Sök i Ratio Lex

Angående afskrifning af de å viss jord lwilande grundskatter m. m

1892-01-13 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:3, Angående afskrifning af de å viss jord lwilande grundskatter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afskrifning

af de å viss jord lwilande grundskatter m. m.;

gifven Stockholms slott den 13 Januari 1892.

Kongl. Maj:t, som denna dag till Riksdagen aflåter nådiga propositioner

angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 Juni

1885 och om ändring i förordningen den 14 September 1883 angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, har, under åberopande af

bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed velat föreslå

Riksdagen att, för den händelse Riksdagen bifaller omförmälda proposition

angående ändring i värnpligtslagen i hvad densamma afser förändrad

lydelse af § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3

samt §§ 34, 52 och 53 i nämnda lag och tillika antager ej mindre nyssnämnda

proposition om ändring i förordningen angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst än ock ett af Kongl. Maj:t denna dag

på föredragning af statsrådet och chefen för Landtförsvarsdepartementet

godkändt förslag om förstärkningar i landets nuvarande försvarsorganisation,

jemväl antaga följande

Lag

angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter och

hvad dermed eger sammanhang.

§ 1.

De skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i

nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i de på viss

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen angående

inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under enskild

eganderätt, blifvit, nedsatta med trettio procent, skola afskrifvas

under loppet af tio år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen

skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar

af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och

utlagor nedsättas från och med år 1893 med tjugu procent af det belopp,

hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5 Juni 1885 beräknats,

samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896,

1898 och 1900 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter

återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1902 eftergifves.

§ 2-

I de fall att skattefrälseränta eller kronotionde icke varder till

statsverket inlöst förr än med 1893 års ingång eller derefter, bestämmes

nedsättningen till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt

nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 nedsättningen skall beräknas, som

vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt nämnda kungörelse

och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda

skatter och utlagor.

§ 3-

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands

län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 omförmälda

skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det belopp,

hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 Juli och den 25 November

1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsekemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,

under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,

utgå från och med år 1893 med femtio procent, från och med år 1894

med sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio procent, från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och med år 1898 med åttio procent och från och med år 1900 med

nittio procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse

föreskrifves, samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande

räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas

af Konungen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

F. v. Essen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms

slott den 13 Januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åicerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Chefen för Finansdepartementet, statsrådet Friherre von Essen

anförde:

»Då Kongl. Maj:t förut denna dag på föredragning af chefen för

Landtförsvarsdepartementet beslutit för Riksdagen framlägga ett förslagom

utsträckning af värnpligten och om vidtagande i sammanhang dermed

af vissa åtgärder för försvarets stärkande, som i det närmaste öfverensstämmer

med det till nästlidet års Riksdag afgifna, anhåller jag om

tillåtelse att få påkalla Eders Kongl. Höghets uppmärksamhet för de

frågor rörande ändring i vissa delar af skattelagstiftningen, som år 1891

stäldes i samband med berörda då afgifna förslag.

I öfverensstämmelse med den åsigt, jag vid frågans underdåniga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

föredragning den 14 Mars 1891 uttalade, anser jag, med fästadt afseende

på den utvecklingsgång, försvars- och skattefrågorna hittills genomlöpt, för

närvarande icke böra ifrågasättas annat, än att, samtidigt med det beslut fattas

om genomförande af det mått af personlig värnpligt, som under hvarje härordning

minst måste anses erforderligt, frågan om grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbördans afskrifning bringas till sin definitiva lösning.

Likaså anser jag, att, ehuru en öfver en längre period utsträckt afskrifning

skulle vara mindre kännbar för statsverket, afskrifningen likväl bör

bringas till slut under loppet af en jemförelsevis kort tidrymd. Det af

Kongl. Maj:t för 1883 års Riksdag i ämnet framlagda förslag var bygdt

på en afskrifningsplan, enligt hvilken grundskatterna samt rustningsoch

roteringsbesvären skulle successivt försvinna under en tid af 37 år.

Äfven frånsedt att afskrifningen af de numera återstående 70 procenten

af nämnda skatter och besvär naturligtvis skulle kunna ega rum under

en kortare tid än den år 1883 för eftergift af hela beloppet föreslagna,

anser jag afskrifningsperioden böra bestämmas väsentligen kortare än

den i 1883 års afskrifningsplan förutsatta. Då sistnämnda år samtidigt

med afskrifningsförslaget framlades ett förslag till härordning, enligt hvilket

i bredd med afskrifningen af rustnings- och roteringsbesvären äfven de i

rustningen och roteringen innefattade prestationer skulle upphöra, medan

nu icke ifrågasättes annat, än att dessa fortfarande skulle, ehuru mot ersättning

motsvarande deras uppskattade värde, oförändradt utgöras, ligger

redan häri ett skäl för min åsigt, att afskrifningstiden nu kan sättas

kortare. Men härtill kommer såsom ett ytterligare och hufvudsakligt

skäl, att, då det ansetts af största vigt, att den föreslagna utsträckningen

till 90 dagar af beväringens vapenöfningar kommer till fullt genomförande

så fort sig göra låter eller redan under loppet af år 1894, det synes

påkalladt, att äfven skattefrågan erhåller sin definitiva lösning inom så

kort tid, som med statsverkets kraf må finnas förenligt. Uppenbarligen

kan eftergiften af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

hela återstående belopp icke utan allt för stora olägenheter för statsverket

eg a rum redan inom utgången af samma tid, som blifvit föreslagen

för den utsträckta värnpligtens genomförande, men deremot anser

jag hinder icke böra möta för afskrifningens fullbordande under loppet

af tio år, räknadt från och med år 1893. En afskrifning under denna

tidrymd af den qvarvarande återstoden af de ifrågavarande skatterna och

besvären lärer nemligen icke kunna anses öfverstiga statens finansiela

förmåga eller vara egnad att åstadkomma sådana rubbningar i budgeten,

att derigenom befordrandet af andra vigtiga statsändamål skulle

äfventyras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Till en början erinrar jag, att grundskatternas afskrifning under

nuvarande förhållanden är en vida mindre ingripande åtgärd, än den för

några årtionden tillbaka skulle varit. Af samtliga statsinkomster utgjorde

grundskatterna år 1850 25,7 9 procent, år 1860 20 procent, år

1870 14,n procent och år 1880 7,5 4 procent. Efter den år 1885 skedda

30-procentsafskrifningen utgör grundskatten, upptagen till det belopp,

hvarmed densamma enligt rikshufvudboken för år 1890 samma år influtit,

eller 4,172,130 kronor 7 öre, allenast 4,5 9 procent af statens samtliga

inkomster nämnda år; och fäster man sig vid det belopp af grundskatterna,

hvilket enligt de i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 innefattade grunder

skulle förekomma till afskrifning, eller 3,223,373 kronor 51 öre,

utgör detta endast 3,5 4 procent af nämnda inkomsters hela belopp.

Utom grundskatten skulle staten visserligen mista en årlig tillgång,

motsvarande årliga värdet af den ännu icke afskrifna delen af rustningsoch

roteringsbesvären, eller i rundt tal omkring 3,458,000 kronor, men

på den utvecklingspunkt, hvartill budgeten numera hunnit, torde svårligen

kunna sägas, att en under loppet af tio år företagen skattereglering, som

medför, att staten måste beredas ersättning för en efter hand minskad årlig

tillgång, uppgående vid de tio årens slut till omkring 6,700,000 kronor,

innebär något i och för sig afskräckande. Med säkerhet kan antagas, att

statsinkomsterna, särskildt skogsmedlen och jernvägstrafikmedlen, äfven

under nästa årtionde komma att stiga. Utan tvifvel bör jemväl, i den mån

de under senare åren på postväsendets område genomförda stora förbättringar

hunnit medföra alla med dem afsedda verkningar, ett väsentligen ökadt öfverskott

af postmedel kunna för statsverket påräknas, utan att allmänhetens

intresse deraf behöfver blifva lidande. På sätt Riksdagen i sin underdåniga

skrifvelse den 13 Maj 1891 angående regleringen af utgifterna under

riksst-atens sjunde hufvudtitel anfört, torde jemväl den tidpunkt numera

icke vara aflägsen, då öfverskottet å telegrafinkomsterna, hvilket allt

hitintills uteslutande användts för telegrafverkets utveckling och förbättring,

kan disponeras för statsregleringen. Om grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären vid årtiondets slut qvarstode, komme

de sålunda efter all anledning att utgöra en ännu mindre qvotdel af

statens årliga tillgångar än för närvarande. Mot stegringen i statsinkomster

kommer visserligen gifvetvis att svara en stegring i statsutgifter,

och särskildt är en sådan att förvänta på grund af de ökade

kostnaderna för försvaret. Naturligt är derföre, att i ersättning för de

genom afskrifningen upphörda skatterna och besvären nya skattekällor

måste uppsökas, men härvid bör dock beaktas, att, medan grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären för staten representera väsentBxh.

till Piksd. Prot. 1892. 1 Samt. 1 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ligen stillastående värden, komma deremot antagligen de skatter, hvarmed

de skola ersättas, till större delen att vara af den natur, att de, i

mån som landets folkmängd och välmåga tillväxa, tillföra statsverket

alltjemt stegrade inkomstbelopp. Det synes mig derföre icke oundgängligt,

att man redan från början uppställer en fullständig beräkning,

enligt hvilken de afskrifna beloppen exakt motsvaras af enahanda belopp

i form af andra skattetitlar, men jag anhåller att få i korthet beröra

den inverkan, som åtgärderna för försvarets stärkande och grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbördans afskrifning komma att

utöfva på de närmaste årens statsregleringar, dervid jag först torde få

yttra mig i fråga om de nya skattekällor, som till fyllande af det ökade

statsbehofvet lämpligen må kunna anlitas.

Till en början erinrar jag då derom, att afskrifningsåtgärden bör

föranleda till en förändring i beloppet af bevillningen för jordbruksfastighet.

Såsom kändt utgår för närvarande bevillningen af fast egendom

för jordbruksfastighet med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor samt för

annan fastighet med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.

Att den undantagsställning, jordbruksfastigheten sålunda hittills

intagit, borde upphöra i sammanhang med grundskatternas samt rustnings-

och roteringsbesvärens afskrifning, och nämnda slag af fastighet

följaktligen åsättas bevillning efter de för all annan fastighet gällande

grunder, uttalades af Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 24 Maj

1873 och har derefter alltid ansetts som en gifven följd af afskrifningen.

I sammanhang härmed bör jag fästa uppmärksamheten på en i

vår bevillningslagstiftning förefintlig brist, som redan af skatt eregleringskomitén

påpekades. Denna komité erinrade, att det icke finge

förbises, att vid sidan af jordens alstrande förmåga förefunnes vid en

ordnad jordbruksrörelse åtskilliga andra beskattningsbara faktorer, såsom

dels det för rörelsens drifvande erforderliga, i inventarier och kreatursstock

nedlagda eller eljest använda kapital, dels ock produkten af jordbrukarens

personliga arbete samt de af honom i hans egenskap af

jordegare eller arrendator åtnjutna, sällan i penningevärde uttryckta

och derföre vanligen förbisedda förmåner af allehanda slag. Enär vid

uppskattning af öfriga samhällsklassers inkomster tillbörligt afseende

städse fästs vid dessa och liknande förhållanden, ansåg komitén desamma

ej heller böra förbises vid jordbruksnäringens beskattning och

föreslog derföre utan meningsskiljaktighet bestämmelser, enligt hvilka

det belopp, hvarmed en egendoms afkastning möjligen öfversköte

hvad som redan genom fastighetsbevillning blifvit beskattadt, skulle

komma att träffas med inkomstbevillning. Då komiténs förslag den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

8 Januari 1883 inför Kongl. Maj:t anmäldes, framhöll jemväl dåvarande

departementschefen såsom en väsentlig brist i lagstiftningen,

att man, då man beskattat jordbruksfastigheten, ansett sig på samma

gång beskatta sjelfva jordbruksrörelsen, dervid förbiseende, att denna

rörelse eller näring för sitt bedrifvande förutsatte icke blott sjelfva fastigheten,

utan ett visst driftkapital i inventarier, kreatur m. m. och ett

betydligt tillskott af arbete. Kapitalet och arbetet medverkade således

uppenbarligen till den inkomst, jordbruksrörelsen lemnade, och då inkomst

af kapital och arbete eljest beskattades, borde ju icke heller rimligtvis

inkomsten af det i jordbruksrörelsen nedlagda kapitalet och arbetet

lemnas obeskattad. Skatteregleringskomiténs förslag åsyftade emellertid

att låta taxeringsmyndigheterna uppskatta den inkomst, jordbruksrörelsen

lemnade utöfver hvad som kunde anses beskattadt genom fastig - hetsbevillningen, och att låta denna uppskattning ske hufvudsakligen på

samma sätt, som eljest iakttoges vid beräkning af den inkomst, som af

annan rörelse eller näring härflöte. Detta förfarande vore visserligen

ur teoretisk synpunkt rigtigt, men å andra sidan hade komiténs ordförande

i afgifven reservation likasom Kammarrätten och flertalet länsstyrelser

i sina öfver förslaget afgifna yttranden påpekat, huru de svårtillämpliga

bestämmelserna i komiténs förslag säkerligen skulle leda till

ett resultat i finansielt afseende, som gjorde hela vinsten af det nya

skatteföremålets upptagande i lagstiftningen i de flesta fall temligen betydelselös.

Lika med de hörda myndigheterna ansåge derföre departementschefen,

att frågan om särskild inkomstbevillning af jordbruksrörelsen

för det dåvarande icke kunde på ett praktiskt sätt lösas på

annan väg än den af komiténs ordförande angifna, eller genom att ställa

beskattningen af jordbruksrörelsen i ett fixt lagbestämdt förhållande till

jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Komitéordförandens förslag innebure

nemligen, att bevillningen för jordbruksfastighet, deri inbegrepes

jemväl bevillningen för jordbruksrörelsen, skulle utgå med 6 öre för

hvarje 100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I hufvudsak biträdande

detta förslag, ansåge dock departementschefen, att åt den tanke,

hvarpå förslaget hvilade, borde i lagstiftningen gifvas ett något förändradt

uttryck. Då jordbruksfastighetens likställighet med annan fastighet uti

bevillningsafseende städse stälts i samband med en afskrifning åt de på

den förra fastigheten hvilande särskilda skatter, och då åstadkommandet

af en dylik likställighet synts ur flera synpunkter önskvärdt, ansåge

departementschefen det ej vara lämpligt, att åt bevillningsförordningen

gåfves ett utseende, som skulle jordbruksfastighet genom att derför erlägga

6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet blifva högre be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

skattad än annan fastighet, för hvilken utgjordes endast 5 öre. Derjemte

ansåge departementschefen det vara af vigt, att det nya begreppet

om inkomstbevillning för jordbruksrörelse blefve uttryckligen inrymdt i

bevillningsförordningen, och hemstälde derföre, att, med lika bevillning

för all fastighet, nemligen 5 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet,

den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å egen eller annans

mark, som förvärfvades medelst det i rörelsen nedlagda arbete och dervid

använda inventarier, skulle i förordningen upptagas under hufvudrubriken

inkomst af arbete såsom särskildt skatteföremål och tillika stadgas,

att dylik inkomst och förmån skulle upptagas till ett belopp, som

motsvarade en för hundra af fastighetens taxeringsvärde. Å det sålunda

beräknade inkomstbeloppet skulle naturligtvis utgöras vanlig inkomstbevillning,

hvilken sålunda i hvarje fall komme att utgå med 1 öre för

100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I enlighet med de af departementschefen

sålunda uttalade åsigter voro ock vederbörande paragrafer

affattade i det förslag till bevillningsförordning, som af Kongl. Maj:t

förelädes 1883 års Riksdag. I följd af den utgång, det samtidigt

framlagda förslaget om afskrifning af grundskatter samt rustnings- och

roteringsbesvär erhöll, förföllo emellertid de föreslagna nya bestämmelserna

om jordbruksnäringens beskattning.

Det synes mig gifvet, att, då jordbruksnäringen befrias från den

af ålder å densamma hvilande särskilda beskattning, sagda näring bör i

fråga om bevillning till staten likställas med andra näringar, och att

derföre den skattefrihet, som hittills åtnjutits för afkastningen af det i

jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete, ock bör upphöra. Jag

ansluter mig derföre i allt väsentligt till de åsigter, som vid nyssnämnda

föredragningstillfälle af dåvarande departementschefen inför Kongl.

Maj:t uttalades, men anser likväl i olikhet med honom, att åt grundsatsen

om skattskyldighet för omförmälda slag af kapital och arbete

bör i bevillningsförordningen gifvas uttryck på det sätt, att bevillningen

för jordbruksfastighet sättes till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor

af taxeringsvärdet. Det i 1883 års förslag tillämpade beräkningssätt

leder till samma resultat på en omväg, hvilken hufvudsakligen af det

skäl ansetts erforderlig, att man velat undvika skenet af, att jordbruksfastighet

vore högre beskattad än annan fastighet. För min del kan

jag likväl icke finna denna hänsyn vara af den betydelse, att den skulle

uppväga de med omförmälda beräkningssätt förenade olägenheterna af

en mera invecklad uppställning så väl af bevillningsförordningen som af

taxeringslängderna. En olikhet i sak förefinnes visserligen äfven mellan

1883 års förslag och det af mig nu framstälda, nemligen att i de fall,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

då jordbruksfastighet vore utarrenderad, enligt det förra förslaget arrendatorn,

men enligt det senare jordegaren komme att erlägga det belopp

af 1 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet, som representerade

skatten för det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete; men

då jordegaren och arrendatorn ega att sins emellan aftala om hvardera^

andel i fastighetsbevillningen, är denna skilnad utan egentlig

betydelse.

Under förutsättning af bifall till mitt sålunda framstälda förslag

om jordbruksfastighetsbevillningens förhöjning till 6 öre för hvarje

fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, erfordras naturligtvis för bibehållande

af den inbördes proportion, hvari jordbruksfastighet och annan

fastighet för närvarande deltaga i den kommunala beskattningen å

landet, vissa förändringar i bestämmelserna rörande denna beskattning.

De sålunda erforderliga förändringarna äro emellertid icke af synnerligen

ingripande beskaffenhet. Sedan nemligen för jordbruksfastighet

och jordbruksrörelse kommer att erläggas jemnt dubbelt så hög bevillning

som för närvarande, bortfaller det hittills förefintliga behofvet

af en högre fyrktalssättning för jordbruksfastighet; och antagandet af

den lika fyrktalssättningen för alla skatteföremål låter dessa följaktligen

fortfarande deltaga i kommunalbeskattningen i alldeles samma proportion

som hittills.

Enligt rikshufvudboken för år 1890 uppgick nämnda år bevillningen

för jordbruksfastighet till ett belopp af 660,728 kronor 6 öre.

Om denna bevillning höjes från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor

af taxeringsvärdet, kan alltså härigenom påräknas en ökad statsinkomst

af i rundt tal 660,000 kronor.

Då enligt gällande instruktion för taxeringsmyndigheterna vid

bestämmandet af fast egendoms värde afseende skall fästas vid beloppet

af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, hvarmed egendomen

är belastad, kan på grund häraf en så stor del af fastighetsvärdet i

riket, som motsvarar grundskatternas samt öfriga reala bördors kapitalvärde,

anses vara befriad från fastighetsbevillnings utgörande. Afskrifvas

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, bör sålunda

det beskattningsbara fastighetsvärdet ökas med ett belopp, motsvarande

dessa skatters och besvärs kapitalvärde. Om detta kapitalvärde

antages ursprungligen hafva utgjort omkring 200 millioner kronor,

bör således, unde~r förutsättning att fastighetsbevillningen höjes från 3

till 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet och med fästadt

afseende å den redan skedda 30-procentsafskrifningen, jordbruksfastighetsbevillningen,

efter det afskrifningen blifvit fullständigt genomförd,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

inbringa ytterligare omkring 84,000 kronor. Då å andra sidan af skäl,

som jag nedan går att anföra, den särskilda bevillningen af frälseegendomar

eller den s. k. rusttjenstbevillningen äfvensom bevillningen

för lotshemman i sammanhang med afskrifningen böra upphöra, uppkommer

härigenom en minskning i statsinkomst, som nära motsvarar

den nyssberörda ökningen. Nämnda båda bevillningar inbragte nemligen

år 1890 ett belopp af sammanlagdt 67,153 kronor 49 öre.

Jag har bland nya skattekällor i första rummet omnämnt förhöjningen

i bevillningen för jordbruksfastighet, emedan denna under alla

förhållanden bör vara att påräkna såsom en direkt följd af afskrifningsåtgärden

och torde böra uppställas som vilkor för densamma. Hvad

angår de skattetitlar, hvilka eljest kunna ifrågakomma att anlitas för

de nya statsbehofvens fyllande, synas mig närmast erbjuda sig införandet

af beskattning pa maltdrycker och utveckling af stämpelskatten.

Att alldeles oberoende af frågan om grundskatternas samt rustningsoch.

roteringsbesvärens afskrifning förhållandena måste komma att inom

en icke aflägsen framtid leda till en beskattning af maltdrycker, synes

mig icke kunna vara tvifvel underkastadt. Det kan icke betecknas

annat än såsom en inkonseqvens i vår skattelagstiftning, att, medan

bränvinet och öfriga spritdrycker träffas af tillverknings- och försäljningsskatter,

hvilkas sammanlagda belopp uppgår till varans mångdubbla

värde, maltdryckerna gå helt och hållet skattefria. Domstolarnes brottmålsprotokoller

och det ständigt framträdande behofvet af ytterligare

skärpningar i lagstiftningen angående handeln med maltdrycker vittna

mer än tillräckligt derom, att de förhållanden, hvilka ur sedlig synpunkt

gjort en hög beskattning af bränvinet nödvändig, äfven, om ock

i mindre grad, föreligga i fråga om maltdryckerna. I samma mån

som med den allt kraftigare tillväxande nykterhetsverksamheten tillfällena

att åtkomma bränvin försvåras, kommer ölets egenskap af surrogat

för bränvinet att skarpare framträda och att påkalla lagstiftningens

verksammare inskridande mot missbruket deraf, och särskildt

för förekommande af försöken att uppblanda maltdryckerna med starkare

ämnen lärer en. samtidig beskattning af maltdrycker och bränvin

vara erforderlig.

Äfven ur finansiel Synpunkt kunna maltdryckerna sägas utgöra

ett lämpligt skatteobjekt, så vidt som nämnda drycker äro föremål för

en vidsträckt förbrukning, på samma gång som de på grund af sitt

ringa näringsvärde svårligen kunna hänföras till lifsförnödenheter. Maltdryckernas

lämplighet såsom beskattningsföremål är ock allmänt erkänd,

såsom framgår deraf, att maltdrycksbeskattning förekommer så väl i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

alla europeiska länder med undantag af Sverige och Schweiz som i

Nordamerikas Förenta Stater. I vårt grannland Norge är skatten på

maltdrycker synnerligen hög, högre, så vidt kändt är, än i något

annat land.

Ett förslag till införande af maltdrycksbeskattning äfven här i

landet föreligger numera. Sedan särskilda komiterade redan den 30

Juni 1881 utarbetat förslag till författning i sådant hänseende, behagade

Kongl. Maj:t den 6 Augusti nästlidet år tillsätta en komité med

uppdrag, bland annat, att etter skedd utredning afgifva yttrande i

fråga om det skattebelopp, som vid behof af ökade statsinkomster lämpligen

skulle kunna uttagas genom beskattning af maltdrycker, samt i

fråga om sättet för anordnande af sådan beskattning, efter granskning

af 1881 års nyssnämnda förslag och med hänsyn till derefter vunnen

ei-farenhet vid tillämpningen af maltdrycksbeskattningen i främmande

länder, inkomma med förslag till författningar i ämnet.

Till följd af detta uppdrag har bemälda komité den 11 sistlidne

December afgifvit betänkande med förslag dels till förordning angående

beskattning af maltdrycker och dels till ordningsstadga för bryggerierna

i riket. Skattebeloppet är af komitén föreslaget till 10 öre för kilogram

af det malt, som användes för tillverkuingen, motsvarande efter

antagen beräkningsgrund 2 kronor 50 öre för en hektoliter öl eller

0,8 9 öre för en s. k. halfbutelj. 1 det afgifna betänkandet, till hvilket

jag i öfrigt hänvisar, har komitén beräknat, att en till nämnda belopp

bestämd skatt skulle, efter afdrag för kontrollkostnaden, lemna en behållen

inkomst af 3,000,000 kronor.

Tillverkningsåret skulle enligt komiténs förslag räknas från och

med den 1 Oktober till och med den 30 September. I öfverensstämmelse

härmed har komitén föreslagit, att förordningen om beskattning

af maltdrycker skall träda i kraft den 1 Oktober det år, under hvilket

förordningen är afsedd att blifva till efterlefnad gällande. Som emellertid

enligt en annan bestämmelse i författningsförslaget tillverkare först

inom två månader efter utgången af hvarje qvartal skall vara skyldig

att inbetala tillverkningsskatten för det under qvartalet uppvägda

maltet, följer häraf, att nämnvärd afkastning af maltskatten icke

kan vara att påräkna förr än under kalenderåret närmast efter det,

under hvilket författningen trädt i kraft. För att maltskatten skall

få betydelse för 1894 års statsreglering, måste således tiden för ikraftträdandet

bestämmas senast till den 1 Oktober 1893. Med afseende

på de förberedande åtgärder, som måste vidtagas, innan den nya författningen

kan funktionera, varder emellertid nödigt att icke allt för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

kort tid får förflyta emellan tiden för författningens promulgation och

tiden för dess ikraftträdande. Om derföre förordningen om maltdrycksbeskattningen

skall kunna tillämpas från och med den 1 Oktober nästkommande

år, bör densamma antagas redan vid innevarande års Riksdag.

Jag är ock sinnad att, sedan sig visat, huruvida värnpligts- och

afskrifningsförslagen varda af Riksdagen antagna, hos Kongl. Maj:t

göra framställning om framläggande för detta års Riksdag af förslag

till förordning angående beskattning af maltdrycker.

Jag öfvergår nu till frågan om utveckling af stämpelskatten.

De afgifter, hvilka sammanfattas under benämningen stämpelskatt,

äro, såsom bekant, af två sinsemellan väsentligen olika slag, nemligen

dels en afgift för expeditioner från offentliga myndigheter, dels en

skatt å handlingar af privaträttslig beskaffenhet. Den förstnämnda afgiften,

hvilken, såsom utgörande en ersättning för af staten den enskilde

direkt lemnade tjenster, icke är att anse såsom skatt i egentlig

mening, kommer här icke i betraktande. Deremot anhåller jag att med

några ord fa vidröra betydelsen af stämpelafgiften å enskilda handlingar.

Denna afgift, hvilken i sin allmänhet kan betecknas såsom en skatt

på transaktioner eller på öfverflyttning af värdebelopp från en hand

till en annan, har otvifvelaktigt en vigtig uppgift att fylla i skattesystemet.

Vid tillämpningen af inkomstbeskattningen äro få uppgifter vanskligare

än att med skatten behörigen åtkomma det rörliga kapitalet.

Medan beskattningsmyndigheterna i regeln erhålla kännedom åtminstone

om tillvaron af sådana skatteföremål som fast egendom eller inkomst

af tjenst, rörelse eller yrke, måste det deremot i många fall

bero af den skattskyldiges egen goda vilja, huruvida t, ex. ett i räntebärande

papper placeradt kapital skall blifva anmäldt till beskattning.

Att icke obetydliga belopp i sådant kapital ock undandraga sig beskattning,

kan icke betviflas. Men härtill kommer ytterligare, att, ehuru

det svårligen kan förnekas, att inkomst af kapital eger större skattekraft

än inkomst af arbete, och sådan inkomst af arbete, hvars fortsatta

åtnjutande är arbetaren genom lagliga eller kontraktsenliga bestämmelser

för längre tid tillförsäkradt, större skattekraft än den inkomst,

för hvilken ingen sådan garanti förefinnes, svårigheterna att

inom inkomstbeskattningens område i olika skattesatser för olika inkomstslag

gifva uttryck åt de sistnämndas olika skattekraft! likväl befunnits

så stora, att den teoretiskt rigtiga principen väl icke någonstädes

kunnat i afsevärd utsträckning eller på ett tillfyllestgörande

sätt praktiskt förverkligas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Den uppgift, som inkomstskatten sålunda dels endast ofullständigt,

dels alldeles icke mäktar fylla, öfvertages i länder, der stämpelskatten

är mera genomförd, till väsentlig del af denna skatt. Om än

icke alla de värdebelopp, som af stämpelskatten träffas, kunna betraktas

såsom redan färdigbildadt kapital i den skattskyldiges hand, är

detta likväl otvifvelaktigt fallet hvad beträffar flere af de vigtigaste föremålen

för skatten, och äfven då stämpelskatten sträcker sina verkningar

utöfver det egentliga kapitalet och yttrar sig såsom en beskattning

af industri och handel, verkar skatten såsom ett komplement till

inkomstskatten, i det den medför en högre beskattning för sådan inkomst,

som härflyter af kapital och arbete i förening, än för den, som

endast härrör af arbete.

Då härtill kommer, att knappast någon annan skatt medgifver ett

så enkelt uppbördsätt som stämpelskatten — uppbörden gör sig sjelf,

kan man säga — i följd hvaraf afbränningarna blifva jemförelsevis obetydliga,

och att skatten, der den genom någon tids bestånd ingått i

vanorna, är ett för de skattskyldige föga besvärande medel att inbringa

betydande inkomstbelopp för staten, kan det icke förvåna, att denna

skatteform i de flesta länder erhållit en vidsträckt användning. Sålunda

inbringar enligt senast tillgängliga uppgifter, hemtade dels ur

Almanach de Gotha, dels ur vederbörande budgeter, stämpelskatten

med inberäkning af andra afgifter — förnämligast vissa arfsskatter

samt i Frankrike, Belgien och Italien afgifter vid inregistrering af handlingar

— hvilka drabba egendom vid öfvergång ur en hand i en annan,

äfven om de icke uppkräfvas i form af stämpel, i Frankrike 677,116,000

francs eller 21,3 procent af samtliga statsinkomster, i Nederländerna

23.633.000 floriner eller 18,6 procent, i England 16,020,000 pounds

eller 16 procent, i Belgien 50,978,000 francs eller 15 procent, i Italien

196.590.000 lire eller 11 procent, i Österrike-Ungern 80,611,000 floriner

eller 8,5 procent, i Danmark 4,472,000 kronor eller 7,9 procent

och i Preussen 39,895,000 mark eller 2,5 procent af samtliga statsinkomster.

Hvad Preussen beträffar bör likväl anmärkas, att i det för

detta land uppgifna skattebeloppet icke är inräknad afkastningen af

den för hela tyska riket gemensamma vexelstämpelskatten. Räknad

per individ af folkmängden belöper sig stämpelskatten i Frankrike till

12 kronor 82 öre, i England till 7 kronor 79 öre, i Nederländerna till

7 kronor 54 öre, i Belgien till 5 kronor 97 öre, i Italien till 4 kronor

68 öre, i Österrike-Ungern till 3 kronor 46 öre, i Danmark till 1 krona

94 öre och i Preussen till 1 krona 26 öre.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

f? Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

I Sverige inbragte år 1890 stämpelskatten med afdrag för kortstämpelafgiften,

hvilken är af eu helt annan natur, ett belopp af 3,405,y25

kronor 98 öre, hvilket utgör 3,7 procent af samtliga statsinkomsterna

och omkring 71 öre per individ af folkmängden. Hela nyssnämnda

summa utgör likväl, såsom förut blifvit erinradt, icke stämpels&aW i

egentlig mening. Af de senast genom Finansdepartementets försorg

offentliggjorda uppgifterna rörande beloppet af de stämplar, som användts

till beläggning af de till protokollen öfver lagfarter, inteckningar,

äktenskapsförord samt bouppteckningar, morgongåfvobref och

afliandlingar om lösöreköp hörande handlingar, inhemtas nämligen, att

under dessa rubriker år 1888] inflöt ett belopp af 1,990,851 kronor.

Då öfriga i stämpelförordningen såsom stämpelpligtiga upptagna enskilda

handlingar, med undantag af utrikes vexlar och utländska försäkringsbolags

försäkringsbref och premieqvittenser, icke äro af beskaffenhet

att kunna inbringa nämnvärda belopp, torde den del af

stämpelafgiften, som har egenskapen af egentlig skatt, icke synnerligen

mycket öfverstiga 2,000,000 kronor.

Väl är det sant — och detta bekräftas äfven af ofvan lemnade

uppgifter rörande stämpelskattens afkastning i åtskilliga stater — att

endast i kapitalstarka länder stämpelskatten kan uppdrifvas till sådan

höjd, att den utgör en af de största eller såsom i Frankrike, med

inberäkning af inregistreringsafgifterna, rent af den största bland

budgetens inkomstposter. Utan att anse sådant här i landet vara

möjligt eller önskligt, synes det mig likväl obestridligt, att stämpelskattens

betydelse i skattesystemet hos^ oss blifvit alltför mycket förbisedd.

Då det gäller att bereda staten nya inkomstkällor, hör derföre

enligt min mening stämpelskatten till de skatteformer, hvilka böra

ifrågakomma att i främsta rummet för ändamålet anlitas, och det torde

tillåtas mig att tillägga,*] att, om detta gäller i allmänhet, det måste

gälla så mycket mer i det nu förutsatta fallet, att behofvet af ökade

inkomster uppkommit genom afskrifning af grundskatterna. Intet synes

mig nemligen kunna vara mera på sin plats, än att, då en förmögenhetsskatt

såsom grundskatten uteslutes ur skattesystemet, en del

af den derigenom uppkomna bristen fylles genom en skatt, som bör

kunna anordnas så, att den hufvudsakligen drabbar de förmögnare

samhällsklasserna.

Att nu ingå i en närmare undersökning af det sätt,^hvarpå en

utsträckning af stämpelbeskattningen lämpligen borde åvägabringas,

torde icke vara af omständigheterna påkalladt. Gifvet är, att då skyldigheten

att vid transaktioner af del ena eller andra slaget utgöra stämpel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

afgift icke kunnat ingå i vårt folks vanor på samma sätt som i flertalet

främmande länder, der i regeln hvarje handling, som innefattar

öfverlåtelse af värdebelopp från en hand till en annan eller erkännande

af sådan öfverlåtelse, skall förses med stämpel, synnerlig varsamhet

bör iakttagas vid en utsträckning af denna skatteform. Vid valet af

de handlingar, till hvilka stämpelpligtigheten skall utsträckas, bör ögonmärke

isynnerhet fästas dervid, att i främsta rummet ifrågakomma sådana

kategorier af handlingar, genom hvilkas stämpelbeläggning skatten

kommer att träffa de mera välmående klasserna i samhället. Jag

erinrar i sådant afseende derom, att för flertalet af de papper, genom

hvilka den egentliga affärsrörelsen och delvis äfven kapitalplaceringen

förmedlas, såsom för inrikes vexlar, depositionsbevis, bankanvisningar,

obligationer, aktier och mäklareslutsedlar, här i landet åtnjutes frihet

från stämpel, medan i andra länder just dessa slag af handlingar företrädesvis

ansetts egnade för stämpelbeskattning. På detta område

finnes utan tvifvel ett lämpligt tillfälle till upptagande af en ökad

skatteinkomst för staten. En försigtig utvidgning af den arfsbeskattning,

som under form af stämpel för bouppteckningar för närvarande

förefinnes, skulle, om dervid iakttages, att skatten graderas i förhållande

till slägtskapsledens aflägsenhet, och att de små arfsbeloppen i möjligaste

mån skonas, otvifvelaktigt äfven utgöra en tidsenlig utveckling af

skattelagstiftningen.

Då jag, utöfver dessa antydningar, nu icke ansett mig böra ingå

i en närmare undersökning af de möjligheter, som erbjuda sig.att göra

stämpelskatten för staten mer inbringande, är jag ej heller i tillfälle

att nu framlägga någon detaljerad kalkyl angående den ökning i statsinkomst,

som under denna titel må vara att påräkna. Att, om tillbörlig

urskiljning iakttages vid valet af de handlingar, hvilka böra drabbas

af den ökade stämpelskatten, denna skatt borde kunna höjas med åtminstone

1 million kronor, utan att höjningen skulle verka tryckande på

handel och vandel inom landet, synes mig emellertid, särskildt vid

jemförelse med förhållandena i vårt grannland Danmark, tryggt kunna

antagas.

Sedan jag nu tillåtit mig att fästa uppmärksamheten vid de

skattekällor, hvilka synts mig i första rummet egnade att anlitas för

fyllande af den genom de föreslagna försvars- och afskrifningsåtgärderna

uppkommande ökning i statsbehofven, anhåller jag att få öfvergå

till frågan om nämnda åtgärders inverkan på statsregleringarna för

åren 1893 och 1894, med hvilket sistnämnda år åtgärderna för försvarets

stärkande skulle vara fullständigt genomförda, medan enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.1

den afskrifningsplan, jag går att underställa Eders Kongl. Höghets

pröfning, 20 procent af grundskatterna, utöfver förut afskrifna 30 procent,

skulle eftergifvas fiån och med år 1893 samt derefter ytterligare 10

procent af samma skatter afskrifvas hvart annat år från och med år

1894, till dess de blifvit fullständigt eftergifna, samt motsvarande lindring

beredas i rustnings- och roteringsbördan. Hen nu angifna ordningen

för de föreslagna åtgärdernas genomförande | föranleder, att

samma åtgärder komma att i 1894 års budget kräfva en i jemförelse

med 1893 års utgifter för ändamålet med i rundt tal 3,000,000 kronor

ökad kostnad.

Jag får senare i dag tillfälle att i sammanhang med anmälan af

statsreglering^ för år 1893 redogöra för förhållanden, af hvilka framgår,

att till disposition nu föreligger ett öfverskott å statsregleringarna

för år 1890 och föregående år till belopp i rundt tal af 7,300,000

kronor, men att,, så vidt nu är kändt, nämnvärdt öfverskott icke uppstått

å 1891 års statsreglering. Hen sammanfattning af statsverkets

inkomster och utgifter för år 1893, jag jemväl går att lemna, kommer

att utvisa, att af nyssnämnda öfverskott å 7,300,000 kronor för den

nu föreliggande statsregleringen icke behöfver tagas i anspråk mer än

5,800,000 kronor, medan 1,500,000 kronor, allt i runda tal, kunna reserveras

för 1894 års statsreglering.

Statsverkets närvarande fmansiela ställning medgifver, att den del

af det ökade statsbehofvet, som belöper redan på år 1893, kan bestridas

utan anlitande af andra nya skattetitlar än den ökning i jordbruksfastighetsbevillningen,

som i hvarje händelse bör utgöra en följd af

grundskatteafskrifningen. För år 1894 varder emellertid förhållandet

ett annat. Af det förestående framgår, att det för 1894 års statsreglering

disponibla öfverskottet å föregående statsregleringar kan antagas

komma att med omkring 4,300,000 kronor understiga det enahanda

öfverskott, som upptages i 1893 års budget, samt att kostnaderna

för försvarsväsendet. och skatteafskrifningen, hvilka för år 1894 skulle

utöfver det belopp, som täckes af den förhöjda bevillningen för jordbruksfastighet,

sammanlagdt^uppgå till omkring 6,100,000 kronor, komma att

med omkring 3,000,000 kronor öfverstiga 1893 års utgifter för samma

ändamål. Antager man, att statsverkets tillgångar och utgifter i öfrigt

varda för båda åren väsentligen desamma, måste således tillgångar beredas

för fyllande af ett med omkring 7,300,000 kronor^ökadt statsbehof. Om

i enlighet med de åsigter, jag förut uttalat, såsom tillgångar i 1894

års budget upptagas maltskatt med 3,000,000 kronor och ökad stämpelskatt

med 1,000,000 kronor eller tillsammans 4,000,000 kronor, återstår

i allt fall ett belopp af 3,300,000 kronor att fylla. Härför kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3. 21

naturligen flera utvägar anlitas. Jag tillåter mig att påpeka några

bland dem.

Norra stambanan till Boden beräknas, under förutsättning att till

byggnadsarbetet för år 1894 anvisas enahanda belopp, 4,000,000 kronor,

som för ändamålet upptagits i de senare årens stater, varda färdigbyggd

under loppet af nyssnämnda år. Vid det förhållande, att — om man

medräknar det anslag af nyssnämnda belopp, som lärer böra för år 1893

äskas — för anläggningen af norra stambanan till utgående å riksstaten

anvisats ett belopp af sammanlagdt icke mindre än 17,065,000 kronor,

torde betänklighet icke kunna anses möta deremot, att för bestridande

af någon del af det sista byggnadsårets anslag tillgång beredes genom

upplåning af medel till erforderligt belopp.

Den nya eller förhöjda tullbeskattning, hvilken efter gällande

franska och spanska handelstraktaters utlöpande lärer böra påföras vissa

varor, företrädesvis industri- och lyxartiklar, kan, enligt hvad jag senare

i dag i annat sammanhang får tillfälle att inför Eders Kongl. Höghet närmare

utveckla, beräknas vid oförminskad import af samma varor, medföra

en ökad tullinkomst för år 1893 af omkring 5,000,000 kronor,

hvilken beräkning likväl med fästadt afseende på den nedgång i införseln,

som i följd af tullförhöjningen kan motses, bör nedsättas till 4,000,000

kronor. Det torde dock kunna förväntas, att nedgången i införsel skall

göra sig företrädesvis märkbar under den första tiden efter tullförhöjningen,

och att införseln småningom åter skall stiga, hvarmed naturligtvis

ock kommer att följa en stegring af tullinkomsten.

Riksbankens fonder uppgå efter disposition af 1890 års bankoviust

till ett belopp af omkring 55 millioner kronor. Äfven om Riksbanken

framdeles kommer att öfvertaga all sedelutgifning inom riket, i hvilken

händelse Riksbankens vinst naturligtvis kommer att betydligt ökas,

samt anordna ett antal nya afdelningskontor, torde man kunna anse bankens

fonder numera hafva nått den storlek, att så stor årlig afsättning

till desamma som hittils ej lärer vara erforderlig. För statsverkets

behof borde derför så väl för år 1894 som för de följande åren kunna

af de ifrågavarande vinstmedlen påräknas en större andel än under

de senare åren varit vanligt.

Med dessa kortfattade antydningar har jag icke velat säga, att

icke äfven andra inkomstkällor skulle kunna för det ifrågavarande ändamålet

anlitas, utan endast afsett att framhålla, att, ehuru statsregleringen

för år 1894 antagligen kommer att försiggå under vida mindre

gynsamma förhållanden än de närvarande, den finansiela ställningen

för nämnda år likväl icke varder sådan, att deri hinder bör möta för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

genomförande af de föreslagna åtgärderna för försvarets stärkande och

en reglering af skatteväsendet. Det lärer ej häller undgå uppmärksamheten,

att de statstillgångar, jag i det förestående tillåtit mig framhålla

såsom egnade att anlitas för de nya statsbehofven, sammanlagdt

representera större belopp, än som erfordras för fyllande af nämnda

behof under år 1894, beräknade under förut angifna förutsättningar.

Skulle dessa förändras, så att af en eller annan anledning en större

nedgång komme att inträffa i statsverkets inkomster, återstode således

ändock af de angifna tillgångarna en betydande andel för mötande af

ett härigenom ökadt statsbehof.

Förbises bör visserligen icke, att, då återstoden af grundskatterna

samt af rustnings- och roteringsbördan bör afskrifvas under perioden

1896—1902 med 10 procent af ursprungliga beloppet hvart annat år,

tillgångar äfven måste beredas till fyllande af ett med ytterligare omkring

4,000,000 kronor ökadt statsbehof. Härvid bör emellertid erinras,

att man vid uppställandet af förestående kalkyl rörande 1894 års budgetsförhållanden

haft att beräkna ett öfverskott från föregående statsregleringar

af endast 1,500,000 kronor, medan i allmänhet under de föregående

åren vida större öfverskott funnits att disponera, och ingen

anledning finnes att betvifla, att icke det senare förhållandet äfven

under den kommande tiden skall varda regel. I fråga härom bör man

ihågkomma, att det ogynsamma resultatet af 1891 års statsreglering

till väsentligaste delen berott deraf, att i bredd med den tilltagande

tillverkningen af hvitbetssocker inom landet införseln af socker från

utlandet aftagit, hvilket till följd af hvitbetssockeraccisens lägre belopp

i jemförelse med sockertullen medfört en betydlig nedgång i statens

inkomster. Då emellertid på grund af framställning från Riksdagen,

frågan om systemet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

för närvarande är föremål för behandling af en af Kongl. Maj:t för

ändamålet tillsatt komité, torde utsigt finnas, att nyssnämnda missförhållande

inom en icke aflägsen framtid kommer att varda åtminstone

i någon mån utjemnadt. Om större öfverskott å statsregleringarna

åter uppstå, komma tillgångar, hvilka för år 1894 erfordrats för att

ersätta det minskade öfverskottet, att varda disponibla till täckande

af kostnaderna för försvaret och skatteregleringen, och dermed minskas

i motsvarande mån behofvet att bereda nya tillgångar för ersättande

af nyssnämnda 4,000,000 kronor, med hvilka under åren 1896—1902

statens förutvarande årliga tillgångar komma att nedgå. I allt fall

bör detta behof i väsentlig mån komma att motvägas af den nedgång

i statsutgifterna, som beror deraf, att, enligt hvad redan blifvit nämndt,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

det under de senare åren anvisade anslaget till stambanebyggandet i

Norrland efter år 1894 ej vidare kominer att utgå.

Sammanfattar jag hvad nu anförts, drager jag deraf den slutsats, att

de föreslagna åtgärderna för försvaret och skatteregleringen icke ur

synpunkten af statsverkets förmåga att bära desamma böra möta betänklighet.

Nya skatter för deras genomförande kräfvas och i saken?

natur ligger, att dessa skatter icke kunna införas utan att varda på

flera håll kännbara. För tryggande af fäderneslandets sjelfständighet

äro likväl, enligt min öfvertygelse, den föreslagna utsträckningen af

värnpligten och öfriga för försvarets stärkande föreslagna åtgärder af

den ingripande vigt, att jag vågar hysa den fasta tillförsigt, att de

uppoffringar, som varda nödvändiga, icke skola befinnas för stora i

förhållande till betydelsen af det mål, för hvars vinnande de åtagas.

Hvad beträffar sättet för verkställandet af grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbördans afskrifning, bör, i enlighet med hvad

jag förut anfört, afskrifningsåtgärden till fullo genomföras under loppet

af tio år, räknadt från och med år 1893. Då emellertid den förhöjning

i bevillningen för jordbruksfastighet, som i sammanhang med afskrifningen

bör ega rum, lämpligen torde till sin fulla utsträckning böra inträda

redan från och med nyssnämnda år, anser jag häraf böra följa, att afskrifningsprocenten

under de första åren af tioårsperioden sättes något

högre, än efter en likformig fördelning af afskrifningen öfver nämnda

tidrymd skulle på samma år belöpa. Afskrifningen synes mig derföre

böra ordnas på sådant sätt, att af de 70 procent, som af de ifrågavarande

skatterna och besvären återstå, 20 procent afskiufvas år 1893

och 10 procent år 1894, samt att afskrifningen derefter fortgår med

10 procent hvart annat år, då densamma blir bragt till slut från och

med år 1902. Vidare anser jag syftet med den ifrågasatta afskrifningsåtgärden

med nödvändighet förutsätta, att den föreslagna afskrifningsplanen

redan nu göres till föremål för definitivt beslut och att åt densamma

följaktligen, hvad såväl grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären

beträffar, gifves egenskapen af lag.

På vederbörande departementschefers föredragning lärer Kongl.

Maj:t vilja besluta rörande de åtgärder, som erfordras för afskrifningen af

rustnings- och roteringsbördan, hvaremot det nu tillkommer mig att

afgifva underdånigt förslag till de för grundskatteafskrifningens genomförande

nödiga närmare bestämmelser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattar ett slutligt genomförande

af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjordes år 1885, lärer

häraf vara en följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka

jemlikt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i

de på viss jord hvilande grundskatter samt vissa andra derefter meddelade

stadganden blifvit nedsatta med 30 procent, böra utgöra föremål

äfven för denna afskrifningsåtgärd. Visserligen skulle kunna ifrågasättas

att utsträcka afskrifningen äfven till vissa grundskattebelopp,

hvilka icke berördes af 1885 års afskrifning, nemligen till de belopp,

som äro anordnade rusthåll och rotar, innehafvare af militieboställen,

båtsmansindelningen, lots- och fyrinrättningen, gästgifvare, färjor och

färjekarlar eller hvilka utgöra ersättning för jordförluster i följd af kanal-

och väganläggningar. Dessa grundskattebelopp ingå i den å riksstatens

inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men afföras åter såsom »friheter»

å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar, hvarföre någon

inbetalning till statsverket eller utbetalning från detsamma af dessa belopp

i verkligheten icke egerrum. Då Kongl. Maj:t till 1883 års Riksdag

afgaf förslag till afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och

roteringsbesvären, föreslog Kongl. Maj:t, att dessa grundskattebelopp

skulle med ingången af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas.

Ar 1885 deremot, då Kongl. Maj:t föreslog en endast partiel

afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,

ansåg Kongl. Maj:t förändring i de ifrågavarande anordningarna icke

böra ega rum.

Då nu en fullständig afskrifning af grundskatterna föreslås, torde

visserligen deraf följa, att icke de ifrågavarande frinjutna räntorna,

hvilka äro af enahanda natur med de till afskrifning föreslagna, böra

qvarstå i jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvarvarande

militieboställena torde med förändringens vidtagande emellertid utan

olägenhet kunna anstå till boställenas indragning till statsverket, då

bestämmelsen i mom. 5 af nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 å dem

varder tillämplig och grundskattebeloppeu sålunda försvinna. Flertalet

af öfriga ofvan omförmälda friheter skulle visserligen, under förutsättning

af bifall till förslaget om grundskatternas afskrifning, kunna ur

jordeböcker och räkenskaper uteslutas med år 1893, men då denna

åtgärd dels inverkar på beloppet af åtskilliga under särskilda hufvudtitlar

i riksstaten upptagna anslag, dels, åtminstone hvad de till beloppet

ojemförligt största posterna beträffar, inskränker sig till en enkel

bokföringsfråga, synes åtgärden lämpligen kunna företagas i sammanhang

med en kommande statsreglering, hvarvid tillika erbjuder sig

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

tillfälle att föreslå de åtgärder, hvilka efter skedd utredning kunna

finnas böra i afseende på ett eller annat af de ifrågavarande anslagen

särskildt vidtagas.

Uti åberopade nådiga kungörelse af den 5 Juni 1885 förordnades,

bland annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och

lägenheter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter

af krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte

köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter,

som innehades af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock

uti presternas utlagor nedsättning skulle, med vissa undantag, ega

rum med trettio procent af grundskattens eller utlagornas belopp,

hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1886, äfvensom

att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen

och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till statsverket

ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet,

samt arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon

statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som

meddelades i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af

protokollet öfver finansärenden den 12 Januari samma år, utgjorde

grundskatten då, efter vidtagande af åtskilliga i ^statsrådsprotokollet

omförmälda uteslutningar och omflyttningar ......^kronor 5,450,554: 3 2

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas

dels kronan behållna räntor

och kronotionde af statens

utarrenderade egendomar

samt af militie- och civilboställen

äfvensom af skogsområden,

hvilka voro upplåtna

sågverken i de norra

länen i ersättning för privilegierad

stockfångst, och af

tillsvidare upplåtna slätterna.

fl. lägenheter samt strömfall

med tillhörande utmål,

hvilka räntor och krono
Transport

kronor 5,450,554: 3 2

1Bili. Ull Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Transport kronor 5,450,554: 3 2

tionde förslagsvis beräknades

till ................................... kronor 37,000: —

dels ock, på sätt redan blifvit

erinradt, följande anordnade

ränte- och kronotiondebelopp,

nemligen:

å fjerde hufvudtiteln:

friheter, som åtnjutas

af rusthåll och rotar samt

innehafvare af militieboställen,

...........................................

å femte hufvudtiteln:

båtsmansindelningens

friheter, 75,500 kronor, samt

de friheter, som åtnjutas af

lots- och fyrinrättningen,

405 kronor, eller tillsammans

å sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifvits

gästgifvare, färjor och

färjekarlar samt för jordförluster

genom kanal- och

väganläggningar, sammanlagdt

..........................................

Efter afräkning af dessa ränte
och

kronotiondebelopp, utgörande ........................ „ 938,125: —

qvarstod såsom grundskatt, hvarå nedsättning

borde ega rum, ............................................................ kronor 4,512,429: 3 2

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller........................................................................... „ 1,353,728: so

återstodo ........................................................................... kronor 3,158,700: 5 2

hvadan med tillägg af ofvannämnda från skatte
nedsättningen

undantagna belopp ........................... ,, 938,125: —

grundskatten komme att uppgå till ........................ kronor 4,096,825: 52;

Och blef denna statsinkomst upptagen i rundt tal med 4,097,000 kronor

i såväl 1886 som 1887 årens riksstater.

817,000:

75,905: —

8,220: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknadt från den 1 Januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet

mellan kronan och Sala bergslag, blef jemlikt nådiga brefven

den 13 Juli och den 25 November 1887 den under benämning

grufvedrängshjelp af hemman inom åtskilliga socknar af Vestmanlands

län till bergslaget dittills utgångna afgift indragen och, efter det

hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den 23 Juli 1869 angående

förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar

omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med afseende

å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten blef

denna inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000

kronor afrundadt belopp.

G-enom nådiga förordningen den 11 September 1885 och nådiga

kungörelsen den 13 Juli 1887 stadgades, bland annat, att skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt

arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld lcronoegendom skulle, derest

anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom utgången af år

1888, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta

räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder,

som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet

af nådiga kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie

räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas

enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen den 23 Juli

1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens

indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser

som för annan till staten utgående grundskatt.

Vid 1888 års Riksdag antogs, att skattefrälseräntor skulle vid

1888 års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt

att statsverkets behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle,

efter föreskrifven omsättning samt minskning med trettio procent,

uppgå till omkring 60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad

Statskontoret hade upplyst, år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22

öre, blef densamma i riksstaten för år 1889 upptagen med ett denna

summa, ökad med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp eller

i jemnadt tal 4,185,000 kronor, med hvilket belopp densamma äfven

i 1890, 1891 och 1892 årens riksstater är upptagen; och har Statskontoret

i sin den 7 December 1891 afgifna underdåniga berättelse

angående statsverkets inkomster föreslagit denna beräknings bibehållande

jemväl för år 1893.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,

hvarå nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 skulle

ega ram, .......................................................................... kronor 4,512,429: 32

Om, till följd af här ofvan omförmälda förändringar,

härtill läggas dels den från och med

år 1888 till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt nådiga

förordningen den 23 Juli 1869, kronor 6,689: 97

samt dels inlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att efter

nedsättning med trettio procent

uppgå till ett årsbelopp af omkring

60,000 kronor, men här utan iakttagande

af dylik minskning upptagna

med..................................... „ 85,700: — ,, 92,389: 9 7

uppkommer summa grundskatt, hvarå ytterligare

afskrifning kan komma att ega rum, .................. kronor 4,604,819: 29

Sjuttio procent å denna summa utgör ..... ,, 3,223,373: 51

hvilket tal alltså betecknar det grundskattebelopp,

hvilket nu bör ifrågakomma till afskrifning.

Tjugu, procent åter å omförmälda summa kronor 4,604,819: 2 9

motsvarar ........................................................................ „ 920,963: 8 6

utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen

grundskatten borde från och med år 1893 nedsättas.

Om från den af Statskontoret föreslagna beräkningen för år 1893

eller ............................................................................. kronor 4,185,000: —

dragas nyssnämnda ...................................................... „ 920,963: 8 6

återstå ............................................................................ kronor 3,264,036: 14

eller i rundt tal 3,264,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af nådiga förordningen den 11

September 1885, att inlösta räntor och kronotionde skola omsättas i

penningar och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och

kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skola gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt, hafva,

såsom jag redan nämnt, ifrågavarande ränte- och tiondebelopp blifvit

med 30 procent nedsatta, likasom ock den vidare nedsättning, som kan

varda å grundskatterna i allmänhet medgifven, utan ytterligare föreskrift

varder å dem tillämplig, hvarvid allenast lärer böra meddelas be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

stämmelse i syfte, att å räntor och tionde, som blifvit inlösta så sent,

att nedsättningen inträder först med 1893 års ingång eller derefter, nedsättningen

skall omedelbart ega rum med det procenttal, som å öfriga

grundskatter är eftergifvet. Jemlikt § 5 i nådiga förordningen den 11

September 1885, jemförd med mom. 12:o b) i kungörelsen den 5 Juni

samma år, eger med den afgäld, som skall utgöras i stället för inlöst

arbets- eller hofveriskyldighet, enahanda förhållande rum som med

nyssnämnda räntor och tionde.

I sammanhang härmed bör likväl erinras, att jemlikt nådiga

kungörelsen den 3 Februari 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars

skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1

af nådiga förordningen den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket

inlöst, förklarats berättigad att af statsmedel erhålla ersättning

med 30 procent af denna ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt

detta medgifvande, tala derför, att ersättning motsvarande den ytterligare

grundskatteeftergift, som nu är i fråga, varder egare af dylikt

hemman beredd; och anser jag alltså Riksdagens bifall härtill böra

inhemtas.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af grundskatt

eller utlaga af de slag, som nu föreslås till afskrifning, icke bör

ega rum, lärer vara gifvet. Ett beslut i sådant syfte bör emellertid

föregås af en revision af de författningar, som innehålla bestämmelser

rörande skattläggning, hvilken revision kräfver icke obetydlig tidsutdrägt.

Med meddelandet af de erforderliga föreskrifterna i ämnet torde

ock utan olägenhet kunna någon tid anstå, då de fall, i hvilka skattläggning

förekommer, numera äro jemförelsevis sällsynta.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885

års partiela grundskatteafskrifning, lärer böra föreslås, att Riksdagen

uppdrager åt Kongl. Maj:t att meddela de ytterligare bestämmelser,

som för tillämpning af föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen

kunna finnas erforderliga.

Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Kongl.

Maj:t måtte i nådig proposition af denna dag föreslå, att, för den händelse

Riksdagen bifaller den nådiga proposition, som Kongl. Maj:t

förut i dag beslutit aflåta angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen

den 5 Juni 1885 i hvad samma proposition afser förändrad

lydelse af § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3

samt §§ 34, 52 och 53 i nämnde lag, och tillika antager ej mindre den

nådiga proposition, Kongl. Maj:t torde komma att aflåta om ändring i

förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

än ock det af Kongl. Maj:t på föredragning af statsrådet och chefen

för Landtförsvarsdepartementet denna dag godkända förslag om förstärkningar

i landets nuvarande försvarsorganisation. Riksdagen jemväl

måtte antaga följande:

Lag angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter

och hvad dermed eger sammanhang.

§ 1.

De skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den

11 September samma år angående inlösen af skattefrälseräntor och

kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, blifvit nedsatta

med trettio procent, skola till återstående delen afskrifvas under loppet

af tio år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen skall ega rum

i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna

i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och utlagor

nedsättas från och med år 1893 med tjugu procent af det belopp, hvarå

nedsättningen enligt kungörelsen den 5 Juni 1885 beräknats, samt

derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896, 1898 och

1900 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter återstoden

af skatterna och utlagorna från och med år 1902 eftergifves.

§ 2.

I de fall, att skattefrälseränta eller kronotionde icke vai’der till

statsverket inlöst förr än med 1893 års ingång eller derefter, bestämmes

nedsättningen till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt

nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 nedsättningen skall beräknas, som

vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt nämnda kungörelse

och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda

skatter och utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

Vestmanlands län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1

omförmälda skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det

belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 Juli och den 25

November 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,

under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,

utgå från och med år 1893 med femtio procent, från och med år 1894

med sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio procent, från och

med år 1898 med åttio procent och från och med år 1900 med nittio

procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves,

samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande räntans

på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas

af Konungen.

Jag har förut framhållit, att i sammanhang med grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbördans afskrifning den bevillning, som

för jordbruksnäringen erlägges, bör likställas med bevillningen för

andra skatteföremål, samt att denna likställighet synes mig böra ernås

på sådant sätt, att bevillningen för jordbruksfastighet höjes från 3 öre

till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, af hvilket

sistnämnda skattebelopp 1 öre utgör bevillning för det i jordbruksrörelsen

nedlagda arbete och dervid använda inventarier. Det åligger

mig nu att afgifva förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,

som häraf påkallas. Förutom vissa ändringar i de till nämnda förordning

hörande formulär, hvilka, sedan sig visat, om det framlagda

förslaget vinner Riksdagens bifall, torde komma att af Kongl. Maj:t

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

vidtagas, inskränka sig de af nyss anförda anledning erforderliga ändringarna

till förändring af det sifferbelopp i § 1, som uttrycker jordbruksfastighetens

bevillningsskyldighet, samt en omredaktion i vissa

delar af § 17 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Under erinran att förändringen i beloppet af bevillningen för

jordbruksfastighet jemväl påkallar vissa ändringar i fråga om kommunalbeskattningen,

derom Kongl. Maj:t lärer vilja besluta på föredragning

af chefen för Civildepartementet, hemställer jag, att Kongl. Maj:t ville

i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning att de

nådiga propositionerna angående afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter samt angående ändring i lagen om lindring i rustningsoch

roteringsbesvären den 5 Juni 1885 vinna Riksdagens bifall, besluta,

att § 1 i nådiga förordningen den 14 September 1883 angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst och § 17 i den vid

samma förordning fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna

skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1 i nämnda förordning.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas

frälseränta, skall med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning

utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra

kronor, samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

§ 17 i instruktionen.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,

skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande

fast egendom som ock inkomsten af sådan särskildt beskattad rörelse,

som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige

är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans

sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages,

att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och

inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda

skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet,

taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors

afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550

kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet, jemfördt

med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig

eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot, derest

den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete,

400 kronors inkomst af aktier samt derjemte eger jordbruksfastighet

till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors deraf beräknad

afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa

1,800 kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag,

honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

Enligt förordningen den 16 maj 1884 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter skall för vissa slag af frälseegendomar,

nemligen allmänna frälsehemman äfvensom rå- och rörssamt

insockne hemman, jemte vanlig fastighetsbevillning utgöras en

särskild bevillningsafgift, hvilken i större delen af landet utgår med

visst belopp för hvarje rusttjenstmark. Denna bevillning, den s. k.

rusttjenstbevillningen, är närmast att anse såsom afsedd att utgöra någon

ersättning för de större friheter, frälsejorden, särskildt då rusttjensten

icke effektivt utgöres, i jemförelse med skattejorden åtnjuter.

Denna rusttjenstbevillningens karakter framgår bland annat deraf, att

afgiften upphör till hälften, då rustningen uppsättes.

För de lotshemman, som äro frikallade från rotering, skall enligt

samma förordning viss i förhållande till hemmantalet bestämd särskild

bevillningsafgift utgöras.

Redan i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 maj 1873 uttalades,

att, när afskrifning skedde af grundskatterna, borde äfven den

bevillning, som enligt tredje artikeln -— motsvarande nu gällande förordning

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

— särskildt utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter,

försvinna. Detta uttalande, hvarmed torde hafva åsyftats rusttjenstbevillningen,

eger äfven tillämplighet i fråga om bevillningsafgiften

för lotshemman, hvilken i författningen angifves utgöra en ersättning

för roteringsfriheten och derföre efter roteringsbesvärets afskrifning ej

Bill. till llihsd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

vidare bör qvarstå. Billigheten deraf, att rusttjenstbevillningen i sammanhang

med afskrifningen upphör, framgår så mycket tydligare, som

de hemman, hvilka nu utgöra denna bevillning, i jemförelse med

skattehemmanen skulle komma att åtnjuta en väsentligen ringare förmån

af afskrifningen, men sådant oaktadt lika med annan jordbruksfastighet

komme att träffas af den förhöjda fastighetsbevillningen.

I sammanhang med det förslag till afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, som af Kongl. Maj:t förelädes

1883 års Riksdag, föreslog ock Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med

hvad skatteregleringskomitén hemstält, att de särskilda bevillningsafgifterna

för frälseegendomar och lotshemman måtte upphöra. Då jag

tillstyrker, att enahanda framställning äfven nu måtte göras, bör jag

tillika erinra, att den minskning i inkomst, som härigenom skulle för

statsverket uppkomma, icke är af större betydenhet. Rusttjenstbevillningen

inbragte nemligen år 1890 ett belopp af 67,083 kronor 37 öre

och bevillningsafgiften för lotshemman samma år allenast 70 kronor

12 öre.

Jag hemställer i underdånighet, att Kong]. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall till de

nådiga propositionerna angående afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter samt angående ändring i lagen om lindring i rustningsoch

roteringsbesvären den 5 Juni 1885, besluta,

att de enligt förordningen den 16 Maj 1884 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter nu utgående bevillningsafgifter

af frälseegendomar och lotshemman från och med år 1893 ej

vidare skola utgöras.

Sedan departementschefen härefter föredragit af honom uppgjorda

förslag till propositioner angående dels afskrifning af de å viss jord

hvilande grundskatter m. m., dels ändring i förordningen angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock upphörande

af de särskilda bevillningsafgifterna af frälseegendomar och lotshemman,

förklarade Statsrådets öfriga ledamöter, att de till alla delar instämde

uti hvad departementschefen tillstyrkt och hemstält.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagade

härefter gilla och bifalla hvad sålunda af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Statsrådets samtlige ledamöter blifvit föreslaget och

tillstyrkt samt förordna, att nådiga propositioner skulle

till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse med de nu

föredragna förslagen, sådana de finnas detta protokoll

bilagda.

In fidem protocolli:

Fr. N:son Ihrfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. FK 5TU 1892:16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 16 s. 9 i texten
  2. SU 1892:39 Utlåtande angående ordnande af landtförsvaret. s. 1 i texten
  3. SU 1892:40 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter in. m. äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i s. 4 i texten