Sök i Ratio Lex

Angående godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria Fernanda Benediöta Bäfverfeldt, född Nielsen, för den förlust de, genom förre svenske och norske generalkonsuln i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande, lidit

1891-03-13 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:54, Angående godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria Fernanda Benediöta Bäfverfeldt, född Nielsen, för den förlust de, genom förre svenske och norske generalkonsuln i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande, lidit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

1

N:o 54.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godtgörelse

till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente

Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria

Fernanda Benediöta Bäfverfeldt, född Nielsen, för den

förlust de, genom förre svenske och norske generalkonsuln

i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande, lidit; gifven

Stockholms slott den 13 mars 1891-

Med åberopande af bifogade protokoll öfver utrikesdepartementsärende

vill Kong]. Magt i nåder föreslå Riksdagen

att medgifva, att till godtgörande af den förlust, som tillskyndats

fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt

och hans hustru Maria Fernanda Benedieta Bäfverfeldt, född

Nielsen, derigenom att förre svenske och norske generalkonsuln i

Geuöve Adolph Martin von Schack, som den 4 augusti 1886 för makarna

Bäfverfeldts räkning uppburit hustru Bäfverfeldt, enligt testamente efter

enkan Theresia L’Orsa, född Baumer, i Rheinfelden, kantonen Aargau

i Schweiz, tillfallna medel, tjugotretusen ett hundra sextiotre francs 10

centimes, men underlåtit att derför redovisa, må af Sveriges innestående

andel i koneulskassans behållning för år 1890 till makarne Bäfverfeldt

utbetalas ett belopp af sexton tusen sex hundra sjuttiosju kronor

43 öre, under vilkor, att makarne Bäfverfeldt på utrikesdepartementet

öfverlåta rättigheten att uppbära hvad vou Schack genom domstolens

i Prag utslag den 28 oktober 1890 förpligtats att till bemälde makar

gälda.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Lewenliaupt.

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 35 Häft. (N:o 54 o. 55). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong! Maf.ts Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokoll öfver utrikesdepartements-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Körningen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

l:o

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
I

en till utrikesdepartementet den 6 juni 1885 ingifven skrift

anförde fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor

Bäfverfeldt, att en hans hustrus slägting, enkefru Teresia L’Orsa, född

Baumer, som aflidit den 9 nästförutgångne april i Rheinfelden i kantonen

Aargau i Schweiz, skulle hafva insatt hans hustru till en af sina

hufvudarfvingar,^ samt anhöll, att, då det icke lyckats honom på enskild

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54.

3

väg få del af testamentet eller någon närmare upplysning om saken,

utrikesdepartementet genom vederbörlig beskickning villo söka inhemta

närmare utredning om denna arfsangelägenhet. Sedan departementet

med anledning deraf satt sig i förbindelse med generalkonsulatet i

Genöve, insände detta generalkonsulat en af utredningsmannen i enkefru

L/Orsas bo uppsatt redogörelse, hvaraf framgick, att namnet Bäfverfeldt

icke förekom i den aflidnas testamente, och blef denna redogörelse

tillika med ett utdrag af testamentet Bäfverfeldt tillstäldt- Bäfverfeldt

inkom derefter med en ny skrift af den 17 oktober 1885, deruti

han, med tillkännagifvande, att arfvet tillkomme icke honom personligen

utan hans hustru Maria Fernanda Benedicta Nielsen, och med

bifogande af åtskilliga handlingar till styrkande af hennes slägtskapslorhållande

till aflidna enkan L/Orsa, begärde utrikesdepartementets

mellankomst för bevakande af hustruns intressen och för utbekommande

af arfsmedlen efter bemälda enka L’Orsa, för hvilket ändamål lian jemväl

bifogade en af honom och hans hustru undertecknad, på innehafvaren

stäld fullm agt.

Som det är mycket vanligt, att enskilda personer begära utrikesdepartementets

bemedling för uttagande af dem utomlands tillfallna

a rf, enär departementet för sådant ändamål kan anlita vederbörande

beskickning eller närmaste konsul i det land, der arfvet fallit, ansåg

sig departementet icke böra neka denna begäran, och makarne Bäfverfeldts

fullmagt blef jemte nyssberörda handlingar den 26 oktober 1885

öfversänd till dåvarande svenske och norske generalkonsuln i Geneve,

Adolph Martin von Schack, med anmodan att vidtaga nödiga åtgärder

för testamentsmedlens utbekommande. Von Schack, som är österrikisk

undersåte och till yrket ursprungligen arkitekt, hade den 13 juni 1867

utnämnts till svensk och norsk olönad konsul i Geneve samt den 20

augusti 1883 till likaledes olönad generalkonsul. De om honom vid

hans utnämning inhemtade upplysningar hade ådagalagt, att han hade

godt anseende, att han egde ekonomiskt oberoende, och att han dessutom

sedan 1861 hade förtroendet att vara österrikisk-ungersk konsul på

platsen. Han hade efter sitt tillträde till generalkonsulsbefattningen alltid

fullgjort sina åligganden till utrikesdepartementets fullkomliga belåtenhet,

och hans personlighet syntes i alla afseenden erbjuda full säkerhet

för att fullmagten med trygghet kunde till honom öfverlåtas. Då von

Schack den 30 november 1885 meddelade, att han af advokatfirman

Kura & Stierli i Aarau, som hade sig anförtrodd boutredningen efter

enkefru L’Orsa, anmodats från makarne Bäfverfeldt anskaffa ett förskott

af 100 francs till betäckande af en del med utredningen förbundna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Korujl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54.

kostnader, gaf denna i arfsmål vanliga begäran ingen anledning till

misstanke. Förskottet lemnades af Bäfverfeldt, och öfversändes den 19

december 1885 till von Schack. Den 9 januari 1886 insände von Schack

ett af ofvanbemälde advokater uppsatt utlåtande rörande fördelningen

af enkan L/Orsas qvarlåtenskap, utvisande att 22,500 francs tillfölle

Bäfverfeldts hustru, och sedan det uppgjorda delningsförslaget blifvifc

af Bäfverfeldt godkändt den 6 februari 1886, underrättades von Schack

härom den 8 i samma månad.

Den 2 derpåföljande december afsändes ny skrifvelse till von

Schack, som i sitt svar den 31 i samma månad meddelade: alt han

hoppades i loppet af januari eller i februari månad 1887 kunna aflemna

redovisning. Sedan den utsatta tiden förgått, gjordes ny påminnelse

den 23 mars 1887, hvarpå von Schack den 1 juni svarade, att boutredningen,

som varit långvarig och invecklad, inom kort skulle blifva

afslutad. Af det Bäfverfeldt på sin tid meddelade delningsförslaget

framgick, att antalet af de i enkan L’Orsas betydliga förmögenhet intresserade

personer var synnerligen stort, och denna omständighet

syntes helt naturligt böra föranleda tidsutdrägt,''oafsedt att det vanliga

förhållandet är att utredningen af ett arf utomlands erfordrar flere års

tid. Någon underrättelse, som gaf anledning antaga att von Schrecks

affärsställning icke fortfarande var god, hade ännu vid denna tidpunkt

ej erhållits.

Den 23 augusti 1887 infann sig Bäfverfeldt i utrikesdepartementet,

och anmälde, att han, som under sommaren företagit en resa

till Schweiz för att på ort och ställe förvissa sig om anledningen till

dröjsmålet med utredningen, derunder inhemtat från advokaterne Kurz

& Stierli, att von Schseck redan den 13 juli 1886 skulle för makarne

Bäfverfeldts räkning hafva uppburit omkring 24,000 francs. Från departementet

afläts med anledning häraf samma dag befallning till von

Schack att genast inkomma med fullständig förklaring. Von Schack,

som då han mottog denna skrifvelse befann sig i Karlsbad i Böhmen,

svarade genast att här förelåge ett missförstånd och att han, så snart

han återkommit till Geneve, skulle ordna angelägenheten. Men sedan

departementet ytterligare förständigat honom att inkomma med fullständig

förklaring, aflät von Schack den 7 oktober 1887 från Bregenz

i Schweiz ett telegram, deri han uppgaf sig hafva i slutet af augusti

månad samma år uppburit omkring 23,000 francs, och upprepade sin

försäkran att efter återkomsten till Geneve ordna saken.

Vid sådant förhållande blef nödvändigt att afsända ett ombud

för att söka åstadkomma utredning af von Schmcks affärsställning och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 5

möjligheten för honom att bereda ersättning åt makarne Bäfverfeldt

för den förlust, hvaraf de hotades. Dåvarande ministern för utrikes

ärendena meddelade följaktligen, den 13 oktober 1887, legationsrådet

vid beskickningen* i Paris grefve G. Lewenhaupt befallning att afresa

till Bregenz, der von Schasck uppgaf sig ligga sjuk, i ändamål att afkräfva

honom redovisning och om möjligt ordna saken.

Grefve Lewenhaupt sammanträffade derefter i Bregenz med von

Schack, hvarvid denne slutligen tillstod att han redan år 1886, såsom

af advokatfirman Kurz & Stierli uppgifvits, uppburit de makarne Bäfverfeldt

tillkommande testamentsmedlen, likasom ock förut de af Bäfverfeldt

förskottsvis till kostnaders betäckande utbetalade 100 francs, men

på samma gång förklarade, att han på grund af iråkad ekonomisk förlägenhet

icke vore i tillfälle derför lemna redovisning. Grefve Lewenhaupt

erhöll äfven i Genöve dåliga underrättelser om von Schaecks

affärsställning, i det man meddelade honom, att von Schasck, som på

sin tid egt en icke obetydlig förmögenhet, blifvit fullständigt ruinerad

genom olyckliga spekulationer och derigenom att lian för att gifva sig

sken af rikedom fortfarit att föra ett kostsamt lefnadssätt. I Genöve

saknade han alla tillgångar, och den egendom, som hans hustru der

hade, uppgafs vara redan intecknad till högt belopp. Yon Schaecks i

Geneve bosatta slägting^- vägrade att träda emellan, under förklaring,

att de trodde sig handla rättare genom att, i händelse af behof, bispringa

hans familj än honom sjelf. Det uppgafs emellertid att utsigt

förefans för att von Schaeck skulle kunna få medel att ersätta makarne

Bäfverfeldt det förskingrade beloppSt, för så vidt ett af honom inledt

affärsföretag lyckades.

Med anledning af hvad mot von Schack förekommit blef han

den 3 november 1887 suspenderad från generalkonsulsbefattningen och

senare efter det vederbörande svenska och norska myndigheter blifvit

hörde, genom Kong], Maj:ts beslut den 18 i samma månad skild från

befattningen.

Samtidigt med att underhandlingar angående de förskingrade

medlens ersättande förts, hade nödiga mått och steg vidtagits för von

Schaecks åtalande, derest det skulle visa sig, att hvarje utsigt saknades,

att vare sig af honom eller hans slägting^- erhålla godtgörelse. Den

advokat, E. Odier i Geneve, som härför anlitades och som underrättats

om von Schaecks afsättning, meddelade, att lian den 17 november angifvit

von Schaeck för oredlighet mot hufvudman (abus de confiance), men att,

som von Schaeck fortfarande tillhörde konsulscorpsen, »le procureur

général» icke egde att med anledning af den gjorda angifvelsen vidtaga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 [Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

ytterligare'' mått och steg, förr än lian dertill erhållit förbundsrådets

bemyndigande, som först kunde lemuas sedan officiel underrättelse om

afsättniugen dit ingått. Odier ansåg för sin del, att von Schack ej

borde afsättas genast från sin befattning som generalkonsul, och att

något beslut om hans åtalande ej heller för tillfället borde fattas, innan

affärsföretagets utgång blefve afgjord, emedan i annat fall hvarje utsigt

att af von Schack vinna godtgörelse kunde förloras; vid hvilket förhållande,

och ehuru något uppskof med underrättelsen till förbundsrådet

om von Schacks afsättning icke kunde ifrågakomma, utrikesdepartementet

fann, i betraktande af att von Schack tydligen vore

urståndsatt att för tillfället uppbringa medel till makarna Bäfverfeldts

förnöjande, men ingalunda nekade sin förbindelse, det vara med makarna

Bäfverfeldts intresse mest^öfverensstämmande att, innan ytterligare åtgärd

vidtoges, bevilja von Schack uppskof för att om möjligt anskaffa

nödiga medel, och sedan Bäfverfeldt dels den 6 juli 1888 tillkännagifvit,

att häri för sin del icke yrkade något ansvar på von Schaeck,

för så vidt detta skulle menligt inverka på affärsföretagets lyckliga

utgång, utan öfverläte på ”utrikesdepartementet att härutinnan handla

efter godtfinnande, dels ock den 24 november 1888 uttalat såsom sin

uppfattning, att några strängare åtgärder mot von Schack icke borde

för tillfället vidtagas, fann utrikesdepartementet vidare åtgärder mot

von Schack för tillfället icke böra vidtagas.

Sedan Bäfverfeldt blifvit härom underrättad och hans uppmärksamhet

jemväl blifvitj fäst derå, att ett åtal syntes skola omintetgöra alla utefter

att af von Schack utfå några medel, förklarade Bäfverfeldt, som

emellertid den 24 juli 1889 framstäf yrkande derom, att von Schaeck

måtte till laga näpst befordras, genom telegram den 26 i samma månad,

att han funne sig böra tills vidare afstå från detta yrkande. Men då

senare underrättelser tydligen ådagalade, att affärsföretaget icke ledde

till något resultat, samt Bäfverfeldt dels den 9 november 1889 tillkännagifvit,

att han intet hade emot von Schaecks åtalande genast,

ehuru han öfverläte åt utrikesdepartementet att härutinnan besluta efter

godtfinnande, dels ock i en genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs län insänd och den 14 i nyssnämnda månad till

departementet inkommen underdånig ansökning, framstält begäran om

ersättning af statsmedel för den förlust han och hans hustru lidit genom

von Schaecks förfarande, fann jag ytterligare uppskof ändamålslöst, och

enligt af mig aflåten föreskrift blef von Schaeck, som redan någon tid

uppehållit sig i Prag, genom advokaten Rosenbacher, i makarna Bäfverfeldts

namn och enligt af dem utfärdad fullmagt, i november 1889

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 84. 7

stämd, att inför domstol i nämnda stad svara för hvad som honom

lagts till last.

I den mot von Schack inledda rättegången, uti hvilken ej mindre

makarna Bäfverfeldt än ock jag å embetets vägnar samt legationsrrådet

grefve G. Lewenhaupt lemnade på diplomatisk väg af domstolen begärda

upplysningar, föll den 2!) sistlidne september utslag, hvarigenom

och då endast sju af tolf jurymän förklarade von Schack skyldig, domstolen

frikände honom från anklagelsen att hafva tillegnat sig medel

hvilka han i kraft af sin embetsställning såsom svensk och norsk

generalkonsul i Genöve för Maria Bäfverfeldts räkning uppburit.

Enligt gällande österrikisk lag fordras för fällande dom i ett

tall som förvarande, att två tredjedelar af juryns hela medlemantal

ena sig om ett fällande utslag. Att juryn mot förmodan icke kom till

en dylik slutsats, torde möjligen hafva sin förklaringsgrund deri att

von Schack, utan att ens söka förneka att han uppburit de ifråo''avarande

medlen, till sitt försvar åberopat, att han, efter att hafva uppburit

beloppet, blifvit i Bregenz på detsamma bestulen af en man vid

namn Schapira Windeg, men att han, som hoppats kunna ersätta medlen,

förtegat stölden, för att icke kompromettera sin ställning genom att

låta det blifva bekant, att han underhöll förbindelser med en person

af så dåligt anseende som bemälde Schapira Windeg.

Sedan således rättegången i brottmålsväg förlorats, erhöll advokaten

Rosenbacher uppdrag att i makarne Bäfverfeldts namn anställa

civil rättegång mot von Schack, och genom utslag den 28 oktober

1890 har han ock af domstol i Prag förpligtats att ersätta Maria Bäfverfeldt,

född Nielsen, henne tillkommande 23,163 francs 10 centimes jemte

5 procents ränta för tre år räknade tillbaka från den 18 oktober'' 1890

och till dess beloppet ersättes, äfvensom att gälda rättegångskostnader.

I den förut omnämnda, under den 14 oktober 1889 ingifna

underdåniga ansökningen har Bäfverfeldt anhållit, att, då, enligt hans

förmening, kongl. utrikesdepartementet uraktlåtit att utöfva den kontroll

och vidtaga de åtgärder, som för skyddandet af hans rätt varit

behöfliga, samt då det under hvarje förhållande kunde anses med

billighet och rättvisa förenligt, att staten skyddade enskild person från

förlust, som uppstode genom oredlighet af en statens tjensteman, Kongl.

Maj:t täcktes i nåder antingen ur kongl. utrikesdepartementets fonder

för hans räkning och till betäckande af den förlust, han genom von

Scinecks åtgöranden lidit, anvisa ett belopp motsvarande dels de förskingrade

testamentsmedlen, nemligen 23,163 francs 10 centimes jemte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 54.

fem procents årlig ränta derå från den dag, då medlen af von Schack

lyftes eller den 4 augusti 1886, dels ock det belopp af 100 francs, som

lian för medlens utfående måst i förskott utgifva, men som till afsedt

ändamål icke användts, utan jemväl af von Schack förskingrats, eller

ock till Riksdagen aflåta nådig proposition om nämnda belopps utbetalande

till honom af statsverkets medel.

I en senare ingifven skrift af den 27 sistlidne januari har Bäfverfeldt

anfört, att han dåmera från kongl. utrikesdepartementet mottagit

underrättelse att, sedan von Schack genom domstols utslag fått sig

ålagdt att utgifva det förskingrade beloppet, åtgärder blifvit genom

departementet vidtagna för utbekommande af berörda belopp, men att

den person, som af kongl. departementet fått detta uppdrag sig anförtrodt,

förklarat, att icke någon anledning funnes att förmoda, att von

Schack komme att befinnas ega några tillgångar till skuldens betäckande;

och då Bäfverfeldt sålunda med största sannolikhet komme att förlora

ifrågavarande mede), Indika för honom vore af högst betydande värde,

och detta ehuru han för medlens säkra utfående vänd t sig till det

håll — kongl. utrikes departementet — hvarifrån den största trygghet

varit att påräkna, anhöll Bäfverfeldt att, om Kongl. Maj:t ej täcktes af

tillgängliga medel anvisa det belopp, som Bäfverfeldt enligt sin förut

ingifna ansökning genom von Scluecks åtgörande gått förlustig, Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra nådig framställning om nämnda belopps

utgörande till Bäfverfeldt antingen genast eller då sådana bevis,

som Riksdagen kunde komma att fordra, till kongl. utrikesdepartementet

ankommit, att ej några medel kunnat af von Schack utbekommas,

eller ock, om mot förmodan någon del af det förskingrade beloppet

skulle af von Schack kunna utfås, att Bäfverfeldt måtte af anvisade

medel godtgöras den i så fall uppstående bristen.

Enligt ett af advokaten Rosenbacher den 15 sistlidne februari

iusändt protokoll har vid anstäld .exekution blifvit ådagalagdt, att von

Schack saknar tillgångar till fullgörande af den honom ålagda ersättningsskyldighet.

Af den framställning jag nu i underdånighet lemna!, torde framgå,

att kongl. utrikesdepartementets befattning med ärendet bestått

deruti, att departementet på Bäfverfeldts begäran om dess medverkan

till testamentsmedlens utbekommande öfverlemna! den af honom och

hans hustru utfärdade fullmagt till dåvarande generalkonsuln i Genöve

A. M. von Schack samt derefter, sedan denne visat sig hafva svikit

det honom lemnade förtroendet, i allt hvad på departementet ankommit,

sökt att bereda makarna Bäfverfeldt ersättning för den förlust de lidit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54. fl

En af de förnämsta anledningarna, hvarför konsuler finnas anställa

å orter, som icke äro sjöhamnar, är just den, att de äro behöflige

för utförande af enskilda uppdrag, och enligt konsulatförordningen

äro alla konsuler skyldiga att lemna biträde för uttagande af

arf, om de derom anmodas. Någon bestämd skyldighet för utrikesdepartementet

att dervid biträda förefinnes icke, men erfarenheten har

visat, att det är eu stor fördel för ansökande att erhålla biträde af

departementet, och sedan lång tid tillbaka har det varit en vedertagen

praxis, som ännu fortfar, att departementet åtager sig att för uttagande

af arf anlita de under departementet lydande konsuler, olönade såväl

som lönade. När Bäfverfeldt anhöll om utrikesdepartementets medverkan

för testamentsmedlens uttagande, saknade departementet derför

anledning att icke tillmötesgå denna anhållan. Någon betänklighet

kunde icke heller möta med hänsyn till von Schmcks person. Intet skäl

fans nemligen då att för bristande vederhäftighet eller oredlighet

misstänka von Schack, hvilken så väl och så länge lyckades upprätthålla

skenet af den goda ekonomiska ställning, han egde vid sin utnämning

till generalkonsul, att von Schseck, ehuru de finansspekulationer, hvilka

ledde till hans ruin, hufvudsakligen bedrefvos i Österrike, likväl fortI

arande var österrikisk konsul i Geneve ännu i det ögonblick, när han

skildes från sin befattning i de förenade rikenas tjenst.

Under tiden från den 26 oktober 1885, då makarne Bäfverfeldts

fullmagt afsändes till von Schack, intill den 23 augusti 1887, då

fanjunkaren Bäfverfeldt hos utrikesdepartementet anmälde, att von Schseck

uppburit testamentsmedlen, hade icke något inträffat, som gifvit departementet

anledning att draga von Schmcks redbarhet i tvifvelsmål. Dröjsmålet

med redovisnings afgifvande hade icke varit längre än den

tidsutdrägt,. som vanligen utomlands är förenad med boutredningens

bringande till slut, och departementet hade derför saknat skäl att icke

taga de uppgifter för göda, som von Schack tid efter annan på förfrågan

lemnat om utredningens fortgång.

I anjunkaren Bäfverfeldt har icke heller angifvit i hvad mån eller

på hvilket sätt utrikesdepartementet skulle hafva underlåtit att, såsom

det heter i den underdåniga ansökningen, utöfva den kontroll och vidtaga

de åtgärder, som för skyddandet af Bäfverfeldts rätt varit behöfliga.

Det är tydligt, att utrikesdepartementet icke kan öfver sina talrika

konsulattjenstemän utöfva en sådan uppsigt, att icke händelser af den

art, hvarom nu är fråga, kunna, särskildt bland olönade konsuler, hvilka

äro affärsmän, någon gång inträffa. Och äfven om det skulle antagas,

att underrättelse om testamentsmedlens utlemnande till von Schack

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 35 Hiift. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

kunnat tidigare, än som nu skedde, erhållas, synes det i allt fall, med

numera vunnen kännedom om von Schmcks redan vid den tiden fullständigt

undergräfda ställning, vara stäldt utom allt tvifvel, att utrikesdepartementet

icke skulle hunnit ingripa i tillräcklig tid för att förekomma

medlens förskingring.

De mått och steg, hvilka, sedan förskingringen blef för utrikesdepartementet

bekant, vidtagits i syfte att åt makarne Bäfverfeldt

återvinna de förskingrade medlen, hafva alla grundats på anvisningar

och råd, lemnade af de advokater i Genöve och Prag, hvilka departementet

för ändamålet anlitat. Fanjunkaren Bäfverfeldt har genom

meddelanden till honom sjelf eller hans ombud lemnats tillfälle att följa

sakens gång, och det uppskof med anställande af rättegång mot von

Schack, som af skäl, hvilka i det föregående anförts, ansågs lämpligt

och tillråddes af advokaterna, har egt rum med Bäfverfeldts vetskap

och goda minne. Om än detta uppskof numera visat sig ändamålslöst,

finnes dock ingen anledning antaga, att något mer skulle kunnat vinnas

genom ett tidigare åtal.

Vid nu anförda förhållanden lärer visserligen all rättslig grund

saknas för makarne Bäfverfeldts anspråk att af statsverket undfå ersättning

för den förlust de lidit. Men då denna förlust åsamkats dem

endast och allenast genom oredligheten hos en statens tjensteman, åt

hvilken uppdraget att uppbära de ifrågavarande medlen anförtrotts

under den berättigade förutsättningen från makarne Bäfverfeldts sida,

att deras rätt derigenom skulle säkrast bevaras, synas starka billighetsskäl

föreligga för att staten här träder emellan och bereder makarne

Bäfverfeldt godtgörelse. Med hänsyn emellertid dertill, att, om ingen

konsul funnits i Genöve, makarne Bäfverfeldt i hvarje fall kunnat komma

att anlita ett ombud, som förskingrat arfvet, med mindre än att de beslutat

härifrån utsända något af dem personligen kändt ombud, i hvilket

fall de antagligen fått härför vidkännas utgifter, föga understigande hvad

de dem tillfallna testamentsmedlen kunnat från den 4 augusti 1886, då

desamma af von Schack lyftades, inbringa i ränta med tillägg af det

förskott å 100 francs, fanjunkaren Bäfverfeldt tillhandahållit för betäckande

af kostnader i saken, torde den ifrågasatta godtgörelsen till

makarne Bäfverfeldt skäligen kunna begränsas till ett kapitalbelopp,

motsvarande hvad von Schack för deras räkning uppburit, eller 23,163

francs 10 centimes, utgörande i svenskt mynt 16,677 kronor 43 öre.

Derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att, såsom jag

anser mig böra förorda, begära Riksdagens medgifvande, att det nyssnämnda

beloppet må till makarne Bäfverfeldt utbetalas, erfordras icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 54.

anvisande härtill af särskildt anslag, då beloppet bör kunna utgå af

den på Sverige belöpande andel i konsulskassans behållning år 1890,

hvilken andel uppgick till 19,923 kr. 90 öre.

Ehuru särskild anledning numera icke finnes att antaga, att hos

von Schack må kunna uttagas någon del af de genom honom förskingrade

medlen, torde dock, vid en sådan utbetalning till makarne Bäfverfeldt,

böra fästas det vilkor, att dessa på utrikesdepartementet öfverlåta

rättigheten att uppbära hvad von Schseck genom domstolens i Prag

förut omförmälda utslag den 28 oktober 1890 förpligtats att till makarne

ogälda.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att till

godtgörande af den förlust, som tillskyndats fanjunkaren vid kongl.

Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans hustru

Maria Fernanda Benedicta Bäfverfeldt, född Nielsen, derigenom att förre

svenske och norske generalkonsuln i Geneve Adolph Martin von Schseck,

som den 4 augusti 1886 för makarne Bäfverfeldts räkning uppburit

hustru Bäfverfeldt, enligt testamente efter enkan Theresia L’Orsa, född

Baumer i Rheinfelderi, i kantonen Aargau i Schweiz, tillfallna medel,

23,163 francs 10 centimes, men underlåtit att derför redovisa, må af

Sveriges innestående andel i konsulskassans behållning för 1890 till

makarne Bäfverfeldt utbetalas ett belopp af sexton tusen sex hundra

sjuttiosju kronor 43 öre, under vilkor att makarne Bäfverfeldt på utrikesdepartementet

öfverlåta rättigheten att uppbära hvad von Schseck

genom domstolens i Prag utslag den 28 oktober 1890 förpligtats att

till bemälda makar gälda.

Hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda

hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig

proposition af den lydelse, som bilagan till detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

G. Al. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1891:57 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans s. 1 i texten