Sök i Ratio Lex

Om anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke

41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1895:2, Om anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anordnande

vid Upsala af en asyl för sinnessjuke; gifven Stockholms

slott den 20 december 1894.

Med åberopande af livad bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i hufvudsaklig

enlighet med hvad kongl. medicinalstyrelsen i sådant afseende föreslagit,

må vid den tid, Kongl. Maj:t finner godt bestämma, från den i närheten

af Upsala belägna kronoparken Asen, utan att i andra afseenden

derifrån afsöndras, upplåtas ett å en af jägmästaren H. Gelertsen år 1891

upprättad karta med tillhörande beskrifning utmärkt område om 67 hektar

11 ar med rätt för hospitalsöfverstyrelsen att förfoga öfver marken till

såväl byggnadsplatser och promenadgångar samt för sjukvårdens behof i

öfrigt som plantering af löfträd till skydd mot eldfara, men med kongl.

domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera öfver ej mindre den skog,

som kommer att å ifrågavarande område fällas för beredande af utrymme

i nyssberörda afseenden, än äfven den derefter å området qvarvarande

ståndskogen, och med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att bekosta

upprättande och framtida underhåll af all hägnad emot kronoparken samt

mot området tillstötande rågrannar, hvad angår på kronoparken förut belöpande

hägnad,

dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Asen jemte

derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader må med oinskränkt dispositionsrätt

den 14 mars 1896 till asylen upplåtas mot eu summa af 7,500

kronor med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med 150 kronor in
Bih.

till lliksd. Prat. 18.95. 1 Sami. 1 Afil. 2 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Mqj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

lösa två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan Erik Carlsson tillhöriga

byggnader samt att till boställets innehafvare utgifva ersättning för

det höstutsäde, som vid boställets afträdande kan vara derå nedlagdt, äfvensom

för dertill och till den öfriga åkerjordens höstberedning användt arbete,

än äfven att berörda summa, 7,500 kronor, må såsom uppbördsmedel

tillgodoföras sjunde hufvudtitelns reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe

jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bondkyrka

socken äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader och

vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende på

förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af

spårväg och vattenledning till asylen in. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med för detta ändamål upprättade ritningar, dock med Kongl. Maj:t

förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre den ändring, som kan påkallas

för anordnande af ändamålsenlig värmeledning, än äfven sådana

jemkningar, som i öfrigt kunna finnas erforderliga eller lämpliga och ej

föranleda öfverskridande af de för ifrågavarande anläggningar beräknade

kostnadernas slutsumma, bevilja ett anslag af 1,480,000 kronor och deraf

på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af 500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott

tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gäljam.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 20

december 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve

Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

l:o.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam yttrade:

»Genom nådigt bref den 11 september 1891 täcktes Eders Kongl. Maj:t

medgifva, att för utarbetande af förslag till en hufvudsakligen för värd af

sinnessjuke frän mellersta Sverige af sedd större asyl och plats för densamma

Ny asyl för

sinnessjuke.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

finge af medicinalstyrelsen tillsättas en kommission, bestående, förutom af

ordföranden hos styrelsen, af tre sakkunnige män med biträde af den hos

medicinalstyrelsen för behandling af hospitalsbyggnadsärenden anstälde arkitekt;

och genom nådigt bref den 9 påföljande oktober förklarades, att

förstberörda nådiga bref icke utgjorde hinder för medicinalstyrelsen att

utöfver nämnda tre sakkunnige män förordna bemälde, hos styrelsen anstälde

arkitekt till ledamot af ifrågavarande kommission. Sedan medicinalstyrelsen

med anledning häraf till ledamöter i kommissionen utsett medicinalrådet

G. Bolling, numera aflidne öfverläkaren vid Upsala hospital,

e. o. professorn N. G. Kjellberg, öfverläkaren vid Stockholms hospital,

e. o. professorn E. Hjertström och hofintendenten A. Kumlien, har kommissionen

med generaldirektören A. Almén såsom ordförande utarbetat

förslag till en större asyl med dertill hörande ritningar och kostnadsberäkning.

Detta förslag har medicinalstyrelsen med underdånig skrifvelse

den 10 juli 1893 öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Till stöd för det afgifna förslaget anför kommissionen i skrifvelse till

medicinalstyrelsen den 19 juni 1893 bland annat följande. Från statens

sida vore, i synnerhet under sista decenniet, mycket åtgjordt för att afhjelpa

bristen på platser för vård af sinnessjuke. År 1885 hade det nya

hospitalet vid Upsala för manliga patienter blifvit färdigt. År 1887 hade

hospitalet vid Kristinehamn öppnats för mottagande af sjuke. Den nya paviljongen

vid Nyköpings hospital hade blifvit färdig och tagits i bruk år

1890, och år 1891 hade den stora asylen vid Lund fullbordats och samma

år delvis tagits i bruk. Dessutom vore medel beviljade till nytt hospital

vid Piteå och en asyl i Vadstena.

Sjukplatsernas antal hade såväl genom dessa nybyggnader som ock

genom ändringar och tillbyggnader ökats, så att, då år 1881 platser förefunnos

å rikets vårdanstalter för 1,991 sinnessjuke, vid 1890 års slut

2,625 sjukplatser voro tillgängliga. Under decenniet 1881 — 1890 hade

således sjukplatsernas antal ökats med 634, motsvarande nära 32 procent.

Under år 1891 hade beredts 684 nya platser genom öppnandet af

Lunds asyl, 10 platser genom ändringar å Kristinehamns hospital och 2

platser å Upsala hospital, eller tillsammans 696 nya platser. Inom ett

par år skulle ytterligare kunna anordnas 172 platser å Lunds asyl, 290

å Piteå hospital och 424 å Vadstena hospital och asyl, eller tillsammans

886 platser. Vid slutet af år 1895 borde sålunda kunna påräknas tillhopa

4,207 platser för sinnessjukes vård. För de femton åren 1881

—1895 skulle alltså platsernas antal komma att ökas från 1,991 till

4,207 eller med 2,216 platser, motsvarande en tillökning af mer än 111

procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

För bedömande af otillräckligheten af befintliga sjukplatser beböfdes

endast att med antalet platser jemföra antalen sinnessjuke och idioter,

hvilka allt sedan 1886 funnes angifna i öfverstyrelsens för hospitalen årsberättelser.

Detta förhållande hade varit följande:

År

Antal

sinnessjuke

Antal

idioter

Summa

Antal

tillgängliga

platser

1886.....................................

6,532

4,212

10,744

2,257

1887 ......................................

6,885

4,984

11,869

2,277

1888 ........................................

7,068

5,456

12,524

2,572

1889.......................................

7,285

5,731

13,016

2,572

1890*)....................................

7,491

6,153

13,644

2,625

Härvid vore dock att märka, att de officiella uppgifterna i fråga om

antalet sinnessjuke och idioter ingalunda vore fullt tillförlitliga, utan att

med största sannolikhet kunde antagas, att summan af sådana personer

inom landet vore betydligt högre.

Beräknades förhållandet emellan det hoplagda antalet sinnessjuke och

idioter, å ena sidan, samt antalet tillgängliga sjukplatser, å den andra,

framginge deraf, att år 1886 platser funnos för 21 procent af dessa och

vid 1890 års slut endast för något öfver 19 procent. Enligt denna jemförelse

skulle tillfälle till vård å rikets vårdanstalter för sinnessjuke förefinnas

endast för ett fåtal af dem, som deraf vore i behof. Oafsedt att

de uppgifter om sinnessjuke och idioter, som af vederbörande kyrkoherdar

lemnades, icke kunde vara fullt exakta, såsom nyss antydts, syntes det ej

vara fullt befogadt att räkna idioterna bland dem, som behöfde plats å

hospital eller asyl. Idioterna sändes nemligen i allmänhet dels till uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn och dels till särskilda för dem afsedda

vårdanstalter, eller ock underhölles de i hemmen eller å fattighus. Endast

undantagsvis söktes och erhölles för dem vård å hospital eller asyl. Så

hade äfven varit händelsen under femårsperioden 1886—1890, då å rikets

vårdanstalter för sinnessjuke intagits 3,705 patienter, men af dessa endast

40, eller ungefär 1 procent, varit idioter.

Beräknades tillgången på platser utan afseende å befintliga idioter

*) Enligt öfverstyrelsens för hospitalen underdåniga berättelser för åren 1891—1893

utgjgrde motsvarande tal år 1891: 7,678, 6,192, 13,870 och 3,321, år 1892: 7,873,6,295,

14,168 och 3,357 samt år 1893: 7,997, 6,446, 14,443 och 3,657.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och således endast i förhållande till de sinnessjukes antal, visade det sig,

att densamma förblifvit oförändrad, uppgående till ungefär 35 procent af

befintliga sinnessjuke. Ehuru platsernas antal under sistberörda fem år

ökats med 368, hade derigenom ej förorsakats någon ändring eller förbättring

beträffande den procentiska tillgången på platser, enär de sinnessjukes

antal under tiden ökats med 959. Beräknades åter förhållandet

mellan sinnessjuke, under förutsättning att dessas antal förblefve oförändradt

liksom år 1890, eller 7,491, och för dem disponibla platser vid

1895 års slut, eller 4,207, skulle således för 56 procent af dessa kunna

beredas vård vid rikets hospital och asyler.

Utan att vilja ingå på någon granskning af anledningen till stegringen

af de sinnessjukes antal eller undersöka, huruvida stegringen vore verklig

eller skenbar och, i sistnämnda fall, beroende på omsorgsfullare insamlande

af uppgifter om befintliga sinnessjuke, och fastän de sinnessjukes antal i

verkligheten torde vara betydligt större än uppgifterna visade, kunde man

likväl med visshet påstå, att äfven efter fullbordandet af de vårdanstalter,

till Indika medel vore anslagna, platserna å rikets hospital och asyler vore

otillräckliga.

Huru stort antal sjukplatser som ytterligare måste beredas, ansåge

kommissionen ej kunna på förhand med säkerhet beräknas. För att kunna

besvara denna fråga måste man först noggrant känna det verkliga antalet

sinnessjuke, huru många af dem, som vore lugna och lätt skötta,

huruvida omgifningen vore benägen att i hemmen behålla de stillsamma

o. s. v. Dessutom hade denna fråga en rent ekonomisk sida, i det att afgiften

för tredje klassens patienter å statens vårdanstalter vore så billig,

att det blefve en besparing för enskilda och kommuner att få medellösa

sinnessjuka personer derstädes intagna.

Förhållandena i andra länder vore så vexlande, att ej heller med ledning

deraf kunde göras någon tillförlitlig beräkning af antalet behöfliga

platser i vårt land. Sålunda hade t. ex. England plats för nästan samtliga

dervarande sinnessjuke, Preussen deremot blott för 28,5 procent af

sina. Så mycket kunde dock med ledning af kända förhållanden sägas,

att, då i Sverige år 1890 funnits 7,491 sinnessjuke, och detta antal sannolikt

komme att ökas vid den tidpunkt (år 1895), då 4,207 platser skulle

blifva tillgängliga, det vid denna tidpunkt skulle visa sig, att detta antal

platser vore alldeles för litet.

Hospitalen kunde ej uppfylla ändamålet med sin bestämmelse, att

vara verkliga kuranstalter, så länge nuvarande förhållande, eller att mera

än 80 procent af de för sinnessjukdom vårdade vistats å hospitalen längre

tid än två år, egde rum. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

nemligen vid denna tids förlopp utsigten för tillfrisknande ringa. Genom

uppförande af asyler skulle hospitalen kunna befrias från en del af sina

obotliga patienter samt blifva i stånd att emottaga nyligen insjuknade i

vidsträcktare mån, än som nu vore möjligt, och utan att så långt uppskof

med mottagningen behöfde ske, som hitintills ofta inträffat. För öfrigt

kunde behofvet af sjukplatser för framtiden icke nu bestämmas. Behofvet

af sådana platser vore stort, och äfven det förslag till asyl, som kommissionen

framstälde, komme icke att fylla detsamma. Då emellertid nya

asyler sannolikt ej komme att byggas, utan att sådant visat sig behöfligt,

blefve det framtiden förbehållet att efter sig företeende omständigheter

skapa nya vårdanstalter för sinnessjuke.

I fråga om valet af det, ställe, dit den nya asylen borde förläggas,

har kommissionen funnit endast två platser kunna dertill ifrågakomma,

den ena i närheten af Örebro och den andra vid Upsala hospital. Den

förra platsen utgjordes af ett område,'' kalladt Alnängarna, jemte en del

af kronohemmanet Rönninge; men denna byggnadsplats vore skoglös samt

utsatt för nordliga och ostliga vindar, en olägenhet, som dock kunde afhjelpas

genom plantering af skog, hvilken likväl erfordrade en tid af

omkring 20 år eller mera för att hinna tillräckligt uppväxa. Den andra

platsen, belägen å kronoparken Åsen, har kommissionen funnit ega ett

i alla afseenden förmånligare läge och bättre tillgång på vatten äfvensom

erbjuda andra fördelar, på grund hvaraf kommissionen gifvit denna

plats företrädet, dock endast under en viss förutsättning. Kommissionen,

som, under åberopande af förhållandet vid de i närheten af Lund förlagda

vårdanstalterna för sinnessjuke, ansett, att, om den nya asylen anlades

å den ifrågasatta byggnadsplatsen invid Upsala, i hvilket fall asylens och

hospitalets ekonomiska förvaltning borde blifva gemensam, öfverläkaretjensten

vid asylen, hufvudsakligen till förebyggande af förvecklingar,

borde förenas med öfverläkaretjensten vid Upsala hospital, har nemligen

funnit det vilkor böra härför uppställas, att sistberörda tjenst skiljes från

den dermed nu förenade e. o. professuren i psykiatri vid Upsala universitet.

Skulle detta vilkor ej kunna uppfyllas, har kommissionen, som befarat

stora framtida olägenheter af berörda e. o. professurs förenande med öfverläkaretjensten

vid den ifrågasatta stora anstalten, afstyrkt asylens förläggande

vid Upsala hospital och i sådant fall förordat omförmälda byggnadsplats

vid Örebro.

Beträffande storleken af den tillämnade asylen har kommissionen anfört

bland annat följande. De komiterade, som år 188G afgåfvo förslag om

inrättande af en asyl vid Lund, hade ansett, att vid bestämmandet af den

storlek, som lämpligen borde tillkomma eu asyl för sinnessjuka i vårt land,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

600 till 1,000 sjukplatser kunde antagas såsom temligen passande, enär

mindre anstalter icke kunde erhållas tillräckligt billiga och mycket större

anstalter torde blifva svåra att administrera, om de skulle hafva lokalstyrelse

och ekonomi gemensamma med ett närbeläget hospital af betydligare

storlek. Komiterade hade derför föreslagit, att asylen vid Lund skulle beräknas

att genast kunna upptaga 684 sjuke, hvilket antal sedermera genom

tillbyggnad skulle kunna ökas med omkring 150 sjukplatser. Den tid,

som förflutit sedan denna för våra förhållanden stora sjukvårdsinrättning

togs i bruk, vore ännu ganska kort, men enskildheterna vid de der träffade

anordningarna hade likväl hunnit pröfvas. Den erfarenhet, som

dervid vunnits, hade icke gifvit någon anledning att öfvergifva de principer,

som lagts till grund vid bestämmande af denna anstalts storlek.

Med afseende på det stora behofvet af ökadt utrymme inom anstalterna

för sinnessjuke vore det visserligen en fördel, om platsernas antal kunde

sättas högre inom de asyler, som hädanefter komme att byggas, helst som

underhållskostnaden för hvarje enskild sjuk derigenom jemväl torde kunna

något minskas; men dessa fördelar skulle möjligen komma att åtföljas af

olägenheter, hvilkas omfattning ännu icke kunde beräknas. Administrationen

af så stora anstalter förutsatte betingelser, hufvudsakligen med afseende på

den dagliga provianteringen, som ännu icke vore fullt pröfvade, och sammanförandet

af ett så betydligt antal sinnessjuka menniskor på samma

ställe manade äfven till någon varsamhet, intill dess ökad erfarenhet hunnit

vinnas med afseende å asylvården i allmänhet. Af dessa skäl har kommissionen

föreslagit, att sjukplatsernas antal inom den blifvande asylen måtte

bestämmas till omkring 800 med 400 patienter af livartdera könet.

Kommissionen har låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag öfver

den tillämnade asylen med fästadt afseende å dess förläggande vid Upsala,

men har tillika förklarat, att dessa ritningar och kostnadsförslag kunde

bibehållas oförändrade, derest asylen förlädes till Örebro, blott de granskades

och kompletterades för beredande bland annat af tvätt- och bagarestuga

jemte bostad åt syssloman. Äfven om kostnadsförslaget härigenom

skulle komma att något ökas, hvilket kommissionen ingalunda ansett säkert,

enär byggnadsmaterialierna i Örebrotrakten vore billigare och transportkostnaderna

mycket lägre än i Upsala, syntes skilnad en i anläggningskostnad

blifva relativt obetydlig.

Kostnaden för de till asylen i dess helhet erforderliga arbeten, byggnader,

värmeledning samt källvatten-, varmvatten- och kloakledningar

m. in. har kommissionen beräknat till 1,422,037 kronor. Som antalet

patient- eller sängplatser inom asylen enligt förslaget skulle komma att

uppgå till 828, blefve kostnaden för hvarje sjukplats 1,717 kronor 44 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Jemförde man härmed kostnaden för hvarje patient å förut uppförda sjukvårdsinrättningar,

befunnes, att priset för sjukplats i andra under senare år

verkstälda hospitalsbyggnader utgjort vid

Lunds hospital ............................................................................. 4,951 kronor

tillbyggnaden af Hernösands hospital ..................................... 3,160 »

mansafdelningen vid jjpsala » 4,700 »

Kristinehamns » ............................... 3 030 »

Piteå » 3,328 »

Lunds asyl..................................................................................... 1,726 »

Beträffande Vadstena asyl hade kostnaden för hvarje sjukplats beräknats

till 1,029 kronor. Vid denna jemförelse borde ej förbises, att kostnaden

för sängplats skulle blifvit icke obetydligt lägre, derest man ej i

förslaget dels, med hänsyn till nutidens fordran på trygghet mot eldfara

och till sanitära fördelar, utbytt träbjelkar och vanlig trossfyllnad mot

jernbjelkar och betonhvalf, dels ock inberäknat kostnaderna för elektrisk

belysning och varmvattenberedning med ledningar vid asylen.

Rörande behofvet af en ny större asyl för sinnessjuke yttrar medicinalstyrelsen

i sin förut omnämnda skrifvelse följande. Sedan kommissionen

tillsattes, hade behofvet af platser för sinnessjukes vård icke minskats,

oaktadt den stom asylen i Lund sedan dess blifvit fullt belagd. Den 15

juni 1893 voro å rikets hospital alla platser använda, med undantag af

några få för tillfället lediga, och å somliga hospital hade till och med

öfvertaliga sjuka intagits. Detta oaktadt afvaktade vid nämnda tidpunkt

310 till hospitalsvård berättigade sinnessjuke blifvande lediga platser, hvaraf

framginge, att ett stort behof förefunnes af ökade sjuk vårdsanstalter för

dessa många olyckliga. Utan tvifvel funnes dessutom ett stort antal sinnessjuke,

för. livilka man icke sökt plats, enär man af erfarenhet visste,

att intagning å hospital ofta fördröjdes, stundom i åratal, af brist på utrymme.

Beträffande valet af plats lör den blifvande asylen förklarar medicinalstyrelsen

sig dela den uppfattning, som gjort sig gällande hos kommissionen.

Medicinalstyrelsen anser äfven, att ett med asyl förenadt hospital icke med

fördel kan förvaltas af en direktion och två med hvarandra likstälda och

af hvarandra oberoende öfverläkare, utan att eu öfverläkare bör vara chef

för bada anstalterna, pa sätt i Lund med god framgång tillämpats. I sådant

fall måste emellertid enligt medicinalstyrelsens åsigt öfverläkaren vara teoretiskt

och praktiskt väl förtrogen så väl med sinnessjukes vård som ock

med dnn vidlyftiga ekonomiska förvaltningen af dessa stora anstalter, hvilket

åter icke kunde i allmänhet förutsättas, derest samma öfverläkare tillika

Bih. till lliksil. Vret. 189Ö. 1 Sami. 7 Afd. 2 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skulle vara e. o. professor i psykiatri vid Upsala universitet och tillsättas

hufvudsakligen på grund af bättre vitsordade lärdomsmeriter utan behörigt

afseende vid ådagalagd förmåga både såsom hospitalsläkare och såsom

administratör. Om deremot hinder skulle möta för genomförande af den

förändring beträffande tillsättning af öfverläkaretjensten, som kommissionen

föreslagit, har medicinalstyrelsen föi''klarat sig, med kännedom om hospitalets

och asylens beroende af öfverläkarens praktiska förmåga samt dennes

stora inflytande på det hela och särskild! pa den ekonomiska förvaltningen,

lika med kommissionen afstyrka asylens förläggande till Upsala och

i stället tillstyrka, att asylen måtte få sin plats i närheten af Örebro,

samt att utredning snarast möjligt måtte ega rum beträffande de relativt

obetydliga förändringar i kostnadsförslagen, som kunde betingas af det

förändrade läget.

Under förutsättning att asylen komme att anordnas i samband med

Upsala hospital och att kompetensvilkoren för öfverläkaretjensten komme

att ändras i antydd rigtning, har medicinalstyrelsen hemstält om vidtagande

af åtgärder för erforderligt jordområdes förvärfvande åt asylen samt

om beredande af medel dertill och för anordnande af byggnader åt asylen

äfvensom för åvägabringande i samband dermed af nödiga förändringar

vid Upsala hospital.

För den ifrågasatta asylen vid Upsala skulle enligt det uppgjorda0förslaget

behöfvas, så snart arbetet kunde börjas, en del af kronoparken Asen

jemte det närliggande kronojägarebostället med samma namn. För patienternas

sysselsättning med jordbruk komme dock framdeles att erfordras en

större jordareal, hvarför det närbelägna akademihemmanet Hammarby borde

förvärfvas.

Den del af kronoparken Asen, som ansetts erforderlig, utgör enligt en

af jägmästaren H. Gelertsen år 1891 upprättad karta med tillhörande beskrifning

ett med bokstäfverna a—s utmärkt område jemte en mindre

grustägt äfvensom några smärre kärr, som ej a kartan betecknats, och

innefattar en sammanlagd ytvidd al 67,11 hektar. Denna del af kronoparken

har kommissionen hemstält matte få i man af behof för ifrågavarande

ändamål användas och antingen ölverlåtas till medicinalstyrelsens

fria förfogande eller, derest detta ej ansåges lämpligt, fortfarande disponeras

af domänstyrelsen, dock att derigenom ej finge läggas hinder för

anordnande af de vägar och löfträdsparker m. m., som i en framtid blefve

behöfliga. Medicinalstyrelsen har ansett, att, derest berörda område ej med

eganderätt öfverginge till asylen, medicinalstyrelsen borde fa fritt förfoga

öfver marken till byggnadsplatser och för sjukvårdens behof, men domänstyrelsen

ega dispositionsrätt öfver skogen, sedan nödiga promenadgangar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och planteringar af löfträd, till skydd mot eldfara, anlagts närmast de föreslagna

byggnaderna. Domänstyrelsen har i häröfver infordradt underdånigt

utlåtande af den 7 december 1893 tillstyrkt, att, i händelse asylens förläggande

till den nu föreslagna platsen i öfrigt befunnes lämpligt, berörda

område från kronoparken Åsen — utan att i andra afseenden från kronoparken

afsöndras måtte till den föreslagna asylen upplåtas med rätt

för medicinalstyrelsen att förfoga öfver marken till såväl byggnadsplatser

och promenadgångar samt för sjukvårdens behof i öfrigt som plantering

af löfträd till skydd mot eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt

att disponera öfver ej mindre den skog, som komme att å ifrågavarande

område fällas för beredande af utrymme i nyssberörda afseenden” än äfven

den derefter å området qvarvarande ståndskogen, hvarjemte det borde åligga

asylen att bekosta upprättande och framtida underhåll af all hägnad emot

kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar hvad anginge på

kronoparken förut belöpande hägnad. r

Beträffande Jcronojägarebostället Asen, som innefattar en areal af 14,692

hektar, deraf tomt och trädgård 0,37 hektar, åker 13,15 hektar och naturlig

äng 1,172 hektar, och å hvilket finnes en äldre stugubyggnad och ett nyare

boningshus jemte uthus, bär domän styrelsen meddelat, att bostället för närvarande

innehades på lön af kronojägaren Johan Johansson, hvilken år

1890 antagits till tjensten under det i nådiga brefvet den 4 juni 1886

föreskrifna förbehåll att, derest för allmänt ändamål det till tjensten anslagna

bostället blefve för kronan behöfligt, han skulle vara skyldig att efter åtnjuten

fardag afträda detsamma till kronan utan annan ersättning, än som

genom laga syn i vanlig ordning kunde varda bestämd. I följd häraf och

med tillämpning af § 62 i nådiga instruktionen för skogsstaten af den 29

november 1889 skulle bostället, derest definitivt beslut om dess afstående

jemte anmaning att afflytta delgåfves innehafvaren efter den 14 mars och

före 1 bönedag, blifva disponibelt påföljande 14 mars, men, om beslutet

och anmaningen delgåfves honom efter Thomaädag, den 14 mars, som först

inträffade, sedan ett år från Thomadag förflutit, och skulle han då ega

rätt till ersättning, efter laga syn, för det höstutsäde, som vid boställets

afträdande kunde vara derå nedlagdt, äfvensom för dertill och till den

ofri ga åkerjordens höstberedning användt arbete. Boställsjordens årligen

behållna afkastning hade, efter år 1890 i behörig ordning skedd ny uppskattning,

genom domänstyrelsens beslut den 18 november sistnämnda år

faststälts till 225 kronor, hvilket belopp nu fråndroges kronojägarens

kontanta lön, men måste till honom i penningar såsom lön utbetalas, när

lian ej vidare atnjöte boställets åtkomst. I denna afkastning inginge dock

icke förmanen af fri bostad, för hvilken förmån boställshafvaren vore i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

mistning af den särskilda hyresersättning, som tillkomme de kronojägare,

åt hvilka kronan ej uppläte bostad.

Utom de å bostället befintliga laga hus, hvilka samtliga tillhörde

kronan, funnes å egorna, enligt hvad af instrumentet öfver den år 1890

verkstälda uppskattningsförrättningeu frainginge, en backstuga, uppförd

före år 1883, äfvensom ett mindre svinhus, hvilka två byggnader, dertill

intet jordområde hörde, egdes af arbetaren Johan Erik Carlsson, som, enligt

hvad vederbörande öfverjägmästare upplyst och ansett, visserligen

kunde åläggas att utan ersättning bortföra desamma, men billigtvis borde

tillerkännas en lösesumma derför af 150 kronor.

Boställets åbyggnader kunde enligt skogsförvaltningens åsigt ej flyttas

till annat ställe, att der utgöra bostad åt kronojägaren, för lägre kostnad

än den, hvartill uppförande af ny bostad skulle uppgå, eller omkring

3,000 kronor för boningshus jemte uthus, inrymmande matbod, källare

och vedbod samt hemlighus.

Förutom hvad som kunde tillkomma arbetaren Carlsson för byggnader

äfvensom boställshafvaren för vid afträdande!, verkstäldt höstutsäde in. in.

borde således lösesuminan för bostället och kronans hus derå beräknas

genom kapitalisering af boställsjordens uppskattade afkastning, 225 kronor,

som efter 5 procent utgjorde 4,500 kronor, och dertill läggas beräknade

kostnaden för nya bostadsbyggnaders uppförande, 3,000 kronor, hvadan

hela sagda lösesumma borde beräknas till 7,500 kronor.

Hvad angår akademihemmanet Hammarby om ett mantal i Bondkyrka

socken af Ulleråkers härad, väcktes redan år 1876 af direktionen för

Upsala hospital fråga om detta hemmans förvärfvande åt kronan. Genom

nådigt bref den 4 juni 1886 anbefaldes domänstyrelsen att, efter vederbörandes

hörande, inkomma med underdånigt utlåtande öfver eu af medicinalstyrelsen

gjord framställning, att för anläggandet af en asyl i sammanhang

med Upsala hospital utbyte måtte ega rum af nämnda och ett

annat akademihemman mot vissa uppgifna utarrenderade kronoegendomar.

Med anledning häraf afgaf domänstyrelsen den 7 december 1888, jemte

bifogande af yttranden från vederbörande kronofogde och domänintendent

samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, underdånigt

utlåtande af innehåll att, som dessa tre myndigheter ansett den af universitetets

fogdar och skogsförvaltare verkstälda uppskattning af egendomarnes

värde vara för akademihemmanen för hög i förhållande till

värdet af de hemman, som kronan skulle till universitetet lemna i utbyte,

samt dertill komme att universitetets drätselnämnd, hvilken i detta ärende

fört akademiens talan, lagt till grund för sitt bifall till bytet den af universitetets

tjensteman verkstälda uppskattningen af akademihemmanen och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förklarat sig icke vilja godkänna högre värden för de utarrenderade kronoegendomarne

än de jemväl af samma tjensteman beräknade, domänstyrelsen

ansåge sig böra hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte lemna utan afseende

så väl medicinalstyrelsens framställning som af kronofogden och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande väckt förslag om ny uppskattning

af samtliga hemmanens värde.

Sedan ärendet remitterats till medicinalstyrelsen, ingick denna myndighet

till universitetets drätselnämnd med anhållan om nämndens utlåtande,

huruvida och på hvilka grunder Upsala universitet kunde vara villigt försälja

sagda akademihemman för anläggande af en asyl, så ock om tiden,

då hemmanen skulle kunna blifva för ändamålet disponibla. Härå lemnade

drätselnämnden i skrifvelse den 25 augusti 1892, jemte tillkännagifvande,

att nämnden ej vore behörig att i omförmälda afseende afgifva

något för universitetet bindande svar, beträffande hemmanet Hammarby

den förklaring, att nämnden af anförd orsak ansåge sig icke kunna förorda

försäljning af detta hemman mot lägre köpeskilling än det värde,

som på grund af förut i ärendet inledda underhandlingar blifvit i enlighet

med uppskattning af universitetets hemmansfogde och skogsförvaltare åsatt

ifrågavarande hemman, eller 23,121 kronor 9 öre, hvartill komme möjligen

erforderlig ersättning till hemmanets arrendator, i hvilket sistnämnda afseende

drätselnämnden upplyste, att hemmanet Hammarby, der arrendet

utginge den 14 mars 1905, enligt arrendekontraktet kunde disponeras från

och med den 14 mars 1899, mot det att arrendatorn uppsades till afflyttning

fyra år före afträdestiden samt att han af universitetet bekomme en

summa penningar, motsvarande 500 kronor för hvarje år, med hvilket

den kontraherade arrendetiden minskades.

I anledning af medicinalstyrelsens i sammanhang med det nu föreliggande

förslaget om inrättande af en asyl för sinnessjuke gjorda framställning

om förvärfvande af hemmanet Hammarby för asylpatienternas

sysselsättning med jordbruksarbeten, har det större akademiska konsistoriet,

efter drätselnämndens hörande och i enlighet med dess uttalade åsigt, uti

skrifvelse den 4 december 1893, jemte upplysning, att vid de under senare

tider skedda försäljningar af akademihemman universitetet städse erhållit

köpeskillingar, betydligt öfvei’stigande de af universitetets fogde och skogsförvaltare

hemmanen förut åsätta värden, förklarat, att, ehuru universitetet

kunde hafva utsigt att för hemmanet Hammarby, derest det försåldes med

iakttagande af det ti 11 vägagående, som följts vid försäljning af andra salugångna

akademihemman, erhålla högre köpeskilling än 23,121 kronor,

konsistoriet dock, i betraktande åt de afsevärda fördelar, som skulle vinnas

genom inrättande af den ifrågasatta asylen, för sin del icke hade något

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

emot, att hemmanet Hammarby för berörda ändamål till staten öfverlätes

för en köpeskilling af nyssnämnda belopp, dock under vilkor dels att

staten vid tillträdet af hemmanet emottoge detsamma i då befintligt skick,

dels att staten åtoge sig gäldandet af den jemlikt kontrakt arrendator!!

tillkommande ersättning med 500 kronor för hvarje år, hvarmed efter

vederbörligen skedd uppsägning till afflyttning före arrendetidens slut den

kontraherade arrendetiden förminskades, dels ock att universitetet förbehölles

rätt att vid nuvarande arrendatorns afträde från hemmanet sjelft

träffa uppgörelse angående de ersättningsanspråk i öfrigt, som med afseende

på omförmälda arrende å någondera sidan kunde komma att kontraktsenligt

göras gällande.

Universitetskanslern har i häröfver den 11 december 1893 afgifvet

underdånigt utlåtande anfört, att från hans sida hinder ej mötte för hemmanet

Hammarbys öfverlåtelse till staten för den nämnda köpeskillingen

och under de vilkor i öfrigt, som i akademiska konsistoriets omförmälda

skrifvelse angifvits.

På derom framstäf anmodan har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala län med skrifvelse den 30 mars 1894 insändt dels utdrag

af 1893 års taxeringslängd, utvisande att akademihemmanet Hammarby,

ett mantal, åsatts ett taxeringsvärde af 16,100 kronor, dels af vederbörande

domhafvande den 19 mars 1894 utfärdadt gravationsbevis, innehållande

att hemmanet icke är med inteckning besväradt, och dels från länets landtmäterikontor

den 7 i sistnämnda månad afgifvet intyg, att enligt derstädes

förvarade karta och handlingar öfver alla egorna till ifrågavarande hemman

detsamma eger en ytvidd af 46 hektar 39,2 ar, deraf 21 hektar

42,1 ar tomter och åker, 10 hektar 57,5 ar äng, 5 hektar 38,3 ar odlingsmark,

7 hektar 34,7 ar afrösningsjord och 1 hektar 66,6 ar impedimenter.

I sin nyss omförmälda skrifvelse anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

hurusom, då hemmanet Hammarby, enligt inhemtade upplysningar,

numera innehade omkring 37Va hektar fullständigt odlad jord, hvars

värde med afseende å hemmanets närbelägenhet till Upsala ej borde kunna

sättas lägre än till 450 kronor per hektar, hvartill komme omkring 7V2

hektar skogsmark, och då hemmanets åbyggnader blifvit år 1890 för försäkring

i länets brandstodsbolag värderade till 17,490 kronor, den af universitetet

för hemmanet begärda löseskillingen ingalunda syntes för hög.

Den äskade årliga ersättningen till nuvarande arrendator! af 500 kronor

för hemmanets afträdande före arrendetidens utgång syntes ej heller obillig,

då arrendator!! nedlagt icke obetydligt arbete och kostnader på täckdikning

och annan förbättring af hemmanet, derför han påräknat att blifva

godtgjord genom en ökad afkastning under den återstående arrendetiden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Hvad slutligen beträffade det af vederbörande universitetsrayndigheter gjorda

förbehåll om rätt att vid arrendatorns afträde från hemmanet sjelfva träffa

uppgörelse angående de ersättningsanspråk, som med afseende på arrendet

å någondera sidan kunde komma att kontraktsenligt göras gällande, vore

detta förbehåll icke af beskaffenhet att böra inverka på bedömandet af

frågan om fördelaktigheten af hemmansköpet.

Efter nådig remiss har jemväl Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium

den 19 sistlidne oktober afgifvit yttrande angående nämnda

hemmans upplåtande till den ifrågasatta asylen. Kammarkollegium har

dervid till en början anmärkt, att berörda, i handlingarna såsom ett hemman

upptagna egendom Hammarby egentligen bestode af två särskilda

hemman Hammarby n:is 1 och 2, hvardera mantal. Angående universitetets

åtkomst till ifrågavarande två hemman har kammarkollegium meddelat,

att Hammarby n:o 2 tillhör konung Gustaf II Adolfs donation till

universitetet af den 31 augusti 1624; att hemmanet Hammarby n:o 1 deremot

ännu i 1825 års jordebok upptagits såsom skatte; att universitetet

dock redan år 1645 vid ett hemmansbyte med kronan förvärfvat åtminstone

räntan af sistnämnda hemman; och att på grund häraf och då universitetet

enligt dess senare jordeböcker samt de mantals- och taxeringslängder,

som förelegat vid kammarkollegii granskning af den nya jordeboken,

jemväl egde sjelfva hemmanet, kollegium i skrifvelse den 10 oktober

1878 till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att hemmanet

skulle i jordeboken öfverföras till kronoegendomar under allmän disposition

med anteckning, att detsamma tillhörde universitetet, och huru detta åtkommit

räntan.

I afseende å sjelfva den föreliggande försäljningsfrågan har kollegium

tillstyrkt, att hemmanen Hammarby n:is 1 och 2 må för angifvet ändamål

afhändas universitetet, så snart sådant kan ske utan förnärmande af arrendatorns

rätt. tlvad angår den af universitetet erbjudna löseskillingen motsvarar

densamma det värde, hemmanen åsatts vid eu år 1880 verkstäld

uppskattning för ett då ifrågasatt hemmansbyte, hvarvid inegornas värde

förhöjts med 25 procent, eller med 4,324 kronor 22 öre, i anseende till

hemmanens närhet till Upsala och beskaffenheten af åbyggnaderna, hvilka

då varit brand försäkrade för 8,090 kronor. Med anledning af den förhöjning,

som, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat,

sedermera egt rum i dessa byggnaders brandförsäkringsvärden, har kollegium

från kronofogden i orten infordrat och vid sin skrifvelse fogat eu uppgift

å de särskilda byggnaderna, deras beskaffenhet och brandförsäkringsvärden.

Enligt denna uppgift utgöra byggnaderna ett boningshus, inredt till 8 rum

och förstuga samt försedt med veranda, ytterligare ett boningshus, in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

deladt i 3 rum och förstuga, eu statbyggnad, eu bod, ett fähus, ett stall,

en loge, ett redskapslider, hemlighus, källare samt får- och svinhus. Kollegium

har i anledning af denna uppgift anfört, att å hemmanen visserligen

funnes två boningshus, af hvilka det ena syntes vara större, än som för

en brukare erfordrades, men att, äfven om detta förhållande eljes skulle

kunna verka till förhöjning af den för hemmanen föreslagna köpeskillingen,

kollegium dock, i betraktande af det ändamål, hvartill hemmanen skulle

användas, ansåge nämnda förhållande icke böra föranleda till sådan förhöjning,

hvadan kollegium, som icke i öfrigt haft något att erinra mot

det hemmanen åsätta värde, biträdt det större akademiska konsistoriets och

universitetskanslerns hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes godkänna

den erbjudna köpeskillingen, 23,121 kronor.

Beträffande det akademiska konsistoriets förbehåll om rätt att vid nuvarande

arrendator^ afträde sjelft träffa uppgörelse om de ersättningsanspråk,

som, utom det efteråt nämnda, kunna å någondera sidan kontraktsenligt

göras gällande, har kollegium hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte

finna sådant förbehåll vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas,

hvaremot kollegium, med biträdande i vissa delar af konsistoriets förslag

i öfrigt och med ledning af de utaf Eders Kongl. Maj:t i liknande fall

meddelade bestämmelser, tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i fråga

om försäljningen af hemmanen Hammarby föreskrifva följande vilkor,

nemligen:

att universitetet till staten öfverlemnar hemmanen i det skick, hvari

de enligt arrendekontraktet skola befinna sig vid tiden för afträdande^

att staten åtager sig gäldandet af den jemlikt arrendekontraktet arrendatorn

tillkommande ersättning med 500 kronor för hvarje år, hvarmed

efter vederbörligen skedd uppsägning till afflyttning före arrendetidens slut

den kontraherade arrendetiden förminskas;

att den inflytande köpeskillingen användes till inköp af annan tjenlig

och lämpligt belägen jordegendom, så snart tillfälle dertill yppas, och

medlen i afbidan derpå förräntas utan sammanblandning med universitetets

öfriga inkomster, dock att universitetet må ega använda räntan såsom ersättning

för de försålda hemmanens behållna afkastning; samt

att hemmanen öfverlemnas gravationsfria.

Enligt den uppgjorda byggnadsplanen skulle asylen bestå af nio från

hvarandra skilda paviljonger, så grupperade i förhållande till hvarandra som

en bland ritningarna befintlig situationsplan utvisar. Af nämnda paviljonger

äro tre afsedda för manliga och tre för qvinliga patienter, eu till adininistrationsbyggnad,

en till ekonomibyggnad, inrymmande kök in. in., samt en till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

verkstadsbyggnad. På lämpliga ställen inom asylområdet skulle uppföras dels

en större rotfru iskällare med sköljbassin för rengöring af potatis, dels ock

en mindre tvättstuga. Hospitalets gamla kök inom nya mansafdelningen

skulle apteras till bagerilokal, hvilket kunde ske med ringa byggnads-och

ändringsarbete. Det gamla tvätthuset skulle utvidgas genom en tillbyggnad

af sten samt förses med nödiga tvättmaskiner, lämpade efter det ökade

patientantalet, så att den gamla tvättanstalten efter tillbyggnaden jemte

nyssnämnda mindre tvättstuga vid asylen blefve tillräcklig för både hospitalet

och asylen.''1 Från det nuvarande pumphuset vid hospitalskällan skulle

nedläggas en sjelfständig vattenledning direkt upp till eu reservoar i asylens

vattentorn, derifrån vatten sedan skulle ledas till asylens alla paviljonger.

Det gamla, å hospitalets område befintliga vattentornet kunde ej begagnas

för asylen, dels emedan det befunne sig för lågt i förhållande till asylen,

dels enär det ej vore tillräckligt stort för båda anstalterna. Emellertid är

föreslaget att genom ett rör af lämpliga dimensioner, försedt- med afstängningskran,

förena de båda vattenledningarna, så att man vid behof, t. ex.

vid möjligen inträffande eldsolycka vid hospitalet, kan hafva tillgång till

vatten från asylens reservoar, hvars botten skulle ligga 43,7 meter öfver

nollpunkten, under det att i gamla vattentornet reservoirens botten befinner

sig 33,5 meter öfver nämnda punkt. Från asylens samtliga byggnader

skulle kloakledning anläggas ned till lämplig plats vid Fyrisån utför den

starkt sluttande åsen.

1 anslutning till hospitalets spårväg skulle en sådan väg af samma

spårvidd anläggas fram till asylen och utmed alla dess paviljonger. För

asylens behof skulle vidare stall med vagnshus inredas i en stallbyggnad,

som redan finnes å kronojägarebostället. Stallbetjeningen skulle erhålla

bostäder i de gamla åbyggnaderna inom samma lägenhet.

I fråga om uppvärmning och ventilation af vissa byggnader samt

varmvattenberedning vid asylen hänvisar kommissionen till ett från nya

aktiebolaget Atlas inlemnadt, af kostnadsberäkningar m. m. åtföljdt förslag

till härför erforderlig anläggning. Enligt den till detta förslag hörande

beskrifning skulle berörda anläggning omfatta sex paviljonger, nemligen

två cellpaviljonger, två paviljonger för oroliga och två för lugna patienter,

äfvensom en del af ekonomibyggnaden eller maskinhuset. Vid uppvärmningen

af paviljongerna skulle användas lågtrycksångsystem med Vin atmosfer

arbetstryck, automatisk eldreglering samt det kondenserade vattnets

automatiska återvändande till ångpannorna. För en hvar af de två cellpaviljongerna

skulle i ett källarrum uppsättas två helvälda, för magasinseldning

inrättade ångpannor, från hvilka ånga skulle genom kamflensrör

Bill. till Riksd. Prat. 182-5. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

inledas i två för paviljongernas midtelparti afsedda vännekamrar. Frisk

luft skulle inströmma i dessa kamrar genom kanaler, uppvärmas af kamflensrören

och genom andra kanaler strömma vidare till de rum, som skulle

uppvärmas. Temperaturen skulle för hvarje rum särskildt kunna regleras

af vaktarne. För cellerna och korridorerna skulle anordnas två förvärinekamrar,

från hvilka den der föruppvärmda friska luften skulle uppstiga

genom kanaler till särskilda uti nischer i väggarna uppsatta ångkaminer,

uppvärmas i dessa till önskad temperatur och sedan genom kanaler inströmma

till celler och korridorer. Den skämda luften skulle å cellafdelningen utledas

genom klosetterna, dervid densamma skulle strömma genom i väggarna

murade kanaler, hvilka åter å vinden skulle förenas i ett gemensamt,

i det fria utmynnande schakt, och i midtelpartiet evakueras genom

två i fria luften utmynnande kanaler. Alla från klosetterna ledande evakuationskanaler

skulle förses med värmeinrättningar för åstadkommande af

kraftig evakuation äfven under sommaren, hvaremot för bonings- och samlingsrummen

evakuationsvärmeledning icke skulle erfordras, enär genom

de hufvar, hvarmed evakuationskanalerna från dessa rum vore försedda,

tillräckligt kraftig utsugning ständigt erhölles. Uppvärmningen och ventilationen

af öfriga fyra förut omförmälda paviljonger skulle ske på samma

sätt som i cellpaviljongerna, dock att evakuationsvärmeledning skulle anordnas

endast för klosetterna och cellerna. I maskinhuset skulle i stället

för kakelugnar uppsättas ångkaminer, hvilka skulle uppvärmas dels med

friskånga och dels med afloppsånga, der sådan funnes att tillgå.

Hvad vidare anginge varmvattenberedningen skulle dertill användas

afloppsånga från maskinen för den elektriska belysningen. I tornet under

kallvattenreservoaren skulle uppsättas två jernplåtcisterner med inre cisterner

af kopparplåt och mellanlagd cementfyllning, hvardera cisternen rymmande

10,000 liter och försedd med kopparspiral, i hvilken ångan skulle

cirkulera. Från dessa cisterner skulle det varma vattnet ledas till de olika

paviljongerna genom kopparrör, hvilka skulle nedläggas i jorden i murade

kanaler samt ledas upp på vinden, hvarifrån bisträngar skulle utdragas

till förbrukningsställena.

Kostnaden för de anläggningar, som vore afsedda för uppvärmning

och ventilation af de sex sjukvårdspaviljongerna och maskinhuset samt för

varmvattenberedningen, uppgå, enligt nämnda förslag, till sammanlagdt

135,500 kronor. För ekonomibyggnaden skulle tillkomma anordningar för

uppvärmning och ventilation af kök och diskrum. I dessa skulle placeras

värmeelement, försedda med rörledningar för ånga och kondensationsvatten

äfvensom med ventiler. Administrationsbyggnaden och verkstadshuset

skulle uppvärmas medelst kaminer och kakelugnar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Öfverintendentsembetet, som erhållit nådig befallning att inkomma

med utlåtande i ärendet, har i underdånig skrifvelse den 21 november

1893 anfört, dels att embetet icke funnit anledning till erinran mot sjelfva

byggnadsritningarna, dels att, ehuru de understälda kostnadsförslagen, i

hvad de afsåge uppförandet af ifrågavarande byggnader, synts embetet

med tillämpning af de grunder, hvarefter embetet plägade granska dylika

förslag, väl lågt beräknade, embetet dock icke ansett sig böra mot desamma

framställa någon anmärkning.

Beträffande förslagen till uppvärmning, ventilation och varmvattenledning

har öfverintendentsembetet såsom eget yttrande åberopat ett af lektorn

vid tekniska högskolan O. E. Westin på embetets anmodan afgifvet

memorial. Efter det häri anmärkts, att beskrifningen till kommissionens

förslag i nu ifrågavarande delar vore ytterst knapphändig, och att ej heller

de förslaget åtföljande ritningarna lemnade erforderliga upplysningar för

detaljernas bedömande, anföres hufvudsakligen följande. Förtjenster hos

förslaget vore, dels att ånga af lågt tryck skulle finna användning, hvarigenom

full trygghet vunnes emot en skadlig upphettning af luften, och

dels att i de för patienterna afsedda lokalerna inga värmeelement komme

att uppställas, hvarför någon i’isk för att de sjuke kunde blifva i tillfälle

att förstöra sådana delar af värmeledningssystemet, som inneslöte ånga,

icke vore för handen. Förslagets olägenheter öfvervägde emellertid vida

dess förtjenster. Till eu början vore att anmärka, att, ehuru ett stort antal

af anstaltens större lokaler, såsom arbets- och matsalar, vore afsedda

att brukas endast halfva dygnet, anordningar saknades för deras uppvärmning

utan samtidigt pågående ventilation. Förhållandet vore enahanda

med samtliga celler och enkelrum. Det komme derför att blifva nödvändigt

att vid uppvärmning af flertalet utaf anstaltens rum i det fria utsläppa

strömmar af varm luft, äfven om rummen icke begagnades och luftvexling

fördenskull icke vore behöflig, hvadan under sådana omständigheter en

tillfredsställande bränsleekonomi icke vore möjlig att ernå. Vidare vore

det anmärkningsvärd^ att kommissionens förslag upptoge ej mindre än

femton från hvarandra vidt skilda ångpannor, nemligen tre i maskinhuset

och två i hvar och en af de sex sjukvårdspaviljongerna. Oaktadt tolf af

dessa ångpannor skulle förses med magasinseldstäder och automatiska dragregulatorer,

blefve skötseln af dessa ångpannor dock otvifvelaktigt betydligt

besvärligare och kostsammare, än om anstaltens samtliga behof af ånga ti 11- godosåges från en enda central ångpanneanläggning, som fordrade allenast

sex pannor. En central ångpanneanläggning kunde för öfrigt medföra,

förutom förenklad skötsel, jemväl bättre användning af bränslet, på grund

bland annat deraf att någon ångpanna då icke behöfde hållas uppeldad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ensamt för sommarventilationen och att afloppsångan från belysningsmaskinen

då kunde fullständigt tillgodogöras genom hennes införande icke

allenast i vattencisternerna utan äfven i rörsystemet för paviljongernas uppvärmning.

Enligt förslaget skulle afloppsångan från denna maskin användas

för uppvärmning af vatten till bad in. in. i paviljongerna. Det

vore emellertid icke sannolikt, att hela den betydande mängd värme, som

afloppsångan innehölle, skulle kunna blifva på sådant sätt tillgodogjord.

Denna värmemängd representerade nemligen mera än hälften af den qvantitet

bränsle, som vore för belysningsmaskinens drifvande erforderlig.

Lektor Westin fann det framlagda förslaget icke vara så väl utarbetadt

och afpassadt efter föreliggande behof, att han kunde tillstyrka detsammas

antagande, utan ansåg, att detsamma borde omarbetas enligt följande, af

honom angifna bestämmelser. Beträffande först anstaltens uppvärmning

borde anstaltens hela behof af ånga tillgodoses från en central ångpanneanläggning,

i hvilken, de särskilda pannorna kunde arbeta med ett

tryck af fem atmosferer. Angpanneanläggningen borde, utom erforderlig

eldyta för ånga till byggnadernas uppvärmning och ventilation, erhålla

150 qvadratmeters eldyta, för belysningsmaskinen, matkokning och varmvattenberedning

m. in. Ängpannorna borde förses med gemensam ångsamlare

och hufvudledningarna till värmeapparaterna med reduktionsventiler

för tryckets lämpliga minskning samt utrustas med all erforderlig armatur

enligt yrkesinspektörens cirkulär. Rörsystemet borde anordnas så, att afloppsångan

från belysningsmaskinen kunde införas och göras nyttig såväl

i värmeapparaterna som i varmvattencisternernas kondensationsslangar. Afloppsångan

från möjligen erforderliga pumpar borde äfven inledas i nämnda

rörsystem. Vid en temperatur i det fria af 20° under fryspunkten borde

i de sex paviljongerna och maskinhuset utan forcerad eldning kunna vidmakthållas

en temperatur af: i vestibul, trappor och förråd + 10 å 12°, i

korridorer, thekök och klosetter 12 å 14°, i arbets-, sof- och matsalar

äfvensom serverings- och diskrum + 15 å 17°, i öfriga för patienter och

betjening afsedda lokaler+18 å 20° samt i torkrummen + 30 å 35°, allt

efter Celsii termometer. Uppvärmningen borde kunna beqvämt och säkert

regleras efter behofvet, så att vid mild väderlek temperaturen inomhus

kunde hållas inom ofvan angifna gränser. I öfrigt borde uppvärmningen

ordnas så, att i hvarje enskild lokal kunde, utan hinder för uppvärmningen

af de återstående, tillföras och afstängas värme; att, om en lokal under

någon tid stått obegagnad, värmegraden derstädes kunde på jemförelsevis

kort tid bringas upp till erforderlig höjd, samt att en olämplig stegring

af temperaturen sedermera icke vore att befara. De ytor, hvilka skulle

meddela luften värme, borde ingenstädes hafva högre temperatur än 110°.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

S. k. cirkulationsvärmning borde anordnas för samtliga rum och salar med

undantag af sådana, hvilkas belägenhet lade väsentligt hinder i vägen

härför. Alla värmeytor borde göras lätt tillgängliga för tillsyn och renhållning

samt uppställas så, att patienterna icke kunde åtkomma vare sig

värmeytorna eller de till dem förande ledningarna. Kondensationsvattnet

från dessa värmeytor borde ledas till pannrummet och detta på sådant sätt,

att störande smällar icke uppstode i rörledningarna. För ledningarna behöfliga

rör borde jemväl anbringas så, att de blefve åtkomliga för tillsyn

och reparation. Ledningar för ånga och kondensationsvatten, hvilka icke

direkt tjenade till lokals uppvärmning, borde isoleras väl, hvarjemte borde

tillses, att fara för frysning ej uppstode. Pannorna borde konstrueras så,

att vid full drift i dem kunde alstras minst 7 kg. ånga per kg. stybbfria

New-Castle- eller York-Shirekol eller 7,5 kg. ånga per kg. stybbfri gasverkskoks,

efter afdrag för aska och slagg, hvarvid samtidjgt borde kunna

produceras minst 16 kg. ånga per qvadratmeters eldyta. Ångans fuktighet

finge ej afsevärdt öfverstiga 5 procent. Vid prof till kontroll af nu angifna

vilkor i afseende å effekten borde den panna, som profvades, hållas

i oafbruten drift under minst sex timmar med bibehållande hela tiden af

normalt vattenstånd. Eldstadsrosterna borde äfven medgifva eldning med

koks- eller stenkolsstybb. Vidkommande derefter luftvexlingen inom anstalten

erfordrades, enligt lektor Westins åsigt, inga särskilda anordningar

för luftens omsättning i vestibul, förstugor och trappor, hvaremot luften

borde kunna ombytas: i förrådsrummen en gång på två timmar, i korridorer,

matsalar, serveringsrum, thekök, enkelrum utan klosett, vakt- och

badrum samt bostadslägenheter en gång i timmen, i dagrum, rum för flera

patienter, arbets- och sofsalar, disk- och skolrum en och en half gång i

timmen samt i celler för osnygga patienter, rum för kroppsligt sjuka,

torkrum och klosetter två gånger i timmen, dock att, när temperaturen

ute sjönke mer än 10° under fryspunkten, luftvexlingen kunde minskas.

Ifrån cellerna och klosetterna borde en fullt pålitlig evakuering af nyss

angifna storlek vara att påräkna under alla väderleksförhållanden; beträffande

öfriga lokaler kunde evakueringen vid blid väderlek nedgå under

de angifna beloppen, dock att luftkanalernas vidd borde afpassas så, att

den angifna luftvexlingen kunde åstadkommas vid en temperatur ute af

+ 6 å 8 °. Luftventilerna borde vara af sådan konstruktion, att luftomsättningen

kunde i hvarje lokal noggrant regleras, samt förses med lämpliga

låsinrättningar, som ej kunde rubbas af patienterna, hvarjemte ventilerna

borde vara af beskaffenhet att möjliggöra eu fullständig afstängning af

luftströmmarna. Ventilerna och gallren borde, så vidt möjligt, anbringas

så, att de blefve oåtkomliga för patienterna, och, der detta ej läte sig göra,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 KongI. Moj.is Nåd. Proposition No 2.

vara af så stor hållfasthet, att deras förstöring af patienterna ej vore att

befara.

I fråga om den föreslagna varmvattenberedningen ansåg lektor Westin

sig böra påpeka, att kombinering af jern- och kopparcisterner ej syntes

rätt lämplig. Visserligen skalle enligt förslaget kopparen och jernet åtskiljas

medelst ett tunt lager af cement till förekommande af galvanisk

anfrätning; men en dylik kombinering vore icke behöflig, enär, om dimensionerna

rätt afpassades, lämpliga cisterner af enbart koppar kunde tillverkas

till billigare pris, än det förslaget upptoge, i hvilken händelse några

förstörande galvanisk strömmar ej behöfde befaras och cisternernas varaktighet

blefve snart sagdt obegränsad.

Med anledning af hvad öfverintendentsembetet i ärendet anfört infordrades

utlåtande från medicinalstyrelsen, som i fråga om värmeledningen

m. in. hörde ingeniören Hugo Theorell och hofintendenten Kumlien.

Ingeniören Theorell förmälde att vid eu af honom utförd kontrollberäkning

visat sig, att de i aktiebolaget Atlas’ förlag uppgifna värmeytorna

vore fullt tillräckliga för de af lektor Westin uppstälda fordringarna.

De beräknade kostnadenia för värmeledningens öfriga delar syntes Theorell

äfven vara tillräckligt höga. Rörande frågan, huruvida det af aktiebolaget

Atlas föreslagna systemet kunde oförändradt förordas och om, i motsatt

fall, den beräknade kostnaden vore tillräcklig för ett ändamålsenligare system,

anförde Theorell följande. Det finge antagas och hade äfven under

granskningen af förslaget blifvit upplyst, att afsigten hos den, som uppgjort

förslaget, varit, att de i väggarna till nästan alla lokaler inom den

ifrågasatta anstalten för placering af kaminer anbragta nischer skulle i sin

nedre del förses med en inåt hvarje lokal vettande galleröppning, och att

friskluftstilloppet till hvarje nisch skulle förses med en afstängningsventil,

i hvilket fall rummen kunde värmas utan att ventileras eller både värmas

och ventileras eller till och med ventileras utan att värmas. Om kaminnischerna

så utfördes, blefve de synnerligen lämpliga för de större rummen

(mat-, arbets- och sofsalar m. fl.). Beträffande åter celler och enkelrum,

hvilka användes alla tider på dygnet och således ständigt behöfde ventileras,

medförde begagnandet af dylika i nischer placerade kaminer inga

fördelar framför varmluftsuppvärmning, hvilken dessutom blefve billigare

att anlägga och derför vore att föredraga vid dessa senare lokaler. Lika

med lektor Westin ansåge ingeniören Theorell olämpligt, att i en så stor

byggnadskomplex som den ifrågavarande använda ett större antal i de

olika byggnaderna spridda, för magasinseldning inrättade ångpannor. Det

af aktiebolaget Atlas föreslagna ångpannesystemet vore visserligen i många

afseenden godt och kunde i synnerhet för mindre anläggningar med stor

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

fördel begagnas, men Theorell ansåge dock på de af Westin anförda skäl

i förevarande fall en central ångpanneanläggning vara att föredraga. Den

från belysningsmaskinen kommande afloppsångan borde, på sätt förslaget

från aktiebolaget Atlas innebure, i första rummet användas för uppvärmning

af vatten för bad m. m., emedan dessa behof vore temligen konstanta.

Skulle någon nämnvärd qvantitet ånga sedermera blifva öfrig, borde densamma

tillgodogöras för värmeledningen. Af anstäld beräkning syntes emellertid

framgå, att något öfverskott af för värmeledningen disponibel afloppsånga

under största delen af vintern ej uppkomma och att dylikt öfverskott under

återstående del åt året aldrig blefve stort. Det vore då ej skäl att inlåta sig på

den mera komplicerade anordning af rörledningarna, som för ångans användning

för värmeledningen blefve nödvändig. Vidkommande frågan om varmvattenberedningen

måste för upptagande och magasinerande af den derför

beböfliga värmen anskaffas en cistern, rymmande minst 25,000 liter eller

mera än de två föreslagna cisternerna tillsammans. En sådan större cistern

behöfde dock ej kosta mer än det för de båda mindre cisternerna beräknade

priset. I förevarande fall vore det icke möjligt att använda endast

koppar till de föreslagna cisternerna, enär de skulle vara slutna, på det

att trycket i varmvattenledningen skulle blifva tillräckligt. Huruvida någon

olägenhet vore förenad med användandet af cisterner af både koppar och

jern, hade Theorell sig icke bekant; men ansåge han dylikt ej böra befaras,

om arbetet utfördes omsorgsfullt. Theorell uttalade på de af honom

andragna skäl såsom sin åsigt, att centraluppvärmningen borde ordnas så,

att all ånga alstrades på ett ställe uti större, för eldning med stenkol inrättade

pannor, att alla Celler borde förses med varmluftsuppvärmning i

stället för uppvärmning med kaminer, och att öfriga af aktiebolaget Atlas

föreslagna anordningar vore i hufvudsak lämpliga, förutsatt att alla detaljer

gjordes efter ändamålsenlig konstruktion. De sålunda förordade

ändringarna i värmeledningssystemet skulle medföra förhöjning af anläggningskostnaden,

då dels ångpanneruminet måste ökas, dels ock en underjordisk

gång anläggas mellan samtliga byggnader och maskinhuset för

upptagande af alla ledningar för ånga och kondenseringsvatten, hvilken

gång dock äfven kunde användas för framdragande af öfriga ledningar

för varmt och kallt vatten samt elektrisk belysning.

I sitt med anledning af de gjorda anmärkningarna mot kommissionens

förslag till medicinalstyrelsen afgifna yttrande genmälde liofintendenten

Kumlien, att de framlagda ritningarna utgjorde allenast hufvudritningar,

och att detaljritningar med åtföljande fullständiga beskrifningar m. in. skulle

uppgöras, först sedan byggnadsarbetet på grund af hufvudritningarna blifvit

af vederbörande myndigheter god känd t. Det af aktiebolaget Atlas inlem
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

nade anbud å värmeledningsarbeten vid den ifrågasatta asylen vore endast

ett förslag, upprättadt efter samma program som värmeledningen vid Piteå

hospital, hvilket arbete utförts af nämnda bolag och befunnits fullt tillfredsställande.

Då vid uppgörande af förslag till asylanläggning vid Upsala

hospital man önskade erhålla lika goda värmeledningsanordningar som vid

Piteå hospital, hade det, för att man skulle få en tillförlitlig kostnadsberäkning

från en med värmeledningsarbeten fullt förtrogen firma, ansetts

lämpligast att vända sig till aktiebolaget Atlas, utan att likväl arbetets

utförande tillförsäkrats bolaget, som tvärt om underrättats, att arbetet

komme att utbjudas på allmän eller sluten täflan. Det af lektor Westin

framlagda programmet anslöte sig närmast till fordringarna för ett sjukhus

och vore ej tillämpligt å ett hospital, ännu mindre å en asyl, som alltid

vore starkt belagd och vanligen hyste en mängd osnygga patienter. Så

kunde t. ex. i en anstalt af sistnämnda beskaffenhet ej anordnas återvändskanaler,

enär den från de starkt befolkade lokalerna afgående luften vore

förbrukad. Anmärkningen att natt- och daglokalerna enligt det af bolaget

Atlas ingifna förslaget ej kunde uppvärmas utan att på samma gång evakueras

vore origtig, enär, såsom af ritningarna framginge, hvarje lokal,

som för tillfället ej vore belagd, kunde uppvärmas med cirkulerande luft

utan evakuering. Ofriga af Westin framstälda anmärkningar vore af ingeniören

Theorell bemötta. Kumlien ansåg det derför vara utredt, att

afloppsångan från maskinen för den elektriska belysningen räckte till föga

mer än varmvattenberedningen under den mörkaste tiden på dygnet, men

blefve knapp för nämnda behof under den ljusare tiden; att det blefve

dubbelt så dyrt att förfärdiga varmvattencisterner af koppar som dylika

cisterner af jern, cement och koppar; och att alla lokaler utom cellerna

kunde uppvärmas utan att evakueras, hvadan ingen värmeförlust hehöfde

uppstå på grund af begånget konstruktionsfel. Beträffande den af Westin

och Theorell förordade centralvärmeledningen ville hofintendenten Kumlien

ej förneka, att densamma hade vissa företräden framför den ursprungligen

föreslagna värmeledningen, men äfven förstnämnda ledning hade sina olägenheter,

hvaribland vore att räkna den stora utvidgning, som de långa

ångvärmerören ständigt vore underkastade, hvarigenom erfordrades ofta

återkommande reparationer, äfvensom en större anläggningskostnad på

grund af behof utaf större ångpannehus, långa underjordiska kanaler,

större ångskorsten m. in. Den ökning i anläggningskostnad, som härigenom

uppstode, belöpte sig enligt uppgjordt kostnadsförslag till 26,000 kronor,

hvilken summa således borde läggas till den generella kostnaden för asylanläggningen,

ifall Westins och Theorells ofvanberörda förslag antoges.

Kumlien vågade ej afråda från godkännande af detta förslag, men ville

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

såsom en fördel hos det från aktiebolaget Atlas inlemnade förslaget påpeka,

att enligt detta hvarje paviljong hade sina sjelfständigt arbetande

värmeapparater, hvaremot hela vårdanstalten skulle lida men, ifall den

centrala värmeledningen blefve obrukbar.

Medicinalstyrelsen påpekade jemväl i underdånig skrifvelse den 27 december

1893, att det framlagda förslaget till anläggning för uppvärmning,

ventilation och varmvattenberedning icke afsetts att vara fullständigt eller

slutligt, och att den för anläggningen beräknade kostnaden, 135,500 kronor,

syntes vara väl afpassad. Beträffande frågan om det system, som vid uppvärmningens

anordnande borde följas, förklarade medicinalstyrelsen sig, lika

med holintendenten Kumlien och på af denne anförda skäl, anse centraluppvärmning

ega icke endast fördelar utan äfven högst beaktansvärda

olägenheter. Särskildt ville styrelsen påpeka, att, om hufvudröret eller

något större ångrör i närheten af de centralt belägna ångpannorna ginge

sönder eller annat fel der uppstode, värme- och ventilationsledningarna

för hela anstalten derigenom blefve under reparationstiden oanvändbara,

hvilket åter under kallare årstid skulle medföra icke blott stora olägenheter,

utan äfven vådor för de sinnessjuke. Skulle värmeledningen inom

en paviljong med två lokala värmeapparater komma i olag, kunde patienterna

ötverflyttas från den ena sidan af paviljongen till den andra eller

till annan paviljong. Emellertid ansåge medicinalstyrelsen frågan om

värmeledningssystemet böra hållas öppen, till dess ny utredning genom

fackmän egt rum. Då, på sätt Kumlien visat, central uppvärmning droge

en kostnad utöfver det ursprungliga förslaget af 26,000 kronor, borde

detta belopp till mötande af alla eventualiteter tilläggas den först beräknade

kostnadssuinman.

Vidkommande frågan om, frånsedt nyssnämnda tillökning i anläggningskostnaden,

den tillämnade anstalten kunde fullbordas för den af

kommissionen beräknade summa förklarade medicinalstyrelsen, under förutsättning

att ingen väsentlig prisförändring å byggnadsmaterialier och arbetslöner

skulle inträffa under närmast följande år, sig våga antaga, att den

beräknade kostnaden skulle visa sig vara tillräcklig. Till stöd för detta

antagande åberopade styrelsen den erfarenhet, som vunnits under de sist

förflutna tio åren vid uppförandet af flera större och mindre hospitalsoch

asylbyggnader. Ehuru många förbättringar med deraf betingade icke

obetydliga utgifter måst under arbetets gång vidtagas, hade dock de för

dessa byggnader från början beräknade medel icke blott räckt till, utan

lemnat öfverskott, hvilka inlevererats till statskontoret. Sålunda hade återburits:

under år 1887 af anslaget till vattenledning vid Vadstena hospital

9,326 kronor, under år 1891 af anslaget till nytt hospital vid Kristine
Bih.

till Rilesd. Prof. I8D5. / Samt. 1 Afd. 2 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 2.

hamn 812 kronor och af anslaget till en ny flygelbyggnad vid Nyköpings

hospital 4,475 kronor samt år 1892 af anslaget till asylen vid Lund 35,189

kronor, eller under dessa år tillhopa 49,802 kronor.

Med anledning af medicinalstyrelsens samt Theorells och Kumliens

ytti’anden i detta ämne infordrades ytterligare utlåtande från öfverintendentsembetet.

I skrifvelse den 16 januari 1894 anförde denna myndighet, att,

ehuru einbetet funnit sig sakna anledning frångå hvad embetet i sitt förut

afgifna utlåtande erinrat beträffande den beräknade kostnaden för uppförandet

af byggnaderna i fråga, embetet likväl, då medicinalstyrelsen ansett

antagligt, att nämnda kostnad skulle visa sig tillräcklig, med afseende

fästadt jemväl å den erfarenhet medicinalstyrelsen otvifvelaktigt Ange anses

ega vidkommande kostnader för uppförande af byggnader af omförmälda

art, funnit sig lika litet nu som tillförene böra i detta afseende framställa

någon anmärkning. Hvad anginge förslagen till uppvärmning, ventilation

och varmvattenledning både öfverintendentsembetet ansett sig höra lemna

lektor Westin tillfälle att yttra sig öfver hvad i denna del af ärendet

förekommit och förklarade öfverintendentsembetet, som öfverlemnade ett

af Westin i berörda hänseende afgifvet yttrande, sig för egen del icke hafva

något att dervid tillägga.

Uti detta yttrande anförde Westin, att, om afsigten med det ursprungliga

förslaget, såsom ingeniören Theorell uppgifvit, varit att förse

kaminnischerna med galleröppningar inåt rummen och friskluftstilloppen

med afstängningsventiler, dessa anordningar vore af alldeles afgjordt gagn.

Westin vidhöll sin uppfattning angående afloppsångans användande, men

medgaf, att vid det nu upplysta förhållande, att varmvattencisternerna

vore ämnade att utsättas för ett tryck af 0,8 atmosferer, dessa cisterner

ej läte sig utföras af koppar allenast. I fråga om den ökade kostnad, som

antagits blifva en följd af ångpannornas centralisering, erinrades, hurusom

denna kostnad till viss grad utjemnades, derigenom att utrymme vunnes

i paviljongerna genom de tolf ångpannornas bortflyttning och att de

murade underjordiska trummorna för varmvattenrören bleive obehöfliga.

Men äfven om kostnaden skulle behöfva ökas med det beräknade beloppet

26,000 kronor, syntes en central ångpanneanläggning likväl böra ega företräde

på grund af den derigenom minskade driftkostnaden. Invändningen

att ångrör kunde gå sönder invid pannorna vore icke af afgörande betydelse

vid valet mellan central och lokal ånguppvärmning, då sådan bristning kunde

ega rum, jemväl när ångpannorna läge i de särskilda paviljongerna, och

det, särskilt med hänsyn till fara för panik, knappast vore tryggare att

hafva pannan, från hvilken ångan utrusade, i paviljongen än i det pa

afstånd liggande maskinhuset. Paviljongerna kunde för ölrigt göras i lika

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hög grad oberoende af hvarandra vid användning af central ångpanneanläggning

som vid bruk af pannor i de olika byggnaderna. Vidkommande

återvändskanaler för ventilationen ansåge Westin sådana kunna

med fördel användas under den tid, då de åt patienterna upplåtna lokaler

stode tomma.

Sedermera har i detta ämne infordrats utlåtande från styrelsen för

tekniska högskolan, som inhemtat och i underdånig skrifvelse den 5 februari

1894 förklarat sig biträda ett af professor J. E. Cederblom afgifvet yttrande

af hufvudsakligen följande innehåll. De båda föreslagna alternativen för

asylens uppvärmning, det ena med för hvarje särskild byggnad afsedda

ångpannor, förlagda inom de respektive byggnaderna och försedda med

magasinseldning och automatisk reglering för förbränningen, och det andra

med ångpannor, förlagda på ett ställe inom ett gemensamt ångpannehus,

kunde båda arbeta tillfredsställande, hvadan något tredje alternativ icke

borde ifrågasättas. Anordningen med flera särskilda centralapparater hade

fördelarne af större trygghet för driftens oafbrutna gång och af en billigare

anläggningskostnad. Emellertid kunde vid anordning med en enda centralapparat

anläggningen göras så trygg mot våldsamma afbrott i apparatens

verksamhet, att någon berättigad anmärkning mot denna anordning

från nämnda synpunkt icke kunde framställas. Den tillökning i anläggningskostnad

af 26,000 kronor, som en dylik anläggning skulle erfordra

utöfver kostnaden för det förra alternativet, uppvägdes dels af en lättare,

säkrare och derför äfven billigare tillsyn och skötsel, och dels af den omständigheten,

att de till det förra alternativet hörande ångpannorna till

följd af sin magasinseldning skulle kräfva ett dyrbarare bränsle och på

grund deraf förorsaka en drygare årlig utgift för uppvärmningen. Om

nu anförda omständigheter vägdes mot hvarandra, måste företräde gifvas

åt en centralapparat med samtliga ångpannor förlagda inom ett gemensamt

ångpannehus. Mot förslaget att af sparsamhetsskäl i värmeledningen använda

afloppsångan från den ångmaskin, som tjenstgjorde för den elektriska

belysningen, kunde anmärkas, att den smörja, som användes i ångmaskinen,

medföljde nämnda afloppsånga och skulle, om ångan insläpptes i värmeledning,

afsätta sig inuti dess elementer samt delvis med kondensationsvattnet

återgå till ångpannorna, der sönderdelas och påskynda pannornas upprostning,

hvarigenom skulle förorsakas obehag och förluster, hvilka mer än

uppvägde den mycket tvifvelaktiga besparing, som skulle göras genom

afloppsångans införande i värmeledningen. Den i detta fall enda rigtiga

användningen af afloppsångan vore således att låta densamma afgifva sitt

värme åt det vatten, som för asylens behof skulle uppvärmas, och sedan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

flyta bort utan att införas i värmeledningen eller återföras till ångpannorna.

Kostnaderna för hela den ifrågasatta byggnadsanläggningen för en

asyl vid Upsala hospital äro i ett vid kommissionens omförmälda skrifvelse

fogadt sammandrag af uppgjorda speciella beräkningar upptagna sålunda:

administrationsbyggnaden ................................................

paviljong för lugna patienter, män................................

» » » » qvinnor ......................

» » osnygga och oroliga patienter, män.....

» » )> » » » qvinnor..

cellpaviljong för män..........................................................

» » qvinnor.....................................................

ekonomibyggnaden .............................................................

verkstadshuset ......................................................................

tillbyggnad af gamla tvättinrättningen.........................

cementarbeten till administrationsbyggnaden och sjuk
vårdspaviljongerna.

......................................................

värme- och ventilationsledningar samt varmvattenberedning

.........................................................................

vatten och afloppsledningar...............................................

elektrisk belysning ..............................................................

spårväg med vagnar ..........................................................

apparater för ångköket...............................................j........

» » tvättinrättningen........................................

inredning af bageri i gamla köket ...............................

vatten- och afloppsledningar för d:o ..............................

planeringsarbeten och stängsel ........................................

åskledare...................................................................................

rotfruktskällare......................................................................

stall m. m...........................................................................

ny tvättstuga för asylen.....................................................

oförutsedda kostnader ....................................................

För uppvärmningsanläggningen skulle, enligt hvad

förut blifvit nämndt, tillkomma ...........................

kronor

83,000

—

»

130,500

—

»

130,500

—

»

142,000

—

»

142,000

—

»

117,500

—

117,500

—

»

73,000

—

»

28,800

—

»

14,500

—

»

105,511

—

135,500

—

»

63,700

—

»

47,000

—

)>

9,179

50

»

14,230

10

12,945

—

»

6,000

—

»

671

25

»

12,000

—

»

6,000

—

»

10,000

—■■

»

2,000

—

»

10,000

—

»

8,000

15

»

26,000: —

Summa kronor 1,448,037: —

Dessutom skulle, på sätt jag erinrat vid redogörelsen

för det område, som ansetts behöfva

för asylen förvärfvas, åtgå

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till inlösen af kronojägarebostället Åsen med derå

uppförda hus............................................................. kronor 7,650

till inköp af akademihemmanen Hammarby................ » 23,121

Hela det erforderliga anslaget skulle alltså utgöra kronor 1,478,808

Efter nådig remiss har universitetskanslern med underdånig skrifvelse

den 28 oktober 1893 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett af medicinska

fakulteten vid Upsala universitet i ärendet afgifvet yttrande, hvilket kanslern

åberopat såsom uttryckande hans egen åsigt i frågan.

I detta yttrande anförde medicinska fakulteten, att densamma, under

förutsättning att asylen förlädes till närheten af Upsala hospital, ansåge sig

endast böra uttala sin mening om den föreslagna anstaltens ställning till

det nuvarande hospitalet derstädes med afseende å så väl administrationen

som ock särskildt chefskapet å de förenade anstalterna samt sättet och

kompetensvilkoren för öfverläkaretjenstens tillsättande, äfvensom angående

undervisningen i psykiatri vid Upsala universitet.

Hvad först beträffade frågan huruvida de båda anstalterna, centralhospitalet

och asylen, borde stå under samma öfverläkare såsom hufvudchef eller,

såsom en af asyl kommissionens ledamöter, e. o. professorn Kjellberg, i afgifven

reservation förordat, ega två med hvarandra likstälda öfverläkare såsom

chefer för hvar sin afdelning, i hvilket senare fall den ene skulle i egenskap

af verkställande direktör ansvara för anstalternas gemensamma administration

och ekonomi, slöte fakulteten sig, på de af medicinalstyrelsen

och asylkommissionens pluralitet angifna grunder, till den af dessa uttalade

åsigten, att bada anstalterna borde stå under en läkare, som alltså skulle

vara på en gång gemensam öfverläkare och administrativ chef för båda

afdelningarna. Dervid syntes det dock fakulteten vara lämpligt att, i

likhet med hvad som redan vid Lunds hospital och asyl vore fallet, vid

öfverläkarens sida stode en asylläkare, som hade närmaste inseendet öfver

läkarevarden a asylen och vid förfall för öfverläkaren kunde inträda i

hans ställe.

I afseende a den andra hufvudfrågan, huruvida öfverläkaretjensten vid

hospitalet och följaktligen, om berörda förslag, att öfverläkaren å hospitalet

tillika skulle vara öfverläkare å asylen och hela den förenade anstaltens

ekonomiske chef, vunne stadfästelse, denna chefsplats fortfarande skulle

vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid Upsala universitet, ansåge

fakulteten ett åtskiljande af nämnda befattningar för närvarande icke böra

ifrågakomma, enär de förenade tjensterna, sedan de på vederbörligt sätt

varit af medicinalstyrelsen anslagna lediga och ansökningstiden den 19

september 1893 utlupit, redan sökts af tre legitimerade läkare, Indika således

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

ett dylikt åtskiljande skulle lända tillförfång. Hvad åter beträffade frågan,

huruvida dessa tjenster äfven för framtiden vid den blifvande innehafvarens

afgång borde vara förenade eller ej, kunde fakulteten ej annat än pa

det bestämdaste afstyrka hvarje åtgärd, som lossade eller upphäfde sambandet

mellan ifrågavarande tjenster, innan erfarenheten ådagalagt, att detta samband

verkligen vore menligt för den ekonomiska förvaltningen af sjukvårdsinrättningarna

eller för vården af de sjuke. Vidkommande garantier

för att den sökande till de förenade tjensterna skulle kunna på nöjaktigt

sätt sköta den med en dylik plats förenade stora ekonomien, syntes en

lika tillräcklig garanti vara lemnad för vården af denna anstalts ekonomi

som för öfriga hospitals, enär dels medicinalstyrelsen egde att i första band

pröfva de sökandes kompetens till öfverläkarebefattningen, dels endast

sådana sökande, som först blifvit af medicinalstyrelsen förklarade kompetente

till denna tjenst, kunde såsom behörige till e. o. professorsbeställning

i psykiatri af vederbörande fakultet eller konsistorium uppföras på

förslag, dels ock slutligen tjensterna tillsattes af Eders Kongl. Maj:t. Om

emellertid en tillräcklig garanti för att sökande skulle kunna sköta ekonomien

ej ansåges ligga i de nuvarande bestämmelserna, både fakulteten

för sin del intet att invända, om dessa bestämmelser skärptes derhän, att

vissa, t. ex. två års tjenstgöring såsom öfverläkare vid hospital eller annan

större allmän sjukvårdsinrättning fordrades såsom vilkor för kompetens till

de förenade befattningarna såsom öfverläkare och e. o. professor i psykiatri.

Hvad åter anginge garantien i nu gällande bestämmelser med afseende a

sökandes förmåga att lemna nöjaktig sjukvård, förefunnes, enligt fakultetens

förmenande, i dessa bestämmelser full säkerhet, emedan till kompetens

erfordrades att genom tjenstgöring vid sju k vårdsanstalt, helst offentlig,

hafva förvärfvat skicklighet och'' omfattande erfarenhet i behandlingen af

sjuke i allmänhet och särskildt af sinnessjuke; och denna garanti ökades

ej obetydligt derigenom att medicinalstyrelsen i första hand egde att gorå

tillämpning af nämnda bestämmelser och i enlighet dermed afgöra frågan

om sökandes kompetens. Och jemväl deri att den sökande för e. o. professorsbefattningen

skulle ådagalägga vetenskaplig skicklighet genom de i

universitetsstatuterna stadgade prof läge en ytterligare garanti för att den,

som utnämndes till de förenade platserna, vore i högre grad duglig att på

ett tidsenligt sätt sköta de sinnessjuke. All god sjukvård grundade sig

nemligen ytterst på noggrann sjukundersökning samt en riktig kännedom

om sjukdomens art, och endast den, som följde läkarevetenskapens utveckling,

torde derför vara i högre mening kompetent att lemna en nöjaktig sjukvård.

Detta gälde specielt rörande vård af sinnessjuke och bekräftades af

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

erfarenheten både inom och utom landet. Just de anstalter, der framstående

vetenskapsmän verkat för undervisningen och forskningen, hade

vunnit stort anseende, likasom ock deras föreståndare i hög grad åtnjutit

allmänhetens förtroende. Beträffande de olägenheter, hvilka genom den

nuvarande anordningen af förenade öfverläkare- och extra ordinarie professorsbefattningars

tillsättande kunde uppstå i följd af den betydliga tidsutdrägt,

som orsakades af specimenstidens längd, de sakkunniges granskning

af sökandenas kompetens och skicklighet äfvensom vederbörande

fakultets, konsistorii samt öfriga myndigheters yttrande i saken, kunde

fakulteten icke förneka dessa olägenheter, utan ansåge eu förkortning af

den ifrågavarande proceduren önskvärd. Detta borde kunna ernås, om

kallelse bland de af medicinalstyrelsen såsom kompetente förklarade, under

förutsättning att lämplig sökande funnes, finge begagnas. I hvarje fall

syntes olägenheterna af denna tidsutdrägt, som måhända endast återkomme

med många års, kanske årtiondens mellantid, ej vara af synnerlig betydelse.

I afseende på skötseln af hospital hade medicinalstyrelsen och asylkommissionens

pluralitet upprepade gånger framhållit, att hospitalens intressen

och läkarevården derstädes måste blifva lidande genom en förening

af de respektive öfverläkare- och e. o. professorsbefattningarna. Gent emot

detta påstående ville fakulteten framhålla, att en dylik åsigt saknade stöd

af hittills vunnen erfarenhet inom vårt land. Intet vore så egnadt att

egga den kliniske läraren att med noggrannhet intränga i sjukdomsfallens

alla detaljer, som medvetandet att han skulle inför en skara yngre och

kanske äfven äldre läkare demonstrera sjukdomsfallen. Vidare vore ldinikanterna

för läraren en vigtig hjelp vid de sjukes undersökning och vid

affattande! af de sjukhistorier, som utgjorde utgångspunkten för ordinationerna.

Långt ifrån att undervisningen vore ett hinder för sjukvården,

understödde den sålunda bestyret med de sjukes behandling. Fakulteten

ansåge, att eu bestämd erfarenhet förelåge om nyttan och fördelen af att

öfverläkaretjensterna vid Upsala och Stockholms hospital vore förenade

med respektive e. o. professorsbefattningar. Dessa befattningars förening

borde derför fortfara, och först om framtiden skulle gifva eu motsatt erfarenhet

och ådagalägga, att detta samband verkligen vore menligt för

hospitalens ekonomiska förvaltning eller för vården af de sjuke, vore tiden

kommen att taga frågan om ett skiljande af tjensterna i öfvervägande. Fn

omständighet, som måste kraftigt framhållas, vore, att vigtiga intressen

stode på spel, derest e. o. professurerna i psykiatri skildes från öfverläkaretjensterna,

utan att dervid den vetenskapliga forskningens och undervisningens

kraf på annat sätt nöjaktigt tillgodosåges. Särskildt skulle här
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konyl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 2.

igenom ett hardt slag träffa den medicinska fakulteten i Upsala, derutinnan

att fakulteten, som med hänsyn till undervisningen i de s. k. praktiska

läroämnena redan kämpade med stora svårigheter, blefve beröfvad en

klinisk institution, der ett fullt tillräckligt sjukmaterial erbjödes för undervisningen

och forskningen. Att indraga den e. o. professuren eller sätta

undervisningens fordringar betydligt lägre än de nuvarande skulle leda

till betänkliga konseqvenser och strida mot statsförvaltningens sanna intresse.

I detta läge att ej minska antalet af psykiatriens målsmän i vårt

land, men väl att understödja deras arbete genom att utvidga och förbättra

de psykiatriska institutionerna. Och ingen tidpunkt kunde för en dylik

utvidgning anses gynsammare än den nuvarande, derest nemligen vid

Upsala hospital komme att läggas en stor asyl, som kunde, utan särskild

uppoffring för staten, komma undervisningen och den psykiatriska forskningen

till godo. Fakulteten kunde derför ej nog betona betydelsen häraf.

Hvad beträffade den af asylkommissionen uttalade åsigt, att en psykiatrisk

undervisning skulle kunna nöjaktigt bedrifvas utan anställande af en vetenskapligt

utbildad lärare och de psykiatriska tjenstgöringarna förrättas under

en erfaren hospitalsläkare samt att dertill ingalunda erfordrades en teoretiskt

anlagd institution med dithörande samlingar, nödgades fakulteten deremot

inlägga en bestämd gensaga. Psykiatrien måste nemligen anses såsom en

af de svåraste medicinska disciplinerna, för hvars inhemtande fordrades

icke allenast god allmän klinisk och patologiskt anatomisk utbildning, utan

äfven föregående långvariga specialstudier. Asylkommissionens åsigt stode

ock i strid med hela den vetenskapliga läkareverldens uppfattning af den

medicinska undervisningens kraf på vetenskaplighet och skulle, derest densamma

vunne anslutning äfven i afseende på andra medicinska discipliner,

undergräfva grundvalen för hela vår medicinska undervisning. Vidkommande

åter ett af asylkommissionen och medicinalstyrelsen anfördt skäl för

ett åtskiljande af nämnda fenster, att e. o. professorn, om han tillika vore

öfverläkare, ej skulle få tid att på en gång sköta sjukvården och ekonomien

vid hospitalet samt tillika sin professur, så icke blott saknade ett dylikt

påstående grund i nuvarande erfarenhet, utan framginge tvärtom af denna,

att en förening af ifrågavarande befattningar kunde ega rum utan menlig

inverkan på skötseln deraf. Hvad beträffade en af medicinalstyrelsen antydd

utväg att inrätta en psykiatrisk klinik i öfverensstämmelse med dylika, i

utlandet förefintliga anstalter, ville fakulteten framhålla, att eu sådan

anordning, för att kunna blifva tidsenlig, komme att medföra så stora

omkostnader, såsom för ordinarie professorslön, nervklinik, hospitalsafdelning

in. in., att fakulteten ej för närvarande ansåge sig böra härom fram
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lägga något* förslag. Fakulteten slutade med att uttala den förhoppning,

att det understöd och den uppmuntran, som den psykiatriska forskningen

skulle vinna, om genom den ifrågasatta asylens förläggande till närheten

af Upsala hospital en utvidgning af den psykiatriska institutionen i Upsala

komme till stånd, skulle af denna institution förr eller senare i rikligt

matt återgäldas genom den vidgade kunskap om sinnessjukdomarne, som

det blefve denna institutions uppgift att sprida inom vårt land. Och framställe

fakulteten jemväl den förhoppning, att, då platsen vid Upsala af

hygieniska och andra administrativa skäl vore att föredraga framför den i

Örebro, de af fakulteten framhållna synpunkterna måtte befinnas ytterligare

kraftigt tala för asylens förläggande till Upsala.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med underdånigt

utlåtande i anledning af hvad medicinska fakulteten i ärendet anfört,

yttrade i underdånig skrifvelse den 22 november 1893 hufvudsakligen

följande.

Alldenstund ifrågavarande stora sjukvårdsanstalters ekonomi vore i

högsta grad beroende af öfverläkarens administrativa förmåga och erfarenhet,

så följde ock häraf, att det för staten vore af den största vigt, att till

öfverläkare kunde påräknas fullt lämplige och förut pröfvade sökande. Fn

viss längre tids föregående tjenstgöring vid ett lasarett kunde utan tvifvel

vara af stor betydelse för bedömandet af en sökandes lämplighet till en

likartad tjenst, men vore deremot för medicinalstyrelsen, som icke hade

något att skaffa med lasarettens ekonomiska angelägenheter, af mindre betydelse,

da styrelsen skulle pröfva kompetensen i fråga om tillsättning af

öfverläkarekonst vid ett hospital och en stor asyl, der öfverläkaren hade

ett vida större inflytande på förvaltningen såsom ensam till- och afsättande

både sjukvårds- och ekonomibetjening och äfven i många andra frågor

mellan hospitalsdirektionens sammanträden ensam beslutande, allt under

det att lasarettsläkaren hade en helt annan och mera beroende ställning.

Härtill komme, att intet sjukhus i vårt land kunde beträffande de årliga

utgifternas storlek mäta sig med hospitalet och den föreslagna asylen vid

Upsala, der antalet sjuke och betjening m. m. torde komma att uppgå till

1,400 1,500 personer med årliga utgifter bortåt en half million kronor.

Den af fakulteten såsom kompetensvilkor ifrågasatta tjenstgöringen under

två ar såsom öfverläkare vid någon allmän sjukvårdsinrättning skulle derför

blifva af föga värde vid fråga om bedömandet af en sökandes duglighet

såsom öfverläkare vid hospital och asyl och skulle derjemte, så länge

öfverläkaretjensten förblefve förenad med en c. o. professur, komma

att, verka skadligt såsom egnad att utestänga de enda dugliga sökande,

som kunde paräknas, nemligen biträdande hospitalsläkare, enär dessa

Bill. till lliksd. Prol. 7890. 1 Sami. 1 Afd. 2 luft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

äfven under 10—12 års tjenstgöring i denna egenskap svårligen kunde

hinna förvärfva sig två års meriter såsom tillförordnade öfverläkare. Blefve

ett sådant kompetensvilkor stadgadt, skulle t] eu sten antagligen under åratal

förblifva obesatt eller ock komma att tilldelas någon lasarettsläkare med

helt obetydlig erfarenhet om sinnessjukes vård. Hittills vunnen, om. ock

helt ringa erfarenhet gåfve stöd åt dessa åsigter. Sedan öfverläkaretj enst

vid hospital förenats med e. o. professur i psykiatri, hade sådan tjenst

endast tre gånger varit ledig till ansökan. Vid ett tillfälle var en mycket

meriterad hospitalsöfverläkare sökande men gick miste om tjensten,

enär medsökanden, om ock mindre meriterad och erfaren såsom hospitalsläkare,

var honom öfverlägsen i allmän lärdom och af sådan orsak jemlikt

gällande befordringsgrunder för akademiska läraretjenster måste föredraga^.

Vid derpå följande ledighet af samma tjenst söktes den icke af någon i

tjenst varande öfverläkare. Vid nuvarande ledighet af öfverläkaretjensten

vid Upsala hospital och den dermed förenade e. o. professuren i psykiatri

hade någon hospitalsöfverläkare ej anmält sig såsom sökande, ehuru

de högre löneförmånerna bort kunna fresta dertill. Då förhallandena

torde komma att ställa sig på samma sätt för framtiden, derest dessa befattningar

bibehölles förenade, kunde med en till visshet gränsande sannolikhet

förutses, att redan pröfvade hospitalsöfverläkare icke blefve att påräkna

såsom sökande till öfverläkaretj ensten vid rikets största och vigtigaste

hospital, med eller utan asylen. Beträffande den af fakulteten för

åstadkommande af minskning i tidsutdrägten vid befattningarnas tillsättande

föreslagna s. k. kallelsen, betviflade medicinalstyrelsen icke, att

berörda tidsutdrägt derigenom kunde i någon mån förkortas; men styrelsen

befarade, att kallelsen skulle medföra ett värre ondt, än det man dermed

ville undanrödja. Ty, då medicine doktorsgrad vore ett oundvikligt

kompetensvilkor för erhållande af akademisk läraretjenst vid medicinskt

läroverk, skulle sökande, äfven om de såsom hospitalsläkare hade de bästa

meriter, icke kunna kallas, derest de ej dessförinnan fullgiort specimen för

doktorsgrad. Genom kallelsens anlitande skulle dessa alltså kunna beröfvas

den utsigt att göra sig kompetenta till de förenade tjensterna, som nu

förefunnes. Följden häraf blefve svårligen någon annan än den, att alla

vid hospital tjenstgörande läkare under så ogynnsamma förhållanden afhölle

sig från att söka de förenade befattningarna såsom öfverläkare

och e. o. professor. Af detta skäl nödgades medicinalstyrelsen afstyrka

fakultetens förslag om rättighet till kallelse, då utsigterna att till dessa

befattningar erhålla fullt lämplige sökande derigenom skulle än ytterligare

minskas. I anledning af fakultetens uttalanden om betydelsen för

sjukvården af att öfverläkare vid hospital derjemte vore e. o. professor i

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

psykiatri ville medicinalstyrelsen framhålla, hurusom, enligt hvad erfarenheten

bevisade och för öfrigt vore sjelfkärt, en hospitalsöfverläkare kunde

följa med läkarevetenskapens utveckling och äfven vara i högre mening

kompetent att lemna nöjaktig sjukvård utan att söka eller vinna befordran

till e. o. professur i psykiatri. Medicinalstyrelsen instämde visserligen med

fakulteten deri, att meddelandet af klinisk undervisning åt en skara kliriikanter

kunde verka välgörande och eggande på läraren, men vore tveksam

huru mycket häraf vore tillämpligt på e. o. professuren i psykiatri

vid universitetet i Upsala, emedan någon skara af klinikanter icke kunde

der förväntas, för så vidt man Unge döma af hittills vunnen erfarenhet,

hvilken gåfve vid handen, att en och annan termin ingen klinikant tjenstgjort.

samt att klinikanterna under åtskilliga år i medeltal icke öfverstigit

fyra. Då vidare klinisk undervisning meddelades endast två dagar i veckan,

under en del af läsåret, och då för medicine licentiatexamen erfordrades

endast två månaders klinisk tjenstgöring, samt då klinikanterna af lätt förklarliga

skäl icke kunde lemna någon vigtig hjelp vid sinnessjukes undersökning

och affattande af de sjukhistorier, som utgjorde utgångspunkt för

ordinationerna, följde häraf, att klinisk undervisning i psykiatri vore så

olik annan klinisk undervisning, att man ej vore berättigad utan vidare

på den förra tillämpa hvad som gälde för vanlig klinisk undervisning,

samt att fakulteten betydligt öfverskattat vigten af den kliniska undervisning

i psykiatri, som meddelats vid Upsala hospital. De e. o. professurerna

och dermed förenade fakultetsbestyr med flera för sjukvården främmande

göromål hindrade öfverläkarne att, såsom sig borde, odeladt egna

sig åt sjukvården och hospitalens öfriga vigtiga angelägenheter. Härom

hade medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse för hospitalen haft tillfälle att

bilda sig ett omdöme, grundadt på vunnen erfarenhet och antagligen tillförlitligare

än Upsala medicinska fakultets.

Medicinalstyrelsen ansåge fortfarande olägenheterna af den nuvarande

föreningen mellan öfverläkaretjensten och befattningen såsom extra ordinarie

professor vid universitetet i Upsala vara sådana, att densamma borde

undan rödjas i stället för att utsträckas och ökas. Med god vilja borde

dessa förändringar kunna genomföras på ett sådant sätt, att den psykiatriska

undervisningen och forskningen derigenom ej blefve på minsta sätt

lidande. Medicinalstyrelsen hemstälde, att det mätte tagas under nådig

pröfning, huruvida ej de anordningar beträffande undervisningen i psykiatri,

Indika allt sedan år 1881 tillämpats vid Lunds hospital, utan att, medicinalstyrelsen

veterligen, hafva framkallat några anmärkningar, skulle kunna

i hufvudsak tillämpas äfven vid Upsala hospital. Ty att eu två månaders

daglig och oafbruten tjenstgöring vid hospitalet måste lemna blifvande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

läkare större behållning än den, som kunde förväntas af två timmars klinisk

undervisning två dagar i veckan under likaledes två månader, vore

obestridligt.

Beträffande föreningen af öfverläkaretjensten vid Upsala hospital med

befattningen såsom lärare i psykiatri vid universitetet i Upsala torde få

erinras om följande.

Med anledning af inträffad ledighet i öfverläkarebeställningen vid

nämnda hospital anmälde år 1855 det akademiska konsistoriet i Upsala

för universitetskanslern, hurusom en ändamålsenlig undervisning i sinnessjukdomars

behandling dittills icke kunnat vid universitetet beredas dem,

som egnade sig åt medicinens studium, och anhöll konsistoriet, att åtgärder

måtte vidtagas, hvarigenom det kunde för blifvande öfverläkare vid sagda

hospital varda ett åliggande att jemte sina öfriga skyldigheter, mot lämpligt

extra arfvode, för medicine studerande i Upsala två gånger i veckan

hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning öfver sinnessjukdomar.

Sedan kanslern gjort framställning i ämnet samt serafimerordensgillet, efter

att hafva hört generaldirektören för hospitalen, dei''öfver yttrat sig, medgafs

genom nådigt bref den 18 april 1856, att blifvande öfverläkare vid

Upsala hospital finge, mot åtnjutande såsom arfvode af någon inom medicinska

fakulteten vid universitetet i Upsala ledigvarande adjunktslön, som

dertill af kanslern tills vidare anordnades, för medicine studerande vid

nämnda universitet under läseterminerna två timmar i veckan å hospitalet

hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning rörande sinnessjukdomarna

och deras behandling. Derjemte förordnades, beträffande tillsättningen

af öfverläkarebefattningen, att kanslerns yttrande öfver sökandenas

lämplighet med afseende på den vid samma beställning ifrågakommande

föreläsnings- och undervisningsskyldighet skulle inhemtas, innan serafimerordensgillet

egde gå i författning om tjenstens tillsättande, dock med dervid

förbehållen rätt för ordensgillet att utse och förordna den ordensgillet

med hänseende till en liospitalsöfverläkares åligganden funne skickligast

och mest tjenlig. Då det sedermera ansågs vara för den medicinska undervisningen

af synnerlig vigt att lärarebefattningen i psykiatri infördes

i kretsen af medicinska fakultetens lärostolar sålunda, att den förklarades

utgöra en e. o. profession inom nämnda fakultet och dess innehafvare, såsom

ansvarig upprätthållare af ett särskildt läroämne, egde säte och stämma

i fakulteten, ingick år 1863 kanslern, efter anhållan af medicinska fakulteten,

till Kongl. Maj:t med en framställning i sådant syfte. Genom nådigt

bref den 3 juli 1863 förordnades, att berörda lärarebefattning skulle utgöra

en e. o. profession inom medicinska fakulteten vid Upsala universitet.

I afseende på tillsättning af ifrågavarande befattningar är genom nådigt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bref den 26 januari 1883 stadgadt, att vid inträffad ledighet befattningarna

skola förenade och samtidigt af medicinalstyrelsen anslås till ansökning

lediga; att efter ansökningstidens utgång medicinalstyrelsen, hos hvilken

ansökningarna skola ingifvas, eger pröfva de sökandes kompetens till öfverläkarebefattningen

samt å förslag uppföra tre sökande, om så många anmält

sig och befunnits kompetente, eljest två eller en; att om icke någon

kompetent sökande linnes, tjensterna skola ånyo anslås till ansökning lediga;

samt att, då någon eller några sökande sålunda befunnits kompetente, medicinalstyrelsen

skall öfversända handlingarna jemte eget utlåtande till vederbörande

akademiska konsistorium, som har att utsätta specimenstid för den

eller dem, hvilka blifvit af medicinalstyrelsen förklarade kompetente, hvarefter

vidare förfares i enlighet med gällande föreskrifter angående förslag

till e. o. professorstjenst. Härvid länder således till efterrättelse § 66 af

universitetsstatuterna den 10 januari 1876, der det stadgas, att vid förslag

till akademiska lärareembeten andra grunder ej må afses eller åberopas än

graden af ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de sökande, utan så är

att skickligheten hos två eller flere sökande pröfvas lika, då ock tjensteåldern

må tagas i öfvervägande.

Genom nådigt bref den 20 mars 1858 anvisades ett årligt anslag af

1,500 kronor till arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital mot förbindelse

för honom att hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning

rörande sinnessjukdomarna och deras behandling. Vid 1876 års riksdag

beviljades lör år 1877 ett belopp af 1,000 kronor såsom löneförbättring

för läraren i psykiatri vid Upsala universitet, och år 1877, sedan löneförbättringen

uppförts å ordinarie stat, bestämdes, att arfvoclet åt denne lärare

skulle från och med år 1878 utgå med 2,500 kronor årligen. Enligt nådigt

bref den 5 juni 1885 är aflöningen för öfverläkaren vid Upsala hospital

faststäld till 6,000 kronor jemte boställsvåning och veck

Efter det berörda öfverläkaretjenst och e. o. professorsbefattning genom

senaste innehafvare^ frånfälle under sistlidna sommar blifvit lediga och

förenade kungjorts till ansökning samt två sökande af medicinalstyrelsen

förklarats kompetente, infordrades jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den

9 nästförflutne november från dem underdånigt yttrande, om de vidhölle

sina ansökningar till nämnda befattningar, äfven för den händelse att vid

tjcnsternas tillsättande förbehåll gjordes derom, att innehafvaren af dem

skulle vara skyldig frånträda e. o. professorsbefattningen och dermed förenade

aflöningsförmåner, om och när Eders Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt.

Härpå hafva sedermera jakande svar ingått från båda de ifrågavarande

sökandena.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Af den redogörelse, som leinnats angående antalet sinnessjuke i vårt

land och tillgången på platser för deras vård å hospital eller asyler, framgår,

att ett stort och oafvisligt behof på nya sådana platser ännu allt

jemt gör sig gällande. Oaktadt de flesta af dessa vårdanstalter belagts

med ett större antal sjuke, än som ursprungligen med hänsyn till derför

användbart utrymme beräknats, funnos, enligt hvad medicinalstyrelsen i

underdånig skrifvelse den 12 december 1894 meddelat, den 1 i samma

månad 377 till hospitals- eller asylvård berättigade sinnessjuke antecknade

såsom afvaktande tillfälle att blifva intagna å derför tjenlig anstalt. För

att tillgodose nämnda behof lärer det blifva nödvändigt, att en större vårdanstalt

med det snaraste inrättas, och synes mig i sådant afseende en asyl,

som kan inrymma omkring 800 sjuke, bäst lämpa sig för vara förhallanden.

Kan eu sådan anstalt förläggas i närheten af ett redan befintligt

hospital, beredas derigenom så vigtiga fördelar för sjukvården och ekonomien,

att man bör gifva företrädet åt en dylik anordning, om afsevärda

hinder derför ej möta. Af de två platser, som asylkommissionen och medicinalstyrelsen

ansett nu kunna ifrågakomma för anläggande af en asyl,

är endast den vid Upsala belägen i närheten af ett hospital. Denna plats

har af samtliga, som i detta ärende yttrat sig, ansetts i allo tjenlig för en

asylanläggning, hvaremot rörande lämpligheten af den andra patänkta

byggnadsplatsen, vid Alnängarna i närheten af Örebro, framstälts betänkligheter.

Eu af asylkommissionens medlemmar har ansett denna plats dels

vara otillräcklig för en så stor anstalt, som ifrågasatts, dels ligga allt för

ågt, för att man der skulle kunna vinna fullt goda sanitära förhållanden.

Äfven kommissionens öfriga ledamöter hafva ansett det icke vara utredt,

att höjdförhållandena vid denna plats medgifva nödig lutning för afloppsledningar

in. m.; hvarjemte kommissionen i sin helhet såsom eu stor och

afsevärd olägenhet anmärkt, att, på sätt förut omnämnts, platsen är skoglös

samt utsatt för nordliga och ostliga vindar. Mot asylens förläggande invid

Upsala hospital har endast erinrats af asylkommissionen och medicinalstyrelsen,

att, då i sådant fall öfverläkaren vid hospitalet derjemte bör fungera

i samma egenskap vid asylen, hvilket äfven vederbörande akademiska

myndigheter förordat, öfverläkarens tid varder så upptagen af sjukvården

och öfriga förvaltningsgöromål, att han ej gerna kan medhinna att tillika

vara e. o. professor i psykiatri, hvarjemte kommissionen och medicinalstyrelsen

framhållit de stora svårigheter, som i följd af nu gällande bestämmelser

rörande dessa förenade tjensters tillsättande möta för att få en

lämplig person till chef för ifrågavarande två betydliga vårdanstalter. Det

ligger i sakens natur, att e. o. professorsbefattningen i psykiatri, om den

skall vara förenad med öfverläkaretjensten, endast kan betraktas såsom ett

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

mera tillfälligt uppdrag, och att man då i främsta rummet bör sörja för

att dessa befattningar beklädas af en person, som kan uppfylla de fordringar,

hvilka måste ställas på honom i egenskap af öfverläkare. Såsom

chef för hospitalet och asylen, hvilka båda anstalter äfven enligt min åsigt

böra stå under en gemensam öfverläkare, måste han hafva sin verksamhet

rigtad ej mindre på vården af omkring 1,200 patienter än äfven på för''

valtningen i öfrigt af dessa två betydliga anstalter med deras vidlyftiga

ekonomi. Om än under vissa förhållanden en person möjligen skulle kunna

vid sidan af dylika omfattande och inagtpåliggande göromål jemväl meddela

undervisning åt studerande i psykiatri, torde dock klokheten bjuda,

att man vid eu sådan anordning i första hand tillser, att ej derigenom

en mindre sorgfällig skötsel af hospitalets och asylens angelägenheter vedervågas.

Den skada och förlust, som i sådant fall kunde uppkomma,

skulle mångdubbelt uppväga den besparing, som genom föreningen af

ifrågavarande befattningar vinnes. Förr eller senare lärer det ock blifva

behöfligt att vid Upsala universitet upprätta en särskild lärostol i nervsjukdomar,

hvilken sysslas innehafvare derjemte torde kunna fullgöra den

undervisningsskyldighet, som hittills ålegat e. o. professorn i psykiatri. Då

så är, anser jag, att, om den påtänkta asylen skall förläggas invid Upsala

hospital, öfverläkaretjensten vid dessa anstalter icke under alla förhållanden

bör vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid nämnda

universitet. För denna lärarebefattnings skiljande från öfverläkaretj ensten

torde ej heller hinder möta. Genom ett förbehåll i fullmagten för den

blifvande öfverläkaren kan han nemligen förpligtas att frånträda e. o.

professorsbefattningen och dermed förenade aflöningsförmåner, när Eders

Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt; och då alltid åtskilliga år måste förflyta,

innan en sådan asyl som den nu ifrågasatta kan blifva färdig att

tagas i bruk, kunna under tiden de åtgärder hinna att vidtagas, som må

finnas nödiga, för att, sedan öfverläkaretjensten blifvit skild från e. o. professuren

i psykiatri, bereda undervisning i detta ämne åt studerande vid

universitetet.

Goda skäl synas mig således tala för att en asyl inrättas vid Upsala

hospital. De jordområden, som härför skulle erfordras, torde kunna förvärfvas

i enlighet med hvad domänstyrelsen och kammarkollegium i sådant

afseende tillstyrkt. I följd af kronojägarebostället Åsens öfverlåtande till

asylen måste visserligen, intill dess annat boställe kan hinna anskaffas åt

kronojägaren, särskild ersättning beredas honom med 325 kronor om året;

men, enligt hvad jag inhemtat, lärer någon höjning i det bestämda anslaget

till skogsstaten ej erfordras till bestridande af denna ökade utgift,

utan torde lösesuinman för berörda boställe i sin helhet kunna såsom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uppbördsmedel tillgodoföras reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Mot den för

asylen uppgjorda byggnadsplanen och den för hela ifrågavarande anläggning

beräknade kostnaden synes mig ej något väsentligt vara att erinra,

blott det, på sätt medicinalstyrelsen hemstält, iakttages, att det för anordnande

af värmeledning m. m. ursprungligen föreslagna beloppet ökas

med 26,000 kronor, så att möjlighet beredes att vid asylen göra en central

ångpanneanläggning för uppvärmningen, om sådant skulle befinnas

tjenligast, hvarjemte slutsumman torde böra afrundas uppåt till jemnt

10,000-tal för att täcka en del utgifter för erforderliga jordområdens förvärfvande,

särskild! Hammarbyhemmanens upplåtande till asylen vid en

närmare liggande tidpunkt än nuvarande arrendeperiods utgång. Efter

samråd med chefen för finansdepartementet får jag derför i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i hufvudsaklig

enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende föreslagit,

må vid den tid, Eders Kongl. Maj:t finner godt bestämma, från

kronoparken Åsen, utan att i andra afseende^ derifrån afsöndras, upplåtas

förenämnda område om 67 hektar 11 ar med rätt för hospitalsöfverstyrelsen

att förfoga öfver marken till såväl byggnadsplatser och promenadgångar

samt för sjukvårdens behof i öfrigt som plantering af löfträd till

skydd mot eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera

öfver ej mindre den skog, som kommer att å ifrågavarande område fällas

för beredande af utrymme i nyssberörda afseende, än äfven den derefter

å området qvarvarande ståndskogen, och med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen

att bekosta upprättande och framtida underhåll af all hägnad

emot kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar hvad angår på

kronoparken förut belöpande hägnad, „

dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Asen jemte

derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader med oinskränkt dispositionsrätt

den 14 mars 1896 till asylen upplåtes mot en summa af 7,500 kronor

med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med 150 kronor inlösa omförmälda

två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan Erik Carlsson

tillhöriga byggnader samt att till boställets innehafvare utgifva ersättning

för det höstutsäde, som vid boställets afträdande kan vara derå nedlagdt,

äfvensom för dertill och till den öfriga åkerjordens höstberedning användt

arbete, än äfven att berörda summa, 7,500 kronor, må såsom uppbördsmedel

tillgodoföras sjunde hufvudtitelns reservationsanslag till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kotigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bondkyrka

socken äfvensom till uppförande af de för asylen erforderliga byggnader

och vidtagande af de i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende

på förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af

spårväg och vattenledning till asylen m. in. i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de för detta ändamål upprättade ritningar, dock med Eders

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre den ändring,

som kan påkallas för anordnande af ändamålsenlig värmeledning, än äfven

sådana jeinkningar, som i öfrigt kunna finnas erforderliga eller lämpliga

och ej föranleda öfverskridande af de beräknade kostnadernas slutsumma,

bevilja ett anslag af 1,480,001) kronor och deraf på extra stat för år 1896

anvisa ett belopp af 500,000 kronor.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält

täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter i nåder bifalla; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af det innehall bilagan

A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hugo Boman.

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami.

1 Afd. 2 Haft.

G

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1895:9 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 116 i texten