Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel till förbättrande af Uillstatens enskilda pensionsinrättnings ställning

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:18, Angående anvisande af medel till förbättrande af Uillstatens enskilda pensionsinrättnings ställning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

1

*:o 18.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anvisande

af medel till förbättrande af Uillstatens enskilda

pensionsinrättnings ställning; gifven Stockholms slott den

11 december 1891.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna

dag vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen att medgifva,

att af den tullverket på grund af § 52 i nådiga förordningen angående

lotsverket den 15 februari 1881 tillkommande provision för uppbörd,

redovisning och granskning af fyr- och båkmedlen ett belopp af aderton

tusen kronor må från och med år 1892 tills vidare tillfalla tullstatens enskilda

pensionsinrättning; dock med vilkor att, så länge ifrågavarande

bidrag af pensionsinrättningen tillgodonjutes, ej må vidtagas vare sig höjning

i derifrån utgående pension eller nedsättning i inflytande pensionsafgifter

eller annan förändring i grunderna för pensionsinrättningens verksamhet

af beskaffenhet att kunna för pensionsinrättningen medföra ökade

förpligtelser utöfver de inrättningen nu åliggande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

F. v. Essen.

Bih. till Riksd. Prof. 18.92. 1 Sami. 1 Åfd. 10 Häft. (N:is 18—20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

december 1891.

Närvar ande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde härefter:

»Sedan de för granskning af tullstatens enskilda pensionsinrättnings

räkenskaper för år 1889 utsedde revisorer, med förmälan att pensionsinrättningens

fond för nämnda år minskats med 6,538 kronor 49 öre, framhållit

nödvändigheten af att kraftiga åtgärder till ökande af inrättningens

inkomster med snaraste vidtoges, har generaltullstyrelsen, efter inhemtande

af yttrande-från direktionen öfver nämnda pensionsinrättning, i underdånig

skrifvelse den 13 april innevarande år till Eders Kongl. Maj:ts pröfning hänskjutit

den sålunda väckta frågan om åtgärders vidtagande för betryggande

af pensionsinrättningens ställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Stiftad år 1805, liar pensionsinrättningen till ändamål att bereda

understöd åt aflidne tulltjenstemäns och betjentes enkor och barn. _ Inträdet

i inrättningen var ursprungligen frivilligt, men har sedermera blifvit

obligatoriskt för alla, som tillträda lön pa tullverkets ordinarie stat, utom

för generaltulldirektören.

Inrättningens inkomster utgöras af dels delegarnes tillskott, dels afkastningen

af den besparade fonden, dels åtskilliga inkomster enligt § 8

i det för inrättningen gällande nådiga reglemente af den 80 maj 1884,

bland hvilka inkomster de vigtigaste äro andel af böter enligt tullstadgan

och andel i aflöningen af vakant tjenst.

Delegarnes tillskott utgå numera dels under namn af bottenpenning

eller inträdesafgift, hvilken år 1852 höjdes från 4 till 6 procent å ordinarie

lönen, dels såsom åldersafgift vid delegarnes första befordran med 1 procent

å lönebeloppet för hvarje fullt år, hvarmed hans ålder öfverstiger

trettio år, dels slutligen såsom årliga afgifter, hvilka allt efter delegarens

ålder vid den tid, då han inträdt i pensionsinrättningen, utgå med 8, 4,

5 eller 6 procent af delegares lön eller pension, till hvilka procenttal

afgifterna år 1852 höjdes från förut bestämda af resp. 2, 3, 4 eller 5

procent. Enligt den utredning, som pensionsinrättningens direktion leinnat,

vexlade årliga beloppet af delegarnes samtliga tillskott under 1880-talet

mellan, i jemnade tal, 49,000 kronor och 52,000 kronor.

Näst delegareafgifterna utgör afkastningen af den besparade fonden

den för pensionsinrättningen betydligaste inkomsten; men denna inkomst,

som år 1870 uppgick till omkring 17,000^kronor, har till följd af dels

fondens anlitande för bestridande af de arliga utgifter, som ej kunnat

med tillgängliga inkomster täckas, dels lägre räntesatser nedgått till omkring

14,300 kronor för år 1890.

Utaf de pensionsinrättningen enligt § 8 i 1884 års reglemente tilldelade

inkomster utgöras de väsentligaste, såsom ofvan blifvit näinndt,

af den del af aflöningen, som, då tjenst vid tullverket är ledig och kommer

att i vanlig ordning återbesättas, efter generaltullstyrelsens bepröfvande

finnes icke erfordras för tjenstens uppehållande under ledigheten

och hvilken andel under åren 1885—1889 i medeltal uppgått till 9,550

kronor 65 öre, samt den genom 1877 års tullstadga pensionsinrättningen

tillagda andel i böter, som under samma tid i medeltal utgjort 14,655

kronor 9 öre. Dessa inkomster hafva förut, enligt äldre författningar,

tillkommit tullverkets personal i form af aflöning eller sportelafgift.

Af allmänna medel åtnjuter pensionsinrättningen vidare den obetyd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

liga inkomst, som kan inflyta för försäljning af för tullverket icke behöfliga

eller gagneliga handlingar och som i medeltal åren 1885—1889

utgjort 227 kronor 21 öre, hvarjemte på grund af särskilda nådiga medgifvanden

af tullverkets extra medel anordnats till hopa 20,391 kronor

40 öre för fyllande af den under åren 1850—1854 samt 1856 uppkomna

brist i pensionsinrättriingens inkomster i förhållande till utgifterna.

På tullverkets stat finnes visserligen ett årligt anslag af 31,800 kronor

till pensionering af tulltjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade

enkor och barn, men detta anslag utgår i ytterst små pensioner, hvilka

enligt nådiga brefvet den 3 december 1861 belöpa sig i allmänhet till

endast 36 kronor årligen och utbetalas blott i det fall, att 3 procent af

behållningen enligt bouppteckning efter mannen eller fadern understiger

pensionsbeloppet samt mot företeende derjemte af intyg, att pensionären

saknar försörjningsmedel. Dessa pensioner utgingo enligt reglementet af

den 16 februari 1833 till son till fylda 21 år och till dotter så länge

hon lefde ogift, men enligt nådiga brefvet den 11 november 1870 skola

de upphöra, då skyldighet för barnen inträder att erlägga mantalspenningar,

d. v. s. vid uppnådda 18 år. Detta förhållande har för pensionsinrättningen

haft den menliga verkan, att anspråken på understöd från inrättningen

på grund af fattigdom eller sjuklighet enligt § 13 i reglementet

betydligt ökats, sa att under år 1889 dessa understöd, ehuru de

utgå ° med högst 7 72 procent af faderns sist innehafda lön eller pension,

uppgått till icke mindre än 7,799 kronor 25 öre.

Inrättningens kapitaltillgang utgjorde vid 1870 års utgång 308,951

kronor 60 öre, det högsta belopp, hvartill den någonsin uppgått; men

sedermera har fonden sjunkit så, att den vid 1890 års slut utgjorde 291,590

kronor 70 öre.

Detta för inrättningens bestånd hotande missförhållande har, enligt

direktionens åsigt, uppkommit hufvudsakligen derigenom, att ett större

antal tjenster vid. kustbevakningen tills vidare lemnats otillsatta. På detta

sätt hade visserligen betydlig besparing för tullverket uppstått, men de

till pensionsinrättningen bidragandes antal, som år 1861 utgjorde 2,167,

hade, efter verkstälda tjensteindragningar, nedgått till endast 1,551, under

det pensionärernas antal samtidigt ökats från 849 till 1,035. Såsom en

ytterligare följd af dessa tjensteindragningar hade pensionsinrättningen att

under lång tid fullgöra sin pensioneringsskyldighet till enkor och barn

efter personer, som innehaft tjenster, för hvilka bidrag icke längre inflöte

till kassan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Vidare framhåller direktionen, att, ehuru redogörarne af pensionsinrättningens

medel för besväret med debitering, uppbörd, leverering och

redovisning af de månatligen i små poster inflytande delegareafgifterna

icke åtnjutit eller åtnjöte någon som helst ersättning, utan inkomsterna

nästan uteslutande användes till pensionsutbetalningar, inrättningens kapitaltillgång,

med ett delegareantal af 2,100—1,500, likväl icke kunnat

uppbringas till högre belopp än omkring 300,000 kronor. Deremot egde

eu med denna inrättning jemförlig anstalt, nemligen statens jernvägstrafiks

enke- och pupillkassa, som först år 1872 började sin verksamhet och

1888 hade ett delegareantal af 4,855, redan en kapitalbehållning af mer

än 4 millioner kronor, en behållning, som på så kort tid icke kunnat

vinnas utan betydliga understöd från det allmännas sida. Jemväl i ett

annat afseende utfölle en jemförelse med nämnda kassa särdeles ofördelaktigt

för pensionsinrättningen. Denna inrättnings delegareafgifter vore

nemligen lika höga med eller högre än omförmälda enke- och pupillkassas,

men det oaktadt utginge pensionerna från tullstatens pensionsinrättning med

endast 15 procent af lön eller pension, då deremot pensionsbeloppen från

statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa uppginge till 25 procent af

delegares medelaflöning under de fem sista åren.

På uppdrag af pensionsinrättningens direktion har professoren vid tekniska

högskolan A. Lindstedt upprättat sannolikhetsberäkning ej mindre i

afseende på inrättningens förmåga att uppfylla sina nuvarande förbindelser

till delegares enkor och barn än äfven beträffande behofvet af tillskott

för beredande af till 20 procent af mannens eller faderns i lifstiden innehafda

lön ökade pensionsbelopp. Af denna beräkning framgår:

att inrättningen, om pensionsbeloppen bibehölles vid deras nu bestämda

storlek och ingen väsentlig förändring i öfrigt beträffande grunderna för

inrättningens verksamhet inträffade, från och med år 1892 behöfde en

tillökning i sina årliga inkomster af 17,600 kronor;

att inrättningen, om pensionsbeloppen för framtida pensionstagare

skulle höjas till 20 procent af delegarens i lifstiden innehafvande lön,

behöfde en ytterligare tillökning i sina årsinkomster af, i rundt tal, 22,400

kronor, hvadan i dylikt fall inrättningens årliga inkomst från början af

år 1892 borde höjas med 40,000 kronor;

att inrättningen, om samtliga pensioner från och med början af år

1892 höjdes till 20 procent af delegares innehafda lön, behöfde ett årligt

tillskott af 52,100 kronor;

samt att, om efter ingången af år 1892 inga pensioner, utom de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

redan beviljade, vidare ifrågakoinme af den natur, som § 13 i reglementet

medgåfve, eller för barn, som öfverskridit den för pensions åtnjutande

i allmänhet stadgade ålder, de under första, andra och tredje punkterna

angifna årliga tillskotten minskades med motsvarande 6,300, 8,400

och 8,400 kronor.

Direktionen har ansett sig ej kunna fästa vidare afseende vid de i

andra och fjerde punkterna upptagna alternativ, enär dessa icke egde stöd

i gällande reglemente för pensionsinrättningen, men finner af den utaf

professoren Lindstedt verkstälda utredning beträffande första och tredje

punkterna framgå, att pensionsinrättningen med för närvarande tillgängliga

medel icke kunde fullgöra de henne ålagda förbindelser. Då inrättningens

nuvarande beklagliga ställning i väsentlig män syntes hafva tillkommit i

följd af tjensteindragningar, hvarigenom betydlig besparing i tullverkets

utgifter uppkommit, har direktionen ansett skäl förefinnas för statsverket

att åtminstone indirekt understödja pensionsinrättningen. Och har direktionen

i sadant afseende hemstält, att såsom årlig inkomst för inrättningen

matte anvisas de på grund af § 52 i nådiga förordningen angående lotsverket

den 14 februari 1881 tullverket tillfallande två procent af fyroch

båkmedelsuppbörden, hvilken provision, som under åren 1880—1889

i medeltal uppgått till omkring 27,000 kronor, förut i likhet med de

pensionsinrättningen tillkommande bölesandelar utgjort en sportelinkomst

för tullverkets personal, dock med skyldighet för pensionsinrättningen att

till tjensteman, som ännu qvarstode på 1868 års stat för tullverket och

alltså vore berättigad till sportelinkomst af berörda uppbörd, utbetala

den å fyr- och båkmedlen belöpande uppbördsprovision. Ehuru den

sålunda ifrågastälda tillökningen i pensionsinrättningens inkomster ej vore

tillräcklig att för närvarande genomföra någon förhöjning i pensionsbeloppen

utan att derjemte betunga delegarne med betydligt höjda bidrag

till inrättningen, har direktionen framhållit, att denna tillökning likväl,

med bibehållande af nu gällande grunder för pensionernas utbetalning,

skulle kunna fullständigt betrygga pensionsinrättningens ekonomiska ställning

och framdeles må hända äfven bereda inrättningen en kapitaltillgång,

som möjliggjorde pensionsbeloppens höjande.

För egen del anför generaltullstyrelsen till en början, att styrelsen

finner högeligen önskvärdt, att pensionsinrättningen, som under en lång

följd af år lernnat understöd åt aflidne tulltjenstemäns och betjentes efterlemnade

enkor och barn och hvars kapitaltillgång hufvudsakligen uppkommit

genom delegarnes egna tillskott, må kunna fortsätta sin väl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18. 7

signelserika verksamhet och uppfylla sina mot delegarne åtagna förbindelser.

Generaltullstyrelsen erinrar vidare, att, sedan pensionsinrättningens

direktion år 1876 hos styrelsen anhållit om vidtagande af åtgärder för

åstadkommande af en förbättring i inrättningens under senare åren iråkade

bekymmersamma ställning samt generaltullstyrelsen med anledning deraf

i underdånighet hemstält,, att kronans andel i de böter och viten, som

ådömdes enligt tullförfattningarna, måtte tillfalla pensionsinrättningen,

Eders Kongl. Maj:t den 16 mars 1877 vid pröfning af denna styrelsens

hemställan förklarat, att Eders Kongl. Maj:t väl i likhet med styrelsen

funne inrättningen vara i stort jj.’behof af understöd för att kunna fullgöra

sina förbindelser samt att det trångmål, hvaruti inrättningen råkat, torde

berott deraf, att genom de under senare åren i statsverkets intresse gjorda

indragningar af en mängd tjenster vid tullverket ett betänkligt missförhållande

uppkommit mellan antalet af de till kassan betalande och af

pensionärerna, i följd hvaraf anspråket på hjelp åt inrättningen från

statsverket kunde anses icke sakna fog; men att, enär det ifrågasatta bidraget

till inrättningen syntes Eders Kongl. Maj:t större än som då varit

af behofvet påkalladt samt, för den händelse bidrag af tullmedlen skulle

lemnas inrättningen, det vore ändamålsenligare, att sådant bidrag lämpades

efter inrättningens behof för året och ej utfölle med ett vexlande

belopp, hvilket icke stode i något som helst förhållande till inrättningens

tillgångar eller utgifter, Eders Kongl. Maj:t i saknad af erforderlig utredning

för uppgörande af ett förslag på antydda grunder funnit styrelsens

då ifrågavarande framställning ej till någon Eders Kongl. Maj:ts

åtgärd föranleda.

Emellertid hade sedermera uti den af Eders Kongl. Maj:t den 2 november

1877 utfärdade tullstadga och förnyade nådiga instruktionen för

generaltullstyrelsen den 1 november 1878 blifvit bestämdt, att af de böter

och viten, om hvilkas fördelning ej särskildt funnes stadgadt och af

hvilka största delen förut utgjort en sportelinkoinst för vissa tjensteman

och betjente vid tullverket, hälften skulle komma pensionsinrättningen till

godo. Derjemte hade Eders Kongl. Maj:t uti 1884 års reglemente för inrättningen,

bland annat, föreskrifvit, att, då tjenst vid tullverket vore ledig

och komme att i vanlig ordning återbesättas, den del af den till tjensten

hörande aflöningen efter stat, som efter generaltullstyrelsens bepröfvande

funnes icke erfordras för tjenstens uppehållande under dylik ledighet,

skulle tillfalla pensionsinrättningen i stället för att derförut, hela den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

disponibla aflöningen fått af vikarien uppbäras. Genom de sålunda efter

år 1877 ökade inkomsterna förbättrades inrättningens ställning under de

följande åren intill år 1888, så att inkomsterna, om än med ringa belopp

och med undantag för vissa år, öfverstigit utgifterna.

Oaktadt de tillskott, som sålunda tid efter annan kommit inrättningen

till godo, liade likväl från och med år 1888 ett för inrättningens

framtida bestånd särdeles hotande missförhållande mellan dess inkomster

och utgifter å nyo yppats, i det att de senare visat sig hafva öfverstigit

de förra med 458 kronor 52 öre för år 1888, med 6,588 kronor 49 öre

för år 1889 och med 6,109 kronor 50 öre för år 1890.

Med anledning häraf och då generaltullstyrelsen, i likhet med pensionsinrättningens

direktion, ansett det icke böra med fog ifrågasättas att

genom ytterligare höjning af afgifter från den i detta afseende i jemförelse

med andra likstälda tjensteman mycket betungade tullpersonalen

söka bereda tillgångar till inrättningens växande behof, utan att andra

åtgärder borde vidtagas för inrättningens skyddande mot en eljest utan

tvifvel förr eller senare oundvikligen för inrättningen inträdande oförmåga

att uppfylla sina förbindelser, har styrelsen, med afseende jemväl derå,

att den af sin trägna och ansträngande tjenstgöring helt och hållet upptagna

och i allmänhet obemedlade tullpersonalen ingalunda vore i tillfälle

att på annat sätt än såsom delegare i pensionsinrättningen bereda

möjligen efterlefvande enkor och barn en nödtorftig bergning, ansett sig

på det varmaste böra understödja direktionens anhållan att från statsverket

erhålla bistånd uti dess iråkade brydsamma ställning, allra helst som

derförutan pensionsinrättningens nuvarande delegare, hvilka vore pligtige

att till inrättningen erlägga stadgade afgifter, skulle nödgas bidraga till

pensionering af andras familjer utan att för sina egna efterkommande

kunna påräkna en motsvarande förmån.

Enär de af professoren Lindstedt enligt förut omnämnda utredning

gjorda beräkningarna syntes hufvudsakligen grunda sig derpå, att pensionsinrättningens

inkomster komma att fortfarande uppgå till hvad de i medeltal

för åren 1885—1889 utgjort, men då, genom ytterligare nedsättning

af räntan å pensionsinrättningens utlånta medel, kapitalfondens

minskning genom oförutsedda förluster, ökade pensionsförbindelser utan

motsvarande afgifter till inrättningen i följd af ytterligare tjensteindragningar

samt den omständigheten att, med undantag af delegarnes afgifter,

inrättningens årliga inkomster vore af en mera tillfällig och vexlande beskaffenhet,

möjligen inträffande minskning af de påräknade inkomsterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

9

skulle å nyo sätta pensionsinrättningen ur stånd att med det beräknade

årliga beloppet af 17,600 kronor kunna fullgöra sina förbindelser, har

generaltullstyrelsen ansett sig böra biträda den af pensionsinrättningens

direktion gjorda framställning, att, med det af direktionen omförmälda

afdrag, hela beloppet af den tullverket af fyr- och båkmedlen tillkommande

uppbördsprovision måtte tillfalla pensionsinrättningen.

På grund af nådigt uppdrag har den af Eders Kongl. Maj:t den 19

augusti 1889 tillsatta komité för utredning af civilstatens pensionsinrättnings

ställning och behof m. m. den 4 sistlidne november afgifvit underdånigt

utlåtande i detta ärende och dervid anfört, att, då af hvad i ärendet

förekommit frainginge, att den ifrågavarande pensionskassan för att

kunna motsvara sitt ändamål otvifvelaktigt vore i behof af understöd, ko- *

mitén vid sådant förhållande, utan att uttala sig i fråga om de omständigheter,

som kunde hafva medverkat till kassans nuvarande ställning,

velat tillstyrka bifall till generaltullstyrelsens förevarande framställning,

dock med vilkor dels att det begärda bidraget endast beviljades tills

vidare i afvaktan på möjligen inträffande förändringar i grunderna för

pensionering af civila tjensteinnehafvares efterlemnade enkor och barn,

dels ock att, så länge ifrågaravande bidrag af tullstatens enskilda pensionsinrättning

tillgodonjötes, icke måtte vidtagas någon höjning i derifrån

utgående pensioner eller nedsättning i inflytande pensionsafgifter eller andra

förändringar i grunderna för pensionsinrättningens verksamhet, som

kunde för densamma medföra ökade förpligtelser utöfver de pensionsinrättningen

nu åliggande.

Beträffande tullverkets rätt till uppbördsprovision af fyr- och båkmedlen

anhåller jag att få erinra, hurusom denna rätt, enligt hvad redan

blifvit nämndt, grundar sig på den i § 52 af nådiga förordningen angående

lotsverket den 15 februari 1881 meddelade bestämmelse, att fyr- och

båkmedlen skola upptagas i tulljournalen i särskild kolumn samt redovisas,

levereras och granskas gemensamt med tullmedlen, med rätt för

tullverket att för uppbörden af fyr- och båkmedlen afdraga två procent

af uppburna medel. Rörande användningen af denna provision, hvilken

enligt nådiga förordningen om lots- och fyrinrättningen den 20 juni 1820

var bestämd till 3 procent af fyr- och båkmedlen, men genom nådiga förordningen

angående fyr- och båkafgiften den 5 juni 1874 nedsattes till

ännu stadgade belopp af 2 procent, var i äldre författningar föreskrifvet,

att provisionen i egenskap af sportelinkomst skulle tillfalla tulltjensteinännen,

ursprungligen direkt, men efter nådiga brefvet den 3 december

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

1842 sålunda, att sportelinkomsten utgick af tullmedlen, mot det att tullverket

härför erhöll ersättning derigenom, att vid hvarje års slut till tullkassan

omfördes 3 procent af hvad uppbörden af fyr- och båkmedlen för

året utgjorde. Genom nådiga brefven den 22 maj 1868 och 23 juli 1869

faststäldes emellertid nya stater för tullverket, enligt hvilka uppbördsprovision

och sportelersättning upphörde att utgå till tjenstemännen och

dessa i stället fingo fast aflöning, fördelad i lön och tjenstgöringspenningar.

Beräknad efter den i riksstaten till 1,200,000 kronor upptagna fyroch

båkafgiften, skulle uppbördsprovisionen utgöra 24,000 kronor, men

har i årligt medeltal under åren 1880—1889 uppgått till ett belopp af

27,488 kronor 15 öre.

Af den nu lemnade redogörelsen för pensionsinrättningens finansiella

ställning lärer Eders Kongl. Maj:t finna, att pensionsinrättningen, derest

den skall kunna för framtiden fullgöra sina förbindelser, är i oundgängligt

behof af ökade inkomster. Att härför bereda utväg medelst höjande

af delegarnes afgifter anser jag i likhet med generaltullstyrelsen så mycket

mindre böra ifrågasättas, som tullpersonalen i berörda hänseende redan

nu är synnerligen betungad i jemförelse med andra likstälda tjensteman.

Annan utväg lärer vid sådant förhållande ej förefinnas, än att det nödiga

bidraget anvisas af statsmedel, och anser jag i sådant hänseende, lika med

generaltullstyrelsen, den tullverket tillkommande provision å fyr- och båkmedel

lämpligen böra för ändamålet till erforderligt belopp tagas i anspråk.

Hvad då angår storleken af det bidrag, som sålunda bör tillgodokomma

pensionsinrättningen, torde detsamma, åtminstone för närvarande,

ej böra sättas högre än till det belopp, som enligt första punkten af de

utaf professoren Lindstedt gjorda beräkningar och under förutsättning, att

pensionsbeloppen bibehållas vid deras nu bestämda storlek och ej någon

väsentlig förändring i öfrigt inträffar rörande grunderna för inrättningens

verksamhet, skulle erfordras, eller till i rundt tal 18,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition

föreslå Riksdagen att medgifva, att af den tullverket på grund af

§ 52 i nådiga förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881

tillkommande provision för uppbörd, redovisning och granskning af fyroch

båkmedlen ett belopp af aderton tusen kronor må från och med år

1892 tills vidare tillfalla tullstatens enskilda pensionsinrättning; dock med

vilkor att, så länge ifrågavarande bidrag af pensionsinrättningen tillgodonjutes,

ej må vidtagas vare sig höjning i derifrån utgående pensioner eller

nedsättning i inflytande pensionsafgifter eller annan förändring i grunderna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

för pensionsinrättningens verksamhet af beskaffenhet att kunna för pensions*

inrättningen medföra ökade förpligtelser utöfver de inrättningen nu åliggande.

»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle nådig proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bil. — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. Blomstedt.

5f:o 19.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande

af kronans rätt till en del af danaarfvet efter

aflidne målaremästaren Carl August Nilssons jemväl aftidna

hustru Florentina Gustafva Stare; gifven Stockholms slott

den 11 december 1891.

Målaremästaren Carl August Nilssons från Hult Sörgården i Askims

församling af Göteborgs och Bohus län hustru Florentina Gustafva Stare

afled den 10 oktober 1873. Hon öfverlefdes af sin bemälde man, men

efterlemnade icke några kända arfvingar.

Uti ett den 9 september 1864 upprättadt testamente hade makarne

förordnat, att den af dem, som den andre öfverlefde, skulle utan intrång

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1892:57 Memorial, med förslag till voteringsproposition, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående anvisande af medel till förbättrande af tullstatens enskil s. 1 i texten
  2. SU 1892:45 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående anvisande af medel till förbättrande af tullstatens enskilda pensionsinr ältning s ställning. s. 1 i texten