändamålsenligare

användas än till nya hemmans anläggning. Vid den allmänna

afvittring, som efter utfärdande af 1820 och 1824 årens afvittringsstadgar

öfvergick de norrländska länen, dervid för odling tjenliga

lägenheter uppsöktes och med omgifvande skogsmark anslogos till nya

hemman, vann ock nybyggesväsendet vidsträckt tillämpning till år 1860,

då, sedan uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att betydande områden

af kronomarkerna under förevändning af nybyggens anläggning kommit

under disposition af enskilde, hvilka i stället att egna sig åt odlingsföretag

rigtade sina hufvudsakliga sträfvanden på ett med största möjliga

vinst bedrifvet skogshygge, utan att akta på vare sig skogens

framtida bestånd eller landets varaktiga uppodling, nybyggesväsendet

åter begränsades (1860, 1867 och 1872 årens Kongl. bref, 1865 års

Kongl. förordning angående kronoparkers bildande i de norra länen

m. fl. förordningar). Numera, sedan afvittringen afslutats utom i lappmarken,

förekomme nybyggesanläggningar endast i nedre delarne af

denna landsdel i sammanhang med dessas afvittring, i hvilken nybyggesväsendet

alltså komme att erhålla sin naturliga afsilning.

Huru än åsigterna om lämpligaste sättet att använda kronans

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

allmänningar och skogsmarker, på sätt ofvan blifvit antydt, under tidernas

lopp vexlat, hade dock meningarne numera här, liksom i andra

kulturländer, enats om vigten och betydelsen af, att kronans skogar ej

allenast bibehölles och såsom kronoparker vårdades, utan äfven genom

markinköp efter hand förstorades.

Från denna uppfattning af kronoparkernas betydelse skulle Riksdagens

förevarande framställning innebära en väsentlig afvikelse, derest

med de i fjerde punkten af Riksdagens skrifvelse omförmälda grunder

för markupplåtelserna skulle åsyftas upplåtelsernas likställande med

krononybyggen jemväl i afseende å besittningsrätt, skattläggning och

skogsanslag, eller med andra ord åvägabringandet af upplåtelser under

stadgad åborätt å kronoparkerna, hvilket, utom minskning af dessas

areal, måste föranleda stora olägenheter för skogsvården och således

stå i uppenbar strid med kronoparkernas ändamål. Särskilt ville

Domänstyrelsen fästa uppmärksamhet derpå, att, jemte det att genom

skogsanslagen kronoparkerna skulle komma att sönderstyckas och erhålla

för skötseln olämpliga egofigurer, säkerhet icke vunnes för att

lägenhetsinnehafvarne, derest besittningsrätten blefve ständig, skulle

finnas skickliga till den personliga verksamhet Riksdagen afsett. I

fråga om skogsåverkan, vållande eller anstiftande af skogseld, intrång

och dylikt kunde betänkliga förhållanden uppkomma. Vid vanliga

upplåtelser på viss tid vore Domänstyrelsen oförhindrad att, der missbruk

förekommit, underlåta att förnya nyttjanderättsaftal, men en nybyggare

eller skogstorpare med stadgad åborätt skulle icke, utan att

full bevisning om stöld eller annat nesligt brott förebragtes, kunna

skiljas från torpet, som äfven under sådant förhållande koname att fortfarande

innehafvas af familjen, derest hustru, myndig son eller måg

ville detsamma öfvertaga.

Eu sådan tolkning af fjerde punkten af de ifrågasatta grunderna,

som ofvan blifvit antydd, stode emellertid ej i öfverensstämmelse med

innehållet af första punkten af samma grunder, enligt hvilken upplåtelserna

uttryckligen begränsades till sådana, som »skogens vård och

skötsel kräfver». Domänstyrelsen ansåge sig derföre hafva anledningantaga,

att Riksdagen, ehuru dess framställning i det anmärkta hänseendet

saknade tydlighet, icke åsyftat upplåtelser af odlingslägenheter

under stadgad åborätt, utan endast upplåtelser af nyttjanderätt

till sådana på viss tid.

Det läge i sakens natur, att såväl inom kronoparkerna som å

enskildes utmarker funnes smärre odlings- och ängslägenheter, hvilka

i följd af sitt spridda läge och naturliga sammanhang med skogs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

marken icke kunde blifva föremål för sjelfständigt hemmansbruk, men

i många fall egnade sig för anläggning af arbetaretorp. Den för odling

tjenliga marken inom kronoparkerna vore emellertid, ehuru för

skogsproduktion icke tagen i anspråk, i allmänhet icke obegagnad

eller utan gagn. Enligt 8 kapitlet af nådiga förordningen den 29 Juni

1866, angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, upplätes

till grässlätter tjenliga lägenheter på bestämd tid, vanligen ett å

tio år, och jemlikt nådiga brefven den 18 Februari 1870 och den 29

Oktober 1881 upplätes jemväl på bestämd tid, högst tjugu år, vissa

mossmarker till odling i ändamål af markens beredning för skogskultur.

Å de inom landets mellersta och sydliga delar samt inom nedre

Norrland befintliga kronoparkerna, isynnerhet å dem, som tillkommit

genom köp, skogsmarks undantagande vid kronoegendomars utarrendering

eller genom sådana egendomars öfverlemnande i deras helhet

till skogsväsendet, vore den för odling lämpliga marken i allmänhet

redan sedan gammalt upptagen till jordbruk och upplätes äfven fortfarande

dertill åt arrendatorer och torpare eller användes till boställsjord

åt bevakare och skogsarbetare, der ej, såsom mångenstädes vore

fallet, markområdena till följd af mager jordmån måste utläggas

till skog.

Inkomsten af grässlätt, inberäknadt mulbetesafgifter, samt af

arrenden utgjorde år 1889 43,783 kronor.

Inom de vidsträckta skogsområden i de två nordligaste länen,

isynnerhet Norrbottens län, hvilka tillfallit kronan såsom kronoparker,

hade före afvittringen så kallade inhysingar nedsatt sig här och hvar,

upparbetat åt sig mindre åkertäppor, röjt några myrar eller bäckstränder

till äng och uppfört åbyggnader, vanligen i ofullständigt skick.

I många fall hade äfven, då nybyggen i följd af vanhäfd återfallit till

kronan och öfverlemnats åt skogsväsendet att såsom kronoparker förvaltas,

förre åboarne suttit qvar å lägenheterna. Dessa inhysingar och

förre åboer, som, sedan marken blifvit till kronopark afsatt, saknat

laglig rätt att der qvarsitta, men genom afhysning skulle hafva kommit

i nödstäld belägenhet och fallit fattigvården till last, hade i de

flesta fall erhållit tillstånd att tillsvidare eller på lifstid qvarbo å lägenheterna

såsom skogstorpare; och hade skriftligt aftal med dem uppgjorts,

afseende att bestämma dels å ena sidan rätten att nyttja lägenheten,

dels ock å andra sidan torparens skyldigheter, bestående i lägenhetens

vidmakthållande, samt för öfrigt vissa åligganden, såsom att

göra anmälan om skogsåverkan eller skogseld, för hvars släckning han

i första hand skulle vidtaga åtgärd, och att mot skälig dagspenning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

biträda vid skogsbevakning eller vid skogsarbeten å kronoparkerna,

der så påfordrades, äfvensom att vid underlåtenhet af föreskrifna skyldigheter

eller när han beträddes med åverkan m. in. genast afflytta,

dock att, i händelse af bristande förmåga hos torparen att kontraktet

fullgöra, fardag åtnjötes vid afflyttningen, samt att i sistnämnda händelse,

äfvensom vid dödsfall, i möjligaste måtto skulle tillses, att barn

eller arfvingar efter torparen, derest han sig väl förhållit, vid torpet

bibehölles, derest de funnes till torpare lämpliga.

Utom vid upplåtelse af höslåtter, torp eller genom odling komme

den till skogsbörd nu ej tjenliga marken till nytta derigenom, att

medelst utdikning vissa mossar och myrtrakter å kronoparkerna efter

hand gjordes tjenliga för skogsväxt.

Då härtill komme, att de å kronoparkerna i öfra Dalsocknarne

samt i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker befintliga slåttermyrar

eller angelägenhet^, som före afvittringen tillhört hemman och

nybyggen, finge enligt särskilda nådiga bref tillsvidare bibehållas under

dessa såsom ströängar, syntes af det anförda framgå, hvad skogstjenstemännen

och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de flesta län

ock betonat, att tillgången å odisponerade odlingslägenheter på kronoparkerna

i allmänhet vore ringa.

Ett undantag härifrån utgjorde dock Norrbottens län, hvarest

kronoparkerna intoge en vida större areal än i öfriga län. Af en vid

Domänstyrelsens utlåtande fogad, länsvis upprättad tabell, utvisande

dels hela landets, dels enskilde tillhöriga utmarkers, dels de allmänna

skogarnes ytvidd, inhemtades, att något öfver hälften af hela landets

kronoparksareal läge i Norrbottens län, upptagande en något större

ytvidd än de enskildes skogar, medan kronoparkerna i de flesta öfriga

län utgjorde endast en ringa del af länens ytvidd. Utom denna stora

areal, 2,164,925 hektar, måste den omständigheten att kronoparkerna

i Gellivare, Jockmocks och Arvidsjaurs socknar, med en areal af tillhopa

omkring en million hektar, blifvit jemlikt nådiga brefven den 24

Oktober 1871 och den 30 Oktober 1874 före afvittringen afsätta, hvarigenom

odlings- eller ängslägenheter icke blifvit inom dessa vidsträckta

områden lika noggrant uppsökta som annorstädes, i väsentlig mån bidraga

dertill, att inom Norrbottens läns kronoparker tillgången å dylika

lägenheter vore större än inom andra läns kronoparker, hvilket ock af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet samt af de flesta skogstjenstemännen

derstädes blifvit vitsordadt.

Behofvet af arbetskrafter för kronoparkernas skötsel och vård

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 31 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

hade, hvad södra och mellersta landet beträffade, uppgifvits vara tillräckligt

tillgodosedt dels genom de å kronoparkerna anstälde skogstorparne

eller mindre lägenheters innehafvare, dels ock genom närliggande

orters talrika befolkning, och äfven i de flesta norrländska länen

hade svårigheter icke ansetts möta att erhålla tillräckligt arbetsfolk för

nämnda ändamål. Uppenbart vore dock, att för skötseln och vården

af de stora kronoparkerna i Norrbottens äfvensom till viss del i A^esterbottens

län erfordrades arbetskrafter, hvilka i dessa läns folkfattiga

orter nu icke funnes att tillgå, och att det derföre, på sätt Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande och de flesta skogstjenstemännen i Norrbottens

län framhållit, skulle vara af gagn att genom markupplåtelser

inom dessa kronoparker erhålla pålitliga, bofasta personer, för att biträda

dels vid tillsynen öfver kronoparkerna, isynnerhet vid skogseldar,

dels ock vid förefallande arbeten, såsom virkesutsyningar, rensningskuggningar

å hyggestrakter och dessas beredning i öfrigt för skogsföryngring,

utdikning af mossar, flottledsbyggnader och strömrensningar

m. m.

Erfarenheten af redan medgifna torpupplåtelser hade dock, enligt

hvad skogstjenstemännen upplyst, icke varit tillfredsställande. Många

af skogstorparne hade uppgifvits vara i mer och mindre nödstälda omständigheter

och derföre föga pålitliga och lämpliga för den verksamhet,

som här ifrågakomme. Endast ett fåtal af lägenheterna hade visat

sig mäktiga utveckling och förkofran. Orsakerna härtill vore väl i

flera fall att söka hos torparen sjelf, som under de förhållanden, hvarunder

han hade att söka sint utkomst, måste, för att lyckas, framför

allt vara idog, uthållig och redbar, hvilka egenskaper enligt skogstjenstemännens

meddelanden synts vara sällsynta hos den så kallade lösa befolkningen,

men i många fall vore det anmärkta förhållandet ock beroende

på lägenheternas svaga beskaffenhet och olämpliga belägenhet

äfvensom på bristen på arbetsförtjenst i torpets närhet. Försök hade

derföre blifvit gjorda med nytt folk och å nya lägenheter, hvilka i antydda

hänseenden ansetts erbjuda bättre utsigter. Dessa försöksupplåtelser

hade medgifvits på femton års tid med rätt för torparen att

utan någon afgift dels uppodla ett visst anvisadt område, vanligen af

tre hektars ytvidd, dels begagna vissa ängslägenheter, dels uppföra

nödiga byggnader med virke från krouoparken, mot skyldighet att, på

sätt vid förut omnämnda torpupplåtelser stadgats, mot ersättning lemna

biträde vid kronoparkernas vård och bevakning, samt att vid upplåtelsetidens

slut utan lösen eller ersättning till kronan öfverlemna lägenheten

och derå uppförda hus, dervid torparen, om han lägenheten väl

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

skött och bebygt, tillförsäkrats att vid förnyad upplåtelse erhålla hembud

å torpet mot viss afgäld.

Efter att sålunda hafva redogjort för i hvad mån tjenliga lägenheter

för de af Riksdagen ifrågasatta upplåtelserna vore att tillgå,

samt i hvad män dessa upplåtelser kunde för kronoparkernas skötsel

och vård vara gagneliga, har Domänstyrelsen, beträffande det med upplåtelserna

jemväl afsedda syftemålet att bereda landets lösa befolkning

ökadt tillfälle att skapa egna hem, vidare anfört:

Jemfördes arealsiffrorna för de särskilda jordkategorierna i ofvan

omförmälda tabell, som äfven upptoge ytvidden af den odlade jorden,

visade det sig oförtydbart, att åtminstone i Norrland och Kopparbergs

län odlingen ingalunda vore så långt framskriden, att tillfällen till nyodling

måste af brist på lägenheter å enskildes utmarker sökas inom

kronoparkerna. Svårigheter för jordförvärf för bildandet af egna hem

syntes ock, enligt hvad flere länsstyrelser och skogstjenstemän upplyst,

i adlmänhet taget icke vara för handen, och der sådana svårigheter

funnes, såsom fallet uppgifvits vara i Norrbottens län, vore orsaken

härtill i de flesta fall icke att söka i bristande tillgång på odlingslägenheter

å enskildes områden, utan snarare i jordegarnes obenägenhet för

markupplåtelser, beroende tvifvelsutan på erfarenheten derom, att dylika

upplåtelser i många fal! visat sig menliga utan motsvarande nytta eller

ersättning för jordegaren.

Eu sådan återhållsamhet vore jemväl från statens sida såsom

skogsegare naturlig och berättigad; och vore hänsyn till syftemålet att

bereda landets lösa befolkning egna hem inom kronoparkerna enligt

Domänstyrelsens åsigt befogad endast i den mån kronoparkernas skötsel

och vård derjemte främjades, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit visadt,

vore fallet å vissa kronoparker inom Norrbottens län, men endast

undantagsvis å kronoparkerna i öfriga län.

Hvad beträffade de af Riksdagen ifrågasatta grunder för torpupplåtelserna,

vore att erinra, att tillförsäkrandet åt torpare af kreatursbete

och husbehofsafverkning i viss mån ledde till servituter för kronoparkerna

och följaktligen kunde anses stridande mot grundsatsen om

den oblandade eganderätt, som allt mer erkändes såsom ett vilkor för

ett rationelt skogsbruk. Men ehuru jemväl ur denna synpunkt stor

varsamhet vid markupplåtelser påkallades, syntes dock faran af betungande

servituter för framtiden vara aflägsnad derigenom, att upplåtelser

endast medgåfves på bestämd tid och alltså efter aftalets slut, derest

olägenheter visat sig uppstå, kunde upphöra, hvarjemte lägenheternas

behof af husbehofsvirke och bete icke syntes kunna blifva känbart för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

de vidsträckta kronoparkerna i Norrbotten, om upplåtelserna begränsades

efter skogsförvaltningens behof.

Vidare förekomme i afseende särskildt å betesrätten, att det läge

eu fara för kronoparkerna deruti, att torparen på sätt och vis både

fördel af uppkommande skogseldar, genom hvilka kreatursbetet vanligen

förbättrades under de närmaste åren. Detta vore utan tvifvel en omständighet

af betänklig art och som, för att torpen ej skulle blifva

menliga för kronoparkerna, med nödvändighet betingade ett omsorgsfullt

val af personer samt stränga påföljder för vårdslöshet med eld

ute på marken och vållande eller anstiftande af skogseld.

Med afseende å torpares odlings- och byggnadsskyldighet samt i

fråga om frihetsår hade föreslagits, att de för krononybyggen gällande

bestämmelser borde tillämpas. Hvad frihetsår beträffade, tillförsäkrades

genom äldre författningar alla dem, som i lappmarken upptoge nybyggen,

frihet under femton år från skatter och utlagor af hvad namn och beskaffenhet

de vara måtte, hvilken förmån genom 1749 års Kongl. reglemente

»för dem, som bygga och bo i lappmarken», så till vida bekräftades,

att högst femton frihetsår medgåfves, så framt icke mer än vanligt

arbete för nybyggets uppodling ansåges föranleda till höjande af

frihetsårens antal. Ehuru i 1850 års afvittringsstadga för Luleå lappmark

frihetsårens antal höjdes till minst femton och högst tjugufem,

torde dock, enär denna författning blifvit upphäfd genom nu gällande

1873 års afvittringsstadga, hvilken icke på annat sätt innefattade föreskrift

om visst antal frihetsår, än att i § 2 stadgades, att i fråga om

befrielse från skatt och ränta under vissa år m. m. skulle gälla hvad

särskildt vore eller blefve stadgadt, 1749 års reglemente i afseende å

frihetsårens antal för lappmarken ännu lända till efterrättelse. För

Jemtlands län utgjorde frihetsåren femton å tjugu enligt 1820 års afvittringsstadga

och för öfriga norrländska län med undantag af lappmarken

tjugufem å femtio enligt 1824 års afvittringsstadga, allt efter

det större eller mindre arbete, som för uppodlingen erfordrades, och

med vilkor att halfva räntan skulle erläggas, sedan tre fjerdedelar af

frihetstiden gått till ända.

Dessa för de med nybyggesanläggningar förenade mera betydande

odlings- och byggnadsarbeten gifna bestämmelser syntes enligt Domänstyrelsens

mening icke egna sig för tillämpning å ifrågavarande skogstorp

— hvilka utan skattläggning och mantalssättning kunde efter

skogstjenstemans besigtning såsom hittills af Domän styrelsen upplåtas

— i vidare mån än att torpen finge åtnjuta frihet från utlagor och

onera under den första upplåtelsetiden, hvilken enligt Styrelsens för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

menande ej borde öfverstiga tjugu år. Men innan förnyad upplåtelse

derefter skedde, syntes genom Domänstyrelsens försorg böra bestämmas

en viss årlig afgäld i förhållande till torpets storlek och beskaffenhet.

Odlings- och bygnadsskyldigheter vid nybyggena utgjordes jemlikt

derför i tillståndsresolution eller afvittringsutslag gift)a särskilda

föreskrifter årligen till viss myckenhet, så att hemmanet vid frihetsårens

slut gåfve en afkastning, motsvarande den, för hvilken det blifvjt

skattlagdt. Med tillämpning af denna grundsats syntes vid ifrågavarande

torpupplåtelser böra föreskrifvas, att torparen skulle årligen

fullgöra visst arbete för lägenhetens uppodling, så att densamma vid

första upplåtelsetidens slut innehölle en viss uppgifven areal uppodlad

och gödslad åker samt uppröjd äng af viss afkastning, vid äfventyr

att, derest föreskrifvet odlingsarbete icke vore fullgjordt vid hvarje

femårsperiods slut, torpet ansåges förverkadt och kunde till annan

öfverlåtas utan lösen eller ersättning åt förre innehafvaren för tilläfventyrs

utfördt arbete. Vid samma påföljd borde jemväl åligga torparen

att senast vid första femårsperiodens slut hafva uppfört stuga och ladugård

enligt ortens byggnadssätt samt husen derefter i godt stånd underhålla.

Ehuru af förut anförda skäl markupplåtelser under ständig besittningsrätt

under inga förhållanden vore tillrådliga, torde dock för att

erhålla dugligt och pålitligt folk till torpare vara nödigt att, såvidt

utan men för kronoparkerna kunde ske, bereda i viss mån tryggad besittning

af lägenheter, som torparne sjelfva upparbetade och bebygde. I

sådant afseende syntes, på sätt några af skogstjenstemännen förordat,

det böra tillförsäkras torpare, som befunnes hafva lägenheten väl uppodlat

och bebygt, dels att efter upplåtelsetidens slut mot faststäld afgäld

erhålla förnyad upplåtelse af torpet, dels att, i händelse innan

första upplåtelsetidens slut torparen blefve oförmögen att sina förpligtelser

fullgöra och af sådan anledning uppsades till afflyttning eller

ock doge, hans barn eller arfvingar, derest de funnes till torpare lämpliga,

egde torpet öfvertaga eller, om de ej ville eller kunde torpet

mottaga, berättigades öfverlåta detsamma åt annan, af Domänstyrelsen

godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som

kunde betingas.

Bland de föreskrifter i öfrigt rörande torpen och torparne, som

kunde vara erforderliga och, på sätt Riksdagens skrifvelse antydde,

borde öfverlemnas åt Domänstyrelsens bestämmande, vore, utom detaljbestämmelserna

rörande odlings-, byggnads- och arbetsskyldigheten,

de närmare vilkoren för besittningsrättens åtnjutande, i hvilket hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50.

seende vore att erinra, att, förutom underlåtenhet att fullgöra åtagna

skyldigheter, skogsåverkan, oloflig jagt eller annan olaglighet, vårdslöshet

med eld ute å marken, företagande af hvad som strede emot allmän

ordning m. m. måste, till förebyggande af intrång och olägenheter

för kronoparkerna, anses såsom giltiga anledningar till innehafvarnes

skiljande från torpen, äfvensom att, på det fråga om torpares

skiljande från lägenhet icke i hvarje särskilt fall skulle blifva beroende

på domstols pröfning med åtföljande tidsutdrägt och kostnader,

åt Domänstyrelsen borde förbehållas att, när till Domänstyrelsens

kännedom genom anmälan från skogstjenstemännen eller annan kommit,

att torpinnehafvare gjort sig skyldig till lagbrott eller förseelser af

sådan beskaffenhet, att Domänstyrelsen funne honom icke längre böra

å torpet bibehållas, derifrån låta uppsäga honom till afflyttning, dock

mot åtnjutande af i lag stadgad fardag, på det rådrum måtte lemnas

honom att skaffa sig utkomst å annan ort.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Domänstyrelsen,

med erinran att, då staten numera åsyftade att genom en omsorgsfull

skogsvård å kronoparkerna och dessas förökande genom markinköp

höja ej mindre statsskogarnes afkastning än äfven skogstillståndet inom

landet, det icke kunde vara lämpligt och ej heller af förhållandena i

öfrigt påkalladt att genom ett allmänt stadgande om markupplåtelse

å kronoparker uppmana till nya bosättningar å kronans skogar, såsom

i föregående århundradens nybyggesförfattningar skett, hemstält, att

Riksdagens framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd, än att

Domänstyrelsen, i likhet med hvad genom förberörda nådiga bref den

29 Oktober 1881 förut skett, måtte bemyndigas att i orter, der för

kronoparks vård och bevakning funnes gagneligt, upplåta på bestämd tid,

högst tjugu år, till skogstorp tjenliga, å kronopark befintliga lägenheter

under vissa af Styrelsen angifna vilkor.»

Sedan Departementschefen redogjort för de af Domänstyrelsen

sålunda föreslagna bestämmelser, yttrade Departementschefen vidare:

»Af den i ärendet åvägabragta utredning anser jag framgå, att

anordningar, genom hvilka odlingslägenheter å kronoparker upplätes

åt personer, som vore dugliga och villiga att å skogarne förrätta arbete

och utöfva tillsyn, under vissa förutsättningar skulle verka till gagn

ej mindre för skogsväsendet genom den tillgång till pålitliga skogsarbetare,

som på sådant sätt bereddes, än äfven för den arbetande

befolkningen, hvilken derigenom erhölle ökade tillfällen till fast bosättning.

Hvarken ur den ena eller den andra synpunkten synes mig

emellertid erforderligt eller önskligt, att upplåtelserna ske under egande
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

rätt eller under sådan fastare besittningsrätt som den, hvarunder krononybyggen

innehafvas. Förutom det att, på sätt Domänstyrelsen framhållit,

derigenom skulle förorsakas bestämda olägenheter för skogsväsendet

genom sönderstyckning af kronoparkerna, skulle uppnåendet

af det förstnämnda syftet med upplåtelserna, eller beredandet af tillgång

till skogsarbetare, i högst väsentlig mån äfventyras, då, äfven om förste

upplåtelsetagaren vore lämplig såsom sådan arbetare, ingen säkerhet

gåfves, att jemväl hans efterträdare i egande- eller besittningsrätten

innehade de derför erforderliga egenskaperna. Och hvad det andra

syftemålet beträffar, eller beredandet af ökade bosättningstillfällen åt

den lösa arbetarebefolkningen, bör åt upplåtelserna kunna gifvas sådan

form, att detta syfte på ett fullt tillfredsställande sätt befrämjas, utan

att derföre den med upplåtelserna afsedda nytta för skogsväsendet må

behöfva äfventyras. Ehuru Riksdagen icke bestämdt uttalat, under

hvilken form Riksdagen tänkt sig de ifrågavarande upplåtelserna, tager

jag dock, med stöd af hvad jag nu anfört, för gifvet, att Riksdagen

icke åsyftat, att upplåtelsetagarne skulle erhålla annan ställning än

såsom skogstorpare med i möjligaste mån tryggad besittningsrätt.

Den verkstälda utredningen har vidare ådagalagt, dels att tillgången

å odisponerade odlingslägenheter på kronoparkerna i andra län

än Norrbottens i allmänhet är ringa, dels att hufvudsakligen endast i

nämnda län svårighet mött att erhålla tillräckligt arbetsfolk för la-onoparkernas

skötsel. Vid sådant förhållande och då sålunda de med

upplåtelserna afsedda syftemål endast inom Norrbottens län i afsevärd

utsträckning kunna uppnås, synas mig ock de nu ifrågasatta åtgärderna

böra inskränkas till detta län. Som kronoparkerna i Norrbottens län

innehålla den betydliga ytvidden af 2,164,925 hektar, utgörande något

mer än hälften af hela landets kronoparksareal, varder, äfven med

nämnda inskränkning,Vlen föreliggande frågan för staten såsom skogsegare

af icke ringa betydelse.

Hvad beträffar de närmare bestämmelser, som böra lända till efterrättelse

vid upplåtelserna i fråga, lärer af hvad jag redan anfört framgå,

att upplåtelserna enligt min åsigt böra meddelas endast på vissa år,

hvilkas antal, icke öfverstigande tjugu, torde böra bestämmas af Domänstyrelsen

i förhållande till de med torpets uppodling förenade svårigheter,

det stenbrytningsarbete, som för ändamålet kan vara erforderligt,

o. s. v. I öfrigt böra vilkoren för upplåtelserna vara sådana, att å ena

sidan åt Domänstyrelsen inrymmes möjlighet att utan allt för stora

omgångar och tidsutdrägt få eu lägenhetsinnehafvare, som visat sig

vara till förfång för kronoparken eller som ej uppfyller de med upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

låtelsen förenade skyldigheter, skild från lägenheten, men att å andra

sidan ordentliga och lämpliga personer finna med sin fördel förenligt

att nedsätta sig såsom skogstorpare på kronoparkerna. Då de af

Domänstyrelsen föreslagna bestämmelser synas mig i det väsentliga

uppfylla de fordringar, som sålunda böra ställas på föreskrifterna i

ämnet, kan jag hufvudsakligen ansluta mig till desamma.

I ett afseende af vigt synes mig likväl ett tillägg till de föreslagna

bestämmelserna vara erforderligt. Enligt dessa skulle de förmåner, som

från skogsväsendets sida bereddes torparen, bestå deruti, att han från

kronoparken afgiftsfritt erhölle virke till torpets åbyggnader och hägnader

äfvensom vedbrand samt att han under vissa frihetsår finge utan

afgäld bruka torpet samt åtnjuta frihet från utlagor. Det synes mig likväl

kunna betviflas, huruvida bosättningar å de ifrågavarande odlingslägenheterna

i afsevärd omfattning skola kunna komma till stånd, derest

understödet från det allmännas sida inskränkes till det nyssnämnda.

Man lärer väl nemligen få antaga, att de personer, hvilka kunna tänkas

villiga att söka sin utkomst genom upprödjande af mark i dessa

aflägsna bygder, i de allra flesta fall sakna annat kapital än sin arbetskraft.

Äfven om byggnadsvirke erhölles afgiftsfritt, skulle de derföre

enligt regeln sakna utväg att bestrida öfriga med den första bosättningen

förenade kostnader. Om det ur förut angifna synpunkter anses

önskvärd!, att en stam af skogstorpare varder till finnandes å kronans

skogar i Norrbotten, är det sålunda, enligt min mening, nödvändigt, att

staten träder emellan med direkt understöd i form af byggnadshjelp. Denna

byggnadshjelp bör icke lemnas såsom lån, hvilket torparne säkerligen vore

ur stånd att återgälda, utan såsom understöd utan återbetalningsskyldighet

och torde lämpligen kunna fixeras till ett för hvarje upplåtelse lika

belopp, motsvarande omkring halfva beloppet af den kontanta kostnad,

som minst kan anses erforderlig för uppförandet af byggnader af

så enkel beskaffenhet som de ifrågavarande. Jag har tänkt mig denna

byggnadshjelp böra bestämmas till 500 kronor. Till gengäld bör upplåtelsetagaren

förpligtas att, derest han af en eller annan anledning

varder skild från lägenheten, afstå densamma till statsverket utan anspråk

på någon som helst ersättning för å lägenheten nedlagd byggnads-

och odlingskostnad. Det sålunda erhållna understödet kan förutsättas

komma att för torparen verka som en maning att iakttaga ett

sådant uppförande, att han icke genom att skiljas från torpet går i

mistning af den vunna förmånen.

Att statsmedel för ändamålet användas, synes mig i första rum
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

met ega sitt berättigande uti den nytta för skogsväsendet, som med

torpupplåtelserna är afsedd, men derjemte bör icke förbises, att dessa

upplåtelser komma att i sin mån bidraga till odlingens utbredande i en

aflägsen del af vårt land samt att staten i andra fall icke ansett för

sig främmande att med direkta understöd främja likartade ändamål.

För att nu endast nämna ett exempel, erinrar jag derom, att enligt gällande

bestämmelser skiftesdelegare, som förpligtats utflytta sina åbyggnader,

af allmänna medel erhåller visst bidrag för ersättande af kostnaderna

lör husflyttningen.

Någon beräkning angående beloppet af de medel, som uti ifrågavarande

afseende må komma att årligen utbetalas, låter sig ännu icke

uppställa. Antagligen blir emellertid beloppet åtminstone under de

första åren icke så betydligt, att särskild!; anslag må behöfva för ändamålet

äskas, utan torde erforderliga medel böra förskjutas af Statskontoret

för att derefter anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Vid valet af de odlingslägenheter, som kunna ifrågakomma att

upplåtas åt enskilde, ligger naturligtvis vigt derpå, att marken utan

allt för stora kostnader kan afdikas äfvensom att belägenheten är sådan,

att det omgifvande området åt kronoparken erbjuder lägenhetsinneliafvaren

någorlunda tillräcklig arbetsförtjenst. För att under de tider,

då sådan derstädes icke står att erhålla, lägenhetsinnehafvaren icke

må sakna tillfälle att utöfver den säkerligen i de flesta fall mycket

sparsamma af kastningen af lägenheten förvärfva något ytterligare bidrag

till sitt uppehälle, är vidare önskligt, att de upplåtna lägenheterna

ligga i närheten af de naturliga vattenvägarne eller den redan bebygda

trakten likasom att, der sådant låter sig göra, flera dylika skogstorp

förläggas i en och samma trakt.

Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen

tillstyrkt, föreslå Riksdagen att medgifva, att å kronoparker

i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga lägenheter "må,

der det för kronoparkens vård och bevakning finnes vara gagneligt,

af Domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas

till odling och bebyggande åt personer, som ega god fräjd och

äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga, under följande

vilkor, nemligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrant

beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Åfd. 31 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

utsyning- behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt,

öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,

det senare dock endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen må utan afgäld till kronan

bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet

dels att i enlighet med de föreskrifter, som af Domänstyrelsen

vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten, dels att

inom det område af kronoparken, som varder honom anvisadt, utöfva

tillsyn och bevakning, dels ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjensteman

och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga

arbeten;

att, sedan af Domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet

uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett

kontant belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i

händelse han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild,

afstå densamma utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt

byggnads- och odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom Domänstyrelsens försorgskall,

i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss

årlig afgäld att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af Domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat

och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot faststäld afgäld

erhålla förnyad upplåtelse å torpet, samt att, derest torpare, som

finnes hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens

utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpligtelser,

hans barn eller arfvingar, derest de finnas till torpare lämpliga,

må ega att med Domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om

de ej vilja eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan

af Domänstyrelsen godkänd person mot den godtgörelse för å torpet

nedlagdt arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af

Domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, derest Domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldig

till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld eller att han

företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,

ändock han derför icke lagföres, eller att han underlåtit att fullgöra

åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter,

på Domänstyrelsen må ankomma att uppsäga honom till afflyttning

från torpet med rätt för torparen att åtnjuta laga fardag;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen

och torparne må af Domänstyrelsen meddelas.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1891:60 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slög enheter å kronoparker i Norrbottens län samt väckt motion om anslag tillb s. 1 i texten