Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för tjenares eller arbetares personliga utskylder

6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:3, Med förslag till förordning angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för tjenares eller arbetares personliga utskylder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet

för tjenares eller arbetares personliga utskylder;

gifven Stockholms slott den 30 november 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

antaga följande förslag till

Förordning

angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för tjenares

eller arbetares personliga utskylder.

Husbonde eller arbetsgivare vare ansvarig för betalning af de

vid mantalsskrifningstiden hos honom, enligt behörig uppgift, sysselsatta

tjenares eller arbetares mantalspenningar och öfriga personliga

utskylder, mot rättighet för husbonden eller arbetsgivaren att å den

skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst innehålla ett mot sagda

utskylder svarande belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 november

1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill,jam,

friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

anförde i underdånighet:

»I fråga om husbondes eller arbetsgifvares skyldighet att ansvara

för underhafvandes utskylder stadgades i § 89 af bevillningsförordningen

den 17 maj 1861 följande:

l:o. Handlande, fabriks- eller annan näringsidkare ansvarar för

utskylder, som blifvit påförda de vid mantalsskrifningstiden hos honom

sysselsatta handels- eller fabriksbetjenter samt gesäller och andra arbetare

jemte deras hustrur och barn, så vida dessa utskylder icke å

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

behörig tid varda erlagda. Dock omfattar denna ansvarighet icke den

bevillning, som för fast egendom eller inkomst af kapital eller utöfvad

särskild rörelse eller befattning bör af sådan skattskyldig utgöras. För

hvad ofvanbemälde näringsidkare måst utbetala, i följd af dem sålunda

åliggande ansvarighet för hos dem anstälda personers utskylder, äro

de berättigade att, genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller

arbetsförtjenst, sig godtgöra.

2:o. Husbonde häftar för de å hans debetsedel upptagna tjenstehjons

utskylder; varande husbonde jemväl, vid bristande tillgång hos

den skattskyldige, ansvarig för sina landtbönders och torpares, äfvensom

för de å hans egor bosatta arbetares utskylder; dock är han icke

underkastad sådan ansvarighet för sistnämnda personer, derest med

utdrag af det vid sockenstämma förda protokoll eller annat dervid

meddeladt intyg styrkes, att de äro fattige och oförmögne att genom

arbete förvärfva nödigt uppehälle för sig och de sina.

3:o. Flyttar, efter mantalsskrifningen, handelsbetjent, tjenstehjon,

landtbonde, torpare eller annan arbetare, vare husbonde eller arbetsgivare,

sådant oaktadt, skyldig gälda den flyttade personens kronoutskylder;

dock med rättighet att derför bereda sig ersättning genom

afdrag å innestående lön och arbetsförtjenst; börande, i sådant fall,

bevis den flyttande meddelas, att hans kronoutskylder för det löpande

året blifvit innehållna; och skall det jemväl åligga husbonde eller arbetsgivare,

hos hvilken samma skattskyldige sedermera anställes eller erhåller

arbete, att, under ofvanberörda vilkor, ansvara ej allenast för

hans nämnda utskylder, så framt ej bevis om redan skedd innehållning

företes, utan ock dessutom för de utskylder, som i följd af hans senare

anställning må böra särskildt utgöras.

Vid 1862—63 årens riksdag föreslog bevillningsutskottet, att den

husbönder och arbetsgifvare ålagda ansvarighet för tjenares och arbetares

utskylder borde inskränkas till dessas personela afgifter samt ansvarighet

ega rum endast i det fall, då tjenstehjon eller arbetare icke

vore skyldiga att erlägga bevillning efter 2:dra art. Detta förslag bifölls

af Riksdagen, och stadgades i öfverensstämmelse dermed i § 88

af bevillningsförordningen den 8 januari 1864:

Husbonde eller arbetsgifvare ansvarar för de vid mantalsskrifningen

såsom hos honom sysselsatta uppgifue tjenstehjons eller arbetares

personela utskylder, så vida sådane tjenstehjon eller arbetare icke

efter 2:dra artikeln skola erlägga bevillning. För hvad husbonde eller

arbetsgifvare i följd af honom sålunda åliggande ansvarighet måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Xongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

utbetala är han berättigad att genom afdrag å den skattskyldiges aflöning

eller arbetsförtjenst sig godtgöra.

Vid 1869 års riksdag väcktes en motion, deri med anledning af

anförda siffror, som utvisade, att en betydlig del af de skattskyldige

icke betalt sina utskylder, föreslogs, att husbonde eller arbetsgifvare,

åtminstone i städerna, ålades ansvar för de hos honom sysselsatta

tjenstehjons eller arbetares ej blott personela, utan äfven öfriga utskylder,

med rättighet att godtgöra sig genom afdrag å den skattskyldiges

aflöning eller arbetsförtjenst. Bevillningsutskottet, till hvars behandling

motionen remitterades, förklarade sig villigt erkänna det trängande behofvet

af bättre skydd för statens och kommunernas rätt, af ett säkrare

uppbördssätt och af en kraftigare kontroll öfver de medborgerliga pligternas

uppfyllande; och då ansvaret för de personela utskyldernas utgörande

redan ålåge husbonden eller arbetsgifvaren i alla de fall, då

ensamt sådana utskylder vore påförda, så ansåg sig utskottet såsom en

riktig medelväg mellan det dåvarande stadgandet och det i motionen

framstälda yrkande böra föreslå, att husbonde eller arbetsgifvare alltid

skulle ansvara för de personela utskylderna af deras tjenstehjon eller

arbetare, vare sig att dessa vore eller icke vore till inkomstbevillning

taxerade. Sedan utskottets hemställan af Riksdagen bifallits, erhöll §

88 i bevillningsförordningen genom nådiga kungörelsen den 23 juli

1869 följande förändrade lydelse:

Husbonde eller arbetsgifvare vare ansvarig för betalning af de

vid mantalsskrifningstiden hos honom, enligt behörig uppgift, sysselsatta

tjenstehjons eller arbetares personela utskylder, mot rättighet för

husbonden eller arbetsgifvaren att å den skattskyldiges aflöning eller

arbetsförtjenst innehålla ett emot de personela utskylderna svarande

belopp.

I senare utfärdade bevillningsförordningar förekommer ett lika

lydande stadgande, intill dess detsamma, i sammanhang med personliga

skyddsafgiftens eller bevillningens enligt första artikeln afskaffande,

uteslöts ur den bevillningsförordning, som utfärdades den 14 september

1883.

Då denna uteslutning skedde, torde emellertid förbiseende hafva

egt rum deraf, att gällande förordning angående mantalspenningarnes

utgörande den 24 april 1863 förutsatte ett stadgande i dylikt syfte.

§ 2 i nämnda författning är nemligen af följande lydelse:

Angående handlandes, fabriks- och annan näringsidkares, äfvensom

husbondes ansvarighet för mantalspenningar af de i deras tjenst

eller arbete anstälda personer, jemte deras hustrur och barn, samt af

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

landtbönder och torpare, gäller hvad derom i fråga om bevillningsutskylder

är stadgadt.

Denna bestämmelse, hvars affattning, såsom anknytande sig till

§ 89 i bevillningsförordningen den 17 maj 1861, var oegentlig, efter

det stadgandet i sagda § undergått ofvan anförda ändringar, har emellertid

ansetts innebära skyldighet för husbonde eller arbetsgivare att

ansvara för tjenstehjons eller arbetares mantalspenningar i samma

utsträckning som för deras öfriga personela utskylder och tillämpas

ännu så, att sagda skyldighet anses åligga husbonde eller arbetsgivare

i den omfattning, som stadgades i de senast före förordningen

af den 14 september 1883 gällande bevillningsförordningar.

Men stadgandet i bevillningsförordningarne om husbondes eller

arbetsgivares ansvarighet för tjenares eller arbetares personela utskylder

har, oaktadt stadgandet egde sin plats i bevillningsförordningen,

ansetts ega tillämplighet, utom på mantalspenningarne, äfven på andra

personela utskylder, och samma praxis torde fortfarande allmänneligen

råda. Efter den inskränkning i antalet personela afgifter, som år 1883

egde rum, förekommer, utom mantalspenningarne, såsom ovilkorligt

föreskriven endast eu dylik afgift, nemligen den personliga sjukvårdsafgiften,

hvarjemte likväl vederbörande kommuner kunna besluta om

utgörande af en personlig folkskoleafgift, likasom personliga afgifter till

presterskapet på grund af gällande lönekonventioner kunna förekomma.

Komiterade för afgifvande af förslag till ny mantalsskrifningsförordning

hafva i sitt den 14 december 1889 afgifna, af mig förut i

dag i underdånighet anmälda betänkande ifrågasatt, huruvida icke, vid

det förhållande att personliga skyddsafgiften upphört att utgå och sålunda

ur bevillningsförordningen uteslutits det i § 2 af förordningen

om mantalspenningarnes utgörande åberopade stadgande angående husbönders

och vissa med dem likstälda personers skyldighet att ansvara

för tjenares eller arbetares bevillningsutskylder, särskild föreskrift borde

meddelas om husbönders eller arbetsgifvares skyldighet att betala

mantalspenningar och andra personliga utskylder för sina underhafvande.

Denna komiterades framställning har kammarrätten i underdånigt

utlåtande af den 17 april 1890 ansett böra vinna bifall.

Den hittills, åtminstone i allmänhet, tillämpade ordning att husbönder

och arbetsgivare erlagt sina tjenares och arbetares personliga

utskylder med rättighet att innehålla utskyldernas belopp å de skattskyldiges

aflöning eller arbetsförtjenst torde hafva ländt till fördel ej

mindre för staten och vederbörande kommuner, som åtnjutit större

trygghet för utskyldernas utfående samt besparats besväret och kost
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

naden af en mängd särskilda debetsedlars utskrifvande äfvensom af åtgärder

för beloppens indrifvande och dermed förenad, på grund af den

ifrågavarande befolkningens rörlighet säkerligen ofta synnerligen vidlyftig

skriftvexling, än äfven för de skattskyldige sjelfva, hvilkas besvär

med utskyldernas erläggande derigenom väsentligen förminskats.

Med afseende härå och då omförmälda praxis torde böra beredas ett

fastare stöd i lagstiftningen, än den för närvarande lärer eg a, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att besluta eu författning af följande lydelse:

Husbonde eller arbetsgivare vare ansvarig för betalning af de

vid mantalsskrifningstiden hos honom, enligt behörig uppgift, sysselsatta

tjenares eller arbetares mantalspenningar och öfriga personliga

utskyld er, mot rättighet för husbonden eller arbetsgivaren att å den

skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst innehålla ett mot sagda utskylder

svarande belopp.

I sammanhang med annan erforderlig ansedd ändring i förordningen

angående mantalspenuingarnes utgörande går jag längre fram i

dag att föreslå sådan förändrad lydelse af ofvan anförda § 2 i sagda

förordning, att den bringas i öfverensstämmelse med den föreslagna

nya författningen.))

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder gilla och bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevLU 1894:7 Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande sammansatta bevillningsoch lagutskottets betänkande n:o 3 med anledning af Kongl. Majds propositio s. 1 i texten
  2. BevLU 1894:3 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 3 s. 1 i texten
  3. BevU 1894:1 Bevillningsutskottets Memorial N:o 1 s. 1 i texten