Sök i Ratio Lex

Angående beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor

1892-03-10 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:36, Angående beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

1

N:o 36»

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående beredande

af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor

vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskolor; gifven Stockholms

slott den 10 mars 1892.

Sedan, med anledning af dels Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889

angående uppgörande af förslag till grunder för beredande af ålderdomsförsörjning

åt de lärare och lärarinnor, hvilka tjenstgöra vid småskolan

eller biträda vid undervisningen i folkskolan, dels ock en af styrelsen för

tionde allmänna svenska folkskoleläraremötet i Stockholm gjord underdånig

framställning om vidtagande af erforderliga åtgärder såväl i allmänhet för

ett bättre betryggande i rättsligt och ekonomiskt afseende af småskolelärarekårens

ställning som särskild! för nämnda kårs understödjande på

äldre dagar, Kongl. Maj:t den 17 oktober 1890 uppdragit åt en komité

att afgifva betänkande och förslag, på hvilket sätt och under hvilka vilkor

i öfrigt, utan alltför stora kostnader för staten och kommunerna, understöd

på ålderdomen måtte kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor

vid folkskolor, så ock att utarbeta förslag till de reglementariska bestämmelser,

som i ämnet blefve erforderliga, har denna komité fullgjort det

komitén lemnade uppdrag och den 4 februari 1891 till Kongl. Maj:t aflemnat

underdånigt betänkande och förslag om ålderdomsunderstöd åt läBih.

till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.. 19 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

rare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke

ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor jemte förslag till reglemente

för »småskolelärares m. fl. ålderdomsund erstödsanstalt».

Öfver komiténs förslag hafva derefter underdåniga yttranden afgifvits

ej mindre af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, domkapitlen

och Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande än äfven af kongl. direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinräktning och kongl. statskontoret;

och får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af hilagda protokoll

öfver ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att godkänna

följande grunder för inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd

åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1893, afser beredande

af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes;

. att, der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i

öfningsämnen eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande

skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares

och lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, de kunna, på vederbörande

skoldistrikts derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på de vilkor,

som af Kongl. Maj:t föreskrifvas, vinna delaktighet i den med anstalten

afsedda förmån;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten;

III) i afseende å skoldistriktens afgifter och sättet för dessas utgörande:

att skoldistrikt skall vara skyldigt att såsom bidrag till bestridande

af anstaltens utgifter erlägga en årlig afgift af 6 kronor för hvarje af de

under I), första punkten, omförmälda lärare och lärarinnor, för hvilken

skoldistriktet för samma år utbekommer lönetillskott af allmänna medel,

med undantag allenast för vikarie vid ordinarie folkskoleläraretjenst;

att denna afgift skall utgå till fullo, äfven om skoldistriktet af någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 36.

anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade lönetillskottet

för året; samt

att nämnda afgift skall erläggas på det sätt, att statskontoret och

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje

lönetillskott för lärare eller lärarinna, för hvilken afgift skall utgå, afdrager

6 kronor, hvarefter de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande innehållna afgifterna

insändas till statskontoret;

IV) i afseende å vilkoren för rätt till understöd samt om understödets

belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor som i öfrigt

bestämmas, tillkomma hvar och en af de under I), första punkten,

omförmälda lärare och lärarinnor, som antingen, då understödet sökes, är

eller inom ett år före inlemnandet till vederbörande skolråd af sin ansökan

om understöd varit i tjenst anstäld;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 150 kronor för år;

att rätt till helt understöd skall efter afgång från tj ensten tillkomma

lärare eller lärarinna, som uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjensteår;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari

1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han eller

hon tjenstgjort minst 20 år och summan af lefnads- och tjensteår uppgår till

minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla helt understöd;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjenst, skola,, eft^r uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt

50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då han eller

hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten bekomma af
-

kortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år..................................................... 70 kronor

» » 46 »...................................................... 75 5

» » 47 »..................................................... 80 »

» » 48 ».................................................... 85 5

» » 49 ».................................................. 90 »

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år.................................................... 100 kronor

» » 51 ».................................................... 110 »

» » 52 »...................................................... 120 *

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 36.

som fylt 53 år ................................................... 130 kronor

» » 54 » ................................................. 140 »

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari

1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han eller hon

tjenstgjort minst 20 år och af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt

lämplig att sin tjenst sköta, likaledes vara berättigad att efter afgång från

tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lef- nads- och tjensteår

uppgår till

75 år ....................................

76 » .................................

till belopp af

................................ 100 kronor

.......................... 110 »

77 » ...................................

................................ 120

78 » ...................................

................................. 130 »

79 » ....................................

.................................. 140

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af helt

eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom

obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst, skall

ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma

ett årligt understöd af 70 kronor;

att tjensteår skall med afseende på rätt till understöd räknas såsom

fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder tjenstgjort minst 7 kalendermånader,

och att med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan möjligen

undervisat kortare tid, skall verkställas en sammanläggning och reduktion,

med beräkning af 7 månader på hvarje år;

att med afseende på rätt till understöd hel tjenstgöring skall beräknas

omfatta minst 18 undervisningstimmar i veckan;

att i lärares eller lärarinnas tjenstetid skall inräknas all hel tjenstgöring

i de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, af hvad

slag den vara må, undervisning i blott öfningsämnen och slöjd dock

endast på vederbörande skoldistrikts derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan

och på de vilkor, som af Kongl. Maj:t föreskrifvas;

att, om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager

nytt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon för den allmänna

folkundervisningen inrättad skola, han eller hon skall förlora understödet

för den tid, under hvilken han eller hon uppbär lön såsom lärare

eller lärarinna, dock med undantag för det fall att en understödstagare

vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare eller

lärarinna under kortare tid vikarierar för denne;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3S.

att un(lerstödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

skall förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd, skall

afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han eller hon

sedermera ånyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion, om

och i hvilken mån han eller hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill

ega Kongl. Maj:ts tillstånd, derigenom förverkar understödet för den tid,

han är utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande makts

undersåte, eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,

hans rätt till understöd skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och vidtaga

med början af månaden näst efter den, under hvilken läraren eller lärarinnan

upphört att åtnjuta lön, eller ock — der lärare eller lärarinna, som

först efter afgången från tj ensten, men inom ett år derefter, inlemnat sin

ansökan om understöd, särskildt hemstält, att denna måtte pröfvas med

afseende på hans eller hennes efter afgång från tjensten uppnådda högre

lefnaasålder och dermed möjligen följande rätt till högre understödsbelopp —

med början af månaden näst efter den, under hvilken han eller hon

till vederbörande skolråd ingifvit ansökning att från anstalten erhålla understöd;
att

understöd skall upphöra att utgå med den månad, under hvilken

understödstagare aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd af nu ifrågavarande slag ej må för understödstagarens

gäld i mät tagas;

Y) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten; samt

att, om understödstagare är boende i landsorten, han skall vara berättigad

att efter hos styrelsen för anstalten gjord anmälan, innefattande

uppgift om hans hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar,

Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, från styrelsen få understödet

med allmänna posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref kostnadsfritt

sig tillsändt;

VI) i afseende å under stödsanstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,

och att tills vidare dervid skola i tillämpliga delar och i

alla de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

kommer att särskildt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt regleBih.

till RiJesd. Prot. 18.92. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

mentet för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande, dels

att, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, Kongl. Maj:t ämnar för

den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af komitén dertill uppgjorda, härhos bifogade förslag, med de ändringar

deri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna

föranledas, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits angående

omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls

lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat för

anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt bidrag från statsverket

till anstaltens uppehållande blifver erforderligt, kommer att till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag —

föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning

och verksamhet under år 1893, medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för

bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i

öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den

mån från skoldistrikten influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf

tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter,

i den mån de under året till anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande

af Riksdagen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till reglemente.

7

Bilaga.

Komiténs förslag* till Reglemente

för Småskoleliirares m. fl. ålderdomsunderstödsaiistalt.

Art. I. Om anstaltens ändamål.

§ 1. Anstalten afser beredande af ålderdomsunderstöd åt de

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor,

samt icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

för hvilka lönetillskott af allmänna medel åtnjutes.

Der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i öfningsämnen

eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande

skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares och

lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, kunna de, på vederbörande skoldistrikts

derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna

vilkor, vinna delaktighet i den med anstalten afsedda förmån.

Hvad i detta reglemente här nedan säges om lärare skall, utom i det

fall, som i § 8 mom. 1 omförmäles rörande lärares och lärarinnors olika

minimiålder för rätt till understöd, äfven ega tillämpning på lärarinnor.

Art. II. Om kostnadernas bestridande.

§ 2. De för anstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom

afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten samt

genom inkomster af tillfällig beskaffenhet.

Bih. till Rikscl. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

3

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Komiténs förslag till reglemente.

t

Art. III. Om skoldistriktens afgifter ock sättet för deras utgörande.

§ 3. Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till bestridande af anstaltens

utgifter erlägga en årlig afgift af 6 kronor för hvarje i § 1 mom.

1 omförmäld lärare, för hvilken skoldistriktet under året utbekommer lönetillskott

af allmänna medel. För vikarie på ordinarie folkskoleläraretjenst

vare skoldistriktet dock befriadt från sådan afgift.

Den bestämda afgiften utgår till fullo, äfven om skoldistriktet af

någon anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade

lönetillskottet för året.

§ 4. De i föregående § faststälda afgifter erläggas på det sätt, att

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje

lönetillslcott för lärare, för hvilken afgift skall utgå, afdrager 6 kronor,

hvarefter de för länet innehållna afgifterna till statskontoret insändas.

Art, IV. Om rätt till understöd ock om understödets belopp,

§ 5. Rätt till understöd från denna anstalt tillkommer, under de

vilkor i öfrigt, som detta reglemente bestämmer, hvar och en af de i § 1

mom. 1 omförmälda lärare, som antingen är eller inom ett år före inlemnandet

af sin ansökan om understöd varit i tjenst anstäld.

§ 6. Understödet är antingen helt eller afkortadt,

Helt understöd utgår med ett belopp af 150 kronor för år.

Afkortadt understöd bestämmes i förhållande till helt understöd och

utgår med de belopp, som i §§ 8 och 9 närmare angifvas.

§ 7. Rätt till helt understöd tillkommer efter afgång från tjensten

hvarje understödsberättigad lärare, som uppnått 55 års ålder och räknar

30 tjensteår.

Öfvergång sstadgande:

Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst 20 år

och summan af lefnads- och tjensteår uppgår till minst 80, berättigad att

efter afgång från tjensten erhålla helt understöd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Komiténs förslag till reglemente.

§ 8. Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare

på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande,

oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att sin tjenst

sköta, vare, efter uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt 50 år, och lärarinna,

som fylt 45 år, berättigad att, då han eller hon om understöd gör

ansökan, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt årligt understöd

till nedanstående belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år

» » 46 »

» » 47 »

» » 48 »

> » 49»

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år.....

» » 51 » .....

» » 52 » .....

» » 53 » .....

» s 54 » .....

öfver gångsstadgande :

Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst 20 år och af

ofvannämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sin tjenst sköta,

likaledes berättigad att efter afgång från tj ensten erhålla afkortadt årligt

understöd, sålunda:

........ 100 kr.

........ 110 »

........ 120 »

........ 130 »

........ 140 »

70 kr.

75 »

80 »

85 »

90 »

om summan af lefnads- och

tjensteår uppgår till

till belopp af

75 år................... 100 kr.

76 »................................................................................. 110 »

77 » .............................................................. 120 »

78 » ................................................................................. 130 »

79 »................................................................................ 140 »

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Komiténs förslag till reglemente.

§ 9. Lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller af“

kortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom

obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att sin tjenst vidare sköta, eger att,

derest han tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd

af 70 kronor.

§ 10. Tjensteår, som i allmänhet anses omfatta hel tjenstgöring under

minst 8 månader eller 34 l/2 veckor, räknas dock med afseende på rätt till

understöd såsom fullt, derest läraren derunder tjenstgjort minst 7 månader.

Med antalet af de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare

tid, verkställes en reduktion, med beräkning af 7 månader på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta

minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares, tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i de till den allmänna

folkundervisningen hörande skolor, af hvad slag den vara må, undervisning

i blott öfningsämnen och slöjd dock endast på vederbörande skoldistrikts

derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna vilkor.

§ 11. Om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten,

mottager nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen

inrättad skola, förlore han understödet för den tid, under

hvilken han uppbär lön såsom lärare.

§ 12. Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

förlore sitt understöd.

§ 13. Den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd,

varder från förteckningen å understödstagare afförd. Anmäler han sig

sedermera å nyo, pröfve anstaltens direktion, om och i hvilken mån han

åter må inträda i sin förra rätt.

§ 14. Understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill

ega Kongl. Maj:ts tillstånd, förverkar derigenom understödet för den

tid, han utrikes är.

Varder understödstagare främmande makts undersåte, eller träder han

utan Kongl. Maj:ts tillstånd i främmande stats tjenst, upphör hans rätt till

understöd.

§ 15. Understöd beräknas för fulla månader, och vidtager med början

af månaden näst efter den, under hvilken läraren upphört att åtnjuta lön,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Komiténs förslag till reglemente.

eller ock — der lärare, som först efter afgången från tjensten, men inom

den i § 5 uppgifna tid, inlemnat sin ansökan om understöd, särskildt

hemstält, att denna måtte prof vas med afseende på lians efter afgång från

tjensten uppnådda högre lefnadsålder och dermed möjligen följande rätt

till högre understödsbelopp — med början af månaden näst efter den,

under hvilken han hos vederbörande skolråd anmält sin önskan att från

anstalten erhålla understöd.

Understöd upphör att utgå med den månad, under hvilken understödstagare

aflidit eller rätt till understöd förlorats.

Art. Y. Om sättet huru understöd sökes och tillägges.

§ 16. Lärare, som önskar att från anstalten erhålla understöd, skall

derom göra anmälan hos skolrådet i det distrikt, der han tjenstgör eller

senast tjenstgjort, och dervid bifoga åldersbevis i original äfvensom fullständig,

med behöriga bilagor och påskrift af skolrådets ordförande styrkt

tjensteförteckning, upptagande så väl hans tjenstetid i egenskap af lärare,

som äfven under hvilka tider han tilläfventyrs, på grund af sjukdom eller

annan anledning, läraretjenst icke bestridt; åliggande det skolrådet att,

efter granskning af handlingarna, desamma tillika med eget utlåtande till

anstaltens direktion öfversända, med begäran om dess beslut i fråga om

sökandens rätt till understöd.

§ 17. Den, som söker understöd jemlikt § 8, skall vid ansökningen

förete uttrycklig tillstyrkan antingen af skolråd eller folkskoleinspektör,

att han på grund af i denna paragraf uppgifven anledning må sådant understöd

erhålla.

Den, som söker understöd jemlikt § 9, skall vid ansökningen foga

dels intyg af legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och dess

obotlighet, dels vederbörande skolråds och folkskoleinspektörs vitsord, att

sökanden är till vidare tjenstgöring oförmögen.

§ 18. Då detta reglemente börjat tillämpas, skall hvarje i § 1 mom. 1

omförmäld lärare genom skolrådets försorg förses med eu tjenstebok,

upptagande, förutom lärarens fullständiga för- och tillnamn samt födelseort,

år och dag, uppgifter, enligt af anstaltens direktion tillhandahållet

formulär, å distriktets och den särskilda skolans namn, tjenstgöringens art

och lärarens undervisningstid. Dessa uppgifter, som skola i tjensteboken

införas vid slutet af hvarje kalenderår eller oftare, der på grund af lära
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Komiténs förslag till reglemente.

rens flyttning från ett skoldistrikt till ett annat så erfordras, skola till

riktigheten bestyrkas genom vederbörande skolrådsordförandes namnteckning.

Vid ansökan om understöd skall tjenstebok medfölja och varder, om

ansökan bifalles, af direktionen behållen.

§ 19. På anstaltens direktion ankomme att, vid fråga om beviljande

af understöd, från vederbörande infordra de upplysningar, som, utöfver

hvad de till direktionen öfverlemnade handlingar innehålla, anses erforderliga

för frågans fullständiga utredning och bedömande.

§ 20. Sedan ansökan om understöd blifvit af direktionen pröfvad,

skall underrättelse om beslutet genom skolrådet meddelas sökanden, och,

om ansökan blifvit afslagen, hänvisning derjemte lemnas honom att, i händelse

af missnöje med beslutet, deruti hos Kongl. Maj:t söka ändring.

§ 21. För lärare, som i behörig ordning blifvit förklarad till understöd

berättigad, utfärde direktionen på lärarens anhållan understödsbref,

dock i de fall, då direktionen ej redan erhållit kännedom om tiden för

lönens frånträdande, först sedan vederbörande skolråd derom lemnat erforderlig

uppgift.

Understödsbref tillställes läraren genom skolrådet mot qvitto, som till

direktionen insändes.

§ 22. I händelse understödsbref förkommer eller varder understödstagare

afhändt, bör denna, på egen bekostnad, låta i ett nummer af den

allmänna tidning, i hvilken legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet

af understödsbrefvet och inför anstaltens direktion förete detta tidningsnummer,

hvarefter direktionen har att nytt bref utfärda.

Art. VI. Om utbetalning af understöd,

§ 23. Understöd utbetalas halfårsvis i juni och december månader.

Dervid företes understödsbrefvet till anteckning å detsamma om utbetalningen,

hvarjemte aflemnas frejdebevis och intyg, att understödstagaren vid

ingången af sista månaden i halfåret ännu lefde, eller, i fall han dessförinnan

aflidit, om dagen, då dödsfallet inträffade.

§ 24. Utbetalning af understöd verkställes af anstaltentill understödstagaren

personligen eller hans behörigen befullmäktigade ombud mot qvitto.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Komiténs förslag till reglemente.

Är understödstagare boende i landsorten, vare han berättigad att efter

hos direktionen gjord anmälan, innefattande uppgift om hans hemvist,

hos Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, antingen pa förutnämnda

sätt lyfta sitt understöd eller ock, sedan han till denne för hvarje

gång, under rekommendation, med allmänna posten insändt sitt understödsbref

jemte i § 23 omnämnda bevis och intyg samt qvitto, kostnadsfritt

bekomma sitt understöd i rekommenderad eller assurerad postförsändelse.

De medel, som på detta sätt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

utbetalats, skola, uppå reqvisition, gäldas af anstalten.

§ 25. Införsel för gäld i understöd må icke beviljas, ej heller understöd

med qvarstad beläggas.

Art. VII. Om understödsanstaltens styrelse och förvaltning.

§ 26. Småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt förvaltas af

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning; och gälle dervid i

tillämpliga delar och i alla de omständigheter, om hvilka icke i detta

reglemente finnes särskildt stadgadt, enahanda föreskrifter, som enligt

reglementet för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

§ 27. Alla förvaltningskostnader för anstalten bestridas med det för

ändamålet anvisade belopp, och skall förslag å sättet för dettas användande

och arbetets anordning inom anstalten af direktionen uppgöras och

till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse anmälas.

§ 28. Före den 1 oktober hvarje år skall direktionen till Kongl.

Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag utöfver skoldistriktens afgifter,

som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas till bestridande af

kostnaden för de understöd, hvilka från anstalten skola utgå.

De jemlikt § 4 erlagda afgifterna af skoldistrikten äfvensom det till

anstaltens förfogande särskildt anvisade bidraget af staten eger direktionen

att i mån af behof lyfta i statskontoret.

§ 29. Före den 15 januari hvarje år insände skolråd till domkapitlet

en, enligt af direktionen faststäldt formulär affattad, uppgift å de enligt

§ 1 hit hörande lärare, som under näst föregående ar inom distriktet varit

i'' tjenst anstälda, deras ålder, tjenstetid, undervisningstid under året m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Komiténs förslag till reglemente.

samt dessutom för afgångna lärare uppgift om tidpunkten för och anledningen

till deras afgång. Dessa uppgifter skola, med de anmärkningar

och rättelser, hvartill de kunna föranleda, senast inom den 15 februari

hvarje år af domkapitlet till direktionen insändas. Genom anstaltens försorg

skola dessa uppgifter ordnas och, der sådant på grund af särskilda

omständigheter påfordras, ytterligare granskas samt derefter inom anstalten

förvaras, för att vid pröfningen af rätt till understöd vara att tillgå.

§ 30. Öfver de af direktionen vidtagna beslut, som angå rättigheten

till och vilkoren för understöds åtnjutande, må den missnöjde hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anföra besvär, hvilka af dem, som äro boende i andra

orter af riket än i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens

län, skola till Kongl. Maj:ts ecklesiastikdepartements expedition

ingifvas inom 30:de dagen efter erhållen del af beslutet, men af dem, som

bo inom nämnda län, inom 45:te dagen. Understödssökande, som vistas

utrikes, ege 180 dagars besvärstid.

Art, VIII. Om redovisning af understödsanstaltens medel samt om

räkenskapernas granskning.

§ 31. Hos direktionen skall föras en matrikel öfver samtliga understödstagare

med uppgift om deras födelse-år och dag samt de åt dem beviljade

understödsbelopp, jemte hänvisning till de beslut, på grund af

hvilka understöd blifvit hvar och en tillerkändt och understödsbref utfärdats.

I denna matrikel skall jemväl antecknas tiden, då genom understödstagares

dödsfall eller af annan anledning understödet upphört att utgå.

§ 32. Direktionen åligge att för hvarje år låta upprätta och afsluta

räkenskaper för understödsanstalten samt desamma med tillhörande verifikationer

för granskning till Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, före

utgången af påföljande maj månad, ingifva.

§ 33. Efter årsräkenskapernas afslutande afgifve direktionen ofördröjligen

till Kongl. Maj:t genom ecklesiastikdepartementets expedition underdånig

berättelse rörande understödsanstaltens förvaltning under det

föregående året, jemte en tabellarisk öfversigt öfver anstaltens inkomster

och utgifter. Denna berättelse skall sedermera, genom departementets försorg,

uti allmänna tidningen intagas.

Denna författning skall träda i verkställighet den 1 januari 1892.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

1

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

friherre Palmstierna,

friherre voon Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och

Gilljam.

Föredragande departementschefen anmälde härefter det underdåniga betänkande

och förslag om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid

småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, hvilket afgifvits den 4 februari 1891 af särskild! utsedde

komiterade, tillika med de yttranden, som öfver samma förslag inhemtats

från domkapitlen och Kong! Maj:ts befallningshafvande, öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor, direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning

samt statskontoret.

Bih. till Kilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft.

Ang. beredande

af ålderdomsunderstöd

åt

lärare och lärarinnor

vid

småskolor m.jl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Inledning.

Derefter yttrade departementschefen:

I skrifvelse den 14 maj 1889 anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes låta utreda, på hvad sätt och under hvilka vilkor i öfrigt, utan

allt för stora kostnader för staten och kommunerna, understöd på ålderdomen

skulle kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

samt derefter till Riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,

hvartill frågans förberedande behandling kunde gifva anledning. Till stöd

för denna anhållan anfördes i Riksdagens skrifvelse, att ifrågavarande

lärare och lärarinnor utförde ett arbete, lika betungande, lika ansvarsfullt

och lika nödvändigt som de ordinarie folkskolelärarnes och lärarinnornas,

samt att de derför lika väl som dessa borde genom statens medverkan

erhålla ett väl behöfligt understöd på ålderdomen. A andra sidan ansåg

Riksdagen, att en pensionsanstalt, ordnad på samma sätt som folkskolelärarnes

pensionsinrättning, ej borde ifrågasättas, enär omförmälda lärare

i motsats till de ordinarie folkskolelärarne kunde när som helst afskedas

eller till och med sjelfva skolorna indragas; emellertid ville Riksdagen för

det dåvarande ej uttala sig närmare om sättet och vilkoren för beredande

af det åsyftade ålderdomsunderstödet, utan blott förslagsvis påpeka, att

statens och kommunernas bidrag möjligen skulle kunna utgå under form

af årliga insättningar under tjenstetiden i försäkringsanstalt för beredande

af lifränta vid uppnådd högre ålder, och att det kunde sättas i fråga,

om icke jemväl lärarne borde vara skyldiga att göra insättningar i anstalten.

Med anledning af denna skrifvelse äfvensom en af styrelsen för tionde

allmänna svenska folkskolelärarcmötet i Stockholm gjord underdånig framställning

om vidtagande af erforderliga åtgärder såväl i allmänhet för ett

bättre betryggande i rättsligt och ekonomiskt afseende af småskolelärankårens

ställning som särskildt för nämnda kårs understödjande på äldre

dagar täcktes Eders Kongl. Maj:t den 17 oktober 1890 uppdraga åt en

komité, i hvilken jag erhöll nådigt förordnande att vara ordförande, att afgifva

betänkande och förslag, på hvilket sätt och under hvilka vilkor i

öfrigt, utan alltför stora kostnader för staten och kommunerna, understöd

på ålderdomen måtte kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

så ock att utarbeta förslag till de reglementariska bestämmelser,

som i ämnet blefve erforderliga.

Eders Kongl. Maj:t fann härvid för godt föreskrifva, att komitcns arbete

borde utföras med ledning af en utaf extra ordinarie amanuensen

vid kongl. biblioteket G. Eneström verkstäld förberedande undersökning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

3

innefattande dels utredning rörande ålder, tjenstetid och aflöning med

mera för de vid småskolor och mindre folkskolor anstälda lärare och

lärarinnor äfvensom för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

dels ock beräkning af de kostnader, som under olika förutsättningar blefve

erforderliga för beredande af ålderdomsunderstöd åt nämnda lärare och

lärarinnor.

I det af mig nyss anmälda betänkande, som af den sålunda tillsatta

komitén afgifvits, lemnar komitén till en början, under erinran att sedan

år 1867 pensionsrätt tillkommer de lärare, som 1842 års folkskolestadga

omförmäler och hvilka numera kallas ordinarie folkskolelärare, en kortfattad

redogörelse för de nya slag af lärare, som numera tillkommit, nemligen:

lärare vid mindre folkskolor, lärare vid småskolor, biträdande lärare

vid folkskolor, extra ordinarie folkskolelärare samt lärare i öfningsämnen

och slöjd.

Ingen af samtliga nu omförmälde lärare har någon rätt till pension

sig medgifven, utan för hela den icke ordinarie lärarekåren gäller fortfarande

i sak stadgandet i § 11 mom. 2 af 1842 års folkskolestadga, hvilket

genom § 31 i 1882 års nya folkskolestadga erhöll följande lydelse:

»Då en till pension icke berättigad lärare vid distriktets skola, som oförvitligen

förestått sin tjenst, genom ålder eller sjuklighet är urståndsatt

att nöjaktigt bestrida de till tjensten hörande göromål och af detta skäl

måste entledigas ... må det bero af distriktet att bevilja honom det understöd,

hvaraf han kan anses vara förtjent».

Komitén påpekar, att, så länge de icke ordinarie lärarnes antal var

ringa och så länge platserna på grund af nyheten i sjelfva skolorganisationen

innehades af lärare med endast några få tjensteår, kunde behof af

ålderdomsförsörjning för dem endast undantagsvis förekomma, och den

förpligtelse, nämnda stadgande pålade kommunerna, var derför föga tryckande.

Emellertid hade numera förhållandena i detta afseende väsentligen

ändrat sig. Antalet lärare vid småskolor och mindre folkskolor, som år

1859 uppgick till blott 1017, hade tio år senare mer än tredubblats och

utgjorde vid 1889 års slut, om äfven biträdande lärare deri inräknades, icke

mindre än 6839. Antalet examinerade icke ordinarie lärare och lärarinnor

var vid 1882 års slut 462 och hade intill 1889 års slut tillväxt

med omkring ett åttiotal. Antalet lärare i öfningsämnen och slöjd vid

folkskolorna var vid 1876 års slut 316 och hade intill 1889 års slut mer

än fördubblats, så att det då uppgick till 766; måhända funnes ytterligare

ett eller annat tiotal slöjdlärare, som icke i detta antal blifvit inräknade.

Antagligen berodde den stora tillväxten i det nämnda antalet hufvudsakligen

just på slöjdlärarne; under det nemligen år 1878 statsbidrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

lemnades blott till 103 slöjdskolor, både antalet sådana skolor vid 1889

års slut vuxit till 1277. — Besinnar man nu härtill, att de skolor, vid

hvilka dessa lärare hufvudsakligen undervisa, redan varit i verksamhet

mer än 30 år, så inses lätt, att den tidpunkt är inne, då frågan om betryggande

af lärarepersonalens ålderdom bör vara förtjent af särskild uppmärksamhet.

Hviiha slag af Efter att hafva lemnat en öfversigt öfver de olika anordningar

ZZsraM bör och försök, som vidtagits för att bereda de icke ordinarie lärarne åldertiiikomma.

domsunderstöd, och hvilka åtgärder bestått dels i beviljande från kommunernas

sida af pensioner till olika belopp, dels uti insättningar i lifränteanstalter,

dels slutligen i bildande, med eller utan kommunernas medverkan,

af lokala pensionsföreningar, öfvergår'' komitén till frågan om den

allmänna anordningen af ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor

samt om formen för statens och kommunernas medverkan härtill.

Komitén anför härvid till en början, att, ehuru det komitén lemnade uppdrag,

i enlighet med Riksdagens i förenämnda skrifvelse gjorda framställning,

endast afsåg verkställande af utredning, på hvilket sätt understöd

på ålderdomen skulle kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

komitén likväl ansett sig böra taga under särskild ompröfning frågan,

huruvida ej rätt till ålderdomsunderstöd äfven borde beredas extra

ordinarie folkskolelärare och lärarinnor samt lärare och lärarinnor i öfningsämnen

och slöjd, så mycket hellre, som skilnaden icke blott mellan

biträdande lärare och extra ordinarie lärare utan äfven mellan biträdande

lärare och öfningslärare i vissa fall är mycket obetydlig. Då nemligen

biträdande lärare finnas, som hafva aflagt fullständig afgångsexamen

från folkskolelärareseminarium, gifves det i sjelfva verket fall, då extra

ordinarie lärare och biträdande lärare skilja sig från hvarandra blott genom

löneförmånerna. Hvad åter angår öfningslärare, så hafva dessa i

Stockholm under flera år faktiskt blifvit räknade såsom biträdande lärare,

och kommunen har på grund häraf för dem åtnjutit lönetillskott af allmänna

medel.

Beträffande först frågan om lämpligheten af ålderdomsunderstöd åt

extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor, så kan anmärkas, att dessa

i de flesta fall förr eller senare erhålla ordinarie tjenster med delaktighet

i folkskolelärarnes pensionsinrättning. Denna invändning mot lämpligheten

af ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor skulle visserligen

vara fullt afgörande, om det ifrågasattes att anordna understöd uteslutande

eller hufvudsakligen för dem. År det deremot så, att i alla händelser

ålderdomsunderstöd kommer att anordnas för det stora flertalet af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

5

folkskolans icke ordinarie lärarepersonal, så synes det icke förefinnas nåo-ot

skäl, hvarför extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor skulle uteslutas

från en sådan förmån. Ty fall kunna förekomma, då en sådan lärare

eller lärarinna icke kan eller vill erhålla ordinarie anställning, och

det kan då icke anses vara med billighetens fordringar öfverensstämmande,

att en lärare, endast derför att han aflagt ett högre kompetensprof, uteslutes

från en förmån, som kommer närstående slag af lärare till godo, ehuruväl

den grupp, han tillhör, endast undantagsvis behöfver begagna sig af

denna förmån.

På grund häraf föreslår komitén, att rätt till älderdornsunderstöd md

tillerkännas äfven extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor äfvensom

vikarier vid ordinarie folkslcoleläraretjenster, hvilka sistnämnda lärare i allt

lmfvudsakligt äro likstälda med extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor.

Mot detta komiténs förslag hafva endast några få af de myndigheter,

som blifvit öfver komiténs betänkande hörda, framstält invändningar, hufvudsakligen

gående ut derpå, att en hvar extra ordinarie eller vikarierande

lärare kan, om han sådant vill och eger nödig skicklighet, blifva ordinarie

lärare och derigenom vinna inträde i folkskolelärarnes pensionsinrättning,

att de, h vilka stanna såsom extra ordinarie eller vikarierande lärare, ej böra

i denna egenskap få rätt till pension, enär de i allmänhet måste anses

hafva befunnits antingen olämpliga eller icke villiga att erhålla ordinarie

befattning, och att man icke genom utsigt till pension bör qvarhålla på

lärarebanan sådana personer, som ej önska eller ej kunna vinna belordran.

Då emellertid, såsom komitén erinrat, fall verkligen kunna förekomma,

då en extra ordinarie eller vikarierande lärare, som qvarstannar i sin befattning,

eger fullt giltiga skäl att icke mottaga ordinarie anställning, synas

dessa invändningar icke innebära tillräcklig anledning att i de undantagsfall,

om hvilka här är fråga, frånkänna en sådan lärare en förmån,

som skulle komma öfriga icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkoch

småskolor till godo.

I likhet med komitén anser jag således, att rätt till ålderdomsunderstöd

bör beredas samtliga hittills icke pensionsberättigade slag af lärare

och lärarinnor i läsämnen vid folk- och småskolor. På sätt komitén jemväl

föreslagit, anser jag dock, att, på det en bestämd begränsning måtte vinnas,

och särskildt med afseende å den anordning för kostnadernas bestridande

jag, i närmaste öfverensstämmelse med komiténs förslag, ämnar

förorda, under stö dsr ätt bör tilläggas endast de lärare och lärarinnor, för

hvilka lönetillskott af allmänna medel åtnjutes.

Hvad angår lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, har komitén

deremot ansett sig icke böra för närvarande för dem föreslå ovil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

korlig rätt till ålderdomsunderstöd, dels emedan dessa lärare och lärarinnor

i allmänhet hafva en mera tillfällig anställning och deras verksamhet i

vanliga fall endast till en ringa del tages i anspråk i folkundervisningens

tjenst, dels ock enär icke för dem lönetillskott af allmänna medel åtnjutes

på samma sätt som för öfriga lärare och lärarinnor. Men då äfven dessa

lärare synas förtjena ålderdomsunderstöd, derest de hafva sin hufvudsakliga

verksamhet förlagd till undervisningens område, föreslår komitén, att lärare

och lärarinnor i öfning namnen och slöjd, mvida de i afseende pa arbetstiden

hafva en med lärares och lärarinnors i läsämnen fullt jemförlig tjenstgöring,

mä hunna, efter vederbörande skoldistrikts hos Eders Kongl. Maj:t derom

gjorda ansökan och på af Eders Kongl. Maj:t bestämda vilkor, erhålla

rätt till ålderdomsunderstöd.

Häremot har anmärkts, att dessa lärare och lärarinnor, som möjligen

endast i de största städerna hafva skolan till sitt egentliga verksamhetsområde,

icke böra hafva rätt till pension, så länge de icke åtnjuta lönebidrag

af staten på samma sätt som öfriga lärare och lärarinnor. Såsom

komitén påpekat, utföra emellertid äfven dessa lärare en art af arbete,

som för undervisning och uppfostran är af stort värde, och redan nu

finnas a ett och annat ställe lärare af detta slag, som egna sin hufvudsakliga

verksamhet åt skolan, hvilket förhållande, med ifrågavarande undervisningsämnens

stigande betydelse, i framtiden säkerligen kommer att

ännu oftare inträffa. Med afseende härå anser jag mig böra förorda koiniténs

förslag jemväl i denna del. I
-

I- Då komitén härefter öfvergår till frågan om sättet för beredande af

°Zntel^.åDlerdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor, hvilka komitén anser höra

ningen af komma i åtnjutande af en sådan förmån, erinrar komitén, hurusom Riksunderstödet.

ckgen i gin förenämnda skrifvelse af den 14 maj 1889 ifrågasatt, huruFråga

om si-vida icke lärarne och lärarinnorna sjelfva borde vara skyldiga att bidraga

rarZ “jeifva^ åMerdomsunderstödet. Komitén har tagit denna fråga under närmare

''öfvervägande och dervid kommit till den åsigten, att några sådana bidrag

från lärarnes och lärarinnornas sida icke böra utkräfvas. Såsom skäl härför

anför komitén, att det först och främst torde vara klart, att några

obligatoriska afgifter icke billigtvis kunde påläggas lärarne och lärarinnorna,

derest den fordran uppstäldes, att de för att erhålla ålderdomsunderstöd

måste qvarstå i tjenst ända till den tid, då understödet skulle

börja att till dem utdelas. Ty då det icke uteslutande beror på lärarne

och lärarinnorna sjelfva att qvarstanna i tjensten, vore det orättvist, om

de skulle tvingas att af sin knappa lön afstå en del, utan någon säkerhet

för att vinna en motsvarande fördel. Något annorlunda skulle visserligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

7

saken ställa sig, om man föreskrefve, att de af lärarne och lärarinnorna

erlagda bidragen i alla händelser skulle komma dem till godo under form

af ålderdomsunderstöd. Men äfven mot en sådan anordning kunde med

fog invändas, att lönerna för de flesta bland hithörande lärare och lärarinnor

äro nätt och jemn t afpassade efter lefnadsbehofven för dagen och

derför icke tåla vid någon afbränning. Härtill kommer, att bland dessa

lärare och lärarinnor en stor mängd stannar vid skolan blott en kort tid,

hvadan deras afgifter, äfven sedan de ökats med statens och kommunens

bidrag, blefve otillräckliga att förskaffa dem en nödtorftig bergning på

ålderdomen. I sammanhang härmed framhåller komitén, att stat och

kommun icke kunna känna något större intresse för dem, som blott några

få år sysselsatt sig med undervisning, och således icke böra gent emot

dem åtaga sig några särskilda förpligtelser. Bättre då, enligt komiténs

åsigt, att alla dessa lemnas ur räkningen, och att staten och kommunen,

i stället för att förspilla en mängd bidrag på dem, koncentrera sina uppoffringar

på de jemförelsevis få, som egnat en stor del af sitt lif och sina

bästa krafter åt folkundervisningen. För öfrigt vore det tydligt, att förvaltningsbestyret

skulle blifva af den mest betungande art, om det blefve

nödvändigt dels att uppbära afgifter af hvarje enskild lärare och föra

räkning öfver hans tillgodohafvande, dels att allt framgent låta förvaltningen

omfatta äfven dem, som redan lemnat skolans tjenst. Komitén

finner sig derföre böra äfven ur administrativ synpunkt afstyrka den här

ifrågasatta anordningen.

På grund af hvad komitén sålunda anfört anser jag, i likhet med

komitén, att något bidrag till ålder domsunder stö det icke bör från lärarnes

och lärarinnornas sida ifrågakomma och att således kostnaderna derför

bära bestridas genom bidrag af kommunerna och staten.

t/ l/ rt “11 j /* •• T •

Hvad åter angår sättet för bidragens placerande, har Riksdagen i sin fraege„°rpl*''

förenämnda skrifvelse ifrågasatt, huruvida icke lämpligen årliga insättningar cerande.

kunde under lärarnes och lärarinnornas tjenstetid göras i försäkringsanstalt

för erhållande af lifränta vid uppnådd högre ålder. I afseende härå anför

komitén, att Riksdagen utan tvifvel tänkt sig, att lärarne och lärarinnorna

skulle genom egna insättningar öka statens och kommunens bidrag, men

att, då komitén ansåge, att afgifter från lärarnes och lärarinnornas sida

icke borde ifrågakomma, från dess ståndpunkt ett väsentligt skäl för en

sådan anordning bortfallit. Då för öfrigt enligt komiténs åsigt understöd

borde tillkomma blott de lärare och lärarinnor, som en längre tid egnat

sig åt skolans tjenst, måste, såvida ej staten och kommunerna skulle till

försäkringsanstalternas förmån blifva lidande, antingen ett kontrakt tänkas

uppgjordt, enligt hvilket de erlagda afgifternas matematiska värde åter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

betalades till staten, om läraren eller lärarinnan afginge från tjensten, utom

på grund af dödsfall, före understödsålderns ingång, eller också försäkringsanstalterna

utföra särskilda beräkningar och särskild! förvalta de från staten

och kommunerna inflytande medlen. Men säkerligen skulle på detta sätt

förvaltningsbesväret blifva högst betydligt och således äfven förvaltningskostnaden

alltför hög. Äfven andra skäl talade, enligt komiténs uppfattning,

mot en sådan anordning. Skulle medlen insättas i de olika länens lifränteanstalter,

och detta hade antagligen åsyftats i Riksdagens skrifvelse,

så vore att häremot erinra, att sådana anstalter icke funnes i alla län, och

vidare skulle, på grund af de inom lärarekåren talrikt förekommande flyttningarna

från ett län till ett annat, understödet till samma lärare eller

lärarinna ofta komma att utgå från mer än en lifränteanstalt, hvilket skulle

medföra praktiska olägenheter. Skulle äfven denna olägenhet genom samverkan

mellan de olika anstalterna kunna aflägsnas, så syntes det i alla

händelser blifva svårt för staten, såsom den der i sista hand måste tänkas

ansvara för understödens ordentliga utbetalande, att för detta ändamål vid

de många anstalterna utöfva nödig kontroll och skaffa sig erforderlig

trygghet, likasom ock åt dessa anstalter icke kunde öfverlemnas pröfningen

af lärarnes och lärarinnornas rätt till understöd, så vida denna, såsom i

hvarje fall blefve nödvändigt, skulle göras beroende af särskilda vilkor i

afseende på tjensteålder och undervisningens omfattning.

Ett annat sätt för understödsmedlens placerande vore, att statens och

kommunernas bidrag lemnades till de lokala pensionsföreningar, hvilka

redan bildats eller kunde komma att bildas inom de olika länen. Emellertid

gälde äfven här, och helt visst i ännu högre grad, den nyss gjorda

anmärkningen om svårigheten att erhålla full garanti för medlens utbetalande

och om de olägenheter, som lärarnes och lärarinnornas flyttningar

mellan olika län skulle medföra.

Af hvad sålunda anförts framgår såsom komiténs åsigt, att, om staten

besluter sig för att med bidrag från kommunernas sida bekosta lärarnes

och lärarinnornas ålderdomsunderstöd, staten också bör på ett eller annat

sätt sjelf ombesörja och öfvervaka utdelandet af detta understöd, då det

nemligen ej synes kunna ifrågasättas, att de kommunala myndigheterna

skulle göra det.

Hvad härnäst beträffar den form, under hvilken de erforderliga medlen

böra af kommunerna och staten tillskjutas, så kan, hvad angår kommunernas

bidrag, detta tydligen tänkas utgå på två olika sätt. Antingen

kan nemligen hvarje kommun förbinda sig att till sina lärare och

lärarinnor, då de med rätt till ålderdomsunderstöd afgått från tjensten,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

9

årligen betala en på förhand bestämd del af understödet. Eller också

kunna kommunerna erlägga en årlig afgift för hvarje i deras tjenst anstäld

lärare och lärarinna ocb derigenom vinna befrielse från något vidare

kraf på understöd från dessas sida. Vore nu fråga om en lärarekår

med fast och stadig anställning, så vore det temligen likgiltigt, hvilketdera

af dessa två sätt valdes. Här är emellertid förhållandet helt annorlunda.

Lärarne och lärarinnorna kunna när som helst afskedas, skolorna

kunna indragas, ocb bland lärarepersonalen förekomma årligen 200 till

300 tjensteombyten. Stadgades det nu, att hvarje kommun skulle vara

skyldig att lemna understöd åt de lärare och lärarinnor, som varit anstälda

i dess tjenst, men afgått derifrån på grund af hög ålder, så vore

det ej omöjligt, att vissa kommuner, för att bespara sig en ofta rätt känbar

utgift, afskedade sina lärare och lärarinnor, innan de blifvit berättigade

till ålderdomsunderstöd. Rättvisast torde understöden komma att

utgå, och jemnast torde bördorna fördelas, om hvarje kommun förbindes

att för hvarje i dess tjenst anstäld lärare och lärarinna betala en viss —

konstant eller föränderlig — årlig afgift, hvaremot staten åtager sig att

utan vidare betungande af kommunerna garantera understödets utbetalande.

Att denna anordning också är den naturligaste, inser man lätt, om man

betänker, att- kommunernas skyldighet till hjelp åt sina lärare och lärarinnor

ytterst beror derpå, att dessa under en viss tid egnat sin arbetskraft åt

kommunens tjenst, och att kommunens gagn af denna arbetskraft kan anses

proportionelt mot tiden. Ökas från och med ett visst år antalet i

kommunens tjenst anstälda lärare och lärarinnor, kommer kommunens

utgift också från samma år att ökas; minskas åter antalet lärare och

lärarinnor, inträder samtidigt en minskning i utgiften.

Om af dessa skäl kommunerna böra för hvarje hithörande i deras

tjenst anstäld lärare och lärarinna erlägga en årlig afgift, så blifver fråga,

om afgiften bör vara föränderlig, så att det för hvarje särskildt år från

kommunerna erforderliga tillskottet fördelas på dem efter deras lärareantal

under året, eller till beloppet på förhand bestämd. Mot intetdera

af dessa båda sätt kan ur principiel synpunkt någon anmärkning göras.

Deremot är ur praktisk synpunkt det senare alternativet utan tvifvel att

förorda, enär det dels medför mindre besvär vid uppbörden af afgifterna,

dels gifver kommunerna möjlighet att på förhand beräkna utgifterna för

understödet och få dessa utgifter mera jemnt fördelade på de olika åren.

Lämpligast synes derför vara. att hvarje kommun årligen erlägger en

till beloppet på förhand bestämd afgift för hvarje under året i dess tjenst

anstäld lärare och lärarinna af hithörande slag.

Från kommunernas sida skulle visserligen kunna anmärkas, att de

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1.9 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

afgifter, som på detta sätt komma att erläggas för extra ordinarie folkskolelärare

och lärarinnor, ej medföra någon motsvarande fördel, enär dessa

lärare och lärarinnor i de flesta fall förr eller senare blifva ordinarie och

derigenom förlora här ifrågavarande rätt till understöd. Denna anmärkning

skulle visserligen vara befogad, om afgiftexma inginge till en

enskild inrättning, hvilken sedermera hade att utbetala understödsbeloppen

och finge räkna sig till godo det möjligen uppkommande öfverskottet.

Betänker man deremot, att kommunernas afgifter erläggas till staten, som

jemväl i väsentlig mån uppehåller folkskolelärarnes pensionsinrättning, ställer

sig saken helt annorlunda. Då nemligen extra ordinarie folkskolelärare och

lärarinnor ega rätt att, om de en gång blifva ordinarie, vid pensions sökande

räkna såsom tjensteår den tid utöfver 5 år, under hvilken de tjenstgjort

såsom extra ordinarie, ehuru under denna tid icke för dem erläggas

några afgifter till folkskolelärarnes pensionsinrättning, kan det icke anses

obilligt, att kommunerna i stället förpligtas till staten erlägga den obetydliga

afgift, som här kommer att föreslås; äfven om extra ordinarie lärare

vid tillträdet af ordinarie befattning antagas hafva tjenstgjort i medeltal

blott 7 år, skulle kommunerna icke förlora något härpå. Deremot torde

afgifter icke höra betalas för vikarier å ordinarie platser, enär kommunerna

för de tjenster, hvilka af dessa vikarier förestås, erlägga pensionsafgifter

till folkskolelärarnes pensionsinrättning. Härigenom komma således

afgifter att erläggas för alla lärare och lärarinnor, för hvilka lönetillskott

af allmänna medel åtnjutes, äfven der sådant icke redan nu sker för folkskolelärarnes

pensionsinrättnings räkning.

Mot det nu omnämnda, af lcomitén föreslagna sättet för kommunernas

medverkan till beredande af ålderdomsunderstöd åt här ifrågavarande

lärare och lärarinnor har egentligen endast en anmärkning af större betydelse

framstälts, nemligen att kommunernas afgifter borde utgå icke för

hvarje lärare och lärarinna utan för hvarje särskild tjenst, eller med andra

ord att rätten till understöd borde vara fästad vid tjensten och icke tillkomma

läraren eller lärarinnan personligen. Såsom skäl härför har anförts,

dels att debitering och bokföring af afgifterna derigenom kunde underlättas,

enär förändringar i afseende å tjensterna alltid måste vara vida

färre än ombytena bland lärarepersonalen, dels ock att derigenom tillfälle

kunde lemnas de kommuner, som så önskade, att genom erläggande af

högre afgifter bereda innehafvare af viss tjenst rätt till högre understöd

än det vanliga.

Då jag emellertid, i likhet med komitén, tvärtom anser, att förenkling

i afgifternas debitering och bokföring kan vinnas genom den af komitén

föreslagna anordning, hvarigenom bland annat det besvärliga och kost
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

11

samma förandet af ett stort antal s. k. liggare öfver de tjenster, med hvilka

understödsrätt vore förenad, blefve obehöfligt, och då jag i afseende

å understödets belopp, enligt hvad jag framdeles kommer att närmare

utveckla, anser, att detta bör bestämmas till samma belopp för alla lärare

och lärarinnor af nu ifrågavarande slag, kan jag icke finna omförmälda anmärkning

böra vinna afseende, utan anser jag mig ega skäl att vidblifva

komiténs förslag i denna del, eller att hvarje kommun årligen bör

erlägga en viss afgift för hvarje under året i dess tjenst anstäld lärare och

lärarinna af hithörande slag.

Om den form, hvarunder jag anser statens bidrag böra utgå, kommer

jag att framdeles yttra mig i sammanhang med frågan om kostnaderna

för ålderdomsunderstödet.

Dessförinnan må det tillåtas mig att i korthet redogöra för de vilkor,

som jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit,

anser böra bestämmas för sådant understöds erhållande och åtnjutande.

I sådant afseende torde i första rummet böra fordras, att läraren

eller lärarinnan, dä understödet sökes, är anstäld. vid småskola eller mindre

folkskola eller ock såsom biträdande, extra ordinarie eller vikarie tjenstgör

i folkskola. Från denna allmänna fordran torde likväl billigheten kräfva

det undantag, att rätt till ålderdomsunderstöd må tillkomma lärare eller

lärarinna af hit hörande slag, äfven om han eller hon, dä understödet sökes,

afgått från tjensten, dock med vilkor att vid ansökans inlemnande mindre

än ett år förflutit från tidpunkten för denna afgång.

Mot uppställande af detta vilkor har visserligen anmärkts, att detsamma

synes vara väl strängt, helst ett sådant vilkor icke finnes stadgadt

för erhållande af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning, samt att

det torde blifva förenadt med svårighet att i hvarje fall konstatera, om

vilkoret behörigen fullgjorts; och har i stället föreslagits en bestämmelse

derom, att understöd ej må utgå för längre tid tillbaka än från början af

tolfte månaden näst före den, under hvilken ansökningen till vederbörande

inlemnats. Då emellertid i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning

förutsättes, att ansökning om pension skall ske före afgång från

tjensten, synes mig det nu föreslagna vilkoret för åtnjutande af sådant

understöd, hvarom här är fråga, ingalunda vara obilligt; och då säkerligen

de fall, då vilkorets fullgörande icke skulle kunna konstateras, komme att

ytterst sällan inträffa, synes mig vidare betydelse icke böra tillmätas de

framstälda anmärkningarna mot uppställandet af detta vilkor.

I likhet med hvad som föreskrifvits om folkskolelärarnes pensionering

synes mig en gradering af nu ifrågavarande understöds storlek böra in
-

II.

Vilkor en för

understöds

erhållande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

föras, så att ett större antal lefnads- och tjensteår berättigar till större

— som jag äfven här vill kalla helt — understöd, under det deremot ett

lägre understöd — som jag äfven här vill benämna afkortadt — kan

under vissa lindrigare vilkor i afseende på lefnads- och tjensteålder erhållas.

Hvad angår vilkoren för helt understöds erhållande, torde icke förefinnas

skäl att afvika från de föreskrifter, som gälla för folkskolelärarnes

pensionering. - För erhållande af helt understöd bör således fordras, att

understödstagaren uppnått minst 55 lefnadsår och minst 30 tjensteår. I

sj elfva verket fordras på detta sätt ett mindre antal tjensteår för hithörande

lärare, enär folkskolelärarne icke få räkna sig till godo de fem

första af de år, under hvilka de möjligen varit extra ordinarie lärare eller

vikarier.

Äfven beträffande det för afkortadt understöd erforderliga antalet

lefnads- och tjensteår synes mig i hufvudsak böra gälla hvad för folkskolelärarnes

pensionering föreskrifvits. Någon ovilkorlig rätt att efter

vissa uppnådda lefnads- och tjensteår afgå med afkortadt understöd bör

dock ej tillerkännas här ifrågavarande lärare och lärarinnor. Det hufvudsakliga

syftet med medgifvande af rätt till afkortadt understöd under

vissa lindrigare vilkor är att i skolans intresse möjliggöra afskedandet af

mindre lämpliga lärare och lärarinnor, utan att dessa på samma gång

utsättas för faran af verklig nöd. Vid sådant förhållande synes rättigheten

till afkortadt understöd böra bero af vederbörande skolråds eller

folkskoleinspektörs intyg om lärarens eller lärarinnans bristande lämplighet

för sitt kall. Härjemte och då erfarenheten gifvit vid handen, att af nu

ifrågavarande lärarepersonal, som till mer än Vio utgöres af qvinnor, hvilka

i fysiskt hänseende ega mindre motståndskraft än männen, lärarinnorna

blifva tidigare utslitna än lärarne, torde rätt till afkortadt understöd

billigtvis böra tillerkännas lärarinnorna vid en tidigare lefnadsålder än

lärarne. Med afseende härå synes mig böra bestämmas, att afkortadt understöd

må efter 25 års tjenstgöring beviljas lärare, som fylt 50 år, och lärarinnor,

som fylt 45 år, dock endast om de af vederbörande skolråd eller

inspektör anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämpliga

att sköta sin tjenst.

Vid de nu föreslagna vilkoren i afseende på tjenstetid torde jernkningar

inom vissa, gränser böra göras för de till tjensteåren äldre lärare

och lärarinnor, hvilka redan nu äro i tjenst anstälcla och som dels i många

fall blifvit antagna vid redan framskriden ålder, dels för sitt arbete åtnjutit

vida mindre lön än den, som numera erbjudes. Då någon särskild förmån

s. 13 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

13

med skäl synes kunna medgifvas dessa, och dessutom möjligheten att åt

skolan förvärfva yngre och friskare lärarekrafter måste betraktas såsom

synnerligen eftersträfvansvärd, anser jag, i likhet med komitén, att för

nämnda lärare och lärarinnor dels fordringarna på tjensteårens antal kunna

något nedsättas, dels en för dem förmånlig sammanläggning af lefnads- och

tjensteår tillåtas, sålunda att dels helt understöd må tillerkännas dem, äfven

om summan af lefnads- och tjensteår uppgår till blott 80, dels för af kortad!

understöd må fordras blott, att summan af lefnads- och tjensteår uppgår

till minst 75, dock under förutsättning i båda fallen att de uppnått

minst 55 lefnadsår och ega minst 20 tjensteår.

I fråga om tidpunkten, före hvilken de nu anstälda lärarne och lärarinnorna

böra hafva inträdt i tjenst för att få räkna sig den nu föreslagna

förmånen till godo, har komitén, med hänsyn till kong!, förordningen

den 11 januari 1878, genom hvilken först ett bestämdt kunskapsmått sattes

såsom vilkor för statsbidrags utbekommande för småskolelärare, och till

följd hvaraf dessas utbildning erhöll en fastare form, samt under antagande,

att verkningarna af denna förordning kunnat visa sig först efter ett par

är, föreslagit, att den nämnda förmånen må tillkomma de lärare och lärarinnor,

som blifvit anstälda före den 1 januari 1880; och finner jag den

sålunda föreslagna tidpunkten vara den lämpligaste, som skäligen kan

väljas.

Likaledes anser jag billigheten tala för bifall till komiténs förslag,

att understöd bör beviljas lärare och lärarinnor, som icke uppfylt ofvannämnda

vilkor i afseende på lefnads- och tjensteålder, men genom obotlig

sjukdom blifvit urståndsätta att vidare sköta sin tjenst, dock först efter

minst 15 års tjenstgöring.

Om såsom vilkor för rätt till understöd fordras ett visst antal tjensteår,

uppstår frågan om sättet att bestämma betydelsen af uttrycket »tjensteår».

Då hithörande lärares och lärarinnors åligganden äro mer obestämda

och beroende af skolstyrelsens godtfinnande än de ordinarie folkskolelärarnes,

så är det klart, att för dem närmare föreskrifter om tjenstgöringens

art och utsträckning böra fastställas, enär det eljest vore tänkbart, att

lärare och lärarinor kunde få räkna sig till godo en tjenstgöring, som tagit

dem i anspråk endast ett fåtal veckor under året. Då i allmänhet för

rätt till lönetillskott fordras en tjenstgöring af minst 8 månader eller 34V''>

veckor, torde detta lämpligen böra bestämmas såsom tjensteårets normala

längd, men för att, vid blifvande pröfning af rätt till understöd, kortare

afbrott på grund af sjukdom och dylikt må kunna leinnas å sido, synes

mig ock att, om afbrott i lärarens tjenstgöring under sammanlagdt högst en

månad egt rum, tjensteåret ändock må kunna för honom få räknas såsom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 18,92.

fullt, ehuru det sålunda utgjort endast sju månader. Skulle under några år

tjenstgöringen icke uppgå till sju månader, torde, på sätt komitén föreslagit,

dessa år böra få tagas i beräkning, dock så, att hela antalet läsmånader

för dessa år sammanlägges, summan divideras med 7 och den möjligen

uppkommande resten bortkastas.

I sammanhang härmed torde äfven böra fastställas ett visst minimiantal

undervisningstimmar i veckan, enär det eljest kunde inträffa, att en

lärare och lärarinna Unge för rätt till understöd räkna sig till godo en

följd af år, under Indika han eller hon i det hela egnat blott några få

timmar i veckan åt skolans tjenst. Komitén har äfven uppstält »hel tjenstgöring»

såsom vilkor för rätt till understöd och föreslagit att, med afseende

å sådan rätt, hel tjenstgöring må beräknas omfatta minst 20 undervisningstimmar

i veckan. Komitén har stannat vid denna siffra dels derför,

att under särskilda förhållanden skolformer med 20 timmars undervisningstid

i veckan väl låta tänka sig, dels med hänsyn tagen till lärare

och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, dels ock för den betydande lättnad,

som derigenom skulle vinnas vid pröfningen af ansökningarna om

understöd. Då emellertid faktiskt finnas skolor, i hvilka på grund af vissa

lokala och andra omständigheter undervisningstiden, åtminstone vissa tider

om året, måste inskränkas till 18 timmar i veckan, bör den af komitén

antagna siffran 20 nedsättas till 18, och sålunda i fråga om rätt till

understöd hel tjenstgöring anses omfatta minst 18 undervisningstimmar i

veckan.

I öfverensstämmelse med komitén finner jag vidare, att i lärarnes och

lärarinnornas tjenstetid bör få inräknas all hel tjenstgöring i de till allmänna

folkundervisningen hörande skolor, af hvad slag den vara må,

dock att hel undervisning i blott öfningsämnen och slöjd må fä medräknas

i tjenstetiden endast på vederbörande skoldistrikts derom hos Eders

Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af Eders Kongl. Maj:t föreskrifna

vilkor.

Jemte de af mig nu angifna vilkor för rätt till understöd har äfven

såsom ytterligare vilkor ifrågasatts aflagd examen. Komitén har äfven

tagit denna fråga under öfvervägande och, enär komitén ansett önskvärdt,

att antalet oexaminerade lärare och lärarinnor minskades, ursprungligen

ej varit obenägen att i skolornas intresse föreslå examen såsom

vilkor för understödet för de härefter inträdande lärarne och lärarinnorna.

Vid närmare undersökning af frågan har komitén dock kommit

till den åsigt, att främjandet af undervisningen genom uppställande af

aflagd examen såsom vilkor för rätt till ålderdomsunderstöd vore för närvarande

dels mindre lämpligt, enär examinerade lärare ännu icke öfver
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

15

allt stode att erhålla, och dessutom, så länge staten lemnade lönetillskott

äfven till oexaminerade lärare, jemväl dessa måste anses på ett

tillfredsställande sätt fylla sitt kall, dels mindre behöflig!, enär, enligt hvad

af den förberedande undersökningen framginge, antalet nyinträdande oexaminerade

lärare och lärarinnor i allt fall år från år minskades och, om

denna minskning ansåges böra påskyndas, staten hade ett ännu lämpligare

och kraftigare medel dertill än nu ifrågasatta stadgande, nemligen att göra

lönetillskott af allmänna medel beroende af aflagd examen.

På nu anförda grunder finner jag mig icke böra föreslå aflagd examen

såsom vilkor för rätt till understöd.

Med afseende på vilkor en för understödets fortsatta åtnjutande anser

jag, lika med komitén,

att, om någon understödstagare emottager nytt förordnande såsom

lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola, han

bör förlora understödet för den tid, under hvilken han uppbär lön såsom

lärare, dock att, om det någon gång skulle inträffa, att en understödstagare

vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare eller

lärarinna under kortare tid af exempelvis några veckor vikarierade för

denna, något afdrag af understödsbeloppet i sådant fall ej bör ifrågasättas;

att understödstagare, som dörnes förlustig medborgerligt förtroende,

bör förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd, skall

afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han sedermera

å nyo anmäler sig, det må ankomma på den blifvande understödsanstaltens

direktion att pröfva, om och i hvilken mån han åter må inträda i sin

förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill

ega Eders Kongl. Maj:ts tillstånd, skall anses hafva derigenom förverkat

understödet för den tid han är utrikes, samt att, om understödstagare

blifver främmande makts undersåte eller utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd

träder i främmande stats tjenst, hans rätt till understöd skall upphöra.

I detta sammanhang vill jag äfven, framhålla önskvärdheten deraf att,

i öfverensstämmelse med hvad i åtskilliga liknande fall eger rum, understöd

af nu ifrågavarande slag ej må för under stödstag ar ens gäld tagas i mät.

Vid frågan om bestämmande af understödets storlek måste hänsyn HL

tagas å ena sidan till lärarepersonalens behof af nödtorftig försörjning, å

andra sidan, såsom ock Riksdagen särskildt betonat, till nödvändigheten

att ej allt för mycket betunga staten och kommunen med nya utgifter.

Det sistnämnda är ock här så mycket mer behöfligt, som ifrågavarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

lärarekår, med inberäknande af de extra ordinarie lärarne och lärarinnorna,

uppgår till mer än 7,000 personer och kan beräknas åtminstone under den

närmaste tiden årligen tillväxa med omkring ett hundratal, hvadan en

ganska obetydlig ökning eller minskning i understödet för hvarje enskild

understödstagare kan i slutsumman åstadkomma en betydlig ändring.

Här möter då till en början frågan, huruvida understödet bör vara

lika för alla lärare, eller om det bör bestämmas i procent af lönen. I sin

ofvannämnda skrifvelse har Riksdagen visserligen talat om behofvet för

lärarne att få ett efter deras lönevilkor lämpadt understöd, men detta uttryck

bör säkerligen ej fattas så, som om Riksdagen förordat understödets

bestämmande till en viss procent af lönen, utan så, att vid understödets

bestämmande i allmänhet hänsyn bör tagas till här ifrågavarande lärares

lönevilkor. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning torde vara, att

Riksdagen icke talat om en pension, utan om ett åldersunderstöd, enär

Riksdagen härigenom synes hafva velat antyda, att understödet icke bör

betraktas såsom en del af lönevilkoren, utan endast som ett medel att

skydda denna talrika kår från verklig nöd på ålderdomen. Men om detta

varit Riksdagens mening, torde det ur principiel synpunkt vara riktigast,

att understödet blifver lika för alla lärare, som uppfylt de föreskrifna

vilkoren.

Det må väl vara sant, att ej sällan de högre lönerna betingas af

större lefnadskostnader, särskild!, i fråga om de stora städernas lärarepersonal;

denna motsvarighet eger dock icke öfverallt rum, och i sådant fall

kan det med skäl sättas i fråga, om icke de, som ega större löner, böra

sjelfva afsätta en del deraf för ålderdomen. Skulle åter inom några kommuner

lefnadskostnaderna vara så höga, att lärarne och lärarinnorna, oaktadt

jemförelsevis stora löner, icke kunna afsätta någon nämnvärd del deraf

för ålderdomen, torde det kunna antagas, att kommunen direkt kommer

dem till hjelp, t. ex. genom att årligen för dem i en lifränteanstalt insätta

ett belopp, som, för att ändamålet må vinnas, ingalunda behöfver blifva

betungande.

Om sålunda på grund af nu anförda skäl ett för alla lika stort ålderdomsunderstöd

bör anses lämpligast, återstår att bestämma dess storlek.

I afseende härå må det tillåtas mig att i korthet redogöra för komiténs

framställning i denna del, i hvilken jag i allo instämmer. Hvad först

beträffar frågan om storleken af helt understöd, erinrar komitén, att, enligt

hvad vid den förberedande undersökningen blifvit visadt, medellönen för

samtliga nu ifrågavarande lärare och lärarinnor, då deri inräknas äfven

värdet af naturaförmåner utom bostaden, kan antagas vara 300 kronor.

Vid denna frågas föregående behandling har i allmänhet föreslagits, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

17

understödet måtte bestämmas till 1/2 eller 2/s af lönen, och då dels, såsom

ofvan påpekats, redan en liten höjning af understödets belopp kan åstadkomma

en betydlig ökning i statsverkets utgiftspost, dels i den beräknade

medellönen äfven värdet af naturaförmåner ingår, har komitén beslutit sig

för att föreslå hälften eller 150 kronor. Komitén har ansett sig så mycket

hellre höra stanna vid detta belopp, som utsigterna för frågans snara och

lyckliga lösning derigenom synts böra väsentligen ökas, och likaledes ansett

sig hafva goda skäl för en dylik begränsning, enär under de närmast

följande 15 till 20 åren understöd nästan uteslutande komme att utgå till

de äldre bland redan nu anstälde lärare, hvilka vid sitt inträde på banan

icke både någon förhoppning att, då de blifvit gamla, få ens denna, om

också icke rikliga, dock säkra hjelp på sin ålderdom, och för hvilkas rätt

till understöd komitén derjemte låtit sig angeläget vara att föreslå väsentligen

lindrigare och förmånligare vilkor än för de yngre. Då den nuvarande

äldre generationen, för hvilken inga eller högst få afgifter vid afgången

hunnit blifva erlagda, och hvilken derför vållar staten de jemförelsevis

drygaste kostnaderna, afgått och lemnat rum för en kommande,

skall man redan hafva vunnit en säker och omfattande erfarenhet om de

verkliga kostnaderna, som nu blott med större eller mindre sannolikhet

kunna beräknas. Det skall då blifva den rätta tidpunkten att undersöka,

huruvida staten och kommunerna böra gå än längre i uppoffringar, eller om

tilläfventyrs det i komiténs utredning beräknade anslaget kan i och för

sig medgifva en ökning af understödets belopp.

Hvad åter angår de afkortade understöden, äro, såsom förut blifvit

angifvet, dessa i regeln afsedda för dem, som afgå före fylda 55 år. Beräkningen

af dessa understöds storlek bör verkställas på samma sätt, som

om här vore fråga om en pensionskassa, hvarvid skulle vara att tillse, att ..

kassan genom den förtidiga afgången ej tillskyndas någon förlust. Enligt

den i sådant syfte af komitén verkstälda beräkning har komitén funnit

det afkortade understödets storlek, uttryckt i procent af helt understöd,

böra utgöra

vid

45

o

ar

lika

med .........

......... 45

lo

vid

50

o

ar

lika

med .........

........ 66 %

»

46

»

»

»

......... 49

»

»

51

»

»

»

......... 72 »

»

47

»

»

»

......... 58

»

»

52

»

»

»

78 »

»

48

»

»

»

......... 57

»

»

53

»

»

»

......... 85 »

»

49

»

»

»

......... 61

»

»

54

»

»

......... 92 »

Då nu helt understöd blifvit satt till 150 kronor, följer deraf, att

enligt sträng matematisk beräkning det afkortade understödet, på det att

Bih. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

afgång i förtid ej må medföra någon särskild kostnad för staten, bör

utgöra

vid 45 år ...............

............... 67,50 kr.

vid 50

o

ar................

.............. 99,oo

kr

» 46 » ...............

............... 73,50 »

» 51

»................

............. 108,oo

»

» 47 » ...............

............... 79,50 »

» 52

»................

............. 117,oo

»

» 48 » ...............

.............. 85,50 »

» 53

»................

............. 127,50

»

» 49 » ...............

............... 91,50 »

» 54

»................

............. 138,00

»

Emellertid anser komitén, att dessa belopp böra afrundas till hela

femtal kronor, och föreslår derför, att afkortadt understöd må, under förutsättning

att öfriga, här ofvan nämnda vilkor blifvit uppfylda, utgå

vid

45

o

ar

med..............

............. 70

kr

»

46

»

» ..............

............. 75

»

»

47

»

» ..............

............. 80

»

»

48

»

............ 85

»

»

49

»

» .............

............. 90

»

vid

50

o

av

med.............

............ 100

kr

»

51

»

» ............

............ 110

»

»

52

»

» ............

............ 120

»

»

53

»

»

........... 130

»

»

54

i»

»

............ 140

»

För dem, som blifvit anstälda i tjenst före den 1 januari 1880 och

derför på grund af det föreslagna öfvergångsstadgandet ega rätt till afkortadt

understöd, om summan af lefnads- och tjensteår uppgår till minst

75, föreslår komitén följande under stödsbelopp:

om suraman af lefnads- och

tjensteår uppgår till

15 ............

76 ............

77 ...........

78 ............

79 ............

ett belopp af

. 100 kr.

. 110 »

. 120 »

. 130 »

. 140 *

d. v. s. samma belopp, som om i summan af lefnads- och tjensteår ingått

25 tjensteår.

Hvad angår beloppet af understöd vid obotlig sjukdom har komitén

satt detta till 70 kronor eller lika med det lägsta aflcortade understödet.

Mot de af komitén sålunda föreslagna understödsbelopp har af åtskilliga

utaf de myndigheter, som yttrat sig öfver komiténs förslag, anmärkts,

att desamma vore allt för knappt tilltagna, hvarjemte ifrågasatts

att, om än helt understöd i allmänhet sattes till 150 kronor, de kommu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

19

ner, som så önskade, skulle få genom erläggande af högre afgifter bereda

sina lärare eller lärarinnor ålderdomsunderstöd till högre belopp.

Att de föreslagna beloppen icke äro stora, är visserligen sant; men

de skäl, på grund af hvilka komitén ansett högre understödsbelopp icke

böra för det närvarande ifrågasättas och hvilka jag förut återgifvit,. synas

mig ega full giltighet. Komitén har derjemte påpekat, hurusom ifrågavarande

understöd ingalunda utesluter tillfälle för den enskilde läraren och

lärarinnan att genom egen sparsamhet, der sådant är möjligt, bereda sig

en bättre ställning efter afgången från skolans tjenst, ej heller för kommunen

att genom sin välvilja, der sådant är behöfligt, vara behjelplig till

uppnående af samma mål, exempelvis genom att årligen för dem göra

insättningar i en lifränteanstalt eller pa annat lämpligt sätt. Att deremot

medgifva^ vissa kommuner att genom erläggande af högre afgifter förskaffa

sina” lärare och lärarinnor högre ålderdomsunderstöd af nu ifrågavarande

slag skulle dels medföra betydligt ökade utgifter för staten, dels ock föranleda

förvaltningskostnadens ökande i högst väsentlig .mån. Om dessutom

ifrågavarande personer också ej längre äro arbetsföre inom sitt förra område,

måste de dock i de flesta fall anses fortfarande i stånd att genom

arbete på annat sätt i någon mån öka sina inkomster eller åtminstone

minska sina utgifter. Vid tanken på att hithörande personal till allra

största delen utgöres af qvinnor, synas ock de föreslagna beloppen lämpligen

kunna ställas i jemförelse med de pensionsbelopp, som för närvarande

tillkomma enkor efter aflidne folkskolelärare, och jemförelsen utfaller

icke i allo till de senares fördel, då man erinrar sig, att deras pensioner,

när minderåriga barn ej föranleda ökning af beloppen, i långt öfvervägande

antal fall hittills utgått med 120 till 140 kronor.

På grund såväl af hvad jag nu anfört som af hvad komitén i öfrigt

andragit till stöd för sitt förslag i fråga om understödsbeloppens storlek,

anser "jag det icke vara skäl att föreslå höjning af de understödsbelopp,

vid hvilka komitén ansett sig höra stanna, eller medgifva rätt för vissa

kommuner att, genom erläggande af högre afgifter, bereda sina lärare eller

lärarinnor rätt till högre understöd af nu ifrågavarande slag. I

I fråga om kostnaderna för understödet åberopar komitén den ofvan IV.

omnämnda af Eneström verkstälda utredningen, hvari föreligger en ful 1-^*"''“*"

ständig kostnadsberäkning för samtlige hithörande lärare, med undantag stödet m. m.

af de extra ordinarie och vikarierande. Denna beräkning är visserligen

utförd under förutsättning, att helt understöd skulle bestämmas till 200

kronor, men blir omedelbart användbar för det här afsedda ändamålet,

om der förekommande kostnadsbelopp nedsättas med 25 procent.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Komitén lemnar en kortfattad redogörelse för gången af denna beräkning,

hvars riktighet af komitén vitsordas, och de resultat, som derigenom

erhållas, då helt understöd bestämmes till 150 kronor. Genom

sammanställning af dessa resultat, sedan kapitalvärdena blifvit afrundade

till hela 10,000-tal kronor, erhåller komitén (sid. 39 i dess betänkande)

följande tablå.

'' ■ ■.....■......." - - ''

Motsvarande

Kapitalvärde.

årlig kostnad

Kronor.

för all framtid.

Kronor.

Den nonnala kostnaden för 6,839 lärare och lära- rinnor, under antagen förutsättning att lärarne

inträda vid en ålder af 25 år samt lärarin-

norna vid 20 år ..................

2,100,000

84,000

Den extra kostnaden för de vid understödsrättens

beviljande öfveråriga ..............

2,290,000

91,600

Kostnaden för 3,700 nytillkommande platser .......

570,000

22,800

Således tillsammans kronor

4,960,000

198,400

Vid fördelningen af denna kostnad mellan staten och kommunerna

föreslår komitén beträffande den första posten i tablån, att kommunerna

måtte dertill bidraga med 1/s och staten med det återstående, således på

samma sätt som vid lönerna. Kommunernas hela årliga bidrag härtill

skulle sålunda utgöra 28,000 kr. eller, om denna summa fördelades på de

6,839 lärarne och lärarinnorna, 4,09 kr. för hvarje lärareplats. Hvad åter

angår den andra posten, föreslår komitén, att kommunerna måtte dertill

bidraga med 1/6, motsvarande för hvarje nu befintlig lärareplats en summa

af 2,23 kr. Komitén föreslår här denna för kommunerna fördelaktigare

proportionering dels derför, att den verkliga kostnaden antagligen kommer

att understiga den nu beräknade, dels derför, att kostnaden för de öfveråriga

i vissa fall kan komma att drabba- kommuner, hvilka icke egentligen

borde härtill bidraga. Hela afgiften för hvarje lärareplats skulle således

uppgå till 6,32 kr.; emellertid föreslår komitén, att denna afgift mätte afrundas

till 6 kronor, med vilkor att lika stor afgift erlägges äfven för de

hädanefter tillkommande platserna. Den del af kostnaden för de nytillkommande

platserna, som på detta sätt komme att bestridas af kommunerna,

skulle enligt komiténs beräkning komma att uppgå till 321,168

kronor, motsvarande ett årligt bidrag af 12,847 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

21

Den kostnad, som skulle återstå för statsverket att bestrida, skulle i

sin lielliet motsvara ett kapitalvärde af 3,610,000 kronor eller ett fixt

årligt bidrag af 144,400 kronor.

Komitén anser emellertid icke, att staten till ålderdomsunderstödet

bör lemna vare sig ett för all framtid tillräckligt kapital eller ett fixt

årligt bidrag. Man skulle visserligen kunna komma på den tanken, att

staten genom att välja endera af dessa anordningar vunne den fördelen

att blifva fri från alla vidare förpligtelser till de understödsberättigade,

men en sådan uppfattning torde icke vara hållbar, så mycket mindre, som

den motsäges af erfarenheten från folkskolelärarnes pensionsinrättning. Under

sådana förhållanden måste afgörande vigt tillmätas det praktiska skäl,

som talar mot båda de antydda alternativen. Vare sig nemligen en fond

redan från början förefinnes eller efter hand bildas, uppstår nödvändighet

att placera och förränta denna fond, hvilket, efter hvad erfarenheten visat,

ej sällan medför rätt stora svårigheter och alltid ökar förvaltningsbesväret.

Komitén föreslår derför, att statens bidrag måtte utgå under form af

ett förslagsanslag, som användes i den män medel blifva behöfliga för understöds

utbetalande.

Efter redogörelse för de successiva belopp, som sannolikt under de

närmaste åren skulle blifva behöfliga, hvilken redogörelse, uppgjord under

förutsättning att understöden skulle börja utgå redan år 1892, återfinnes

å sid. 41—46 i komiténs betänkande, och hvarvid komitén äfven medtagit

i beräkningen de extra ordinarie lärarne, för hvilka jemväl, enligt

komiténs åsigt, borde af kommunerna erläggas en årlig afgift af

6 kronor, kommer komitén till det resultat, att kommunernas afgifter

för samtliga hithörande lärare och lärarinnor skulle under år 1892 uppgå

till omkring 44,000 kronor. Utgifterna för understödet under samma år

skulle enligt de af komitén gjorda beräkningarna under olika förutsättningar

komma att uppgå till 41,000 kronor eller 24,000 kronor. Af sistnämnda

båda kostnadsbelopp anser komitén det förra närma sig till ett

maximum, det senare till ett minimum, och finner derför lämpligt att

för år 1892 välja ett medelbelopp, hvilket komitén satt till 35,000 kronor.

Staten skulle således icke under första året komma att betungas med

någon verklig utgift till understödstagarne, utan det skulle till och med

å kommunernas bidrag uppstå ett öfverskott, som kunde tagas i anspråk

för följande år eller användas till bestridande af kostnader för förvaltningsbestyren,

hvarom jag framdeles kommer att närmare yttra mig.

Nu är emellertid att märka, att de beräkningar, på grund af hvilka

komitén kommit till omförmälda resultat, äro uppgjorda under förutsätt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

ning att understöden skulle börja utgå redan år 1892. Men då förhållandena

gestaltat sig så, att den nu ifrågasatta understödsanstalten först

med år 1893 kan träda i verksamhet och medel för understödskostnadernas

bestridande kunna finnas att tillgå först från och med nämnda år,

blir deraf en följd, att kostnadssummorna måste i någon mån modifieras.

Jag har derför låtit inom departementet verkställa en ny beräkning af

dessa summor, lämpad efter nuvarande förhållanden, och går nu att i

korthet redogöra för de resultat, som dervid erhållits.

Af den tablå, som finnes å sid. 39 i komiténs betänkande, och hvilken

jag nyss återgifvit, framgår, att komitén erhållit understödskostnadernas

kapitalvärde genom att sammanlägga tre olika poster, nemligen den normala

kostnaden för 6,839 lärare och lärarinnor, den extra kostnaden för

de vid understödsrättens beviljande öfveråriga samt kostnaden för 3,700

nytillkommande platser. Den första af dessa poster är oberoende af den

tidpunkt, då understödet börjar utgå, och behöfver således icke undergå

någon ändring. Den andra posten deremot är beroende af den nuvarande

lärarepersonalens ålder ''vid nyss nämnda tidpunkt, och dess af komitén

beräknade kapitalvärde måste derför nu höjas till 2,430,811 kronor. Äfven

den tredje postens kapitalvärde bör höjas till 597,469 kronor, enär kapitalet

nu måste antagas räntebärande ett år mindre än komitén beräknat.

Sammanställer man i likhet med komitén de nu beräknade kapitalvärdena,

sedan de blifvit afrundade till hela tiotusental kronor, och bestämmer

man de motsvarande årliga kostnaderna efter en räntefot af fyra

procent, erhåller man följande tablå.

Kapitalvärde.

Kronor.

Motsvarande är- lig kostnad för

all framtid.

Kronor.

Den normala kostnaden för 6,839 lärare och lärarin-

nor ....................................................................

2,100,000

84,000

Den extra kostnaden för de vid understödsrättens

beviljande öfverårige..................................................

2,430,000

97,200

Kostnaden för 3,700 nytillkommande platser...........

600,000

24,000

Således tillsammans kronor

5,130,000

205,200

Riktigheten af det nu erhållna resultatet kan för öfrigt lätt kontrolleras

på följande sätt. Antager man, att understöd verkligen börjat utbe
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

23

talas redan år 1892, skulle, såsom komitén visat, hafva behöfts ett kapital

af 4,960,000 kronor. År 1893 skulle detta kapital å ena sidan efter en

räntefot af fyra procent hafva ökats med 198,400 kronor, å andra sidan

minskats med understödskostnaden för år 1892, hvilken af komitén a sid.

41 blifvit beräknad till 41,000 kronor. Kapitalbehållningen skulle således

år 1893 hafva uppgått till 5,117,400 kronor. Detta kapital är visserligen

något mindre än tablåns slutsumma, men dervid bör observeras, att,

om understödet börjar utgå först år 1893, ett antal lärarinnor, hvilka

enligt komiténs beräkning redan år 1892 skulle hafva erhållit af kortad t

understöd, nödtvunget qvarstått ytterligare ett år och derigenom pa grund

af högre lefnadsålder förvärfvat lätt till högre afkortadt eller möjligen

helt understöd. Då antalet sådana lärarinnor å sid. 170 af Eneströms utredning

beräknats till 130, blefve, om medelunderstödet för hvar och en

af dem antages utgöra 120 kronor, hela det för deras räkning under år

1892 utbetalda understödet 15,600 kronor. På grund af det sätt, pa

hvilket komitén beräknat de afkortade understödens belopp, bör denna

summa ungefärligen motsvara kapitalvärdet af den förhöjning af understödet,

hvilken måst tilldelas de nämnda lärarinnorna på grund af deras

högre lefnadsålder vid afgången. För att beräkningarna må omfatta

samma förpligtelse!'' till de understödsberättigade från och med år 1893,

vare sig man antager understödet börja utbetalas 1892 eller 1893, maste

man derför till den ofvan erhållna summan 5,117,400 kronor lägga ytterligare

15,600 kronor och erhåller derigenom 5,133,000 kronor; afrundas

denna summa, till helt tiotusental kronor, erhåller man 5,130,000 kronor

eller just tablåns slutsumma.

Fördelar man den nu beräknade kostnaden mellan staten och kommunerna

efter samma grunder som komitén, finner man, att kommunernas

årliga bidrag till den normala kostnaden bör utgöra 4,09 kronor och till

den extra kostnaden 2,37 kronor, således tillsammans 6,46 kronor för

hvar och en af de 6,839 lärareplatserna. Da detta belopp endast obetydligt

öfverstiger det af komitén beräknade, synes mig ingen anledning förefinnas

att endast på grund häraf föreslå någon förhöjning af kommunernas

afgifter utöfver 6 kronor, förutsatt att, såsom komitén hemstält, kommunerna

förbindas att erlägga 6 kronor årligen äfven för de nytillkommande

platserna. I sjelfva verket skulle kommunerna på detta sätt ändock

komma att bidraga till kostnaden i något större proportion, än om de erlade

6,46 kronor för hvar och en af de 6,839 platserna, men blott en

tredjedel af kostnaden för nyinrättade platser. Kapitalvärdet af kommunernas

tillskott utgör nemligen i förra fallet 1,360,000 kronor, i senare

fallet 1,300,000 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Beräknar man pa samma sätt som komitén kapitalvärdet af den kostnad,

som skulle återstå för statsverket att bestrida, finner man, att detta

utgör 3,770,000 kronor, motsvarande ett fixt årligt bidrag af 150,800 kronor.

Hvad angår de successiva kostnadsbelopp, som sannolikt under de

närmaste åren skulle blifva behöfliga, om understödet börjar utgå först

från och med år 1893, så blifva äfven dessa något större än de af komitén

beräknade. Såsom ofvan påpekades, måste nemligen understödet för

ett antal lärarinnor, hvilka af komitén beräknats afgå redan år 1892, nu

antagas utgå med något högre belopp, så att t. ex. de, som år 1892 skulle

hafva erhållit 100 kronor, nu måste beräknas erhålla 110 kronor o. s. v.

Skilnad en mellan beloppen utgör i allmänhet 10 kronor, och hela tillökningen

för samtliga nu ifrågavarande lärarinnor således omkring 1,300 kronor,

hvilket belopp successivt minskas, i den mån de omförmälda lärarinnorna

afga med döden. De af komitén å sid. 41 beräknade kostnadsbeloppen,

bland hvilka kostnaden för år 1893 upptagits till 45,000 kronor, böra alltså

under den närmaste tiden från och med år 1893 höjas med i rundt tal 1,000

kronor, och samma förhöjning kan utan nämnvärdt fel göras äfven vid

de å sid. 45 beräknade kostnadssummorna, deraf för år 1893 beräknats

29,000 kronor. För år 1893 skulle således under olika förutsättningar erfordras

46,000 eller 30,000 kronor, och vill man i likhet med komitén

välja ett medelbelopp, torde detta lämpligast kunna bestämmas till 40,000

kronor.

I afseende å frågan, huruvida inkomsten af kommunernas afgifter bör

upptagas till högre belopp än det af komitén beräknade, saknar jag, hvad

angår beloppet för de extra ordinarie folkskolelärarne, all anledning att förorda

någon förändring. Beträffande åter summan af de påräkneliga afgifterna

för öfrige lärare, har komitén antagit, att denna redan från början

uppgår till 42,000 kronor årligen. Att detta belopp åtminstone icke

är för högt tilltaget,. framgår deraf, att, enligt skolrådens uppgifter för år

1890, hela antalet hithörande lärare och lärarinnor redan vid nämnda års

slut öfversteg 7,000. Det är således all sannolikhet för att kommunernas

afgifter för sist nämnda slag af lärare och lärarinnor redan under år 1893

komma att öfverstiga 42,000 kronor; emellertid synes mig ingen särskild

anledning förefinnas att vid beräkningen af inkomsterna nu uppföra ett

högre belopp, utan torde hela inkomsten af kommunernas afgifter för år

1893 kunna skäligen beräknas till 44,000 kronor. Ett öfverskott af 4,000

kronor skulle således ändock uppstå, hvilket kan tagas i anspråk för följande

ar eller till bestridande af kostnaden för förvaltningsbestyren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

25

I sin skrifvelse af den 14 maj 1889 framhöll Riksdagen, såsom jag redan

förut omnämnt, att det ifrågasatta ålderdomsunderstödet åt der omförmälda

lärare och lärarinnor icke finge medföra allt för stora kostnader för staten

och kommunerna. Mot det förslag, som komitén framstält, torde icke heller

någon grundad anmärkning ur kostnadens synpunkt kunna göras. Hvad

först angår kostnaden för kommunerna, uppgår den till blott 6 kronor årligen

för hvarje lärare eller lärarinna, en afgift, som är mycket låg icke

blott absolut taget, utan äfven med hänsyn till understödets storlek; den

utgör nemligen blott 4 % af helt understöd, under det att i folkskoleläraiMies

pensionsinrättning kommunens afgift uppgår till 62/3 °/v af hel pension. A

andra sidan synes mig denna afgift icke vara satt alltför låg, såsom en och

annan af de myndigheter, hvilka yttrat sig öfver förslaget, ansett, ty äfven

statens kostnad måste betraktas såsom jemförelsevis lindrig, då man betänker,

hvilken stor kår här är i fråga, och huru många gamla lärare och lärarinnor

redan nu finnas. Att denna kostnad kunnat beräknas så lågt beror på det

för denna personal egendomliga förhållandet, att den till största delen består

af qvinnor, hvilka genom giftermål eller af annan anledning ofta afgå

före understödsåldern.

Sedan jag nu behandlat frågorna om den allmänna anordningen af V.

ålderdomsunderstöd åt här ifrågavarande lärare och lärarinnor samt om 0m.den

iormen ior statens och kommunernas medverkan härtill, om vilkoren tor anordningen.

understödets erhållande och åtnjutande, om understödets storlek och om

kostnaden för understödet och fördelningen deraf mellan staten och kommunerna

samt huru statens bidrag bör utgå, återstår att taga i öfvervägande

frågan om den administrativa anordningen vid understödets beviljande

och utdelande samt afgifternas uppbärande.

Att anordnandet af det här föreslagna ålderdomsunderstödet måste

vara förenadt med en mängd administrativa bestyr, inses lätt. Den lärarekår,

hvarom här är fråga, är så stor och vexlande samt har en så lös

ställning, att mången, som intresserat sig för hithörande lärares understödjande

efter afgången från skolans tjenst, i nämnda omständigheter sett

ett nästan oöfverstigligt hinder. Komitén har äfven egnat en noggrann

undersökning åt frågan, om det vore möjligt att med jemförelsevis enkla

administrativa anordningar insamla dessa tusentals små afgifter. En utväg

härtill erbjöd sig derigenom, att lönetillskott af allmänna medel utgå till

de slag af lärare och lärarinnor, som de hittills i ämnet gjorda framställningarna

alltid åsyftat. För dessa lönetillskott äro så noggranna föreskrifter

och vilkor uppstälda, formerna så pröfvade i mångårig tillämpning, redovis
JJih.

till Riksd. Prof. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 19 Höft. é

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

ningen så fullständig och enkel, att komitén genast beslöt sig för att draga

nytta af dem såväl för ordnandet af denna fråga i sin helhet som särskildt

för de påtänkta afgifternas uppbärande. Det blef alltså i den första uppränningen

till komiténs förslag en hufvudbestämmelse, att den tillämnade

förmånen af ålderdomsunderstöd skulle tillkomma lärare och lärarinnor,

för hvilka lönetillskott af allmänna medel utgå. De sedermera påkallade

närmare bestämmelserna äro så få och dertill så lättfattliga, att komitén

med visshet beräknat, att uppbärandet af kommunernas afgifter skall vålla

ganska obetydliga svårigheter.

För att vinna en utgångspunkt vid bedömandet af förvaltningsbestyrens

omfattning, är det af intresse att känna, dels huru många understödsansökningar

årligen komma att pröfvas, dels huru många understödstagare

årligen komma att finnas. Enligt de af komitén uppgjorda tablåer angående

sannolika antalet under året nytillkommande och vid årets midt befintliga

understödstagare, skulle, sedan de första åren för understödets utdelande

förflutit, omkring ett hundratal ansökningar om understöd årligen

vara att förvänta. Då dessa ansökningar, särskildt under den första tiden,

säkerligen blifva mycket besvärliga att pröfva, och då antalet understödstagare

successivt kommer att ökas samt inom en icke alltför aflägsen framtid

uppgå till ett par tusen, så är det klart, att det arbete, som häraf

föranledes, är allt för omfattande för att, såsom någon gång ifrågasatts,

Eders Kongl. Maj:t genom ecklesiastikdepartementet skulle kunna öfvertaga

bestyret härmed, på samma sätt som Eders Kongl. Majrt redan ombesörjer

utdelandet af understöd åt f. d. folkskolelärare, hvilka tagit afsked före

1867. Arbetets art samt nödvändigheten af enhet vid tillämpningen göra,

att icke heller länsstyrelserna eller domkapitlen lämpligen kunna öfvertaga

hithörande bestyr.

Komitén, som äfven påpekar dessa förhållanden, har på grund deraf

ansett, att en särskild anstalt måste upprättas, för hvilken komitén föreslagit

namnet »Småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt», och funnit

lämpligast, att förvaltningen af denna anstalts angelägenheter stäldes under

någon redan förut bestående styrelse, dervid komitén i första hand tänkt

på kongl. direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning. Då den

nu ifrågasatta understödsanstalten skulle liksom fullständiga folkskolelärarnes

pensionsinrättning och i många punkter beröra densamma, har komitén

ansett det i alla händelser synnerligen önskvärdt, att dessa båda anstalter

kunde förenas under en och samma styrelse, hvarom komitén framställer

förslag, under förutsättning att erforderlig ökning i arbetskrafter och nödiga

medel till bestridande af ökade kostnader komma att ställas till direktionens

förfogande. Enligt komiténs mening skulle dock småskolelärarnes

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

understödsanstalt betraktas ocb förvaltas såsom en sjelfständig anstalt, liksom

förhållandet redan nu är med folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

samt elementarlärarnes enke- och pupillkassa. . .

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning nai i anledning

af detta komiténs förslag förklarat, att, så vidt direktionen vore i tillfälle

att för närvarande bedöma, det visserligen kunde lata sig göra för ordföranden

och ledamöterna i direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

att åtaga sig styrelsen äfven af den nya understödsanstalten,

hvarigenom den önskade likformigheten emellan den äldre och den nyare

förvaltningen skulle åstadkommas, men att deremot, hvad sj elfva förvaltningsarbetet

vidkomme, direktionen, efter noggrant öfvervägande af hithörande

omständigheter, funnit, att de göromål, som skulle tillkomma den

nya anstalten, icke kunde besörjas af de nuvarande tjenstemännen i folk
skolelärarnes

pensionsinrättning. _ 0 .

Dessa göromål skulle i första rummet blifva de, som sta i sammanhang

med profvande af understödsrätt och beviljande af understöd.

°För tillvägagåendet vid pröfning af understödsrätt och beviljande af

understöd har komitén, med nära anslutning till hvad i reglementet för

folkskolelärarnes pensionsinrättning är stadgadt, i sitt förslag till reglementariska

bestämmelser intagit åtskilliga föreskrifter, för hvilka jag icke för

närvarande torde behöfva närmare redogöra.

Deremot må det tillåtas mig att något vidlyftigare yttra mig omderi

andra af de uppgifter, som skulle tillkomma den nya anstalten, nemligen

att ombesörja utbetalande af understödsbeloppen till vederbörande, enär

denna fråga inverkar på frågan om förvaltningskostnaden. I fråg’a om

dessa utbetalningar är det synnerligen önskvärdt, att de matte, sa vidt

möjligt, kunna ske kostnadsfritt för lärarne. De understödsbelopp, som

här äro föreslagna, äro nemligen så små, att redan en obetydlig afbränning

blir ganska känbar för understödstagaren. Det närmast till hands liggande

sättet för utbetalningen är tydligen att direkt från anstalten i rekommenderad

eller assurerad postförsändelse tillställa understödstagarne beloppen.

Då emellertid detta sätt att gå till väga skulle vid tiden för utbetalningarna

af understöd kräfva större arbetskrafter, än som kunde antagas komma att

stå pensionsinrättningen till buds, har komitén ansett sig icke böra förorda

detta sätt, utan i stället ifrågasatt, att de särskilda länsstyrelserna skulle

öfvertaga bestyret med beloppens öfversändande i rekommenderad eller

assurerad postförsändelse, och fördenskull föreslagit, att åt lärare och lärarinnor

skulle tillerkännas rätt att från länsstyrelserna erhålla sitt understöd

sig kostnadsfritt tillsändt, så vida de förut dit under rekommendation inskickat

sina understödsbref samt vederbörliga intyg och qvitto, med rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1S92.

för understödstagare att, om lian sa önskade, sjelf eller genom ombud lyfta

sitt understöd, vare sig hos anstalten eller länsstyrelserna.

Detta komiténs förslag har emellertid det stora flertalet af Eders Ivongl.

Majds befallningshafvande på det bestämdaste motsatt sig, enär bestyret

med understödsbeloppens öfversändande till understödstagare syntes lämpligast

böra verkställas af den nya anstaltens direktion. Äfven statskontoret

och direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning hafva, med afseende

pa de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande mot komiténs

förslag framstälda invändningar, ansett ändamålsenligast att i landsorten

boende understödstagare Ange från direktionen sina understöd kostnadsfritt

sig tillsända.

Da denna anordning icke torde medföra en större ökning i förvaltningskostnaden,

än som uppväges af den reda och enkelhet i fråga om

understödsbeloppens utbetalning och den fördel för understödstagarne, som

derigenom vinnes, anser jag mig böra förorda direktionens berörda förslag

i stället för det af komitén framstälda.

Någon omedelbar uppbörd af anstaltens inkomster skulle enligt komiténs

åsigt icke åligga direktionen, utan borde de för kostnadernas bestridande

erforderliga medel i mån af behof lyftas i statskontoret. Det enda

härutinnan behöfliga undantag skulle komma att gälla de få lärare och

lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, som på grund af skoldistrikts särskilda

ansökning vunnit delaktighet i anstaltens förmåner, beträffande hvilka

det i sammanhang med ansökningens beviljande torde böra af Eders Kongl.

Maj .t föreskrifvas, att afgifterna skola omedelbart af direktionen uppbäras.

I det föregående har jag uttalat mig om beräkningen af de successiva

understödskostnader, som skulle vara att täcka dels genom kommunernas

afgifter, dels genom statens fyllnadsbidrag. Jag har nu att yttra mig om

sättet lör uppbärande af kommunernas bidrag och om den ordning, i hvilken

nämnda bada tillgångar böra anlitas för fyllande af den nya anstaltens

behof. Såsom redan antydts, har komitén stält uppbörden af de från

kommunerna utgående afgilterna i närmaste samband med utbetalandet af

de kommunerna tillkommande »lönetillskott af allmänna medel». De särskilda

föreskrifter och vilkor, som äro uppstälda för kommunernas rätt till

och reqvisition af dessa lönetillskott, finnas för närvarande faststälda genom

kongl kungörelsen den 5 juni 1885, liksom formen för länsstyrelsernas

uppgifter angående nämnda lönetillskott genom Eders Kongl. Maj:ts cirkulär

af samma dag. Stödjande sig på denna kungörelse och detta cirkulär, har

komitén föreslagit, att vid utbetalningen af de årliga lönetillskotten den

beräknade afgiften 6 kronor skulle afdragas för hvar och en af de hithörande

lärarne och lärarinnorna, hvilkas olika slag äro upptagna under

s. 29 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

29

särskilda rubriker så väl i skolrådens uppgifter som i de uppgifter, hvilka

af länsstyrelserna skola insändas till ecklesiastikdepartementet. De sålunda

uppburna afgifterna skulle af länsstyrelserna i vanlig ordning inlevereras

till statskontoret, för att der, uppå reqvisition, hållas anstalten till handa.

De belopp, som af en eller annan anledning icke lyftades under det år,

till hvilket de egentligen hörde, skulle öfverföras på följande årets räkning

för att då komma anstalten till godo. Dessa medel skulle i första hand

anlitas för fyllande af anstaltens behof. Då de visade sig otillräckliga,

hvilket efter ett eller annat år komme att inträffa, skulle direktionen hafva

att i mån af behof använda det särskilda förslagsanslaget.

Bland de för anstalten tillgängliga medel har komitén äfven omnämnt

»tillfälliga inkomster», dervid komitén tänkt dels på de afgifter, som kunde

komma att inflyta för lärare i öfningsämnen och slöjd, dels på de jemförelsevis

obetydliga räntor, som kunde erhållas på upp- och afskrifningsräkning

i någon bankinrättning, då antagligt vore, att anstaltens direktion

ville verkställa sina uttag i statskontoret i några få större poster hvarje

år och på samma gång önskade i någon mån fruktbargöra de tillfälliga

öfverskotten.

Häremot liar, såsom mig synes med fog, statskontoret invändt, att,

äfven om delaktighet i anstalten skulle komma att medgifvas för öfningsoch

slöjdlärare, de härför inflytande afgifterna kunde hänföras till skoldistriktens

afgifter, och att genom allmän författning vore föreskrifvet, att

medel, som ej erfordrades för bestridande af löpande utgifter, borde genom

insättning i bankinrättning göras fruktbärande. På grund af hvad

statskontoret sålunda anmärkt, anser jag, att de i komiténs förslag såsom

inkomster af tillfällig beskaffenhet omnämnda medel ej böra särskildt för

sig upptagas.

Mot komiténs förslag i öfrigt i nu ifrågavarande afseende har vidare

af statskontoret anmärkts, att för undvikande af onödig omgång afgifterna

lämpligen syntes kunna direkt till anstaltens direktion å bestämda tider

inbetalas, för de lärare i Stockholm, för hvilka lönetillskott af statskontoret

omedelbart utanordnas, af denna myndighet, och för öfriga lärare och

lärarinnor af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande. Denna

statskontorets anmärkning synes mig emellertid icke ega den betydelse,

att jag i anledning af densamma bör frångå komiténs förslag.

Jag anser mig här icke kunna med tystnad förbigå ett af en reservant

inom direktionen öfver folkslcolelärarnes pensionsinrättning framstäldt

förslag i fråga om uppbörden af afgifterna, enär detsamma vid första påseendet

förefaller förtjent af uppmärksamhet och äfven vunnit stöd af två

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

reservanter inom statskontoret. I berörda förslag, enligt hvilket understödsbeloppen

skulle vexla mellan 150, 175 och 200 kronor, beroende på

de delaktighetsbelopp en hvar understödstagare skulle ega i den nya anstalten,

ifrågasattes, dels att i stället för den afgift, som skulle utgå för

lägsta delaktighetsbeloppet, lönetillskottet för tjensten skulle nedsättas med

den föreslagna afgiftens belopp, 6 kronor, och dels att för tjenst, som vunnit

delaktighet efter högre lönebelopp, det af förhöjningen betingade afgiftstillägget

skulle upptagas på särskild dehiteringslängd för hvarje län och

uppbörden deraf verkställas i samma ordning, som för afgifterna till folkskolelärarnes

pensionsinrättning nu är stadgad. Dessa tilläggsafgifter skulle

inlevereras af vederbörande länsstyrelse till kassans styrelse, som skulle i

första hand använda dessa medel för bestridande af kassans utgifter. Förslaget

innebär således, att staten, emot viss nedsättning i lönetilIskotten,

skulle åtaga sig de med ålderdomsunderstödens utbetalande förenade kostnader,

till livilkas bestridande följaktligen anslag till fullo borde å riksstat

uppföras redan från och med det år, då anstalten trädde i verksamhet.

Om hänsyn endast skulle tagas till enkelhet i redovisningen, vore icke

något att erinra mot detta förslag; men då detsammas antagande och

tillämpning skulle hafva till följd, att på afslutade räkenskaper grundad

upplysning komme att saknas å ena sidan om summan af de vederbörande

skoldistrikt enligt stadgade grunder tillkommande lönetillskott, och å andra

sidan om sammanlagda beloppet af de hos skoldistrikten på sålunda föreslaget

sätt uttagna bidrag och den utöfver dessa bidrag på statsverket belöpande

kostnaden för den nu ifrågastälda understödsanstalt, om hvilka

förhållanden upplysning eljest endast genom ett tidsödande arbete kunde

vinnas, samt då det, såsom statskontoret erinrat, ligger vigt uppå, att redovisningen,

såvidt möjligt är, så ordnas, att hvarje förvaltningsgrens ekonomiska

förhållanden deraf framgå, finner jag mig icke kunna förorda samma

förslag.

Hvad nu slutligen angår kostnaderna för den nya understödsanstaltens

inrättande och framtida verksamhet, har komitén icke afgifvit något förslag

å det belopp, som kan för detta ändamål erfordras, utan har komitén

hemstält, att åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilken

enligt komiténs förslag borde öfvertaga ifrågavarande förvaltningsbestyr

och bäst vore i tillfälle att bedöma de omständigheter, som kunde

utöfva inflytande på förvaltningskostnadernas belopp, måtte öfverlemnas att

rörande denna fråga i främsta rummet afgifva yttrande och förslag.

Bemälda direktion har äfven särskildt yttrat sig i denna fråga och

dervid, såsom jag redan nämnt, förklarat, att det kunde låta sig göra för

ordföranden och ledamöterna i direktionen att åtaga sig styrelsen öfver

s. 31 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

31

den nya understödsanstalten, men att sjelfva förvaltningsarbetet icke kunde

besörjas af de nuvarande tjenstemännen i folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Med åberopande af en utaf direktionen uppgjord sammanställning öfver

göromålens tillväxt under tiden från år 1879 inom de tre förvaltningar,

som för närvarande af direktionen förestås, förklarar direktionen, att långt

ifrån att något öfverskott af ledig arbetskraft funnes att tillgå, som för

den nya anstalten skulle kunna tagas i anspråk, det, i följd af den alltjemt

växande omfattningen af göromålen, för hvarje år visat sig allt svårare

att behörigen sköta de tre nuvarande kassorna med de tjensteman,

som för deras räkning blifvit anstälde, och hvad det anvisade anslaget till

extra biträden, renskrifning, ved, ljus m. m. anginge, hade det pa sista

tiden måst öfverskridas. Direktionen anför vidare, att förslaget till stat

för den nya anstalten derför måste uppgöras under förutsättning, att endast

direktionens ordförande och ledamöter skulle blifva för den nya förvaltningen

gemensamma, men att den tillökning i arbetskrafter, som jemväl

af komitén ansetts erforderlig för den nya understödsanstalten, redan från

början måste åstadkommas genom tillsättande af särskilde tjensteman. Icke

heller lemnade den embetslokal, som af den nuvarande förvaltningen disponerades,

utrymme för den nya, utan maste särskild sådan anskaffas.

Lämplig lokal kunde emellertid erhållas i folkskolelärarnes pensionsinrättnings

egendom i våningen ofvanför den, som af den nuvarande förvaltningen

begagnas.

För arbetet inom den blifvande anstalten hade direktionen, enär här

vore fråga om uppbärande och utbetalande af icke obetydliga penningebelopp,

ansett, att för den nödiga kontrollens skull tvenne tjensteman skulle

blifva erforderliga, nemligen dels en föredragande, som tillika bestridde

sekreterare- och kamereraregöromalen och vore kassakontrollant, dels en

kassör och bokhållare. Aflöningsbeloppen hade blifvit satta sa lagt som

möjligt, men direktionen hade förutsatt, att de, i den man göromålen växte,

också skulle komma att i någon mån ökas genom s. k. ålderstillägg, hvarjemte

i lönebeloppen inberäknats godtgörelse för besvär och risk med

understödsbeloppens utsändande. Någon vaktmästare med aflöning motsvarande

den, som i allmänhet bestodes, hade direktionen ej ansett behöflig,

utan endast upptagit arfvode till ett biträde, som skulle bestrida

vaktmästaregöromålen.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen uppgjort

följande förslag till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

Stat för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Lön

Tjenst- gö rings- penningar

Summa

Kronor

Direktionens ordförande,

arfvode.........................

400: —

Två ledamöter i direktio- nen, arfvode till hvar- dera å 300 kr...............

_

_

600: —

En kamrerare och sekre-

terare...........................

2,000: —

1,500: —

1,000: —

500: —

3,000: —

2,000: —

500: —

lEfter 5 år kan lönen höjas

En kassör och bokhållare

Ett vaktmästarebiträde,

arfvode...........................

Till hyra, ved och städ-

j med 500 kr. och efter 10

) år med ytterligare 500 kr.

ninv ..................

_

_

1,000: —

1,500: —

Till expenser och extra

biträden .

Reservationsanslag.

Anslag för en gång till

inköp af möbler, kassa- skåp, inredning, tryck

m. m..............................

9,000: —

2,000: —

Hvad beträffar anslaget till expenser och extra biträden, har direktionen,

enär utgifterna, särskildt för tryck, vore till sin natur mycket vexlande,

så att dessa det ena året sannolikt komme att uppgå till betydligt

högre belopp än ett annat, ansett, att detta anslag borde uppföras såsom

reservationsanslag.

Direktionen framhåller, att visserligen under den första tiden af den

nya anstaltens tillvaro många organisationsarbeten och förberedande åtgärder

komme att kräfvas, likasom de af komitén meddelade statistiska

upplysningar gåfve vid handen, att en rätt betydande tillströmning af

understödssökande redan från början vore att vänta, men detta oaktadt

anser direktionen, att någon besparing i den beräknade förvaltningskostnaden

möjligen skulle kunna under de första åren ega rum.

Af en reservant inom direktionen har framlagts ett särskildt förslag

till en genomgripande förändring i den nuvarande direktionens öfver folk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

33

skolelärarnes pensionsinrättning förvaltningsbestyr och sammansättning, med

hvilket förslag åsyftats bland annat förenkling i arbetssättet och besparing

i förvaltningskostnaden. Då emellertid detta förslag innebär en fullständig

förändring såväl af förvaltningen af folkskolelärarnes pensionsinrättning

samt folkskolelärarnes och elementarlärarnes enke- och pupillkassor

som af sjelfva grunderna för nämnda pensionsinrättning, torde

detsamma icke böra för närvarande föranleda till någon åtgärd.

Beträffande understödsanstaltens styrelse och förvaltning har äfven statskontoret

yttrat sig och dervid, med framhållande af att statskontoret icke

förbisett det af omförmälde reservant framstälcla förslag, förklarat sig

sakna tillräcklig anledning att, åtminstone i frågans närvarande skick, afgifva

annat yttrande, än att det torde vara för tidigt att ännu, och intilldess

någon erfarenhet vunnits, definitivt ordna denna angelägenhet.

Instämmande i detta statskontorets yttrande, anser jag, att, på sätt

äfven statskontoret hemstält, för närvarande endast torde böra af Riksdagen

äskas medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att medelst förskott, som

skulle hos Riksdagen till ersättande anmälas, till direktionens förfogande

ställa de medel, som för förvaltningens behöriga gång kunna blifva af nöden.

Redan förut har jag nämnt, att det till bestridande af understöds-^”"*” f°r

kostnaden för år 1893 erforderliga belopp kunde beräknas till i rundt

tal 40,000 kronor, under det att de från kommunerna under året inflytande

afgifterna kunde antagas uppgå till omkring 44,000 kronor. Dessa

afgifter synas således blifva fullt tillräckliga, och ingen annan åtgärd torde

derför i detta afseende vidare påkallas, än att, då afgifterna till sin hufvudsakliga

del ej lära komma direktionen till handa förr än i juli månad,

tillfälle beredes anstaltens direktion, på sätt jag redan föreslagit, att tillräckligt

tidigt få till sitt förfogande de medel, som erfordras för bestridande

af organisationskostnader och första halfårets utgifter. Framdeles

bör, efter hvad komitén föreslagit, anstaltens direktion före den 1 oktober

hvarje år afgifva förslag å det belopp, som bör af näst följande Riksdag

äskas för bestridande af de erforderliga utgifterna. Det är klart, att någon

exakt beräkning af detta belopp icke kan åstadkommas, och att en enligt

matematiska grunder utförd approximativ beräkning är ganska besvärlig.

Det skulle derför icke erfordras, att en sådan matematisk beräkning för

hvarje år utfördes, utan skulle anstaltens direktion endast behöfva uppgifva

det belopp, som direktionen med ledning af föregående erfarenhet och

omedelbart tillgängliga beräkningar ansåge ungefärligen motsvara det kommande

behofvet. Deremot lärer det blifva nödigt att, sedan anstalten

Bill. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Proposition.

varit i verksamhet några år, en strängt matematisk beräkning utföres för

att undersöka, huru de nu uppgjorda beräkningarna förverkligats, och

om några ändringar i nu föreslagna bestämmelser böra vidtagas.

1 öfverensstämmelse med de åsigter jag, i hufvudsaklig enlighet med

komiténs förslag, nu uttalat, får jag underdånigst hemställa, det Eders

Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna följande grunder för

inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare

och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskolor:

I) i afseende ä anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1893, afser beredande

af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes;

att, der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i

öfningsämnen eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande

skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares

och lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, de kunna, på vederbörande

skoldistrikts derom hos Eders Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på de

vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t föreskrifvas, vinna delaktighet i den

med anstalten afsedda förmån;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten;

III) i afseende ä skoldistriktens afgifter och sättet för dessas utgörande:

att skoldistrikt skall vara skyldigt att såsom bidrag till bestridande

af anstaltens utgifter erlägga en årlig afgift af 6 kronor för hvarje af de

under I), första punkten, omförmälda lärare och lärarinnor, för hvilken

skoldistriktet för samma år utbekommer lönetillskott af allmänna medel,

med undantag allenast för vikarie vid ordinarie folkskoleläraretjenst;

att denna afgift skall utgå till fullo, äfven om skoldistriktet af någon

s. 35 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

35

anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade lönetillskottet

för året; samt

att nämnda afgift skall erläggas på det sätt, att statskontoret och Eders

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje

lönetillskott för lärare eller lärarinna, för hvilken afgift skall utgå, afdrager

6 kronor, hvarefter de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

innehållna afgifterna insändas till statskontoret;

IV) i afseende å vilkoren för rätt till understöd samt om understödets

belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor som i

öfrigt bestämmas, tillkomma hvar och en af de under I), första punkten,

omförmälda lärare och lärarinnor, som antingen, då understödet sökes, är

eller inom ett år före inleinnandet till vederbörande skolråd af sin ansökan

om understöd varit i tjenst anstäld;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 150 kronor för år;

att rätt till helt understöd skall efter afgång från tjensten tillkomma

lärare eller lärarinna, som uppnått 55 års ålder och räknar 30

tjensteår;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hon tjenstgjort minst 20 år och summan af lefnads- och tjensteår

uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla

helt understöd;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt

50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då han eller

hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år ............................................... 70 kronor

» » 46 » 75

» » 47 » 80 »

» » 48 » 85 »

» » 49 » 90 »

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

b) lärare eller lärarinna,

som

fylt

50

o

ar ........................

....................... 100

kronor

»

»

51

» .........................

......................... 110

»

»

»

52

»

.......................... 120

»

»

»

53

» ......................

.......................... 130

»

»

»

54

» .........................

......................... 140

>

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förut nämnda skäl icke vidare

anses fullt lämplig att sin tjenst sköta, likaledes vara berättigad att efter

afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads-

och tjensteår

uppgår till

till belopp af

75 år ........... 100 kronor

76 » ..................................................................... 110 »

77 * .................................................................. 120

78 » ................................................................... 130 »

79 * .................................................................. 140 »

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af helt

eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom

obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst, skall

ega att, derest lian eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma

ett årligt understöd af 70 kronor;

att tjensteår skall med afseende på rätt till understöd räknas såsom

fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder tjenstgjort minst 7 kalendermånader,

och att med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan möjligen

undervisat kortare tid, skall verkställas en sammanläggning och reduktion,

med beräkning af 7 månader på hvarje år;

att med afseende på rätt till understöd hel tjenstgöring skall beräknas

omfatta minst 18 undervisningstimmar i veckan;

att i lärares eller lärarinnas tjenstetid skall inräknas all hel tjenstgöring

i de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, af hvad

slag den vara må, undervisning i blott öfningsämnen och slöjd dock endast

på vederbörande skoldistrikts derom hos Eders Kongl. Maj:t gjorda

ansökan och på de vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t föreskrifvas;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

37

att, om clen, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager

nytt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon för den allmänna

folkundervisningen inrättad skola, han eller hon skall förlora understödet

för den tid, under hvilken han eller hon uppbär lön såsom lärare

eller lärarinna, dock med undantag för det fall att en understödstagare

vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare

eller lärarinna under kortare tid vikarierar för denne;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

skall förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem ar ej uttagit sitt understöd, skall

afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han eller hon

sedermera ånyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion, om

och i hvilken mån han eller hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill

ega Eders Kongl. Maj:ts tillstånd, skall derigenom förverka understödet

för den tid, han är utrikes, samt att, om understödstagare

blifver främmande makts undersåte, eller utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd

träder i främmande stats tjenst, hans rätt till understöd skall upphöra

;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och vidtaga

med början af månaden näst efter den, under hvilken läraren eller lärarinnan

upphört att åtnjuta lön, eller ock — der lärare eller lärarinna,

som först efter afgången från tjensten, men inom ett år derefter, inlemnat

sin ansökan om understöd, särskildt hemstält, att denna måtte pröfvas

med afseende på hans eller hennes efter afgång från tjensten uppnådda

högre lefnadsålder och dermed möjligen följande rätt till högre understödsbelopp

— med början af månaden näst efter den, under hvilken han eller

hon till vederbörande skolråd ingifvit ansökning att från anstalten erhålla

understöd;

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, under hvilken

understödstagare aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd af nu ifrågavarande slag ej må för understödstagarens

gäld i mät tagas;

V) i afseende ä utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten; samt

att, om understödstagare är boende i landsorten, han skall vara berättigad

att efter hos styrelsen för anstalten gjord anmälan, innefattande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

uppgift om hans hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar,

Eders Ivongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, från styrelsen få understödet

med allmänna posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref

konstnadsfritt sig tillsändt;

Yl) i afseende ä understödsanstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,

och att tills vidare dervid skola i tillämpliga delar och i

alla de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

kommer att särskildt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt reglementet

för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

Härjemte hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,

dels att Eders Kongl. Maj:t, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas,

ämnar för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af komitén dertill uppgjorda förslag, med de ändringar

deri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna föranledas,

dels att Eders Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits

angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls

lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till

stat för anstalten, dels ock att Eders Kongl. Maj:t, i den mån särskildt

bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver erforderligt,

kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten

af härtill erforderligt anslag — täcktes, i afseende å kostnaderna för anstaltens

förvaltning och verksamhet under år 1893, föreslå Riksdagen

medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i

öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t, i

den mån från skoldistrikten influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas

utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda

afgifter, i den mån de under året till anstalten ingå, eller, derest

sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till

ersättande af Riksdagen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

39

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall till

hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;

och skulle i öfverensstämmelse härmed proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse bil. M till detta

protokoll utvisar.

Ex protoeollo:

Carl Tornérhielm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1892:89 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre f s. 1 i texten
  2. SU 1892:74 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af åld er domsund er stod åt lärare och lärarinnor : 11}■. • • ; .• I.iifijj UrAst«; V i s. 1 i texten