Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891

1892-03-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:54, Med förslag till vissa ändringar i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

vissa ändringar i nådiga förordningen angående vilkoren

för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 31 december 1891; gifven

Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver

finansärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj: t härmed föreslå

Riksdagen att antaga följande förslag till förändrad lydelse af §§

4, 9 och 42 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 31

december 1891:

§ 4.

1. Ej må någon — — — — —--— — — — — — —

eger försälja.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin må icke

till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvar,

försända bränvin i mindre belopp än 20 liter.

3. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 29 Käft. (N:o 54) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 — — — — — — — — —----

eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt. inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning

af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion

utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig

kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade anbud

å sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas

af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått,

af magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken, efter det

stadsfullmägtige eller, der sådana ej finnas, allmän rådstufva blifvit

hörde, insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet

än äfven den erbjudna afgiftens belopp samt forhållandét mellan nämnda

afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden

antaga eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas, om

afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst

utgöra, ifall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna;

och må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta

aftal för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid; skolande

i annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före

juni månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras såsom i mom. 1 stadgadt

är.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid

tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe, än

dertill uppgifvet är, eller försänder någon, mot hvad i § 4 mom. 2

stadgadt är, bränvin till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller begagnar någon, mot bestämmelsen i mom.

3 af samma §, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der

han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning,

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel

säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller

afhemtas i mindre belopp, än han är berättigad föryttra, eller förbryter

sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

rättigad är, mot § 26 mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången

från och med 30 till och med 60 kronor samt andra gången från 60

till och med 120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till

minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma--—--

lagrum föreskrifna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet■ inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde i underdånighet:
»I

underdånig skrifvelse den 11 maj 1890 har Riksdagen anfört,

bland annat, att i åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner framhållits,

hurusom lagstiftningen till förmån för inskränkning i handeln med

spirituösa drycker på ett förderfligt sätt kringginges derigenom, att

bränvinsförsäljarne genom resande agenter ersatte indragna försäljningsställen.

Då Riksdagen ansåge önskvärd!, att några åtgärder kunde vidtagas

till hämmande af dessa missförhållanden, hade Riksdagen, som

jemväl af åtskilliga inträffade rättsfall inhemtat, att § 4 mom. 2 af

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

gällande bränvinsförsäljningsförordning, hvilket moments bestämmelser

beröra den föreliggande frågan, gifvit anledning till synnerligen olika

tolkning och sålunda behöfde förtydligas, ansett sig böra hemställa, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter verkstäld utredning, för Riksdagen

framlägga förslag i syfte att inskränka möjligheten för spritvaruhandlande

att å annat ställe än det, der han utöfvar sin försäljningsrätt,

drifva handel med bränvin.

I anledning af Riksdagens berörda framställning hafva på grund

af nådig remiss öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i rikets samtliga län afgifvit underdåniga utlåtanden,

för hvilkas hufvudsakliga innehåll jag nu anhåller att få redogöra.

I fråga om förekomsten af de i Riksdagens framställning påpekade

olägenheterna inhemtas af de afgifna utlåtandena följande. Förutom i

Stockholms stad, der, enligt hvad öfverståthållareembetet meddelar, i

regeln ej förekomma andra spritvaruagenter än sådana, som för franska

handelshus utbjuda cognac och likörer, lärer i Upsala, Jönköpings,

Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län utbjudande

af spritvaror genom agenter antingen alls icke förekomma eller

blott i så ringa skala, att några olägenheter deraf icke försports. Ett

motsatt förhållande uppgifves deremot ega rum i Södermanlands, Hallands,

Vestmanlands, Kopparbergs, Jemtlands och Norrbottens län, hvarest

detta sätt att kringgå bränvinsförsäljningsförordningens föreskrifter

ganska allmänt lärer användas. De skadliga verkningarne af detta

missbruk betonas särskildt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands, Vestmanlands och Kopparbergs län, hvilka funnit, att

landtbefolkningen af de kringresande agenterna formligen trugas till

inköp af spritvaror. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfriga,

här ofvan icke nämnda län, hafva icke meddelat någon upplysning,

huruvida missbruk af ifrågavarande slag inom de respektive länen

iakttagits.

Emot hvarje åtgärd i den af Riksdagen antydda rigtning hafva

sju länsstyrelser uttalat sig. Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

i Stockholms län finner visserligen ett förtydligande af § 4 mom. 2 i

bränvinsförsäljningsförordningen af behofvet påkalladt, men anser ett

sådant förtydligande böra gå i den rigtning, att försändning af spirituösa

från en ort till annan mot efterkraf må anses tillåtet. Beträffande

det ifrågasatta förbudet mot användande af kringresande agenter befarar

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att detsamma, huru det

än må formuleras, antingen skulle leda till orimligheter eller ock komma

att tillhöra de lagbud, hvilka med lätthet kunde kringgås. Det enda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kong!. Majds Nåd. Proposition bl:o 54.

fullt verksamma förbudet i detta hänseende vore, om man kunde förbjuda

en hvar att annorledes än sjelf eller genom direkt budskickning

inköpa och afhemta spritvaror från annan ort, men derigenom komme

man ock enligt Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvandes förmenande

att skapa ett tillstånd, som icke kunde i någon mån gillas af den ännu

rådande allmänna uppfattningen hos folkets flertal. Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Upsala län anser någon vidare lagstiftningsåtgärd

än den af Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Riksdagens

jemväl i nu förevarande skrifvelse gjorda framställning, den 26 november

1890 genom ändring i lydelsen af § 34 mom. 2 beslutade inskränkning

af kredithandel med bränvin hvarken vara för ifrågavarande

ändamål erforderlig eller utförbar. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jönköpings län uttalar i hufvudsak samma åsigter som Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län samt påpekar derjemte,

att till följd af bestämmelserna i franska handelstraktaten ett

förbud för svenska bränvinsförsäljare att använda ombud sannolikt

endast skulle medföra, att försäljningen komme att utöfvas af utländske

i stället för af svenske handelsresande. Eders Kongl Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs län anser ändamålslöst att förbjuda användande

af agenter, så länge det är tillåtet att efter reqvisition försända spritvaror

till annan ort. Ett förbud mot dylik försändning, om ock mera

gagnande i nykterhetens intresse, skulle dock säkerligen kunna kringgås

och skulle derjemte för allmänheten medföra ganska stora olägenheter.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs, Kalmar

och Vesternorrlands län, af hvilka den sistnämnde ansett ett förtydligande

af stadgandet i § 4 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen

möjligen vara erforderligt, finna i öfrigt den gällande lagstiftningen

tillfredsställande och förmena, att den af Eders Kongl. Maj:t numera

beslutade ytterligare inskränkningen i rättigheten att utsöka betalning

för utborgadt bränvin skall komma att förhindra de missbruk, som

möjligen kunnat ega rum genom kringresande agenters verksamhet.

Öfverståthållareembetet har vid sitt utlåtande fogat ett af styrelsen

för Stockholms utskänkningsaktiebolag i ämnet afgifvet yttrande, deri

styrelsen såsom sin åsigt uttalat, att för riket i dess helhet ett lagstadgande

i den af Riksdagen antydda rigtning syntes vara af behofvet

påkalladt. För egen del finner embetet visserligen önskligt, om spritvaruagenternas

verksamhet på landsbygden kunde inskränkas, men då

detta mål icke synes embetet kunna vinnas annorledes än genom ett

förbud för spritvaruhandlande att expediera från annan ort ingången

reqvisition, så framt den afsåge ett mindre belopp än 250 liter, anser

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

embetet ovisst, huruvida de fördelar, som genom ett slikt stadgande

vunnes i afseende å spritvaruagenterna, skulle uppväga de olägenheter,

som derigenom obestridligen tillskyndades allmänheten. Eders Kong].

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som, då några missförhållanden

af förevarande slag icke förekommit inom länet, icke yttrar

sig om behöfligheten af någon ändring i lagstifningen, erinrar endast

om nödvändigheten, att, derest någon ändring anses nödig, denna göres

med största varsamhet, att icke derigenom obehörigt förfång tillfogas

de innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter, hvilka hufvudsakligen

förse gästgifvare och andra större afnämare på andra orter med

spritvaror.

Med undantag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborg

och Bohus län, hvars utlåtande endast berör den numera af Eders

Kongl. Maj:t faststälda ändringen i § 34 mom. 2 af ifrågavarande förordning,

samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands

län, som anser spritvaruhandlande icke kunna eller böra förmenas att

begagna sig af utskickade ombud, men föreslår, att dessa ombud måtte

varda underkastade samma föreskrifter, som äro gällande för gårdfarihandlandes

biträden, samt i likhet med utländska handelsagenter påföras

särskild beskattning, hafva Eders Kongl. Maj:ts samtliga öfriga befallningshafvande

förordat vidtagande af någon åtgärd i den af Riksdagen

angifna rigtning.

Bland dessa hafva Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i

Södermanlands, Gotlands, Gefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens

län inskränkt sig till att i allmänhet förorda Riksdagens framställning

utan att ingå i någon undersökning om sättet, hvarpå den

åsyftade förändringen skulle kunna åstadkommas. Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Södermanlands län förmäler sig visserligen icke

förbise den stora svårigheten att kunna affatta ett förändradt lagstadgande

i sådan form, att det å ena sidan icke lägger hinder i vägen

för den enskildes tillbörliga frihet i handel och vandel och å den andra

lemnar den minsta möjliga utväg för lagbrytaren att kringgå detsamma,

men anser denna svårighet ej vara omöjlig att öfvervinna och i allt

fall ej böra afhålla lagstiftaren att utan afbrott fortgå på den inslagna

banan att söka omgärda spritvaruhandeln inom så trånga gränser, som

uykterhetsintressets tillgodoseende kräfver; hvarjemte Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län framhåller vigten deraf, att

svenska medborgare icke genom de tilltänkta bestämmelserna försättas

i sämre ställning än utländingar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54

Af de återstående åtta länsstyrelserna hafva deremot åtskilliga förslag

till frågans lösning framlagts.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län fäster

uppmärksamheten på svårigheten att, såvida man icke anser sig kunna

rent af förbjuda försäljning till andra orter, hvilket enligt Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes åsigt svårligen torde låta sig göra, utfinna

stadganden, som icke kunna eluderas, och hemställer fördenskull, huruvida

man icke för närvarande kunde inskränka sig till ett förbud att

i och för bränvinsförsäljning använda resande eller fast. ombud på annan

ort samt bestämma ansvar för den, som upptoge ordres på annan ort.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Kristianstads,

Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län uttala sammanstämmande

den åsigt, att spritvaruhandlande icke bör förmenas rätt att efter ingången

reqvisition från person å annan ort till denne afsända spritvaror

äfven i mindre qvantiteter än 250 liter. För upptagande af

ordres genom ombud å belopp, uppgående till 250 liter eller derutöfver,

anse dessa befallningshafvande hinder icke heller böra läggas. Deremot

borde enligt samma befallningshafvandes åsigt all försäljning genom

ombud af mindre belopp än 250 liter förbjudas, hvadan den lagändring,

som för ändamålet erfordrades, skulle inskränka sig dertill, att det i

§ 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen innefattade förbud mot

utlemnande genom ombud af bränvin i mindre belopp än det nyss

nämnda utsträcktes jemväl till utbjudande till försäljning af sådan

qvantitet bränvin. Det sålunda ifrågasatta förbudet borde enligt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län mening endast

afse landsbygden, enär i städerna, der befolkningen ändock hade dagligt

tillfälle att anskaffa sitt behof af spritvaror, agenternas verksamhet

ej kunde medföra afsevärd olägenhet, men tvärtom vara till gagn för

spritbolagen, som med dylika försäljare kunde sluta aftal om leverans

af spirituösa. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län framhåller, att Riksdagens ifrågavarande syftemål icke torde kunna

fullt uppnås annorledes än genom ett förbud för försäljare att afyttra

spirituösa i fall, då varan genom hans försorg skulle sändas till köpare

å ort, der säljaren icke egde rätt till försäljning, men ett sådant förbud,

hvarigenom en person, bosatt å ort, der bränvinsförsäljning ej tillätes,

icke skulle kunna förskaffa sig spritvaror utan att sjelf från annan

ort afhemta dem och hvarigenom köpare å hvarje ort förhindrades att

från annat håll reqvirera sådana varor, hade Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande icke ansett sig kunna tillstyrka. Den uttalade

farhågan, att ett förbud mot bränvinshandel genom ombud skulle på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

de svenska spritvaruhandlandenas bekostnad komma att gynnande utländska

handelshusens afsättning af spirituösa inom landet, anser Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län icke vara grundad. De

främmande reseombuden besökte nemligen i allmänhet endast städerna

och upptoge der beställningar förnämligast af personer, tillhörande de

mera välmående samhällsklasserna. Den vara de utbjöde vore dessutom

betydligt dyrare än det svenska bränvinet och egnade sig äfven af

andra skäl icke att ersätta detsamma.

Samma uppfattning i fråga om främmande handelsresandes verksamhet

uttalas äfven af Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i

Blekinge län, som i öfrigt framlägger ett nytt förslag till förevarande

frågas lösning; innehållande detta förslag:

l:o) att tillverkare af bränvin ej får på landsbygden idka partihandel

med bränvin å annat ställe än det, der bränvinet tillverkas;

2:o) att annan partihandel med bränvin å landet ej får utöfvas

utan efter tillstånd af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande och ej

heller å annat ställe, än som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

blifvit bestämdt;

3:o) att försäljning af spritdrycker i öfrigt ej heller får ega rum

å annan plats, än der försäljaren sjelf bor och har sitt hemvist; och

4:o) att öfverträdelse af de föreslagna författningsstadgandena

belägges med högre straffpåföljd, än nu är förhållandet.

Slutligen har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

län anfört, hurusom, med hänsyn till de skadliga verkningar, bränvinshandeln

genom agenter visat sig medföra, samt de olika tolkningar, hithörande

lagbestämmelser underkastats, det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

nödvändigt, att, såvida icke en af bränvinslagstiftningens

hufvuduppgifter skulle förfelas, ett lagstadgande utfärdades, som, på

samma gång det förhindrade innehafvare af rättighet till minuthandel

med bränvin att åt sådana afnämare å annan ort, bland hvilka dryckenskapslasten

egentligen vore att befara, eller med andra ord de mindre

bemedlade klasserna, anskaffa spritvaror i de mindre belopp, som dessa

afnämare högst kunde antagas ega råd att på en gång reqvirera, likväl

icke förhindrade konsumenter, som vore boende på längre afstånd från

ort, der minuthandel med bränvin bedrefves, och hvilka ej blott vore

i den ställning, att något missbruk af varan icke behöfde befaras, utan

äfven, såsom t. ex. egare af bruk, fabriker och större landtegendomar

eller disponenter vid större fabriksanläggningar, kunde behöfva spritvaror

i större mängd, att från minuthandelsställe på annan ort förse

sig med sitt behof af dylika varor. På grund häraf har Eders Kongl.

Bill. till Riksä. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit, dels att § 4 mom. 2 afbränvinsförsäljningsförordningen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Den, som förvärfvat rätt till minuthandel med bränvin, må ej

till köpare, boende utom den kommun, der försäljningsrätten utöfvas,

försända bränvin i mindre belopp än tjugu liter»;

dels ock att nuvarande 2:dra momentet af nämnda § måtte

bibehållas såsom ett mom. 3 i samma §.

Det af Riksdagen påpekade förhållande, att åtskilliga bränvinsförsäljare

vetat förskaffa sig en af lagstiftningen icke afsedd utsträckning

af sin försäljningsrätt derigenom, att de utom den ort, der försäljningsrätten

utöfvas, kringsända agenter för att upptaga beställningar

å bränvin, ”Synes, enligt hvad de af länsstyrelserna afgifna utlåtanden

gifva vid handen, väl icke vunnit någon allmännare utbredning,

men dock inom åtskilliga orter så pass ofta hafva förekommit, att allvarsamma

olägenheter deraf förorsakats. Då gällande lagbestämmelser

icke visat sig tillräckliga att förebygga nämnda, med grunderna för

bränvinslagstiftningen föga öfverensstämmande förhållande, torde en

lagstiftningsåtgärd i ämnet vara erforderlig.

I § 4 mom. 2 af förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin är innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin förbjudet

att låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än

250 liter. I de motioner, som föranledde aflåtandet af 1890 års Riksdags

nu förevarande skrifvelse, hade föreslagits, att omförmälda förbud

skulle erhålla sådan utsträckning, att bränvinshandlande jemväl förmenades

att utom den ort, der försäljningsrätten utöfvades, till salu

utbjuda eller med köpare aftala om leverans af bränvin i mindre belopp

än det nyssnämnda. Bevillningsutskottet erinrade i anledniug af

dessa motioner om innehållet i art. 17 af handelstraktaten med Frankrike

af den 30 december 1881, i hvilken art. bland annat stadgas

följande:

Franske handelsresande, som färdas inom de förenade rikena för

franska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris

behof och upptaga beställningar med eller utan prof, men icke till försäljning

kringföra varor.

Då franska handelshus sålunda'' icke kunde betagas rättigheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar på bränvin, skulle,

enligt utskottets mening, följden af ett förbud för svenska bränvinsförsäljare

att använda dylika ombud icke blifva den, att det förderfliga

systemet med bränvinsagenter upphörde, utan efter all sannolikhet

den, att agenter komme att resa för utländska handelshus i stället

för, såsom nu, för svenska. Utskottet afstyrkte med afseende härå bifall

till motionerna.

Jern likt konventionen af den 13 sistlidne januari angående delvis

förlängning af de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater

mellan de förenade rikena samt Frankrike eger nyss anförda

art. 17 af 1881 års handelstraktat ännu gällande kraft. Under

de förhandlingar, som föreginge konventionens afslutande, gjordes väl,

såsom för Eders Kongl. Maj:t är kändt, af Eders Kongl. Maj:ts minister

i Paris framställning om intagande i förhandlingsprotokollet af en förklaring,

afseende att framhålla, att bestämmelserna i nyssnämnda art.

icke utgjorde hinder för svenska regeringens rätt att inom landet ordna

försäljningen af vissa varor på ett med det allmännas intresse öfverensstämmande

sätt, särskildt icke för ordnande af bränvinsförsälj ningen i

syfte att motverka dryckenskapen; och föreslog ministern att affatta

denna förklaring sålunda: Det är öfverensskommet att, för hvad angår

rätten att upptaga beställningar, franske handelsresande skola vara

underkastade samma inskränkningar, som för landets egna invånare

äro eller framdeles blifva utfärdade. Ehuru de franska ombuden uttalade

sitt erkännande af de sträfvanden, för hvilkas befordrande

nämnda förklaring ifrågasattes, ledde framställningen derom icke till

afsedt resultat, och någon anledning att för denna saks skull äfventyra

konventionsförhandlingarnes framgång förefans. tydligen icke,

helst utväg icke torde saknas att, äfven utan ändring i eller förklaring

af den ifrågavarande traktatsartikeln, i möjligaste mån råda bot för det

påpekade missförhållandet.

Ville man söka uppnå detta mål genom meddelande af förbud

för bränvinshandlande att genom ombud upptaga beställningar å bränvin,

antager jag visserligen, att effektiviteten af detta förbud icke

skulle i nämnvärd mån minskas derigenom, att franske handelsresande

undantoges från tillämpningen af detsamma. Föga sannolikt är, att

för de samhällsklasser, man genom förbudet i främsta rummet ville

bevara för frestelsen för rusdrycksmissbruk, den franska konjaken

skulle komma att intaga bränvinets plats. Härtill kommer, att den

från utlandet reqvirerade varan skulle för konsumenten ställa sig

väsentligt dyrare än den svenska. Oberäknadt det högre priset för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

sj elfva varan samt frakt och andra omkostnader, skall nemligen för

importeradt bränvin — från och med den 1 sistlidne februari äfven

för fransk konjak — erläggas en tullafgift af 75 öre per liter, hvilken

afgift med 25 öre öfverstiger tillverkningsskatten för inom landet tillverkadt

bränvin, och denna tullafgift ökas, då varan införes i mindre

parti än 250 liter, med en tilläggsafgift af 15 öre per liter, motsvarande

den försäljningsafgift, som inom landet utgöres vid utskänkning

af eller minuthandel med bränvin. Nu anförda förhållanden oaktadt

torde likväl befinnas mindre lämpligt, att utländske män egde befogenhet

att inom landet utöfva en handelsrätt, som vore landets egna invånare

förmenad, och man torde derföre böra på annan väg söka uppnå

det åsyftade målet.

En sådan utväg torde ock stå att finna. Om man, i stället för

att med . lagstiftningsåtgärden vända sig mot ombudets åtgöranden,

vänder sig mot bränvinshandlandens egna eller med andra ord, i stället

för att söka förhindra upptagandet af beställningen, söker förhindra

utförandet af densamma, synes målet kunna uppnås på ett lika verksamt,

om ej verksammare sätt. Ett förbud att utom försäljningsorten

upptaga reqvisitioner å bränvin skulle, såsom åtskilliga länsstyrelser

påpekat, på flera sätt kunna kringgås, och otvifvelaktigt blefve förbudets

öfverträdande ofta svårt att leda i bevis. Förbjuder man deremot

innehafvare af bränvinsförsäljningsrätt att till köpare å ort utom

den, der försäljningsrätten utöfvas, försända bränvin i myckenhet understigande

viss angifven qvantitet, varder förbudets efterlefnad vida lättare

att kontrollera, och man vinner derigenom samma mål som med ett

förbud mot reqvisitioners upptagande.

Vid bestämmande af den qvantitet, under hvilken bränvin icke

skulle få försändas till köpare å ort utom den, der försäljningsrätten

utöfvas, bör man tillse, att gränsen å ena sidan icke sättes så hög, att

derigenom obehörigt förfång tillfogas de försäljare, som pläga förse

gästgifvare och andra större afnämare å andra orter med spritvaror,

men å. andra sidan tillräckligt hög, att den icke medgifver försändning

af spritvaror i de mindre belopp, som afnämare, tillhörande de mindre

bemedlade klasserna, i allmänhet kunna antagas eg a råd att på en gång

reqvirera, och ej heller bereder allt för lätt tillfälle till gränsens öfverskridande

genom så kallad salning. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län, som framstält förslag till den föreliggande

frågans lösning enligt nyss angifna grunder, har föreslagit, att gränsen

måtte sättas vid 20 liter, så att bränvin i mindre qvantitet icke skulle

få af bränvinsförsäl jare sändas till köpare utom försäljningsorten, och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

synes mig detta förslag, såsom innefattande en lämplig medelväg, böra

vinna godkännande.

Jag har redan förut framhållit, att synnerlig anledning icke torde

finnas till farhågan, att den plats, som det svenska bränvinet till följd

af en lagstiftningsåtgärd i nu ifrågavarande syfte finge lemna, skulle

komma att iutagas åt utländskt bränvin. Jag tillägger endast, att den

betänklighet, som för meddelandet af ett förbud för bränvinshandlandes

ombud att upptaga reqvisitioner å bränvin kunde anses ligga deri, att

förbudet icke blefve tillämpligt på vissa utländske handelsresande, icke

lärer förefinnas i fråga om den af mig nu förordade lagstiftningsåtgärden.

Då nemligen utländske bränvinshandlande beträffande sina åtgöranden

utom riket lika litet i nu ifrågavarande som i andra afseenden kunna

underkastas Sveriges lagstiftning, förfaller all jemförelse mellan deras

samt inländska bränvinshandlandes rättigheter.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag mig böra hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att §§ 4 och 42 i nådiga

förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 December 1891 må

erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4.

1. Ej må någon —--— — — — — — eger försälja.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin må icke

till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvar,

försända bränvin i mindre belopp än 20 liter.

3. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der nan sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid

tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe, än dertill

uppgifvet är, eller försänder någon, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt

är, bränvin till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller begagnar någon, mot bestämmelsen i mom. 3

af samma §, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der

han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

skänkling berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel säljer

bränvin, något af det sålda pa försäljningsstället förtäres eller afhemtas

i mindre belopp, än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den,

som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad är,

mot § 26 mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången från och med

30 till och med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med

120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel

eller utskänkning förlustig. Lag samma — — — — — — lagrum

föreskrifna.

I § 9 mom. 2 af förordningen angående försäljning af bränvin

stadgas, bland annat:

Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning af

bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion

utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig

kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan

minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas af

bolagets, stadgar, granskas af magistraten, hvilken, efter det stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva blifvit hörde,

insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än

äfven den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda

afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden

antaga eiler förkasta.

I ett besvärsmål, som nästlidet år understäldes Eders Kongl.

Maj:ts pröfning, förekom, att i en stad, der magistraten, med utsättande

af viss tid, infordrat anbud å bränvinshandelns öfvertagande af bolag,

två om rättigheten täflande bolag inom den utsatta tiden, klockan tolf

å viss dag, till magistraten ingåfvo skriftliga anbud. Dessa anbud

blefvo, i den ordning de inkommit, omedelbart och således före klockan

tolf af magistraten offentligen upplästa, hvilket hade till följd, att det

af bolagen,, som bjudit den lägre afgiften, kom i tillfälle att, jemväl

före fatalietidens utgång, ingifva nytt skriftligt anbud, deri bolaget bjöd

högre afgift än den af det andra bolaget förut erbjudna. Det sålunda

afgifna anbudet blef sedermera af Eders KongL Maj:ts befallningshaf
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

vande antaget. Det bolag, hvars anbud icke antagits, öfverklagade väl

Eders Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes berörda beslut på den grund,

att magistraten skulle origtigt förfarit derutinnan, att magistraten

före fataliet.idens utgång offentligen uppläst de ingifna anbuden, men

Eders Kongl. Maj:t fann vid de underdåniga besvärens föredragning

hvad klaganden anfört icke föranleda till ändring i öfverklagade resolutionen.

Ehuru ordalydelsen i nyes anförda författningsrum icke lägger

bestämdt hinder i vägen för ett förfarande sadant som det af magistraten

i det anförda fallet iakttagna, lider det väl intet tvifvel, att

detsamma icke varit af lagstiftaren afsedt. Anbudens ingifvande skulle

derigenom förvandlas till ett slags auktionsförfarande under de föi

spekulanterna ogynsammaste förhållanden, dervid det måste komma att

bero af en tillfällighet, huruvida hvarje spekulant sattes i stånd att

behörigen bevaka sin rätt. Det synes mig derför af nöden, att lagbestämmelsen

erhåller en affattning, som förebygger möjligheten af ett

förfarande, sådant som det angifna; och hemställer jag derför, att

Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att § 9 mom. 2 i förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin må erhålla följande

förändrade lydelse:

Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning. af

bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion

utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig

kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade anbud å

sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas

af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått, af

magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken, efter det stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnes, allmän rådstufva blifvit hörde,

insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kong!. Majds befallningshafvande,

som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än äfven

den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift

och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden

antaga eller förkasta. Sådant, anbud får dock icke antagas, om afgiften

är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra,

i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna, och

må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för

den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid; skolande i annan

händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före juni månads

utgång blifvit prÖfvadt, förfaras såsom i mom. 1 stadgadt är.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och tillstyrkt, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde,r behagade Hans Maj:t Konungen gilla och

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan — — — vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hugo Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1892:100 Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin. s. 4 i texten
  2. BevU 1892:10 Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin. s. 1 i texten