Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap m. ra

1893-02-24 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:38, Angående upphörande af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap m. ra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående upphörande

af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap

m. ra.; gifven Stockholms slott den 24 februari

1893.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att Lundby och Tufve församlingars pastorat i Göteborgs stift må

upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i

Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget

till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt beinälde

lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt, Kongl.

Maj:t må ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa af reservationerna

å omförinälda anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade afkastning

af pastoratet svarande belopp af 900 kronor för år; samt

att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet må, med iakttagande

af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets

inkomster den 11 juli 1882 stadgade grunder och efter förberedande handläggning

i den ordning, sagda kongl. förordning i tillämpliga delar innehåller,

af Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af den tid, den nu gällande

löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bih. till liiksd. lYot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 23 Håft. (N:o 38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Korist. Ålnate Nåd. Proposition N:o 38.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

februari 1893.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre voon Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

»I en till Eders Kongl. Maj:t den 1 december 1886 ingifven ansökning

anförde Lundby och Tufve församlingar bland annat, att i 2 §

af den för presterskapet i nämnda, teologie lektorn vid högre latinläroverket

i Göteborg såsom prebende anslagna församlingar den 27 september

1872 utfärdade löneregleringsresolution stadgats, att för qvarnar,

sågar, fabriker, verk eller inrättningar samt all annan än jordbruksfastighet

skulle årligen betalas 14 öre för hvarje etthundra kronor af nästföregående

årets bevillningstaxeringsvärde, hvilken afgift af vederbörande löne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 38.

regleringsnämnd beräknats till ett sammanlagdt belopp af 956 kronor 20

öre; att. komministern enligt 6 § i samma resolution skulle erhålla vissa

belopp i spanmål, smör och penningar af församlingarnas afgifter, och

återstoden tillfalla kyrkoherden; att församlingarnas afgifter, som under

1873 i värde motsvarat 4,549 kronor 78 öre, under år 1884 stigit till

9,088 kronor 38 öre; att häraf belöpte på industriella inrättningar samt

annan fastighet än jordbruksfastighet 1,495 kronor 62 öre under det förra

och 5,091 kronor 24 öre under det senare året; att dessa afgifter alltså

nära fyrdubblats, under det bidragen från den i mantal satta jorden under

dessa år ökats med allenast omkring tio procent; att kyrkoherdens andel

af samtliga löneafgifterna under år 1873 uppgått till 3,167 kronor 28 öre,

men ar 1884 stigit till 7,522 kronor 78 öre och att hans inkomst af pastoratet

med tillägg af boställsafkastning samt ersättning för indragen ränta

och kronotionde under sistnämnda år uppgått till 10,559 kronor 7 öre,

som, efter afdrag af 2,200 kronor till aflönande af en vice pastor, lemnat

en behållning af 8,359 kronor 7 öre; att folkmängden under åren 1875—

1885 visserligen stigit i Lundby församling från 2,933 till 5,559 och i

lufve församling från 645 till 726 personer, men att ingen rimlig proportion

funnes mellan folkmängdens och lönebeloppets tillväxt, samt att,

då kyrkoherdelönens stigande vore en följd af den oförmodadt snabba

tillkomsten af en mängd så kallad annan fastighet, hvithet förhållande,

särdeles efter torrläggningen af den stora Lindholms- och Lundby-vassen,

kunde hafva till följd att ifrågavarande lön inom kort stege till 15,000

kronor och derutöfver med utsigt att växa i oändlighet, en begränsning

deraf syntes vara af nöden, på grund hvaraf och då det från församlingarnas

sida syntes obilligt att nödgas rikligen aflöna en kyrkoherde, hvars

embete på annat håll hindrade honom att annorlunda än tillfälligtvis egna

sig åt pastoratets vård, församlingarna anhöllo, dels att Eders Kongl. Maj:t

måtte vidtaga sådan ändring i den faststälda löneregleringen, att redan

under da varande kyrkoherdens tjenstetid någon begränsning af dennes

lön matte bestämmas samt att dervid skälig jemkning i de särskilda beskattningsföremålens

bidrag måtte ske, dels att, derest denna framställning

ej kunde vinna bifall, Eders Kongl. Maj:t måtte besluta, att löneregleringen

skulle upphöra att vara gällande vid dåvarande kyrkoherdens afgång, och

i sammanhang med detta beslut förordna om upprättande af förslag till

ny lönereglering att i föreskrifven ordning af Eders Kongl. Maj:t fastställas,

dels ock att Eders Kongl. Maj:t måtte förklara, att Lundby pastorat

skulle vid nästinträffande ledighet upphöra att vara prebende.

Efter nådig remiss infordrade Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium

häröfver yttranden ej mindre af kyrkoherden i Lundby pastorat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

lektorn U. L. Ullman — hvilken anförde, att folkmängden i pastoratet,

som under åren 1875 —1885 nära fördubblats, fortfarande vore stadd i

betydlig tillväxt; att så väl expeditionen för hela pastoratet som de pastorala

göromålen i Lundby församling måste nästan helt och hållet ombesörjas

af den der boende vice pastorn, enär komministerns boställe vore

beläget på en långt aflägsen och svårtillgänglig plats i Tufve församling;

att dessa göromål otvifvelaktigt komme att inom några år påkalla behofvet

af en tredje ordinarie prest i pastoratet, äfven om dess prebendeegenskap

upphörde, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta begränsningen

af kyrkoherdelönen icke för det dåvarande borde ega rum —

än äfven af domkapitlet i Göteborg och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande;

och afgaf kollegium, med öfverlemnande af dessa yttranden, den

31 december 1888 eget underdånigt utlåtande i ärendet, dervid kollegium

bland annat anförde: att Ullman, som utnämndes till lektor år 1872, icke

kunde mot sitt bestridande vara underkastad förnyad reglering af kyrkoherdelönen;’

att det stora belopp, hvartill afgifterna för industriela inrättningar

samt all annan än jordbruksfastighet samfäldt stigit, icke uppkommit

genom förhöjning i den för hvarje af dem vid löneregleringen bestämda afgift,

utan härflöte af den mängd dylika verk och fastigheter, som derefter

i följd af pastoratets belägenhet vid Göteborg och andra lokala förhållanden

uppstått; att sökandena hvarken uppgifva det belopp, hvartill kyrkoherdelönen

borde inskränkas, eller i minsta mån angifvit sättet för eller

beskaffenheten af den jemkning i löneafgifterna, som af dem åsyftades;

att då, enligt hvad Ullmans och öfriga yttranden gåfve vid handen, behofvet

af en tredje ordinarie prestman i pastoratet inom kort blefve oafvisligt,

för dennes aflöning nödiga tillgångar syntes böra bibehållas; samt

att dessa frågor lämpligen borde i ett sammanhang till pröfning förekomma.

Vid föredragning af detta ärende den 24 maj 1889, fann Eders Kongl.

Maj:t ej skäl att till den då gjorda ansökningen lemna bifall, men anbefalde

domkapitlet i Göteborg att, när Ullman från ifrågavarande befattning

afginge, bos Eders Kongl. Maj:t göra den framställning i ämnet, som af

rådande förhållanden kunde påkallas, samt icke vidtaga någon åtgärd för

befattningens tillsättande förr än nådigt tillstånd dertill lemnades.

Efter det Ullman blifvit i nåder utnämnd till biskop i Strengnäs stift,

har domkapitlet till fullgörande af berörda nådiga föreskrift låtit i frågan

ånyo höra Lundby och Tufve församlingar å kyrkostämma den 6 december

1889, dervid församlingarna vidhållit sin åstundan om upphörande af pastoratets

prebendeegenskap, men erkänt behofvet af förstärkning af de presterliga

krafterna derstädes genom anställande af ytterligare en komminister, bosatt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

inom Lundby församling, samt upprepat sin begäran om tillsättande af en

ny löneregleringsnämnd för bestämmandet af presterskapets löner samt

för ny reglering af församlingarnas afgifter, hvarjemte, för den händelse

ny lönereglering genom särskild nämnd icke kunde medgifvas, församlingarna

uppgjort ett förslag till ändring af gällande löneregleringsresolution,

enligt hvilket förslag lönerna, boställsafkastning inberäknad, borde bestämmas

för kyrkoherden till 7,500 kronor, för nya komministerstjensten

i Lundby till 3,750 kronor och för komministern i Tufve, hvars löneförmåner

nu icke uppginge, boställsförmån inräknad, till mera än ungefär

2,000 kronor, till 2,550 kronor. För åstadkommande af denna ändring

och begränsning af lönerna skulle icke någon förändring ske i de uti

resolutionen faststälda bidrag från jordbruksfastigheter eller i de personella

och matlags-afgifter, som i resolutionen vore bestämda. Deremot

kräfde förslaget sådan ändring uti resolutionens andra paragraf, att de

uti denna bestämda afgifter af annan än jordbruksfastighet icke vidare

skulle, såsom för närvarande, utgå efter en på förhand fixerad debiteringsgrund.

A de i andra paragrafen upptagna beskattningsföremål borde i

stället uttaxeras det belopp, som, efter det bostadsförmånerna blifvit till

vissa belopp beräknade samt utdebitering enligt de i resolutionen faststälda

grunder skett utaf afgälderna å jordbruksfastighet samt af personliga

och matlags-afgifter, visade sig erforderligt för att presterskapet skulle

erhålla de tillärnade löneförmånerna. Detta belopp skulle uttaxeras å så

kallad annan fastighet efter bevillningstaxeringsvärde. Efter den beräkning,

församlingarna uppgjort, skulle enligt förhållandena under år 1889

erfordras en utdebitering å annan fastighet af 14 öre för hvarje hundra

kronor bevillningstaxeringsvärde. Men i samma mån dessa fastigheter

ökades i antal och värde, skulle naturligen den siffra, som angåfve den

behöfliga utdebiteringen, blifva lägre. Då det emellertid kunde förutsättas,

att med stigande utveckling debiteringen å annan än jordbruksfastighet

kunde komma att sänkas till den grad, att bidragen från sådan fastighet

blefve alltför ringa i förhållande till bidragen från andra beskattningsföremål,

borde enligt församlingarnas mening en utjemning mellan de särskilda

beskattningsföremålen ega rum, i hvilket afseende församlingarna

föreslogo, att, om och när bidragen från annan fastighet komme att understiga

10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden

en motsvarande minskning ske å bidragen från jordbruksfastigheterna.

I det underdåniga yttrande, som domkapitlet i Göteborg derefter i

ärendet afgifvit, har domkapitlet, hvad först angår församlingarnas anhållan

att pastoratet måtte frigöras från sin egenskap af prebende, förklarat

sig icke kunna biträda sagda förslag, då det hufvudsakliga skälet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

dertill, eller de efter utseendet öfverflödiga lönetillgångarna, enligt domkapitlets

åsigt väl behöfdes till förstärkande af de presterliga krafterna

inom pastoratet, och då enligt domkapitlets uppfattning i förevarande fall

särskilda skäl funnes för prebendets bibehållande. I sådant hänseende har

domkapitlet framhållit, hurusom det vore af särskild vigt, att teologie

lektorn vid latinläroverket, som tillika vore medlem af domkapitlet, icke

beröfvades tillfälle och anledning att, jemte sin lärareverksamhet, öfva

praktisk presterlig verksamhet, i hvilket afseende kyrkoherdeboställets och

kyrkornas närbelägenhet komine väl till pass, hvartill komme, att genom

prebendets bibehållande och den derigenom åt teologie lektorn beredda

högre löneinkomsten — hvilken dock äfven enligt domkapitlets åsigt borde

väsentligen minskas — större säkerhet kunde vinnas, att till den vigtiga,

såväl för samhället och stiftet som läroverket betydelsefulla lektorstjensten

alltid kunde påräknas genom lärdom och skicklighet särskildt förtjente

män såsom sökande. Hvad församlingarna beträffade, syntes bibehållandet

af pastoratets egenskap af prebende för teologie lektorn vid latinläroverket

icke behöfva gifva dem berättigad anledning till klagan, enär de

dels borde erhålla ytterligare en komminister, på hvars tillsättande de

egde att öfva inflytande, dels ock alltid kunde påräkna att till vice

pastor få'' en af stiftets mest duglige extra ordinarie prestman, utom

det att de finge åtnjuta prebendekyrkoherdens helt visst värderika bidrag

till lärareverksamheten och själavården inom församlingarna, inom

Indika han äfven på andra områden på grund af sin ställning inom

kyrkan och skolan och mångsidig erfarenhet utan tvifvel skulle utöfva

ett gagnande inflytande. Beträffande den af församlingarna väckta frågan

om upphäfvande af nu gällande lönereglering och dess ersättande af

ny, genom särskild nämnd upprättad lönereglering har domkapitlet,

som ansett ett dylikt förfarande stridande mot de i författningen om ordnandet

af presterskapets inkomster vidtagna grundsatser, funnit sig böra

afstyrka det derutinnan väckta förslaget, anseende domkapitlet det åsyftade

ändamålet kunna, utan den bestående löneregleringens upphäfvande, vinnas

genom tillägg och ändringar uti samma lönereglering. Härutinnan har

domkapitlet anfört, att största vigten uppenbarligen läge derpå, att en ny

komministerstjenst blefve inrättad samt att en ständig vice pastor tillsattes

med uppdrag att, då kyrkoherden icke önskade att sjelf förrätta tjensten,

densamma med fullt ansvar förestå. Till bestridande af härigenom föranledda

kostnader fordrades, på sätt jemväl församlingarnas eget förslag

innebure, att 14 öre utginge för hvarje ett hundra kronor af det värde,

hvartill s. k. annan fastighet var uppskattad vid den tid, då domkapitlets

utlåtande afgafs; och hvad framtida möjligt öfverskott af uttaxerade medlen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

anginge, syntes det domkapitlet vara vida lämpligare än den af församlingarna

föreslagna nedsättningen i de enligt löneregleringen utgående afgifter,

att sådant öfverskott ansloges till något för församlingarna i deras

helhet gagnande ändamål, t, ex. till bildande af en väl behöflig kassa för

prestgårdsbyggnader uti pastoratet. I enlighet med det sålunda anförda

har domkapitlet hemstält, att i löneregleringen måtte göras den ändring,

att, jemte kyrkoherde och komminister i Tufve, anstäldes ytterligare en

komminister med tjenstgöring hufvudsakligen på Lindholmen med en lön

af 3,750 kronor, deri inbegripen hushyresersättning af 250 kronor, intill

dess bostad på församlingarnas bekostnad honom bereddes, samt en vice

pastor, som af de enligt löneregleringen utgående inkomsterna aflönades

med 3,500 kronor med rättighet till bostad jemte expeditionslokal på

pastorsbostället.

Efter nådig remiss har kammarkollegium infordrat underdånigt yttrande

i ärendet från Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län, som, efter att hafva hört läroverkets lärarekollegium och

eforus, af Indika kollegiet förmält sig icke hafva något att erinra mot

prebendeegenskapens upphörande, medan deremot eforus förordat dess bibehållande,

biträdt församlingens yrkande om pastoratets skiljande från

lektorsbefattningen. Till stöd för denna sin åsigt har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande framhållit, bland annat, att pastoratet egde fullt tillräckliga

lönetillgångar för aflönande af egen kyrkoherde jemte nödiga biträden;

att kyrkomötet tillstyrkt bifall till Riksdagens hos Eders Kongl.

Maj:t gjorda hemställan, om icke de ännu återstående prebendepastoraten

kunde, i den mån innehafvarne afginge, indragas; att en stor församling

som Lundby med dess många industriela och kommersiela anläggningar

och stadd i fortgående betydlig utveckling ej billigtvis borde vara sämre

lottad än andra församlingar, som ega sjelfständiga lärare, hvilka kunna

odeladt egna sina krafter åt församlingarna; att såväl kyrkoherdebeställningen

i Lundby pastorat som lektoratet i teologi vid latinläroverket kräfde

hvar sin man, derest dessa sysslor skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt skötas; att en sjelfständig genom församlingens förtroende kallad

kyrkoherde tvifvelsutan skulle intaga en helt annan ställning inom församlingen,

än en lektor i Göteborg eller en vice pastor på stället någonsin

torde kunna förvärfva sig; att det vore svårt att inse, hvarföre teologie

lektorn i Göteborg borde hafva ett företräde med afseende å lönen framför

andra lektorer vare sig i teologi eller i andra ämnen, samt att man icke

behöfde befara, att, äfven om löneförmånerna för lektorn i teologi sattes

lika med de löner, öfriga lektorer åtnjuta, någon brist på behöriga och

skickliga sökande till befattningen skulle uppstå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

För egen del har kammarkollegium, med öfverlemnande af förenämnda

yttranden, uti underdånigt den 22 december 1890 afgifvet utlåtande dels

förordat förslaget om prebendeegenskapens upphörande för pastoratet dels,

vidkommande församlingarnas framställning i öfrigt, förklarat sig dela

domkapitlets åsigt, att dermed åsyftade ändamål torde kunna vinnas genom

tillägg och ändringar i den faststälda löneregleringen. För sådant

ändamål har kammarkollegium förordat det af domkapitlet gjorda förslaget

om anställning dels af ytterligare eu komminister och dels, för den händelse

pastoratet bibehölles såsom prebende, af en ständig vice pastor, jemte

den för hvardera af dem föreslagna aflöningen, dock så, hvad den nye

komministern anginge, att hans lön bestämdes icke ensamt i penningar,

utan till viss del i spanmål och smör, förslagsvis enahanda belopp som

utginge till den förutvarande komministern, tillsammans till 3,753 kronor

30 öre, hvarjemte kammarkollegium hemstält, att, då ny fördelning af

lönetillgångarna i allt fall skulle ega rum, och dessa dertill syntes lemna

tillgång, komministern i Tufve jemväl måtte komma i åtnjutande af den

af församlingarna afsedda lönetillökningen, hvarigenom enligt kollegii beräkning

hans lön skulle uppgå till ett sammanlagdt belopp af 2,553 kronor

30 öre. Kyrkoherdens aflöningsförmåner borde enligt kammarkollegii åsigt

bestämmas, boställsförmån samt ersättning för indragen ränta och kronotionde

inberäknade, till 8,000 kronor, med skyldighet för honom att, om

och så länge pastoratet fortfore att vara prebende, aflöna ständig vice

pastor med 3,500 kronor jemte tjenlig bostad å kyrkoherdebostället. Beträffande

församlingarnas förslag till ändring i § 2 i löneregleringsresolutionen

har kollegium anfört, att då den föreslagna förändringen syntes icke så

mycket hafva sin grund deri, att afgiften enligt sagda paragraf skulle vara för

hög, utan fast hellre åsyfta att genom begränsning af kyrkoherdelönen kunna

tillgodogöra sig möjligen blifvande öfverskott, den nuvarande lydelsen af

nämnda paragraf syntes böra bibehållas, dock att, med begränsning af

kyrkoherdens lön till föreslaget belopp, församlingarna borde få använda

uppkommande öfverskott till bestridande af någon för båda församlingarna

gemensam utgift, i hvilket hänseende kammarkollegium föreslagit, att öfverskottet

måtte få af församlingarna disponeras för bildande af en fond att

användas i första rummet för anskaffande och underhåll af bostadslägenhet

åt komministern i Lundby och derefter för underhåll och byggnad af församlingarnas

gemensamma kyrkoherdeboställe.

Med erinran att i nu gällande stat för Göteborgs högre latinläroverk

teologie lektorslönen derstädes vore upptagen på följande sätt:

afkomst af Lundby prebendepastorat....................... kr. 900: —

af anslaget till allmänna läroverken, penningar ... » 1,600: — 2,500: —,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

har härefter i afgifvet underdånigt yttrande statskontoret hemstält, att,

derest Lundby pastorat förklarades böra upphöra att vara prebende, Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till allmänna läroverken

måtte höjas med ett emot den i staten beräknade afkastningen af pastoratet

svarande belopp af 900 kronor.

Satta tillfälle att yttra sig öfver hvad kammarkollegium i ärendet

hemstält, hafva församlingarna förklarat, att de, som vidhölle sin hemställan

om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen samt fortfarande

vitsordade behofvet af en ny komministraturs inrättande i Lundby, icke

hade något att erinra hvarken mot den af kammarkollegium gjorda beräkningen

af lönetillgångarna eller fördelningen af desamma på presterskapet,

hvaremot församlingarna, som ansåge de i kammarkollegii yttrande

föreslagna lönerna vara fullt tillräckliga, funne i högsta måtto önskvärdt,

att sådan åtgärd vidtoges, att lönetillgångarna icke komme att öfverstiga

det för dessa löner beräknade belopp, på grund hvaraf församlingarna

med bestridande af kollega ofvanberörda hemställan om bildande af en

byggnadsfond, till hvilket ändamål prestlöneafgifterna ej syntes kunna lagligen

användas, förklarat sig vidblifva sitt å kyrkostämman den 6 december

1889, under förutsättning att ej ny lönereglering komme till stånd,

afgifna förslag till ändring i 2 § i den nu gällande löneregleringsresolutionen.

Till förtydligande af den uti detta ändringsförslag innehållna bestämmelse,

att, om och när bidragen från annan fastighet komme att understiga

10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden

en motsvarande minskning ske i bidragen från jordbruksfastigheterna,

hafva församlingarna å ytterligare hållen kyrkostämma afgifvit förslag till

ny formulering, enligt hvilket sagda bestämmelse skulle innebära att, derest

med en uttaxering enligt 2 § af 10 öre för hvarje hundra kronors taxeringsvärde

uppkomme ett belopp af löneafgifter, hvilket öfverstege hvad

som för de bestämda lönerna erfordrades, sådant öfverskott skulle tillgodokomma

icke blott de i 2 § omnämnda beskattningsföremål, utan äfven de

i 1 § afsedda hemmanen och mellan dessa kategorier fördelas efter den

proportion, hvarmed lönebidrag af dem lemnats. Slutligen har kammarkollegium

i förnyadt underdånigt utlåtande, enär taxeringsvärdet å all

annan än jordbruksfastighet i Lundby socken, som i kollega förra utlåtande

icke beräknats till högre belopp, än att en uttaxering af 14 öre

för hvarje hundra kronors taxeringsvärde erfordrades, under åren 1890

och 1891, enligt hvad upplyst blifvit, stigit till så betydligt belopp, att

en uttaxering af omkring 11 öre syntes vara för ändamålet tillräcklig,

och kunde antagas komma att än ytterligare växa, samt det syntes vara

Bill. till Rtlätt. [''rot. IS.93. 4 Sami. t Afd. 23 lUift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

rattvist och billigt, att derigenom uppkommande öfverskott i lönetillgångar

jemväl komme hemmansegarne tillgodo, förklarat sig, ehuru andelen i sådant

öfverskott för innehafvare af mindre hemmansdelar icke kunde blifva

särdeles afsevärd, samt det förändrade debiteringssättet syntes komma att

medföra ej ringa besvär, dock numera, med frånträdande af sin förut

gjorda hemställan om bildande af en byggnadsfond, förorda nådigt bifall

till församlingarnas förslag enligt dess senast erhållna affattning.

Af den utaf mig nu lemnade öfversigt öfver hvad i ärendet hufvudsakligen

förekommit framgår, att Lundby och Tufve församlingar önska

vinna två syftemål, dels att Lundby pastorat må upphöra att vara prebende,

dels ock att en omreglering af de presterliga tjensterna samt af

presterskapets löner i pastoratet må ega rum, antingen, hvilket församlingarna

i främsta rummet ansett önskvärdt, genom en helt och hållet ny

reglering eller också genom vidtagande af vissa förändringar i den nu

gällande löneregleringen.

Hvad först beträffar frågan om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen,

anser jag, utan att underkänna betydelsen af de skäl, som anförts

för lämpligheten af, att teologie lektorn vid latinläroverket i Göteborg

framgent såsom hittills egde tillfälle att såsom kyrkoherde deltaga i församlingsvården,

öfvervägande skäl dock vara anförda för pastoratets skiljande

från lektorsbeställningen, och får jag för den skull tillstyrka bifall

till församlingarnas härutinnan gjorda anhållan. I afseende å sättet att

ernå prebendeegenskapens upphörande hafva de myndigheter, som i

ärendet yttrat sig, förutsatt, att beslut derom skulle kunna af Eders

Kongl. Maj:t omedelbart fattas. Enligt 4 § af presterskapets privilegier

äro, bland andra, teologie lektorer tillförsäkrade att oförändradt njuta och

behålla sina prebendesocknar; och frågan om upphörande af denna förmån,

i allmänhet eller i ett särskildt fall, bör för den skull behandlas i

den ordning, 114 § regeringsformen föreskrifver. De i ärendet hörda

myndigheterna synas emellertid hafva antagit, att det samtycke från Riksdagens

och allmänna kyrkomötets sida, som sistnämnda lagrum fordrar,

redan skulle vara lemnadt genom de beslut, som i fråga om ännu åtei''- stående prebendepastorats indragning fattats dels af Riksdagen år 1866

dels ock af 1868 års kyrkomöte. I afseende å innehållet af dessa beslut

är emellertid att märka, att 1866 års riksdag icke uti vidare man i ämnet

beslutif, än att densamma i skrifvelse den 12 juni nämnda år anhöll,

det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten

kunde, i den mån inneliafvarne afginge, indragas, samt att Kongl. Maj:t i

sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet jemte förslag

till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som från dessa pasto
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3b.

rat utginge. Öfver denna Riksdagens skrifvelse inliemtades, sedan samtliga

domkapitel, universitetskanslern och de akademiska konsistorierna deröfver

utlåtit sig, yttrande af 1868 års kyrkomöte, hvilket i skrifvelse den

24 september sistnämnda år förklarade, att, under förutsättning att för kompetens

till teologie ''professorsbeställning och teologie adjunktstjenst vid

universiteten samt teologie lektorsbefattning vid elementarläroverken fordrades

intyg derom, att sökanden under ett år utöfvat presterlig tjenst

inom församlingen, kyrkomötet tillstyrkte bifall till rikets ständers anhållan,

att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas. Riksdagens

omförinälda skrifvelse innefattar icke något beslut om prebendepastoratens

upphörande, utan afser närmast en utredning i ämnet, dervid

uttryckligen angifvits, att frågans slutliga behandling påkallade pröfning

af Riksdagen; och den förutsättning, under hvilken kyrkomötet förklarat

sig vilja biträda förslaget om indragningen, har icke förverkligats, då Kongl.

Maj:t icke i afseende å kompetens för teologiska lärarebefattningar uppstält

den af kyrkomötet angifna fordran. Vid dessa förhållanden lärer

upphäfvandet af den med Lundby pastorat förenade prebendenatur kräfva

såväl Riksdagens som kyrkomötets bifall, och hemställer jag, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t nu föreslå Riksdagen att för sin del dertill samtycka.

På sätt statskontoret erinrat finnes i staten för Göteborgs högre latinläroverk

afkomsten af Lundby pastorat inräknad i teologie lektorslönen med

ett belopp af 900 kronor. Derest pastoratet upphör att vara prebende,

bör anslaget till allmänna läroverken höjas med ett belopp, motsvarande

pastoratets i nämnda stat beräknade afkomst, Då emellertid prebendets

indragning är beroende af kyrkomötets bifall, lärer dylik förhöjning ej

lämpligen kunna af innevarande års Riksdag beslutas, utan torde Eders

Kongl. Maj:t äska Riksdagens medgifvande, att, intill dess omförmälda

anslag kan varda på angifvet sätt förhöjdt, den erforderliga aflöningsfyllnaden

må af Eders Kongl. Maj:t anvisas från reservationerna å samma

anslag.

Beträffande derefter frågan angående regleringen af de presterliga

tjensterna inom pastoratet samt af församlingarnas bidrag till presterskapets

aflönande, föreligger visserligen ett af församlingarna antaget fullständigt

förslag härutinnan. Församlingarna hafva dock, såsom förut framhållits,

i första hand önskat en fullständigt ny reglering genom särskild nämnd

och endast för det fall, att sådant icke kunde medgifvas, framlagt sitt

regleringsförslag. Detta förslag synes mig ock i vissa afseenden bära

pregeln af att vara en nödfallsutväg. Förhållandena inom pastoratet

hafva från den tid, då nu gällande reglering upprättades, ändrat sig i så

väsentlig mån, att sjelfva grunderna för regleringen nu visa sig olämp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KongL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

liga, och vid sådant förhållande synes inig församlingarnas önskan att

erhålla en på nya grunder byggd reglering hafva goda skäl för sig. Hinder

torde visserligen icke möta för Eders Kongl. Maj:t att för uppgörande af

förslag till dylik reglering anbefalla tillsättandet af en nämnd med den

sammansättning, som kongl. förordningen den 11 jhli 1862 bestämmer;

men allenast med tillsättande af dylik nämnd vore icke erforderligen sörjdt

för, att en ny lämplig lönereglering kunde komma till stånd. I den omtvistade

frågan angående Eders Kongl. Maj:ts befogenhet att vidtaga ändringar

uti en gång faststälda presterliga löneregleringar synes man dock

böra vara ense derom, att Eders Kongl. Maj:t icke eger att i en bestående

lönereglering vidtaga någon ändring, som icke blifvit af vederbörande

församling antagen. Nu kan emellertid inträffa, att det förslag till lönereglering

för Lundby pastorat, som blefve af nämnden uppgjordt, icke i

alla delar vunne församlingarnas godkännande. Klart är emellertid, att

den tillärnade ändrade regleringen ej får göras beroende af församlingarnas

godkännande eller deraf, att fullständig enighet dem emellan i alla delar

ernås. Eders Kongl. Maj:t måste ega befogenhet att efter ärendets fullständiga

utredning fastställa den nya regleringen oberoende af, huruvida

den i allo är af vederbörande parter antagen, alltså en befogenhet af

samma omfattning som den, hvilken enligt 1862 års förordning tillkommer

Eders Kongl. Maj:t vid det första fastställandet af lönereglering för ett

pastorat. Jag hemställer derför, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i sådant

hänseende begära erforderligt medgifvande af Riksdagen; och synes härvid

böra bestämmas, att den nya reglering, som kan komma till stånd för

Lundby pastorat, må fastställas för den tid, för hvilken den nuvarande

löneregleringen för pastoratet gäller, eller till den 1 maj 1923.

På grund af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva:

att Lundby och Tufve församlingars pastorat må upphöra att vara

prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget

till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt bemälde

lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen ''för höj dt, Eders

Kongl. Maj:t må ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa af reservationerna

å omförmälda anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade

afkastning af pastoratet svarande belopp af 900 kronor för år; samt

att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet må, med iakttagande

af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets

inkomster den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter förberedande handläggning

i den ordning, sagda kongl. förordning i tillämpliga delar inne
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

håller, af Eders Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af den tid, den nu

gällande löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält,

deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. A

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Gustaf Norström.

Bih. till Rikad. Prof. 1893. 4 Sami.

1 Afd. 23 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1893:84 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap m. m. s. 19 i texten
  2. SLU 1893:2 Utlåtande, i anledning af Kongl Maj ds proposition angående upphörande af Lundhy pastorats i Göteborgs stift prehendeegenskap m. m. s. 1 i texten