Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen

1894-02-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:40, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

1

N:o 40.

Kong!. Mgj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse af 227 § sjölagen; gifven Stockholms

slott den 2 februari 1894.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och Högsta Domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga följande förslag till

»Lag

om ändrad lydelse af 227 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 227 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har befälhafvare, redare eller lastegare, medan nöden ännu varade,

med bergarne öfverenskommit om viss bergarelön, ege ändock den, som skall

utgifva bergarelönen, att, der det betingade beloppet betydligt öfverstiger

hvad skäligt är, vid domstol deri erhålla jemkning; instämme dock, der

bergarelönen jemväl guldits, medan nöden ännu varade, klander inom sex

månader, efter det betalning erlades, eller hafve förlorat sin talan. Innefattade

öfverenskommelsen, att bergarelönens belopp skulle bestämmas af

skiljemän eller på annat dylikt sätt, vare det aftal ej bindande för den, som

skall utgifva bergarelönen, der han inom fjorton dagar efter det öfverenskoramelsen

slöts bos bergarne uppsäger aftalet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1894, men eger ej tillämpning

i fråga om öfverenskommelse, som före nämnda dag träffats derom, att

bergarelönens belopp skall bestämmas af skiljemän eller på annat dylikt sätt.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

<n>

lUh. till Riksd. Frot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 40.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsörenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen

den 30 december 1893,

i närvaro af:

>i! . >;.(! i.j (‘<i '' it.

hans excellens herr statsministern Boström,

hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Östergren, anmälde i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 29 april innevarande år i anledning

af väckta motioner om ändring af 227 § sjölagen äfvensom kommerskollegii

till följd af nådig remiss den 6 sistlidne oktober, efter det handelsoch

sjöfartsnämnderna i riket lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra, öfver

Riksdagens berörda skrifvelse afgifna underdåniga utlåtande.

Efter att hafva redogjort för Riksdagens skrifvelse och nämnda

utlåtande äfvensom de från handels- och sjöfartsnämnderna inkomna yttrandena,

anförde departementschefen :

»Den i sista punkten af 227 § sjölagen förekommande bestämmelsen

derom, att ett, medan nöden ännu varade, af befälhafvare, redare eller lastegare

med bergare träffadt aftal, att bergarelönens belopp skulle bestämmas

af skiljemän eller på annat dylikt sätt, ej vore gällande, förekom ej i det

förslag till sjölag, som Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition föreläde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 40.

3

189i års Riksdag. I nämnda förslag hade samma punkt följande lydelse:

»Innefattade öfverenskommelsen, att bergarelönens belopp skulle bestämmas

af skiljemän eller på annat dylikt sätt, vare det aftal ej bindande för den,

som skall utgifva bergarelönen, der han inom fjorton dagar efter det öfverenskommelsen

slöts hos bergarne uppsäger aftalet». Ett med detta stadgande

till innehållet fullkomligt öfverensstämmande förekommer så väl i den danska

sjölagen af den 1 april 1892 som i den norska af den 20 juli innevarande år.

Då det nu blifvit ifrågasatt att vidtaga ändring i vår lags bestämmelser

i förevarande hänseende, synes det mig först och främst böra tagas i

öfvervägande, huru vida ändringen ej kunde ske så, att vår lags stadganden

bringades till öfverensstämmelse med motsvarande i Norge och Danmark gällande

föreskrifter, hvilket ju kunde ske genom att i lagen upptaga hvad

Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1891 års riksdag i detta hänseende innehöll.

Det torde nemligen ligga i öppen dag, att en öfverensstämmelse i lagstiftning

i förevarande hänseende hos oss och våra närmaste grannar måste

medföra sa stora fördelar, att en dylik öfverensstämmelse bör, i den mån

den kan åstadkommas, vara synnerligen önskvärd. Af den redogörelse jag

nyss lemnat, torde emellertid hafva framgått, att åtskilliga erinringar gjorts

mot det stadgande, Eders Kongl. Maj:ts förslag i nu förevarande afseende innehöll.

Så har man erinrat, att den i förslaget förekommande bestämmelsen,

att aftalet kunde hos bergarne »uppsägas», vore olämplig och borde utbytas

mot någon föreskrift om anmälan eller protest hos någon offentlig myndighet.

Häremot torde dock kunna invändas, dels att det naturligaste synes vara, att

då af två kontrahenter den ene är berättigad bryta ett träffadt aftal, sadant

bör ske genom uppsägning hos den andre och icke genom anmälan inför offentlig

myndighet, dels ock att det sannolikt skulle för bergarne blifva förenadt med

åtskilliga olägenheter att hos offentlig myndighet efterforska, om dylik uppsägning

skett, hvarförutom ej bör lemnas obeaktad den olikhet i bestämmelser,

som härigenom skulle komma att finnas i var lag mot i Danmarks och

Norges, eu olikhet, som otvifvelaktigt i många fall skulle komma att medföra

olägenheter och tära för rättsförluster. Att i stället för »uppsägningen» införa

anmälan eller protest synes mig derför icke vara välbetänkt.

Vidare har anmärkts, att den i förslaget stadgade tiden för uppsägningen,

14 dagar efter det öfverenskommelsen slöts, vore allt för kort och

borde förlängas. Om det än ej kan förnekas, att fall kunna tänkas, då det

för den, som skall betala bergarelönen, kan vara förenadt med svårighet att

inom 14 dagar hos bergarne, helst der de vore flere, uppsäga aftalet, torde

dock numera, dä bergning, så godt som uteslutande, verkställes af för detta

ändamål tillkomna bolag, hvilka hafva kontor och styrelse ä viss ort, sådana

fall komma att blifva mycket sällsynta. Vid sådant förhållande och dä både

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Danmarks och Norges sjölagar innehålla enahanda tidsbestämmelse, som Eders

Kongl. Maj:ts förslag 1891 innehöll, synes det mig lämpligast, om denna tidsbestämmelse

äfven i vår lag inflöte.

Slutligen har jemväl erinrats, att i lagen borde intagas bestämmelser,

som beredde verksamt skydd mot missbruk af skiljeaftal i fråga om bergarlön.

Det torde emellertid vara förenad! med synnerliga svårigheter att i

lagen införa detaljerade stadganden, egnade att i hvarje fall förekomma dylika

befarade missbruk; och i allt fall synes mig ett ganska verksamt korrektiv

mot missbruk af skiljeaftal ligga redan i den rätt att uppsäga aftalet, som

skulle tillkomma den nödstälde.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler,

infordra Högsta Domstolens utlåtande öfver ett så lydande:

förslag

till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 227 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har befälhafvare, redare eller lastegare, medan nöden ännu varade,

med bergarne öfverenskommit. om viss bergarelön, ege ändock den, som skall

utgifva bergarelönen, att, der det betingade beloppet betydligt öfverstiger hvad

skäligt är, vid domstol deri erhålla jemkning; instämme dock, der bergarelönen

jemväl guldits, medan nöden ännu varade, klander inom sex månader,

efter det betalning erlades, eller hafve förlorat sin talan. Innefattade öfverenskommelsen,

att bergarelönens belopp skulle bestämmas af skiljemän eller

på annat dylikt sätt, vare det aftal ej bindande för den, som skall utgifva

bergarelönen, der han inom fjorton dagar efter det öfverenskommelsen slöts

hos bergarne uppsäger aftalet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1894, men eger ej tillämpning

i fråga om öfverenskommelse, som före nämnda dag träffats derom, att

bergarelönens belopp skall bestämmas af skiljemän eller på annat dylikt sätt.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält

och deruti statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

Ex. protocollo

Aug. vom Hartmansdorff.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 40.

o

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj.ts

Högsta Domstol tisdagen den 16 januari 1894.

.■jii,.'' H*i us >ii. i’.*;.lönn::!1)!

Andra rummet.

Närvarande:

justitieråden Hernmarck,

Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

J *

Norberg,

• Hammarskjöld,

Lindbäck.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Cassel, föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 nästlidne december, hvarmedelst

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens yttrande

infordrats öfver följande

»Förslag

till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 227 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har befälhafvare, redare eller lastegare, medan nöden ännu varade,

med bergarne öfverenskommit om viss bergarelön, ege ändock den, som skall

utgifva bergarelönen, att, der det betingade beloppet betydligt öfverstiger

hvad skäligt är, vid domstol deri erhålla jemkning; instämme dock, der

bergarelönen jemväl guldits, medan nöden ännu varade, klander inom sex

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

månader, efter det betalning erlades, eller hafve förlorat sin talan. Innefattade

öfverenskommelsen, att bergarelönens belopp skulle bestämmas af

skiljemän eller på annat dylikt sätt, vare det aftal ej bindande för den, som

skall utgifva bergarelönen, der han inom fjorton dagar efter det öfverenskommelsen

slöts hos bergande uppsäger aftalet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1894, men egen ej tillämpning

i fråga om öfverenskommelse, som före nämnda dag träffats derom, att

bergarelönens belopp skall bestämmas af skiljemän eller på annat dylikt sätt.»

Justitieräden Hernmarck, Ahlgren, Åbergsson, Norberg och Lindbäck

lemnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Herslow, med hvilken justitierådet Hammarskjöld förenade

sig, yttrade:

För att rätt kunna bedöma, huru stor ersättning ett bergningsarbete

skäligen bör betinga, erfordras onekligen insigt och erfarenhet i åtskilliga

ämnen, hvilka i regeln äro så godt som alldeles främmande för ledamöterna

i våra allmänna domstolar; och enär derjemte så väl för bergaren som för

den, hvilken är egare af hvad som bergås, det måste vara af synnerlig vigt,

att tvist om beloppet af bergarelön så fort som möjligt blifver slutligen afgjord,

synes i sjelfva verket ingendera parten ega något berättigadt intresse

i att sätta sig mot beloppets bestämmande af skiljemän, förutsatt blott att

hvardera parten tillförsäkras så väl lika inflytande på tillsättningen af skiljedomstolen

som ock rätt att derifrån afhålla sådane personer, hvilka icke

kunna anses vara fullt opartiske. Fn stor mängd andra likartade ersättningsfrågor,

hvilkas behöriga bedömande ansetts kräfva särskild sakkunskap,

skall, då tvist uppstår, enligt nya sjölagen hänskjuta till afgörande af

skiljemän, och får icke göras till föremål för domstols'' pröfning äfven om

båda parterna skulle derom sig förena. Vid sådant förhållande torde, om

man också icke vill gå lika långt beträffande tvist om beloppet af bergarelön,

rättssäkerheten dock näppeligen kunna anses vara äfventyrad, om,

på yrkande af endera parten, den andre förklaras pligtig att äfven i afseende

å sådan tvist underkasta sig skiljedom. En ändring af nya sjölagen

i detta syfte synes vara af ett verkligt behof påkallad. Af skäl, sou) under

behandlingen af detta lagärende redan blifvit framhållne, lärer någon fullt

ändamålsenligt ordnad enskild bergningsinrättning svårligen i vårt land kunna

i längden ega bestånd, om dess egare, såsom förhållandet nu är, alltjemt

löper risken att för utfående af bergarelön nödgas inlåta sig i en tidsödande

rättegång genom tre vanliga domstolsinstanser. Men för en sådan risk skulle

egaren i sjelfva verket också utsättas enligt det nu föreliggande förslaget,

som åt ett medan nöden ännu varar ingånget skiljeaftal i afseende ä beloppet

af bergarelön bereder gällande kraft endast i den händelse, att icke den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

betalningsskyldige hos bergaren uppsäger aftalet inom 14 dagar efter ingåendet

af detsamma. Under förutsättning, att — hvad dock skäligen kan

betviflas — det föreslagna rådrummet för uppsägningen är så tillräckligt

tilltaget, att icke i flera fall och företrädesvis sådana, der bergarens anspråk

är som störst, uppsägningsrätten kommer att visa sig såsom mera skenbar

än verklig, förefaller derför den ifrågasatta nya anordningen föga tillfredsställande.

Väl är det sant att enahanda anordning förekommer både i norska

och i danska sjölagen;, men i dessa länder äro förhållandena väsentligen

olika emot hvad som gäller hos oss. I de norska och danska domstolar, som

handlägga tvister om beloppet af bergarelön, är ett med hit hörande ämnen

fullt förtroget element inrymdt; och både i Norge och Danmark är instansernas

antal i sjörättsmål i allmänhet inskränkt till allenast två domstolar.

Behofvet af skiljedom beträffande ifrågavarande slag af tvister är derför i

Norge och Danmark betydligt mindre än i Sverige.

Den nödvändiga förutsättningen för att ett under öfverhängande fara

ingånget skiljeaftal må medföra förbindande verkan består dock, såsom redan

blifvit antydt, deri, att faran icke må af den, som erbjuder sin hjelp, kunna

användas såsom medel till att framtvinga ett ensidigt i hans intresse gjordt

val af skiljemän eller till att förmå vederparten att afsåga sig rätten att

jäfva sådan skiljeman, hvilken icke kan anses opartisk. Berörda förutsättning

är icke i förslaget iakttagen; och denna brist kan, derest förslaget

blifver lag, gifva anledning till svåra missbruk isynnerhet emot utländingar,

hvilka såsom obevandrade i vår lag antagligen icke skola veta att ofördröjligen

begagna sig af uppsägningsrätten.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag det remitterade förslaget

böra sålunda omarbetas, att aftal om hänskjutande till skiljemän af fråga

om bergarelöns belopp beredes gällande kraft, oberoende af tiden när aftalet

blifvit ingånget, men att hvarje öfverenskommelse, som, medan nöden ännu

varar, träffas angående skiljedomstolens sammansättning, frånkännes förbin - dande verkan, samt att icke blott skiljemännen förklaras alltid skola utses

till det antal och i den ordning, som i lagen den 28 oktober 1887 stadgas

för det fall, att vissa skiljemän icke blifvit i skiljeaftalet nämnde och deri

icke heller bestämts till hvilket antal eller på hvad sätt de böra utses, utan

jemväl i öfrig! sagda lag kommer att lända till efterrättelse.

Ex protocollo

. Aug. von Hartmnnsdorff.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 40.

i^rii -uviiKl- » • 11 loft

fj tf.^jJt;/!; • /}•!<.It fjitvif

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsdrenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 2 februari 1894,

i närvaro af:

hans excellens herr statsministern Boström,

hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt.

statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

justitieråden: Glimstedt,

Claeson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet östergren anmälde i underdånighet:
att,

sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 30 sistlidne december,

jemlikt 87 § regeringsformen, infordrat Högsta domstolens utlåtande öfver

ett inom departementet upprättadt i protokollet för nämnda dag intaget förslag

till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen, detta utlåtande nu mera

afgifvits.

Efter att hafva redogjort för berörda utlåtande anförde departementschefen

:

»Af hvad jag nu yttrat täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, hurusom

af de sju ledamöter, som deltagit i granskningen af ifrågavarande lagförslag,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

fena lemnat förslaget utan anmärkning, hvaremot de två öfrige ansett detsamma

böra så omarbetas, att aftal om hänskjutande till skiljemän af fråga

om bergarelöns belopp bereddes gällande kraft, oberoende af tiden när aftalet

blifvit ingånget, men att hvarje öfverenskommelse, som, medan nöden ännu

varade, träffades angående skiljedomstolens sammansättning, frånkändes förbindande

verkan, samt att icke blott skiljemännen förklarades alltid skola

utses till det antal och i den ordning, som i lagen den 28 oktober 1887

stadgades för det fall, att vissa skiljemän icke blifvit i skiljeaftalet nämnde

och deri icke heller bestämts till hvilket antal eller på hvad sätt de borde

utses, utan jemväl i öfrigt sagda lag komme att lända till efterrättelse.

Då emellertid det synes mig icke vara lämpligt att, på sätt nyssnämnde

två ledamöter af Högsta domstolen förordat, låta ett om bergarelön träffadt

aftal för visst fall vara delvis ogiltigt och delvis beståndande, har jag icke

funnit skäl att ändra det föreliggande lagförslaget, utan får jag, under åberopande

af hvad jag till statsrådsprotokollet för den 30 sistlidne december i

ämnet anfört, i underdånighet hemställa, att förslaget i oförändradt skick

förelägges Riksdagen till antagande.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält

och deruti statsrådets öfrige ledamöter instämde,

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall; och

skulle nådig proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas af

det innehåll bilagan litt. C. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 24 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1894:61 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition n:o 40 med förslag till lag om ändrad lydelse af 227 § sjölagen. a1 i texten
  2. LU 1894:40 Lagutskottets Utlåtande N:o 40 s. 1 i texten