Sök i Ratio Lex

Angående särskild föryttring af lägenheter från kr ono eg endomar, som försäljas

1891-04-10 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:57, Angående särskild föryttring af lägenheter från kr ono eg endomar, som försäljas

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

1

/• "5 c

N:o 57.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående särskild

föryttring af lägenheter från kr ono eg endomar, som

försäljas; gifven Stockholms slott den 10 April 1891.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden.

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande bestämmelser

försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att

hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från

egendomen afsöndras och särskilt för sig afjttras, på Kongl. Maj:t

må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan lägenhet

åt innehafvare^ under vilkor,

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar

stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,

motsvarande detta värde;

att köparen skall, derest han sådant åstundan, ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med en tiondedel årligen, såvida han

för fullgörandet häraf ställer godkänd säkerhet; samt

att upplåtelsen skall eg a rum med iakttagande af de rörande jordafsöndring

i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 meddelade föreskrifter;
hvarjemte

Kongl. Maj:t af Riksdagen äskar bemyndigande att

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.

beträffande de sålunda föreslagna upplåtelserna meddela de närmare

bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

3

Utdrag af protokollet Öfver finans är end en, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10

April 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anförde

i underdånighet:

»I nådig proposition den 19 Mars 1888 föreslog Eders Kongl. Maj:t

Riksdagen att medgifva, att, då Domänstyrelsen vid pröfning af arrendesförslag

å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt, funne

lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga,

före den 1 Januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens

skötsel vid lägenheten bibehållas, Domänstyrelsen skulle ega att

bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren

och hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrendatorn

af afgäld, som i sammanhang dermed af Domänstyrelsen blefve

faststäld, qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge

lefde och Domänstyrelsen ej under arrendetiden på grund af deras upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

förande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning att dem

genom uppsägning från lägenheten skilja, äfvensom att Domänstyrelsen

jemväl skulle ega att, beträffande sådan lägenhet, hvilken Domänstyrelsen

ansåge för egendomen, hvarå den funnes, medföra gagn, meddela så beskaffad!

stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens utgång

gjordes oberoende af innehafvarens frånfälle eller lägenhetens öfverlåtande

på annan person.

Denna framställning hlef af Riksdagen bifallen; och meddelades

enligt nådigt bref den 18 Maj 1888 hvad Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen

sålunda beslutat Domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

1 underdånig skrifvelse den 13 Maj 1889 har Riksdagen anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad män sådan

tryggad besittningsrätt, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

nyssberörda beslut kunde medgifvas innehafvare af vissa å kronans utarrenderade

egendomar befintliga lägenheter, kunde beredas äfven innehafvare

af dylika lägenheter å de kronoegendomar, hvilka försåldes, samt

till Riksdagen afgifva det förslag, som af en sådan utredning kunde

föranledas.

Öfver denna Riksdagens skrifvelse bär Domänstyrelsen den 18 April

1890 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat

inhemtade yttranden i ämnet från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i rikets samtliga län.

Hos dessa myndigheter hafva meningarna beträffande den i Riksdagens

underdåniga skrifvelse föreslagna åtgärdens lämplighet och om

sättet för dess genomförande varit mycket delade.

Sålunda har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms

län anfört, att med säkerhet kunde antagas, det medgifvandet af den

ifrågasatta förmånen för lägenhetsinnehafvare komme att ofördelaktigt

inverka på den köpeskilling, kronan vid försäljningen hade att påräkna.

Erfarenheten från exekutiva försäljningar af fastigheter visade, huru tillvaron

af intecknade nyttjanderättsaftal, hvarmed de förevarande förmånerna

skulle blifva temligen likstälda, inverkade rätt mycket på köpeskillingsbeloppet

och att i vissa fall försäljning ej kunde ega rum med

beståndet af en dylik gravation. Kronan skulle derför säkerligen genom

bifall till förslaget få vidkännas en rätt betydlig uppoffring i form af

minskad inkomst af försäljningen, hvilken uppoffring blefve jemförelsevis

mera betydande, i samma mån fastigheten vore mindre och gravationen

följaktligen i förhållande till fastighetsvärdet större. Under erinran vidare

om det korrektiv mot missbruk af den lägenhetsinnehafvare å ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.

arrenderade kronoegendomar beviljade förmånen, som läge i bestämmelsen

att Domänstyrelsen vid sådant förhållande kunde efter uppsägning skilja

dem från lägenheten, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framhållit,

hurusom något motsvarande stadgande här ej kunde ifrågakomma,

då det ej vore lämpligt, att, sedan kronan försålt en fastighet, Domänstyrelsen

vidare skulle inblandas i förhållandet mellan egaren och lägenhetsinnehafvare

på hans egendom. Ändamålet med försäljningen af kronans

mindre domäner vore ju, bland annat, att derigenom åstadkomma

eu förenklad förvaltning, men det syftemålet vunnes icke, der Domänstyrelsen

eller annan administrativ myndighet skulle bibehålla en pröfning

af så svår och grannlaga beskaffenhet, som den nyss omförmälda

uppsägningsrätten innebure. Lemnade man åter, såsom ju eljest måste

ske, till domstol att pröfva uppkommande tvister mellan egaren och

lägenhetsinnehafvaren om nyttjanderättens bestånd, kunde befaras, att

dessa gravationer komme att af egaren anses just såsom en olägenhet

af den art, att, enligt hvad som ofvan påpekats, köpeskillingsbeloppet

komme att deraf röna en icke oväsentlig inverkan. Eders Kongl. Majrts

Befallningshafvande medgåfve väl, att en viss billighet kunde åberopas

till stöd för Riksdagens framställning, men på grund af hvad anförts

kunde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej annat än med en viss

tvekan förorda, att, endast af billighetsskäl och då ingen som helst laglig

rätt förelåge, den förmån beviljades lägenhetsinnehafvarne å dessa fastigheter,

som Riksdagen begärt, åtminstone såvida icke kronan ville låta

samma billighetskänsla göra sig gällande i ett annat närliggande, fullt

ut lika ömmande fall, i hvilket man emellertid ännu ej försport någon

likartad hänsyn till billighetens kraf. När fråga här vore om försäljning

af kronans fastigheter, kunde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

nemligen ej underlåta att erinra om en annan kategori af personer, som

genom dessa försäljningar ofta blefve lidande och ginge miste om en

rätt, som eljest varit dem tillförsäkrad: optionsrätten. Ville man följa

billighetskänsla!) med afseende å lägenhetsinnehafvare, syntes det Eders

Kongl. Majrts Befallningshafvande vara lika giltig anledning att tänka

på någon förmån äfven åt de små arrendatorer, hvilka genom försäljningen

ginge förlustige sin optionsrätt. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hade sig bekant fall inom länet, der en mellankomst från det

allmännas sida till förmån för afträdande arrendator!! vore i högsta grad

påkallad, såvida dessa förhållanden borde ordnas efter hvad billighetskänsla!!

kunde bjuda. Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande ansåge

derföre de optionsberättigade arrendatorernas ställning vara åtminstone

lika behjertansvärd som någonsin de ifrågavarande lägenhetsinnehafvar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

nes, och skulle en förmån beredas de senare, borde i sammanhang dermed

ett skadestånd lemnas jemväl de förre, när de funnes deraf vara i

behof, och detta antingen i form af ett till exempel på fem år förlängdt

arrende, hvarunder försäljningen uppskötes, eller viss andel af köpeskillingen.

Endast under förutsättning således att tillfälle samtidigt bereddes

att komma de sin optionsrätt beröfvade arrendatorerna till hjelp

från det allmännas sida, när sådant vore af verkligt behof påkalladt, förklarar

Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande sig kunna förorda en

åtgärd i det af Riksdagen angifna syftet, hvarvid Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande dock, för att icke gravationen måtte medföra ett

alltför långt i tiden sig sträckande intrång i den nye egarens dispositionsrätt

öfver sin fastighet, föreslår, att högst fem års besittningstid, räknad

från den nye egarens tillträde till fastigheten, måtte lägenhetsinnehafvare

tillförsäkras.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i IJpsala län förmäler

sig ej underskatta de olägenheter, som den af Riksdagen ifrågasatta lagstiftningsåtgärd

skulle kunna föranleda, men har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande icke desto mindre biträdt Riksdagens i dess underdåniga

skrifvelse uttalade åsigt om billigheten af att det skydd, som

beredts lägenhetsinnehafvare å kronan tillhöriga utarrenderade egendomar,

utsträcktes till sådana egendomar, som blefve försålda. Beträffande omfattningen

af och sättet för beredande af sådant skydd bär Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande funnit lämpligast, att åt Domänstyrelsen uppdroges

att i hvarje fall pröfva, huruvida och på Indika vilkor vid försäljning

af kronoegendom innehafvare af lägenhet måtte vid densamma

behållas, och att, för den händelse sådant bibehållande medgåfves, bestämmelse

härom bland köpevilkoren skulle införas samt vederbörande

lemnas tillfälle att genom rättighetens inteckning i egendomen bereda

sig skydd mot ny egare af densamma. Skulle lägenhetsinnehafvare, som

fått dylik rättighet sig medgifven, icke motsvara det tillmötesgående,

som från statens sida blifvit honom visadt, utan på ett eller annat sätt

brista i fullgörande af de honom åliggande skyldigheter, borde, enligt

Eders Kongl. Maj.ds Befallningshafvandes förmenande, det tillkomma

egaren af fastigheten att efter talan vid domstol få lägenhetsinnehafvaren

från lägenheten skild.

Jemväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands lön

anser omsorgen för den enskilde från det allmännas sida böra betinga,

att de personer, hvilka kommit att bygga och bo å egendom, som kronan

funne med sin fördel förenligt att sälja, måtte inrymmas i enahanda rätt,

som förunnats med dem likstälda lägenhetsinnehafvare å arrendeegen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

domarna; och har Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande sålunda,

ehuru Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande icke förbisåge olägenheterna

häraf, icke tvekat att förorda, det person, som egde och bebodde

före år 1883 uppfördt hus å kronoegendom, hvaraf försäljning komme

att ske, måtte beredas likställighet med de under nådiga brefvet den

18 Maj 1888 inbegripna lägenhetsinnehafvarne, under förutsättning och

vilkor dock:

att, efter förberedande utredning- och pröfning af de förrättningsmän,

som hade sig ålagdt att uppskatta egendomens saluvärde, samt

Domänstyrelsen, det befunnes, att besittningsrätten icke medför synnerligt

men för jordeganderätten eller anses hufvudsakligen inverka på

köpeskillingens belopp;

att afgäld för besittningsrätten efter förslag af bemälde förrättningsmän

faststäldes af Domänstyrelsen, företrädesvis och till förebyggande

af tvistigheter, i spanmål att lösas efter årlig markegång, i stället

för i arbetsskyldigliet;

att lägenhetsinnehafvaren på egen bekostnad infredade och underhölle

stängseln kring det upplåtna, till sina gränser bestämda området;

samt

att uppsägningsrätt medgåfves jordegaren, men endast i fall af

laglig bevisning om lägenhetsinnehafvarens uraktlåtenhet att i rätt tid

utgöra faststälda afgälden eller om hans handlingssätt vore sådant, att

det medförde vanfrejd eller eljest egnadt att störa eller försvåra samfärdseln

med honom.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län har erinrat

derom, att, innan Eders Kongl. Maj:t utfärdade omordade nådiga

bref den 18 Maj 1888, Eders Kongl. Maj:t inhemtade yttrande från

Domänstyrelsen, som i underdånigt utlåtande den 30 December 1887

anförde bland annat, att de obehag, för hvilka en arrendator kunde

blifva utsatt derigenom, att å egendomen funnes bosatta personer, som

han i händelse af missämja ej kunde från egendomen bortskaffa, vore

af mångahanda slag; att, om å en egendom förefunnes ett större antal

sådane lägenhetsinnehafvare, detta säkerligen skulle verka afskräckande

å spekulanter på arrendet; att upplåtna lägenheter stundom å inegor

funnes till verkligt hinder för egendomens ändamålsenliga brukande eller

ock hade sådant läge å andra delar af egendomen, att deras bibehållande

skulle utgöra hinder för egendomens förbättring genom nyodlingars verkställande;

att åter lägenheter funnes, som förhöjde egendomarnes värde

genom den inkomst de beredde arrendator!! och indirekt kronan, såsom

industriella anläggningar, sommarbostäder, bebyggda tomter vid större

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.

jernvägsstationer m. m., samt att sådana lägenheter, som afsåges i Riksdagens

skrifvelse, icke blifvit i författningsenlig ordning anlagde, utan

tillkommit genom indelningshafvares öfverskridande af sina rättigheter

såsom boställshafvare eller med tillåtelse af arrendator i strid med 8

kapitlet 5 § byggningabalken eller möjligen utan medgifvande. Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bar ytterligare anfört, att i hufvudsakligaste

öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen anfört den departementschef,

som den 19 Mars 1888 anmälde ärendet för Eders Kongl.

Maj:t, yttrade, att en ovilkorligt lemnad försäkran om tryggad besittningsrätt

för samtlige hithörande lägenhetsinnehafvare skulle på arrendeförhållandena

i de orter, der sådana lägenheter förekomma i större

myckenhet, utöfva en alltför menlig inverkan för att en sådan försäkran

borde kunna ifrågakomma, men att, derest åt Domänstyrelsen, på sätt

Styrelsen föreslagit, uppdroges att pröfva och afgöra, i hvilka fall tryggad

besittningsrätt kunde utan alltför stort men för egendomens skötsel

lägenhetsinnehafvare beredas, och denna besittningsrätt tillika ej gjordes

fastare, än att lägenhetsinnehafvare, hvilka genom sitt uppförande visade

sig ej motsvara det tillmötesgående, som från statens sida blifvit mot

honom ådagalagdt, kunde från lägenheten uppsägas, de med åtgärden

förenade olägenheter syntes varda inskränkta inom ett så begränsad t

mått, att desamma icke borde tillmätas afgörande betydelse.

Hvad nu anginge de lägenheter, Indika å sådana kronoegendomar,

som vore afsedda till försäljning, funnes upplåtna till industriell anläggning,

sommarbostäder, bebyggda tomter vid större jernvägsstationer eller

andra dylika ändamål, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett

lägenhetsinnehafvarne ej vara fullt betjente med, att nyttjanderätt

dem förbehölles under deras och hustrus lifstid. Med såväl kronans

som lägenhetsinnehafvarens bästa syntes det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

mest förenligt, att sådan lägenhet särskildt för sig emot

lämplig köpeskilling försåldes till lägenhetens innehafvare, derest han

ville köpa densamma, hvarvid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

likväl påpekat, att någon allmän föreskrift härom icke torde böra meddelas,

då försäljning af kronoegendom under hand åt enskilde väl torde

i hvarje särskildt fall, efter verkstäld utredning, utgöra föremål för Eders

Kongl. Majrts och Riksdagens pröfning.

Beträffande öfrige lägenhetsinnehafvare har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande erinrat derom, att Eders Kongl. Maj:t ansett förbehåll

om deras qvar boende i händelse af ny arrendeupplåtelse icke böra medgifvas

annorledes, än att Domänstyrelsen skulle ega att genom uppsägning

skilja dem från lägenheten, derest Styrelsen på grund af deras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.

uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anleduing dertill,

äfvensom att, i händelse af egendomens försäljning, en sådan rätt dock

ej kunde uppdragas åt Domänstyrelsen och att, derest den tillerkändes

köparen, förbehållet om lägenhetsinnehafvarens qvarboenderätt uppenbarligen

blefve betydelselöst. Ville man åter tillerkänna lägenhetsinnehafvare

en så ovilkorlig rätt, att han endast på grund af vissa vid egendomens

försäljning uppgillra och inför domstol styrkta felaktigheter kunde

skiljas från lägenheten, komme. de olägenheter, som Eders Kongl. Maj:t

vid utfärdandet af nådiga brefvet den 18 Maj 1888 genom deri intagna

bestämmelser velat undvika, att framträda dess mer verksamma, i det

de tvifvelsutan i många hänseenden skulle utgöra hinder för det bruk

af egendomen, som köpare kunde anse för det förmånligaste. Det vore

derföre, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande,

anledning att befara, det ett sådant förbehåll, som ifrågasatts, skulle i ej

oväsentlig mån nedtrycka köpeskillingarne för de egendomar, som såldes.

Under anförande slutligen att det syntes mindre lämpligt att vid egendoms

försäljning göra förbehåll om besittningsrätt för en lägenhetsinnehafvare,

som olagligen och utan kronans medgifvande kommit i besittning

af lägenheten, då intet förbehåll gjordes vare sig för den, som

innehade ett lagligen anlagdt torp, eller för kronoarrendatorn sjelf, äfvensom

att, för den händelse upplåtelsen ej vore till hinder för köparen,

något förbehåll knappast erfordrades, bär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hemstält, att den af Riksdagen gjorda framställningen icke

måtte föranleda någon vidare åtgärd.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län förklarar

sig lika med Riksdagen anse de omständigheter, hvilka anförts såsom

skäl för den genom merberörda nådiga bref medgifna besittningsrätten

åt innehafvare af lägenheter, belägne å kronoegendomar, som fortfarande

komme att utarrenderas, till alla delar gälla äfven i afseende å lägenhetsinnehafvarne

å de till försäljning ifrågakommande egendomarne; och

som billighetsskälen vore lika behjertad värda i afseende å samtlige omförmälde

lägenhetsinnehafvare, borde enligt Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvandes

åsigt äfven de lägenhetsinnehafvare, som å domäner,

hvaraf försäljning komme att ske, bebodde dem sjelfve tillhörige och före

den 1 Januari 1883 uppförde byggnader, hvilka utan men för egendomens

skötsel kunde bibehållas, tillerkännas rätt att emot vid försäljningen

föreskrifven afgäld till köparen i dagsverken eller penningar få i mannens

och hustruns lifstid å lägenheten qvarbo, derest icke kontraktet med

arrendatorn föreskrefve kortare tid för afträdandet. I afseende å sättet

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 51.

hvarpå och vilkoren, hvarunder den ifrågasatta förmånen kunde lägenhetsinnehafvare

beredas, har Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande föreslagit,

att pröfningen, i hvilka fall besittningsrätten kunde utan men för

egendomens skötsel medgifvas, måtte uppdragas åt Domänstyrelsen, som

jemväl skulle ega att, efter af vederbörande uppskattningsmän afgifvet

förslag till afgäld och vilkor i öfrigt, upprätta kontrakt om lägenhet,

som ansåges böra vid försäljningen bibehållas; att i kontraktet bestämmelse

meddelades derom, att underlåtenhet att inom föreskrifven tid erlägga

stadgad afgäld eller åsidosättande af lägenhetsinnehafvaren enligt

kontraktet i öfrigt åliggande skyldigheter eller öfverträdelse af medgift^

rättigheter medförde, om hemmansegaren så påfordrade, enahanda påföljder,

som i mom. 30 af nådiga kungörelsen den 10 November 1882

funnes för kronoarrendatorer stadgadt, hvadan tvist angående kontraktets

förverkande tillhörde allmän domstols pröfning; samt att vid egendomsförsäljningen

förbehåll gjordes om beståndet af sålunda upprättadt kontrakt,

'' hvilket lägenhetsinnehafvaren borde berättigas att låta i egendomen

inteckna.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län har jemväl,

med erkännande af de för beslutet den 18 Maj 1888 grundläggande

billighetsskälens giltighet i afseende å lägenhetsinnehafvarne å egendomar,

som komme att försäljas, och under erinran om de olägenheter, hvilka

vore förbundna med ordnandet af uppsägningsrätten, i hvilket afseende

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett lämpligast att stadga som

vilkor, det den bestämda årliga afgälden skulle punktligen utgöras och

att i motsatt fall egaren skulle hafva rätt skilja innehafvaren från lägenheten,

förordat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, då försäljning af kronoegendom skulle ega rum, dervid måtte,

efter Domänstyrelsens pröfning, kunna såsom vilkor stadgas, att, i fall

lägenhetsinnehafvare funnes, som å egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga,

före den 1 Januari 1883 uppförda byggnader, en sådan lägenhetsinnehafvare

och hans hustru förbehölles rätt att under deras lifstid mot

utgörande å bestämd tid till egendomens egare af viss årlig afgäld, som

af Domänstyrelsen faststälts, qvarbo å lägenheten, derest egendomens

egare ej under tiden på grund af innehafvarens underlåtenhet att utgöra

afgälden funne anledning dem efter uppsägning från lägenheten skilja.

Eders Kongl. Majds Befallningshafvande, i Blekinge län har, under

åberopande af de i Riksdagens underdåniga skrifvelse anförda skäl, hemstält,

att lägenhetsinnehafvare å kronoegendomar, som komme att försäljas,

måtte i tillämpliga delar tillerkännas enahanda rättigheter, som

enligt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 tillkomme innehafvarne af vissa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o Öl.

å kronans utarrenderade egendomar befintliga lägenheter, dock med den

förändring att köpare af kronodomän ej borde ega att genom uppsägning

innehafvare af lägenhet från densamma skilja i annat fall, än att

denne underläte fullgöra i upprättadt kontrakt om lägenheten åtagna

förbindelser.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län framhåller,

att, så länge en kronoegendom fortfore att disponeras för statsverkets

räkning, det icke kunde vara arrendator!! till synnerlig olägenhet,

om förutvarande lägenhetsinnehafvare finge qvarsitta under längre eller

kortare tid af arrendeperioden mot utgörande af skälig afgäld, i synnerhet

som Domänstyrelsen förbehållits rättighet att uppsäga den lägenhetsinnehafvare,

som dertill gåfve anledning; men anser Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande deremot uppenbart, att ett dylikt qvarsittande, som

kunde fortfara under en lång följd af år, för en köpare af kronoegendom

skulle blifva till stort intrång vid hans beräknade fria disposition öfver

sin förvärfvade egendom; och skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

förmenande de dermed följaktiga obehagen, vid hvilka

lägenhetsinnehafvarens personliga förhållande ofta kunde vara det väsentligast

inverkande, icke komma att förminskas, om den i Riksdagens

underdåniga skrifvelse uttalade tvekan i fråga om köparens rättighet att

uppsäga dylika obeqväma lägenhetsinnehafvare gåfve sig uttryck i ett

lagstadgande till deras förmån. Otvifvelaktigt komme lägenhetsinnehafvarnes

bibehållande att i hög grad minska köplusten, i vissa fall rent

af omöjliggöra försäljningen. I afseende å förslaget att Domänstyrelsen

skulle pröfva och afgöra, i hvilka fäll tryggad besittningsrätt kunde utan

allt för stort men för egendomens skötsel beredas lägenhetsinnehafvare,

erinrar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att, då från billighetshänsyn

betraktadt alla lägenhetsinnehafvare borde anses hafva lika stor

rättighet att qvarsitta, vägandet af skälen för och emot tillgodonjutandet

af denna förmån blefve eu synnerligen svår och grannlaga uppgift, som

i de flesta fall just på grund af denna sin beskaffenhet komme att sluta

dermed, att alla lägenhetsinnehafvare finge qvarstanna till skada och

förlust för alla öfriga vederbörande. Vidare anför Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, att, ehuru samtliga statens egendomar, hvilka enligt

nu gällande författningar skola försäljas, på sin tid arrenderades under

förutsättning att egendomen skulle komma att vid arrendeperiodens utgång

på samma sätt disponeras, hvarvid de arrendator, som på odlingar,

byggnader och andra förbättringar nedlagt kostnader, kunde egt

grundade förhoppningar att genom förnyadt arrende få ersättning för

dessa arbeten, Riksdagen vid den förändrade lagstiftning, som utan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

kronoarrendatorernas förvållande flerestädes uti icke ringa män rubbat

deras ställning, likväl ej varit betänkt på något slags skydd eller skadestånd

åt dessa arrendator, med hvilka kronan ingått aftal, hvaremot

Riksdagen visade sig högeligen angelägen att bereda tryggad besittningsrätt

åt personer, som utan medgifvande från statens sida innehade dess

jord endast på grund af aftal med enskild man; och alldenstund det

ifrågasatta stadgandet om tryggad besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvarne

skulle komma att medföra betydliga förluster för statsverket samt

vålla hvarjehanda stora olägenheter vid dess tillämpning, har Eders

Kongl. Maj ds Befallningshafvande hemstält, att Riksdagens framställning

icke måtte vinna Eders Kongl. Majds bifall, desto mindre som grunden

till samma framställning utan tvifvel måste sökas i äfventyret vid eganderättens

öfvergång från staten till enskild person, att några individer inom

en eller annan kommun utan den ifrågasätta inskränkningen i jordens

fria disposition kunde blifva afhysta och sålunda komma i behof af fattigunderstöd,

men ordnandet af dylika förhållanden väl torde få blifva

vederbörande kommuners egen angelägenhet, hvarigenom hvarken staten

eller den enskilde drabbades af förlust eller olägenhet.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län har anfört,

att, sedan genom nådiga brefvet den 18 Maj 1888 åt lägenhetsinnehafvare

å kronoegendom, som skall utarrenderas, medgifvits viss

tryggad besittningsrätt, billigheten syntes kräfva, att någon förmån i

enahanda riktning bereddes lägenhetsinnehafvare å sådana kronoegendomar,

som skola försäljas, men borde enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

mening härvid betänkas, att medan i förra fallet besittningsrätten

kunde efter Domänstyrelsens pröfning utsträckas till obestämd

tid, beroende på lägenlietsinnehafvarens och hans hustrus lifstid med flera

omständigheter, saken i senare fallet eller vid försäljning af kronoegendom

måste ses ur eu helt annan synpunkt, då från det allmännas sida

skulle meddelas enahanda föreskrifter i syfte att för oviss tid inskränka

köparens dispositionsrätt öfver större eller mindre delar af egendomen, eu

åtgärd, som utan tvifvel skulle vid många tillfällen ej oväsentligt inverka

på skeende högre anbud. Såsom eu annan för såväl statsverket och

lägenhetsinnehafvaren fördelaktig utväg till beredande af skydd åt den

senare har Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande ifrågasatt, att, när

fråga uppstode om kronoegendoms försäljning, åt lägenhetsinnehafvaren

måtte, såvida gällande författning om hemmansklyfning och jordafsöndring

ej derför lade hinder, medgifvas rätt att efter skedd uppskattning

under full eganderätt tillösa sig det till honom upplåtna jordområdet och

sålunda för alltid skilja detsamma från stamhemmanet, hvarefter detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57. 13

senare borde utbjudas till försäljning. .Kunde lägenhetsinnehafvaren ej

efter viss förelagd tids förlopp inkomma med antagligt anbud och derför

ställa säkerhet, skulle han anses hafva förverkat sin rätt till lägenhetens

förvärfvande i denna ordning. För den händelse åter dylik särskild försäljning

af lägenhet ej komme att ega rum, har Eders Kongl.. Maj ds

Befallningshafvande, med erinran om olämpligheten af att utsätta innehafvare

af lägenheter å kronoegendomar, som skulle försäljas, för äfventyret

att, såsom en följd af försäljningen, blifva hastigt afhyste, tillstyrkt,

att sådan lägenhetsinnehafvare och hans hustru samt måhända jemväl

deras rättsinnehafvare finge bibehållas vid lägenheten under ett fåtal år

mot erläggande af bestämd afgäld och under vilkor att hans uppförande

eller underlåtenhet att utgöra afgälden härför ej lade hinder i vägen,

under det att han i motsatt fall borde vara pligtig att afflytta och borttaga

honom enskildt tillhöriga byggnader efter skedd uppsägning och

tillgodonjuten laga fardag.

Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län

antager, att, derest lägenhetsinnehafvare å kronoegendom, som skall försäljas,

finge qvarbo, detta medgifvande, äfven om stadgad afgäld skulle

från lägenheten utgöras till den nye egaren, komme att i många fall inverka

menligt vid egendomens försäljning såväl hvad beträffade köplusten

i allmänhet som i fråga om priset å egendomen, hvithet sannolikt

skulle nedgå vida mera, än rimligen borde beräknas för det onus,

som sålunda komme att vidlåda egendomen; och då lägenhetsinnehafvare

väl skulle ega rättighet att förvärfva inteckning i egendomen för tryggandet

af sin nyttjanderätt, komme svårigheter att uppstå för nye egaren,

till exempel vid egendomens belåning, om honom deraf gjordes behof.

Mången .anledning kunde dessutom tänkas, hvarför egendomen, besvärad

med lägenhetsinnehafvares rätt att derå qvarbo, icke skulle vara

begärlig för den, som eljest skulle vilja förvärfva eganderätt till densamma,

Icke utan tvekan har således Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande

anslutit sig till den ståndpunkt, Riksdagen i frågan intagit.

Men då, i stort sedt, de uppoffringar, som kronan finge vidkännas genom

beredande af tryggad besittningsrätt under viss tid åt sådane lägenhetsinnehafvare

å de till försäljning förekommande kronoegendomarne, Indika

bebodde dem sjelfva tillhörige, före den 1 Januari 1883 uppförda byggnader,

för såvidt deras bibehållande vid lägenheterna icke skulle verka

menligt beträffande egendomens skötsel, väl borde anses fullt motvägas

af de fördelar, som genom en dylik anordning skulle beredas individerna

och samhället, som i annat fall säkerligen mången gång skulle nödgas

draga försorg om lägenhetsinnehafvarnes framtida försörjning och vård,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57..

och då dessa lägenhetsinnehafvare, om tillstånd lemnades dem att fä mot

viss köpeskilling förvärfva eganderätt till lägenheterna, antagligen icke

skulle vara i stånd att begagna sig af dylikt medgifvande, hvilket dessutom

i många fall icke lämpligen borde ifrågakomma, har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, jemte förmälan att någon erfarenhet om verkningarne

af beslutet den 18 Maj 1888 ännu icke kunnat förvärfvas, ansett

sig böra förorda, det meraberörde lägenhetsinnehafvare bibehölles vid

innehafvande lägenheter. Hvad vidare anginge de vilkor, hvarunder en

dylik förmån borde lägenhetsinnehafvare medgifvas, så finner Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande lämpligt, det äfven i fråga om dem åt Domänstyrelsen

uppdroges att pröfva och afgöra, när förmånen borde beviljas,

liksom det borde stå Styrelsen öppet att, då stort men genom lägenhetsinnehafvares

bibehållande skulle uppstå vid egendomens skötsel

eller om eljest särskilda omständigheter sådant påkallade, föreskrifva,

att lägenhetsinnehafvare icke skulle utan tillstånd af egendomens nye

egare få qvarbo å egendomen. I sammanhang härmed har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande erinrat, att beträffande de mindre till försäljning

förekommande kronoegendomar, för Indika arrendeafgiften icke

öfverstege tvåhundra kronor, någon särskild uppskattning eller undersökning

på stället icke, så vidt stadgadt vore, föreginge försäljningen,

och föreslagit, att, på det Domänstyrelsen måtte beredas närmare kännedom

om de i hvarje fall förekommande förhållanden, som på dess beslut

i afseende å lägenhetsinnehafvare kunde inverka, föreskrift måtte

meddelas derom, att, jemväl när fråga vore om dylik mindre kronoegendom,

försäljningen skulle föregås af undersökning på stället, dervid

kunde utredas, huruvida skäl funnes för lägenhetsinnehafvares bibehållande

vid egendomen eller ej, äfvensom angående de vilkor, som

i förra fallet borde bestämmas. Vid dylik undersökning kunde också

en uppskattning ega rum af hemmanets saluvärde, hvilket för närvarande

bedömdes allenast på grund af taxeringsvärdering och lokalmyndigheternas

yttranden. Tiden för lägenhetsinnehafvares besittningsrätt

syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna bestämmas

till innehafvarens och hans hustrus lifstid; och borde viss årlig afgäld

utgöras af lägenhetsinnehafvaren till egendomens nye egare till belopp,

som af Domänstyrelsen bestämdes. Vilkoren i öfrigt borde enligt Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande göras så fördelaktiga

för lägenhetsinnehafvaren, som möjligt vore, utan att för mycket betunga

nye egaren af egendomen. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hade sålunda förestält sig, att den nye egaren kunde medgifvas

rätt att, derest lägenhetsinnehafvaren gjorde sig skyldig till för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

seelse eller brott emot honom, derför i allmän lag eller författning

straff vore stadgadt, och lägenhetsinnehafvaren blefve genom laga kraftvunnet

eller slutligt utslag till straff derför dömd, uppsäga lägenhetsinnehafvaren

till afflyttning från lägenheten inom viss tid. Deremot

ansåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke lämpligt att förbehålla

egendomsegaren rätt till dylik uppsägning, för den händelse

att bestämd afgäld icke erlades å förfallotiden eller att lägenhetsinnehafvare

gjorde sig skyldig till uppförande, som, ehuru i moraliskt hänseende

förkastligt, icke vore i gällande lag belagdt med straff.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län har anfört,

att, huru behjertansvärda skälen för den åtgärd, som ifrågasatts, än

vore, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl ansåge, att afgörande!

rörande besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare å de kronoegendomar,

som komme att försäljas, måtte, innan försäljningen egde

rum, efter förutgången pröfning på stället, för hvarje särskilt fall,

underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län har förmält

sig icke obetingadt kunna förorda bifall till Riksdagens framställning

i vidsträcktare mån, än att, derest vid föreskrifven uppskattningsförrättning

eller genom ansökning af vederbörande lägenhetsinnehafvare

blifvit utrönt, att å kronoegendom, som skulle försäljas, funnes byggnad

tillhörig lägenhetsinnehafvare och uppförd före den 1 Januari 1883,

Domänstyrelsen måtte varda bemyndigad att vid köpets afslutande förbehålla

lägenhetsinnehafvaren och hans hustru rätt att, så länge de lefde,

låta qvarstå och sjelfva bebo sådan byggnad emot skyldighet att derför

erlägga årlig afgäld, som af Domänstyrelsen bestämdes. Härigenom

skulle inom Skaraborgs län det af Riksdagen åsyftade mål åtminstone i

väsentlig mån blifva uppnådt. Lika med Riksdagen anser Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande emellertid önskvärd!, att de mindre bemedlade

samhällsmedlemmarne i möjligaste mån bereddes ökade tillfällen att

förvärfva fast egendom och att för sådant ändamål befintliga jordbrukslägenheter

å ifrågavarande kronoegendomar kunde få författningsenligt

afsöndras och särskildt försäljas. Att för alla de vexlande förhållanden,

som härvid förekomme, meddela allmänt gällande föreskrifter anser

dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande möta hardt när oöfvervinneliga

svårigheter. Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande hemställer

således, huruvida icke, innan fråga om försäljning af kronoegendom

företoges till pröfning, kunde utfärdas kungörelse med föreläggande

för den eller dem, som dertill funne sig befogade, att inom

bestämd tid inkomma med ansökning i fråga om afsöndrande eller af
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

skiljande genom hemmansklyfning af viss till sina gränser noggrant

oppgifven förut befintlig jordbrukslägenhet. Då sådan ansökning afgåfves,

skulle för hvarje särskild! fall pröfvas, om den ifrågasatta utsöndringen

eller afskiljande! borde ega ram i sammanhang med egendomens

försäljning. I händelse af bifall härtill skulle lägenheten samt

återstoden af kronoegendomen först hvar för sig och derefter gemensamt

till försäljning utbjudas; och borde sedan med hänsyn till de erbjudna

köpeskillingarnes belopp samt öfriga förekommande omständigheter

afgöras, huruvida det ena eller andra anbudet kunde antagas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vermlands län har, under

anförande att Riksdagens skrifvelse måste antagas hafva afseende allenast

på sådane lägenhetsinneliafvare, som med behörigt tillstånd af

förre boställshafvare eller arrendatorer af kronans egendomar satt sig

ned på dessa och der åt sig uppfört bostad, enär andra, hvilka olofligen

beredt sig en dylik förmån, väl icke gjort sig förtjenta af att samma

deras åtgörande legaliserades, biträdt Riksdagens åsigt om billigheten

af att de förre erhölle tryggad besittningsrätt. Deremot har Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke i likhet med Riksdagen hyst

någon tvekan i afseende å ordnandet af uppsägningsrätten, i det Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarat sig anse denna rätt icke

böra tillkomma någon annan än nye egaren af den egendom, hvarpå

lägenhetsinnehafvaren sutte, med mindre lägenheten vid egendomens

försäljning undantoges under viss tid för att derunder och på vilkor i

öfrig!, som Domänstyrelsen funne skäligt bestämma, åt innehafvare!!

fortfarande upplåtas, hvarefter lägenheten skulle återfalla till egendomen;

och antager Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att på

sådant sätt en tryggad besittningsrätt lämpligen kunde beredas lägenhetsinnehafvarne

i fråga.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län har för sin

del i liufvudfrågan anfört följande:

Enligt förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring

den G Augusti 1881 finge från hemman eller lägenhet afsöndra^ högst eu

femtedel af dess egoområde, men om detta maximum icke öfverskredes,

kunde afsöndringar ske till huru stort antal och med så liten rymd

som helst. Det vore föga antagligt, att å många, om ens någon, af de

kronans utarrenderade jordbruksdomäner, hvilka enligt gällande bestämmelser

komme alt försäljas, funnes upplåtna jordlägenheter af sammanräknad

så stor rymd, att denna öfverstege en femtedel af domänens egoområde.

Det kunde sålunda antagas, att laga hinder i mycket få fall,

om ens något, komme att möta för Domänstyrelsen att före försäljningen

af sjelfva domänen derifrån för all tid under full eganderätt eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57. 17

under besittning på viss tid och med iakttagande af hvad angående

tiden för nyttjanderättsaftals bestånd vore i lag stadgadt eller ock

till besittning på lifstid afsöndra och till vederbörande lägeuhetsinnehafvare.

upplåta den jordlägenhet, han besutte, mot köpeskilling, som

borde tillfalla kronan, och mot skyldighet att till stamhemmanets blifvande

egare utgöra årlig afgäld i spanmål eller annan lämplig räntepersedel

(men ej i dagsverken), hvilken afgäld borde på lägenhetsinnehafvarens

bekostnad bestämmas i den genom ofvan åberopade författning

utstakade ordning. I upplåtelsebrefvet, borde lägenhetsinnehafvaren

dels tillförsäkras förmånen att, i den mån stamhemmanets grundskatter

nedsattes genom statens eftergifvande af desamma, tillgodonjuta

motsvarande nedsättning af afgälden, dels ock erinras om angelägenheten

att etter upplåtelsens beskaffenhet genom lagfart eller inteckning

af upplåtelsebrefvet betrygga sin rätt mot icke allenast den första, utan

äfven mot hvarje blifvande egare. Då vederbörande förrättningsmän

i samband med uppgörande åt arrendeförslag för mindre kronoegendomar,

som enligt Riksdagens beslut år 1888 kunde komma i fråga att

försäljas, tillika skola verkställa uppskattning af egendomens saluvärde,

kunde förrättningsmännen jemväl utreda och afgifva förslag i frågan,

hvilka afsöndringar från det till försäljning afsedda stamhemmanet

lämpligen och lagligen kunde och förty borde före stamhemmanets

utbjudande till salu göras till de lägenhetsinnehafvare, hvilka Domänstyrelsen

pröfvade förtjenta att tryggas i sin besittningsrätt.

I händelse förrättningsmännen skulle finna, att en blifvande köpare

af stamhemmanet komme att i dess skötsel lida allt för stort men, om

en derå befintlig jordlägenhet blefve för alltid eller för mycket lång

tid afsöndrad och till lägenhetsinnehafvaren upplåten, kunde och borde

förrättningsmännen föreslå en viss kortare tid, högst tio år, under

hvilken innehafvaren finge bibehållas vid lägenheten mot viss af förrättningsmännen

föreslagen och af Domänstyrelsen faststäld lega till

stamhemmanets egare. Äfven i detta fall borde lägenhetsinnehafvaren

förses med skriftligt upplåtelsebref, till säkerhet hvarför han kunde söka

inteckning i stamhemmanet.

Beträffande ordnandet af lägenhetsinnehafvares eventuella uppsägning

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uttalat den åsigt, att

någon svårighet härvid icke förefunnes. Uppsägelse å Domänstyrelsens

sida. vore nemligen icke i och för sig lagligen förbindande för lägenhetsinnehafvaren.

Erkände denne uppsägningens befogenhet och efterkomme

han frivilligt densamma, vore allt godt och väl, men i motsatt

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 Ajd. 37 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 57.

händelse egde innehafvaren qvarsitta å lägenheten och Domänstyrelsen

hade icke annan utväg att skilja honom derifrån än att instämma påstående

derom till laga domstol, Vid sådant förhållande kunde utan

betänkande enahanda uppsägningsrätt, som tillkomme Domänstyrelsen,

tilläggas nye egaren i det fall, att innehafvare af lägenhet icke fått

densamma för alltid till full eganderätt upplåten, ty den senare vore

icke pligtig att efterkomma egarens uppsägning, utan egde, i händelse

han icke erkände dess befogenhet, uppmana motparten att instämma

sin talan till domstol.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län har

meddelat, att någon tillämpning af nådiga brefvet den 18 Maj

1888 om tryggande af de å utarrenderade kronoegendomar varande

lägenhetsinnehafvares besittningsrätt icke ännu inom länet egt rum och

att således någon ledning vid nu föreliggande frågas bedömande icke

vore att hemta genom deraf vunnen erfarenhet, men har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande icke desto mindre funnit sig böra uttala

den åsigt, att legaliserad besittningsrätt icke borde tillerkännas lägenhetsinnehafvare

på sådana kronans egendomar, som komme att försäljas,

alldenstund en sådan besittningsrätt skulle medföra betydlig olägenhet

och förlust för statsverket, utan att i vanliga fall synnerligen stora fördelar

derigenom bereddes lägenhetsinnehafvarne. För Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande syntes det nemligen som om befintligheten

af lägenheter med tryggad besittningsrätt skulle inverka ofördelaktigt

på köpeskillingen vid egendomens försäljning samt afskräcka en del

spekulanter, då dylika lägenheter alltid måste medföra intrång för en

jordegare, dels derför att denne blefve bunden att å egendomen emottaga

personer, med hvilka han i öfrigt icke skulle vilja hafva något

att skaffa, dels emedan egendomen, då nöjaktig säkerhet för besittningsrättens

bibehållande icke torde kunna erhållas, med mindre än att afhandlingen

derom vederbörligen intecknades, komme att belastas med

nyttjanderättsinteckningar, hvilka alltid vore till men för sjelfständigt

handhafvande af en egendom, hvarjemte stort men och betydlig tidsutdrägt

skulle tillskyndas jordegaren, om han inför domstol skulle nödgas

anhängiggöra tvister, huruvida lägenhetsinnehafvaren förverkat sin

besittningsrätt. Icke heller komme, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

förmenande, genom det åsyftade förslaget lägenhetsinnehafvare

i någon synnerligt fördelaktig ställning till jordegaren, då

denne alltid måste känna obehaget af det intrång, smålägenheterna

måste medföra. Hellre borde då förtroende mellan jordegare och lägenhetsinnehafvare

kunna ernås på frivillighetens väg, och det dagliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

exemplet utvisade, att en lägenhetsinnehafvare, som redligen fullgjorde

sina skyldigheter och i öfrigt iakttoge ett ordentligt uppförande, sällan

blefve skild från sin lägenhet, såvida densamma icke genom sitt läge

försvårade egendomens bruk, i hvilket fall han oftast på ett eller annat

sätt erhölle godtgörelse. Särskildt har Eders Kong], Majrts Befallningshafvande

afstyrka att afgäldens bestämmande i dagsverken måtte ske,

då sådant, efter hvad erfarenheten gåfve vid handen, vanligtvis förorsakade

split, förvecklingar och rättstvister mellan afgäldsgifvare och

afgäldstagare.

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län, som i

likhet med Riksdagen funnit den föreslagna åtgärden med billighet

öfverensstämmande, har på samma gång erinrat om de svårigheter,

hvilka vid det praktiska genomförandet af saken kunde antagas uppstå.

Riksdagen hade sjelf i sin skrifvelse angifvit svårigheten att afgöra,

huruvida uppsägningsrätten skulle kunna tillförsäkras den nye egaren

eller öfverlemnas åt Domänstyrelsen, och framhåller i anledning häraf

Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande olägenheterna af det ena eller

andra till vägagåendet härutinnan. Vidare sätter Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i fråga sättet för afgäldens bestämmande. Det

stadgande, som förefunnes för afgälds sättande å lägenhet, belägen

å utarrenderad kronoegendom, eller att afgälden skulle i sammanhang

med arrendeförslag å egendomen af Domänstyrelsen fastställas, vore

enligt Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes åsigt här icke tillämpligt,

utan borde sådan afgäld bestämmas i likhet med hvad för jordafsöndring

vore i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 föreskrifvet.

Då emellertid de för dylikt åsättande af afgäld erforderliga kostnader,

orsakade af kronobetjenings och landtmätares förrättningsresor till lägenheten,

komme att blifva ganska afsevärda, vore antagligt, att lägenhetsinnehafvaren

ofta nog skulle få vidkännas utgifter, som han icke mäktade

gälda. De af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande sålunda

antydda svårigheter vid tillämpningen af det ifrågasatta stadgandet

vore efter Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes förmenande af

beskaffenhet, att ett generel stadgande om rätt för lägenhetsinnehafvare

å till försäljning afsedda kronoegendomar att bibehållas vid besittningsrätt

å lägpnheten icke borde meddelas. Under erinran slutligen att de

egendomar, som skola försäljas, vore jemförelsevis små och antalet

lägenheter derå följaktligen ringa och att frågan således såsom gällande

ett, fåtal lägenhetsinnehafvare vore af ganska liten betydelse, har Eders

Kongl. Majrts Befallningshafvande, för den händelse emellertid att Eders

Kongl. Maj:t skulle anse de antydda svårigheterna kunna öfvervinnas,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KongI, Majds Nåd. Proposition N:o 57.

hemställ, att vid inträffande försäljningsauktioner å kronoegendomar

dessa måtte utbjudas dels med bibehållande af derå befintliga lägenheter

af den beskaffenhet, hvarom fråga vore, mot utgörande af lägenhetsinnehafvaren

till köparen af bestämd afgäld, dels utan sådant förbehåll,

hvarefter på pröfning i hvarje särskild! fall kunde bero, hvilket

anbud Eders Kongl. Maj:t funne vara förmånligast för staten, vare sig

hänsyn toges till den större ekonomiska fördel, som vore att vinna,

eller den vinst i socialt hänseende, som, med mindre köpeskilling för

försåld egendom, ansåges kunna ernås genom beredande af tryggad

besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvare.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län har

allenast erinrat, att inom länet numera icke funnes någon för kronans

räkning utarrenderad jordegendom.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län anför, att

det onekligen ofta vore händelsen, att torpare på af kronan till enskilde

försålda egendomar komme i en sämre och osäkrare ställning under

den nye egaren, än hvad de förut varit, och vore detta ett'' öde, som

de delade med sina likar på andra egendomar, hvilka genom försäljning

öfverginge från en rik och efterlåten egare till en, som behöfde

af sin egendom draga all den afkomst, honom lagligen tillhörde. Att

söka skydda sina underhafvande för ogynsamma förhållanden, der desse

genom flit och redbarhet gjort sig förtjent^ af egendomsegarens välvilja,

borde emellertid vara kronans skyldighet, så vidt det kunde ske

utan allt för oproportionerliga uppoffringar. Dock kunde enligt Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt ej tillrådas att, såsom Riksdagen

ifrågasatt, söka bereda torpare på domäner, som skulle säljas,

trygghet i besittningen på samma sätt, som genom nådiga skrifvelsen

den 18 Maj 1888 vore i afseende å utarrenderade domäner föreskrifvet.

Ett sådant onus på egendomen som att få underhafvande, hvilka icke

stode under eg arens husbondevälde, skulle i oskälig grad nedsätta köpvärdet

på dessa egendomar, och vore det dessutom omöjligt att ordna

så, att desse torpare st,ode i något verkligt ansvar för uraktlåtna skyldigheter,

såvida man icke lemnade den nye egaren uppsägningsrätt

gent emot dem, hvarigenom åter den åsyftade tryggheten i besittningsrätten

kunde blifva af föga värde i verkligheten. Ett sätt att lösa

frågan på lämpligt och för alla parter fördelaktigt sätt voré deremot

enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt att genom afsöndring

från egendomen eller genom hemmansklyfning före försäljningen

frånskilja den eller de lägenheter, hvilkas innehafvare enligt förut bestämda

grunder kunde anses berättigade till en sådan förmån och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

hvilka anmälde sig vilja inlösa lägenheten efter värdering, allt under

förutsättning att afsöndringen pröfvades kunna ega rum, utan att det

återstående derigenom så förlorade i värde, att det blefve svårt att

sälja. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade med en sådan

anordning äfven den afsigt att skapa små jordegendomar, hvilka vore

åtkomliga för den penning, som en ordentlig arbetare kunde hoppas

förvärfva. Dessa afsöndringar från kronans egendomar skulle äfven

loeka till efterföljd hos den enskilde, och den motvilja för att afstå

någon del af sina allt för stora hemman, som vore rådande bland bönderna

i länet, skulle, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

antoge, genom exemplet gifva med sig till stor fördel för jordens häfd

och landets uppodling. I enlighet härmed har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande föreslagit, att genom Eders Kongl. Maj:ts medverkan

måtte bestämmas, att, der en domän skulle säljas och der det

funnes torpare eller lägenhetsinnehafvare, hvilka enligt de grunder för

åtnjutande af sådan förmån, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt

bestämma, borde bibehållas i sin besittningsrätt till torpet eller

lägenheten och som anmälde sig dertill, denna eller dessa lägenheter

värderades särskildt i sammanhang med hela domänens saluvärdering,

så att det sattes värden på hvarje sådan lägenhet för sig, lika som

egendomen i sin helhet värderades dels med och dels utan ett eller

flera af de ifrågavarande torpen eller lägenheterna, samt att, om dervid

befunnes, att en eller flera lägenheter kunde utan att försvåra försäljningen

af hufvudgården från densamma afskiljas och säljas särskildt,

lägenheten måtte erbjudas innehafvaren emot värderingssumman och de

vilkor för liqviden, som för kronans försålda domäner vore gällande,

hvarefter, sedan innehafvaren bestämt sig, det återstående af egendomen

kunde försäljas på auktion i vanlig ordning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län har,

jemte meddelande att inom länet funnes allenast ett par sådana lägenheter,

som i Riksdagens skrifvelse afsåges, och att dessa vore af högst

ringa beskaffenhet, hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

saknade på erfarenhet grundad insigt om de förhållanden, som borde

utredas, emellertid tillstyrkt, att i konseqvens med bestämmelsen i nådiga

brefvet den 18 Maj 1888, angående beredande af tryggad besittningsrätt

åt innehafvarne af vissa å kronans utarrenderade egendomar

befintliga lägenheter, likadan besittningsrätt måtte medgifvas åt lägenhetsinnehafvarne

å de kronoegendomar, som komme att försäljas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län har

tillstyrkt, att innehafvare af lägenheter å de kronoegendomar, som skola

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition. N:o 57.

försäljas, måtte komma i åtnjutande af samma förmån som lägenhetsinnehafvarne

å utarrenderade egendomar; att Domänstyrelsen måtte få

i uppdrag att pröfva, i hvilka fall tryggad besittningsrätt utan allt för

stort men för egendomens skötsel kunde de derå befintliga lägenheters

innehafvare beredas; och att till framtida skydd åt egendomens egare

borde meddelas föreskrifter till förekommande, så vidt möjligt vore, af

missbruk från lägenhetsinnehafvarens sida af den honom gifna förmånen;

hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande under erinran, det

rättigheten att pröfva, huruvida lägenhetsinnehafvaren i följd af sitt

uppförande borde hafva förverkat förmånen att å lägenheten qvarsitta,

icke lämpligen kunde tilldelas den nye egendomsägaren, som ju vore

part i saken, hemstält, att egendomsegaren endast i det fall skulle få

medelst uppsägning skilja lägenhetsinnehafvaren från hans lägenhet, att

denne underlåtit å föreskrifven tid utgöra stadgad afgäld eller genom

laga kraftvunnet utslag dömts till ansvar för åverkan å egendomen

eller för annat brott, hvarå urbota bestraffning följt; och har Eders

Kongl. Majrts Befallningshafvande föreslagit, att till säkerhet för de

förmåner, som lägenhetsinnehafvaren komme att medgifvas, honom

skulle förbehållas rättighet till inteckning i egendomen.

Eders Kongl. May.ts Befallning slingrande i Kalmar län har, med

erinran om innehållet i nådiga brefvet den 18 Maj 1888, uttalat den

åsigten, att liksom de billighetsskäl, som vid utfärdandet af det nådiga

brefvet vant bestämmande, hade samma betydelse vid bedömande af

nu föreliggande framställning, dock å andra sidan dervid borde tagas

hänsyn till den olika ställning, en arrendator och en köpare intoge till

egendomen. Under det att den förre, som i afseende å egendomens

skötsel vore bunden af bestämda föreskrifter, helt visst ej skulle fästa

någon vigt dervid, att en eller annan lägenhetsinnehafvare tillförsäkrats

rätt att bo å egendomen, så länge han fullgjorde derför stadgade vilkor,

komme deremot en spekulant å till försäljning utbjuden egendom antagligen

att städse taga hänsyn till alla de kontraktsvilkor, hvilka inskränkte

den eljest med försäljning följande rättigheten att fritt förfoga

öfver egendomen. Lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet medförde

alltid ett visst intrång, och utan tvifvel vore det motbjudande för en

jordegare att veta sig vara bunden vid eu lägenhetsinnehafvare, äfven

om han ej vore obenägen att låta honom sitta qvar, så länge han uppförde

sig på ett tillfredsställande sätt. Jordegaren måste jemväl tåla,

att lägenhetsinnehafvaren till bevarande af besittningsrätten meddelades

inteckning i fastigheten, hvilket ock kunde vara honom till större eller

mindre obehag. Till följd af dessa omständigheter torde, enligt Eders

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, väl i allmänhet, någon minskning

i köpeskillingen för domänerna komma att inträffa, om derå befintliga

lägenhetsinnehafvare tillförsäkrades rätt att qvarbo. Emellertid

kunde i fråga sättas, huruvida lägenhetsinnehafvares ställning genom de

föreslagna lagbestämmelserna blefve väsentligen bättre, än den nu

vore. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trodde, att så i allmänhet

icke blefve fallet. Vid fastighetsförsäljningar af enskilde förekomma

det nemligen sällan, att skriftligt förbehåll gjordes om besittningsrätt

för å egendomen boende backstugusittare, och likväl kunde antagas, att

de fall vore jemförelsevis få, då dessa blefve utsatta för jordegares

godtycke. Till Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes kännedom hade ej

heller kommit, att lägenhetsinnehafvare å försålda kronoegendomar inom

länet blifvit åt nye egarne hänsynslöst behandlade, och den minskning

i arbetskrafter, som under de senare åren uppkommit inom länet, gjorde

jordbrukaren åtminstone icke benägen att genom afhysning beröfva sig

de arbetsprestationer, som en lägenhetsinnehafvare kunde och borde

lemna. Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anser,

att någon bestämmelse i det af Riksdagen angifna syfte icke i allmänhet

vore behöflig, medgifver Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock,

att ett och annat fall kunde förekomma, der uttryckligt förbehåll om

besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare kunde vara nödvändigt för att

densamma skulle blifva betryggad. Under Indika vilkor detta skulle

ske, borde af Domänstyrelsen pröfvas på grund af det förslag och de

upplysningar, som vid den försäljningen föregående uppskattning af

förrättningsmännen meddelades. Med köparen torde sedermera höra

upprättas skriftligt aftal om de vilkor, hvarunder lägenhetsinnehafvaren

skulle få qvarbo, på det att denne måtte kunna medelst inteckning

bevara sin rätt mot framtida egare af fastigheten. Hvad slutligen anginge

den Domäustyrelsen förbehållna rätt att uppsäga å utarrenderad

egendom boende lägenhetsinnehafvare, som genom sitt uppförande icke

motsvarade det tillmötesgående, som staten visat honom, borde samma

rätt, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande, icke

öfverlåtas åt egaren eller administrativ myndighet, utan finge det tillkomma

domstol att skilja mellan egaren och lägenhetsinnehafvaren, i fall

tvist skulle uppstå derom, huruvida den senare förverkat sin besittningsrätt.

Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Gefleborgs län har, med

förordande af den utaf Riksdagen ifrågasatta åtgärd, i afseende å dess

genomförande hemstält:

att i sammanhang med den uppskattning af kronoegendom, som

författningsenligt skall föregå densammas försäljning, förslag afgåfves

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

dels å de lägenheter, som borde åt deras innehafvare under mannens

och dåvarande hustruns lifstid bibehållas, dels å den årliga afgäld i

dagsverken eller penningar, som borde till köparen af egendomen

erläggas;

att, sedan dylikt förslag till Domänstyrelsen inkommit, denna

myndighet i sammanhang med uppgörande af öfriga vilkor i fråga om

försäljningen skulle pröfva och afgöra, åt hvilka tryggad besittningsrätt

af förefintliga lägenheter måtte vid försäljningen förbehållas samt de

prestationer, som derför borde en blifvande köpare tillkomma;

att den, hvars besittningsrätt pröfvades böra bibehållas, till säkerhet

för beståndet deraf borde tillförsäkras inteckningsrätt i den egendom,

som skulle säljas, i sin och sin dåvarande hustrus lifstid;

att den tryggade besittningsrättens bestånd måtte göras beroende

deraf, att de bestämda prestationerna i föreskrifven ordning utgjordes

samt att lägenhetsinnehafvaren och hans hustru icke gjorde sig skyldiga

till vanfrejdande brott, åverkan å egendomen eller annat lagstridigt

uppförande, oordentligt eller lösaktigt lefverne;

samt att lägenhetsinnehafvare icke finge från nyttjanderätten

skiljas, med mindre han genom domstols utslag blifvit på grund af någon

eller några af ofvannämnda omständigheter förklarad besittningsrätten

förlustig.

Eders Kongl. May.ts Befallningshafvande i Hallands län har biträdt

det ifrågavarande förslaget, hemställande Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

att vid försäljning af kronoegendom sådan lägenhetsinnehafvare,

som bebodde honom sjelf tillhöriga, före den 1 Januari

1883 uppförda byggnader och pröfvades utan men för egendomens

skötsel kunna vid lägenheten bibehållas, måtte erhålla rätt att, mot i

dagsverken eller penningar bestämd afgäld till köparen, qvarbo å lägenheten

i.sin och hustruns lifstid, derest icke kontraktet med arrendatorn

föreskrefve kortare tid, dock med vilkor att lägenhetsinnehafvaren icke

underlåter att utgöra afgälden eller gör sig skyldig till åverkan å

egendomen, annan olaglighet eller förargelseväckande uppförande, i

hvilka fall han skulle hafva förverkat besittningsrätten.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län har anfört,

att, sedan Eders Kongl. Majits Befallningshafvande uti förut afgifna underdåniga

yttranden i fråga om dels att åt vissa lägenhetsinnehafvare å kronans

utarrenderade egendom bereda tryggad besittning till de lägenheter de innehade,

dels att på vissa vilkor åt lämpliga personer upplåta odlingslägenheter

och byggnadsplatser å kronoparkerna hufvudsakligen inom Norrland,

hvilka båda frågor med nu framstälda förslag stode i ett nära samband,icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

tvekat att med afseende å dessa förslags genomförande tillstyrka bifall,

funne sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven uti här

föreliggande fall böra hysa samma åsigt. Det hade nemligen synts Eders

Kong]. Maj:ts Befallningshafvande såsom om ensamt billigheten skulle

fordra, att äfven lägenhetsiunehafvare å de kronodomäner, som komme

att säljas, blefve i afseende på tuggad besittningsrätt fullt likstälda

med dem, som funnes å de egendomar, hvilka för kronans räkning

utarrenderades, och då det likaledes ur nationalekonomisk synpunkt

sedt. vore till största gagn för staten, att den mindre bemedlade

och i all synnerhet den så kallade lösa befolkningen fästes vid jorden

och så mycket som möjligt bereddes tillfälle att förvärfva fasta

boningsplatser, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit,

att de lägenheter, som tilläfventyrs funnes å förstnämnda kategori

af kronoegendomar, för everldelig tid derifrån afsöndrades. Den minskning

i köpeskillingen, som af sådan orsak möjligen kunde uppstå,

syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af föga eller ringa

betydelse, och förmenar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

att erfarenheten dessutom visat, att det mången gång varit fördelaktigare

för statsverket, om vid kronodomäners'' försäljning dessa, så vidt

möjligt, sönderstyckats i en mängd mindre lotter,'' hvilka alltid varit

begärligare och kunnat betinga högre pris.

Skulle återigen här ifrågavarande lägenheter icke komma att upplåtas

annat än på viss tid, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ansett, beträffande frågan huruvida på köparen af egendom kunde öfverflyttas

Domänstyrelsens nu förbehållna rätt att uppsäga lägenhetsinnehafvare,

som genom sitt uppförande visat sig icke motsvara det tillmötesgående,

som från statens sida kommit dem till del, denna rätt

böra lämpligen, äfven i föreliggande fall, uppdragas åt Domänstyrelsen

och icke öfverlemnas åt den nye egarens mången gång godtyckliga

åtgärd.

För egen del . erinrar Domänstyrelsen till en början, att, såsom

Styrelsen framhållit i sitt den 30 December 1887 afgifna underdåniga

utlåtande angående beredande af tryggad besittningsrätt åt innehafvare

af sådana lägenheter, hvarom nu vore fråga, vid utarrendering af kronoegendomar,

hvarå de vore belägna, lägenheterna icke blifvit i författningsenlig

ordning anlagda,_ utan tillkommit genom indelningshafvares

öfverskridande af sina rättigheter eller med tillåtelse af arrendatorn i

strid mot 8 kapitlet 5 § byggningabalken eller möjligen utan något

slags medgifvande. Med afseende härå var det, anför Domänstyrelsen

vidare, ej på grund af billighetsskäl, som Styrelsen i sitt föreuämnda

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

uuderdåniga utlåtande tillstyrkte, att staten skulle vid utarrendering

bereda ett visst skydd åt innehafvare af dylika lägenheter, utan Styrelsen

ansåg, att, då dessa lägenhetsinnehafvare utgjorde, åtminstone i

vissa län, en ganska talrik klass samhällsmedlemmar, det kunde vara

af vigt för det allmänna, att något åtgjordes för att skaffa dem en

någorlunda betryggad ställning.

Ur denna synpunkt kunde Styrelsen ej finna någon anledning för

staten att ingripa i fråga om sådana lägenhetsinnehafvare, som här afsåges,

då enligt gällande stadganden det endast vore en mindre del

af kronans domäner, som försåldes, och blott smärre sådana, så att

antalet derå befintliga lägenheter ej kunde vara stort.

Hvad som efter Domänstyrelsens förmenande i första hand borde

komma under ompröfning vore, huruvida sådant skydd i besittningsrätten,

som Riksdagen ifrågasatte, vore för dermed afsedda ändamålet

behöfligt. Riksdagens skrifvelse afsåge tryggad besittningsrätt till

sådana lägenheter, som icke vore till men för skötseln af den egendom,

hvarå inkräktning skett. Men om lägenheten icke vore till men,

vore det med köparens egen fördel öfverensstämmande att utan några

vid egendomens försäljning gjorda förbehåll och undantag låta lägenhetsinnehafvaren

qvarbo, då han derigenom, utan att få vidkännas

omedelbara utgifter, beredde sig eu vida större inkomst af det jordområde,

som af lägenhetsinnehafvaren disponerades, än om han hade

detsamma under »egen häfd, och derjemte genom tillmötesgående mot

lägenhetsinnehafvaren kunde få såväl den mark, som af denne innehades,

förbättrad som äfven omkringliggande områden så småningom

uppodlade, hvarigenom egendomens värde ökades; och det kunde väl

knappast förutsättas, att den nye egaren pålade lägenhetsinnehafvaren

så ökade utskylder, att denne nödgades mot sin vilja och till egarens

skada bortföra byggnaderna från lägenheten. Helt annat artade sig

förhållandet mellan en arrendator och lägenhetsinnehafvare, då den

förre icke hade samma intresse för höjande af'' egendomens värde som

jordegaren. Domänstyrelsen ansåge derföre den af Riksdagen ifrågasatta

åtgärden icke vara af behofvet påkallad.

Hvad som deremot blefve en gifven följd af att vid egendomsförsäljningar

trygga lägenhetsinnehafvare i deras besittning vore, att köpeskillingarna

högst betydligt nedginge; och det vore sannolikt, att försäljningar

af sådana egendomar, hvarå lägenheter i större antal funnes,

alldeles omöjliggjordes. Äfven för en köpare, som icke funne med

sin fördel förenligt att uppsäga lägenhetsinnehafvare till afflyttning,

kändes det förhatligt att icke hafva oinskränkt dispositionsrätt öfver

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

sin egendom och att dessutom möjligen blifva utsatt för tvister och

rättegångar med på egorna boende personer; och han kunde med skäl

frukta, att desse å sin sida just i medvetande af sin genom köpevilkoren

tillförsäkrade qvarboenderätt icke mot honom iakttoge den hofsamhet

i uppförande och den omsorg i vården af hans jord, som han

hade rätt att fordra. Det läge nära till hands, att en person, som

önskade köpa jord, under sådana förhållanden hellre förvärfvade sig

eganderätt till enskild egendom än till statens.

Men utom den förlust, som staten skulle få vidkännas genom

minskade köpeskillingar för de egendomar, hvartill köpare kunde erhållas,

komme staten att drabbas af icke ringa utgifter i och för försäljningarne,

derest den tryggade besittningsrätten komme att införas.

Det blefve nemligen i sådant fall nödvändigt att i de köpevilkor, som

komme att uppställas, intaga så noggranna bestämmelser, att tvistigheter

mellan köpare och lägenhetsinnehafvare förekommes; och första

vilkoret derför blefve, att de lägenheter, hvarå tryggad besittningsrätt

skulle meddelas, till sina egor å karta affattades och beskrefves. Domänstyrelsen

kunde icke i någon mån bedöma beloppet af den kostnad,

som härför komme att utgå, men att den icke blefve ringa, kunde

med visshet förutses.

På grund af det sålunda anförda och med erinran att i anseende

till den korta tid, som förflutit sedan tillkomsten af nådiga brefvet den

18 Maj 1888 angående tryggad besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare

å egendomar, som utarrenderas, någon erfarenhet om verkningarna

af deri meddelade bestämmelser ännu icke kunnat vinnas, har

Domänstyrelsen hemstält, att Riksdagens förevarande underdåniga framställning

icke måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Äfven förutsatt att af de orsaker, Domänstyrelsen anfört, det icke

skulle befinnas lämpligt, att innehafvare af lägenheter å kronoegendomar,

hvilka komme att försäljas, bereddes sådan tryggad besittningsrätt,

som kunde medgifvas lägenhetsinnehafvare å utarrenderade kronoegendomar,

syntes det mig likväl böra komma under närmare öfvervägande,

huruvida icke, med anlitande af en utaf visse bland Eders

Kongl. Majtts Befallningshafvande i deras uti ärendet afgifna utlåtanden

antydd utväg, syftemålet med Riksdagens nu ifrågavarande framställning

åtminstone till någon del skulle kunna vinnas derigenom, att i de

fall, då å kronoegendom, som vore afsedd att försäljas, funnes lägenhet,

hvilken ansåges kunna, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom

försvårades, från egendomen afsöndras och särskildt för sig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

afyttras, samt innehafvare!! förklarade sig benägen att med eganderätt

förvärfva den afsöndrade lägenheten, vid saluvärdering å egendomen

eller, der sådan värdering icke författningsenligt bör ega rum, genom

särskild förrättning värdet å lägenhet, hvarom nu är fråga, utröntes

och lägenheten derefter mot värderingssumman hembjödes innehafvaren,

dervid, i syfte att för denne underlätta lägenhetens förvärfvande, betalningsterminerna

tilläfventyrs kunde göras flere och utsträckas öfver

en längre tidrymd, än genom nådiga brefvet den 29 Maj 1874 vore

medgifvet för inbetalningen af köpeskillingarne för försålda mindre

kronoegendomar.

Jag anmodade derföre Domänstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t

inkomma med underdånigt yttrande, huruvida och under hvilka vilkor

särskild föryttring af lägenheter å till försäljning afsedda kronoegendomar

lämpligen borde ega rum; och har Domänstyrelsen den 30 sistlidne

December afgifvit underdånigt utlåtande i berörda hänseende,

dervid Domänstyrelsen till en början redogjort för de förberedande åtgärder,

som blefve nödvändiga att vidtaga för att en dylik föryttring

skulle kunna försiggå.

Då lägenhet, hvarom nu vöre fråga, icke funnes omnämnd hvarken

i instrumenten öfver de syner, som å egendomen, der den vore belägen,

hållits, eller i äldre arrendeuppskattningsinstrument och lägenhetens tillvaro

således i allmänhet vore för vederbörande myndigheter obekant

samt, äfven der lägenhetens befintlighet vore känd, något slags utredning

icke skett, om densammas belägenhet vore sådan, att den kunde

från egendomen afsöndras och särskildt afyttras, utan att hufvudgårdens

försäljning derigenom försvårades, blefve först och främst nödigt,

att samtliga egendomar, som författningsenligt skulle försäljas, i god

tid före arrendeperiodens slut besigtigades af domänintendent eller i de

län, der dylik tjensteman icke vore anstäld, af kronofogde med eller

utan biträde af uppskattningsmän.

Om vid denna besigtning visade sig, att lägenhet funnes, som

kunde ifrågakomma att särskildt afyttras, måste karta med beskrifning

upprättas, om icke öfver hela egendomen så åtminstone öfver lägenhetens

område, dels derför att tillförlitliga kartor öfver mindre kronoegendomar

ofta nog ej funnes, dels till förekommande af framtida förvecklingar

och rättegångar mellan lägenhetsköparen och stamhemmanets

eg are, hvari kronan gifvetvis måste blifva inblandad i egenskap af

säljare, dels slutligen af den anledning att, då, enligt hvad af flertalet

arrendeuppskattningsinstrument inhemtats, lägenhetsinnehafvare hade

betesrätt för sina kreatur å utmarken med arrendator^ kreatur, ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 57.

brytning af betesmark och kanske skogsmark för lägenhetens behof

måste ske, hvartill dessutom komme, att utfartsväg från lägenheten

måste utstakas och vid försäljningen af stamhemmanet undantagas.

Allt detta måste vara verkstäldt före tredje året innan arrendeperiodens

slut, och derefter kunde arrende- och saluvärdering i författningsenlig

ordning försiggå. Sedermera borde dylik lägenhet åsättas mantal på

sätt och i den ordning, som stadgades i § 13 mom. 3 af nådiga förordningen

angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti

1881, hvarefter och sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

utslag om mantalsfördelningen delgifvits Domänstyrelsen och tagit åt

sig laga kraft, lägenhetsinnehafvaren måste få del af samtliga handlingarna

och föreläggas viss tid, inom hvilken han hade att till Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva yttrande, huruvida han vore

benägen att med eganderätt förvärfva lägenheten mot åsätta saluvärdet,

i hvilket fall han äfven borde föreläggas att icke allenast afgifva sådant

förklarande, som vore för honom allt framgent bindande, utan ock säkerhet,

som kunde godkännas, för köpesummans erläggande på utsatta

tider. Först derefter kunde hos Eders Kongl. Maj:t framställning göras

om lägenhetens föryttring och öfriga åtgärder för försäljning af stamhemmanet

vidtagas.

Gifvet vore, att statsverket för dessa åtgärders vidtagande, synnerligast

för landtmäteriförrättniugarna, finge vidkännas utgifter, som

gjorde sådan föryttring af lägenheter, som nu blifvit ifrågasatt, för

statsverket allt utom fördelaktig. Ifrågasättas kunde äfven, huruvida

genom att göra lägenhetsinnehafvaren till hemmansegare under nuvarande

förhållanden dennes fördel verkligen tillgodosåges. Önskan att

blifva egare af sin lägenhet på nu ifrågasatt sätt komme nog att förmå

mången lägenhetsinnehafvare att uppbjuda alla krafter för att skaffa

sig penningar till erläggande af första af betalningen å köpeskillingen;

men i stället för att, såsom nu i allmänhet vore förhållandet, lägenhetsinnehafvaren

i årlig afgäld för den jord, som han brukade, erlade vissa

prestationer i dagsverken och annat arbete eller ett mindre belopp i

penningar, skulle han, sedan han blifvit egare till lägenheten, icke

allenast svara för onera och utskylder af den i mantal satta jorden, utan

jemväl årligen inbetala viss del af köpeskillingen, som ensamt för sig

komme att öfverstiga lägenhetens behållna afkastning, och sannolikt i

de flesta fall utbetala ränta å medel, lånade för köpeskillingens gäldande.

Då flertalet af lägenhetsinnehafvarne vore i fattiga omständigheter

och afkastningen af jorden icke blefve tillräcklig att både föda

familj och vidkännas dylika för eu lägenhetsinnehafvare jemförelsevis

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

dryga kontanta årliga utlägg, skulle i många fall resultatet blifva, att

lägenhetsinnehafvaren, ifrån att vara eu någorlunda bekymmerfri underarrendator,

genom köpet blefve en skuldsatt mindre hemmansegare,

som kanske inom några år nödgades gå från gård och grund för att

i bästa fall börja på nytt såsom dagsverkstorpare, men då utan egna hus.

Styrelsen ansåge sig äfven böra fästa uppmärksamheten derpå,

att, då här endast vore fråga om lägenhet, som kunde från en egendom

afsöndras, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom försvårades,

ett stadgande af den beskaffenhet, som nu afsåges, kunde vinna tillämpning

endast å ett fåtal lägenhetsinnehafvare, då särskild afyttring af

lägenheter, som vore belägna å inegorna eller inneslötes inom hufvudgårdens

egoområde, icke kunde, utan att hufvudgårdens försäljning försvårades,

ske och till afyttring således skulle ifrågakomma endast det

ringa antal lägenheter, som vore belägna å utegorna vid hufvudgårdens

rågräns mot annan egendom.

Domänstyrelsen ansåge på nu anförda skäl afyttring af lägenheter

å kronoegendomar på ifrågasatt sätt icke böra tillåtas.

Såsom förut vore antydt, hade Styrelsen anledning antaga, att

flertalet lägenhetsinnehafvare å kronans utarrenderade egendomar befunne

sig i tryckt ekonomisk ställning, och Styrelsen ansåge derföre

nödigt, att, derest föryttring af lägenheter kom me att ske, betalningsvilkoren

gjordes så fördelaktiga för köparen som möjligt. Skulle nu

gällande stadgande, att köpeskillingar för försålda kronoegendomar finge

erläggas under loppet af sex år med eu sjettedel årligen tillämpas äfven

vid föryttring af lägenheter, komme antagligen ett högst ringa fåtal

lägenhetsinnehafvare att kunna begagna sig af den förmån, som nu vore

afsigten att bereda dem. En utsträckning af betalningsterminerna blefve

derföre behöflig, men om försäljningen af lägenheterna icke skulle

närma sig formen af gåfva, syntes tiden icke böra utsträckas längre

än till tio år, så att en tiondedel -af köpeskillingen årligen erlades.

Bland öfriga vilkor ansåges, utom de förut antydda, endast behöfva föreskrifvas,

att den skuldförbindelse å köpeskillingen, som lägenhetsinnehafvaren

skulle utfärda, skulle vara försedd med till vederhäftigheten

af domaren i orten eller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkt

borgen, ingången af minst två personer, och att skuldförbindelsen dessutom

skulle på köparens bekostnad i lägenheten inteckuas.

Om än, på sätt Domänstyrelsen anfört, det icke ur det allmännas

synpunkt kan anses vara af lika stor vigt, att åt den jemförelsevis fåtaliga

klass af personer, hvilka innehafva lägenheter å kronans till

försäljning afsedda domäner, beredes enahanda tryggade besittningsrätt,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 57.

som jemlikt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 tillgodokommit den långt

talrikare klassen af lägenhetsinnehafvare å de domäner, som fortfarande

utarrenderas, och, i enlighet med hvad Domänstyrelsen likaledes erinrat,

sådan trygghet måhända i de flesta fall ej heller vore behöflig, kan det

likväl icke förnekas, att fall kunna förekomma, då behof af tryggad

besittningsrätt gör sig gällande och då staten såsom jordegare bör finna sig

manad att lemna densamma. Då den ställning, staten intager geut emot

köparen af en kronodomän, är väsentligt olika den, hvari staten befinner sig

gent emot eu kronoarrendator, möta emellertid för meddelandet af bestämmelser

om tryggad besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare å domäner, som

komma att försäljas, svårigheter, hvilka icke förefinnas, då det gäller kronans

utarrenderade egendomar. I fråga om dessa svårigheter tillåter jag

mig att hänvisa till de uttalanden, som innefattas i åtskilliga af de utaf

länsstyrelserna afgifna utlåtanden, dervid jag särskilt framhåller vanskligheten

att — utan att på samma gång tryggheten göres illusorisk —

mot möjliga öfvergrepp af en lägenhetsinnehafvare finna ett korrektiv,

motsvarande den Domänstyrelsen enligt 1888 års bref tillagda befogenhet

att utan instämning till domstol från lägenheten skilja en lägenhetsinnehafvare,

som ådagalägger ett klandervärd! uppförande. Men äfven

om man uti nu i frågavarande afseende kunde uppställa bestämmelser,

hvilka utan allt för stora förvecklingar läte sig tillämpa, har saken en

annan sida, som härvid icke får förbises. Det bör nemligen icke förgätas,

att det endast är smärre kronoegendomar, som försäljas, medan

de större qvarblifva i kronans ego och fortfarande utarrenderas. Ju

mindre egendomen är, desto angelägnare torde det vara för egaren

eller innehafvaren att kunna fritt disponera öfver de å egendomen

befintliga lägenheter, likasom äfven det personliga förhållandet mellan

jordegaren eller arrendator!! och lägenhetsinnehafvaren får större betydelse,

ju mindre egendomen är. Äfven hvad de smärre egendomarne

beträffar, kunna naturligtvis många fall förekomma, då den blifvande

egaren finner sin uträkning i att, bibehålla befintliga lägenhetsinnehafvare,

men i de fall, då detta icke är händelsen, d. v. s. just de fall,

då behof af tryggad besittningsrätt för desse skulle föreligga, kan det

med säkerhet förutses, att tvånget att respektera förut skedda lägenhetsupplåtelser

skall högst väsentligt nedtrycka priset å egendomarne

och icke sällan rent af omöjliggöra försäljningen.

Lika med Domänstyrelsen anser jag mig derföre icke kunna förorda,

att åtgärder vidtagas för att under den af Riksdagen antydda

form bereda tryggad besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvare å kronoegendomar,

som försäljas. Det har likväl synts mig, att en annan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

utväg kunde gifvas att, om ock i något mindre utsträckning, vinna

det mål, som åsyftats med Riksdagens förevarande framställning. Särskildt

i vissa, tätare befolkade trakter af riket finnas å kronoegendomar,

som ligga i närheten af större byar, fisklägen, jernvägsstationer o. s. v.,

till ganska betydligt antal lägenheter, Indika upplåtits af förutvarande

boställshafvare eller arrendatorer och i regeln torde vara bebygda med

lägenhetsinnehafvaren tillhöriga hus. Nu ifrågavarande lägenheter,

hvilka torde till större delen mera ega karakteren af byggnadstomter

än af jordbrukstorp, bereda visserligen arrendatorn af den kronoegendom,

hvarifrån upplåtelsen skett, inkomst genom den afgäld, som till

honom utgöres för lägenheten, men kunna för öfrigt icke anses erforderliga

för skötseln af stamhemmanet. Snarare kan man antaga, att

vid försäljning af ett hemman, derifrån sådana upplåtelser egt rum, en

köpare, framför att för hemmanet med ^beräkning af de upplåtna

lägenheterna erlägga en större köpeskilling, skulle föredraga att för

en mindre summa förvärfva hemmanet utan dessa lägenheter. Å andra

sidan är särskildt i dessa fall lägenhetsinnehafvaren vid egendomens

försäljning i behof af skydd mot en hos köparen tilläfventyrs förefintlig

benägenhet att afpressa honom en oskäligt hög afgäld. Då lägenhetens

förnämsta värde i regeln ligger i värdet af de å lägenheten uppförda,

innehafvaren tillhöriga hus, men detta värde genom husens bortflyttning

skulle väsentligt reduceras och i många fall nedbringas till en

obetydlighet, varder lägenhetsinnehafvaren för att icke gå i mistning

af det, som kanske utgör det hufvudsakliga af hans egendom, ofta

nödgad att underkasta sig en godtycklig behandling från dennyejordegarens

sida.

Äfven i andra delar af riket än de nyss antydda torde flerestädes

å kronoegendomar finnas lägenheter, såväl jordbrukstorp som andra

boningsplatser, hvilka till följd af sin belägenhet i förhållande till

hemmanets öfriga eg or eller eljest på grund af sin beskaffenhet skulle

kunna från stamhemmanet skiljas, utan att dettas brukning derigenom

i någon mån försvårades, och såsom jag redan i förut omförmälda skrifvelse

till Domänstyrelsen antydt, vill det synas mig, att staten, då den säljer

kronoegendom, å hvilken finnas lägenheter af nu antydda slag, bör

bereda lägenhetsinnehafvarne tillfälle att under eganderätt förvärfva

sina lägenheter.

De af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda bestämmelser

i fråga om försäljning af smärre kronoegendomar bereda visserligen

möjlighet att, der så pröfvas lämpligt, stycka en till försäljning afsedd

egendom i flera lotter och derefter försälja hvarje lott för sig. Vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

33

flera tillfällen har ock ett sådant förfaringssätt iakttagits. Som emellertid

enligt nyssnämnda bestämmelser försäljningen ovilkorligen måste

förrättas genom offentlig auktion, är det gifvet, att, derest man på denna

väg ville söka förhjelpa lägenhetsinnehafvarne till vinnande afeganderätt,

man skulle äfventyra att bringa dem i eu sämre ställning än den,

hvari de kunna antagas komma efter kronoegendomens försäljning.

Medan nemligen den nye egaren antagligen i de flesta fall läte lägenhetsinnehafvaren,

om ock tilläfventyrs mot förhöjd afgäld, qvarsitta,

skulle lägenhetens utbjudande å auktion säkerligen ofta leda dertill,

att innehafvaren, som antagligen icke vore i stånd att höja sitt anbud

till det värde lägenheten, med rätt att derå bibehålla honom tillhöriga

byggnader, för honom måste ega, blefve öfverbjuden och måste lemna

lägenheten. Skall det med afyttringen afsedda ändamål att bevara

lägenheten åt innehafvaren vinnas, måste derföre denne berättigas att,

sedan värdet å lägenheten blifvit i vederbörlig ordning utrönt, mot

det faststälda värdet lösa till sig lägenheten. Hörd öfver ett af mig

i sådant syfte framstäldt förslag, har visserligen Domänstyrelsen, på

sätt jag redan meddelat, afstyrkt detsamma af skäl hufvudsakligen,

att de för ändamålet från statens sida erforderliga anordningar blefve

allt för vidlyftiga och kostsamma samt att det vore tvifvelaktigt, huruvida

lägenhetsinnehafvarens fördel verkligen tillgodosåges derigenom,

att han gjordes till egare af sin lägenhet.

I sistnämnda afseende har Domänstyrelsen uttalat farhåga, att

mången lägenhetsinnehafvare af önskan att förvärfva eganderätt till

sin lägenhet skulle ikläda sig förpligtelser, hvilka han icke mäktade

fullgöra, äfvensom att han såsom egare till lägenheten skulle råka i

en bekymmersammare ställning, än han haft såsom endast brukare

af densamma. Med erinran att, då mantal icke borde åsättas det

försålda jordområdet, köparen icke heller komme att, såsom Domänstyrelsen

förutsatt, utgöra de onera och utskylder, som särskildt utgöras

af i mantal satt jord, har jag härtill vidare endast att anföra, att, om

det än naturligtvis icke kan förnekas, att nyssnämnda farhåga i ett eller

annat fall kan varda besannad, min öfvertygelse likväl är, att dessa fall

komme att motvägas af ett vida öfvervägande flertal, i hvilka genom

de föreslagna bestämmelserna en tryggad framtid komme att beredas

lägenhetsinnehafvare, som eljest måhända skulle fallit fattigvården till last.

Hvad åter det förstnämnda af Domänstyrelsen anförda skälet beträffar,

föreställer jag mig, att saken icke är af den invecklade beskaffenhet,

att den icke bör kunna ordnas utan alltför mycken omgång och kostnad.

Bih. till Rutsch Prof.. 1891. 1 Sami, 1 Afd. 37 Höft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Att domänintendenten eller, der sådan icke finnes anstäld, vederbörande

kronobetjent besigtigar domänen, innan förslag i fråga om dess disposition

afgifves, är i hvarje händelse i sin ordning, och med den i allmänhet

ringa arealen af de domäner, som skola försäljas, bör det icke möta

afsevärd svårighet för besigtningsförrättaren att bilda sig en öfvertygelse,

huruvida bland de lägenheter, som tilläfventyrs finnas å domänen,

en eller annan är af beskaffenhet att kunna från egendomen afsöndras,

utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras.

Finnes detta vara fallet och besigtningsförrättaren tillika efter verkstäld

förfrågan inhemtar, att lägenhetsinnehafvaren är benägen att

med eganderätt förvärfva lägenheten, bör, der karta öfver domänen

finnes eller anses böra anskaffas, lägenheten utmärkas å denna eller

i annat fall utstakas å marken. Härefter bör lägenhetens värde utrönas

genom uppskattning i sammanhang med den arrende- och saluvärdering,

som författningsenligt bör ega ruin å domänen. Deremot anser jag,

såsom redan blifvit närnndt, icke nödigt, att, på sätt Domänstyrelsen

förutsatt, mantal åsättes lägenheten, utan torde dess skiljande från

stamhemmanet böra ega rum genom afsöndring för alltid i den i

nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 stadgade ordning, hvarigenom

större delen af de utaf Domänstyrelsen befarade kostnaderna lära

kunna undvikas. Sedan värdering af lägenheten egt rum, bör densamma

mot värderingssumman liembjudas innehafvaren med föreläggande

för honom att, derest han önskar med eganderätt förvärfva

lägenheten, inom viss tid till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ingifva bindande förklaring i detta hänseende äfvensom säkerhet,

som kan godkännas, för köpeskillingens erläggande å utsatta tider.

Fullgöres detta af lägenhetsinnehafvaren, skall frågan om afsöndringen

af Domänstyrelsen underställas Eders Kongl. Majits pröfning och

godkännande, samtidigt dermed att Domänstyrelsen till Eders Kong!.

Majits godkännande öfverlemnar det högsta vid auktion å stamhemmanet

afgifna anbud. Dervid kan inträffa, att detta anbud icke af Eders Kongl.

Maj:t antages och att Eders Kongl. Majit i brist af antagliga anbud

förordnar, att hemmanets försäljning tills vidare skall inställas, i hvilket

fall äfven frågan om afsöndringen tills vidare förfaller. Antages åter

anbudet å stamhemmanet, lärer Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed

pröfva antagligheten af det utaf Domänstyrelsen å till afsöndring

från hemmanet föreslagen lägenhet satta värde. Om detta värde vinner

Eders Kongl. Majits godkännande, har Domänstyrelsen att upprätta

vederbörlig afhandling rörande den skedda jordafsöndringen, hvarjemte

opaginerad Kontrollera mot PDF

OO

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 57.

Styrelsen bör ålägga vederbörande att i stadgad ordning och på sin

bekostnad föranstalta derom, att enligt föreskrifterna i § 4 af nådiga

förordningen den 6 Augusti 1881 afgäld varder lagd å den afsöndrade

lägenheten.

Gifvet är, att de områden, som föreslås till afsöndring, måste begränsas

inom det enligt § 2 i nyssnämnda förordning medgifna maximum,

eller en femtedel af stamhemmanets hela egovidd.

För att i möjligaste män underlätta de ifrågavarande jordafsöndringarne

torde betalningsvilkoren böra ställas så fördelaktiga för köparen,

som med bevarande af statens fördel låter sig göra. Af detta skäl torde

sålunda köparen böra tillerkännas rätt att, derest han sådant, åstundan,

inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med en tiondedel årligen,

hvaremot köparen skall hafva att aflemna skuldförbindelse å köpeskillingsbeloppet,

åtföljd af till vederhäftigheten styrkt, af minst två

personer ingången borgen för köpeskillingens behöriga erläggande.

Med afseende å den längre tid, hvarunder inbetalningarna på köpeskillingen

skulle fortgå, varder ock nödigt, att omförmälda skuldförbindelse

i lägenheten intecknas, hvilket bör ega rum på köparens bekostnad.

Med stöd af det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande bestämmelser

försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att

hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från

egendomen afsöndras och särskildt för sig afyttras, på Eders Kongl.

Maj:t må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan

lägenhet åt innehafvare^ under vilkor,

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar

stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,

motsvarande detta värde;

att köparen skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med en tiondedel årligen, såvida han

för fullgörandet häraf ställer godkänd säkerhet; samt

att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande af de rörande jordafsöndring

i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 meddelade föreskrifter;

_ _

lärande .Eders Kongl. Maj:t härjemte vilja af Riksdagen äska

bemyndigande för Eders Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda föreslagna

upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunna

finnas erforderliga.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 57.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

\

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1891:61 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående särskild föryttring af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, samt väckt motion om afsöndri s. 1 i texten