Sök i Ratio Lex

Angående en väganläggning mellan Wistträsk oeh Glömmer sträsk

1891-03-20 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:52, Angående en väganläggning mellan Wistträsk oeh Glömmer sträsk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

1

N:o 52.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående en väganläggning

mellan Wistträsk oeh Glömmer sträsk; gifven

Stockholms slott den 20 Mars 1891.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva

att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade medel anslag

må till den i statsrådsprotokollet omförmälda väganläggningen mellan

Wistträsk och Gflommersträsk kunna anvisas utan iakttagande af det för

vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor att statsbidraget

icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för

väganläggningen beräknade kostnaden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Biksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Åfä. 33 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

mars 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkeriiielm,

Östergren,

Groll och

Wikblad.

Departementschefen, statsrådet Groll anförde derefter:

»Uti underdånig skrifvelse af den 10 november 1890 har Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län anfört, att genom

det under den senare mansåldern inom nämnda län bedrifna vägarbetet,

omfattande omkring ett hundra svenska mil, behofvet af utfartsvägar

till kusten från de jemförelsevis tätare befolkade dalgångarne omkring

länets hufvudfloder blifvit nödtorftigt tillgodosedt, ehuru flere dylika så

kallade perpendikulära vägar, med vinkelrät riktning mot kusten, ännu

återstode att anlägga; att behofvet af dylika slags vägar, hvilka afsåge

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

3

befrämjandet af deri för befolkningen nödiga tillförseln och afsättningen

af landets produkter i den riktning terrängen anvisade och hvilka

naturligen bort i första rummet fullbordas, säkerligen jemväl för framtiden

komme att med befolkningens egna krafter fyllas, huru tryckande

den ständigt ökade vägbördan till följd af befolkningens gleshet än

blefve; att deremot krafter och medel icke räckt till att åvägabringa

de tvärvägar, som för den allmänna samfärdseln från den ena floddalen

till den andra varit och vore af nöden, i följd hvaraf länet ännu saknade

alla vägförbindelser tvärs öfver landet parallela med kusten, om

man bortsåge från den stora kustvägen, länets äldsta och länge dess

enda väg, hvilken tillkommit såsom den oumbärliga landväga förbindelsen

med Finland; att samfärdseln mellan orter belägna inne i länets olika

dalgångar derför måste ske på det sätt, att den utfartsväg, som från

en dalgång funnes, först måste begagnas för att uppnå kustvägen,

hvilken derefter följdes till dess den skures af den andra dalgången med

den deri befintliga väg, hvilken åter i alldeles motsatt riktning mot den

förstnämnda slutligen ledde till målet, i följd hvaraf denna samfärdsel

sålunda nödgades tillryggalägga en vägsträcka, som ofta vore flerdubbelt

längre än det rätliniga afst.åndet mellan ändpunkterne; att behofvet af

förbindelser tvärs öfver land eller så kallade tvärvägar emellan de bebyggda

orterna inom länet länge gjort sig gällande, men att bristen

på tillräckliga medel och på bofast befolkning på de stora skogstrakter,

som utgjorde vattendelare emellan floderna och vanligen utgjordes af

kronans marker, hittills ställt oöfvervinnerliga hinder för åvägabringande

af dessa saknade vägar; att, då någon ändring i dessa förhållanden icke

på mycket lång tid syntes vara att förvänta, Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande

ansåge sig böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning

denna angelägenhet samt anhålla att Eders Kongl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för att den vigtigaste delen af den mest behöfliga

tvärvägen, nemligen en landsväg från Wistträsk i Elfsby socken till

Glommersträsk by i Arvidsjaurs socken, måtte af staten bringas till utförande

genom anvisande af nödigt anslag till dess anläggning och

jemväl till dess underhåll, intilldess detta senare framdeles kunde varda

på vederbörande väghållningsskyldige fördeladt.

Vid Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes skrifvelse är fogad,

förutom andra handlingar, en af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskorpsen

Th. Idelleberg upprättad, af kaptenen, distriktsingeniören

C. A. Flusberg granskad plan för det ifrågasatta vägförslaget, hvilket

af Idelleberg beräknats kosta 236,600 kronor men af Husberg ansetts

kunna utföras för 223,856 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Till stöd för berörda framställning har Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

framhållit, att genom anläggningen af denna väg skulle

vinnas dels en inre förbindelseväg på fyra till nio mils afstånd från

kusten emellan Råneå, Luleå, Piteå, Åby, Byske och Skellefteå floddalar,

dels eu sammanhängande tvärförbindelse mellan Jemkande, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län, eller från Storsjöns och Indalselfvens

dalgångar till alla, nordligare belägna dalgångar upp till

Råneåelfvens dalgång, sedan en ifrågasatt väganläggning öfver Malå

eller Norsjö till Ruskträsk vid Vindelelfven, såsom fortsättning på ofvan

omförmäJda väg, jemväl blifvit fullbordad. En ny landsväg vore nemligen

under år 1890 bruten mellan Elfsbyn och Öfver-Luleå (Boden)

samt fullbordad norr om sistnämnda punkt till Hundsjön, hvarifrån en

sträcka af allenast 1,6 mil återstode att anlägga till Öfverstbyn vid

Råneå eif, hvilket sistnämnda vägstycke komme att utföras af vederbörande

intressenter sa snart erforderliga förberedelser derför hunnit

afslutas och sedvanligt statsbidrag blifvit derför beviljadt. Likaledes

funnes nyanlagd väg från Elfsbyn till Wistträsk by, omkring 2 mil, hvadan

den nybyggnad,, som för den ifrågasatta vägförbindelsens fullbordande

erfordrades, utgjordes af den 8,62 mil långa vägsträckan mellan Wistträsk

och Glommersträsk öfver byarne och hemmanen Forss, Nattberget,

Grundsel, Holmträsk, Granliden, Lindåsen, Gråträsk, Siksjön, Näfverliden,

Lappträskheden och Lappträsk, hvilken väg komme att skäras af

följande fem landsvägar, nemligen: af Skellefteå—Arvidsjaurs vägen vid

Glommersträsk; af vägen från Piteå stad samt vägen från Byske till

Arvidsjaur vid Siksjön, der sistnämnda väg vore ämnad ätt utmynna i

stället för vid Risnabben; af blifvande förlängning af Lillpitevägen öfver

Persbergs järnvägsstation samt Kolerträsk till Lomträsk och Muskusselet

vid Lindåsen; af blifvande väg till Arvidsjaur från Elfsbyn vid

Grundsel, samt af Piteå—Elfsby-vägen. Den nya vägen skulle alltså

snart komma att erhålla fem utfartsvägar till kusten och norra stambanan.

Medelst de vägar, som funnes, skulle den genast öppna beqväm

samfärdsel från de vidsträckta landsdelar, den genomginge, till

afsättningsorterna, på samma gång den på lämpligaste sätt sammanknote

de mot kusten gående utfartsvägarna sins emellan till ett sammanhängande

vägnät, som underlättade nya länkars anknytning dertill och

väl motsvarade rörelsens nuvarande och blifvande behof. För fullbordandet

af hela den omförmälda vägförbindelsen genom Norrland mellan

Östersund och Råneå erfordrades, utom anläggning af den nu ifrågasatta

vägen mellan Wistträsk och Glommersträsk och vägen mellan

Hundsjön och Öfverstbyn, byggande af landsväg från Glommersträsk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

o

till Ruskträsk vid Vindelelfven, hvilken sistnämnda väg, om den framfördes

i gen aste riktning öfver Malå kyrkoplats, skulle få en längd af

9 mil, deraf den inom Norrbottens län fallande delen, hållande i längd

1.7 mil, antagligen komme att af vederbörande intressenter byggas och

underhållas, vare sig öfver Sandträsk, Sandfors m. m. eller ock öfver

Gallijaur. Från Ruskträsk till Wormsele följdes den nya Sorselevägen

1,3 mil och då vägdelen mellan Wormsele och Malå, hållande i längd

3.7 mil, äfven torde komma att af intressenterna bekostas, sjmtes staten

för hela den inre vägliniens åvägabringande endast behöfva utöfver den

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna vägen Wistträsk—

Glommersträsk öfvertaga två till tre mils väganläggning norr om Malå.

Med erinran, att behofvet af tvärvägar inom länet grundade sig på

landets topografiska beskaffenhet och stora utsträckning, i det att landet

vore afdeladt i skarpt begränsade parallela dalgångar omkring hufvudfloderna,

längs hvilka bosättningen af ålder fortgått, under det att de

mellanliggande stora bergssträckorna och öde skogsmarkerna endast

här och der hyste några bebyggare af enstaka hemman eller små skogsbyar,

samt att hvarje dalgångs befolkning i regel icke komme i beröring

med sidogrannarne, utan bildade liksom ett samhälle för sig,

öfverlemna,dt åt sig sjelft och hänvisadt till de krafter och tillgångar,

som funnes inom dess trånga gränser, anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vidare att i en landsdel, sådan som Norrbotten, hvars i

många hänseenden rika naturtillgångar icke kunde tillgodogöras i

följd af saknad på arbetskrafter och tillräcklig befolkning, svårigheten

att med angränsande orter beqvämt utbyta produkter och arbetskrafter

verkade mera hämmande än annorstädes. Äfven för att tillgodogöra

de tillfällen till näring och förvärf, som redan funnes, och

för att underlätta och trygga de industrier, som genom stambanans

och Gellivara jernvägs fullbordan skulle uppstå, erfordrades nödvändigt

tvärförbindelser inom länet. Ehuru kommunikationerna i främsta

rummet kunde anses ega sin egentliga betydelse såsom medel att

befrämja materiel förkofran, borde deras verkan på befolkningens höjande

i andligt hänseende icke förbises. Ett isoleradt läge alstrade

lätt hos befolkningen ensidighet och bristande företagsamhet. Inom

länet ofta förekommande afstånd af fem till tio mil väglös obygd

till kyrka och folkskola kunde icke alltid undgå att bibehålla eu del

af befolkningen i en högre grad af okunnighet och råhet än hvad

fallet vore i trakter, där bättre samfärdsmedel och mindre afstånd förefunnes.

Såväl den ena som den andra hänsynen funne Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande böra mana staten att, der ortens egna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 52.

medel vore för ringa, vidtaga verksamma åtgärder för att afhjelpa de

menligaste bristerna.

Efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl påpekat

nu ifrågavarande vägförbindelses betydelse för rikets försvar, erinrar

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derom, att för liknande ändamål

väganläggningar genom statens försorg blifvit i andra delar af

landet utförda och jämväl till en tid underhållna, såsom mellan Vermland

och Vesterdalarne, mellan Osterdalarne och Helsingland samt i

synnerhet den så kallade Kårbölevägen inom sistnämnda provins, hvilken

väg öppnat eu gen förbindelse från Vermland och Dalarne till

Jemtland och Östersund samt medfört en delvis storartad uppodling och''

höjning af de landsorter, densamma genomlöpte.

Något annat sätt för vägens bringande till stånd än det nu

ifrågasatta anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke förefinnas,

enär odlingen icke nått den styrka och befolkningen icke den

täthet att denna kunde förmås att frivilligt åtaga sig eller uthärda

tyngden af vägens anläggning och underhåll. Befolkningen i de socknar,

denna väg skulle komma att genomlöpa, vore visserligen jemförelsevis

betydlig, enär Piteå socken vid 1890 års mantalsskrifning

egde 15,134 invånare, Elfsbyns socken 3,636 och Arvidsjaurs 3,877

och alla tre socknarne tillsammans sålunda 22,647 invånare, hvilka

bodde på en yta af 109,279 qvadratnymil, deraf 31,393 qvadratmil i

Piteå socken, 16,843 qvadratmil i Elfsby socken och 60,9! qvadratmil

i Arvidsjaurs socken, hvartill komme sålda öfverloppsmarker i Piteå

och Elfsby socknar 0,133 qvadratmil. Denna befolkning hade för närvarande

att underhålla 36,i mil allmänna vägar utom betydliga enskilda

vägar, hvilken underhållsskyldighet komme att betydligt ökas

af de under arbete varande allmänna vägarne. Men af dessa stora

ytvidder egde eller brukade befolkningen endast den mindre delen,

nemligen 45,96 qvadratmil, under det att kronan behållit den vida öfvervägande

anparten, nemligen 63,3! qvadratmil, i form af kronoparker

eller annan kronojord, som icke finge odlas eller befolkas och hvars

afkastning gånge till statskassan för att användas till rikets gemensamma

statsutgifter. I nära öfverensstämmelse med det ofvan angifna

förhållandet mellan vidderna af kronans och enskildes egendom stode

äfven procenttalen af de väglängder, som folie inom kronans och enskildes

egor, ithy att af hela den nu ifrågasatta väglängden, 8,62 mil,

5,08 mil komme att ligga på kronans och 3,54 mil på enskildes mark

eller i jemna tal 59 procent på kronans och 41 procent på enskildes

område. De vägbyggnadsskyldige i de socknar, vägen genomlöpte,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

7

hade jemväl å kommunalstämmor, enligt hvad bifogade protokoll utvisade,

förklarat sig ovilliga eller urståndsätta att bygga och underhålla

ifrågavarande väg, enär densamma till största delen sträckte sig

öfver kronans mark och således i öfvervägande grad lände kronan till

nytta. Inom Arvidsjaurs socken, hvarest mer än halfva väglängden

eller 4,78 mil folie, hade de vägbyggnadsskyldige likväl förklarat, att

de, derest staten skulle åtaga sig att framdeles underhålla vägande på

kronans marker, vore villige att bekosta underhållet jemväl af den

ifrågasatta tvärvägen till den del, densamma vore belägen på enskildes

egor inom socknen, samt att de äfven möjligen skulle åtaga sig att

''bygga vägen mot erhållandet af hela den beräknade kostnadssumman.

De närmast vägen varande intressenter och byalag, hvilka inom en mils

afstånd på hvarje sida om väglinien tillsammans blott utgjorde 1,847

invånare, egande eller brukande 123Ae mantal jord, hade vid sammanträden

inför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalat, att de visserligen

lifligt önskade denna vägs anläggning, men nödgades motsätta

sig allt åläggande för dem att bryta och underhålla densamma, åtminstone

intilldess kronan genom förändrad lagstiftning angående

grunderna för vägunderhållet komme att lika med öfriga jordegare

deltaga i vägbördan för sina vidsträckta skogsmarker och öfriga lägenheter,

efter genomförande af hvilken grund de gerna ville åtaga sig

underhållet af nyssnämnda väg.

De anmärkningar de vägbyggnadsskyldige sålunda framstält mot

byggnads- och underhållsskyldigheten af denna väg syntes i flera afseenden

icke sakna berättigande. Att Norrbottens befolkning måste

vara och än mera i framtiden blifva mera betungad med vägunderhållskostnaden

än andra rikets inbyggare framginge nemligen redan af det

förhållandet att länets folkmängd, som utgjorde ‘As af rikets, måste

anlägga och underhålla vägnätet å V* af rikets areal, hvilket vägnät nu

omfattade omkring 170 mil allmänna vägar. Då stora brister i detta

vägnät återstode att fylla, syntes deraf såväl att bördan redan vore

mycket tung som ock att den i längden måste blifva omöjlig att bära,

derest vägnätet hastigt, i mån af behofvet, skulle utvecklas utan understöd

från staten. Det kunde derjemte icke förnekas att befolkningen

i Norrbotten, trots länets jemförelsevis rika odlingstillfällen och ymniga

näringskällor, likväl arbetade under ogynsammare vilkor än befolkningen

i det öfriga riket, enär, utom de ökade svårigheterna, som ett

hardt klimat och en karg natur uppstälde, befolkningen i Norrbotten

trycktes af den undantagsställning, länet intoge i afseende på kronans

dervarande jordegendom, hvilken omfattade större delen af länets yta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

och bibehölles såsom öde skogsmarker, hvilka hvarken tillförde orten

direkta inkomster, oberäknadt export och arbetsförtjenst för enskilde,

eller deltoge i någon kommunalbeskattning och särskildt icke uti väghållet,

hvarigenom den fåtaliga befolkningen bringades att utan bidrag

af den störste jordegaren inom kommunen fylla kommunalbehofven

m. in. samt att underhålla alla vägar, jemväl öfver kronans

mark, hvilken i de socknar, hvarom här vore fråga, uppginge till

nära etthundra femtio procent mot de enskilde tillhöriga marker.

Genom befintligheten af dessa skogsmarker blefve obestridligen utstånden

och derigenom vägbehofven för de odlade bygderna större, befolkningstätheten

ringare och skattetalen mindre samt i följd häraf beskattningen

i allmänhet i alla afseenden större än hvad fallet vore i andra

landsdelar, hvarest befolkningen egde och brukade största delen af jorden

samt sjelf njöte hela dess afkastning. Vägbördan förökades inom

länet på det känbaraste jemväl till följd deraf, att de väghållningsskyldige

oftast bodde på stora afstånd, ibland ända till fem å tio mil

från sina vägskiften, till hvilka de vanligen saknade bruten väg att

begagna vid färderna i och för väglagningsarbetena.

Vid öfvervägande af alla nu anförda omständigheter framstode det

såsom ostridigt att det vore såväl med rättvisa som med statens sanna

fördel mest förenligt, att kronan ensam bekostade anläggningen och

tills vidare äfven underhållet af denna tvärväg. Det kunde nämligen

icke anses statsekonomiskt riktigt att med särskilda bördor belasta den

befolkning, som förut lefde under ogynsamma förhållanden, men på

hvars arbete och kraft det berodde, huruvida de största odlingstillfällena

för rikets jordbruksnäring snart skulle kunna vinnas för kulturen. A

andra sidan skulle det blifva vida mer betungande för staten att antaga

det af en del väghållnings skyldige uppstäda vilkoret angående en sådan

likställighet i väghållningsskyldigheten, som rådde mellan olika härad

eller mellan stad och land, att nemligen hvardera egaren underhölle

väg på sin mark, vid hvilket förhållande kronan efter tvärvägens fullbordan

genast skulle få en väglängd af nära 27 mil att underhålla endast

uti ofvan omförmälda ''tre socknar.

Med erinran, att enligt det upprättade kostnadsförslaget anläggningen

af den ifrågasatta vägen beräknats att för grusad vägbana och

med enkla träbroar kosta 223,860 kronor, har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, enär vägen skulle framgå i den trakt, der grustillgången

vore knapp och gruset af dålig beskaffenhet, ifrågasatt att

vägbanan borde grusas med makadam eller slagen sten, hvarigenom

kostnaden skulle ökas till 326,700 kronor. Derest vägen skulle vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 52.

anläggningen fullständigt makadamiseras och tillpacka^, borde sistnämnda

kostnad förhöjas med det belopp, som erfordrades för inköp och drift

af en ångvält, hvilken samtidigt kunde användas såsom landsvägslokomotiv.

Det kunde dessutom ifrågasättas, huruvida icke det vore ekonomiskt

fördelaktigt att genast vid anläggningen utföra alla broar med

jern- eller stålkonstruktioner, hvilka i förslaget vore förutsätta att ersätta

de föreslagna träbroarne, först sedan dessa blifvit otjenstbara.

Derest tvärvägens byggande på statsverkets bekostnad skulle komma

att beslutas, syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämpligen kunna

bemyndigas att genom distriktstjenstemännen öfvervaka arbetet, men,

om hinder deremot skulle anses möta, kunde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

undfå nådigt uppdrag att genom sakkunnig arbetschef

öfvervaka anläggningen. På liknande sätt kunde jemväl underhållsarbetet

ordnas, nemligen medelst entreprenader, som inom länet vore

vanliga, och hvilka i laga ordning borde öfvervakas af kronobetjeningen

men ställas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll och

tekniska öfverinseende.

Hvad anginge kostnaden för underhållet af omförmälda väg såsom

makadamiserad, mötte visserligen stor svårighet att med full visshet

uppgifva densamma, men med ledning af den erfarenhet, som inom

länet vunnits rörande dylik kostnad vid vägar, som underhållits på

entreprenad, syntes med betryggande säkerhet kunna uppgifvas de gränser,

inom hvilka denna kostnad i vanligt fall komme att hålla sig.

Likasom på länets öfriga vägar komme äfven på denna att framgå en

jemförelsevis ringa och föga tung trafik. På hela dess underhåll vintertid

behöfde icke någon nämnvärd kostnad i regel läggas förrän orten

blifvit tätare bebygd och trafiken lifligare, då detta underhåll kunde

öfvertagas af de väghållningsskyldige. På flera af länets nybygga vägar

med ringa rörelse bestode vinterväghållet endast deri, att vägbanan

uppspårades på det sätt, att efter och under hvarje snöfall vägen af

entreprenörer kördes med häst och åkdon två till tre gånger fram och

åter. Trafiken uppehölle sedan sjelf en oklanderlig vägbana, hvars egentliga

fel vore dess otillräckliga bredd, hvilken olägenhet dock saknade

större betydelse, så länge möten vore sällsynta. Det vore således

egentligen endast kostnaden för vägunderhållet, när mark vore bar,

som det här vore fråga om. Dylik kostnad för år för vägar med motsvarande

eller större trafik, än tvärvägens, hvilka på senare åren för

häradenas gemensamma bekostnad flerestädes på entreprenad underhållits,

hade vexlat mellan 500 kronor och 900 kronor för mil. Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig på grund deraf kunna

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afl. 33 Käft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

uppgifva att årliga underhållskostnaden för en makadamiserad vägbana

med jernbroar och ångvält uppginge till omkring 500 kronor för mil

och icke komme att öfverstiga 1,000 kronor under normala förhållanden.

Med stöd af hvad sålunda anförts har Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande

hemstält, att Älders Kongl. Maj:t täcktes bereda nödigt

statsanslag så väl för byggandet af meranämnda landsvägsförbindelse

mellan Wistträsks by i Elfsby socken till Glommersträsks by i Arvidsjaurs

socken som ock för samma vägs underhåll, intill dess detsamma

kunde varda i laga ordning på de väghållningsskyldige fördeladt.

Till följd af erhållen nådig remiss å förevarande framställning har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 24 nästlidne Februari yttrat sig

i ärendet och dervid förmält att, då vid granskning af planen någon

väsentligare anmärkning icke blifvit gjord, styrelsen ansåge densamma

kunna till fastställelse förordas; dock ville styrelsen vid kostnadsförslaget,

hvars slutsumma såsom redan nämnts af Helleberg beräknats till 236,600

kronor men af Husberg nedsatts till 223,850 kronor, erinra, att Husbergs

förslag, rättadt till 236,700 kronor, borde med hänsyn till de öde trakter,

vägen skulle genomgå, läggas till grund för beräkningen, men att

denna summa borde af uppgifna anledningar samt under förutsättning

att virke erhölles kostnadsfritt från statens skogar minskas med 14,600

kronor eller till 222,100 kronor, dervid någon ersättning för den kronan

tillhöriga jord, som skulle för vägarbetet erfordras, icke upptagits i beräkningen.

Sedan styrelsen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

yttrande att vägförbindelsen mellan Östersund och Råneå

skulle genom de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifna

vägarne fullbordas, upplyst dels att en ännu felande direkt förbindelse

mellan Elgsjö och Brattfors (omkring 6,5 nymil) i Vesterbottens län

skulle förkorta vägen med omkring 4,3 nymil, dels ock att förbindelsen

mellan Vindelelfvens dalgång och Glommersträsk möjligen kunde med

mindre svårighet ordnas öfver Norsjö och Jörn än öfver Malå, har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig instämma med Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande beträffande så väl vägens blifvande gagn förde

orter, som den skulle genomgå och förbinda, som dess vigt för

rikets försvar, liksom styrelsen ock ansåge ringa utsigt förefinnas att

få vägen byggd och äfven tills vidare underhållen annat än på statens

bekostnad och genom dess försorg. Vidkommande vägbanans makadamisering

och anskaffande för sådant ändamål af en ångvält ansåge

styrelsen, då en jemförelsevis ringa och föga tung trafik å denna väg

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

11

vore att emotse, icke tillräckliga skäl liärför finnas, helst underhållskostnaden

icke derigenom skulle väsentligen minskas, men anläggningen

enligt förslaget ökas med beräknade 90,100 kronor, förutom inköpet

af icke blott en, utan åtminstone två ångvältar till pris af omkring

18,000 kronor. Derjemte hölle styrelsen före, att det åtminstone för

den närmaste framtiden vore onödigt att i dessa skogsrika trakter utföra

broarne med öfverbyggnad af annat materiel än af trä.

Med anledning af hvad i ärendet förekommit har styrelsen hemstält:

att till ifrågavarande vägbyggnad mellan Wistträsk och Glommersträsk

måtte, under förutsättning att virke kostnadsfritt finge hemtas å

statens skogar, anvisas hela byggnadskostnaden 222,100 kronor, på

sätt styrelsen här ofvan beräknat densamma, hvithet belopp dock, derest

nyssnämnda förutsättning icke godkändes, ökades till 225,600 kronor;

att planen måtte af Eders Kongl. Maj:t fastställas till efterrättelse vid

arbetets utförande; att arbetet måtte i sin helhet eller delvis få af styrelsen

utbjudas till entreprenad på sätt Eders Kongl. Majrts nådiga

kungörelse den 10 maj 1889 angående tillämpning under viss tid af

förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende

föreskrefve; samt att arbetets utförande måtte få af styrelsen

kontrolleras genom dertill af styrelsen förordnad tjensteman eller officer

vid väg- och vattenbyggnadskorpsen mot den särskilda ersättning af

byggnadsmedlen, som styrelsen bestämde.

I fråga om underhållet af vägen har styrelsen föreslagit, ätande

väghållningsskyldige måtte åläggas verkställa sådant arbete, som derför

erfordras under vintertid, men att öfrigt underhåll, då marken vore bar,

finge tills vidare under en tid af tio år utföras genom entreprenör och

bekostas af staten, och att härför måtte förslagsvis beräknas ett belopp

af 4,000 kronor för år. Sedan denna tid förlidit, borde det ankomma

på Eders Kongl. Maj:ts ytterligare nådiga pröfning, huru med vägunderhållet

skulle förfaras.

Chefen för generalstaben, som derefter undfått nådig befallning att

yttra sig i ärendet, har uti afgifvet utlåtande af den 5 innevarande

månad erinrat att han i en föregående underdånig skrifvelse framhållit,

att byggandet af väg mellan Wistträsk och Glommersträsk inom den

närmaste framtiden vore vilkoret för ett ordnadt försvar af Sveriges

landgräns; att inga utsigter för den närmaste framtiden förefunnes, att

berörda vägförbindelse skulle genom invånarnes i orten medverkan

komma till stånd, då alla sträfvanden från deras sida ännu eu tid

bortåt måste gå ut på att längs elfdalarne anlägga vägar för att bereda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition No 52,

tillförsel åt invånarne i det inre landet; att nämnda väg så mycket

heldre borde byggas genom statens försorg, som den droges genom

en trakt, visserligen i första hand utom den blifvande krigsorten, men

dit händelserna dock kunde föra de kämpande härafdelningarne; att omförmälda

nya väg icke skulle vara utan betydelse för den borgerliga

samfärdseln och för befordrandet af landets utveckling, då den komme

att skära ej mindre än fem vägar, som ledde till kusten; att ifrågavarande

väg borde grusas med makadam, då tillgång på godt grus ej

funnes, och att för dess packning måtte användas ångvältar, så beskaffade,

att de skulle kunna vid behof begagnas såsom landsvägslokomotiv

för intendenturens behof.

Förenämnda, af chefen för generalstaben ur försvarets synpunkt

redan anförda skäl för byggande af ifrågavarande väg hade dag från

dag alltmera gjort sig gällande. Under de senare åren hade nemligen

arbetena med norra stambanans fortsättning raskt skridit framåt och

den tidpunkt närmade sig hastigt, då nämnda bana skulle uppnå Lule

eif. Härigenom uppfylldes ett af vilkoren för att vi skulle kunna på

ett verksamt sätt uppträda till försvar för rikets norra landsdelar, men

utan en inre,. i jern vägens riktning löpande landsvägsförbindelse blefve

det icke möjligt att kunna draga fullt gagn af nämnda bana. Med

endast en landsväg och denna dertill löpande nära kusten, der den

blefve utsatt för fiendens afbrytningsförsök, blefve det nemligen icke

möjligt för oss hvarken att kunna i dessa nordliga trakter uppträda

med den styrka, som förhållandena kunde påfordra, eller att operera

med den frihet pcb kraft, som vore ett alldeles oeftergifligt vilkor för,

att vår krigsföring skulle hafva utsigt att krönas med framgång. Det

vore i öfrigt tydligt, att norra stambanans framdragande till Boden icke

kunde ersätta behofvet af en inre landsvägsförbindelse, då en jernväg

icke annat än i ringa man medgåfve trupprörelser, hvarförutom erfarenheten

från senare krig visat huru lätt jernvägår utsattes för att under

kortare eller längre tid blifva afbrutna. Möjlighet måste då förefinnas

att det oaktadt kunna upprätthålla förbindelse med egen operationsbas.

Chefen för generalstaben ansåge sig derföre böra på det lifligaste framhålla

vigten af att den ifrågasatta vägbyggnaden så fort som möjligt

blefve verklighet. I en föregående skrifvelse hade chefen visserligen

föreslagit att vägen skulle från Glommersträsk sträcka sig öfver Högbränna,

Svanträsk, Hemberget, Risnabben, Häraliden och Granberg till

Heden å vägen Wistträsk—Elfbyn eller vester om Karsträsk ut på nämnda

väg; men då, på sätt Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande visat,

eu dylik sträckning af vägen skulle både ur ekonomisk och teknisk

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

13

synpunkt vara mindre fördelaktig än den nu föreslagna, ansåge sig

chefen böra förorda att vägen framdroges på sätt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit.

Med anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört

emot vägens föreslagna gripning med makadam erinrar chefen för

generalstaben, att nämnda styrelse icke synts hafva gjort sig fullt reda

för hvilka fordringar måste ställas på en landsväg, som skulle användas

som etapplinie. För att framföra endast proviant och furage för en

fördelning behöfdes dagligen öfver 100 fordon. Dessutom måste ammunition,

sjukvårds- och beklädnadsmateriel m. m. framföras till arméen;

hvarjemte de från densamma tömda vagnarne, medförande sårade, sjuka

och obrukbar materiel af alla slag, måste återföras. Derjemte komme

truppafdelningar tidtals att framsändas till hären och fångtransporter

att afgå från densamma. Detta allt förutsatte att den landsväg, hvilken,

såsom den ifrågavarande, skulle tjenstgöra såsom enkel etapplinie och

således upptaga såväl tillförseln till som återförseln från trupperna,

måste byggas så, att den kunde fylla alla de berättigade anspråk,

som stäldes på en fullgod väg. '' Ihågkommas borde ock att vägen,

sedan den en tid bortåt användts såsom etapplinie, äfven måste vara i

det skick, att de svenska trupper, som befunne sig i Norrbotten, i

händelse af behof, kunde draga sig tillbaka å samma väg, hvilket näppeligen

torde låta sig göra, om vägen grusades med det dåliga grus,

som till vägens byggande stode till buds. Derest vägen grusades med

makadam, syntes äfven den fördel kunna beredas befolkningen i denna

del af landet, att tåg om fem vagnar, dragna af ångvältarne använda

såsom landsvägslokomoliv, skulle tidtals kunna framföras å vägen redan

under fredliga förhållanden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har chefen för generalstaben

hemstält: att Eders Kongl. Maj:t måtte aflåta nådig proposition

till Riksdagen om anläggande af landsväg mellan Glommersträsk och

Wistträsk samt att dertill måtte anslås 312,000 kronor för väganläggningen

och 18,000 kronor för inköp af ångvältar, användbara såsom

landsvägslokomotiv; att vägen måtte grusas med makadam; och att

arbetet å vägen måtte få börjas, så fort ske kunde, samt så bedrifvas,

att vägen senast till 1894 års utgång vore fullbordad, hvarjemte chefen

i fråga om vägunderhållet instämt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutligen har. vederbörande byråchef i domän styrelsen på min begäran

aflemnat en promemoria i fråga om den nytta, ifrågavarande väganläggning

skulle kunna bereda statens i dessa trakter belägna betydliga,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 52.

skogar. Uti berörda handling meddelas, att vägen skulle på omkring

tre fjerdedelar af sin sträckning eller omkring 6 nymil öfvergå kronans

mark, bestående af kronoparker och stockfångstskogar, hvilka senare

inom några få år skola öfvergå helt och hållet till kronans disposition.

Om än vägen komrae att ega föga användning för sjelfva timmerntdrifningen,

som vanligen verkstäldes å vintervägar till vattendragen,

i hvilka timret sedermera flottades till kusten, blefve vägen emellertid

af stor betydelse för såväl virkesafsättningen, som bevakningen och

skötseln af de vidsträckta kronoskogar, den genomskure. Den ringa

efterfrågan, skogseffekter i dessa aflägsna trakter rönte, hade nemligen

till stor del sin orsak i bristen på kommunikationer. Hvarje steg till

afhjelpande af denna brist måste derföre verka fördelaktigt på virkesafsättningen.

Sålunda torde redan den omständigheten, att samfärdseln i

skogsorterna genom ifrågavarande väganläggning underlättades för den

för en sågverksrörelse oumbärliga förvaltnings- och arbetarepersonal,

och att förnödenheter för skogsdriften säkrare och billigare kunde fortskaffas

än hvad nu kunde ske, båtledes eller på gångstigar, tvifvelsutan

komma att öka kronovirkets begärlighet i dessa trakter.

Önskvärdheten såväl ur den allmänna samfärdselns som ur försvarets

synpunkt af att ifrågavarande väg mellan Wistträsk och Glommersträsk

ju förr desto heldre kommer till stånd synes mig vara tydligen

ådagalagd genom hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

chefen för generalstaben anfört. Sedan denna väg blifvit fullbordad,

fattas i vägförbindelsen mellan Östersund och Råneå, förutom en obetydlig

vägsträcka om 1,6 mil närmast Råneå, endast att förbindelse

åstadkommes mellan Glommersträsk och Vindelelfvens dalgång.

Enligt hvad jag inhemtat, torde denna förbindelse, hvilken Eders Kongl.

Maj ds befallningshafvande ansett böra åvägabringas genom en väg från

Glommersträsk öfver Malå kyrkoplats till Wormsele, kunna med mindre

kostnad för staten inom en ej aflägsen tid åstadkommas öfver Jörn,

Norsjö och Mårdsele vid Vindelélfven. Från Glommersträsk skulle man

i detta fall följa vägen mellan Arvidsjaur och Skellefteå till Jörns kapell,

hvarifrån ny väg borde byggas öfver Norsjö till Mårdsele. Sträckan

mellan Jörn och Norsjö är redan undersökt och såväl denna sträcka,

som den ännu icke undersökta vägen mellan Norsjö och Mårdsele antages

kunna byggas af de väghållningsskyldige i orten mot åtnjutande

af vanligt statsbidrag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Väga ii I äggmn gen mellan Wistträsk och Glommersträsk synes mig

alltså vara i hög grad förtjent att med statsmedel understödjas. Men

då befolkningen i orten icke eller åtminstone blott i ringa män är i

stånd att bidraga till kostnaderna derför, och å andra sidan från den

så kallade vägbygnadsfonden eller från de medel, som af riksdagen ansats

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

af backiga eller eljest mindre göda vägar, statsbidrag icke får lemnas

till högre belopp än två tredjedelar af den beräknade kostnaden,

möter binder att för ändamålet anlita nämnda fond, så vida icke i detta

fall ett undantag från den antydda bestämmelsen medgifves. Att enligt

min åsigt dylika, undantag stundom kunna vara af omständigheterna

påkallade, både jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den

12 sistlidne januari tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t framhålla

och Eders Kongl. Maj:t beslöt med anledning deraf föreslå Riksdagen

att 100,000 kronor af vägbyggnadsfonden finge sålunda disponeras

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvade särskilda omständigheter

sådant påkalla, anslag derifrån till väganläggningar och vägförbättringar

finge medgifvas äfven till högre belopp än två tredjedelar af den beräknade

kostnaden. Denna framställning lyckades visserligen icke tillvinna

sig Riksdagens bifall., men i den underdåniga skrifvelsen af den 14 i

denna månad, hvaruti Riksdagen anmälde detta beslut, har Riksdagen

dock erkänt att förhållanden kunna gifvas, då bestämmelsen att statsbidraget

skall hållas inom två tredjedelar af kostnaden utgör ett hinder

för anläggandet af vägar, som kunna anses vara af särskild vigt för det

allmänna, samt att det till följd deraf i vissa fall skulle kunna vara med

statens fördel öfverensstämmande, att dess bidrag utginge med större

belopp än som i regeln vore faststäldt. I stället" för att lemna det af

Eders Kongl. Maj:t äskade allmänna medgifvandet ansåge Riksdagen

dock det vida lämpligare att, om Eders Kongl. Maj:t skulle finna det

allmännas intresse fordra någon eller nagra särskilda väganläggningar,

till h vilkas utförande de enskilda skulle för mycket betungas genom att

bidraga med eu tredjedel af kostnaden, framställning gjordes till Riksdagen

om undantag från den åsyftade bestämmelsen.

För min del. anser jag här föreligga ett fall, då förhållandena påkalla

att staten bidrager till anläggningen i större mån än eljest är vanligt.

Härför talar, utom befolkningens fåtalighet och oförmåga att bära

kostnaderna, jemväl vägens stora betydelse samt särskildt dess vigt i

strategiskt utseende och för staten såsom den störste jordegaren i dessa

trakter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

Ehuru nu icke föreligger fråga om fastställelse af plan för företaget,

anser jag mig likväl böra, till ledning för bedömandet af de

sannolika kostnaderna för anläggningen, nämna att enligt min åsigt i

sammanhang med vägens första anläggning icke bör ifrågakomma att

såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anledning af bristen

på tjenligt väggrus föreslagit makadamisera hela vägen utan blott på

sådana sträckor der detta för vägens framtida bestånd möjligen skulle

befinnas alldeles oundgängligt. Icke heller synes det vara nödvändigt

att i dessa trakter uppföra broarne med jernöfverbyggnad och virke

så väl till träbroarne som till väganläggningen i öfrigt torde böra

kunna hemtas från kronans i närheten belägna skogar. I ärendet har

ifrågasatts att vägen borde fullbordas till samma tid, som man beräknat

att norra stambanan skulle nå Boden, eller sålunda under år 1894, och

om sådant, utan åsidosättande af andra vigtigare vägarbeten, kunde

ske, skulle sålunda antagligen omkring 75,000 kronor af vägbyggnadsfonden

tagas i anspråk för hvarje af åren 1892, 1893 och 1894. Det

torde dock vara ovisst om arbetena i dessa aflägsna trakter kunna

bedrifva^ med så stor arbetsstyrka att anläggningen hinner inom nämnda

tid fullbordas och i sådant fall kommer den årliga anslagssumman, som

dessa arbeten kräfva, att i förhållande dertill minskas.

I afseende å underhållet af den ifrågasatta vägen har visserligen

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalat såsom sin mening att

detta underhåll borde åtminstone tills vidare bekostas af staten. För

min del anser jag dock vidare utredning erforderlig för att ortens invånare

helt och'' hållet skola fritagas från detta underhåll, om jag ock

erkänner billigheten af att staten dertill bidrager. Vinterväghållet böra

de i alla händelser vidkännas; och om, i fråga om det öfriga underhållet,

detsamma skulle befinnas för dem allt för betungande, torde

under de första åren efter vägens tillkomst visst bidrag dertill, afpassadt

efter de kostnader underhållet visar sig medföra och statens nytta af

vägen, kunna lenmas dels från sjette hufvudtitelns anslag till vägar och

kommunikationer eller från andra tillgängliga medel under denna hufvudtitel,

och dels, med hänsyn särskild! till vägens betydelse för statens

skogar, från anslag under sjunde hufvudtiteln. I intet fall torde sålunda

behöfva ifrågakomma att medel lör vägens underhåll särskild! åt Riksdagen

anvisas.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade medel anslag må

till väganläggningen mellan Wistträsk och Glommersträsk kunna an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

visas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet

stadgade vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp

än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti

Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen gilla samt befalde att i enlighet dermed

nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas,

så lydande som bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl G. Edman.

t

Éih. till Rik&ä. Prof. 1891,

1 Sami. 1 Afd. 33 Häfi.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1891:44 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående en väganläggning mellan Wistträsh och Glömmer sträsk. s. 1 i texten