Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk

1894-03-09 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1894:46, Angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

1

N:o 4G.

Kong1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående vissa

åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade

bereda tillfälle att bilda egna jordbruk; gifven Stockholms

slott den 9 mars 1894.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels

medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter

eller smärre jordbrukslägenheter må få ega rum af sådana under förvaltning

af domäustyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, som äro belägna i närheten af järnvägsstation,

större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller

större by och der för en befintlig eller påräknelig arbetarebefolkning

behof af egna bostäder kan artses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må tillåtas

från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der

egendomens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet

från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt lämpliga,

utan äfven i alla de fall i öfrig!, der sådana afsöndringar utan

egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande

anses kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må uppgöras

i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som före

deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning

särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna

lägenheterna bör ske;

att, der Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen styckning

eller afsöndring, lägenhet, som är bebygd med enskild person

tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten

åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebygd lägenhet, icke antages, frågan om

lägenhetens försäljning må förfalla, derest icke den egendom, dit lägenheten

hörer, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i mindre

områden, i hvilket fall lägenheten skall å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas;

Bill. till Tiiksd. Frot. 1894. 7 Sand. 1 Afd. SO Iluft. (N:o 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40''.

att lägenhet, som icke är bebygd med enskild person tillhörande

boningshus, jemväl skall å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser

försäljes, skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med eu tiondedel årligen, så vida häri ställer godkänd

säkerhet, der lägenheten är bebygd, för köpeskillingens inbetalning

på föreskrifvet sätt och, der lägenheten är obebygd, för fullgörandet

af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens erläggande,

samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebygd lägenhet, att, om

lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med bostad och,

der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader

försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till betalning genast förfallen ;

att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande

lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Ivongl. Maj:t i

hvarje fall pröfvas lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskiljes

från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas

utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utgår

endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas under

titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin

natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman

i orten ; samt

att de för försålda lägenheter inflytande köpeskillingar må på

samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda mindre kronoegendomar

användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark;

dels ock bemyndiga Kong!. Maj:t att beträffande de sålunda föreslagna

upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunna

finnas erforderliga.

Derjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bemyndiga Kongl.

Maj:t att för upprättande af planer till afdikning och odling af sådana

myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län, som

lämpa sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel

förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos Riksdagen

till ersättande anmälas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj.t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse val bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1894.

Närvar ande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewknhalpt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill ja m,

friherre Rappe,

Christekson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog

i underdånighet:

Särskilda af Kongl. Maj:t den 25 september 1891, för utredande af

frågan, huruvida icke genom statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas

obemedlado och mindre bemedlade att bilda egna jordbruk, förordnade

komiterades den 23 november 1892 afgifna underdåniga betänkande med

förslag dels till styckning och försäljning af vissa jordbruksdomäner, dels

till torrläggning på statens bekostnad af vissa till odling tjenliga sankmarker

för att vinna tillfälle till upplåtelse derå af mindre jordbrukslägenheter

och dels till upplåtelse af odlingslägenheter å lämpliga trakter inom

Vesterbottens och Norrbottens län;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

uti hvilket ärende domänstyrelsen och kammarkollegium hvar för

sig afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarjemte, efter det hushållningssällskapens

under nästlidne november månad församlade ombud

lemnats tillfälle att yttra sig öfver nyssberörda betänkande, landtbruksstyrelsen

med ombudens yttrande till Kongl. Maj:t inkommit;

samt i sammanhang härmed:

en af Vesterbottens läns år 1890 församlade landsting i underdånighet

gjord framställning om upplåtelse under eganderätt af lägenheter

om 5—10 tunnlands areal å till sädesodling tjenlig mark på kronomarkerna

inom nämnda län; öfver hvilken framställning domänstyrelsen,

efter vederbörandes hörande, kammarkollegium och ofvan omförmälda

komiterade sig i underdånighet yttrat; och

särskilda af Vesterbottens oöh Norrbottens läns år 1893 församlade

landsting till Kongl. Maj:t aflåtna framställningar i anledning af de utaf

samma komiterade framlagda förslag.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

I fråga om styckning och försäljning af vissa jordbruksdomäncr

hafva komiterade föreslagit,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter

eller smärre jordbrukslägenheter måtte få ega rum af sådana jordbruksdomäner,

som äro belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation

eller större industriel inrättning och der för en befintlig eller påräknelig

arbetarebefolkning behof af egna bostäder kan anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl måtte tilllåtas

från jordbruksdomäner, ej mindre der sådana afsöndringar till följd

af domänens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet

från stamhemmanet äro särskildt lämplig;!, utan äfven i alla

de fall i öfrig!, der sådana afsöndringar utan egentlig skada eller

olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande kunna anses böra

ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar måtte uppgöras

i sammanhang med den uppskattning af jordbruksdomäner, som före

deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning

särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna

jemväl borde ske;

a/t, der det uppgjorda förslaget till styckning eller afsöndring

blifvit. af domänstyrelsen godkändt och Eders Kongl. Maj:t lemnat sitt

samtycke till försäljningen, de lägenheter, som äro bebygga med enskild

person tillhörande hus, måtte i första hand hembjudas denne till inlösen

mot det lägenheten åsätta försäljningsvärdet;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att öfriga lägenheter, äfvensom de med enskild person tillhöriga

byggnader försedda sådana,- måtte, der anbud om inlösen ej antages, å

offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, så framt icke Eders

Kong]. Maj:t för något särskild!- fall skulle bestämma, att ett till styckning

i bostadstomter afsedt område skall mot uppskattningsvärdet till

kommun eller för parcelleringen bildadt konsortium öfverlemnas;

att för köpeskillingen ej skulle fordras annan säkerhet än inteckning

i den sålda lägenheten;

att för de lägenheter, hvarå saknas byggnader, sådant anstånd med

köpeskillingens erläggande måtte medgifvas, att endast en tiondedel

deraf betalas kontant och derefter en tiondedel under hvart och ett af

de följande nio åren, dock med vilkor, att, om lägenheten ej före utgången

af det femte året blifvit med bostad och, der så erfordras, med

för lägenhetens skötsel nödiga byggnader i öfrig! försedd, ogulden köpeskilling

då skall anses till betalning genast förfallen;

att deremot i öfriga fall nu gällande betalningstid tillämpas;

att Eders Kongl. Maj:t, derest hvad sålunda föreslagits i nåder

gillas, måtte äska Riksdagens medgifvande att under ofvanberörda vilkor

låta st}mka eller göra afsöndringar från sådana jordbruksdomäner, som

dertill kunna finnas lämpliga, och derefter låta de sålunda bildade lägenheterna

försäljas; samt

att för sålunda försålda lägenheter inflytande köpeskillingar böra

användas på samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda jordbruksdomäner;

dock att kostnaderna för ifrågakommande styckning och

afsöndring skola med desamma i främsta rummet bestridas.

De åtgärder, som komitén sålunda föreslagit, kunna hänföras till

två kategorier, nemligen:

l:o) styckning, total eller partiel, af jordbruksdomäner, som äro

belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation eller större industriel

inrättning, i syfte att bereda egna bostäder för en befintlig eller påräknelig

arbetarebefolkning; och

2:o) afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter

från domäner, som i öfrigt helt eller delvis försäljas eller fortfarande

skola för kronans räkning utarrenderas.

Hvad först beträffar den styckning af vissa jordbruksdomäner, som

af komitén föreslagits i syfte att i grannskapet af orter, der ett större

antal arbetare ega eller kunna antagas komma att vinna sysselsättning,

åt dessa bereda egna bostäder, vare sig med eller utan jordbruk, kan väl,

på. sätt ock domänstyrelsen i sitt i ärendet afgifna utlåtande framhållit,

syftemålet i detta förslag anses i viss mån främmande för den komitén

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

förelagda uppgift, som varit att söka utreda, huruvida icke genom

statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre

bemedlade att bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom. landet ännu

befintliga stora odlingsbara utmarker. I och för sig deremot kan ju

syftemålet att bereda befolkningen i vissa arbetarecentra ökad sjelfständighet

och trefnad icke annat än anses godt och eftersträfvansvärdt.

Då de domäner, hvilka i nu omförmälda syfte skulle styckas i tomter

eller smärre jordbrukslägenheter, äro belägna i grannskapet af större

samhällen, såsom städer eller köpingar, kunna emellertid, enligt hvad

domänstyrelsen påpekat, af de föreslagna tomtupplåtelserna vissa olägenheter

befaras uppstå. Köpare af tomterna blefve nemligen icke underkastade

städernas byggnadsordning eller bundna af andra för städerna

gällande föreskrifter, såsom helsovårdsstadga m. m., och då tomtegarne

dessutom blefve befriade från de i allmänhet högre kommunala utskylder,

som hvilade på städernas invånare, skulle en gifven följd blifva, att

vid auktionen för tomternas försäljning med de fördelaktiga betalningsvilkoren,

som föreslagits, tomterna komme att blifva mycket eftersökta

och betinga höga köpeskillingsbelopp, allt till nackdel för den närliggande

staden, som endast komme att hafva olägenhet af dessa tomtegare,

hvilka i flere afseenden kunde konkurrera med stadsborna. Föga sannolikhet

funnes ock för det antagandet, att obemedlade eller mindre bemedlade

komme att blifva egare af de i högt pris stående tomterna,

men att åtskilligt löst folk komme att inhysas i de bj-ggnader, som å

dessa tomter uppfördes, vore å andra sidan ganska antagligt genom erfarenheten

från en del förstäder, som redan nu funnes. Fn annan olägenhet

för den närliggande staden kunde ock uppstå genom öfverflöd på

arbetssökande med ty åtföljande brist på arbete för stadens egna obemedlade

arbetarebefolkning.

Fall hafva visserligen, såsom för Eders Kongl. Maj:t är kändt,

förekommit, då domäner, som angränsat städer eller köpingar, blifvit

upplåtna för utläggande till bostadstomter, men i dessa fall hafva upplåtelserna

egt rum på framställning af vederbörande stads- eller köpingskommuner

sjelfva och hafva naturligtvis då icke framkallat de olägenheter,

som lätteligen skulle kunna blifva en följd af upplåtelser, som

skedde på kronans . initiativ och utan något hos staden eller köpingen

deraf förspord t behof.

Annorlunda gestalta sig deremot förhållandena, då de ifrågavarande

domänerna äro belägna, icke i närheten af redan färdigbildade större

samhällen, utan å sådana orter, att de å de upplåtna områdena uppstående

bosättningarne sjelfva kunna ingå som en grundstomme i ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

under bildning varande samhälle. Detta ar förhållandet i de af komitén förutsatta

fall, att domänerna äro belägna i närheten af jernvägsstation eller

större industriel inrättning, och likaså då domänerna angränsa fiskelägen,

hamn- och lastageplatser samt större byar. I dylika fall kunna de med

upplåtelserna afsedda fördelar vinnas, utan att genom samma upplåtelser

ofvan antydda olägenheter behöfva framkallas. Lika med domänstyrelsen

anser jag derföre den nu ifrågasatta d o m än sty c k ningen icke böra ega

rum i andra än nu sist omförmälda fall.

Då domänstyckningen erhåller denna begränsning, lärer behof icke

komma att yppa sig af den utaf komitén för tillämpning i särskilda fall

föreslagna bestämmelsen, att det till styckning i bostadstomter afsedda område

skulle mot uppskattningsvärdet till kommun eller för parcelleringen

bildad! konsortium öfverlemnas. Denna bestämmelse torde derföre böra

utgå och en för alla fall gällande föreskrift meddelas derom, att de lägenheter,

hvari en hithörande domän blifvit styckad, skola å offentlig auktion

till den högstbjudande försäljas, der icke lägenhet är med enskild

person tillhöriga byggnader försedd, i hvilket fall försäljning å auktion

endast skall ega rum, om hembud å lägenheten till uppskattningsvärdet

af byggnadernas egare icke antages.

öfvergår jag härefter till den andra kategorien af de utaf komiterade

i den förevarande afdelningen af betänkandet föreslagna åtgärder

eller afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter från

domäner, som i öfrigt helt eller delvis försäljas eller skola för kronans

räkning fortfarande utarrenderas, är denna angelägenhet, hvad beträffar

sådana domäner, hvilka enligt hittills meddelade bestämmelser kunna

ifrågakomma till försäljning, i det hufvudsakliga redan på ett tillfredsställande

sätt ordnad. Enligt underdånig skrifvelse af den 13 maj 1891

har nemligen Riksdagen med bifall till derom gjord nådig proposition

medgifvit, att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande

bestämmelser försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att

hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från

egendomen afsöndras och särskild! för sig afyttras, på Eders Kongl.

Maj:t må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan

lägenhet åt innehafvare^ under vilkor

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar

stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,

motsvarande detta värde;

att köparen skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han

för fullgörande häraf ställer godkänd säkerhet; samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

I

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande af de rörandejordafsöndring

i nådiga förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter

;

hvarjemte Riksdagen bemyndigade Eders Kongl. Maj:t att meddela

de närmare bestämmelser rörande de ifrågavarande afsöndringarne, som

kunde finnas erforderliga.

Med stöd af detta bemyndigande har Eders Kongl. Maj:t den 22

sis.tlidne december behagat förordna,

att de i nådiga brefvet den 18 maj 1888 angående försäljning af

åtskilliga mindre kronoegendomar meddelade bestämmelser i fråga om

salu- och arrende värdering å de i samma nådiga bref omförmälda egendom

ar jemväl skola ega tillämpning å sådana kronoegendomar, hvilkas

försäljning jemlikt nådiga brefven den 29 maj 1874, den 6 juni 1879,

den 29 maj 1885 och den 27 juni 1887 kan ifrågakomma, beträffande

de i sistberörda nådiga bref omförmälda egendomar äfven i andra fall,

än då sådan egendom skall till försäljning utbjudas med frånskiljande

af skogsmark; dock att i fråga om egendom, som varder arrendeledig

den 14 mars 1895 eller den 14 mars 1896, domänstyrelsen skall ega

att, utan hinder deraf att icke salu- eller arrendevärdering föregått, hos

Eders Kongl. Maj:t göra framställning om egendomens framtida användande;
att

den landtmätare, som i anseende till förestående arrende- och

saluvärdering å kronoegendom af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordnas att med marken jemföra befintlig karta och uppgöra beskrifning

öfver inegorna eller, om karta ej finnes, upprätta ny sådan öfver

inegorna, skall åligga att, der å egendomen finnes med enskildt bostadshus

bebyggd lägenhet, densamma med dertill häfdad mark å kartan noggrant

utmärka och, om någon förändring i området för vinnande af beqväma

gränser, lämplig utfartsväg eller dylikt anses nödig, sådan förändring

å kartan beteckna samt i egobeskrifningen särskilt upptaga

lägenheten med angifvande af innehafvarens namn och, om gränsregleriug

föreslås, med omnämnande af den förändring, som deraf föranledes

i förutvarande arealen;

att, sedan karta och öfriga handlingar till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inkommit, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall

åligga att desamma tillställa dem, som hafva att verkställa saluvärderingen

å egendomen, vid hvilken förrättning bör tillses, om lägenhet af

ifrågavarande slag kan, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt

pris derigenom försvåras, från egendomen afsöndras, i hvilket fall förslagtill

afsöndring^! skall afgifvas, hvarjemte innehafvaren af lägenheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 46.

bör, om han kan anträffas, tillkallas Samt honom förevisas de förändringar

i egoområdet, som möjligen af uppskattningsmännen anses nödiga,

och tillika meddelas underrättelse om det vid förrättningen åsätta saluvärdet,

hvarom allt anteckning bör ske i det protokoll, som enligt gällande

bestämmelser skall föras öfver förrättningen;

att, sedan protokollet med tillhörande handlingar till Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande inkommit, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

skall, der Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke anser

hemmanet eller del deraf för allmänt ändamål böra bibehållas, förelägga

innehafvare af sådan lägenhet, som af förrätt ningsmännen föreslås till

afsöndring, att, vid lösningsrättens förlust, inom trettio dagar till Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med förklarande, huruvida

han önskar förvärfva eganderätt till lägenheten, samt i sådant fall tillika

aflemna säkerhet för köpeskillingens erläggande, bestående antingen af

solidarisk borgen såsom för egen skuld af minst två personer, hvilkas

vederhäftighet blifvit af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller

vederbörande domhafvande bestyrkt, eller ock sådan säkerhetshandling,

som, förutom borgen, enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882

och nådiga brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende;

att, der inom förelagd tid hembudet antagits och behörig säkerhet

för köpeskillingens erläggande aflemnats, Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande

har att öfversända samtliga ärendet rörande handlingar jemte

eget yttrande till domänstyrelsen, som skall underställa ärendet Eders

Kongl. Maj:ts pröfning samtidigt med frågan om disposition af hemmanet

i öfrigt;

att, derest såsom säkerhet för köpeanbud, som af Eders Kongl.

Maj:t godkänts, borgen aflemnats, denna bör, på sätt nu sker i afseende

å föryttrade kronoegendomar, förnyas samtidigt med första inbetalningen

å köpeskillingen vid lägenhetens tillträdande sålunda, att borgen tecknas

å den skuldförbindelse å resterande köpeskilling, som då bör af köpare

aflemnas;

samt att domänstyrelsen derefter skall utfärda köpebref å lägenheten

med deri intagen förpligtelse för köpare ej mindre att ensam vidkännas

lagfartskostnad och andra med köpet förenade utgifter än äfven

att till stamhemmanet erlägga den årliga afgäld, som i författningsenlig

ordning kan varda bestämd.

Jag bör erinra, att samtliga nu meddelade bestämmelser endast

afse upplåtelse utan auktion af bebyyda lägenheter till dessa lägenheters

innehafvare, samt att enligt de rörande försäljning af vissa jordBih.

till Piksd. Prot. 18!)4. 1 Sand. 1 Afd. 30 Hälft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bruksdomäner gällande bestämmelser Eders Kongl. Maj:t eger besluta

om dessa domäners fördelning i lotter, bebygda eller obebygda, för

försäljning å auktion, i hvilket fall likväl köpeskillingen skall inbetalas

under loppet af sex år med en sjettedel årligen och ej, såsom vid ofvan

omförmälda upplåtelser utan auktion, under loppet af tio år med en tiondedel

årligen.

Medan de i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 och nådiga brefvet

den 22 december 1893 innefattade bestämmelser om särskild föryttring

af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, hufvudsakligen

afsett att förebygga, att vid den beslutade afyttringen af kronans

smärre domäner personer, som å dessa bebo och bruka särskilda lägenheter,

komma att från sina hemvist afhysas, samt att således i en mera

sjelfständig ställning bibehålla eu redan befintlig klass af lägenhetshafvare,

har komiténs förslag i nu förevarande del den vidsträcktare syftningen

att, så vidt på denna väg kan ske, öka antalet smärre jordbruksidkare

inom landet; och har komitén ansett sig kunna antaga, att genom

den sålunda beredda möjligheten för ett mycket stort antal obemedlade

eller mindre bemedlade familjer att vinna egna hem och sysselsättning

å landsbygden icke allenast emigrationen till utlandet, utan

äfven den pågående inflyttningen till städerna af jordbruksarbetare skulle

i betydlig män minskas. Domänstyrelsen deremot har i sitt i frågan

afgifna utlåtande icke ansett komiténs förevarande förslag egnadt att i

någon vidsträcktare omfattning förhjelpa särskildt obemedlade eller mindre

bemedlade personer att komma i besittning af dylika lägenheter.

Enligt domänstyrelsens mening funnes nemligen endast ett fåtal medellösa

eller mindre bemedlade jordbruksarbetare, som vore i besittning af

den förmåga och egde den kredit för erhållande af, låt vara ett mindre

kapital, som erfordrades för att ej allenast kunna inköpa och uppodla

jord, utan äfven i flertalet fall förse densamma med nödvändiga åbyggnader.

Der i något undantagsfall en jordbruksarbetare genom sina

egenskaper lyckats förvärfva ett sådant förtroende, att någon ville förlägga

honom med nödigt kapital för dylikt ändamål, komme antagligen

ej heller tillfälle att saknas att af den enskilde få inköpa odlingsbar jord,

helst som förlagsgifvaren sjelf då kunde genom för hvarje fall lämpadt

aftal försäkra sig mot förlust. Att tänka sig att endast derföre, att af

kronans nu afsedda jord smärre lotter komme att hållas till salu, deraf

skulle vinnas storartade resultat, som kunde inverka till och med till

emigrationens minskning, syntes derföre vara att gifva frågan en utsträckning,

som ej i verkligheten erhölle någon motsvarighet. Ehuru

domänstyrelsen sålunda ej ansåge något större resultat i den åsyftade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

riktningen vara att förvänta af förslagets genomförande, har dock styrelsen

ansett detsamma, såsom befordrande svenska jordens fördelning på

flere händer, medföra afsevärda fördelar och derföre funnit sig böra i

hufvudsak biträda förslaget.

Äfven om man med dom än styrelsen måste antaga, att den ifrågasatta

lägenhetsupplåtelsen svårligen kan förväntas komma att ega rum

i så stor omfattning, att verkningarna deraf erhålla den ingripande betydelse,

komiterade synas hafva förestält sig, lärer det dock icke kunna

nekas, att åtgärden skulle utgöra ett steg, och ett måhända icke så

obetydligt sådant, mot det af komiterade åsyftade mål. Enligt min åsigt

förhåller det sig nemligen icke så, att, på sätt domänstyrelsen antagit,

tillfälle utan svårighet skulle erbjuda sig för den, som önskade förvärfva

ett mindre jordområde, att från enskild jordegare få inköpa ett sådant;

fastmera torde erfarenheten ådagalägga, att en afgjord obenägenhet råder

hos jordegarne att afstå ens de minsta delar af sitt område. Varder

den nu föreslagna åtgärden genomförd, kommer deremot ett ganska stort

antal smärre jordbrukslägenheter af den omfattning, som bäst lämpar sig

för sådana jordbruksarbetare, hvilka, utom sina arbetskrafter, kunna förfoga

öfver något litet kapital, att utbjudas mot betalningsvilkor, som

måste anses ganska förmånliga. Det bör icke anses förmätet att hoppas,

att mången genom det sålunda yppade tillfället att i det egna landet

vinna utkomst skall afstå från tanken att söka sin lycka i främmande

land. I hvarje fall bör lägenhet sföry t tringen leda till en ur hvarje synpunkt

oneklig ökning i antalet smärre sjelfständiga jordbrukare inom

landet. Jag tvekar derföre icke att i hufvudsak förorda komiterades

förevarande förslag och detta så mycket mindre, som föryttringen, klokt

anordnad, bör kunna ega rum utan afsevärd förlust för kronan, hvilken

för hvarje lägenhet skulle betinga sig en köpeskilling, motsvarande dess

uppskattade värde. Den uppoffring, som kronan ikläder sig derigenom,

att kronan afstår från ränta å köpeskillingen under den timligen långt

utsträckta betalningstiden äfvensom i vissa fäll från den ökade köpeskilling,

som skulle kunna erhållas vid täflan mellan flera spekulanter, kan

icke anses vara större, än som betingas af det vigtiga syftemål, som

derigenom befordras.

Jag öfvergår nu till en närmare granskning af detaljerna i komiterades

förslag.

De af komitén i fråga om föryttring af smärre jordbrukslägenheter

föreslagna bestämmelser, hvilka äro desamma, ehvad den domän, från

hvilken afsöndringen egor rum, i öfrigt, skall helt eller delvis försäljas

eller fortfarande för kronans räkning utarrenderas, skilja sig i följande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

I

afeeenden från de föreskrifter, som genom nådiga brefvet den 22 december

1893 meddelats beträffande afsöndringar från domäner, som i öfrigt

skola enligt gällande bestämmelser försäljas.

Enligt komiténs förslag skulle med enskild person tillhöriga byggnader

försedd lägenhet, om hvars inlösen hembud blifvit till nämnda

person gjordt, men ej af honom antagitsj å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas, medan deremot enligt 1893 års bestämmelser

i den sålunda förutsatta händelsen frågan om lägenhetens föryttring förfaller.

Det senare förfarandet torde ur synpunkten af det med upplåtelsen

afsedda syftemålet ega ett gifvet företräde. På sätt domänstyrelsen

framhållit, lärer nemligen, om egaren af å en lägenhet befintliga hus ej

begagnar sig af den honom erbjudna lösningsrätten, detta i regel endast

bero deraf, att han ej eger förmåga anskaffa löseskillingen, vid hvilket

förhållande det både blir hårdt mot lägenhetsinnehafvaren och ingalunda

befordrande det syfte, som ligger till grund för komitéförslaget, att lägenheten

ovilkorligen särskild! utbjudes till försäljning, hvarigenom innehafvare!!

skulle nödgas antingen bortföra husen eller öfverlåta dem till

köparen af lägenheten mot en ringa penning. Om domänen, dit lägenheten

hörde, skulle fortfarande utarrenderas, kunde ju i de flesta fall

lägenhetsinnehafvaren, utan att arrendevärdet nedsattes, bibehållas vid

nyttjanderätt till lägenheten, och om åter domänen borde säljas, vore

intet hinder, att lägenheten såldes tillsammans med egendomen i öfrigt,

i hvilket fall lägenhetsinnehafvaren kunde ega förhoppning att fortfarande

få hafva husen qvarstående mot erläggande till nye egaren af afgäld i

penningar eller dagsverken. På dessa skäl anser jag lika med domänstyrelsen

ovilkorlig föreskrift om utbjudande på auktion af lägenhet, hvars

innehafvare förklarat sig icke vilja inlösa densamma, icke böra meddelas.

Enligt komiténs förslag skulle vidare för köpeskillingen ej fordras

annan säkerhet än inteckning i den sålda lägenheten, medan deremot

enligt nådiga brefvet den 22 december 1893 fordras säkerhet, bestående

antingen i solidarisk borgen af minst två vederhäftiga personer såsom

för egen skuld eller säkerhetshandling af sådan beskaffenhet, som, förutom

borgen, enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882 och

nådiga brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende, d. v. s. vissa

i dessa författningar till beskaffenheten närmare angifna obligationer,

depositionsbevis eller inteckningar.

Beträffande den säkerhet, som borde ställas för köpeskillingarne för

de ifrågavarande lägenheterna, har komitén anfört, att kronan, enligt

komiténs mening, borde kunna afstå från det anspråk på borgenssäkerhet,

som kronan, utöfver rätt till inteckning för köpeskillingen, vid försälj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ning af domäner i allmänhet uppstälde bland köpevilkoren. Detta anspråk

hade sitt berättigande, i den omständighet, att af köpeskillingen

betalades vid köpets afstötande endast ^en sjettedel och derefter en sjettedel

årligen under de följande fem åren, så att kronan, om t. ex. egendomens

hufvudsakliga värde skulle ligga i växande skog, kunde riskera,

att denna nedhögges och fastigheten derigenom så försämrades, att inteckningen

ej vidare utgjorde full säkerhet för utbekommande af köpeskillingen.

Något dylikt vore emellertid ej att befara vid försäljning af

smärre lägenheter, vid hvilka någon större skogstillgång ej kunde vara

att påräkna och beträffande hvilka rätt till första inteckning för köpeskillingen

borde utgöra fullgod säkerhet för densamma. Dertill komme,

att anspråk på borgen skulle från möjlighet att förvärfva en egen jordlägenhet

utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad person, som

icke kunde anskaffa borgen, men hvars arbetskraft, förenad med flit och

duglighet, likväl skulle göra honom synnerligen egnad att förbättra och

förkofra en till honom upplåten jordbit till både sin egen och det allmännas

nytta och gagn. Hade han någon kredit, borde denna i första

hand användas för uppförande af byggnader å lägenheten och de öfriga

utgifter, som dennas första uppbrukande i flera fall komme att erfordra,

och ej förspillas eller åtminstone förminskas genom tvånget att anskaffa

en borgen, som för kronan icke syntes vara behöflig.

Gent emot denna komiténs bevisföring förmäler sig domänstyrelsen

anse säkerhet af inteckning i den sålda lägenheten icke ensam vara

tillfyllest äfvensom att friheten från ställande af särskild säkerhet kunde

uppmuntra till osund spekulation. Äfven om, såsom komitén antagit,

någon större skogstillgång i allmänhet ej komme att åtfölja en lägenhet,

som såldes, och kronan således sällan skulle löpa fara att genom

skogssköfling blifva utsatt för förlust, kunde värdet af en föryttrad

lägenhet genom hvarjehanda andra åtgärder af eu oredlig köpare väsentligt

förminskas. Derjemte ville styrelsen fästa uppmärksamheten derå,

att då köpebref å en försåld lägenhet, i likhet med hvad som vore

fallet i afseende å mindre domäner, hvilka enligt nu gällande bestämmelser

afyttrades, icke borde utfärdas förr än första afbetalningen å

köpeskillingen egt rum, en ganska lång tid, i allmänhet mellan två

och tre år, komme att förflyta från lägenhetens försäljning till dess

inteckning kunde sökas, under hvilken tid förhållanden kunde inträffa,

som, derest ej särskild säkerhet vore af köparen stöld, gjorde kronans

utBigter att utbekomma köpeskillingen högst ovissa, såsom köparens

frånfälle, hans flyttning ur riket med mera. Särskildt kunde förvecklingar

uppstå, om eu köpare med eller utan skäl efter köpot tyckte

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 46.

sig hafva för den inköpta lägenheten utfäst högre betalning, än denna

vore värd, och med anledning deraf undandroge sig att utfärda skuldförbindelse

å köpeskillingen. Då komitén förmenat, att anspråk på

borgen skulle utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad från

möjlighet att förvärfva en egen jordlägenhet, ville styrelsen såsom sin

åsigt uttala, att för en person, som gjort sig känd för duglighet och

arbetsamhet, stor svårighet ej borde möta att af slägtingar eller forna

arbetsgifvare, hvilkas förtroende han förvärfvat, erhålla borgen, då ju

denna i allmänhet ej komme att omfatta något särdeles högt belopp

och derjemte finge anses mindre äfventyrlig än borgen i vanliga fall,

enär här den köpta lägenheten äfven stode i pant för skulden.

Lika med domänstyrelsen och på de af densamma anförda skäl

anser jag kronans säkerhet för utbekommande af köpeskillingen för

lägenhet, som föryttrats i nu omförmäld ordning, icke vara tillräckligt

tryggad allenast genom inteckning i lägenheten och jag hyser så mycket

mindre tvekan att tillstyrka, att de genom nådiga brefvet den 22

december 1893 meddelade bestämmelser i fråga om säkerhet för sådan

köpeskilling, hvarom nu är fråga, må bibehållas och utsträckas till

öfriga fall, då afsöndring af lägenheter från domäner skulle förekomma,

— dock med den inskränkning i fråga om obebygda lägenheter, jag nedan

går att omförmäla — som, i enlighet med hvad domänstyrelsen jemväl anfört,

den erforderliga säkerhetens ställande icke torde i nämnvärd mån för

en duglig och arbetsam person försvåra förvärfvet af dylik lägenhet.

I fråga om anstånd med köpeskillingens erläggande företer komitéförslaget

vissa skiljaktigheter från nu gällande bestämmelser om föryttring

af smärre delar af jordbruksdomäner, i det att förslaget i vissa

fall medgifver längre, men i andra åter kortare anståndstid. Sålunda

skall enligt förslaget köpeskillingen för bebygda lägenheter alltid erläggas

inom loppet af sex år, medan deremot enligt 1893 års bref

köpeskillingen för dylik lägenhet, som hembjudes innehafvaren, icke

behöfver vara till fullo inbetald förr än efter förloppet af tio år. 1

fråga om obebygda lägenheter är åter förhållandet motsatt, i det att

enligt förslaget köpeskillingen för sådan lägenhet skulle få sålunda

erläggas, att endast eu tiondedel deraf betalades kontant och derefter

en tiondedel under hvart och ett af de följande nio åren — dock med

vilkor, att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit

med bostad och, der så erfordrades, med för lägenhetens skötsel

nödiga byggnader i öfrigt försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses

till betalning genast förfallen — medan åter köpeskillingen för obebygd

lägenhet, som enligt nu gällande bestämmelser försäljes, hvilken för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

säljning ovilkorligen skall ske å auktion, måste inbetalas under loppet

af sex år med en sjettedel årligen.

Hvad angår den af komitén föreslagna betalningstiden vid köp

af bebygda lägenheter, har emellertid domänstyrelsen anmärkt, att

det för en obemedlad eller mindre bemedlad köpare måste vara önskvärdt

att få betalningstiden utsträckt så mycket som möjligt; och då

enligt Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse af den 13 maj 1891

den längre betalningstiden ansetts kunna medgifvas vid försäljning af

just sådana lägenheter, hvarom nu vore fråga, samt efter domänstyrelsens

förmenande så mycket mindre skäl vore för handen att för

köpare af bebygda lägenheter uppställa strängare vilkor än för köpare

af obebygda sådana, som det med all säkerhet blefve bland den förra

kategorien, som de minst bemedlade kom me att finnas, ansåge sig

styrelsen höra hemställa, att betalningstiden bestämdes för alla lägenheter

till tio år.

I denna hemställan hafva hushållningssällskapens år 1893 församlade

ombud instämt.

Den föreslagna bestämmelsen om gäldande af köpeskillingen för

såld obebygd lägenhet tidigare, än vid köpslutet betingats, för den

händelse denna ej inom fem år blifvit vederbörligen bebygd, har af

domänstyrelsen ansetts komma att afhålla mången obemedlad eller

mindre bemedlad att inlåta sig i köp af ifrågavarande slag, då det ju i

allmänhet borde vara svårt för en person i denna ställning att på förhand

veta, om han just inom den nämnda tiden kunde bereda sig

medel till den köpta lägenhetens fullständiga bebyggande. Lemnades

honom åter frihet i afseende å tiden för byggnadernas fullbordande,

kunde han så småningom och måhända utan skuldsättning, åtminstone

i någon större omfattning, uppföra de hus han behöfde. För att bereda

kronan trygghet för köpeskillingens utbekommande syntes den

föreslagna bestämmelsen ej vara nödig, allra helst om, såsom domänstyrelsen

föreslagit, hvarje köpare komme att ställa särskild säkerhet

för köpeskillingens gäldande. I allt fall komme det ej att blifva lätt

att afgöra hvad med »nödiga» byggnader skulle förstås, och man kunde

med temlig visshet förutse, att ifrågavarande stadgande, om det bibehölles,

skulle mången gång gifva anledning till rättegångar mellan

kronan och köpare. Styrelsen ansåge derföre stadgandet böra ur förslaget

utgå.

Hushållningssällskapens ombud hafva beträffande den nu föreliggande

frågan ansett lägenhetsinnehafvaren endast böra förpligtas att

före utgången af femte året hafva försett sin lägenhet med bostad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Då med de nu ifrågasatta upplåtelserna i främsta rummet afses

tillskapandet af en klass af smärre bofasta lägenhetsegare, synes mig

den af komiterade, för det fall att den försålda lägenheten är obebygd,

såsom vilkor för åtnjutande af det tioåriga anståndet med köpeskillingens

fulla erläggande uppstälda fordran, att lägenheten före utgången af det

femte året skall vara försedd med bostad och de för lägenhetens skötsel

i öfrigt nödiga byggnader, väl egnad att befordra syftemålet med

upplåtelserna. I det öfvervägande flertalet fall komme de upplåtna

lägenheterna endast att innefatta en jemförelsevis obetydlig areal och

det kan derföre icke gerna blifva fråga om uppförandet af större och

kostsammare byggnader än att desamma ganska väl böra kunna komma

till utförande under loppet af fem år. Ej heller kan jag, jemväl med

afseende på dessa lägenheters enligt regeln obetydliga vidd, antaga,

att pröfningen af frågan, hvilka byggnader äro att anse såsom för

lägenheten nödiga, kommer att varda förenad med synnerliga svårigheter.

På det att emellertid förvärfvet af dylika lägenheter måtte i möjligaste

mån varda för obemedlade underlättadt, anser jag krafvet på

särskild säkerhet för köpeskillingens erläggande kunna i fråga om obebygda

lägenheter så till vida inskränkas, att den säkerhet, som utöfver

inteckning för ogulden köpeskilling bör ställas, allenast behöfver afse

de afbetalningar, hvilka erfordras för halfva köpeskillingens erläggande,

d. v. s. de fyra tiondedelar af köpeskillingen, som erläggas närmast

efter den vid tillträdet skeende kontanta inbetalningen af en tiondedel.

Då nemligen efter den första femårsperiodens förlopp lägenheten bör

vara försedd med bostad och öfriga för lägenhetens skötsel erforderliga

byggnader, torde man vara berättigad antaga, att lägenhetens värde

derigenom skall hafva blifvit så mycket ökadt, att inteckningen i och

för sig utgör tillräcklig säkerhet för återstoden af köpeskillingen.

Då enligt nu gällande bestämmelser lägenhet från egendom, som

försäljes, utan auktion upplåtes åt innehafvare, skall upplåtelsen ske

med iakttagande af de rörande jordafsöndring i nådiga förordningen

den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter. Om åter domän å auktion

säljes i lotter, skall hvarje sådan lott åsättas mantal och i jordeboken

upptagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande

af denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med andra

frälsehemman i orten. I komitéförslaget deremot saknas bestämmelser,

dels huru försåld lägenhet skall taga del i stamhemmanet åliggande

skatter och onera och dels angående den jordnatur lägenheten bör

ikläda sig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4(1.

Beträffande denna fråga har domänstyrelsen erinrat, att jordbrukslägenhetskomitén

med underdånig skrifvelse den 5 mars 1892 afgifvit

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

samt att, såsom inhemtades af kammarkollegii och domänstyrelsens

öfver nämnda förslag afgifna underdåniga utlåtande af den

8 påföljande november, pluraliteten bland de ledamöter i embetsverk^),

som deltagit i ärendets behandling, föreslagit, att jordafsöndring mot

afgäld icke vidare måtte tillåtas, och har styrelsen, under åberopande

af de skäl, som dervid anförts, hemstält, att mantal måtte åsättas all

jord, som i enlighet med det till granskning nu föreliggande förslaget

från hemman styckades eller afsöndrades, hvilket förfarande för öfrigt

syntes vara det enda, som, derest ej mantalet såsom beräkningsgrund

för skatter och onera helt och hållet afskaffades, kunde tillämpas, när

ett hemman i dess helhet styckades.

Kammarkollegium har i sitt den 24 november 1893 öfver komiténs

nu förevarande betänkande afgifna underdåniga utlåtande framhållit,

att när mark, som för föryttring till enskild person genom någonjordstyckningsåtgärd

afskildes från kronan tillhörig domän, finge mantal

sig åsatt, sådan egendom syntes böra, i öfverensstämmelse med hvad

som stadgades i nådiga brefvet den 29 maj 1874, försäljas utan förbehåll

af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utginge endast

af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas under titel

»insockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin natur

få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman i orten.

Sedan numera en väsentlig nedsättning i grundskatten samt

motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären egt rum och

beslut fattats om fullständig afskrifning af grundskatten och lindring

i nyssnämnda besvär, motsvarande deras uppskattade värde, samt dertill

kommer, att väghållningsbesväret stadgats skola utgå direkt af hvarje

jordegendom efter taxeringsvärdet och att för öfrigt så väl väghållningsbesväret

som den allmänna byggnadsskyldigheten för i mantal satt jord

blifvit väsentligen inskränkt, kommer den afgäld, som hädanefter åsättes

jord, som från hemman för alltid afsöndras, att, i synnerhet der jordafsöndringen

endast omfattar eu mindre areal, uppgå till ett så ytterst

obetydligt belopp, att afgälden, ofta endast utgörande några få ören,

saknar all betydelse för det med densammas påförande åsyftade ändamålet,

att betrygga hemmansegarens förmåga att utgöra de å hemmanet

belöpande onera. I och för sig synes det mig derföre önskvärdt, att afgäldsskyldigheten

för lägenheter, som upplåtas från kronodomäner, kundo

Pilt. till liiksd. Prnt. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 80 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bortfalla, helst förpligtelse!» att erlägga afgälden, huru obetydlig denna

än må vara, måste för lägenhetsegaren kännas ganska besvärande. Å

andra sidan k^n, med afseende på de med mantalsfördelning förenade

kostnader, svårligen såsom allmän regel uppställas, att de nu ifrågavarande

lägenheterna skola åsättas mantal, ehuru detta måste ske, då en

hel domän styckas i lotter, och stundom äfven eljest, då de upplåtna lägenheterna

äro af större betydenhet, lämpligen kan eg a rum. Vid nu

antydda förhållanden ligger naturligtvis den tanken nära till hands att

låta de förevarande upplåtelserna enligt regeln ega rum under formen

af jordafsöndring, ehuru utan åsättande af den i gällande författningrörande

jordafsöndriug stadgade afgäld. Det lärer dock svårligen

kunna anses rigtigt att sålunda, utan ändring af de i ämnet gällande

författningar, tillskapa en för dessa författningar okänd form af jordstyckning,

och särskildt torde det under nuvarande förhållanden, då

lagstiftningen i detta ämne i sin helhet är under omarbetning, icke

vara lämpligt eller behöflig^ att på detta sätt gå en blifvande lagstiftningsåtgärd

i förväg. Jag tillåter mig nemligen erinra, att jordbrukslägenhetskomitén,

på sätt förut blifvit nämndt, den 5 mars 1892

afgifvit förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring samt att, efter det länsstyrelserna, kammarkollegium

och domänstyrelsen, landtmäteristyrelsen och högsta domstolen öfver

detta förslag afgifvit yttranden, samma förslag numera är på Eders

Kongl. Maj:ts pröfning beroende. Intill dess lagstiftningen undergått

ändring, torde derföre lägenhetsupplåtelse af det slag, hvarom här är

fråga, böra ega rum under den af de för jordstyckning nu stadgade

former, som med afseende på de i hvarje särskildt fall för handen

varande förhållanden finnes ändamålsenligast, hvaremot den nya lagstiftning,

som i ämnet kan komma till stånd, naturligtvis bör komma

till tillämpning äfven beträffande hithörande upplåtelser. Jag anser

derföre Riksdagens medgifvande böra inhemtas dertill, att upplåtelserna

må ega rum enligt den i gällande eller blifvande lagstiftning stadgade

ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl. Maj:t i hvarje fall

pröfvas lämpligast; lärande mark, som vid sådan upplåtelse får mantal

sig åsatt, böra, på sätt kammarkollegium hemstält, i jordeboken upptagas

under titel »utsockne eller allmänt frälse».

I fråga om komiterades förslag, att kostnaderna för ifrågakommande

styckning och afsöndring skulle med de köpeskillingar, som för

försålda lägenheter inflöte, i främsta rummet bestridas, har domänstyrelsen

erinrat, att flera af de förrättningar, som för nyssnämnda

åtgärder erfordrades, .såsom upprättande af karta, saluvärdering och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

auktioner, i allmänhet komme att företagas i samband med likartade

förrättningar å hufvudgården, för hvilka kostnaderna guides från befintliga

anslag eller, hvad kartor anginge, efter särskild framställning bos Eders

Kongl. Maj:t, samt att det skulle blifva med ganska mycket besvär

förenadt att utröna hvad af kostnaderna belöpte på den ena eller andra

delen af hemmanet; och då stj^relsen ej kunde finna något skäl, hvarföre

utgifter, som föranleddes deraf att en lägenhet efter afsöndring

eller styckning såldes från en domän, skulle bestridas på annat sätt,

än som tillämpades vid domänens försäljning i öfrig!, ansåge sig styrelsen

böra afstyrka komiterades förslag i denna del. Härutinnan instämmer

jag med domänstyrelsen.

Gifvet är, att hvarje lägenhetsupplåtelse bör föregås af en på

föregående utredning grundad noggrann pröfning, huruvida upplåtelsen

kan ega rum utan menlig inverkan för stamhemmanet, vare sig detta

skall försäljas eller i kronans ego qvarblifva. Såsom vilkor för sådan

upplåtelse, som eger rum enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891

och nådiga brefvet den 22 december 1893, är förutsatt, att upplåtelsen

kan ega rum, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom

försvåras. Enligt komiténs mera omfattande förslag skulle

alsöndringar kunna tillåtas, ej mindre der domänens saknad af byggnader

eller vissa egors mera aflägsna belägenhet från stamhemmanet

gjorde sådant särskild! lämpligt, utan äfven i alla de fall i öfrigt, der

sådana afsöndringar utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets

skötsel och brukande kunde anses böra ega rum. Då de allmänna

förutsättningar, under hvilka sålunda enligt komiténs förslag

lägenhetsupplåtelse skulle få ega rum, torde omfatta äfven den för upplåtelser

enligt nådiga brefvet den 22 december 1893 stadgade, och sistnämnda

kategori af upplåtelser äfven i öfrigt ingår såsom eu del af

den vidsträcktare åtgärd i sådant syfte, som af komitén föreslagits,

torde, i händelse detta förslag i hufvudsak vinner bifall, de genom

nyssberörda- nådiga bref meddelade föreskrifter böra sammanföras med

de nya och allmänna bestämmelser, som rörande lägenhetsupplåtelser

från kronans domäner kunna varda meddelade.

De närmare bestämmelser rörande lägenhetsupplåtelser enligt Riksdagens

skrifvelse den 13 maj 1891, som Eders Kongl. Maj:t, med stöd af

Riksdagens bemyndigande i samma skrifvelse, genom nådiga brefvet

den 22 december 1893 meddelat, torde i allt väsentligt vara tillämpliga

äfven å de ytterligare upplåtelser, som enligt det nu förevarande

förslaget skulle förekomma. Då emellertid de bestämmelser, som utöfver

de allmänna grunderna för upplåtelserna erfordras i fråga om sättet för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

de6sa upplåtelsers verkställande, böra kunna underkastas möjligen behöflig^

ändringar utan den omgång, som är förenad med åvägabringandet

af ett Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ämnet, torde Eders

Kongl. Maj:t, på sätt i fråga om de förut medgifna upplåtelserna egt

rum, böra äska Riksdagens medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att

meddela dylika närmare bestämmelser.

Med anledning deraf att komitén i motiveringen för sitt förslag

i nu förevarande del anfört, att komitén icke infordrat upplysningar

från de två nordligaste länen, inom hvilka kronan icke egde synnerligen

många jordbruksdomäner och hvilkas från södra och mellersta

Sveriges vidt skilda naturförhållanden för öfrigt ansåges böra föranleda

ett helt annat tillvägagående för vinnande af det med komiténs uppdrag

afsedda syftemål, hafva Vesterbottens och Norrbottens läns landsting

framhållit önskvärdheten af att de föreslagna bestämmelserna

måtte vinna tillämpning äfven inom dessa båda län. Då, äfven om

förhållandena inom Vesterbottens och Norrbottens län skulle föranleda

dertill, att tillfällena att bereda obemedlade egna jordbruk hufvudsakligen

finge sökas på andra vägar än den nu ifrågavarande, något

giltigt skäl icke synes förefinnas, hvarföre icke äfven denna utväg,

der omständigheterna sådant medgåfve, borde tillåtas, anser jag mig

icke böra ifrågasätta, att i förevarande hänseende något undantag

göres för de båda nordligaste länen.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att dels medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter

eller smärre jordbrukslägenheter må få ega rum af sådana under förvaltning

af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, som äro belägna i närheten af jern vägsstation,

större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller

större by och der för en befintlig eller påräknelig arbetarebefolkning

behof af egna bostäder kan anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må tillåtas

från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der

egendomens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna

belägenhet från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt

lämpliga, utan äfven i alla de fall i öfrigt, der sådana afsöndringar

utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och

brukande anses kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

göras i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som

före deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning

särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna

lägenheterna bör ske;

att, der Eders Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen

styckning eller afsöndring, lägenhet, som är bebygd med enskild

person tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot

det lägenheten åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebygd lägenhet icke antages, frågan om

lägenhetens försäljning må förfalla, derest icke den egendom, dit

lägenheten hörer, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i

mindre områden, i hvilket fall lägenheten skall å offentlig auktion till

den högstbjudande försäljas;

att lägenhet, som icke är bebygd med enskild person tillhörande

boningshus, jemväl skall å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser

försäljes, skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han ställer

godkänd säkerhet, der lägenheten är bebygd, för köpeskillingens inbetalning

på föreskrifvet sätt och, der lägenheten är obebygd, för fullgörandet

af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens

erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebygd lägenhet,

att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med

bostad och, der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt

nödiga byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till

betalning genast förfallen;

att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande

lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl.

Maj:t i hvarje fall pröfvas lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person åtskiljes

från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas

utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utgår

endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas

under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna

sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman

i orten; samt

att de för försålda lägenheter inflytande köpeskillingar må på

samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda mindre kronoegendomar

användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

dels| ock bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda

föreslagna upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som

kunna finnas erforderliga.

I fråga om torrläggning på statens bekostnad af vissa till odling

tjenliga sankmarker för att vinna tillfälle till upplåtelse derå af mindre

jordbrukslägenbeter har komitén föreslagit:

att för hvarje län med undantag af de två nordligaste tillsättes

en nämnd, bestående af landshöfdingen eller, i hans frånvaro eller vid

förfall för honom, landskamereraren såsom ordförande och två ledamöter

valde, den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapet,

med för ledamöterna på enahanda sätt -utsedde suppleanter,

dervid iakttages, att, der inom ett län finnas två landsting eller två

hushållningssällskap, ledamöter och suppleanter i nämnden böra för

hvarje sådant distrikt särskilt utses;

att denna nämnd skulle tillkomma att, der kronan för någon sin

domän hade andel i någon till odling lämplig sankmark af större

omfattning eller der enskilde personer förklarade 6ig villige att till

kronan öfverlåta sin rätt till den s. k. vinstjorden vid torrläggning af

dylik mark, föranstalta om undersökning af den sannolika fördelen i

ekonomiskt hänseende af markens torrläggning äfvensom om belägenheten,

beskaffenheten och omfånget af den vinstjord, som kunde beräknas

kronan tillfalla, samt att, der denna undersökning syntes böra

föranleda till kronans bekostande af eller deltagande i ett torrläggningsföretag,

derom till Eders Kongl. Maj:t göra framställning;

att, då Eders Kongl. Maj:t förordnat, att kostnaden för ett torrläggningsföretag

borde helt och hållet eller till någon del af allmänna

medel utgå, nämnden skulle åligga att för företagets verkställande

vidtaga erforderliga åtgärder och under företagets fortgång samt vid

derefter förekommande egoutbyten och andra förrättningar bevaka

kronans rätt;

att nämnden vidare skulle tillkomma att, sedan den kronan tillfallna

vinstjordens läge och omfattning blifvit bestämda, fördela denna

jord i lämpliga lotter för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk

och bestämma, huru mycket af kronans hela kostnad för torrläggningsföretaget

skäligen borde anses belöpa på hvar och en af dessa lotter

och hvilken del af den på kronan belöpande framtida underhålls
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

skyldigheten för företaget skulle hvarje lott tillkomma, samt derefter

till sålunda för hvarje lott bestämdt pris till full ego upplåta dessa

åt obemedlade eller mindre bemedlade personer, med företrädesrätt för

sådane, som ofvan antydts;

att de sålunda bestämda köpeskillingarne, för hvilka inteckning

i lägenheterna borde tagas, skulle efter fem frihetsår gäldas med en

femtondedel under hvart och ett af de näst derpå följande femton åren,

men ränta derå ej beräknas, under vilkor likväl att, om någon lägenhet

utan af nämnden godkändt skäl vid utgången af frihetsåren icke vore

försedd med bostad och öfrige för lägenhetens skötsel erforderliga

byggnader eller bränning af jorden utan nämndens tillstånd före

köpeskillingens fulla gäldande egde rum, då återstående köpeskilling i

dess helhet skulle vara till betalning förfallen; samt

att, derest hvad komitén sålunda föreslagit vunne Eders Kongl.

Maj:ts bifall, Eders Kongl. Maj:t täcktes dels för ifrågavarande ändamål

af Riksdagen begära ett årligt anslag af 300,000 kronor, dels ock vidtaga

erforderliga åtgärder för vinnande af viss, af komitén ifrågasatt

ändring i lagen om dikning och annan afledning af vatten.

Såsom af denna redogörelse, jemförd med komiténs motivering,

framgår, innefattar komiténs förslag, ej mindre att kronan borde i de

fall, der kronan för eu eller annan jordbruksdomän vore delegare i

sankmark, begagna sitt vitsord såsom jordegare att fordra utdikning

och torrläggning af sådan mark, som efter föregående undersökning

kunde anses väl lämpa sig för odling och för hvars torrläggning kostnaden

understege den vinst, som derigenom kunde påräknas, än äfven

att, der alla delegarne i en till odling lämplig sankmark, i hvilken

kronan icke egde del, vore villiga att öfverlemna vinstjorden mot det att.

kronan verkstälde torrläggningen, kronan borde bekosta denna, äfvensom

att, der en eller flere delegare i ett förestående eller redan påbörjadt torrläggningsföretag

ville till kronan afstå den del af sin sankmark, som

efter torrläggningen öfverstege hvad enligt uppskattning motsvarade

jordens värde i dess ursprungliga skick och derjemte till kronan öfveriemnade

sin rätt till erhållande af vinstjord från andra i företaget ej

ingående delegare i marken, kronan borde i ett sådant företag ingå

och bekosta hvad som kunde belöpa sig på den eller de delegare, som

ville sin rätt härutinnan till kronan öfverlåta — allt under förutsättning

att företaget ansåges vara ekonomiskt fördelaktigt och att kronan

genom sitt deltagande deri kunde komma i besittning af jord utaf

den beskaffenhet och det omfång, att lämpliga sjelfständiga jordbrukslägenheter

deraf kunde bildas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

I sitt öfver komiténs förslag afgifna utlåtande bar domäustyrelsen,

hvad först angår förslaget om utbrytning af vinstjord från kronans

jordbruksdomäner, anmärkt, att sådan utbrytning från domäner, som

vore utarrenderade med tillämpning af de i nådiga kungörelsen den

10 november 1882 stadgade grunder, icke kunde ega rum i det fall,

då kronan deltoge i kostnaden för vattenafledningsföretag. 25:te punkten

af nämnda kungörelse hade nemligen följande lydelse: »Har, efter det

arrendator autagits, fråga uppstått om vattenafledning, deraf den arrenderade

egendomen tillskyndas fördel, men arrendator undandragit sig

att i företaget deltaga och detsamma derefter under kronans medverkan

kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret näst efter

det, då företaget blifvit afsynadt och godkändt, å det belopp, kronan

för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken

ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.» Häri måste innefattas

rättighet för arrendator att till sin nytta bruka den vinstjord,

som genom vattenafledningsföretaget domänen tillfallit; och kunde hvad

komiterade föreslagit icke heller tillämpas på kronoegendom, som utarrenderats

enligt de före tillkomsten af 1882 års kungörelse gällande

grunder, då hvarken genom arrendekontrakter eller allmän författning

arrendator tillförbundits afstå vinstjord, derest kronan i vattenafledningsföretag

toge del för den arrenderade egendomen. Att, i enlighet

med komiterades förslag, utbrytning af vinstjord från utarrenderad

kronoegendom skulle för framtiden ega rum, derest kronan bekostade

vattenafledningsföretag, hvari kronoegendom egde del, ansåge sig vidare

domänstyrelsen böra afstyrka, ty erfarenheten hade visat, att i de flesta

fall genom dylik utbrytning uppstått stor skada och mångahanda

olägenheter. Ökad stängselskyldighet, eljest obehöfliga vägar öfver

egorna vore den gifna följden af dylika utbrytningar, men först och

främst olägenheten att inom egoområdet och ofta nog till och med

invid åbyggnaderna hafva en lägenhetsegare till otrefnad och skada

för arrendatorn i många hänseenden. ''

Äfven förslaget att kronan borde genom öfvertagande af enskild

delegares rätt ingå i vattenafledningsföretag, deri kronan icke för någon

sin domän egde del, har domänstyrelsen afstyrka Samma olägenheter, som,

efter hvad styrelsen anfört, uppstode för arrendator af hemman, hvarifrån

vinstjord utbrötes, drabbade nemligen äfven egare till dylikt hemman.

Anledningen, hvarföre egare till sådant hemman under nuvarande förhållanden

undandroge sig deltagande i vattenafledningsföretag, kunde

ofta nog antagas vara att söka deri, att han visste sig blifva i tillfälle

att efter företagets afslutande inköpa den utbrutna vinstjorden, och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 40.

detta vanligtvis för Lägre pris, än hvartill jorden stått honom, om han

sjelf deltagit i företaget, men då han, derest komiterades förslag skulle

antagas, icke blefve i tillfälle att efter företagets afsilande förvärfva

vinstjorden för egen räkning, komme han antagligen i regel att i företaget

deltaga; och skulle således efter all sannolikhet de af komiterade

föreslagna åtgärder leda till högst ringa resultat. De kostnader, som

vore förenade med vattenafledningsföretag i allmänhet, vore omöjliga

att på förhand med visshet beräkna, och månget dylikt företag, som

efter beräkningar, hvilka uppgjorts före dess verkställande, förefallit

ytterst fördelaktigt, hade visat ett motsatt förhållande efter dess afsilande.

Icke heller kunde på förhand beräknas, hvarest vinstjord

komme att utbrytas eller om dylik kunde erhållas på ett ställe till

den omfattning, att den kunde användas till sjelfständigt jordbruk.

Utom de af domänstyrelsen sålunda mot bifall till komiterades

förslag i denna del anförda grunder, hafva äfven andra dylika blifvit

af åtskilliga länsstyrelser i deras i ämnet afgifna utlåtanden framhållna.

Sålunda har, bland annat, anmärkts, att genom ett sådant köpslående

med enskilda personer, som inginge i komiténs förslag, svårlösliga

förvecklingar med oberäknelig utgång skulle uppstå och kronan komma

att indragas i en mängd rättegångar af olika slag; att kronan genom

att tränga sig in såsom delegare i den jord, som af vatten besvärades,

skulle tvinga jordegare att antingen afstå från den tilläfventyrs påräkneliga

vinsten af företaget eller ock företaga detsamma å en tidpunkt,

då sådant i anseende till svårigheten för honom att dertill afse nödiga

medel kunde för honom vara besvärligt eller äfventyrligt; att kronan

säkerligen komme att inledas i åtskilliga företag, hvilka skulle visa

sig alldeles misslyckade eller för hvilka kostnaderna skulle väsentligen

öfverstiga hvad i sådant afseende blifvit ursprungligen beräknadt; att

de ifrågavarande företagen skulle för statsverket medföra så betydande

uppoffringar i ekonomiskt hänseende, att, då kostnaderna blifvit fördelade

på de till odling tjenliga lägenheterna, dessa stälde sig så dyra,

att, i. händelse icke staten efterskänkte eu stor del af kostnaden, svårighet

konune att möta för lägenheternas afyttrande; att å de trakter,

här vore i fråga, jordbruk i allmänhet icke kunde med framgång bedrifvas

utan att till brukningsdelen hörde, jemte åker- och ängsmark,

äfven utmark, som lemnade bete och husbehofsvirke, åtminstone till

vedbrand; att följaktligen och då ofta, kanske i de flesta fall, den kronan

tillfallande vinstjorden innehölle allenast odlingsbar mark, utan bete

eller skogsmark, det icke läte sig göra att blott af vinstjorden bilda

Bih. till Rilcsd. Prot. 1804. 1 Band. 1 Afd. 30 lläft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

eftersökta brukningsdelar utan tillägg till desamma af annan mark;

samt att, oberoende af vinstjordens beskaffenhet, den kunde hafva sådan

belägenhet eller dess figur vara af beskaffenhet, att hinder mötte för

uppdelning af densamma i lotter af lämplig storlek, med mindre någon

närbelägen jord tillädes densamma.

Det kan icke vara egnadt att väcka förvåning, att komitén, då

den gått att utföra sitt uppdrag att utreda, på hvad sätt genom statsmakternas

försorg obemedlade och mindre bemedlade kunde beredas

tillfälle att bilda egna jordbruk, dervid fäst sin uppmärksamhet vid de

möjligheter i sådant afseende, som erbjudas af de på många ställen i

vårt länd ännu förekommande vattendränkta marker, hvilka i sitt nuvarande

skick besitta ringa eller intet värde, men genom vattnets afledning

kunna bringas i odlingsbart skick. Då, i enlighet med hvad

komitén sjelf erinrat, den jord, som genom kronans deltagande i utdikning

af sådana sankmarker, hvari kronan för sina domäner är delegare,

kan vinnas för nu ifrågavarande syftemål, icke är af synnerligen

stor omfattning, och betydelsen af förslaget i denna del ännu mer förringas

deraf, att utbrytning af vinstjord, på sätt domänstyrelsen erinrat,

icke kan för sagda ändamål ega rum från kronodomän, som enligt

hittills gällande bestämmelser blifvit upplåten på arrende, måste härvid

tyngdpunkten falla på förslaget, att kronan skulle genom uppgörelse

med enskilde jordegare bereda sig delaktighet äfven i sådana vattenafledningsföretag,

i hvilka kronan icke för någon sin domän inginge

såsom delegare. Enligt min åsigt, hvilken vinner stöd af nyss anförda

yttranden af domänstyrelsen och åtskilliga länsstyrelser, skulle emellertid

kronan, om nämnda förslag komme till utförande, dermed beträda en

väg, som komme att varda uppfyld af talrika ekonomiska och rättsliga

svårigheter och förvecklingar ej mindre för kronan sjelf än för talrika

enskilde jordegare. Lagstiftningen om afledning af vatten är i många

afseende!] en undantagslagstiftning, som för befordrande af landets

uppodling medgifvit ganska långt gående ingrepp i den enskildes dispositionsrätt

öfver sin egendom. Den verksammaste regulatorn till

förhindrande af missbruk utaf den tvångsrätt, som lagen tillerkänt den

ene delegaren i vattendränkt mark mot den andre, ligger uti det egna

ekonomiska intresset för den eller de delegare, som påyrka företagets

utförande. Bortfaller detta intresse och i detsammas ställe såsom

drifvande till företaget träder statens önskan att äfven med uppoffring

för sig sjelf bereda tillfälle till eget jordbruk för obemedlade samhällsmedlemmar,

kommer staten, då den för vinnande af detta ändamål

betjenar sig af lagstiftningen om vattenafledning, ofta att med tern
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ligen omild hand ingripa i enskildes förhållanden. Vattenafledningsföretag,

hvilka, om de fått företagas å den tid och i den ordning,

som förestafvats af delegarnes omtanke om sitt eget bästa, kunde

hafva ländt dem och deras hemman till icke ringa nytta, komme

säkerligen ofta, företagna utan all hänsyn till den för delegarne

lämpligaste tidpunkt, att försätta dem i eu bekymmersam, ställning

såsom nödgade att välja mellan att deltaga i företaget vid eu tidpunkt,

då de tilläfventyrs saknade nödiga medel derför, eller att

afstå den s. k. vinstjorden och derigenom utsätta sig för de obehag

af flerahanda slag, hvilka blifvit af domänstyrelsen framhållna.. De.

olägenheter, som för den enskilde delegaren kunna varda eu följd af

tvångsrätt^! till vattenafledning, komme med ett ord helt säkert att

ofta framträda i sin bjertaste och mest oförmildrade form.

Härtill kommer, att det är ovisst, om den föreslagna proceduren,

i fall den komme till tillämpning, skulle till disposition för de åsyftade

upplåtelserna tillföra staten mera nämnvärda arealer, och ännu mera ovisst

om de vunna områdena i allmänhet skulle lämpa sig för dylika, upplåtelser.

Hänvisande till hvad de hörda myndigheterna härutinnan

anfört, anhåller jag att såsom särskilt betydelsefull i detta afseende

få framhålla den omständigheten, att i de allra flesta fall den af staten

förvärfvade vinstjorden komme att uteslutande utgöras af odlingsmark

utan tillgång till vare sig bete för lägenhetsegarens husdjur eller utmark

för tillgodoseende af hans behof af vedbrand och virke, äfvensom

att vinstjorden, utbruten från särskilda hemman, ofta blefve spridd på

eu mängd olika ställen. Så beskaffade lägenheter blefve antagligen

föga begärliga.

På dessa skäl och med hänsyn jemväl till sannolikheten deraf,

att kronan genom de ifrågasatta företagen komme att invecklas i vidlyftiga

och kostsamma rättegångar, nödgas jag afstyrka bifall till komiténs

förslag i förevarande del. Man skulle visserligen äfven kunna

tänka sig andra former än de af komitén föreslagna för torrläggninggenom

statens försorg af sänka marker af större omfattning, hvarigenom

de med komiténs förslag förenade olägenheter skulle kunna förringas.

Om således, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

län föreslagit, kronan genom köp förvärfvade vare sig den mark, som

ifrågakomme att torrläggas, eller enstaka hemmansdel med del i sådan

mark, skulle kronans rättsförhållande till jordegarne väsentligen förenklas

och tillfälle äfven beredas att med lägenheter, hvari den torrlagda

jorden komme att fördelas, förena utmarksandelar. Om vidare

staten vid utlemnande af odlingslån förbehölle sig, att i godtgörelso

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.

för en viss bestämd del af lånekapitalet skulle lemnas andel i vinstjorden

_ efter uppskattning, skulle staten äfven på detta sätt komma i

besittning af torrlagd jord utan att utsätta sig för de förvecklingar,

hvartill komiténs förslag vid tillämpningen komme att leda. Då emellertid

enligt det förra af de nu antydda alternativen staten komme att

inlåta sig i egendomsaflarer, hvilka lätteligen kunde för staten medföra

icke obetydlig ekonomisk risk, och då vid det senare alternativet alltid

komme att qvarstå den ofvan antydda olägenheten, att den förvärfvade

vinstjordeu, såsom omfattande endast odlingsbar mark, föga egnade sig

för sjelfständigt lägenhetsupplåtelser, har jag icke ansett de nu antydda

alternativen böra göras till föremål för vidare utredning.

Beträffande frågan om upplåtelse af odlingslägenheter å lämpliga

trakter inom Vesterbottens och Norrbottens län har komitén hemstält:

att i Norr- och Vesterbottens län upplåtelse af enstaka lägenheter

inom kronans område icke måtte tillåtas utöfver hvad som redan stadgats

^ om'''' anläggande af skogstorp i Norrbottens län eller der sådan

upplåtelse ofvan odlingsgränseu icke påkallas af hänsyn till åtgärder

för samfärdselns främjande;

. att tillstånd till nybyggesauläggningar enligt hittills gällande författningar

å öfverloppsmarkerna inom Norrbottens län tills vidare och

intill dess sig visat, huruvida det sätt för kolonisation, som komitén

föreslår, kommer att visa sig lämpligt och ändamålsenligt, icke heller

måtte beviljas;

att tillfälle till upplåtelse af odlingslägenheter deremot måtte beredas

å sådana inom kronoparkerna, öfverloppsmarkerna eller andra

kronan tillhöriga, nedom odlingsgränsen i Norrbottens och Vesterbottens

län belägna områden, der i närheten af befintliga eller beslutade kommunikationsleder

ett flertal invid hvarandra liggande lägenheter anses

med fördel kunna till enskilda upplåtas;

att i främsta rummet härtill böra användas sådana sankmarker,

som efter torrläggning väl lämpa sig för odling af gräs eller säd;

att förslag om upplåtelse af mark för sådant ändamål må kunna

väckas såväl af domänstyrelsen och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

som af vederbörande kommunalnämnder, hvilka senare skulle

till befallningshafvanden sitt förslag ingifva;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

att, der ej domänstyrelsen sjelf väckt förslaget, detsamma skall

till nämnde styrelse ingifvas;

att, om domänstyrelsen ur synpunkten af statens skogsvård förklarar

hinder möta för upplåtelsen, frågan derom må förfalla, derest

ej med hänsyn till upplåtelsens större betydelse för ortens kolonisation

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sig böra hänvisa saken

till Eders Kongl. Majrts pröfning, dervid anmälan härom bör vara åtföljd

af utlåtande från nedan omförmälda nämnd;

att, der domänstyrelsen sjelf väckt förslag om upplåtelse eller

utaf denna styrelse eller af Eders Kongl. Maj:t varder förklarad^ att

hinder för den ifrågasatta upplåtelsen ej möter, förslaget derom bör,

derest detsamma tillstyrkes af nämnden, åtföljdt af erforderlig utredning

underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning;

att för hvart och ett af ifrågavarande båda län måtte tillsättas

en särskild nämnd, bestående af landshöfdingen eller, vid hans förfall

eller i hans frånvaro, af landskamereraren såsom ordförande, jemte

landtbruksingeniör samt eu af landstinget och en af hushållningssällskapet

för länet i dess helhet eller för del deraf vald person, såsom

ledamöter, med för sistnämnda ledamöter utsedde suppleanter;

att denna nämnd skall dels afgifva utlåtande i sådan Eders Kongl.

Maj:t understäld fråga om upplåtelse af lägenheter, der domänstyrelsen

ur skogsvårdens synpunkt ansett upplåtelse icke böra ega rum, dels

ock med anledning af väckt förslag om dylik upplåtelse, framstäldt af

domänstyrelsen eller mot hvilket denna styrelse ej haft något att erinra

eller med afseende hvarå Eders Kongl. Maj:t efter hemställan

enligt föregående mom. förklarat hinder icke möta för upplåtelsen,

åvägabringa utredning och afgifva utlåtande, ej mindre om den föreslagna

markens lämplighet för ändamålet i fråga och om den sannolika

kostnaden för densammas beredande till odling, vare sig genom torrläggning,

derest sådan erfordras, eller på annat sätt, än äfven om

andra förhållanden, som på frågans bedömande kunna inverka;

att i de fall, der Eders Kongl. Maj:t funne skäl medgifva upplåtelse

af mark för anläggande af jordbrukslägenheter, kostnaden för

möjligen erforderlig torrläggning af marken, så vidt den afser hufvudaflopp

och större kanaler, men ej egentlig dikning, skulle, liksom

kostnaden för nämndens resor, för biträde åt densamma och för de utredningar,

som af nämnden uppgjordes, af statsmedel bestridas;

att dylik torrläggning borde ske genom dess upplåtande på entreprenad

mot stäld säkerhet och arbetets behöriga verkställande af nämnden

eller någon dess ledamot öfvervakas;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att sedan marken kommit i sådant skick, att den kunde till enskilde

för odling och bebyggande upplåtas, nämnden borde fördela

densamma i lämpliga lotter, innehållande för en hvar högst 15 har

till odling af gräs eller säd lämplig mark, samt dessa lotter till enskilda

personer upplåta;

att till hvarje sådan lott dessutom skulle läggas ett område af

högst 35 har kronan tillhörig utmark, så nära lotten belägen, som

lämpligen läte sig göra, och afsedd för lägenlietsinnehafvarens husbehof

af virke och vedbrand'' samt till mulbete, i hvilket område således ej

skulle inräknas kala berg och öppna vatten;

att deremot ingen annan rätt till bete eller skogsfångst å kronans

mark skulle lägenhetsinnehafvaren tillkomma än att han för första uppsättningen

af för lägenheten erforderliga byggnader egde att å kronans

skog erhålla utsyning af behöfligt och lämpligt virke;

att lägenhetsinnehafvaren derjemte af statsmedel skulle erhålla

ett belopp af 300 till 500 kronor till hjelp vid lägerdietens bebyggande

och uppodling enligt nämndens med afseende å de olika lägenheternas

storlek och belägenhet derom meddelade bestämmelser;

att detta penningeunderstöd skulle få lyftas antingen genast vid

lägenhetens tillträdande mot stäld, af nämnden godkänd säkerhet för

beloppets återgäldande, derest innehafvaren ej inom viss tid från tillträdet

på nöjaktigt sätt fullgjort honom förelagd odlings- och byggnadsskyldighet,

eller ock, när sådan byggnads- och odlingsskyldigliet blifvit

enligt nämndens vitsord fullgjord;

att lägenheterna skulle upplåtas tills vidare endast med nyttjanderätt,

utan någon afgift och med rätt för innehafvaren att under 15 år

vara fri från skatt till kronan för lägenheten och från andra allmänna

utlagor och onera, men med vilkor att denna besittningsrätt utan ersättning

för någon byggnad eller odling skulle vara förverkad, derest

innehafvaren ej inom förelagd tid och på föreskrifvet sätt fullgjort

ofvan berörda byggnads- och odlingsskyldigliet eller han under frihetsåren

befunnes på mera anmärkningsvärd! sätt vanvårda byggnaderna

eller försumma lägenhetens skötsel;

att anmälan om dylik vanvård eller försummelse borde, der anledning

dertill förefunnes, af nämnden göras hos Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, som skulle ega att efter vederbörandes hörande

deröfver meddela beslut samt att, om någon lägenhetsinnehafvare blefve

på dylik grund från sin lägenhet geuom laga kraftvunnet beslut skild,

nämnden skulle ega att lägenheten till annan person upplåta på de

vilkor nämnden funne skäl föreskrifva;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att, sedan frihetsåren gått till ända eller dessförinnan, om innehafvaren

sådant påyrkade, lägenheten borde efter de grunder, som

gälla för skattläggning inom Lappmarken, åsättas visst hemmantal och,

derest stadgad byggnads- och odlingsskyldighet då befunnes vara fullgjord

och vidmakthållen, till skatte med full eganderätt för innehatvaren

omföras, dock endast med den rätt till skogen, som i Kongl.

förordningen den 29 juni 1866 medgifves;

att nämnden vid val af de personer, som kunde till erhållande

af lägenheter sig anmäla, borde dertill antaga svenska medborgare och

i främsta rummet sådana, som, i öfrigt lämplige, varit vid torrläggningsarbetet

sysselsatta och dervid visat flit, ordentlighet och sparsamhet;
att

sådana företag, som komitén nu ifrågasatt, åtminstone till en

början och till dess erfarenheten visat, om och i hvad mån ett dylikt

förfaringssätt kunde visa sig ändamålsenligt och kostnaderna derför

kunnat närmare utrönas, icke måtte ega rum i alltför stor utsträckning,

utan inskränkas till några för ändamålet särskildt lämpade trakter;

att emellertid början med torrläggningsföretagen borde göras, så

snart den i Norrland för jernvägsanläggningar nu använda arbetsstyrka

kommer att i någon större mån minskas, så att dessa vid traktens

klimat och förhållanden vanda arbetare måtte kunna först för torrläggningsarbetena

och sedan för kolonisationen vara att påräkna;

att sådana förändringar i reglementena för de allmänningar, som

finnas inom åtskilliga socknar i Norrbottens län, måtte vidtagas, att

de anslag för kommunala behof, som af allmänningarnes afkastning utgå,

utan särskildt tillskott må tillgodokomma icke blott såsom hittills de

icke jordegande medlemmarne i kommunen, utan äfven de jordegare,

hvilka icke hafva de! i allmänningarne; samt

att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder gilla hvad komitén

sålunda föreslagit, Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning

om rätt för Eders Kongl. Maj:t att på ifrågasatt sätt göra

upplåtelse till enskilda af kronans mark i de båda nordligaste länen

samt om ett årligt anslag för ändamålet, hvilket anslag åtminstone till

eu början syntes kunna begränsas till 100,000 kronor.

Ehuru, enligt hvad komitén inhemtat, tillfälle till upplåtelse af

lägenheter af önskadt omfång och läge på många ställen jemväl å fast

mark förefunnes, förklarar komitén likväl uttryckligen, att de områden,

som komitén tänkt sig i främsta rummet böra för den ifrågasatta kolonisationen

afses, utgöras af de stora sammanhängande myrtrakter, som i

betydlig utsträckning och med lämpliga lägen förekomma, särskildt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

utmed jernvägslinierna, och hvilka efter skedd torrläggning skulle visa

sig särdeles passande för odling af gräs och säd. Då jag i det följande

går att yttra mig angående komiténs kolonisationsplan, lägger jag således

hufvudsaklig vigt vid den föreslagna odlingen af myrtrakterna.

Antages en kolonisationsplan, som i det väsentliga är grundad på dessa

trakters uppodling, lärer tillämpningen af denna plan äfven kunna utsträckas

till sådan fastmark, hvars läge gör den skickad att indragas

under koloniseringen. Befinnes deremot, att myrtrakterna af den ena

eller andra orsaken icke kunna utgöra grundstommen för ett i större

skala anlagdt kolonisationssystem, lära öfriga odlingslägenheter icke i

och för sig erbjuda tillräckligt material för ett dylikt system, utan

torde frågan om lämpligheten af och vilkoren för sådana lägenheters

upplåtande böra komma under bedömande efter andra grunder än de

för ett mera omfattande kolonisationssystem tillämpliga.

Man kan hysa olika meningar, huruvida, sedan en trakt i ett af

de båda nordligaste länen blifvit koloniserad efter komiténs plan och

å trakten sålunda uppstått en bosättning af ett större eller mindre

antal sielfegande smärre jordegare, denna bosättning skall erbjuda de

ekonomiska betingelserna för framtida fortbestånd eller om den sålunda

tillskapade jordegarebefolkningen skall duka under i kampen för tillvaron

samt, efter att hafva nödgats till de stora bolag, som drifva sin

rörelse rundt omkring dem, eller till andra spekulanter afstå eganderätten

till sina af staten upplåtna lägenheter, nedsjunka till en osjelfständig

torparebefolkning eller eu befolkning, lefvande under ännu

sämre vilkor än denna. Denna fråga synes mig likväl icke vara den

första, som bör uppställas till besvarande, innan staten inlåter sig på

ett företag af den vidtutseende beskaffenhet som den föreslagna koloniseringen

på statens bekostnad af vidsträckta ödebygder i de nordligaste

delarne af vårt land. Före denna kommer i ordningen en annan fråga,

den nemligen, huruvida förhållandet mellan de för bosättningarnes

åvägabringande erforderliga kostnader och det resultat, som med dessa

står att uppnå, kan förväntas blifva sådant, att staten under några

förhållanden kan anse med sitt intresse förenligt att för ändamålet

åtaga sig dessa kostnader. Man skulle t. ex. kunna tänka sig, att

kostnaderna för myrtrakternas befriande från vatten blefve så dryga,

att äfven det största civilisatoriska intresse å statens sida icke kunde be4- rättiga till ett sådant användande af statens tillgångar, att densamma skulle

icke allenast till kolonisten utan allt vederlag bortgifva den med stora

kostnader torrlagda marken, utan derutöfver, likaledes utan vederlag,

till honom under eganderätt upplåta eu ej obetydlig areal utmark samt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bereda honom dels utsyning å kronans skog af behöfligt virke för

första uppsättningen af för lägenheten erforderliga byggnader och dels

ett kontant anslag af statsmedel till belopp af 300—500 kronor. Med

denna erinran har jag ingalunda velat angifva såsom min åsigt, att

icke en väsentligen på de af komitén föreslagna grunder bygd kolonisation

af de ifrågavarande nordliga trakterna tilläfventyrs kunde ega

utsigter till framgång. Jag har endast velat betona den hufvudsakliga

och för den väckta kolonisationsfrågans lösning afgörande betydelsen

af en tillförlitlig, på ort och ställe utförd utredning af frågan om kostnaderna

för den torrläggning af vattensjuk mark, som utgör förutsättningen

för kolonisationsplanens möjlighet. En sådan utredning innefattas

emellertid icke uti det föreliggande komitébetänkandet och har

ej heller ingått i komiténs uppdrag, likasom medel icke för en sådan

utredning stått till komiténs disposition.

Med afseende derå, att i de sista årens generalförslag öfver användandet

af reservationsanslaget för skogsväsendet anvisats medel för

torrläggning af myrtrakter i Norrbottens län i och för deras beredande

för skogsbörd, har jag, som förestält mig, att af de för ifrågavarande

ändamål upprättade kostnadsförslag någon ledning kunde vinnas för

bedömande af den föreliggande frågan, låtit anmoda öfverjägmästaren

i Norrbottens distrikt att meddela upplysningar i ämnet. Bemälde öfverjägmästare

har med anledning häraf meddelat, att, enligt ett på grund

af domänstyrelsens förordnande den 20 juni 1892 upprättadt förslagför

utdikning af myrar i Råne elfdal i Gellivara socken, den beräknade

kostnaden för sjelfva afloppsdikningen eller den nödtorftiga torrläggningen

för skogsbörd utgjorde 19 kronor 77 öre för hektar. I enlighet

med det utfärdade förordnandet hade likväl undersökningen endast omfattat

-»de större eller mindre delar af der förekommande vattendränkta

marker, hvilka genom beredande af erforderligt aflopp för vattnet kunde

bringas i ett för skogsbörd tjenligt skick», således grundare, magrare

myrar med sten- eller grusbotten eller vattendränkt half-skogsmark

med marig eller trögväxt skog. Dessa myrar med ett djup af 1 å 1,5

meter kunde i allmänhet icke, äfven om bi- eller laggdiken upptoges,

lämpa sig för gräsodling. Vid den ifrågavarande förrättningen påträffades

emellertid äfven myrar tjenliga för gräsodling, men dessa

voro af ett helt annat djup, 2,5 å 5 meter, och ansågos ej tillhöra området

för den anbefalda undersökningen. Enligt öfverjägmästaren meddelade

upplysningar skulle afloppsdikena å dylika myrar blifva vida

dyrare, 30 60 kronor per hektar, allt efter djup, lutning, konfiguration

Bih. till liiksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

och stenfrihet; dock hade till öfverjägmästarens kännedom äfven kommit

ett mera gynsamt fall, i hvilket för en myr om 3,000 hektar sjelfva

afloppsdikningen beräknats kosta 80,000 kronor eller således 26,6 7

kronor per hektar. Indikningen blefve dock ännu kostsammare än

hufvuddikningen, enligt regeln 2 å 3 gånger, och med beredandet af

myrjorden till fullt gräsbärande stånd ökades denna summa ej obetydligt.

I allmänhet ansåges vid odlingsföretag inom Norrbottens län 1 hektar

färdig gräsbärande myr kosta minst 150 kronor, men i medeltal 200

å 250 kronor; och hade ända till 400 kronor uppgifvits för vissa större

odlingar till lindor, utförda vid Bodträskfors.

Exempelvis må jag vidare nämna, att enligt upprättadt förslag

till torrläggning af 74,35 hektar moss- och myrmarker belägna å kronoparken

n:o 32 Bjurbäckslandet i Norra Lycksele revir, hvilka marker

ansetts efter torrläggningen kunna till större delen uppbrytas till åker,

torrläggningen, allt efter densammas större eller mindre fullständighet,

alternativt beräknats kosta 43,2 9 kronor eller 35,04 per hektar.

Till jemförelse härmed må omförmälas, att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

underdåniga berättelse för år 1892 kostnaden för

utdikningar, som bekostats af fonden för understödjande medelst anslag

utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka

marker, som sprida frostskador öfver omgifvande nejd, och hvilka företag

till allra väsentligaste delen afsett myrtrakter i Norrland, i medeltal

uppgått till 59,2 7 kronor per hektar.

Af de sålunda meddelade, synnerligen vexlande uppgifterna torde

icke någon bestämd slutsats kunna dragas angående den ekonomiska

utförbarheten af de ifrågasatta myrodlingarne. Det torde kunna sägas,

att, i den mån dessa odlingar komme att omfatta större, sammanhängande

områden, hvilket skulle blifva fallet, om komiténs plan bragtes

till utförande, kostnaderna borde kunna icke obetydligt nedbringas.

Att dessa kostnader i vissa af de ofvan uppgifna fallen beräknats till

belopp, som synas anmärkningsvärdt höga, torde äfven hafva berott

derpå, att arbetslönerna i de ifrågavarande trakterna i allmänhet varit

ovanligt höga. I hvarje fall synas mig de anförda omständigheterna

med nödvändighet påkalla en undersökning på ort och ställe af hithörande

förhållanden, innan den ena eller andra planen för ett omfattande

kolonisationssystem antages.

Hvad angår det mål, som genom koloniseringen skulle vinnas,

kan, för så vidt som vidsträckta ödebygders eröfrande åt kulturen och

en lös befolknings förvandlande till bofasta arbetare eller jordbrukare

måste i hög grad ligga samhället om hjertat, betydelsen af detta mål

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

icke skattas för högt. Stor varsamhet fordras emellertid vid koloniseringens

utförande, på det att icke de med densamma eftersträfvade

fördelarne må förfelas och tilläfventyrs förbytas i sin motsats. Äfven

om en lokal undersökning skulle ådagalägga, att den staten vid koloniseringsarbetet

tillkommande uppgift skulle utan det allmännas oskäliga

betungande kunna genomföras, återstår derföre såsom oeftergifligen

nödig en noggrann undersökning af de ekonomiska möjligheterna för

de anlagda bosättningarnes framtida fortbestånd. Det kan förväntas,

att, då staten erbjuder sig att till kolonisten utan godtgörelse med

eganderätt upplåta jord samt bereda honom andra förmåner, det i och

för sig lockande i detta anbud, förhöjdt af den moraliska garanti,

staten genom anbudets framställande måste synas ikläda sig för möjligheten

af en framgångsrik verksamhet för kolonisten, ett icke ringa

antal sådana från olika delar af landet skola lystra till statens anbud.

Framställes detta utan att förutsättningarne för kolonisationens framgång

blifvit noggrannt pröfvade, ådrager sig staten ett drygt ansvar,

derest det i en närmare eller fjermare framtid skulle visa sig, att på

grund af felaktiga beräkningar kolonisterna till olycka för sig sjelfva

och för orten allmänneligen komme att duka under i kampen för tillvaron.

Komiterade hafva framhållit, hurusom kolonisterna för förvärfvande

af sitt uppehälle blefve hänvisade, ej blott till den ofta knappa och

otillräckliga bergning, som af jordbruk och boskapsskötsel i en karg

natur kunde hemtas, utan äfven till den arbetsförtjenst, hvartill vid

större samfärdselleder tillfällen öppnade sig, i hvilket afseende komiterade

särskilt omnämnt malmbrytning och förädlingsindustri, flottningsarbeten,

flottledsbyggnader och deras underhåll, strömrensningar, skogsafverkning,

mossutdikningar och andra odlingsarbeten, så väl för kronans

som för enskilda personers räkning.

Vid valet af de områden, som skola upplåtas för kolonisation, bör

derföre noggrann hänsyn tagas ej mindre till jordmånens beskaffenhet

än äfven till möjligheten för kolonisten att vinna arbetsförtjenst vid

närbelägna industriela etablissement eller större bebygda platser i

orten. Hvad jordmånen beträffa!, kan väl, derest icke tillbörlig hänsyn

tages till det nordliga klimatet, dennas beskaffenhet stundom förleda

till förhoppningar, hvilka icke låta realisera sig, men å andra

sidan är det ett kändt, och vid vetenskapliga undersökningar konstateradt

faktum, att i Norrbotten gräsväxten å naturliga ängar, stränder, uttappade

sjöar och myrar o. s. v. är synnerligen rik och att, ehuru växtligheten

derstädes till stor del består af sådana växtarter, som i södra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

delen af landet spela en mycket underordnad rol och ofta nog anses

nästan värdelösa, den mjölk, som i Norrbotten erhålles efter utfodring

med dylikt hö, i fetthalt icke lemnar något öfrigt att önska och gifver

ett förträffligt smör. Jag tillåter mig att i detta afseende hänvisa till

de utredningar, som finnas innefattade i ett af särskilda, af Norrbottens

läns landsting och hushållningssällskap utsedda komiterade år 1892

afgifvet^ utlåtande rörande inrättande af en kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län. Utsigt att å myrmarkerna kunna idka en

lönande boskapsskötsel lärer sålunda ingalunda saknas.

Erkännande det synnerligen behjertansvärda syftet i komiterades

kolonisationsplan och till fullo inseende de för en under nuvarande

förhållanden i många afseenden vanlottad del af riket betydelsefulla

framtidsmöjligheter, som i denna plan innefattas, kan jag

emellertid på de grunder, jag nu anfört, icke förorda, att beslut fattas

om detsammas utförande, vare sig med eller utan modifikationer, utan

att detta beslut blifvit föregånget af en på ort och ställe företagen

grundlig utredning af de ekonomiska betingelserna för kolonisationen.

Af hvad jag anfört följer äfven, att jag icke kan annat än på det

lifligaste förorda,_ att en sådan utredning måtte komma till stånd.

Den ändamalsenligaste formen för utredningen synes mig vara den

att för ett eller flera, till belägenheten noga angifna, för kolonisation

lämpliga ansedda områden genom sakkunniga personer upprättas ej

mindre^ fullständiga, af kostnadsförslag åtföljda afdiknings- och odlingsplaneruän

äfven förslag till områdenas fördelning i lägenheter af lämpligt

omfång och dessas förseende med anslag af kronan tillhörig utmark

till erforderlig areal, hvarjemte beträffande de ifrågavarande områdena

äfven borde upprättas utförlig beskrifning, innefattande bland annat

utredning om möjligheterna att å samma områden med framgång idka

jordbruk eller boskapsskötsel äfvensom om tillfällena för lägenhetsinnehafvarne

att i orten erhålla arbetsförtjenst. Sedan dylika planer

för ett eller flera områden blifvit upprättade, för hvilket ändamål det

icke torde blifva nödigt att anlita den af komitén för utförande af dess

kolonisationssystem föreslagna vidlyftigare apparat, torde planerna böra

föreläggas Riksdagen och, för den händelse den verkstälda utredningen

komme att ådagalägga, att kolonisationen kunde till allmän och enskild

båtnad bringas till utförande, i sammanhang dermed till Riksdagens pröfning

framläggas förslag till vissa grunder för kolonisationens bedrifvande.

Riksdagen blefve då i tillfälle att med full kännedom om alla på frågan

inverkande omständigheter fatta sitt beslut i ämnet. Att kolonisationsfrågans

behandling i den nu föreslagna ordningen skulle allt för mycket

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

fördröja den vigtiga frågans lösning, synes mig så mycket mindre vara att

befara, som vid det redan anmärkta förhållandet, att de blifvande kolonisterna

för sin utkomst till väsentlig del blefve hänvisade till arbetsförtjenst

vid hvarjehanda arbetsföretag i orten, kolonisationen först i den

mån de förbättrade kommunikationerna i de ifrågavarande landsdelarne

hinna gifva upphof åt en ökad företagsamhet derstädes kan förväntas

komma att taga större utsträckning.

I ärendets nuvarande skick och innan utredning i det af mig antydda

syftet föreligger, saknar jag anledning att ingå på de närmare

detaljerna af frågan, under hvilka vilkor upplåtelse af de för kolonisterna

afsedda lägenheter borde ega rum. Jag tillåter mig endast att såsom

min åsigt i största korthet angifva, att, i hufvudsaklig enlighet med

hvad komitén föreslagit, upplåtelse bör ske på en gång af ett flertal, intill

hvarandra gränsande lägenheter i närheten af större bebygda platser,

industriela etablissement, vattendrag eller andra kommunikationsleder;

att till hvarje lott bör läggas ett mindre område kronan tillhörig utmark,

afsedt för lägenhetshafvarens husbehof af virke och vedbrand samt

till mulbete; att lägenhetshafvaren bör för första uppsättningen af för

lägenheten erforderliga byggnader ega att å kronans skog erhålla utsyning

af behöfligt virke; samt att, i enlighet med hvad kammarkollegium hemstält,

till undvikande af de med mantalssättning förenade kostnader, områdena

i jordeboken böra införas såsom lägenheter utan mantal. Deremot

finner jag mig icke kunna biträda komiténs förslag, att lägenhetsinneliafvaren

skulle af statsmedel tilldelas ett belopp af 300 å 500 kronor

till hjelp vid lägenhetens bebyggande och uppodling. Visserligen har,

på sätt komitén erinrat, jemlikt nådiga brefvet den 29 maj 1891 angående

upplåtelse af s. k. skogstorp på kronoparker i Norrbottens län,

eu byggnadshjelp till belopp af 500 kronor under vissa vilkor tillförsäkrats

innehafvarne af dylika torplägenheter, men härvid är att märka, dels

att staten icke för anläggning af skogstorpen åsamkas de dryga kostnader

för markens afdikning, som vid de nu ifrågavarande upplåtelserna

skulle af staten gäldas, dels ock att innehafvarne af skogstorpen äro

pligtige att efter viss tid såsom afgäld för torpen å kronoparken årligen

utgöra vissa dagsverken, hvilken skyldighet icke skulle eg a någon motsvarighet

hvad kolonisterna å de till upplåtelse ifrågasatta myrtrakterna

beträffar. Skulle staten, utöfver öfriga kolonisterna beviljade förmåner,

äfven åtaga sig den föreslagna kontanta utbetalningen till en hvar af

dem, synes det mig icke kunna lida något tvifvel, att vilkoren för koloniseringen

blefve alltför betungande för det allmänna.

Hvad beträffar den vigtiga frågan, huruvida, på sätt komitén före
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

slagit, lägenheterna borde upplåtas under sådan form, att eganderätt

sluille efter viss tid och under vissa vilkor kunna utan köpeskilling af

innehafvaren förvärfvas, eller huruvida upplåtelsen allenast borde innebära

på ett eller annat sätt tryggad besittningsrätt, inskränker jag mig

för närvarande till att uttala den mening, att det synes mig böra komma

under noggrannt öfvervägande, huruvida icke det med upplåtelserna afsedda

syftemål fullständigast skulle vinnas derigenom, att upplåtelserna egde

rum under någon med den stadgade åborätten till krononybyggen analog

form. Jemföras nu gällande bestämmelser om den stadgade åborätten

med den af komitén lemnade redogörelsen för den amerikanska hemstadsrätten,

kan man icke undgå att finna, hurusom dessa båda besittningsformer,

med all olikhet i öfrigt, förete vissa drag af frändskap med

hvarandra, åtminstone så till vida som grundtanken i båda institutionerna

är att i möjligaste mån trygga jordinnehafvaren och hans familj vid besittningen

af den för deras uppehälle nödtorftiga egendom.

Då de nu ifrågavarande upplåtelserna skulle afse större sammanhängande

områden, å hvilka bostad åt ett flertal kolonister borde beredas,

lära af dessa upplåtelser icke vara att befara de olägenheter för

statens skogsvård, som lätteligen kunde inträda, derest å kronans skogar

enstaka lägenheter upplätes åt personer, hvilkas åtgöranden vore svåra

att kontrollera. Skäl synes mig derföre saknas att från de kronan

tillhöriga områden, hvilka för ifrågavarande ändamål kunde tagas i

anspråk, undantaga kronoparkerna.

I fråga om sättet för bestridande af kostnaden för de afdikningsoch

odlingsplaner, hvilka, enligt hvad jag nu tillåtit mig föreslå, borde

föreläggas Riksdagen, synes mig Riksdagens medgifvande böra inhemtas

dertill, att Eders Kongl. Maj:t må af tillgängliga medel för ändamålet

förskjuta ett visst belopp, hvilket lämpligen torde kunna begränsas inom

en summa af 20,000 kronor. Skulle det visa sig, att afdikningskostnaderna

blefve större än att staten skäligen borde ikläda sig dem för att befordra

det ifrågasatta kolonisationsarbetet, behöfde icke derföre de å planernas

upprättande nedlagda medel anses förspilda, enär dessa planer, oafsedt

deras betydelse för koloniseringsfrågans utredning, säkerligen skulle

kunna tillgodogöras för de mindre omfattande afdikningsarbeten, som

erfordras för mj-rtrakternas beredande för skogsbörd.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bemyndiga Eders

Kongl. Maj:t att för upprättande af planer till afdikning och odling af

sådana myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens

län, som lämpa sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

medel förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos

Riksdagen till ersättande anmälas.

i

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1894:68 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordb s. 1 i texten