Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster

1893-02-17 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:29, Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1

N:o 29.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse

af rätt till bearbetande af apatitförekomster; gifven

Stockholms Slott den 17 Februari 1893.

I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1889 anhöll Riksdagen, att

Kongl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om förekomst,

utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänhet

inom Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga de

åtgärder, som till bevarande af statens rätt och fördel deraf kunde

föranledas.

Sedan med anledning af denna Riksdagens framställning undersökningsarbeten

i det af Riksdagen angifna syfte blifvit i enlighet med

särskilda nådiga föreskrifter under de fyra sistförflutna åren verkstälda,

vill Kongl. Maj:t härmed till Riksdagen öfverlemna till Kongl. Maj:t

inkomna berättelser öfver de under åren 1889, 1890 och 1891 verkstälda

dylika arbeten.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva,

att Kongl. Maj: t må eg a

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom

visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst

trettio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra

anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren

att, derest Kongl. Maj:t eller upplåtelsetidens utgång pröfvar ny upplåtelse

af området böra ske, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om

fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t

då på grund af sig företeende omständigheter kan finna godt bestämma,

Bill. till Riksd. Prat. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 16 Iluft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

dels åt sådan koncessionsinuehafvare för den tid, hvarunder

koncessionen beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten

obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning

af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med

skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna

förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämmes genom särskild

uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

\

t

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17 Februari

1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anförde i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1889 anhöll Riksdagen, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om

förekomst, utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänheten

inom Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga

de åtgärder, som till bevarande af statens rätt och fördel deraf

kunde föranledas.

Sedan chefen för Sveriges Geologiska Undersökning på grund af

nådig befallning inkommit med underdånigt förslag till plan för den

af Riksdagen begärda undersökningen, uppdrog Eders Kongl. Maj:t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

jemlik^ nådigt bref den 14 Juni 1889, med godkännande af nyssnämnda

plan, åt kommerserådet i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium

C. F. Th. Nordström, f. d. bergmästaren C. A. Hj. Sjögren och

geologen vid Sveriges Geologiska Undersökning F. W. Svenonius att

undersökningen verkställa, och förordnades tillika, att undersökningen,

så vidt den omfattade arbeten inom Norrbottens län, skulle ega rum

under ledning af landshöfdingen i nämnda län L. Berg. På grund af

sjukdomsförfall för Svenonius förordnade derefter Eders Kongl. Maj:t.

den 2 Augusti samma år geologen vid Sveriges Geologiska Undersökning

Hj. Lundbohm att under den tid, Svenonius vore urståndsatt att

vid undersökningen medverka, i dennes ställe deltaga i kommissionens

arbeten.

Enligt den arbetsfördelning, som, med hänsyn till innehållet i

nyssberörda nådiga bref, inom den enligt samma nådiga bref tillsatta

undersökningskommissionen egde rum, företog kommerserådet Nordström

till behandling frågan, huru statens intressen såsom jordegare kunde och

borde tillgodoses så väl gent emot inmutare af jernmalmsfyndigheter som

emot enskilde upptäckare af apatitfyndigheter, i hvilket senare hänseende

borde tillses, ej mindre att staten kunde draga skälig fördel af sin jordegarerätt,

än äfven att upptäckaren icke blefve lottlös. F. d. bergmästaren

Sjögren åter hade att studera apatitens förekomst tillsammans

med jernmalm å Gellivare malmberg samt att afgifva yttrande rörande

det förmånligaste sättet för dess utvinnande. Geologen Lundbohm

skulle anställa mineralogiska och geognostiska forskningar på Gellivare

malmberg och i angränsande trakter, der fosforsyrehaltiga mineral kunde

väntas förekomma.

Efter det arbetena för året blifvit afslutade, ingåfvo kommissionens

medlemmar med underdånig skrifvelse den 2 April 1890 särskilda af

kommerserådet Nordström, f. d. bergmästaren Sjögren och geologen Lundbohm

angående de utaf en hvar af dem verkstälda delar af undersökningen

afgifna betänkanden, hvilka på nådig befallning blifvit till trycket

befordrade.

Genom nådigt bref den 30 Maj 1890 uppdrog Eders Kongl. Maj:t

åt f. d. bergmästaren Sjögren samt geologerna Svenonius och Lundbohm

att, fortfarande under ledning af landshöfdingen Berg, under nämnda

år fullfölja den genom nådiga brefvet den 14 Juni 1889 anbefalda

undersökning rörande apatittillgångarne å kronojord inom Norrbotten

med sådan fördelning af arbetet mellan undersökningsförrättarne, att

f. d. bergmästaren Sjögren skulle fullfölja de vid Gellivare malmberg

nästföregående året påbörjade försöksskärpningar -af upptäckta apatit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

förekomster samt derstädes anordna nya jordrymningar och sprängningar,

i den mån sådana pröfvades böra ytterligare utföras, äfvensom efter

afslutade fältarbeten verkställa nödiga utredningar, på sätt beträffande

de under 1889 års fältarbeten gjorda iakttagelser egt rum; att geologen

Svenonius skulle undersöka å kronojord förekommande gabbromassiv,

i första rummet de närmast Luleå—Ofotens jernväg och inom kustlandet

befintliga, med särskild hänsyn till förekomsten af sådana varieteter

af denna bergart, som enligt dittills vunnen erfarenhet ansåges

vara företrädesvis apatitförande; samt att geologen Lundbohm skulle

fortsätta och afsluta den geologiska kartläggningen af Gellivare malmberg

äfvensom, i den mån tiden sådant medgåfve, föranstalta om

undersökning rörande apatitens förekomst jemväl i andra malmberg

i länet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t derefter genom nådigt bref den 1 September

1890 godkänt ett af f. d. bergmästaren Sjögren framstäldt, af

landshöfdingen Berg biträdt förslag, att fullständiga smältningsförsök

med 4,000 å 5,000 centner apatitgods från Gellivare malmberg finge

anställas vid någon välbelägen hytta vid kusten, meddelade Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29 Maj 1891 bestämmelser om

apatitundersökningens fullföljd äfven under sistnämnda år. Undersökningen,

som skulle ega rum under samma ledning som förut, uppdrogs

äfven nu åt f. d. bergmästaren Sjögren samt geologerna Svenonius

och Lundbohm, hvilka sins emellan skulle sålunda fördela arbetet, att

f. d. bergmästaren Sjögren, som hade att under året utföra nyss omförmälda

smältningsförsök med apatitgods från Gellivare malmberg, tillika

skulle ega att vid nämnda malmberg fullfölja försöksskärpningarne af

upptäckta apatitförekomster äfvensom att efter afslutade fältarbeten

företaga nödiga utredningar; att geologen Svenonius skulle undersöka

trakten invid länsgränsen från Byske till fram emot Pite eif, ett

omkring sjön Tjäggelvas i Arjepluogs socken beläget fält, som uppgifvits

i flera hänseenden påminna om Gellivare malmberg, gabbromassiven

kring Tärendö och i Korpilombolo socken, ett mindre område nordost

om Boden och ett föga käudt fält nordost om Björkfors i Neder-Kalix

socken samt, i den mån tiden medgåfve och omständigheterna sådant

påfordrade, Sulitelma- och Sarjektraktens massiv jemte de deltabildningar,

som uppkommit af det af fjellelfvarne från sagda trakter i vissa

spakvatten, såsom Pjeskejaur, Saggatträsk, Pensaure, Notsajock och

Lajdaurelfven m. fl., afsätta jökelslammet, äfvensom de kalkförande

zonerna inom Piteå och Råneå socknar; samt att geologen Lundbohm

skullo fullborda don geologiska kartläggningen af Gellivare malmberg

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

och efter fältarbetenas afslutande utföra de kemiska och petrografiska

undersökningar, som erfordrades för den fullständiga beskrifningen

till den geologiska kartan öfver malmberget.

Berättelserna öfver de under åren 1890 och 1891 verkstälda

apatitundersökningarna blefvo med underdånig skrifvelse den 9 April

1892 af landshöfdingen Berg till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade och

befordrades derefter till trycket tillika med en af direktören C. A.

Dellwik afgifven berättelse öfver en resa, som han enligt nådigt uppdrag

företagit till Tyskland för att derstädes söka erhålla tillförlitliga

upplysningar rörande afsättligheten i Tyskland af fosforjern af hög

fosforhalt m. m.

Äfven under sistlidet års sommar hafva vissa återstående, för

den ifrågavarande undersökningen erforderliga arbeten egt rum. Jemlikt

nådiga bref af den 10 Juni och den 23 Juli 1892 har nemligen

uppdragits åt geologen Svenonius att afsluta undersökningen af apatitförande

gabbromassiv m. m. i Qvikkjokks och Sulitelma fjelltrakter

eller andra trakter af Norrbotten, hvilka Svenonius funne anledning för

ändamålet besöka, samt åt geologen Lundbohm att fortsätta och afsluta

fältarbetena i och för den geologiska kartan öfver Gellivare

malmberg.

Öfver de under nästlidet år verkstälda undersökningsarbeten

hafva berättelser ännu icke till Eders Kongl. Maj:t inkommit; hemställande

jag emellertid, att de till trycket befordrade berättelserna

öfver 1889, 1890 och 1891 årens undersökningar måtte till Riksdagens

kännedom öfverlemnas.

I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har bergsingeniören

Hans von Post förmält, att af honom under åren 1889—1891 verkstälda

undersökningar rörande förekomsten af mineralet apatit gifvit

vid handen, att å de kronan tillhöriga bergshöjderna Dundret, Luspavara

och Siäkavara i Gellivare socken af Norrbottens län sagda mineral

förekomme på flera ställen och särskildt på de två förstnämnda bergshöjderna

till sådan myckenhet, att antagas kunde, dels att de redan

anträffade fynden skulle kunna återgifva på dem nedlagda brytniugskostnader,

dels ock att, derest försöks- och brytningsarbeten kunde

åvägabringas i större omfattning och med större ekonomiska resurser,

än som dittills stått sökanden till buds, jemväl vinst skulle uppstå å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

företaget; och har von Post i underdånighet anhållit, att sökanden,

hans rättsinnehafvare och de svenske män, med hvilka han kunde

förena sig, måtte undfå tillstånd att på nämnda bergshöjder, såvidt de

icke vore upplåtna åt annan, dels med andras uteslutande under åren

1892, 1893 och 1894 eftersöka apatit och verkställa derför nödiga

sprängnings- och jordarbeten, dels äfven, för den händelse under berörda

period brytvärda fynd af apatit anträffades, under en tid af 50

år derefter ensamme bearbeta och tillgodogöra sig fynden. Tillika

har sökanden hemstält, dels att tillståndet till verkställande af undersökningar

och försöksarbeten måtte omfatta hela de nämnda, mot

marken skarpt begränsade bergshöjderna, men tillståndet till apatitens

bearbetande och tillgodogörande allenast vissa till utsträckning efter

fyndställenas läge samt till storlek efter arbetets och dertill hörande

inrättningars behof bestämda områden, dels att mark till väg från

jernvägen Luleå—Gellivare och till arbetsplatserna måtte anvisas äfvensom

sökanden medgifvas rätt att efter anmälan få använda i närheten

af fyndställena belägna, af staten icke begagnade vattenfall jemte

erforderlig mark för anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder

samt för kraftledningar, dels ock att rättigheten till inom ofvan omförmälda

brytnings- och byggnadsområden förekommande, icke inmutningsbara

mineral måtte på sökanden eller hans intressentskap öfverlåtas;

hvarjemte sökanden föreslagit, att såsom vilkor för ofvanberörda

tillstånd måtte föreskrifvas: för tillståndet till försöksarbetena, att å

dessa arbeten skulle hvarje år nedläggas minst 4,000 kronor, hvarom

bevis innan den 1 Mars året derefter borde lemnas; för tillståndet till

apatitens bearbetande och vidare tillgodogörande, att hvarje år innan

sagda dag skulle för det föregående brytningsåret erläggas dels för

erforderlig mark och vattenkraft ett arrende, till belopp motsvarande

hvad som inom orten för dylik mark eller kraft högst plägade utgå,

dels ock för bruten och från fyndställena under brytningsperioden

bortförd apatit en afgäld, beräknad efter en i ansökningsskriften

angifven formel i förhållande till apatitens halt af trebasisk fosforsyrad

kalk, dock aldrig understigande femhundra kronor, samt slutligen,

såsom vilkor för bedrifvande af så väl försöksarbete som vidare

arbete, att borgen stäldes för den skada å marken, som kunde genom arbetet

uppkomma, äfvensom att värdet af de växande träd, som för arbetet

måste fällas, blefve enligt vederbörande jägmästares uppskattning

ersatt; allt vid äfventyr att dessa rättigheter eljest förverkades.

Öfver denna ansökning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits af

Domäustyrelsen, Kammarkollegium, Chefen för Sveriges Geologiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Undersökning, Tekniska Högskolan, Kommerskollegium och Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Domänstyrelsen har i det af Styrelsen afgifna utlåtande upplyst,

att de med det gemensamma namnet Dundret betecknade bergshöjder,

med undantag af norra sluttningen, vore belägna inom den, jemlikt

nådigt bref den 30 Oktober 1874, i Gellivare socken afsätta kronopark;

att så väl norra sluttningen af nämnda höjder som Siäkavara och

Luspavara tillhörde de områden i samma socken, hvilka vid allmänna

afvittringen upptagits såsom odisponerade kronoöfverloppsmarker; samt

att någon olägenhet för skogen ej vore att befara af arbetena för ifrågavarande

minerals tillgodogörande; och har Domänstyrelsen vidare hufvudsakligen

anfört, att företaget i fråga visserligen vore förtjent att underlättas

och främjas, men då tillförlitlig kännedom ännu saknades om

betydelsen och värdet af de i kronans ego varande apatitförande områden,

syntes det icke vara förenligt med kronans intressen, att redan

nu dessa områden upplätes åt sökanden på längre tid, utan borde dermed

lämpligen anstå, intill dess genom afslutandet af de på allmän

bekostnad påbörjade undersökningarna af apatitens förekomst någon

kännedom vunnits i berörda afseende. Domänstyrelsen hemstälde derför,

att den underdåniga framställningen icke måtte i vidsträcktare

mån bifallas, än att tillstånd till bedrifvande af försöksarbete å områdena

på de föreslagna vilkoren i nåder medgåfves sökanden och hans

intressentskap.

I hvad Domänstyrelsen sålunda anfört har Kammarkollegium

instämt.

Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning har i sitt underdåniga

utlåtande, bland annat, anfört, att den af Eders Kongl. Maj:t

tillsatta kommission för undersökning af apatittillgångarne i Norrbotten

egnat särskild uppmärksamhet åt de af sökanden von Post påvisade

apatitförekomster i gabbroberg inom nu ifrågavarande områden, hvarvid

kommissionens arbeten i väsentlig mån underlättats derigenom, att

von Post stält frukterna af sitt långvariga och kostsamma försöksarbete

till kommissionens förfogande; att, ehuru undersökningarna å

dessa områden kunde anses från kommissionens sida afslutade, det icke

vore möjligt att med full visshet förutsäga, huruvida apatitdrift å nämnda

områden skulle varda i afsevärd mån lönande, enär, för att vinna önskvärd

klarhet i denna fråga, så dryga omkostnader erfordrades, att ingen

kunde antagas vara benägen att underkasta sig sådana, utan att dessförinnan

hafva fått sig tillförsäkrad rätt till skälig vinst af de fynd,

som kunde göras; att, då det syntes mindre lämpligt, att en och samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

person förunnades koncession å så stora områden, som sökanden ifrågasatt,

och då af Dundret endast norra sluttningen visat sig vara i nämnvärd

mån apatitförande, åt sökanden borde upplåtas allenast Luspavara

och Siäkavara samt viss, i det underdåniga utlåtandet angifven

del af Dundret; samt att beträffande den afgäld, som sökanden skulle

tillförbindas att utgifva till statsverket för rättigheten att bryta apatit,

det vore enklast att beräkna afgälden enligt samma grunder, som i

Norge tillämpades i fråga om afgift till jordegare för bruten apatit,

eller efter ett på förhand bestämdt belopp, merendels två kronor per

ton för använd, bortförd eller försåld apatit.

Tekniska Högskolan har såsom utlåtande i ärendet åberopat ett

af professoren vid högskolan G. Nordenström i ämnet afgifvet yttrande,

hvari tillstyrkts bifall till den underdåniga ansökningen, dock med

erinran att den tid, för hvilken sökanden skulle få med andras uteslutande

ensam bearbeta och tillgodogöra anträffade fynd af apatit, icke

borde bestämmas till mer än högst trettio år samt att bestämmelse

måhända borde meddelas i syfte, att fältspärrning blefve förebygd i

fråga om inmutbara mineral, som tilläfventyrs visade sig inom de åt

sökanden upplåtna områden förekomma på sådant sätt och i sådan

mängd, att de med tillgängliga metoder fördelaktigt kunde tillgodogöras

eller blifva föremål för teknisk användning.

Af Kommerskollegium har anförts, hurusom enligt nådigt bref till

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län den 30 Maj

1890 de undersökningar rörande förekomsten af apatit inom Norrbotten,

som åren 1889, 1890 och 1891 på allmän bekostnad fortgått, under de

sistnämnda två åren haft till ändamål, förutom, bland annat, en fortsatt

utredning af värdet och betydelsen af de apatittillgångar, som å Gellivare

malmberg förekomme, jemväl en geognostisk undersökning af å

kronojord förekommande gabbromassiv, i första rummet de närmast

Luleå—Ofotenjernvägen och i kustlandet befintliga, med särskild hänsyn

till förekomsten af sådana varieteter af denna bergart, som, enligt

hittills vunnen erfarenhet, ansåges vara företrädesvis apatitförande.

Dessa sistnämnda undersökningar, hvilka icke syntes hafva afsett att

för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfynd, utan fasthellre att i

stort bestämma gränserna för de trakter, der sannolikhet funnes för att

apatit skulle kunna anträffas, finge nu anses afslutade, åtminstone hvad

beträffade områdena invid Luleå—Ofotenjernvägen.

De af sökanden von Post i ansökningen omförmälda bergshöjder,

på hvilka han uppgåfve sig hafva funnit lofvande anledningar till brytBih.

till Riksd. Prot. 1893. 1 Samt. 1 Åfd. 16 Uäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 29.

värda apatitförekomster, egde icke något som helst sammanhang med

fyndigheterna å Gellivare malmberg, utan tillhörde just de gabbroområden

invid Luleå—Ofoten jernväg, hvilkas betydelse med hänsigt

till apatiten skulle genom förberörda geognostiska undersökningar närmare

utredas.

Efter de på allmän bekostnad bedrifna undersökningarnas afslutande

å här ifrågavarande gabbromassiv syntes apatitfrågans praktiska

lösning bäst befrämjas genom att åt den enskilda företagsamheten

öfverlåta det detaljerade letandet efter brytvärda apatitfyndigheter. Då

von Post, hvilken varit den förste, som hänvändt uppmärksamheten på

möjligheten att i berörda gabbromassiv anträffa apatit och som å sina

arbeten med letandet efter detta mineral redan uppoffrat mycken tid

och nedlagt kostnader, nu önskade fortgå på den af honom inslagna

väg och fortsätta sina gräfningar och sprängningsarbeten, hvarigenom

utsigt vunnes att erhålla en verkligt praktisk utredning om, huruvida

apatit i brytvärda mängder kunde anträffas inom merberörda gabbroområden,

vore underlättande och befrämjande af hans bemödanden,

äfven ur det allmännas synpunkt, att förorda, särdeles som, derest hans

försök skulle krönas med framgång, sökandet efter andra nya fyndställen

för det för vårt jordbruk så vigtiga apatitmineralet säkerligen

derigenom skulle framkallas.

Det kunde emellertid icke förutsättas, att sökanden och de personer,

med hvilka han kunde förena sig, skulle vilja på den vidare

utredningen af brytvärdheten af apatitförekomsterna å de merberörda

områdena göra för ändamålet erforderliga omkostnader, derest de icke

jemväl erhölle visshet om att, för den händelse resultatet af undersökningarna

blefve gynsamt, äfven få tillfälle att genom apatitens tillgodogörande

om möjligt skörda någon vinst af sitt arbete och sina

utlägg.

På grund af hvad sålunda andragits och då Domänstyrelsen icke

haft något att ur skogsvårdens synpunkt invända mot, att ett arbete

för apatitens tillgodogörande anlades å ifrågavarande, kronan tillhöriga

mark, funne sig Kollegium eg a full anledning att, i likhet med chefen

för Sveriges Geologiska Undersökning och Tekniska Högskolan, tillstyrka

nådigt bifall i hufvudsak till den underdåniga ansökningen.

I fråga om de af sökanden föreslagna vilkor har Kollegium dock

erinrat följande.

Den tid af 50 år, hvarunder sökanden och hans intressentskap

enligt sökandens underdåniga begäran skulle ega att med andras uteslutande

tillgodogöra sig de möjligen anträffade apatitfynden, syntes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kollegium vara för lång och lämpligen kunna nedsättas till 30 år,

med rättighet likväl för sökanden och hans intressentskap att efter

denna tids förlopp ega företräde till öfverenskommelse om fortsatt arbete

med apatitens tillgodogörande under den tid och på de vilkor, Eders

Kongl. Maj:t då, på grund af sig företeende omständigheter och vunnen

erfarenhet, kunde finna godt bestämma. Vidare ansåge Kollegium, att

den årliga afgälden för apatiten, i stället för att beräknas efter den af

sökanden föreslagna formel, hvarvid lätteligen svårigheter och olika

tolkningar på grund af olika analysresultat kunde uppstå, borde fastställas

till ett fixt belopp för all från orten afsänd eller der på något

sätt tillgodogjord apatit. Detta belopp kunde då lämpligen bestämmas

till det, enligt uppgift, i Norge vid enahanda förhållanden vanligaste

eller 2 kronor per ton. Beträffande derefter hvad sökanden hemstält

i fråga om öfverlåtelse på honom och hans intressentskap af kronans

rätt till icke inmutningsbara mineral inom tilläfventyrs inmutade områden

eller utlagda utmål inom de för apatitbrytningen upplåtna områdena,

så borde detta förtydligas derhän, att dermed skulle afses den

rätt, kronan på grund af 8 § grufvestadgan kunde ega till apatiten

inom tilläfventyrs inmutade områden och blifvande utmål inom apatitbrytningsområdena,

samt att sökanden och hans intressentskap, utan

rätt till godtgörelse från kronans sida, skulle vara underkastade det

intrång i sitt arbete, som kunde uppstå på grund af tilläfventyrs skedd

inmutning af malmfyndigheter inom de för apatitbrytningen upplåtna

områdena. Vidare borde bestämmas, att sökanden och hans intressentskap

skulle vara skyldige att efter försöksperiodens slut anmäla, om

de ville igångsätta arbetet med apatitens vidare tillgodogörande, och

hafva hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet derom gjort

anmälan inom ett år från försöksperiodens slut.

Då måhända svårigheter skulle möta för att, i de trakter, hvarom

fråga vore, beträffande det arrende, sökanden skulle för åt honom upplåten

mark och vattenkraft erlägga, finna jemförelse med andra i orten

utarrenderade föremål af samma slag, har Kollegium ansett sagda

arrende böra bestämmas efter särskild uppskattning.

På grund af hvad sålunda anförts har Kollegium i underdånighet

hemstält, dels att åt von Post, hans rättsinnehafvare och de svenske

män, med hvilka han kunde sig förena, måtte meddelas tillstånd att å

bergshöjderna Dundret, Luspavara och Siäkavara inom Gellivare socken

af Norrbottens län med andras uteslutande eftersöka apatitfyndigheter

och derefter med arbete belägga och sig tillgodogöra tilläfventyrs an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

träffade sådana fyndigheter, dels att med afseende härå måtte föreskrifvas

följande:

att koncessionsinnehafvaren egde å hela de nämnda bergshöjderna

eftersöka apatit och för sådant ändamål der anställa jordrymnings- och

sprängningsarbeten;

att tillståndet till detta försöksarbete skulle afse en tid af tre år,

nemligen åren 1892, 1893 och 1894, och arbetet under denna period

(försöksperioden) bedrifvas i den omfattning, att årligen på detsamma

nedlades i arfvoden och arbetskostnader en summa, ej understigande

4,000 kronor, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att från och

med år 1893 årligen före den 1 Mars för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet redovisa och styrka, att minst denna summa

blifvit under föregående år för ändamålet använd;

att tillståndet att med arbete belägga och tillgodogöra tilläfventyrs

under försöksperioden anträffade apatitfynd skulle afse en tid af trettio

år (arbetsperioden) och omfatta vissa bestämda områden, som, på koncessionsinnehafvarens

bekostnad, i närvaro af kronoombud å marken

utstakades af dertill af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet

förordnad landtmätare och dervid afpassades till utsträckning efter

fyndställenas läge i förhållande till hvarandra och till storlek efter

arbetets och dertill hörande inrättningars behof; börande dessa områden

å karta inläggas;

att koncessionsinnehafvaren efter sagda trettio års förlopp egde företräde

till öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande

under den tid och på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då, på

grund af sig företeende omständigheter och vunnen erfarenhet, kunde

finna godt bestämma;

att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att inom ett år

efter försöksperiodens slut hafva hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet anmält, om han ville begagna sig af tillståndet att vidare

tillgodogöra sig apatiten;

att vid ofvan åsyftade förrättning för tilldelande af arbetsområden,

hvilken förrättning borde företagas, så snart tjenlig årstid vore för

handen, efter det koncessionsinnehafvaren anmält sin åstundan att med

arbetet fortsätta, jemväl mark till väg från jernvägen Luleå—Gellivare

och till arbetsplatserna borde anvisas;

att koncessionsinnehafvaren egde att, efter anmälan, få sig för

användning för ifrågavarande ändamål anvisade i närheten af fyndställena

belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för

anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder samt för kraftledning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att den kronan enligt § 8 gällande grufvestadga i egenskap af

jordegare tillkommande rätt till apatit inom tilläfventyrs inmutade

områden eller utlagda utmål inom de åt koncessionsinnekafvaren för

här afsedda ändamål upplåtna försöks- och arbetsområden finge öfverlåtas

å koncessionsinuehafvaren, hvilken skulle vara skyldig att, utan

rätt till godtgörelse från kronans sida, underkasta sig det intrång, som

kunde uppstå på grund af tilläfventyrs skeende inmutning af malmfyndigheter

inom de för apatitbrytning åt honom upplåtna områden;

att koncessionsinnehafvaren skulle för den mark, som åt honom

för arbetets bedrifvande under arbetsperioden eller för byggnader anvisades,

samt för tilläfventyrs åt honom upplåten vattenkraft betala ett

fixt årligt arrende, som bestämdes efter särskild uppskattning vid det

tillfälle, då sådan mark eller kraft till koncessionsinnehafvaren upplätes;

att koncessionsinnehafvaren skulle till kronan erlägga en afgäld af

två kronor för hvarje ton af honom från orten afsänd eller der tillgodogjord

apatit, sådan den efter skrädning eller anrikning befunnes; dock

att, för den händelse att afgälden, sålunda beräknad, något år under

arbetsperioden icke skulle uppgå till minst 500 kronor, det likväl

skulle åligga koncessionsinnehafvaren att för samma år erlägga sistnämnda

belopp;

att förberörda arrendeafgifter och afgäld årligen skulle innan den

1 Mars för föregående år erläggas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet och afgälden dervid redovisas och styrkas, på sätt som

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämdes; skolande det åligga

koncessionsinnehafvaren ej mindre att föra och för vederbörande tillhandahålla

räkenskaper, innefattande tydliga och rigtiga uppgifter om

mängden bruten, afsänd eller på något sätt tillgodogjord apatit och

dennas halt af fosforsyrad kalk m. m., än äfven att vara underkastad

den inspektion af arbetena å apatiten, som kunde af Eders Kongl.

Majits Befallningshafvande i länet finnas erforderlig;

att värdet af växande träd, som vare sig under försöksperioden

eller under arbetsperioden af koncessionsinnehafvaren fäldes, skulle enligt

jägmästarens uppskattning ersättas;

att borgen, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkändes,

skulle ställas för all skada, som genom arbetet vare sig under

försöksperioden eller arbetsperioden marken för framtiden kunde taga;

att, derest koncessionsinnehafvaren underläte att fullgöra något af

nu nämnda vilkor för åtnjutandet af tillståndet att eftersöka och derefter

bryta och vidare sig tillgodogöra apatit, detta tillstånd ansåges

förverkadt;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

samt att, i händelse af olika uppfattning om skadeersättningsbelopp,

om de för arbetet erforderliga områdenas sträckning och storlek

eller om beloppet af de arrendeafgifter, som borde erläggas, eller af afgälden

för något år in. m., fråga härom skulle bänskjutas till afgörande i

den ordning, som i lagen om skiljemän den 28 Oktober 1887 omförmäldes.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, som på

grund af nådig befallning inhemtat yttrande från bergmästareembetet i norra

bergmästaredistriktet, har, bland annat, anfört, att det vore obestridligt, att

upptäckandet af brytvärda apatitfyndigheter inom länet och grundandet af

en industri för tillgodogörandet af detta mineral skulle lända till mycket

stort gagn ej blott för orten, utan för hela vårt land. Med all sannolikhet

korame emellertid de till äfventyrs förefintliga apatitlagren fortfarande

att ligga onyttiga, om ej den enskilda företagsamheten lemnades tilfälle

att ingripa för anställande af de vidtomfattande och kostsamma undersökningar,

som erfordrades för att derpå grunda en större industri.

Å andra sidan kunde det icke billigtvis ifrågasättas, att enskildt kapital

skulle kunna för ett dylikt företag intresseras, med mindre någon utsigt

erhölles att få ersättning för derå nedlagda kostnader. Med afseende

härå har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordat bifall till

von Posts ansökning på de af Kommerskollegium föreslagna vilkor,

allenast med vissa ändringar och tillägg.

De af Eders Kongl. Maj:t på Riksdagens begäran anordnade undersökningarna

af apatittillgångar i Norrbottens län hafva afsett dels utredning

af förhållandena med den apatit, som anträffas å Gellivare

malmberg, dels en geognostisk undersökning af den å kronojord förekommande

gabbrobergart, som, enligt erfarenhet från andra länder, anses

vara företrädesvis apatitförande, dels ock utredning af de mellan

staten såsom jordegare samt inmutare af malmfyndigheter och upptäckare

af apatitförekomster uppstående rättsförhållanden.

Såsom ock Kommerskollegium i förberörda underdåniga utlåtande

anfört, hafva emellertid dessa undersökningar, särskildt af gabbrobergarten,

icke åsyftat att direkt för kronans räkning uppleta brytvärda

apatitfyndigheter, utan fasthellre att vinna utredning angående möjligheten

af en apatitindustris uppkomst i nämnda landsdel och att tillika

tillse, att, der apatittillgångarne funnes å kronojord, statens rätt blefve

behörigen tillvaratagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De resultat, hvartill undersökningarna ledt i fråga om Gellivare

malmberg, torde kunna anses vara följande. Förhoppningarna om tillvaron

af större, i och för sig brytvärda förekomster af ren apatit,

lämplig att direkt användas för beredning på kemisk väg af gödningsämne,

hafva icke bekräftats. Deremot hafva tillgångarna å apatit tillsammans

med jernmalm befunnits mycket betydande och större, än

man förut antagit. Dessa tillgångar kunna dock endast efter särskild

mekanisk och magnetisk behandling, för afskiljande af jernmalmen,

användas för fosfatfabrikationen på kemisk väg. I de allra flesta fall

är emellertid jernmalmen till mängden öfvervägande, medan de förekomster

af apatit med relativt underordnad jernmalmshalt, som under

undersökningarnas gång anträffats, äro mindre betydande.

Undersökningarna rörande ofvanberörda gabbrobergart hafva gifvit

vid handen, att denna bergart i stor utsträckning inom länet förekommer

samt att sannolikhet synes finnas för anträffande derinom af brytvärd

apatit.

Anstälda försök att genom smältning af apatitrikt gods från Gellivare

åstadkomma ett gödningsämne, jemförligt med s. k. Thomas-slagg,

hafva visat, att på denna väg en produkt, innehållande löslig fosforsyra,

kan erhållas, men lära fortsatta kulturförsök erfordras för utrönande

af produktens värde.

Utredning af statens, såsom jordegare, rättsförhållande till inmutare

af malmfyndigheter och till enskilde apatitupptäckare har verkstälts;

och slutligen har, med föranledande af undersökningarna, ett rikt material

för en geologisk karta öfver Gellivare malmberg insamlats; en

sådan karta, hvarigenom en ökad kännedom om berörda stora jernmalmsförekomst

vinnes, torde inom kort kunna offentliggöras.

Då ifrågavarande undersökningar nu äro i det närmaste afslutade,

lärer böra tillses, att de vunna resultaten i möjligaste mån varda tillgodogjorda.

Härvid torde dock icke gerna kunna ifrågasättas, att

staten för egen räkning skulle bearbeta apatitfyndigheter. Apatiten å

Gellivare malmberg förekommer till allra största delen inom jerngrufveutmål,

anvisade jemlikt nu gällande grufvestadga och till hvilka rätten

innehafves af privata personer. Att inom de vidsträckta, mycket ofta

jordtäckta gabbroområdena låta för statens räkning, under ledning af

geologer eller andra sakkunnige, anordna detaljerade undersökningar

blefve ett både dyrbart och i allt fall vanskligt företag. Vida lämpligare

är att åt den enskilda företagsamheten öfverlemna det detaljerade

letandet med hacka och spade. Finnes nemligen eggelsen af utsigt

till större ekonomisk fördel, lärer detta arbete bäst utföras af enskilde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

med hjelp af befolkningen i orten eller arbetare, hvilka vunnit kännedom

om apatiten i dess olika former. Detta tillvägagående, som äfven

fullt öfverensstämmer med statens intressen, då det bidrager till ökade

arbetstillfällen och måhända äfven kan bidraga till befolkningens ökning

i nu glest bebodda trakter, bar i andra länder, särskildt Norge, ledt

till gynsamma resultat. De rika apatitgrufvorna der hafva funnits af

enskilde, sedan befolkningens intresse blifvit för saken väckt.

För att emellertid den enskilda företagsamheten skall kunna intresseras

för fortsatta apatitundersökningar bör tillses, att den, som vill

å kronojord bearbeta dylika fyndigheter, erhåller rättighet dertill under

sådana vilkor, att företaget för honom erbjuder utsigt till ekonomisk

fördel; men måste dervid äfven tillses, att staten för de upplåtna rättigheterna

erhåller skälig godtgörelse.

Med hänsyn härtill borde alltså medgifvas, att enskilda personer

kunde undfå dels rätt att med andras uteslutande under viss tid (försöksperioden)

inom vissa större områden eftersöka eller låta eftersöka apatitfyndigheter,

dels rätt att under viss längre tid (arbetsperioden) inom

bestämda, noggrannt utstakade områden med andras uteslutande med

arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, dels

rätt att disponera ej mindre erforderligt område af kronans mark för

uppförande derå af verkstäder och arbetarebostäder, för vägar m. m.,

än äfven behöflig vattenkraft, der tillgång till sådan finnes, dels ock

slutligen öfverlåtelse på sig af den kronan i egenskap af jordegare

enligt § 8 i gällande grufvestadga tillkommande rätt till apatit inom

tilläfventyrs inmutade områden och utlagda utmål inom de anvisade

apatitarbetsfälten; och borde kronan till gengäld för dessa medgifvanden

betinga sig, att, under försöksperioden, arbete till visst värde årligen

nedlägges å företaget samt att under arbetsperioden erlägges

dels afgäld för bruten apatit, dels ock årligt arrende för upplåten mark

och vattenkraft.

Såsom af det förut anförda framgår, föreligger för närvarande

till nådig pröfning en underdånig ansökning om tillstånd att å vissa

uppgifna områden i Norrbotten bearbeta apatitfyndigheter. Denna ansökning,

gjord af bergsingeniören H. von Post, hvilken redan före de

på allmän bekostnad föranstaltade apatitundersökuingarna inlagt synnerliga

förtjenster om kännedomen rörande förekomsten af det ifrågavarande

mineralet, synes mig förtjent att vinna afseende. Kommerskollegium

har ock i hufvudsak förordat densamma äfvensom afgifvit

förslag till de vilkor, under hvilka enligt Kollegii mening den begärda

koncessiouen borde beviljas. Ehuru jag för tillfället saknar anledning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att ingå i en närmare granskning af alla detaljer i de föreslagna vilkoren,

anser jag mig dock redan nu böra anföra, att sagda vilkor synas

mig i allt väsentligt böra vinna godkännande, dock att, med afseende

särskildt på den af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1890

gjorda framställning om vissa ändringar i gällande grufvestadga, bland

vilkoren äfven lärer böra inryckas en bestämmelse om skyldighet för

sökanden att utan rätt till godtgörelse från kronans sida underkasta

sig möjligen blifvande ändringar i gällande gruflagstiftning.

Härvid förekommer emellertid, att af de områden, hvilka von Posts

ansökning afser, eller bergshöjderna Gellivare Dundret, Luspavara och

Siäkavara, den förstnämnda, med undantag af norra sluttningen, som

utgöres af odisponerad kronoöfverloppsmark, faller inom området för

den i Gellivare socken afsätta kronopark och de båda senare äro odisponerad

kronoöfverloppsmark. Visserligen lärer Eders Kongl. Maj:t vara

oförhindrad att medgifva anställandet af försöksarbeten efter apatit å

dylik mark, men deremot torde det icke vara med gällande grunder

för förvaltningen af kronans fasta egendom förenligt, att upplåtelse af

jord eller vattenkraft i och för bearbetning af apatitfyndigheter från

sådan mark eger rum. Då Riksdagens medgifvande härtill sålunda

lärer böra inhemtas, torde Eders Kong], Maj:t finna lämpligt att icke

inskränka det äskade medgifvandet endast till det nu föreliggande fallet,

utan af Riksdagen begära ett generelt bemyndigande att bevilja dylika

upplåtelser å kronomark.

Uppenbart är, att de närmare vilkor, under hvilka koncession till

apatitbrytning bör beviljas, måste lämpas efter de i hvarje särskildt

fall förekommande omständigheter. Med afseende härå torde endast

de allmännaste grunderna för dylika koncessioner böra underställas

Riksdagens pröfning och godkännande.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord

inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje

gång af högst trettio år med andras uteslutande med arbete belägga

och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren

att, derest Eders Kong], Maj:t efter upplåtelsetidens utgång

pröfvar ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt till

öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på

Biii. tili Riksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 16 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter

kan finna godt bestämma,

dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten

obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning

af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med skyldighet

för koncessionsinnebafvaren att för sålunda åt honom upplåtna förmåner

gälda visst årligt arrende, som bestämmes genom särskild uppskattning

före upplåtelsens medgifvande.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga medlemmar

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen

gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1893:58 Memorial, med förslag till samman)sinkning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apa s. 1 i texten
  2. SU 1893:40 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster. s. 1 i texten