Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny förordning angående stämpelaf''giften

66 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 62 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:43, Med förslag till ny förordning angående stämpelaf''giften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

1

N:o 43.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ny förordning angående stämpelaf''giften; gifven Christiania

slott den 21 februari 1894.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga

närlagda förslag till förordning angående stämpelafgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

tjrgufuf-.bti - : -i j h »L i-U

OSCAR.

F. v. Essen.

liih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Förslag

till

Förordning’ angående stämpelafgiften.

1 Art.

I} i’ :• lW!■- vi\ » ''i

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållareembetets

afdelning för uppbördsärenden och öfverståthållareembetet för

polisärenden; magistrater och öfriga till statsförvaltningen hörande myndigheter^

städer och köpingar; bergmästare; direktioner för sjömanshus;

notarii publici; tullkamrar och tullinspektioner; biskopsembeten, domkapitel,

Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och myndigheter,

hvilka handhafva styrelsen eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;
äfvensom

alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller

öfriga afdelningar upptagna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

3

Andra af delningen:

Underdomstolar på landet.

Tredje af delningen:

Chefsembeten och förvaltande myndigheter vid armén och flottan;

öfverståthållareembetets kansli; Kongl. Maj:ts befallningshafvande och till

landsstaten hörande tjensteman; landtmäterikontor; landtmätare; justerare;

och chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Fjerde af delning en:

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;

marinförvaltningen; lotsstyrelsen; kommerskollegium;

statistiska centralbyrån; generallandtmäterikontoret; väg- och vatten - byggnadsstyrelsen; landtbruksstyrelsen; jernvägsstyrelsen; kammarkollegium;

domänstyrelsen; kammarrätten; statskontoret; generalpoststyrelsen;

telegrafstyrelsen; generaltullstyrelsen; öfverintendentsembetet; medicinalstyrelsen;

och riksarkivet.

Femte af delning en:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersembetet;

Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och sekreterareembetet

vid Kongl. Maj:ts orden.

2 §•

Af de embete- eller tjenstemän, som icke här ofvan blifvit särskildt

uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den myndighet,

till hvilken han hörer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongt. Maj:ts Nåd.. proposition N:o 43.

3 §.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de

bär nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbref................ ....................

Afflyttningsbetyg för sjöman ...............

Afsked, då den afskedstagande tilllägges

värdighet af högre embete

eller tjenst, förses med

stämpel lika med Fullmakt å

karakter af embete eller tjenst.

„ i annat fall ....................................

Afskrift af landtmätares eller med

honom i afseende på behörighet

till vissa förrättningar likstäld

tj enstemans förrättningshandlingar,

äfvensom af dylika handlingar

från generallandtmäterikontoret

och landtmäterikontoren!

i länen, hvarje ark .....................j

„ som meddelas för vetenskapligt1

ändamål .........................................

„ annan, hvarje ark .....................

Anordning..............................................

Antagningsbevis å embete eller tjenst;

lika med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation ...............

Apoteksprivil egium i stad eller köping

„ på landet..................................

Befälhafvarebref ..............................

Besigtning; se Protokoll.

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

_

_

i j t r ■;11

_

_ 1_

_

250

_1

I

— 501

I I

-fritt

-fritt
-

—fri—

!ö o! — 15 o

fri—

fri

25:

100

40

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:a 43.

5

i ♦ ’■*

l

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Betyg nfvfir aflagdt, kiinRkapKprnf

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr. ; ö.

■fritt.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

„ aflyttnings-, för sjöman; se

Afflyttningsbetyg.

„ annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut om

ersättning af allmänna medel åt

vittnen och upplysningsvis hörda

personer i brottmål ...................

A .

I

- 4r

tf

* ir ‘

. r* i-

„ af underdomstol eller derstädes

anstäld tjensteman, tecknadt å

företedd handling, ........................

f1

fr

''tf

‘

„ å dom eller utslag, att deremot

är vädjadt .......................................

. i - i 1 ; ''

'' y ■ i

„ att begärd expedition icke ut- bekommits...........................

i l 1

itt-

tt

,, vederhäftighets-.............................

/1

fr

„ af chefen för justitiedeparte- mentet på anmälan om tidnings

utgifvande

O

O

—

—

■ • *

it t

■ .A

•»

25

|

„ rörande anmälan om idkande af

handel eller annat näringsyrke

af landtmätare och justerare......

3

fr

3

—

1 . . c J

,, om uppvisning åt pass ...............

fritt

„ som erfordras för utbekomman- de af belöning för rofdjurs dö- dande ...............................................

,

■

it t-

rtt

‘

„ antagnings-; se Antagning sbevis.

„ öfver på- eller afmönstring af

sjöman .............................................

B

. fr

. *!

'' ,, prest-...............................................

fritt

,, af läkare eller karantänstjenste- man..................................

- fritt

|

I

„ vidimation-....................................

'' fritt

r

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Bevis, produktions-, eller intyg om

varors tillverkningsort, då de

sändas till Norge, ......................

fn

tf

„ annat ..............................

_

! 5 0

50

50

1

i_

1

Bilbref ................................

3

3

Burbref i Stockholm och Göteborg

„ i andra städer .................

50

20

—

—

—

—

—

—

Diariibevis; se Bevis, annat.

Diplom för konsul eller vice konsul;

se Fullmakt.

,, att vara provisor

5

_

Doktorsbref, som utfärdas efter af- lagdt prof,......................................

fr

tf

„ som utfärdas utan aflagdt prof...

Dom med rubrik; lika med Utslag

med rubrik.

Fastighetsbok, utdrag af, som teck- nas på lagfartsbevis eller på ut- drag af lagfarts- eller inteck- ningsprotokoll, ............................

100

J

fr

in

_

150

Fiskepass; se Pass.

Fribref förses med stämpel till be- lopp af 40 öre för hvarje fulla

10 ton af fartygets drägtighet.

Friherrebref............................................

Frisedel....................................................

fr

__1

i

500

Fullmakt för ledamot af statsrådet

“1

fri

„ eller diplom för konsul eller vice

konsul, som icke åtnjuter fast

aflöning, ..........................................

fr

\

‘

„ för hofrättskommissarie ...............

„ för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg ...

i öfriga städer...........................

100

25

—

—

—

—

10

—

—

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

7

l

Afd.

Fullmakt för mäklare eller skeppsklarerare

:

i Stockholm och Göteborg ...

i öfriga städer...........................

, för annan, å embete eller tjenst,

förses för den, som första gån

gen undfått befordran till embete

eller tjenst med ordinarie

lön, med stämpel till belopp

af 3 kronor för hvarje fulla 100

kronor af lönen, men för den,

som erhållit befordran, som medför

högre lön, till belopp af 3

kronor för hvarje fulla 100 kronor

af skilnaden mellan den

stämpelafgift underkastade lön,

löntagaren näst förut innehaft,

och den, som erbålles;

dock att stämpel för fullmakt

å embete eller tjenst, som icke

medför rätt till tjenstgöringspenningar,

beräknas för allenast

två tredjedelar af lönen.

Vid löneförhöjning i följd af

ålderstillägg, dermed jemförlig

uppflyttning från lägre till högre

lönegrad eller lönereglering utgöres

stämpel med 3 kronor

för hvarje fulla 100 kronor af

skilnaden mellan den stämpelafgift

underkastade lön, löntagaren

näst förut innehaft, och den,

som erhålles.

„ för kyrkoherde att vara prost

öfver egen församling.................

Kr.

200

50

ö.

50

2

Afd.

Kr.

ö.

3

Afd.

Kr.

ö.

4

Afd.

Kr.

5

Afd.

Kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Fullmakt å karakter af embete eller

tjenst förses förden, som är eller

varit i allmän tjenst, med stäm- pel till belopp af 20 kronor för

hvarje fulla 100 kronor af den

ordinarie lön, som åtföljer dylik

eller dermed jemförlig beställ- ning, men för annan person till

belopp af 70 kronor likaledes

för hvarje fulla 100 kronor åt

sådan lön.

,, för riksdagsman

Kr.

ö.

Kr.

''

''•-•i •

Ö.

Kr.

■

fl

ö.

1.0''

hd

4

i 1

- i

i,

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Se för öfrigt 4 och 5 §§.

\Förmyndareförorduande; se Protokoll.

Förmyndarekammares uträkning å

omyndiges medel ........................

! ''

i * - 1 li!

fri

•/O

Förordnande, hvarigenom embete

eller tjenst tillsättes; lika med

Fullmakt.

,, att viss tid eller tills vidare för- valta embete eller tjenst, då der- med följer rätt till den med

embetet eller tjensten förenade

inkomst, ..........................................

„ annat................................................

3

■•ii

1* . i:

r •: ,

3

3

fri

tf.

3

G

Förrättningshandling, landtmätares

eller med honom likstäld tjenste- mans; se Landtmätares förrätt- ningshandling.

Förpassning, tull- .................................

fr

i

Gravationsbevis; se Bevis.

Grefvebref ................................................

Hvilostdndsresolution; se Resolution.

Instrument; se Protokoll.

1

1

_I

I

■ -1

i.fWj

-i

|

r" 1

H1

" -i i

1,000

Il

1]

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

9

1

Afd.

2

Afd.

..- . ~ . -------- - ...... ....... - ... — ■ - - _ J

Kallelsebref i mål angående konkurs,:

boskilnad, årsstämning eller försälj

uing af utmätt fast egendom

Kar aktersfullmakt; se Fullmakt.

Karta, geometrisk ................................

Dessutom förses kopia eller utdrag

af karta, som från generallandtmäterikontoretutgifves,

med

stämpel, svarande mot den för

annan dylik karta stadgade lösen.

Kommunikationsresolution; se Resolution.

Konstitutorial; lika med Förordnande.

Kontrakt angående arrende, krono-!

leverans eller entreprenad.........

Landtmätares eller med honom i af-j

seende på behörighet till vissal

förrättningar likstäld tjenste
mans

förrättning shandling ........I--

Motbok, utfärdad af direktion för sjömanshus

eller af postsparbank,-

Matsedel .......................... ! 10

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbref förses med stämpel till be-j

lopp af 20 öre för hvarje fulla

10 ton af fartygets drägtighet.

Notarialprotest; se Protest.

Order, hvarigenom beställning med;

lön på stat tillsättes, ...............| —

Pass, fiske- ...........................................

rese-:

för den, som reser i kronans

ärende, ....................................-

för annan person:

till inrikes orter eller Norge

ö.

Kr.

3

Afd.

Kr.

ö.

_fritt_

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

50

fritt

-/''•*-

50

Kr. ! ö.

-fri

3 i—

-frid
-

fritt

— 5 0 — |—-j — 6 0j

till utrikes orter ....................j 2 |—| l 2 , t

Bill. till Kilcsd. Prot. 1894. I Sami. I Afd. 27 lläft.

- 2

50

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Pass, tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt..........

för annat fartyg ....

för inrikes sjöfart eller

s. k. årspass ...........

Patentbref ................................................

Pensionsbref........................................

Permissionssedel.......................................

Praktika; se Bevis åt karantänstjensteman.

Prestbevis; se Bevis.

Prestebref ..........................................

Privilegium, apoteks-; se Apotéksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll deröfver,

hvarje ark...................................

Protokoll, hvarigenom embete eller

tjenst tillsättes; lika med Fullmakt.

, angående förordnande eller entledigande

af nämndeman, stämningsman,

ledamot af egodelningsrätt,

värderingsman vid bouppteckning

eller god man vid

landtmäteriförrättning, af god

man, syssloman eller rättens

ombudsman i konkurs, samt af

annan person i afseende å uppteckning

eller vård af konkursbo,

äfvensom rörande af någon

bland dem aflagd föreskrifven ed

angående lagfart å fång till fast

egendom genom giftorätt eller

arf, der taxeringsvärdet å den

egendom, hvarå lagfart sökes,

icke uppgår till 1,000 kronor,

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

5

Afd.

Kr.

o.

I

2 5

Kr.

1 i--

i

— 50

Kr. ö

fritt _

Kr.

10

fritt

-fri
-

år.

Ö. !

fritta

-fritt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

11

1

Afd.

2

3

4

5

Afl!.

Afd.

Afd.

Afd. ''

Protokoll vid underdomstol, om förordnande

eller entledigande af

förmyndare eller god man för

frånvarande dödsbodelegare eller

om föreläggande för förmyndare

eller sådan god man att ingifva

bevis om aflemnande af årsräkning

öfver sin förvaltning .........

„ vid landtmäteriförrättning; se

Landtmätares för rättning shandling.

,, öfver ekonomisk besigtning ........

,, öfver annan besigtning, värdering,

utmätning, qvarstad eller

dylik förrättning, hvarje ark ..

,, angående bevakning vid domstol

af testamente, som bevakas

senare än bouppteckning efter

testamentsgifvaren för inregistrering

till domstolen ingifvits,

skall — der vid beräkningen af

den stämpel, hvarmed bouppteckningen

enligt II Art. blifvit

försedd, hänsyn icke tagits till

de bestämmelser i testamentet,

som bevakningen gäller, men den

stämpelafgift, som för bouppteckningen

skolat utgöras, om

jemväl dessa bestämmelser lagts

till grund för afgiften, är högre

än den, som för bouppteckningen

utgått — utöfver den stämpel,

som i öfrigt bör utgå för protokollet,

förses med särskild stämpel

till belopp, motsvarande skilnaden

mellan den stämpel, hvarmed

bouppteckningen blifvit be
-

Kr.

o.

Kr. ö.

50 —

50

Kr.

O.

fritt
-

fritt

50

Kr.

Kr. i ö.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

lagd, och den, hvarmed bouppteckningen

skolat förses, derest

hänsyn jemväl tagits till ifrågavarande

testamentsbestämmelser;

börande i protokollet antecknas

de grunder, hvarefter den

särskilda stämpeln beräknats.

Protokoll angående inregistrering af

bouppteckning, då sådant erfordras

för återfående af erlagd

stämpelafgift, ...............................

! „ annat:

som utgifves till part, hvilken

utan särskild begäran författningsenligt

är skyldig att lösa

detsamma: ''

första arket .............................

andra arket ..............................

hvarje af de öfriga.................

som på begäran utgifves till

part, hvilken eljest icke författningsenligt

är skyldig att

lösa detsamma:

första arket................................

andra arket................................

hvarje af de öfriga................

som eljest utgifves; lika med

Afskrift.

Qvittens......................................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje

grufveutmål eller, der grufvelägenhet

icke blifvit med utmål

försedd, för hvarje inmutadt

område, hvilket beviljad!

hvilostånd afser, samt för hvarje

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. I Kr. | ö. i Kr. i ö.

25

2 —

1 ''50

1 50

25

2 —

1 50

1 ! 5 0

I

fritt

3

2

2

1

1

1 12 5

fritt.

4

2

—

2

1

1

—

1

bo bo ^

opaginerad Kontrollera mot PDF

år hviloståndet medgifvits att.

gälla ..............................................

Resolution, kommunikations-...............

dock skall stämpel för kommunikationsresolution

icke mera

än en gång i hvarje mål utgöras,

ändå att handlingar flere

gånger kommuniceras eller till

påminnelser utlemnas.

I „ innefattande hufvudsakligt beslut,

tecknadt å företedd handling,

..........v.........:............................

„ med rubrik; lika med Utslag

med rubrik. .

Se för öfrigt 6 §.

[Salubref å utmätningsvis försåld fast

egendom.........................................

Sjöfartsbok...............................................

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ........................

för inrikes sjöfart .......................

Skeppsdagbok .........................................

Skiljebref i äktenskap eller trolofning

Slutsedel ..................................................

Styrmansbref ........................#..............

Stämning...................................................

Tillståndsbref för utöfvande af näring

eller yrke ......................................

Tullförpassning; se Förpassning.

Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik .......................

Underrättelse eller uppgift rörande

utmätning, som af utmätningsman

meddelas gäldenär, ............

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 43.

Utdrag af dombok eller protokoll;

se Protokoll.

Utnämning skref för:

riddare och kommendör af

Kongl. Maj:ts orden .................

kommendör med stora korsett

af Svärdsorden...........................|j

af Nordstjerneorden..................[

af Vasaorden.............................j

kommendör:

af Svärdsorden........................|

af Nordstjerneorden..................i

af Vasaorden.............................J

riddare af Konung Carl XIII:s

orden .........................................

riddare af Svärdsorden ............

riddare eller ledamot af Nordstjerneorden.

..............................

riddare eller ledamot af Vasaorden

..............................................

dock är riddare- eller kom-j

mendörsbref, som i följd afj

utnämning under fälttåg med-j

delas, från stämpel..................

Utslag med rubrik:

som utgifves till part, hvilken,

utan särskild begäran, författningsenligt

är skyldig att lösa detsamma:
första

arket ...................................

andra arket ....................................

hvarje af de öfriga .....................

som på begäran utgifves till part,

hvilken eljest icke författningsenligt

är skyldig att lösa detsamma:

första arket..................................

I

1 ! 2

Afd. '' Afd.

Kr. ö.

1

1 —

1 • —

1 25

1

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

—

—

—

400

—

—

—

—

200

—

—

—

—

150

—

—

—

—

—

150

_

50

fri

it

3

10

20

2

—

2

—

5

—

2

2

"

5

1

_

1

1

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43. 15

i

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

5.

Kr.

ö.

andra arket ....................................

1

—

—

—

1

1

—

1

—

hvarje af de öfriga ...................

1

25

—

—

1

25

1

—

1

—

som eljest utgifves; lika med Af- skrift.

Vederhäftighetsbevis; se Bevis.

Arspass: se Pass.

Expedition, som icke här ofvan är

särskildt nämnd, hvarje ark .........

.

50

50

SO

1

.

1

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom

hvilka embeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets

markegång.

2. Stämpel till fullmakt å embete eller tjenst vid utrikesdepartementet

eller lydande derunder beräknas allenast å den del af lönen,

som motsvarar svenska statsverkets bidrag.

3. Fullmakt å embete eller tjenst i kongl. hofven äfvensom af

sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat dermed ej åtföljer eller

först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för

fullmakt i allmänhet bestämda grunder, dervid stämpeln beräknas å den

ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.

Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller

kår eller i armén eller flottan efter staten för det regemente eller den

kår, hvarest den befordrade tjenar, för oplacerade, i armén qvarstående

officerare efter den lägsta för indelt infanteriregemente gällande stat,

samt för de särskilda generalsgraderna i armén efter den för fördelningsgeneral

bestämda lön, allt med beräkning af lägsta lönen inom graden,

derest olika löner inom samma grad finnas. ,

4. Embets- eller tjensteman må ej tillgodonjuta honom tillagd

lön eller förhöjning deri, innan han hos den myndighet, der han eger

uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition A:o 43.

5 §•

För fullmakt å karakter af embete eller tjenst vid militärstaten

skall stämpel beräknas efter den lägsta för indelt infanteriregemente

gällande stat.

6 §•

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas

stämpelafgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

i §•

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna Art., med undantag

af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol

af testamente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare

och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domäustyrelsens

eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende frågor, som

beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom

jordens egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven

öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Embets- eller tjensteman i allt hvad till embetet eller tjensten

hörer; så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för

fel eller försummelse i embetet eller tjensten ;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,

som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket

enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,

som inneliafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,

militie- och ecklesiastikstaterna eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,

hospitaler eller audra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende mål och ärenden, som angå

förhållandet mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare

och kronan såsom densammas egare;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Kommuner i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och

deras underhåll, jemväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, deri utländsk lapp eger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom

eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrättniugar; v1

Sjukvårdsinrättningar, allmänna; och

Stiftelser, fromma.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mantalsskrifningsmål,

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och

tionde, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution

af kronoutskylder, stämpelafgifter, kommunala eller andra allmänna utgifter,

markegångssättning, åsättande af rotering, anmärkning vid

offentliga räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog

å allmänning eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen

af salpeter och tvist om värfning samt i sådana på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende ärenden, som angå syner å ryttare-, soldateller

båtsmanstorp, äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersembetet

eller Riksdagens justitieombudsman.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall, då

den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet

företes, vara försedd med stämpel af 50 öre.

Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara

försedd med stämpel till belopp, motsvarande hvad enligt nedannämnda

grunder sammanlagdt belöper å värdet af samtliga arfvingars

och testamentstagares andelar af behållningen i boet; dock

Bih, till Riksd. Prof. 4894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Raft, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

att stämpelafgift icke beräknas för andel, som ej uppgår till ett

värde af 200 kronor, samt att vid bouppteckningens stämpelbeläggning

afseende icke fästes vid annat testamente än sådant, som är

i bouppteckningen intaget eller vid densamma i hufvudskrift eller

bestyrkt afskrift fogadt eller ock före bouppteckningens inregistrering

vid domstolen bevakats.

Stämpelafgiften utgör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

bröstarfvinge eller på grund af testamente bröstarfvinges afkomling

eller efterlefvande make:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 2,000 kronor,

60 „

J*

tf

tf

2,000

tf

4,000

70 „

it

tf

i t

4,000

it

6,000

it

80 „

it

tf

tf

6,000

tf

8,000

it

90 „

it

tf

tf

8,000 „

tt

10,000

it

1 kr.

tf

tf

tf

10,000 „

tt

12,000

it

1 „

10 öre

tf

tf

tf

12,000

tt

25,000

it

1 „

20 „

tf

tf

tf

25,000 „

tt

40,000

it

1 „

30 „

it

tf

tf

40,000

tt

55,000

it

1 „

40 „

tf

tf

tf

55,000 „

it

75,000

n

1 „

50 „

tf

tf

tf

75,000 kr. och derutöfver;

2) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders (halfbroders)

eller systers (halfsyster) afkomling:

50 öre för hvarje fidla 100 kr.

af andel,

som uppgår till

200 kr.,

men icke till

500 kronor,

60 „

it

it

it

500

J»

it

1,000

it

70 „

it

it

it

1,000

it

a

1,500

it

80 „

a

it

it

1,500

it

it

2,000

it

90 „

it

it

tt

2,000

it

it

2,500

it

1 kr.

it

it

it

2,500

it

it

3,000

tf

1 „ 10 öre

tf

it

it

3,000

it

it

3,500

it

1 „ 20 „

a

it

it

3,500

it

it

4,000

it

1 „ 30 „

it

it

it

4,000

it

it

4,500

it

1 „ 40 „

it

it

it

4,500

it

it

5,000

it

t » 50 ,,

it

a

it

5,000

it

it

5,500

it

1 „ 60 „

a

tf

it

5,500

it

it

6,000

it

1 „ 70 „

tf

it

a

6,000

it

it

6,500

it

1 „ 80 „

it

it

it

6,500

it

it

7,000

it

1 „ 90 „

tf

it

it

7,000

it

tt

7,500

it

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

2 kr. för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 7,500 kr., men icke till 8,500 kronor.

2 „ 10 öre „

n 8,500

„ 10,000

2 „ 20 ,, ,,

It

„ 10,000 ,

„ 15,000

o

CO

It

„ 15,000

„ 20,000

2 „ 40 „

it

„ 20,000

„ 25,000

2 ?? 50 ,, »

it

„ 25,000

„ 30,000

2 » 60 „ „

it

„ 30,000 ,

„ 35,000

2 » 70 ,, „

it

„ 35,000 ,

„ 40,000

2 „ 80 „ „

a

„ 40,000 ,,

„ 45,000

2 » 90 » »

it

„ 45,000 „

„ 50,000

3 kr. „

it

„ 50,000 kr. och derutöfver;

och 3) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

den, som till den döde stått i fjermare skyldskapsförhållande, än ofvan

sagdt är, äfvensom för andel, som på grund af testamente till förmån

för annan än efterlefvande make tillkommer den, som icke med den

döde varit i skyldskap, så ock för andel, som utgör danaarf:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 500 kronor,

75 „

a

it

a

500

11

11

1,000

11

1 kr.

a

it

ii

1,000

11

It

1,500

11

1 „ 25

öre

it

it

iy

1,500

a

11

2,000

11

1 „ 50

a

a

it

ii

2,000

it

11

2,500

11

1 „ 75

>t

tf

it

a

2,500

it

11

3,000

11

2 kr.

a

it

ii

3,000

ti

11

3,500

It

2 „ 25

a

it

it

i*

3,500

ii

11

4,000

11

2 „ 50

u

it

it

ii

4,000

it

11

4,500

11

2 „ 75

a

it

it

it

4,500

it

11

5,000

11

3 kr.

a

it

it

5,000

it

11

5,500

11

3 „ 25

a

it

it

it

5,500

ii

11

6,000

11

3 „ 50

a

it

it

ii

6,000

ii

11

6,500

11

3 „ 75

a

it

it

ii

6,500

it

■i

7,000

It

4 kr.

it

ii

it

7,000

it

Ii

7,500

Ii

4 „ 25

5?

it

ii

it

7,500

i)

11

10,000

11

4 „ 50

it

a

it

ii

10,000

ii

it

15,000

It

4 „ 75

it

a

it

it

15,000

- ii

11

20,000

11

5 kr.

a

it

n

20,000

ii

ii

25,000

11

5 „ 25

tf

a

it

it

25,000

ii

a

30,000

it

6 „ 50

ii

ii

tf

it

30,000

ii

ii

35,000

11

5 „ 75

ii

it

ti

it

35,000

it

ti

40.0C0

It

6 kr.

t)

it

it

40,000 kr.

och derutöfver.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å

fast egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld, hvaremot

i behållningen inberäknas värdet af sådan nyttjanderätt till

eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del deraf,

som visas tillkomma annan än den nye fideikommissarie!!, äfvensom

belopp, som den nye fideikommissarien enligt fideikommissbrefvet

kan vara skyldig till annan utgifva.

Från boets behållning må, der Konungen sådant medgifver,

jemväl afdragas värdet af sådan samling utaf historisk, vetenskaplig

eller konstnärlig beskaffenhet, som, utan att ersättning eller

vederlag till någon dödsbodelegare derför erlägges, på grund af

fideikommisstiftelse eller testamente är afsedd att såsom dylik samling

bibehållas.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses

endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel,

giftorätt och morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre,

sammanlagdt beräknas till hälften af behållningen i boet.

Såsom arfvinges eller testamentstagares andel af denna behållning

anses hvad å sådan andel finnes höra sig belöpa enligt lag

och sådant testamente, hvartill, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, vid

bouppteckningens stämpelbeläggning hänsyn skall tagas.

Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt

arfskifte i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvande

af storleken utaf den andel, som tillkommer hvarje arfvinge

och testamentstagare, upptager och fördelar boets samtliga tillgångar,

fast egendom af fideikommissnatur derifrån undantagen,

skall dock sådant arfskifte, derest icke boets sammanlagda behållning

enligt detsamma upptagits till lägre värde, än bouppteckningen

utvisar, läggas till grund för stämpelafgiftens beräkning.

Derest i bouppteckning uppgifves, att kännedom saknas om

arfvingars namn eller antal, skall stämpelafgiften för sådana arfvingars

sammanlagda andelar i boets behållning beräknas såsom

om berörda andelar tillfallit endast en af dessa arfvingar.

Då bouppteckning; ingifves till underdomstol i stad, skall

från det belopp, hvartill stämpeln å bouppteckningen enligt nu

stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande

den för bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering

vid domstolen bestämda lösen, äfven om på grund af gällande författning

dylik lösen ej må fordras.

I enlighet med hvad sålunda stadgats samt med ledning af

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

bestämmelserna i 16, 17 och 18 §§ uti denna förordning bör i det

protokoll, hvari bouppteckningen inregistreras, upptagas ej mindre

beloppet af hvarje andel utaf boets behållning, som anses för beräkning

af stämpelafgiften böra arfvinge eller testamentstagare

tillkomma, och den stämpel, som å denna andel belöper, än äfven

den stämpel, hvarmed bouppteckningen enligt dessa grunder blifvit

belagd.

Se för öfrigt 9, 10, 14, 15, 16, 17 och 18 §§.

Byte af fast egendom, afhandling derom; lika med afhandling om Köp

af fast egendom.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom

skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton

af fartygets drägtighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet

företes, vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla

100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund deraf fordran

bevakas i konkurs.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning derå skall

vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt belopp,

som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för

hvarje påbörjadt tusental kronor.

Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig myndighet

betalning, skall detsamma vara försedt med särskild stämpel af

25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket

betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelafgift,

då på grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Fideikommisshref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara

försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de

grunder, som äro stadgade för beräkning af stämpel å andel i

död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre för den i

egendomen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död

kan vara obetald, samt för hvad den nye lideikommissarien enligt

fideikommissbrefvet kan vara skyldig till annan utgifva, än äfven

för det enligt 17 § beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt till

eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del deraf,

derest sådan rätt visas tillkomma annan än den nye fideikommissarien.

So för öfrigt 10, 13, 17, 18 och 19 §§.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

För delskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis derom; se Försäkringsbref.

Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf

inteckning sökes enligt 3 § sjölagen.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;

lika med Certeparti.

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt qvittens

å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller särskildt

utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses med stämpel

till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af

premien; dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af

vatten: fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast

egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes,

vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,

1 krona 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder),

syster (halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsysters)

afkomling, 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde;

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till

gifvaren, än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 2

kronor 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Gåfva af lös egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet förses

med stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,

1 krona för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder),

syster (halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsyster)

afkomling, 2 kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till

gifvaren, än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 4

kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag derom och

emot hvars företeende eller aflemnande betalning fordras; lika med

Vexel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom

postförskott eller s. k. efterkraf, är från stämpel fri.

Invisning; lika med Vexel.

Jord afsöndring, afhandling derom :

för alltid; se Köp af fast egendom;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

Kapitalräkning: bevis om insättning derå; lika med bevis om insättning

på Depositionsräkning.

Köp af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet

utfärdad köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd

med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart

sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd

med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade

vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från

första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning

rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är

från stämpel fri.

„ af lösören, livilka i säljarens värd qvarblifva: afhandling derom

skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll

företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af köpesumman.

„ af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom skall

vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt belopp

angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom bär ofvan förmärs,

hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden

köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,

för hvilket inteckning'' eller betalning sökes;

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning

företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen vara försedd med stämpel af 25 öre för

hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning

sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel, då

på grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §.

Lösöreköp: afhandling derom; se Köp.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,

vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af

gåfvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande

af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre

för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der aftalet

afser kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas å

sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter, hvilka

vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller icke finnas

i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas

stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,

med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25

öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket

betalning sökes.

Se för öfrigt It och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall före utlemnandet förses med

stämpel af 30 öre för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och

derutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel eger rum för svenska statens

obligationer.

„ som utgifvits i utlandet, och efter utgången af augusti månad

år 1894 inkommer i riket, skall, inom åtta dagar efter det obliga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

tionen i riket inkommit och i alla händelser innan den härstädes

belånas, försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses

med stämpel enligt nyssnämnda grund.

Å obligation, som i utlandet utgifvits och före den 1 september

1894 inkommit i riket, eger innehafvare^ om obligationen före

sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma

påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation, som icke blifvit

med sådan påteckning försedd, skall beläggas med stämpel''enligt

den för obligation här ofvan stadgade grund.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall

obligationen vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla

100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket. betalning sökes;

dock är obligation fri från'' sistnämnda stämpel, då på grund

deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 20 och 21 §§.

Postremissvexel; se Vexel.

Premieqvittens; se För säkring sbr ef.

Qvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än

fordringsegaren, från en ort till en annan försändes; lika med

Vexel;

dock att qvittens, som afser inkassering af penningar genom

postförskott eller s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalning

hos offentlig myndighet företes, vara försedd med stämpel

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för

hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund deraf

fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Servitutsaftal, afhandling derom; lika med afhandling om Afkomst eller

annan förmän af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen

för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock

att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,

som icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel af 10

kronor.

Skog saf verkning: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning

företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla

100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta

Bih. till liiksd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 27 Hdft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

icke blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för

hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25

öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för livilket

betalning sökes.

Skuldebref skall, då det såsom fordringsbevis utlemnas, förses med

stämpel af 50 öre för förskrifvet kapitalbelopp, som ej öfverstiger

1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental

kronor, med undantag likväl för det fall att lånet upptages på bestämd

tid, som icke öfverstiger femton dagar, räknade från skuldebrefvets

utgifningsdag, i hvilket fall frihet från stämpel eger rum.

Sökes på grund af skuldebrefvet hos offentlig myndighet inteckning

eller betalning, skall skuldebrefvet vara försedt med särskild

stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,

för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från sistnämnda stämpelafgift, då på

grund deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i

jernväg.

Se för öfrigt 22 och 23 §§.

Testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,

skall, då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning

af bouppteckningen efter testamentsgifvaren, så snart laga

tid för dess bevakning ute är och detsamma af arfvinge godkänts,

vare sig detta skett genom påskrift å testamentet eller annorledes,

förses med stämpel i förhållande till värdet af den egendom godkännandet

afser, dervid skola tillämpas enahanda grunder, som

enligt I Art. gälla för beräkning af den särskilda stämpel, hvarmed

protokoll angående bevakning vid domstol af testamente i

visst fall skall förses.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt

med särskild stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13, 16, 17 och 19 §§.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan

den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande

1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental

kronor, hvarå den lyder;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

dock att postremissvexel, vexel, som är stäld att vid uppvisandet

betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning

för utställaren, äfvensom vexel, som är dragen af bank eller bankir

inom riket å bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar

endast i utlandet vid uppvisandet, skall utan afseende å beloppet,

hvarå den lyder, förses med stämpel af 10 öre;

egande frihet från stämpelbeläggning rum för vexel, som är

dragen från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit

med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel hos offentlig

myndighet betalning, skall vexeln vara försedd med särskild stämpel

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för

h vilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf

fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 21 §.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,

vara försedt med stämpel af 5 kronor.

öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling

derom skall, då åborätt på grund deraf vinnes, förses med stämpel

för kronohemman till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp

af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock

att afhandling, på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som

icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel för kronohemman

till belopp af 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp

af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå

kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom

slutadt är.

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet mod gällande författningar

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om afledning af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam

gäldas.

Stämpelafgilt, som för bouppteckning utgått ur död mans bo,

skall arfvingar och testamentstagare emellan så gäldas, att eu hvar af

dem består så mycket af samma afgift, som enligt de för beräkning af

sagda stämpelafgift stadgade grunder å hans andel i boet belöper.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

■V - ■/ ! 10 §.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta

icke upptagas lägre äu nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,

hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman

eller nybygge, beräknas efter den i'' penningar bestämda köpe- eller

löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad,

som gällande bevillningsförordning föreskrifver, ega lika vitsord

med af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

11 §•

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden

är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas

stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,

att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde,

hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid

icke blifvit dem åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

12 §.

Uppskattning af lifränta^ kapitalvärde sker efter en räntefot af

fem för hundra med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell

för riket, som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,

blifvit upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom eu handling,

hvarå lagfax-t eller inteckning sökes, skall denna handling förses med

stämpel efter fulla värdet vid den domstol, der den först företes.

14 §.

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver

särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften

med hvad enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

hvar arfvinges och testamentstagares andel af behållningen i boet och

utgöres då de särskilda bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den

ort, der den aflidue vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

15 §.

Har afliden persons egendom blifvit uppskattad af värderingsmän,

utsedde enligt lagen angående värdering af död mans bo, och dödsbodelegarne

finna den uppskattning för hög och derom vid bouppteckningens

inregistrering göra anmälan, ege domstolen beräkna stämpeln

för bouppteckningen efter det lägre värde, hvartill behållningen kan

finnas rätteligen böra uppskattas.

16 §.

Den, till hvilken fideikommiss i penningar eller annan lös egendom

öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, om vid beräkning

af stämpelafgiften å den för inregistrering hos domstol företedda

bouppteckningen efter den atlidne hänsyn tagits till bestämmelserna i

fideikommissbrefvet eller testamentet, vid egendomens tillträde skyldig

att, med ränta efter fem för hundra om året, till boet återgälda hvad

af stämpelafgiften å värdet af den egendom belöper. Har åter vid beräkning

af stämpelafgiften å bouppteckningen hänsyn icke tagits till

ofvanberörda bestämmelser, vare fideikommissarien eller testamentstagaren

skyldig att vid egendomens tillträde med ränta efter fem för

hundra om året till boet återgälda ett belopp, motsvarande skilnaden

mellan det stämpelbelopp, hvarmed bouppteckningen blifvit belagd, och

den stämpelafgift, som för densamma skolat utgöras, derest till grund

för stämpelberäkningen icke jemväl lagts den borttestamenterade egendomen.

17 §•

Vid stämpelbeläggning af bouppteckning efter död man, så ock

af testamente eller protokoll angående bevakning af testamente skall

iakttagas:

att för egendom, hvilken visst bestämdt penningevärde ej är i

bouppteckningen åsatt, det värde, som lägges till grund för beräkning

af stämpelafgiften, bestämmes enligt trovärdige mäns intyg eller efter

domarens pröfning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

att stämpelafgiften för rättighet, som består i nyttjanderätt till

eller afkomst af egendom eller rätt att gång efter annan erhålla

visst belopp i penningar eller varor eller åtnjuta vissa tjenstbarheter,

bör med det i 18 § omförmälda undantag utgöras efter rättighetens

med ledning af dess årliga värde och en räntefot af fem för hundra

om året beräknade kapitalvärde vid dödstillfället, på sätt den vid denna

förordning fogade tabell närmare utvisar;

att för bestämmande af behållna årliga värdet å dylik rättighet,

der sådant värde icke blifvit i bouppteckning utsatt, förfares på enahanda

sätt, som här ofvan stadgas beträffande egendom, hvarå visst

värde i bouppteckning ej blifvit bestämdt;

att vid rättighets åtnjutande under viss persons lifstid dess kapitalvärde

bestämmes med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell,

som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven; skolande,

der sådan rättighet tillkommer flera personer, antingen gemensamt eller

en efter annan, till grund för beräkningen läggas lefnadsåldern för den

af dessa, som vid tiden för stämpelafgiftens bestämmande är yngst af

de då lefvande personer, som rättigheten skall tillkomma;

att, der rättighetens åtnjutande eljest är af obestämd varaktighet,

dess kapitalvärde anses utgöra tio gånger rättighetens årliga värde;

samt

att, då någon i arf eller genom testamente erhållit viss egendom

eller rättighet, men jemväl annan skall deraf åtnjuta viss förmån,

stämpelafgiften för denna egendom eller rättighet skall beräknas allenast

för hvad af dess värde återstår efter afdrag af förmånens uppskattade

värde.

18 §.

För fideikommitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts

bestämmande beräknas såsom om samma egendom innehades med

eganderätt.

19 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om

gåfva, då enligt bestämmelserna deri fast egendom skall öfvergå till

flera personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då,

efter det egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart derå sökes.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

31

20 §.

Den, som efter den 1 september 1894'' här i riket utlemnar obligation,

som är dagtecknad före sagda tid, skall förse obligationen med

anteckning om dagen, då den utgifves.

21 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med

stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det

utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid

tiden för stämpelbeläggningen gällande vexelkurs, hvartill på den ort,

der stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska vexelplats

vexlar utstälda i det främmande myntslaget och lydande på betalning

vid uppvisandet köpas.

22 §.

Derest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller

betalning varit inför offentlig myndighet företedd och dervid blifvit

försedd med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves,

ege, med undantag för de fall, som i 19 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning

ej rum.

Samma stadgande gälle, der på grund af skuldebref eller annat

fordringsbevis betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene

varit sökt, eller der inteckning sökes för belopp, för hvilket

betalning tillförene varit sökt.

*

23 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos

offentlig myndighet sökes och dervid i stället för hufvudskriften företes

afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjent,

att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför

betalning sökes, eller för någon del deraf, eller visas, att tillförene inteckning

eller betalning varit för samma belopp eller någon del deraf

vid offentlig myndighet sökt, belägges dock afskriften icke med stämpel

i vidsträcktare mån än till det belopp, som för hufvudskriften brister.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 43.

24 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

III Art,

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

25 §.

Har testamente lagts till grund för beräkningen af erlagd stämpelafgift

och varder testamentet genom domstols beslut helt eller delvis

ogilt förklarad!., må stämpelafgiften, i den mån densamma icke bort

utgå derest vid stämpelafgiftens beräkning hänsyn icke blifvit tagen

till de upphäfda testamentsbestämmelserna, kostnadsfritt återbekommas

i den ordning, som i fråga om restitution af kronoutskylder är föreskrifven.

Hvad nu blifvit stadgadt skall dock icke eg a tillämpning på den

stämpel, hvarmed testamente vid ansökan om lagfart å fast egendom

skall vara försedt.

26 §.

Vill någon i annat fall än i 25 § sägs, utan sammanhang med

åtal mot vederbörande embete- eller tjensteman, föra talan om återfående

af stämpelafgift, som af embete- eller tjensteman debiterats aller

i enlighet med dennes tillsägelse blifvit erlagd för sådan handling, hvars

stämpelbeläggning enligt 40 § skall i hofrätt granskas, må dylik talan

inom tre månader från det klandrade stämpelbeläggningen egt rum

anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder embete- eller tjenstemannen

lyder, samt, i fall af befogenhet, genom besvär öfver hofrättens beslut

hos Konungen fullföljas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 §

rättegångsbalken stadgas, dervid bör fullgöras hvad uti 18 § af samma

kap. finnes föreskrifvet.

it

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

33

IV Art.

Om stämplarne och deras tillhandahållande.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) kelarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,2 5, 1,5o, 2 och 3 kronor;

samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30,

40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25,

50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

28 §.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras

sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flere

stämplar begagnas.

Der stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finues

eller hvartill flere stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,

skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

29 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning”vid

domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref

och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola

begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar skola ock begagnas, då protokoll angående bevakning

af testamente skall med särskild stämpel förses.

30 §.

•

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln

och den med N:o 1 märkta delen af den dubbla å handlingen

fästas med hela den limmade sidan.

Bill. till Hiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Iläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konyl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 43.

31 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna makuleras

genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som är försedd

med dubbel beläggningsstämpel, skall makulera den med N:o 1

märkta delen, hvaremot den andra delen makuleras af vederbörande

embets- eller tjensteman.

32 §.

Stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må på derom

hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets

försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna, tvefald

uppgift å dessas antal samt penningar motsvarande det erforderliga

stämpelbeloppet. .

33 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom dertill antagne försäljningsmän

och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta tillhandahålla

stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning

skola vara att tillgå; åliggande Kong]. Maj:ts befallningshafvande att

för slämplarnes tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje

stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, eger, när så skäligt

pröfvas, honom entlediga. Deröfver må klagan ej föras.

34 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med derom

gällande föreskrifter; egande försäljningsman att efter reqvisition hos

den myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillstälda inom

det belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit stäld.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen

afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen förordnat.

Å landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting till
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43. 35

handahålla allmänheten stämplar, der sådant icke af vederbörande

domare besörjes.

35 §.

Embets- eller tjensteman eger likaledes att, mot stäld säkerhet,

som i nästföregående § sägs, och efter reqvisition, i Stockholm hos

statskontoret samt i länen hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhålla

de vid hans tjensteutöfning erforderliga stämplar.

36 §.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;

och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,

som erfordras för en viss handling, utan ersättning sådan upplysning

meddela.

37 §.

Ilar genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt

ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt

det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman utbytas

mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall betalas

3 öre.

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på enahanda

sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit

för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

Y Art.

Om tillsyn å st ämpelafgiftens utgörande.

38 §.

Ansvarighet derför, att expedition i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger vid statsdepartementen och liofexpeditionen den

tjensteman, till hvilkens tjenstebefattning hörer att hålla expeditionen

vederbörande tillhanda, samt vid öfriga myndigheter den tjensteman,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

som för expeditionen ansvarar; dock att, der annan tjensteman vederbörligen

förordnats att stämpelbelägguingen verkställa, ansvarigheten

åligger denne.

39 §.

Embete- eller tjensteman, notarius publicus eller mäklare, till

hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad på

sätt i 31 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges

ej genast efter erhållen tillsägelse det felande stämpelbeloppet, må handlingen

icke emottagas.

År stämpel ej vederbörligen makulerad, bör embets- eller tjenstemannen,

notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet deraf mot

ersättning för besväret dermed af 5 öre för hvarje stämpel; dock må

denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta antal,

som för handlingen erfordras.

40 §.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,

inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten, som

vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp

till hofrätt insändes, skola dervid fogas de med N:o 2 märkta

delarne af de dubbla beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen

hörande handlingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar antingen

fasthäftas i brädden vid den § af protokollet, der det ärende, som föranledt

stämpelbeläggniugen, förekommer, eller ock, med domstolens

sigill genomdragna, särskildt medfölja protokollet med åtecknad hänvisning,

till hvilka §§ de höra.

41 §.

De insända stämpeldelarne skola i hofrätternas advokatfiskalskontor

granskas och med protokollen jemföras genom dertill af hofrätterna

förordnade tjenstemän, hvilka böra förekommande felaktigheter hos

advokatfiskalen anmäla; egande desse tjenstemän att för omförmälda

grauskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret

aflemnade protokoll bör vara fulländad! senast inom slutet af det nästföljande

året, uppbära af stämpelmedlen utgående arfvoden.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

37

42 §.

Å brädden af de i 40 § omförmälda protokoll bör, i afseende å

handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras anteckning

dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,

dels ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit försedd

med stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket

stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen

egt rum, så ock beträffande testamente, som vid domstol

bevakas innan bouppteckning efter testamentsgifvaren för inregistrering

dit ingifvits, anteckning göras derom, att bouppteckningen ännu

icke blifvit inregistrerad.

:'' i r:. : :: •)(''■ J.T:. • , ? ; ‘ t.

43 §.

Å stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må qvitto kunna erhållas,

derest afsändaren aflemnar två lika lydande, af honom underskrifna

förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp,

af hvilka förteckningar den ena qvarstanna!- hos hofrätten, den andra

återställes qvitterad.

Yl Art.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje qvartals

slut aflemna under qvartalet influtna stämpelmedel, i Stockholm till

statskontoret och i länen till landtränteriet.

45 §.

Hvarje’ år ^å sista söckendagen skall i Stockholm genom statskontorets

och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg

inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket

af emottagna stämplar är osåldt; och må dervid hos domare å landet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

stämplar, som blifvit använda till sådana, årets hösteting tillhörande

expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället., enligt intyg af förrättningsmannen,

kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet

öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jemväl å annan tid må, när omständigheterna dertill föranleda,

inventering hos försäljningsman kunna ega rum och då tillika redovisning

honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes i behåll.

46 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning öfver

emottagna stämplar och hvad derför i penningar inflyter; börande denna

räkning jemte inventeringsinstrumentet och qvittenserna å hvad under

året i penningar levererats vara aflomnad, i Stockholm till statskontoret

sist den 31 januari och i länen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sist den 15 januari nästföljande år vid vite af 1 krona för hvarje dag,

försäljningsmannen derutöfver med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jemväl återstoden af stämpelmedlen för

året vara aflemnad vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen anses

hafva försålt alla af honom emottagna stämplar; och åligger i följd

häraf vederbörande myndighet att genast låta indrifva det deremot

svarande, dittills icke redovisade belopp jemte laga ränta derå.

47 §.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm statskontoret

och i länen Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter föregången granskning,

att för sådana stämplar, hvilka enligt 37 § få utbytas, bevilja

afskrifning i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift, der

sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning

sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet

»makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas

såsom behållning.

48 §.

Det från statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända

förråd af stämplar, hvilket bör i landtränteriet förvaras, skall hvarje hälft

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

år, sista söckendag-en i juni och december, inventeras; åliggande Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att inom en månad derefter insända instrumentet

öfver inventeringen till statskontoret jemte förslag öfver uppbörd

och försäljning af stämplar i länet.

Inventering af det stämpelkassören anförtrodda förråd af stämplar

verkställes i enlighet med derom särskild! meddelade föreskrifter.

^ '' f _ ‘

49 §.

Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning öfver stämpeluppbörden

jemte tillhörande verifikationer skall före utgången af nästföljande

januari månad vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnad

vid vite för landträntmästare!! af 1 krona för hvarje dag, han

derutöfver med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före utgången af

februari månad hafva till statskontoret aflemnat sin uppbördsredogörelse

för nästförflutna kalenderår med tillhörande verifikationer.

öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har landskontoret att afgifva

redogörelse, likaledes med kalenderår afslutad, hvilken redogörelse,

åtföljd af ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instrumenten

öfver de hos försäljnitigsmännen hållna inventeringar, skall inom den

15 mars vid ofvannätnnda vite för landskamererare!! vara till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande öfverlemnad för att till kammarrätten insändas.

I Stockholm har statskontoret att öfver stämpeluppbörden afgifva

för kalenderår afslntad redogörelse, hvilken, jemte stämpelkassörens

redogörelse, försäljningsräkningarne och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen

hållna inventeringar, bör vid samma tid som landsboksräljenskaperna

till kammarrätten öfverlemnas.

50 §.

De i denna Art. omförmälda redogörelser upprättas i öfverensstäinmelse

med faststälda formulär; och skall i öfrigt beträffande stämplarnes

förvarande, bevakande af de utaf försäljningsmännen aflemnade

säkerhetshandlingar samt tillsyn å 6tämpelmedleus ordentliga indrifvande

och redovisande lända till efterrättelse hvad i afseende å allmänna

kronouppbörden är eller varder föreskrifvet och gällande instruktioner

innehålla.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

51 §.

I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderua

tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra

procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts intill en årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må,

äfven om han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent

af det försålda beloppet intill nyssnämnda årliga försäljningssumma.

För öfverskjutande belopp må icke i något fall beräknas högre provision

än två procent.

Om den provision, hvartill vid vissa embetsverk den tjensteman

är berättigad, hvilken erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning

af expeditioner, är särskildt stadgadt.

52 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i

fråga om embets- eller tjensteman, hvilken jemlikt 35 § för sin tjensteutöfning

erhållit stämplar.

YII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

53 §.

Fel eller försummelse af embets- eller tjensteman, notarius publicus

eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning

honom åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom

utfärdad handling med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

54 §.

1. Den, som utgifver vexel, anvisning, invisning, handling, som

innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende

eller aflemnande betalning fordras, qvittens, som, för inkassering

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

af penningar genom annan person än fordringsegaren, från en ort till

en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning hos

bank eller bankir eller å kapitalräkning, eller såsom fordringsbevis

utlemnar bodmeribref, förpantningsbref eller skuldebref utan att dervid

förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller

till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad vexel,

anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering,

eller sådant qvittens, som ofvan säges, utan att handlingen är

med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Den, som utlemnar obligation, utan att dervid förse handlingen

med stadgad stämpel, eller efter den 1 september 1894 i riket inför i

utlandet utgifven obligation, utan att inom åtta dagar efter det obligationen

i riket inkommit förse densamma med stämpel, eller ock jemväl

efter den 1 september 1894 belånar, försäljer eller på hvad sätt det

vara må öfverlåter i utlandet utgifven obligation, utan att handlingen

är försedd med föreskrifven stämpel eller sådan påteckning af magistrat,

som här ofvan under rubriken obligation i 8 § omförmäles, skall bota

femtio gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare

minsta bot tjugufem kronor.

3. Den, som efter den 1 september 1894 här i riket utlemnar

obligation, som är dagtecknad före sagda tid, samt underlåter att förse *

obligationen med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall bota femtio

gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta

bot tjugufem kronor.

4. Utgifvare af gåfvobref om lös .egendom eller af köpe- eller

bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse

dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

5. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens

å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för

hvarje gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges

godkännande af testamente, till hvilket hänsyn icke tagits vid

stämpelbeläggning af bouppteckningen efter testamentsgifvaren och

hvilket icke heller blifvit för bevakning vid domstol företedt, att, då

tid för testamentsbevakning ute är och en månad förflutit sedan godkännandet

erhållits, förse testamentet med föreskrifven stämpel, böte

Bih. till Itiksd. Vrot. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 27 Käft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem

kronor.

7. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar

i 1, 2, 4 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den,

hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller

densamma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande

eller betalning företer, utan att belägga den med felande stämpel,

underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af

handlingen stadgade ansvar.

8. Den, som uppgifver död mans bo, men dervid uppsåtligen

döljer undan tillgång af det värde eller lemnar annan falsk uppgift af

sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd

med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den

felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och

må den domstol, der bouppteckning skall ingifvas, på yrkande, vid underrätt

af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite tillhålla

den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa bouppgiftens

riktighet.

9. I de fall, hvarom i denna § säges, följe ock skyldighet att

ersätta kronans förlust.

55 §.

Har någon, som i de fall, om livilka i 54 § förmäles, är skjddig

förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed

handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

56 §.

Åtal mot embets- eller tjensteman för öfverträdelse af denna författning

anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på

åtal för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande

af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,

för hvilken enligt 40 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till

två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

57 §.

De i 54 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

43

58 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller embete- eller tjensteman

i uppbörden för de till honom utlemnade stämplar, handlägges i

den ordning, som är för balansmål stadgad.

59 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång

efter allmän strafflag.

60 §. _______;_1_

1. Å de medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af

anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman,

utgår anmärkniugsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller

anmärkningsförfattaren och hälften advokatfiskalen i hofrätten.

2. Af böter och annat skadestånd, än i 1 mom. sägs, som enligt

denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan.

Om stämpelafgift för spelkort är särskildt stadgadt.

Denna författning träder i kraft den 1 september 1894, från och

med hvilken dag förordningen angående stämpelafgiften den 5 september

1890 med deri gjorda ändringar och tillägg upphör att vara gällande,

och skall lända till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp

ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Tabell,

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af fem för hundra af en under

ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 17 §.)

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

1

1.0000

23

14.1630

45

18.6628

2

1.9524

24

14.4886

46

18.7741

3

2.8594

25

14.7986

47

18.8801

4

3.7232

26

15.0939

48

18.9810

5

4.5460

27

15.3752

49

19.0772

6

5.3295

28

15.6430

50

19.1687

7

6.0757

29

15.8981

51

19.2559

8

6.7864

30

16.1411

52

19.3390

9

7.4632

31

16.3725

53

19.4181

10

8.1078

32

16.5928

54

19.4934

11

8.7217

33

16.8027

55

19.5651

12

9.3064

34

17.0025

56

19.6335

13

9.8633

35

17.1929

57

19.6985

i 14

10.3936

36

17.3742

58

19.7605

15

10.8986

37

17.5469

59

19.8195

i 16

11.3797

38

17.7113

60

19.8758

17

11.8378

39

17.8679

61

19.9293

18

12.274 1

40

18.0170

62

19.9803

19

12.6896

41

18.1591

63

20.0000

20

21

13.0853

13.4622

42

43

18.2944

18.4232

och der- utöfver.

22

13 8212

44

18.5459

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

45

Protokoll öfver ftnansärenden, hållet inför Hans May.t Konungen

i statsrådet ä Christiania slott den 21 februari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

anförde i underdånighet:

Uå jag den 13 sistlidne januari inför Eders Kongl. Maj:t anmälde

frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för nästa statsregleringsperiod,

erinrade jag, att Eders Kongl.''Maj:t den 19 maj 1893

bemyndigat mig att för beredande af föreliggande frågor angående

förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen,

om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen samt

om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de

personer, hvilkas biträde jag för beredningen af omförmälda frågor

funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att vid nämnda beredning,

hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter, jag

egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som innefattades

i mina anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari och den 14

oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 november

samma år äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande frågors

behandling inom Riksdagen förekommit. Jag erinrade vidare, att,

s. 46 Kontrollera mot PDF

Årfsskatt.

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

sedan jag den 24 maj nästlidet år uppdragit åt vissa personer att deltaga

i beredningen af omförmälda frågor, de sålunda tillkallade komiterade,

hvilka, jemlikt min föreskrift, till eu början företagit frågorna

om utvidgning af arfsskatten och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen,

den 27 oktober samma år afgifvit betänkande rörande dessa

frågor, innefattande förslag till ny förordning angående stämpelafgiften

jemte vissa dermed sammanhängande författningar af civillags natur,

nemligen lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ ärfdabalken,

lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ strafflagen,

lag angående värdering af död mans bo samt lag angående

ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll öfver

lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875; att högsta

domstolen inkommit med infordradt utlåtande öfver sistnämnda fyra

lagförslag; samt att förslaget till stämpelförordning vore remitteradt till

statskontoret och kammarrätten, hvilkas utlåtande då ännu icke afgifvits,

men snarligen vore att förvänta. Med framhållande att enligt

min åsigt arfsskatt och stämpelskatt, hvilka i den utsträckning, hvari

deras anlitande blifvit af komiterade föreslaget, beräknats lemna en

ökad statsinkomst af 2,500,000 kronor, borde tagas i anspråk för

täckande af 1895 års statsbehof, hemstälde jag, under erinran att den

föreslagna arfsskatten vore afsedd att utgå under formen af stämpelafgift

för vissa handlingar, att beräkningen af inkomsttiteln stämpelmedel,

af statskontoret beräknad till 3,500,000 kronor, måtte i riksstaten

för år 1895 upptagas med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt

belopp. Denna min hemställan blef af Eders Kongl. Maj: t bifallen.

Sedan statskontoret och kammarrätten numera till Eders Kongl.

Maj:t inkommit med det infordrade utlåtandet öfver komiterades förslag,

anhåller jag att få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågorna

om utsträckt tillämpning af arfsskatt och öfriga slag af stämpelskatt,

dervid jag till en början går att yttra mig angående den föreslagna

utvidgningen af arfsbeskattningen.

Statskontoret och kammarrätten hafva beträffande sättet för denna

beskattnings anordnande i motsats till komiterade förordat bibehållande

af det nuvarande systemet af stämpelafgiftens utgående å boets

skattskyldiga behållning i dess helhet, dock med höjning af skattesatserna

och deras gradering i visst förhållande till behållningens

storlek.

Den i gällande stämpelförordning stadgade stämpelafgiften för

bouppteckningar är icke en arfsskatt i egentlig mening. Den är visserligen

en skatt på afliden persons qvarlåtenskap, men medan en arfs
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kontjl. Majds Nåd. Proposition N:o 43,

skatt beräknas i förhållande till hvarje arfvinges eller testamentstagares

andel i boet, utgår deremot bouppteckningsstämpeln för behållningen

i boet eller det samlade arfvet och kan sålunda i det hufvudsakliga

karakteriseras såsom en till dödstillfället uppskjuten beskattning på arflåtarens

förmögenhet. Om nu en arfsskatt under alla omständigheter

och utan hänsyn till arfvingarnes individuela förhållanden eller ställning

till arflåtaren borde utgå med ett i förhållande till arfslottens storlek

strängt proportionell, belopp, kunde det på det hela vara likgiltigt, om

skatten uttoges af hvarje arfslott för sig eller af det samlade arfvet,

förutsatt naturligtvis att, såsom ock enligt gällande lagstiftning''är

fallet, i den senare händelsen testamentstagare eller fideikommissarie

förpligtas till boet återgälda den afgift, som belöper å den honom tillfallande

egendom. Men denna skattesatsens strängt aritmetiska proportional^

är icke förenlig med arfsskattens väsende. Inför arfsskatten

är arfvingen och icke arflåtaren skattesubjekt och denna hufvudprincip

påkallar i vissa fall och medgifver i andra afvikelser från den rena

proportionaliteten i skattesatsen. Först och främst kan det sägas ligga

i arfsskattens begrepp, att skattesatsen graderas i förhållande till

skyldskapsförhållandet mellan arftagaren och arflåtaren, så att den. är

högre vid aflägsnare skyldskap än vid närmare. En sådan gradation

kan deremot icke konseqvent genomföras, då skatten beräknas för

det samlade arfvet. Graderas i sådant fall skatten efter den närmaste

arfvingens skyldskap till arflåtaren, inträffar, dels att fjermare arfvingar,

som äro samarfva med den förstnämnde, få oberoende af sin egen

skyldskapsgrad erlägga skatt med olika belopp allt efter som den

närmaste arfvingen är närmare eller fjermare skyld med arflåtaren,

dels att testamentstagare komme att undslippa med lindrigare skatt, ju

närmare arfvingar den aflidne efterlemnat eller, med andra ord, ju större

intrång testamentstagare gjorde i den lagbestämda arfsordningen. På

sin höjd kan man, såsom i ringa mån är händelsen i gällande lagstiftning

och mera genomfördt i embetsverkens förslag, uppställa olika skattesatser

för de fall, att arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge eller icke.

Med bröstarfvinge kan nemligen fjermare skyldeman icke vara samarfva

och man antager, att, då bröstarfvinge finnes, egendom icke skall

i större omfattning genom testamente bortgifvas. Äfven medgifvet,

att sistnämnda förutsättning i allmänhet torde vara riktig, förekomma

likväl undantag och vid dessa framträder oegentligheten i skattesatsernas

gradering särdeles skarpt. Med tillämpning af embetsverkens förslag

skulle t. ex., om en person, som efterlemnat. barn, till oskyld person

borttestamenterat hälften af sin egendom, den senare få betala skatt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

efter en skattesats, som utgjorde endast hälften af den, efter hvilken

han fått skatta, derest testamentsgifvaren icke efterlemhat barn.

Vidare medgifver arfsskatten, att skattesatsen bestämmes med

större eller mindre hänsyn till hvarje arfvinges eller testamentstagares

skatteförmåga, hvarvid jag närmast åsyftar, att skattesatsen låter sig

gradera i visst förhållande till arfs- eller testamentslottens storlek eller

med andra ord göres progressiv eller degressiv. Tillämpas åter progressionen

på en efter det samlade arfvet beräknad skatt, uppstå med

nödvändighet de största obilligheter. I detta afseende behöfver jag endast

erinra om ett af komiterade anfördt exempel, som förutsätter en skatteskala,

enligt hvilken, bland annat, skatten för en behållning understigande

100,000 kronor skulle utgöra 1 procent, men för en behållning uppgående

till eller öfverstigande detta belopp 2 procent. Om en person efterlemnat

en förmögenhet af 90,000 kronor och en annan person en förmögenhet

af 100,000 kronor, men den förre efterlemnat ett barn, under det att

den andre efterlemnat tio barn, så skulle under nyssnämnda förutsättning

den förstnämndes arfvinge för sin arfslott, hvilken utgjorde 90,000

kronor, få erlägga 1 procent, medan en hvar af den sistnämndes

arfvingar för sin arfslott, hvilken utgjorde 10,000 kronor, finge erlägga

2 procent. Väl är det, på sätt embetsverken ock framhållit, sannt, att

blott och bart den omständigheten, att en person i arf eller testamente

bekommer egendom till högre värde, än hvad en annan erhåller, icke

ådagalägger, att den förres skatteförmåga är större än den senares,

då på skatteförmågan jemväl inverka den erhållna egendomens beskaffenhet

och personernas olika ekonomiska ställning i dess helhet. Men

om man ock, enligt sakens natur, vid skattesatsernas bestämmande

måste inskränka sig till att taga hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga

i egenskap af arfs- eller testamentstagare samt nödgas bortse från

den i viss mån olika skattekraften hos olika slag af egendom, lärer

det icke med fog kunna bestridas, att icke skattesatser, som inom

vissa gränser graderas efter arfs- eller testamentslotternas olika storlek,

skola medföra eu beskattning, som mera lämpar sig efter billighetens

kraf än rent proportionela skattesatser, äfven om smärre ojemnheter

understundom komme att förete sig.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 har Riksdagen

bestämdt uttalat sig till förmån för den progressiva beskattningsformens

tillämpande å arfsskatten och äfven i öfrigt på sådant

sätt angifvit sin åsigt i fråga om det lämpligaste sättet för skattens

anordnande, att deraf tydligen framgår, att Riksdagen önskat införande

af eu arfsskatt i egentlig mening. Då jag på de skäl jag förut anfört

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

instämmer i de af Riksdagen sålunda uttalade åsigter, följer deraf, att

jag icke kan förorda den af embetsverken föreslagna skatt, som i likhet

med den nuvarande bouppteckningsstämpeln är en skatt å det samlade

arfvet och sålunda icke en verklig arfsskatt.

Då arfsskatten skall utgå af hvarje arfs- eller testamentstagares

andel i boet, fordrar denna skatt eu utredning, huru mycket af

qvarlåtenskapen i boet på hvarje delegare i detsamma belöper. I de

flesta länder, der arfsskatten i denna sin egentliga form är införd,

utgöres den ej heller förr, än genom arfskifte eller annan åtgärd sådan

utredning blifvit åvägabragt och hvarje bodelegare uppburit eller af

lagen antages hafva uppburit sin andel af qvarlåtenskapen. Ville man

hos oss införa en sådan form för skattens upptagande, skulle detta

emellertid förutsätta en genomgripande förändring af det hos oss

bestående arfskiftesinstitutet. I lagen finnes nemligen icke blott icke

bestämd någon tid, räknad från arflåtarens dödsfall, inom hvilken

arfskifte skall förrättas, utan lagen lemnar fastmera full frihet åt

arfvingarne att, om de derom öfverenskomma, alldeles underlåta hvarje

skifte af arfvet. Vidare är arfskiftet, då sådant förrättas, i allmänhet

— på landsbygden och numera i ett stort antal städer — en rent privat

åtgärd utan all offentlig kontroll och det sätt, hvarpå arfvet fördelas,

kommer i allmänhet icke till offentlig kännedom. Härtill kommer, att

om beståndet af upprättade testamenten årslånga rättegångar kunna

föras, innan testamentstagaren utbekommer den i testamente gifna egendomen.

Uppenbart är, att, derest man vill undvika, att skatteföremålet

till större eller mindre del i vissa fall må kunna försvinna, innan staten

utfår sin skatt deraf, en sådan anordning af arfsskatten, enligt hvilken

denna skulle utgöras för hvarje utbruten del af boet, förutsätter vidtgående

förändringar i nu bestående förhållanden. Sålunda måste föreskrifter

meddelas i syfte att, om än icke direkt påbjuda, så likväl

framtvinga arfskiftes förrättande inom viss tid efter dödsfallet. Arfskiftet

måste förrättas under offentlig kontroll och dervid tillses, att

all egendom, som förefunnits vid dödsfallet, äfven vid skiftet upptages.

Om af en eller annan anledning utredning af arfs- eller testamentslotternas

storlek icke kan försiggå inom stadgad tid, måste säkerhet ställas

för skattens utgörande. Skatten skulle ej vidare kunna utgöras under

form af stämpelafgift, utan måste kontant inbetalas till vederbörande

myndighet. Allt detta skulle förutsätta ett omfattande system af kontrollföreskrifter,

för hvilkas handhafvande tillskapandet af särskilda

myndigheter tvifvelsutan skulle visa sig erforderligt.

Af det anförda lärer framgå, att en af hvarje arfs- eller testamentsBih.

till Riksd. Rrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Uäft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

lott uttagen arfsskatt skulle medföra väsentliga inskränkningar i deu

sedan århundraden såsom regel bestående friheten för arfvingarne att

sjelfva förrätta arfskifte och bestämma tiden derför. Säkerligen skulle

en dylik rubbning i nedärfda föreställningssätt i förening med de nya

och ovana formerna för skattens utgörande i hög grad öka trycket

af den förhöjda skatten. Då man emellertid såsom ett bestämdt mål

för sig uppställer införandet af en arfsskatt i egentlig mening, skulle

man nödgas finna sig i nu antydda olägenheter, derest den nyss skildrade

formen för skattens upptagande vore den enda, som kunde ifrågakomma.

Detta torde likväl icke vara fallet. Vår civillagstiftning

påbjuder och har sedan långa tider tillbaka påbjudit skyldighet för

afliden persons efterlefvande att inom viss tid efter dödsfallet till vederbörande

domstol ingifva bouppteckning efter den aflidne. Denna civilrättsliga

formalitet, som fullständigt inträngt i det allmänna medvetandet,

har erbjudit den yppersta anknytningspunkt för påförandet

af stämpelskatten å den aflidnes qvarlåtenskap. Då man nu vill utbyta

denna skatt mot en skatt å hvarje arfvinges och testamentstagares

andel i boet, framställer sig sjelfmant frågan, om icke äfven sistnämnda

skatt må kunna anknytas vid bouppteckningen, som angifver alla

arfvingars namn och deras skyldskapsförhållande till arflåtaren samt

enligt lag skall upptaga »alltsammans i boet, så löst som fast, sådant

som det vid dödstimman var, med alla skrifter och handlingar, fordringar

och gäld». Låter detta sig göra, undviker man alla rubbningar i

arfskiftesinstitutet, sådant det af ålder hos oss består, och kan fortfarande

upptaga skatten, åtminstone till hufvudsaklig del, under den

för allmänheten välbekanta formen af stämpel å bouppteckningen.

Den störa fördel, som härigenom skulle vinnas för arfsskattens anordnande,

beliöfver endast påpekas för att inses.

Komiterade hafva ansett arfsskatten kunna och böra på sist antydda

sätt ordnas. Arfsskatten, sådan komiterade föreslagit densamma,

är till formen i det väsentliga en stämpelskatt å bouppteckningen, men

i realiteten en verklig arfsskatt, i det att densamma är beräknad efter

hvarje arfs- eller testamentstagares andel i boet. I fråga om detaljerna

af förslaget hänvisande till komiterades betänkande, erinrar jag endast,

att grundtanken i förslaget är den, att för skattens beräknande behållningen

i boet skall tänkas enligt arfsordningen och möjligen befintliga

testamenten, som intagits i bouppteckningen eller före bouppteckningens

inregistrering bevakats, fördelad på samtliga arfvingar och testamentstagare,

och skatten derefter beräknas å hvarje lott i boet. Fördelningen

skulle naturligtvis icke afse de särskilda i boet ingående förmögen
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

hetsdelarne, utan endast den i penningar uttryckta behållningen. Bevakas

testamente först efter bouppteckningens ingifvande, hvilket det

emellertid, om förslaget upphöjes till lag, bör ligga i sterbhusdelegarnes

intresse att söka i möjligaste mån förekomma, erfordras en särskild

procedur för bestämmandet af den tilläggsafgift, som i sådant

fall kan förekomma. Varder testamente efter anstäld klandertalan helt

eller delvis ogilt förklaradt, medgifves restitution af den skatt, som

må hafva blifvit för mycket erlagd.

Embetsverken hafva ansett de sålunda föreslagna bestämmelserna

blifva alltför invecklade och svåra att tillämpa. Obestridligt är, att

en skatt, som uttages enligt grunderna för den nuvarande bouppteckningsstämpeln,

är enklare att tillämpa, men då man nu, i likhet

med hvad som skett i de flesta andra länder, vill hos oss införa

eu arfsskatt, är det icke med den nuvarande bouppteckningsstämpeln

man får jemföra den af komiterade föreslagna arfsskatten, utan med

en skatt, som skulle uttagas först sedan vederbörande skattskyldigs

andel i boet blifvit behörigen faststäld. Jemför man åter de rubbningar

i häfdvunna föreställningssätt och de omfattande kontrollföreskrifter,

en dylik skatt, enligt hvad jag ofvan anfört, skulle medföra,

med de af komiterade föreslagna bestämmelser, står det för mig klart,

att de senare skola förefalla allmänheten långt mindre besvärliga än

de förra. Gifvet är, att de nya bestämmelserna, om de upphöjas till

lag, skola för vederbörande domstolar medföra ett något ökadt arbete, men

i det vida öfvervägande antalet fall torde bestämmelsernas tillämpning

icke komma att möta någon svårighet. Mera invecklade fall kunna

väl stundom förete sig, men dessas behandling torde med fullt förtroende

kunna lemnas i händerna på domstolarna, hvilka under sin

embetsutöfning hafva att lösa långt mera tvistiga frågor än dessa.

Då embetsverken erinrat om svårigheten att blott och bart på

grund af en bouppteckning beräkna hvarje delegares andel i boet, ber

jag att häremot få framhålla, att, enligt hvad jag redan antydt, det

här icke i någon mån är fråga om att bestämma, hvilken speciel andel

af qvarlåtenskapen skall tillfalla hvarje dödsbodelegare, utan endast

att beräkna, huru stor andel af den i penningar uttryckta behållningen

skall tillfalla eu hvar af ett visst gifvet antal delegare, hvilket allenast

är en enkel räkneoperation. Skulle det sedermera visa sig, att vid

arfskiftet qvarlåtenskapens fördelning i någon mån varder en annan,

än vid bouppteckningens stämpolbeläggning antagits, uppstår häraf

icke någon menlig följd, enär vid arfskiftet den bouppteckningen påförda

stämpelafgiften i regeln utan svårighet kan enligt de för beräkningen af

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

sagda stämpelafgift stadgade grunder fördelas på hvarje vid skiftet bestämd

arfslott. Något mera invecklad kan väl understundom liqviden

sterbhusdelegarne emellan gestalta sig, då testamente bevakas först efter

bouppteckningens inregistrering eller arfskiftets förrättande, men synnerligen

betydliga torde ej heller i sådant fall svårigheterna komma att blifva.

I syfte att tydligt uttrycka, att hvarje arfvinge och testamentstagare skall

bära den på hans lott belöpande del af den påförda stämpelafgiften, har

§ 9 mom. 3 i komiterades förslag blifvit underkastad en omredaktion.

Vanskligheten att uppskatta kapitalvärdet af de förmåner af olika

beskaffenhet, som kunna vara bestämda att utgå af en persons qvarlåtenskap,

har vidare af embetsverken framhållits såsom en med de

föreslagna bestämmelserna förenad olägenhet. Föreskrifter, motsvarande

de i sådant hänseende i § 16 af komiterades författningsförslag intagna,

äro likväl oundgängligen erforderliga, då man vill införa en arfsskatt i

egentlig mening. Skulle arfsskatten uttagas under formen af en skatt

å det skiftade arfvet, blefve dylika bestämmelser lika nödvändiga som

enligt komiterades förslag. Deras tillämpning underlättas emellertid

af den vid författningsförslaget fogade tabell rörande vissa annuiteters

kapitalvärde äfvensom af den officiela dödlighets- och lifslängdstabell,

till hvilken i paragrafen hänvisas. I fråga om sistnämnda tabell, innefattad

i statistiska centralbyråns kungörelse den 1 november 1875,

synes det mig likväl förtjena att komma under öfvervägande, huruvida

icke sagda tabell borde kunna uppställas i en mera allmänfarlig form.

Ytterligare hafva embetsverken betonat besvärligheten att vid

skeende testamentsbevakningar kontrollera, huruvida vederbörande

testamentstagare redan behörigen beskattats. Detta besvär torde icke

komma att för domstolarne visa sig synnerligen betungande. Enligt

det af komiterade afgifna förslag till ändrad lydelse af 1 § i förordningen

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och

andra ärenden den 16 juni 1875, med deruti af högsta domstolen föreslagen

ändring, skulle nemligen ärenden rörande bevakning af testamenten

intagas i det s. k. bouppteckningsprotokollet samt för hvarje

ärende i detta protokoll, som angår inregistrering af bouppteckning

eller bevakning af testamente, å brädden tecknas den dödes namn.

För hvarje sådant ärende skola vidare, jemlikt bestämmelser i den

föreslagna nya stämpelförordningen, antecknas de grunder, efter hvilka

stämpelafgiften beräknats. Då sålunda ett testamente vid domstolen

bevakas, har domaren att i bouppteckningsprotokollet, som i sådant

hänseende lemnar fullständig upplysning, efterse, huruvida stämpel för

den i testamente gifna egendomen utgjorts eller icke; och torde vid

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

det förhållande, att testamente efter afliden person väl endast sällan

lärer företes till bevakning någon längre tid efter det bouppteckningen

inregistrerats, den erforderliga forskningen i bouppteckningsprotokollet

icke varda förenad med synnerlig tidsutdrägt.

Såsom en afsevärd olägenhet hafva embetsverken framhållit saknaden

af tydliga lagstadganden, huru rättelse i för hög stämpelbeläggning,

hvilken, om de af komiterado föreslagna bestämmelserna upphöjdes

till lag, antagligen komme att inträffa långt oftare än nu, kunde

af den enskilde vinnas och huruvida sådant kunde ske på annat sätt än

genom åtal mot vederbörande tjensteman, som upptagit stämpelafgiften.

Onekligen måste det betraktas som en oegentlighet i nu gällande stämpellagstiftning,

att enskild part för att vinna rättelse i en af vederbörande

tjensteman verkstäld stämpelpåföring måste föranstalta om åtal mot

honom. Derest skattskyldig är missnöjd med debiteringen af andra

skatter, får rättelse deri sökas genom besvär, och det torde vara svårt

att angifva någon grund, hvarföre icke på enahanda sätt ändring skulle

få sökas i den embetsåtgärd af en tjensteman, som innefattar bestämmandet

af den å en handling belöpande stämpelafgift. Då denna oegentlighet

i lagstiftningen redan under nuvarande förhållanden gjort sig

känd och, på sätt embetsverken anmärkt, vid utsträckning af arfsbeskattningen

torde komma att ytterligare framträda, hafva under

III Art., hvars rubrik i öfverensstämmelse dermed undergått förändring,

införts bestämmelser om sättet för anställande af talan om återfående

af stämpelafgift i vissa fall. Att dessa bestämmelser endast gjorts

tillämpliga på stämpelafgifterna för sådana handlingar, hvilkas stämpelbeläggning

skall i hofrätt granskas, beror deraf, att, jemte det behofvet

af bestämmelser i det angifna syftet endast i fråga om dessa handlingar

torde gjort sig i mera afsevärd mån gällande, väsentliga svårigheter

möta att i fråga om sådana handlingar, hvilkas stämpelbeläggning

icke eger rum vid domstol, uppställa allmängiltiga bestämmelser

om rätt att öfverklaga skedd stämpelpåföring.

Då jag på ofvan anförda skäl anser mig böra ansluta mig till

do grunder, på hvilka komiterades förslag till arfsskatt är bygdt, förekommer

närmast i ordningen till pröfning frågan, huruvida don i förslaget

ingående skattetariff är af beskaffenhet att böra oförändrad godkäuuas.

Embetsverken hafva mot denna tariff framstält åtskilliga anmärkningar.

Till en början hafva embetsverken ansett de föreslagna skattesatserna,

särskilt hvad angår tredje eller sista gruppen af skattskyldiga,

vara för höga. Förslaget har i detta hänseende synts embetsverken till och

med träda för nära den första fordran, som ställes på en hithörande skatt,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

eller att den så afväges, att den i regel kan utgå af den erhållna egendomens

afkastning och icke behöfver angripa kapitalet, hvarjemte de

höga skattesatserna ansetts fresta till skattens kringgående genom

hvarjehanda anordningar. Härvid bör likväl anmärkas, att arfsskattens

väsen icke påkallar någon relation mellan skattesatsens belopp och det

beskattade kapitalets årliga afkastning. Billighetshänsyn må vid de

närmaste slägtleden göra önskvärdt, att skatten icke sättes högre, än

att, den må kunna bestridas af kapitalets afkastning för ett år, men

vid egendoms öfvergång genom dödsfall till aflägsnare skyldeman eller

oskyld finnes intet principielt hinder för att låta skatten utgå af sjelfva

kapitalet, oberoende af dettas årliga afkastning. Så sker ock allmänt

enligt andra länders arfsskattelagar. I Danmark är högsta skattesatsen

7 procent, i Preussen 8 procent och i Frankrike 11,25 procent (utan

afdrag för skulder). I England kunna de sammanlagda arfsskatterna

uppgå för fast egendom till 12^ procent och för lös egendom till 14

procent. I jemförelse särskildt med de sistnämnda procentsatserna

måste den högsta skattesats, som enligt förslaget skulle hos oss kunna

förekomma, eller 6 procent, betecknas såsom ganska måttlig.

Att arfsskatten på lagligt sätt kan kringgås, utan att detta kan

förebyggas äfven med de föreslagna stämpelafgifterna för gåfva, är

sann!. Men erfarenheten torde komma att ådagalägga, att de fall icke

varda talrika, då någon för att befria sina arfvingar från arfsskatt bortgiver

sin egendom under sin lifstid eller vidtager andra anordningar,

som i många hänseenden måste komma att kännas besvärande. Sådana

fall kunna låta sig konstrueras, men torde icke komma att utöfva

nämnvärdt inflytande på arfsskattens afkastning. Särskildt i de fall,

då skattebeloppets storlek eljest kunde innebära frestelse att söka kringg

å skatten, eller vid artfall, som beskattas i andra och tredje grupperna,

torde omtanken om de blifvande arfvingarne väl sällan vara så stor,

%tt arflåtaren för^ deras skull kan tänkas vilja underkasta sig de antydda

olägenheterna.

Hvad skatteskalan i öfrigt beträffar, hafva embetsverken funnit

de föreslagna skattesatserna medföra för tvära öfvergångar, hvarjemte

enligt embetsverkens mening progressionen vore väl starkt stigande

för de medelstora arfs- eller testamentslotterna, under det att den helt

och hållet upphörde, då lotten öfverstege 40,000, 50,000 eller 75,000

kronor, olika för olika fall, således då en progression måhända kunde

anges vara mest på sin plats. Huruvida embetsverkens sålunda^uttalade

omdöme om den föreslagna skatteskalan bör anses berättigadt eller

eke, beror af den ståndpunkt, på hvilken man ställer sig. Då man

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

vill i skattesatserna gifva uttryck åt den olika skatteförmågan kos olika

stora arfslotter, kan man utgå från två olika synpunkter.

Enligt den ena medgifver man för smärre lotter lindring i beskattningen,

hvilken lindring, i bredd med lotternas växande storlek,

successivt minskas, till dess man kommer till en punkt på skatteskalan,

der ingen lindring vidare anses erforderlig, utan den fulla skattskyldigheten

inträder. Inför ett sådant betraktelsesätt, hvilket legat till grund

för komiterades skattetariff, ligger intet oegentligt deruti, att skatt,eoatsen

från den nyssnämnda punkten på skatteskalan är faststäld till

sförändradt belopp, oberoende af arfslottens storlek.

Utgår man åter från den synpunkten, att i bredd med den beskattningsbara

egendomens växande storlek bör gå en alltjemt stigande

skatteskala, finnes ingen grund att afbryta denna vid något visst belopp.

För att i detta fall icke komma till orimliga resultat, nödgas

man i likhet med embetsverken beräkna den högre skattesatsen allenast

å det belopp, hvarmed det beskattningsbara beloppet öfverskjuter den

summa, som beskattats efter den närmast lägre skattesatsen. På detta

sätt ernår man visserligen en i det oändliga stigande skatteskala, men

progressionen varder slutligen så omärklig, att den blir illusorisk, hvartill

kommer, att, derest man icke vill göra skatteskalan till ytterlighet

invecklad — hvilket i synnerhet blefve fallet, derest skatten skulle

beräknas å arfslotten och icke, såsom enligt embetsverkens förslag, å

det samlade arfvet — progressionen, äfven der den är verklig, måste

blifva mycket långsam. Särskildt i vårt land, der de stora förmögenheterna

äro få, torde den af komiterade förordade principen, degressionsprincipen,

leda till en mera effektiv beskattning i förhållande till skatteförmågan

än embetsverkens förslag om en obegränsadt fortgående, men

mycket svag progression.

Men godkännes komiterades princip, hvilket jag anser riktigast,

följer deraf ock, att degressionen från den punkt, der den fulla skattskyldigheten

inträder, icke får göras allt för svag äfvensom att, för att åstadkomma

erforderlig jemnhet i skatteskalan, de olika skattesatserna icke få

blifva allt för fåtaliga. Det kan härvid aldrig undvikas, att vid öfvergången

från den ena skattesatsen till den andra något språng i beskattningen

måste förekomma; men just genom skattesatsernas talrikhet reduceras

detta språng i hvarje särskildt fall till det minsta möjliga.

I fråga om den nedre gränsen för skatteskalan erinrar jag, att

komiterades förslag, enligt hvilket arfsskatt. icke skulle utgöras för

aids- eller testamentsloti, som icke uppgår till 200 kronor, sökt, i den

mån sådant med den olika skatteformen varit förenligt, bibehålla samma

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

minimigräns för skattskyldighet, som enligt gällande stämpelförordning

är stadgad vid bouppteckningsstämpeln. Då befrielse från sistnämnda

stämpel eger rum, der behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor,

skulle, om man tjuge antaga, att medeltalet artvingar i ett bo vore

fem, och under förutsättning vidare, att dessas lotter sins emellan vore

lika stora, skattskyldigheten enligt förslaget inträda vid samma förmögenhetsgräns

som enligt gällande lagstiftning.

Med afseende å hvad jag nu anfört, finner jag icke skäl att

ifrågasätta någon ändring i den af komiterade föreslagna skatteskala.

I de bestämmelser i komiterades förslag, som i öfrigt hafva

gemenskap med den föreslagna arfsskatten, anser jag vissa smärre

jemkningar erforderliga.

Vid fideikommisstiftelser kan stundom förekomma, att den nye

fideikommissarie!! enligt fideikommissbrefvet är pligtig till andra personer,

i allmänhet syskon, utgifva vissa belopp. I sådan händelse bör

vid beräkning af boets behållning i och för bouppteckningens stämpelbeläggning

inberäknas värdet af sagda belopp, hvaremot desamma böra

afdragas vid beräkningen af den del af stämpeln för fideikommissbrefvet,

som motsvarar arfsskatten. Bestämmelser i dylikt syfte hafva derföre

införts på vederbörliga ställen i det författningsförslag, jag med ledning

af det utaf komiterade utarbetade låtit upprätta.

Ej mindre af billighetshänsyn än äfven för att i sin mån befordra

sammanhållandet af sådana samlingar utaf historisk, vetenskaplig eller

konstnärlig beskaffenhet, hvilkas bevarande kan vara af nationelt intresse,

har i författniugsförslaget upptagits en bestämmelse i syfte, att

Eders Kongl. Maj:t må ega att, efter pröfning af de i hvarje särskilt

fall föreliggande förhållanden, medgifva frihet från arfsskatt för värdet

af dylik samling.

Embetsverken hafva anmärkt, att enligt komiterades förslag en

påfallande olikhet egde rum i skattskyldighet, om någon erhölle fast

egendom i testamente eller i gåfva. I senare fallet blefve skattskyldigheten

för egendom af lägre värde ej obetydligt högre än i förra fallet,

men deremot för egendom af betydligare värde vida lägre. Detta förhållande,

hvilket, såsom embetsverken vidare erinrat, blifvit en följd

deraf, att komiterade ansett erforderligt att vid fråga om stämpelbeläggning

af gåfvobref till vissa medeltal reducera de många skattesatser,

som för bouppteckning äro i förslaget upptagna, torde lämpligen

kunna afhjelpas derigenom, att de föreslagna stämpelsatserna för afhandling

om gåfva af fast egendom, eller resp. 1 krona 60 öre, 2 kronor

60 öre och 4 kronor 60 öre, sålunda förändras, att, medan den andel

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

af stämpelafgiften, som motsvarar lagfartsstämpeln eller 60 öre, i hvarje

fall lemnas oförändrad, afgiften till återstående beloppet nedsättes till

hälften, då således skattesatserna skulle komma att utgöra 1 krona 10 öre,

1 krona 60 öre och 2 kronor 60 öre. Med fästadt afseende derå, att

vid beräkning af stämpelafgiften för gåfvobref om fast egendom afdrag

för intecknad gäld icke medgifves, torde, äfven efter sagda nedsättning,

ifrågavarande stämpelafgift i erforderlig mån fylla sin uppgift att utgöra

eqvivalent för den arfsskatt, som eljest skolat vid egendomens öfvergång

genom dödsfall hafva utgjorts.

I öfrigt hafva de af embetsverken vid komiterades förslag framstälda

formela anmärkningar blifvit iakttagna.

Då man vill utsträcka stämpelskatten i hufvudsakligt syfte att öfnga »lag aj

med ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, varder det naturligtvis stamPel,katten

hufvuduppgift att så välja de handlingar, som skola underkastas

skatten, att syftet med denna i möjligaste mån uppnås. De handlingar,

som komiterade i sådant afseende ansett böra under nuvarande förhållanden

ifrågakomma, äro skuldebref, vexlar, anvisningar, invisningar,

vissa handlingar, som afse inkassering af penningar, bevis om insättning

af penningar å depositions- eller kapitalräkning, obligationer och

slutsedlar. Statskontoret och kammarrätten hafva så till vida varit af

olika mening med komiterade, att embetsverken å ena sidan afstyrkt

den föreslagna stämpeln å skuldebref samt vexlar eller invisningar på

en persons räkning hos bank eller bankir, men å andra sidan förordat

stämpel å aktier och lottbref, hvarjemte embetsverken ansett den af

komiterade till 10 öre föreslagna stämpeln för postremissvexlar och

vissa med dem likartade vexlar kunna höjas till dubbla beloppet.

Grundtanken i stämpelbeskattningen å handlingar, som förmedla

omsättningen af det rörliga kapitalet, är den, att detta kapital, som

tillför sin egare större skatteförmåga än den, som medföljer inkomst

af arbete, och derjemte till följd af sin natur har lätt att undandraga

sig den allmänna inkomstbeskattningen, skall träffas af en komplementär

beskattning, då det öfvergår från en hand till en annan och sålunda

likasom visar sig. Att det i det stora hela blifver det rörliga kapitalet

inom landet, som kommer att bära sagda beskattning, är otvifvelaktigt,

ehuru dess verkan i hvarje särskildt fall icke alltid låter sig på förhand

beräkna. Det är derföre af vigt, att skattesatserna hållas inom

så måttliga gränser, att skatten, der den i något fall slutligen skulle

Bill. till Jliksd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd. 27 Iläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 43.

komma att bäras af en person, hvars skatteförmåga icke vore synnerligen

stor, icke verkar alltför tryckande.

Att, på sätt embetsverken förmenat, den föreslagna nya stämpelafgiften

å skuldebref skulle, i ett så jemförelsevis kapitalfattigt land

som vårt, komma att medföra en beskattning, icke af långifvarne, utan

af låntagarne, lärer icke få betraktas som eu gifven sak. Likasom på

lånemarknaden räntans storlek beror af tillgången på och efterfrågan

efter kapital, lärer samma lag äfven göra sig gällande i fråga om bestridandet

af den lånekostnad, som ligger uti stämpelafgiften för skuldebrefvet.

Om ock, på sätt embetsverken anmärkt, vårt land är jemförelsevis

kapitalfattigt, följer deraf icke i och för sig, att efterfrågan

efter kapital hos oss skulle vara relativt större än i andra länder och

således af denna orsak företrädesvis låntagaren drabbas af stämpelafgiften

för skuldebref.

Med anledning vidare deraf att embetsverken framhållit, hurusom

det blefve svårt, att ej såga omöjligt att åstadkomma, det bestämmelser

sådana som de föreslagna blefve allmänt efterlefda, ber jag att få betona

den oeftergifliga nödvändigheten att, derest man vill en effektiv

utsträckning af stämpelbeskattningen, bryta med det föreställningssätt,

som i vår stämpellagstiftning blifvit häfdvunnet, att stämpel enligt

regeln endast borde utgöras, för så vidt och då de stämpelpligtiga

handlingarne företeddes inför offentlig myndighet. Så vidt jag känner,

är numera vårt land ensamt om en dylik inskränkning af stämpelpligtigheten.

Enligt det nu föreliggande förslaget ligger kontrollen å

stämpelafgiftens utgörande dels uti det för försummad stämpelbeläggning

stadgade bötesansvaret, dels uti den i stämpelförordningen meddelade

bestämmelse, att handling, som icke blifvit behörigen belagd

med stämpel, icke får i och för någon embetsåtgärd af myndighet mottagas.

Väl kan det förväntas, att någon tid kommer att förflyta,

innan skyldigheten att förse vissa handlingar med stämpel, oberoende

deraf huruvida de företes inför offentlig myndighet eller icke, hinner

fullt ingå i det allmänna föreställningssättet, men, i den mån detta

sker, kan det förväntas, att öfverträdelserna skola blifva allt sällsyntare.

På nu anförda skäl anser jag mig böra förorda den föreslagna

nya stämpelafgiften för skuldebref. Dock torde tidpunkten för stämpelpligtighetens

inträdande böra angifvas på ett från komiterades förslag

något afvikande sätt, hvarjemte den tid, på hvilken ett lån skulle

kunna upptagas, utan att skuldebrefvet behöfde draga stämpel, lämpligen

torde böra utsträckas från åtta till femton dagar.

Hvad angår den föreslagna stämpeln af 10 öre för vexlar eller

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

invisningar på en persons räkning hos bank eller bankir, kan jag icke

finna de af embetsverken mot sagda beskattning anförda skäl tillfyllestgörande.

Att den summa, stämpelafgiften för dessa papper beräknats

inbringa, eller omkring 100,000 kronor, icke i och för sig är synnerligen

betydande, må medgifvas, men dervid bör icke lemnas ur sigte,

att, då af förut anfördt skäl stämpelafgiften för hvarje särskild! slag

af handlingar måste hållas inom mycket måttliga gränser, det i stället

är af vigt, att beskattningen utsträckes till ett flertal handlingar. Då

vidare embetsverken ansett, att skatten komme att för affärsverlden

synas obillig och förhatlig samt att den skulle i sin mån motverka

det eftersträfvansvärda förhållandet, att enskilde anförtrodde sina besparingar

åt bankinstitut, erinrar jag härtill, att då skatten otvifvelaktigt

i alldeles öfvervägande mån komme att träffa affärsmän samt

andra personel'', som röra sig med kapital, skattens berättigande ur

synpunkten af de grunder, som böra vara bestämmande för anordnandet

af stämpelskatten å det rörliga kapitalet, härigenom måste anses

vara ådagalagdt; att skatten, hvars beräkningssätt är synnerligen enkelt,

inom kort torde vinna fullt insteg i det allmänna föreställningssättet,

så att skattens utgörande icke kommer att förefalla besvärligare

än t. ex. ett brefs förseende med frimärke; samt att de olika slagen

af bankräkningar numera utan tvifvel blifvit alltför oumbärliga både

för affärsverlden och den större allmänheten för att den föreslagna

ringa stämpelafgiften skulle utöfva • nämnvärd inverkan på deras anlitande.

Om den af embetsverken antydda möjligheten att finna utvägar

att i större eller mindre utsträckning undvika den ifrågavarande

stämpelafgiften gäller hvad jag i sådant hänseende anmärkt i fråga

om arfsskatten eller att dylika utvägar visserligen kunna tänkas, men

att de torde finnas alltför obeqväma att i nämnvärd utsträckning anlitas.

Skulle det för öfrigt visa sig, att dylikt kringgående i större

skala förekomme, torde det här möta vida mindre svårigheter än beträffande

arfsskatten att genom lagstiftningsåtgärder förebygga detsamma.

Vid det förhållande att jag sålunda anser mig böra förorda införandet

af 10-öresstämpeln för vexlar och invisningar å bankräkning,

saknar jag skäl att upptaga embetsverkens förslag att för beredande

af motsvarande inkomst böja den föreslagna stämpelafgiften för postremissvexlar

och med dem likartade utrikes vexlar.

Då komiterade icke ansett sig böra föreslå införandet af stämpel

å aktier, hafva komitorade som skäl härför anfört, att den varsamhet,

som borde iakttagas vid stämpelskattens utsträckning, påfordrade, att

icke allt för många slag förut stämpelfria handlingar på en gång under
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

kastades denna skatt, äfvensom att aktier, åtminstone här i landet,

öfver hufvud torde representera en både osäkrare och mindre rik värdekälla

än t. ex. obligationer. Embetsverken hafva deremot, såsom redan

blifvit nämndt, hållit före, att, vid den nu ifrågasatta utsträckningen

i skyldighet att erlägga stämpelafgift, aktier och lottbref icke borde

undantagas, samt härutinnan biträdt den uppfattning, som af vederbörande

skattekomité uttalades uti dess den 13 september 1882 afgifna

betänkande, deri komitén framhöll, att dessa handlingar otvifvelaktigt

intoge ett framstående rum, då det gälde att genom stämpelskatten

träffa kapitalet, i det att nemligen förvärfvandet af aktier eller

lottbref i bolag i de flesta fall kunde betraktas såsom ren kapitalplacering.

På grund häraf hafva embetsverken förordat, att aktier och lösbref

underkastades stämpelafgift enligt samma grunder som de för

obligationer föreslagna, detta så mycket hellre som eu del aktier eller

s. k. preferensaktier mången gång kunde vara fullt jemförliga med

obligationer.

Att aktier och lottbref i bolag tillhöra de handlingar, hvilkas

stämpelbeskattning kan ifrågakomma, då man vill träffa kapitalet

vid dess framträdande, är obestridligt. Om ock i ganska många fall

penningars nedläggande i ett aktieföretag måste betraktas såsom en

ren utgift, som man ikläder sig för att befordra ett allmännyttigt företag,

och om än redan befintliga bolags aktier och lottbref, hvilka icke

vidare skulle åtkommas af stämpelbeskattningen, torde innefatta det

största värdet, lider det intet tvifvel, att många fall finnas, då en

dylik beskattning af aktier och lottbref vore af omständigheterna

fullt påkallad. Då jag sådant oaktadt icke för närvarande anser

mig böra förorda införandet af aktiestämpel, har härvid en särskild

orsak varit för mig bestämmande. Till de frågor, som böra komma

under behandling vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,

hör nemligen den, huruvida, jemte det aktiebolag taxeras

till bevillning för sin inkomst eller viss andel deraf, äfven de enskilde

delegarne i bolaget skola taxeras för inkomst derifrån. Det

sätt, hvarpå denna fråga besvaras, torde komma att utöfva väsentligt

inflytande på bedömandet af frågan, huruvida och till hvilket belopp

stämpel bör påföras aktier och lottbref. Sistnämnda fråga synes

mig derföre böra anstå, till dess resultatet af ofvanberörda revision

föreligger.

Den af embetsverken föreslagna förändrade affattningen af det i

§ 20 af komiterades förslag upptagna stadgande torde böra vinna godkännande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Då den i komiterades förslag förekommande rubriken »Inkassering

af penningar» synes mig bestämdare angifva det slag af handlingar,

som i rubriken åsyftas, än den af embetsverken i stället för nämnda rubrik

föreslagna utvidgningen af rubriken »Invisningar» och, vid det förhållande

att en fullmakt icke i och för sig torde kunna anses innefatta

ett sådant inkasseringsuppdrag, som här förutsättes, misstydning af

stadgandet icke synes vara att befara, anser jag komiterades förslag

i denna del böra godkännas; dock att, enär handlingar, som afse inkassering

af penningar genom postförskott eller s. k. efterkraf, icke med

afseende på stadgandets syfte, som är att förebygga kringgående af

vexelstämpeln, torde böra underkastas den nu ifrågavarande stämpelafgiften,

uttryckligt stadgande om stämpelfrihet för sagda handlingar

ansetts böra meddelas.

Tidpunkten för utgörandet af stämpelafgiften för obligation, som

utfärdas här i riket, har af komiterade blifvit sålunda bestämd, att

obligationen skall förses med stämpel vid utgifvandet. Embetsverken

åter, som ansett skäl saknas att föreskrifva, det obligationer, utgifna i

Sverige, skulle stämpelbeläggas förr än penningar för dem af utgifvaren

erhölles, hafva, till förekommande af en dylik tillämpning af det föreslagna

stadgandet, förordat en sådan affattning af detsamma, att obligationen

skulle förses med stämpel, innan den pantsättes, försäljes eller

på annat sätt öfverlåtes. Uppenbart är, att obligationer-, äfven om de

blifvit vederbörligen underskrift^, icke behöfva förses med stämpel, så

länge de ännu befinna sig i utgifvarens hand. Deremot torde med

grunderna för stämpelbeskattningen öfverensstämma, att stämpelbeläggningen

försiggår innan obligationerna, af hvad orsak det vara må, öfverlemnas

till annan person. Om t. ex. en bankinrättning öfvertager

emissionen af ett utaf eu kommun eller ett bolag upplagdt obligationslån,

torde obligationerna böra stämpelbeläggas innan de af banken

öfvertugas, och detta vare sig öfvertagandet sker fast eller i kommission.

De i öfrigt ofta hemlighållna vilkoren för ett sådant öfvertagande

få härvid icke vara bestämmande i fråga om skyldigheten

att utgöra stämpelafgift. Den af embetsverken föreslagna bestämning

af tidpunkten för stämpelpligtighetens inträde synes mig derföre

vara något för trång. För att emellertid förebygga all misstydning

af det förevarande stadgandet torde de i komiterades förslag

förekommande orden »vid utgifvandet» böla utbytas mot »före utlemnandet».

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Embetsverken hafva fästat uppmärksamheten derå, att, derest de

föreslagna grunderna för stämpelbeläggning af vexlar, anvisningar och

invisningar komma att blifva antagna, behof af flere stämpelsorter tilläfventyrs

kunde komma att uppstå. Då emellertid, såsom embetsverken

ock antydt, bestämmelserna i förslaget icke omedelbart påkalla

införandet af flere stämpelsorter än de nu tillgängliga, torde någon

tids erfarenhet af de nya bestämmelserna böra afvaktas, innan beslut

om ökning af antalet stämpelvalörer fattas.

Enligt 43 § i nu gällande stämpelförordning eger försäljningsman

att i sin afgifvande redovisning såsom ersättning för besvär och kostnader

räkna* sig till godo provision, utgående i Stockholm och länsresidensstäderna

med 3 procent samt i öfriga städer och å landet med

4 procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts, dock att domhafvande,

oberoende af den ort, på hvilken han är bosatt, alltid må

tillgodoföra sig 4 procent af försäljningsbeloppet. I dessa bestämmelser

hafva komiterade icke ifrågasatt någon ändring.

Med framhållande deraf att det, under förutsättning af en betydligare

ökning i stämpelafgiften, syntes som skulle någon nedsättning

i den åt stämpelförsäljningsmännen utgående provisionen kunna

vidtagas, hafva embetsverken i sådant hänseende föreslagit, att i stämpelförordningen

måtte införas bestämmelser derom, att dylik provision

icke i något fall Ange öfverstiga 3 procent, att den skulle utgå med

detta procenttal intill en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor

samt att för öfverskjutande belopp icke finge beräknas mer än 2

procent.

Vid bedömandet af denna fråga bör icke lemnas ur sigte, att

domstolarne, på hvilka uppbörden af arfsskatten skulle ankomma,

genom denna skatt, sådan den af mig nu föreslagits, kom me att

tillföras någon ökning i sitt bestyr med handlingars stämpelbeläggning.

Det kan ur denna synpunkt icke annat än anses rätt och billigt,

att vederbörande till gengäld för det sålunda ökade arbetet äfven

komma i åtnjutande af en något ökad inkomst af stämpelprovision.

De af embetsverken föreslagna bestämmelser skulle deremot i domsagor,

der sterbhus med större behållningar vore sällsynta, otvifvelaktigt

medföra en minskning i den inkomst af provisionen, som för

närvarande af domhafvandena åtnjutes. Med erinran att arfsskatten

eller bouppteckningsstämpeln, sådan den af embetsverken föreslagits,

icke skulle tillföra vederbörande domare nämnvärd ökning‘i’det arbete,

som för närvarande åligger dem, och att embetsverken sålunda saknat

anledning taga hänsyn till behofvet af en i förhållande till det ökade

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

arbetet afpassad ökning i provisionen, anser jag mig böra förorda, att

annan ändring af de nu i ämnet gällande bestämmelser icke vidtages,

än att till förebyggande deraf att provisionen i särskilda fall må uppgå

till oskäligt högt belopp embetsverkens förslag om nedsättning af provisionen

till 2 procent för belopp, som öfverskjuter eu årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor, må vinna godkännande.

I de jemförelsevis få fall, då enligt gällande stämpelförordning

handling skall beläggas med stämpel, äfven utan att handlingen företes

inför offentlig myndighet, är ansvarspåföljden för underlåten stämpelbeläggning

bestämd till böter, som enligt en af de tre hithörande lagbestämmelserna

skola utgå med fixt belopp och enligt de båda öfriga med

viss mångfald af den felande stämpelns belopp, dock att bötesbeloppet

härvid icke får understiga ett visst minimum. Sistnämnda straffbestämningsgrund

har af komiterade tillämpats för alla de fall, då

böter skola utgöras för försummad stämpelbeläggning. Embetsverken

hafva deremot icke ansett denna straffbestämningsgruud fullt lämplig,

utan i stället förordat användande af latitudsystemet. För min del

anser jag med afseende på de talrika tillfällen, då stämpelafgift skall

utgöras och då således en stämpelförseelse kan tänkas förekomma,

ingalunda olämpligt, att det ansvar, som åtföljer en sådan förseelse,

ställes fullt klart och bestämdt för de skattskyldige, hvilket blir fallet,

om böterna bestämmas till en viss mångfald af den felande stämpeln

med ett visst bötesbelopp såsom minimigräns. Denna straffbestämningsgrund

är ock enligt regel tillämpad i exempelvis Frankrikes,

Preussens och Danmarks stämpellagstiftning. Då jag sålunda funnit

mig i princip böra biträda komiterades förslag i denna del, har jag

emellertid, med afseende på hvad embetsverken erinrat derom, att de

af komiterade föreslagna böter i vissa fall kunde komma att uppgå till

väl höga belopp, ansett en väsentlig nedsättning kunna ega rum i beloppet

af de i § 52 mom. 1 af komiterades förslag stadgade böter,

hvilka afse stämpelförseelser beträffande sådana handlingar, som oftast

förekomma i den allmänna rörelsen.

Beträffande tiden för den nya stämpelförordningens trädande i

kraft hafva embetsverken, som ansett, att med den af komiterade föreslagna

tidpunkten, 1 juli 1894, en allt för kort tid komme att förflyta

mellan författningens promulgerande och dess trädande i kraft, hemstält,

att med den nya förordningens tillämpning måtte anstå till ingången

af år 1895. På sätt komiterade anfört, måste det emellertid

särskildt med afseende på den föreslagna nya stämpeln å in- och utländska

obligationer, hvilken kan antagas komma att medföra, att, för

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

undvikande af stämpeln, obligationer till större antal, än eljest skulle

egt rum, komma att under tiden mellan författningens antagande och

dess trädande i kraft utsläppas eller till landet införas, anses af vigt,

att denna tid varder så kort, som lämpligen kan ske. Det synes mig

derföre betänkligt att utsträcka tiden så långt som till den 1 januari

1895, hvaremot dagen för författningens trädande i kraft torde böra

framskjutas något längre, än komiterade tänkt sig; och torde i sådant

hänseende den 1 nästkommande september kunna anses vara en lämplig

tidpunkt.

Med afseende derå att, enligt hvad embetsverken erinrat, nu

gällande stämpelförordniug antagits att gälla till slutet af det år, under

hvars lopp ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld, torde

uttrycklig bestämmelse böra meddelas derom, att sistnämnda stämpelförordning

upphör att gälla den dag, då den nya stämpelförordningen

träder i kraft.

Jag har redan erinrat, att komiterade, utom förslag till ny förordning

angående stämpelafgiften, jemväl afgifvit förslag till följande

författningar, nemligen

lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ ärfdabalken;

lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ strafflagen;

lag angående värdering af död mans bo; samt

lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den

16 juni 1875;

äfvensom att högsta domstolen afgifvit infordradt utlåtande öfver

sistnämnda fyra lagförslag.

Beträffande förslaget till lag angående ändrad lydelse af 9 kap.

1 och 4 §§ ärfdabalken har högsta domstolen hemstält, att, då de

bestämmelser i fråga om edfästande af bouppteckning, hvilka för befryggan^e

af kronans rätt till arfsskatt kunde finnas nödiga, vore af

uteslutande finansrättslig natur och följaktligen syntes icke tillhöra allmänna

civillagens område, det föreslagna tillägget till 1 § måtte utgå

och de stadgande!! i ämnet, som kunde anses erforderliga, i stället intagas

i den af komiterade föreslagna förordning om stämpelafgiften.

Då vidare den i förslaget till lag angående ändrad lydelse af 22

kap. 20 och 21 §§ strafflagen intagna bestämmelsen om ansvar för

meddelande, till förfång för kronan, af oriktiga uppgifter vid bouppteck
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o d3.

ning uteslutande hade sin grund i den ifrågasatta förhöjningen af

stämpel till dessa handlingar och det i anledning deraf ökade behofvet

för kronan att tillse, att bouppteckningarna måtte kunna erbjuda ett,

så vidt möjligt, tillförlitligt materiel för beräknande af denna stämpelskatt,

har högsta domstolen ansett samma bestämmelse icke hafva sin

Tätta’plats i den allmänna strafflagen, utan har högsta domstolen ansett,

att det stadgande i ämnet, som kunde anses erforderligt, borde införas

i den föreslagna förordningen om stämpelafgiften, der redan föreskrift

funnes inrymd om skadestånd, som af ifrågavarande förseelser kunde följa.

I öfverensstämmelse med de af högsta domstolen sålunda uttalade

åsigter hemställer jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementet,

att lagförslagen angående ändring i 9 kap. ärfdabalken och 22 kap.

strafflagen, det förstnämnda i hvad det afser ändrad lydelse af 1 § i

förevarande kapitel af ärfdabalken, må förfalla och att bestämmelser,

motsvarande de sålunda uteslutna, måtte med den förändrade affattning,

som påkallas af den förändrade platsen för desamma, inrymmas i § 52

af komiterades förslag till stämpelförordning såsom ett nytt mom. 8,

då således det förutvarande mom. 8 varder mom. 9. I sammanhang

härmed bör § 58 mom. 3 i komiterades förslag utgå.

Hvad åter angår lagförslaget angående ändring i 9 kap. ärfdabalken,

i hvad det afser ändrad lydelse af 4 § i samma kapitel, samt

de föreslagna lagarne angående värdering af död mans bo. samt angående

ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll

öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875,

hemställer jag, att komiterades betänkande i dessa delar måtte, jemte

det af högsta domstolen afgifna utlåtande och utdrag af dagens protokoll

få öfverlemnas till chefen för justitiedepartementet för den vidare behandling

af nyssnämnda lagförslag, som på honom lärer ankomma.

I sammanhang med yttrande öfver den föreslagna lagen .angående

värdering af död mans bo hafva emellertid fem justitieråd erinrat, att,

derest förslaget blefve lag, i förordningen om stämpelafgiften syntes

höra meddelas föreskrifter, hvarigenom åt domstol, som emottoge bouppteckning

för inregistrering, lemnades befogenhet att, der sterbhusdelegare

funne värderingsmännens uppskattning för hög och derom vid

inregistreringen gjorde anmälan, beräkna stämpeln för bouppteckningen

efter det lägre värde, hvartill behållningen rätteligen kunde finnas höra

uppskattas; och hafva justitieråden ansett behofvet af dylika föreskrifter

särskilt komma att göra sig gällande, då värderingen afsett aktier eller

andra värdepapper.

Bill. till liiksd. Prof, 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Instämmande i den äf justitieråden sålunda uttalade mening, hemställer

jag, under förutsättning att den föreslagna lagen angående värdering

af död mans bo i hufvudsak vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande,

_ att bestämmelser i det af justitieråden angifna syfte måtte

upptagas i en ny § efter 14 § af komiterades förslag till förordning

angående stämpelafgiften.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i

öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört uppsatt förslag till

förordning angående stämpelafgiften, hemstälde departementschefen, att

Kongl. Maj:t matte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga

samma förslag.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen Bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

In tidem protocolli:

G. Wilh. Smerling.

y*.] f 11 1 * I . - [ . fy• / • \ - [ ,y '' } .

il .■ j {> i 1 i i. :• ;.-t -r •• ! • >• ■/. ,

rt i ii o >!

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1894:17 Betänkande, angående stämpelafgiften. s. 1 i texten