Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken

1896-01-24 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:14, Med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.

1

N:o 14.

Kongl. Mayis nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall

med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af tiden

för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående

ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående

ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken; gifven Stockholms

slott den 24 januari 1896.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid bifogade förslag till

Ro) lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall

med häradsting;

2:o) lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken; och

4:o) lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

Bill. till Riksd. Prot 1896. 1 Samt. 1 Afd. 8 Häft. (No 14.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 14.

Förslag

till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med

häradsting.

Härigenom förordnas som följer:

Der, enligt lag eller författning, talan bör anhängiggöras eller annan

åtgärd vidtagas sist å det ting, som först infaller sedan visst förhållande

inträdt eller viss derifrån räknad tid förflutit, skall i tingslag, der ting hållas

enligt förordningen den 17 maj 1872, hvad föreskrifvet är fullgöras senast å

det allmänna tingssammanträde, som först hålles efter det förhållandet inträdt

eller den afgifna tiden derefter förflutit. Ankommer på rätten eller domaren

att förordna, att åtgärd skall vidtagas å visst ting, varde i tingslag, hvarom

nu är sagdt, förordnandet efter ofvan stadgade grunder lämpadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897; dock må åtgärd, derför

tid ej är af rätten eller domaren utsatt och som enligt ofvan gifna bestämmelser

skall vidtagas å visst sammanträde under nämnda års vårting, företagas

äfven vid senare sammanträde under sagda ting.

Förslag

till lag angående ändring i vissa, fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter.

Härigenom förordnas som följer:

I tingslag, der ting hållas enligt förordningen den 17 maj 1872, skall

hvad i 17 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den

16 juni 1875 finnes stadgadt om tid för insändande till Konungens befallningshafvande

af förteckning å beviljade lagfarter tillämpas allenast i fråga

om sådana lagfarter, som meddelas a särskild^ för tingets afsilande hållet

sammanträde, men för hvarje allmänt sammanträde under tinget skall sådan

förteckning insändas inom en månad efter sammanträdets slut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 14.

Nu är boet uppteckna^; då bör en afskrift af bouppteckningen hos

domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid det ting,

som näst efter en månad infaller. År någon af arfvingarne omyndig eller

utrikes stadd, varde ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller

utrikes vistande i arfvet eger. .

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermälsbalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 1 § giftermälsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Vilja man eller qvinna, der hon ej Under giftoman står, eller giftoman

å mös vägnar, göra förord sig emellan före äktenskapet; då skola de det

skriftligen och med tvenne vittnen upprätta, innan vigsel sker. Ej må förord

göras om annat än makarnes giftorätt eller förvaltningen af hustruns enskilda

egendom. Förord må ej heller göras till förfång för dem, som bättre

rätt till någonderas egendom å den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet

ingifvas till rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist, eller

sätta sig neder att bo, i staden inom åttonde dagen och på landet sist å det

ting, som infaller näst efter en månad sedan vigsel skett, och läte rätten det

i protokollet införas. År vigsel å annan ort förrättad, och kan förty den

lagföljd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord inom sagda tid hos

rätten i vigningsorten företes, och varde det, då makarne till boningsorten

kommit, sist inom en månad i stad, och å landet vid det ting, som näst efter

tre månader infaller, till rätter domstol ingifvet, med bevis af rätten i vigningsorten,

att det der företedt varit. Är ej med förord så förfaret, som nu

sagdt är; vare det kraftlöst. Hvar som begär, ege att hos rätten undfå del

af äktenskapsförord.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 14.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 15 november 1895,

i närvaro af:

hans excellens herr statsministern Boström,

hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 30 april 1894, innefattande anhållan, att

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring i 11 kap. 2 § jordabalken samt uti gällande lagfarts- och

inteckningslagar, att i de domsagor, der allmänna sammanträden hållas, sådana

sammanträden i fråga om tidsbestämmelser må hafva samma betydelse som

ting i öfriga domsagor.

Efter att hafva redogjort för innehållet i Riksdagens skrifvelse anförde

departementschefen:

»De stadganden i lagfarts- och inteckningsförordningarna, som i Riksdagens

skrifvelse afses, torde vara:

i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16

juni 1875:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

2 §, enligt hvilken lagfart å landet skall sökas sist vid det lagtima

ting, som infaller näst efter sex månader sedan fånget skedde; och

17 §, som innehåller, att för hvart ting å landet skall inom en månad

efter tingets afslutande förteckning å beviljade lagfarter af domaren insändas

till Konungens befallningshafvande;

i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875:

10 § af innehåll att, der ansökning om inteckning på grund af deremot

framstäldt jäf förklarats hvilande och sökanden erhållit anvisning att

stämma, sökanden derefter bör sist å det ting, som infaller näst efter tre

månader, visa, att han stämt, och, der han vinner saken, å sagda tid sedan

domen vunnit laga kraft låta anteckna den uti inteckningsprotokollet;

12 §, deri stadgas, att om inteckningsansökning förklarats hvilande

på den grund, att lagfart blifvit sökt men ännu ej beviljad, det åligger

inteckningssökanden att, der lagfarten beviljas, inom den tid derefter, som i

10 § stadgas, fullfölja sin ansökning;

13 §, som innehåller liknande föreskrift för det fall, att inteckningsansökning

förklarats hvilande i afbidan derpå, att instämd talan om klander

å egarens fång eller om återgång deraf eller om lösningsrätt till egendomen

varder slutligen pröfvad;

21 §, enligt hvilken, då inteckning förnyats å urtima ting, inteckningshafvaren

är skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen;

23 § på grund hvaraf, vid fråga om dödning af inteckningar i exekutivt

eller under konkurs såld fastighet, domaren å landet skall medelst kallelse,

som bör införas tre gånger i allmänna tidningarne, förelägga innehafvare

af sådan inteckning att, om han mot inteckningens dödande har något att

påminna, sådant hos rätten anmäla sist på första rättegångsdagen af det

ting, som infaller näst efter två månader från sista kungörelsedagen;

14, 24, 40, 41, 42, 49, 53, 54 och 56 §§, deri meddelas hänvisning

till någon af förestående paragrafer i inteckningsförordningen eller till 11 kap.

2 § jordabalken;

och slutligen 65 §, som bestämmer, att då ansökan om inteckning af

underrätt afslagits men beslutet derom blifvit af högre rätt ändradt, sökanden

å landet är pligtig att sist ä det ting, som infaller näst efter tre månader

från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete detsamma hos underrätten.

Här må äfven erinras, att i 9 § af förordningen, innefattande särskilda

föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg, så

ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, den 15 oktober 1880,

hänvisning lernnas till 11 kap. 2 § jordabalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

€

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 14.

Jemväl enligt andra lagrum än de nu omförmälda är emellertid, ehvad

ting hålles efter den gamla eller efter den nya ordningen, tiden för vidtagandet

af en eller annan åtgärd bestämd med hänsyn till visst ting eller ock föreskrifvet,

att viss åtgärd skall för hvarje ting vidtagas.

Så stadgas:

i 8 kap. 1 § giftermålsbalken, att äktenskapsförord skall ingifvas till

rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist eller sätta sig neder

att bo, på landet å nästa ting sedan vigsel skett, samt att, om vigseln är

förrättad å annan ort, och förty lagföljd enligt nyssnämnda föreskrift ej kan

ske, förordet inom sagda tid skall företes hos rätten i vigningsorten och, då

makarne kommit till boningsorten, sist vid det ting, som näst efter tre

månader infaller, till rätter domstol ingifvas;

i förordningen om uppgifter till domstolarne angående timade dödsfall

den 18 februari 1846, att kyrkoherde skall på första rättegångsdagen af

hvarje lagtima ting till häradsrätten afgifva förteckning å dödsfall af ofrälse

personer;

i 9 kap. 4 § ärfdabalken, att, sedan dödsbo är upptecknadt, en afskrift

af uppteckningen bör i häradsrätten ingifvas vid nästa ting;

i 18 kap. 1 § samma balk, att enhvar, som fått testamente, är skyldig

att sist a det ting, som infaller näst efter sex månader sedan han gifvarens

död och testamentet veta fick, uppvisa det inför domaren eller, om han ej har

det i handom, låta rätten veta, att testamente till honom gjordt är;

i förordningen angående upphörande af hembudsskyldighet den 16 juni

1875, att talan om lösningsrätt till fast egendom skall å landet instämmas

senast till första rättegångsdagen af det ting, som infaller näst efter natt och

år, sedan lagfart beviljades å det fång, som föranledt lösningsanspråket;

i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof den 14 april 1866 § 26, att vid fråga om dödning af inteckningar i

exproprierad jord det åligger domaren att genom anslag å rättens dörr och

genom kungörelse, hvilken bör tre gånger införas i allmänna tidningarne,

förelägga innehafvare af sådan inteckning att vid det ting, som först infaller,

sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla,

huruvida något kan vara att mot dödningen påminna;

i förordningen i afseende på handel om lösören, som köparen låter i

säljarens vård qvarblifva, den 20 november 1845 § 1, att afhandling om

lösöreköp bör, efter det kungörelse derom blifvit i kyrkan uppläst, inför

häradsrätten företes senast vid det lagtima ting, som näst efter en månad

infaller;

i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars

1862 § 11, att då årsstämning är sökt, rätten skall utfärda offentlig stäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

7

ning å okända borgenärer att sist före klockan tolf å viss dag, näst efter

ett år, gifva sina fordringar an och att, om boet är å landet och urtima ting

ej äskas, inställelsen må utsättas till det lagtima ting, som näst efter ett år

infaller;

i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895 § 26, att då ansökning om

tillstånd att nedsätta bolags aktiekapital i behörig ordning gjorts och förty

kallelse å okände borgenärer af rätten utfärdas, om tiden för inställelsen

gäller hvad om årsstämning är stadgadt;

i förklaringen den 29 juli 1812 öfver 4 § af förordningen den 28

juni 1798 angående lagsökning mot löftesmän att då mot den, som gått i

borgen för betalningen af annans skuldebref såsom för egen skuld, handräckning

blifvit hos domaren sökt inom föreskrifven tid af tolf månader efter förfallodagen

eller efter annan utsatt tid, fordringsegaren är förpligtad att, å

landet, fullfölja målet vid nästa ting;

i 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken, att om vid försträckning inteckning

blifvit utfäst, men borgenären försummat att söka inteckning vid det

ting, som först infaller en månad efter det utfästelsen skedde, inteckning,

som sedan sökes, i visst fall är utan verkan;

i 2 kap. 6 § rättegångsbalken, att vid slutet af dombok skall fogas

förteckning på de böter, som vid tinget fallit, och huru de fördelta äro;

i kungörelsen angående skyldighet för häradshöfdingarne att föra anteckning

öfver extra förrättningar den 17 juni 1862, att vid domboken för

hvart ordinarie ting skall fogas förteckning öfver alla de intill samma tings

slut inom häradet eller* tingslaget, sedan näst föregående ordinarie ting afsats,

hållna urtima ting och andra extra förrättningar;

i förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden den 16 juni 1875 § 2, att sedan häradshöfding hvarje

gång om året hållit ting i sin domsaga, protokoll i dessa ärenden skola till

hofrätten insändas senast tre månader derefter;

i 12 kap. 4 § rättegångsbalken, att den, som blifvit tredskovis dömd,

skall sedan domen blifvit för honom kungjord, der han vill söka återvinning,

instämma talan derom till nästa ting;

i konkurslagen § 7 mom. 4, att då konkursmål skall af rätten handläggas,

urtima ting bör af domaren utsättas att hållas sist inom fjorton dagar,

der ej lagtima, ting inom samma tid infaller, eller sökanden önskar, att ärendet

ändå må till lagtima ting anstå, och sådant ej af gäldenären bestrides;

i konkurslagen § 14, att inställelse i konkurs i särskild! fall skall

utsättas till viss dag under det lagtima ting, som infaller näst efter två

månader frän den offentliga stämningens utfärdande;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

i konkurslagen § 73, att då anmärkningar mot bevakade fordringar

inkommit, domaren å landet skall, der ej urtima ting äskas, bestämma viss

dag å det efter sammanträdet inför rättens ombudsman först infallande lagtima

ting, då parterna hafva att inför rätten sammankomma;

i förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars

bo den 18 september 1862, § 3, att inställelse vid boskilnad i särskildt fall

skall utsättas till det lagtima ting, som infaller näst efter tre månader från

den offentliga stämningens utfärdande;

i förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo den 18

september 1862, § 8, att då fråga uppstår om undanskiftande af egendom,

offentlig stämning å borgenärerna skall utfärdas, på sätt i 3 § af förordningen

om boskilnad är stadgadt;

i stadgar om skiftesverket i riket den 9 november 1866 § 136, att

om skifte ej klandras inom föreskrifven tid, skiftesmannen bör, för pröfning

och fastställelse, ingifva karta och handlingar till egodelningsrätten, vid rättens

nästa sammanträde, eller sist vid nästinfallande lagtima ting;

i lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879

§ 71, att då fråga är om dödning af inteckningar i afträdd fastighet, vid

inteckningshafvares inkallande bör så förfaras, som i 23 § inteckningsförordningen

stadgas.

I viss mån likartade tidsbestämmelser förekomma äfven:

i nådiga brefvet angående vissa omständigheter, som hädanefter komma

att iakttagas i mål, hvilka röra besittningsrätt å kronohemman, den 5 februari

1808 punkt 4, deri föreskrifves, att om kronohemman af åbo öfverlåtes till

någon annan än den af dess barn, som enligt stadgade grunder är dertill

närmast berättigad, landshöfdingen bör om förhållandet underrätta domaren

i orten, som har att vid näst infallande ting förordna en kurator eller god

man för åbons omyndiga barn, om sådana finnas;

i 15 kap. 5 § byggningabalken, som innehåller, att bofast man, som

finnes vållande till skogseld, skall stämmas till nästa ting;

i nådiga brefvet angående vissa ordningars förekommande i tjensten

af de under hofrätternas jurisdiktion lydande domare m. m. den 27 maj

1801, som bestämmer, att vid hvarje ting skall hållas särskild anteckning,

deruti anmärkes, när häradshöfding till tingsstället ankommit m. m., och att

denna anteckning inom en månad efter hvarje tings slut skall insändas till

hofrätten.

Hit kunna jemväl räknas åtskilliga föreskrifter i 28 kap. byggningabalken,

gästgifvareordningen af den 12 december 1734 och förklaringen den

11 december 1766, hvilka lagrum och författningar enligt 60 § i stadgan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 under vissa förhållanden fortfarande

kunna komma att tillämpas.

I detta sammanhang torde höra erinras, att stadgandet i 6 § af förordningen

den 17 maj 1872, enligt hvilket, der uppskof i mål lagligen bort

meddelas till nästa ting, uppskofvet i stället skall ske till nästa allmänna

sammanträde, eller, om längre rådrum erfordras, till annat sammantiäde

under samma eller följande ting, synes omfatta ej mindre 2 § af 12 kap.

rättegångsbalken såvidt detta lagrum innehåller, att der a första ting, sedan

stämdt är, käranden uteblifvit, men svaranden kommit tillstädes, den förstnämnde

vid stadgad påföljd har att, å landet vid nästa ting, vidtaga föreskrifna

åtgärder, än äfven 17 kap. 31 § rättegångsbalken, som bestämmer,

att å landet värjemålsed skall utsättas till det ting, som näst efter tva månader

infaller, samt 18 kap. 2 § samma balk, deri föreskrifves, att då mellankommande

part klandrar begge delomännens rätt och de ej alla äro ense,

att i saken må strax dömas, domaren skall lägga den mellankommande parten

tid före, å landet till nästa ting, att utföra sin talan.

Att begränsa ändringen i det afseende, hvarom nu är fråga, till 11

kap. 2 § jordabalken samt lagfarts- och inteckningsförordningarne synes så

mycket mindre böra ifrågakomma, som äfven i andra än de af Riksdagen

afsedda fall samma skäl tala för tingssammanträdes likställande med ting.

Å andra sidan lärer man icke kunna utan vidare meddela en allmän föreskrift

af innehåll att, i fråga om tidsbestämmelser, tingssammanträden städse skola

ega samma betydelse som ting. En granskning af de särskilda i lagar och

författningar förekommande stadganden, hvilka skulle beröras af en sa allmänt

affattad bestämmelse, gifver nemligen vid handen, att en sådan likställighet

i vissa fall icke är åt något verkligt behof pakallad eller ens lämplig. Sä

är _ för att nämna ett exempel — förhållandet med den skyldighet, som

enligt förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden den 16 juni 1875 åligger domare å landet, att för hvarje

ting inom tre månader derefter till hoträtten insända vid tinget i dessa

ärenden förda protokoll.

Flertalet af ofvanuppräknade lagbud företer emellertid öfverensstämmelse

deri, att enligt dem det ting, vid hvilket föreskrifven åtgärd bör vidtagas,

är bestämdt med hänsyn till någon föregående rättshandling eller annan tilldragelse,

så att åtgärden skall vidtagas sist vid det ting, som infaller antingen

omedelbart efter tilldragelsen eller sedan viss tid derefter förflutit. Uppenbar

är, att det i dessa fall för eu snabbare afveckling åt rättsförhållandena äi

af ej ringa betydelse, om i domsagor, der 1872 ars förordning ländei till

efterättelse, tidsbestämmelsen hänför sig till tingssammanträde i stället för

till ting. Lika uppenbart torde äfven vara, att i nämnda fall en förändring

Pilt. till Iiiksd. Prat 189(1. 1 Samt. 1 Afd. 8 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

i det af Riksdagen angifna syfte utan olägenhet kan genomföras. Tinget

kan nemligen, lika väl som tingssammanträdet, infalla kort efter tilldragelsen

eller den annorledes bestämda tiden. G-enom förändringen skulle tiderymden

mellan tilldragelsen och åtgärdens vidtagande väl i allmänhet förkortas, men

under inga förhållanden blifva kortare än den redan enligt nu gällande bestämmelser

kan vara. Den skulle således, enligt hvad med fullt fo0- får

antagas, i hvarje fall blifva för ändamålet tillräcklig.

Hvad nu är sagdt gäller ej blott då den enskilde på grund af lagens

föreskrift har att vidtaga någon rättshandling å ett på nyssnämnda sätt

angifvet ting. Det eger sin tillämpning äfven då rätten eller domaren skall

efter enahanda grund förordna om tiden för handlingens utförande. En lagändring

i det syfte, hvarom nu är fråga, bör följaktligen omfatta båda dessa

fall, hvilket äfven blifvit iakttaget i det förslag till lag angående ändring i

vissa fall af gällande föreskrifter om laga tid, som jag har för afsigt att nu

för Eders Kongl. Maj:t framlägga. Då för den rättsökande allmänheten

svårighet möjligen skulle kunna uppstå, derest förslagets bestämmelser på en

gång trädde fullständigt i kraft, har för undvikande häraf i förslaget upptagits

ett öfvergångsstadgande, hvarigenom äfven torde undanrödjas all tvekan

om lagens tillämplighet i de fall, dä osäkerhet derom eljest skulle kunna förefinnas.

Af den sålunda ifrågasatta lagändringen skulle stadgandet i 17 §

lagfartsförordningen icke komma att beröras. Enligt detsamma åligger det,

såsom förut anförts, domaren å landet att för hvart ting inom en månad

derefter insända förteckning a de vid tinget beviljade lagfarter till Konungens

befallningshafvande, som har att ofördröjligen genom tryck kungöra förteckningen

så som med länskungörelser vanligen förfares. Syftet med denna

publikation är naturligtvis att bereda allmänheten och särskilt dem, som hafva

intresse af lagfartens meddelande, kännedom härom. Bibehölles detta stadgande

oförändradt, under det att tiden för vidtagande af vissa inteckningsåtgärder

inskränktes, skulle ändamålet med lagfartsförteckningarnes kungörande

otvifvelaktigt i väsentlig mån förfelas. Har t. ex., då lagfart blifvit sökt

men ännu ej^ beviljad, ansökan om inteckning förklarats hvilande i afvaktan

på lagfartsfrågans slutliga afgörande, och meddelas sedermera lagfart å allmänt

tingssammanträde i januari eller februari månad, skulle inteckningsansökningen

anses förfallen, derest den ej fullföljdes vid påföljande maj- eller junisammanträde,

således å en tid då kungörelse om lagfarten ännu ej utkommit.

Nämnda paragraf i lagfartsförordningen synes sålunda böra ändras derhän,

att i tingslag, der ting hålles enligt förordningen den 17 maj 1872, förteckning

å lagfarten bör för hvarje sammanträde upprättas och kungöras. Ett

förslag i denna rigtning har jag fördenskull låtit uppgöra.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894, enligt

hvilken boupptecknings stämpelbeläggning är i väsentlig mån beroende af det

sätt, hvarpå boet skall mellan arfvingar och testamentstagare fördelas, bestämmer

tillika, att om vid bouppteckning fogas ett i behörig ordning upprättadt

arfskifte, sådant arfskifte under vissa förbehåll skall läggas till grund

för stämpelafgiftens beräkning. I den skrifvelse af den 11 maj 1894, hvari

Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anmälde sitt beslut i anledning af^nådig

proposition med förslag till sådan förordning — hvilken skrifvelse, så vidt

den berör fråga, hvarom nedan förmärs, blifvit till justitiedepartementet

öfverlemnad och nu torde af mig få för Eders Kongl. Maj:t å nyo anmälas —

yttrade Riksdagen bland annat, att Riksdagen godkänt Eders Kongl. Maj:ts

förslag att ställa arfsskattens uppbörd i sammanhang med bouppteckningen,

dervid dock Riksdagen, som funnit det vara i och för den beräkning af belöpande

arfsskatt, hvilken skulle åligga vederbörande, synnerligen fördelaktigt,

om arfskifte mera allmänt kunde bifogas bouppteckningen vid dennas inlemnande

för inregistrering, men tillika uppmärksammat, att nu gällande bestämmelser

om tid för boupptecknings upprättande och ingifvande till domstolen understundom

torde lägga hinder i vägen härför, ansett sig icke böra underlåta att

betona angelägenheten af att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

huruvida icke berörda tid utan olägenhet kunde något utsträckas.

Tiden, hvarinom bouppteckning skall upprättas, är nu i 9 kap. 2 §

ärfdabalken bestämd till tre månader efter dödsfallet, hvarefter bouppteckningen

enligt 4 § i samma kap. bör ingifvas, till rådstufvurätt och hofrätt

inom en månad samt i häradsrätt vid nästa ting. Yäl skulle, på sätt Riksdagen

anfört, med afseende å de för boupptecknings stämpelbeläggning nu

gällande föreskrifter, det vara synnerligen önskvärd!, att bouppteckningar i

allmänhet vid inregistreringen vore åtföljda af arfskiften. Föga antagligt är

dock, att en utsträckning af tiden för boupptecknings upprättande och ingifvande

till domstolen skulle medföra en sådan verkan, helst de intressen

så väl för det allmänna som för enskilda, hvilka äro förknippade med bouppteckningen,

ej torde medgifva någon väsentlig förlängning af denna tid.

För öfrig! synes, äfven med nu gällande tidsbestämmelser, i många, att ej

säga de flesta, fall svårighet icke möta att, der sterbhusdelegarne så önska,

upprätta arfskifte inom den för bouppteckningens ingifvande till domstolen

bestämda tid, och under vissa förhållanden egen dessutom domstolen, på grund

af stadgandet i 9 kap. 3 § ärfdabalken, att medgifva särskilt anstånd med

uppteckningen af boet.

Varder förstberörda förslag till lag angående ändring i vissa fall af

gällande föreskrifter om laga tid godkändt, skulle emellertid i domsagor, der

förordningen den 17 maj 1872 vunnit tillämpning, anståndet med bouppteck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

nings ingifvande ofta ej uppgå till en månad efter det upptecknandet af boet

fullbordades, och således blifva kortare än för boupptecknings företeende vid

rådstufvurätt och i hofrätt nu är medgifvet. Då detta ej kan vara lämpligt

särskildt med hänsyn till den af Riksdagen påpekade önskvärdheten deraf

att bouppteckning^ vid ingifvandet till rätten åtföljes af arfskifte, har jag

låtit inom lagbyrån^ uppgöra förslag till sådan ändring i 9 kap. 4 § ärfdabalken,

att icke i något fall bouppteckning behöfver företes vid häradsrätten

förr än en månad, sedan den för boets upptecknande bestämda tid förflutit.

Derest tiden för bouppteckningars företeende vid häradsrätt ordnas på

nu angifvet sätt, torde för utöfvande af den tillsyn i afseende å dessa hand*

lingars upprättande, som åligger domstolarne, vara nödigt, att häradsrätterna

oftare än nu erhålla upplysning om timade dödsfall. En ändring i sådant

syfte af ofvan omförmälda förordning den 18 februari 1846 är derför erforderlig,

och torde jag framdeles få derom för Eders Kongl. Makt framlägga

förslag».

Härefter föredrog departementschefen ofvan omförmälda lagförslag

nemligen förslag till

l.o) lag angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter om

laga tid;

2:o) lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter; och

, , , 3,:?) anSående ändrad lydels*e af 9 kap. 4 § ärfdabalken, af den

lydelse bil. C vid detta protokoll utvisar.

Jemlikt statsrådets hemställan täcktes Hans Maj:t

Konungen förordna, att Högsta Domstolens utlåtande

öfver ofvannämda lagförslag skulle, för det ändamål 87 §

regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet

infordras.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

13

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta

Domstol onsdagen den 18 december 1895.

Andra rummet.

Närvarande:

justitieråden Skärm,

Lilienberg,

Hammarskjöld,

Afzelius,

Isberg,

Lindbäck,

Wijkander.

Jemlikt Högsta Domstolens beslut den 5 innevarande månad företogos

å nyo till behandling de till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade, i protokollet för nämnda dag omförmäla förslag till

l:o) lag angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter om

laga tid;

2:o) lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter, och

3:o) lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken; varande

berörda förslag under bilaga B fogade vid detta protokoll.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 14.

l:o) Förslaget till lag angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter

om laga tid.

Högsta domstolen ansåg de ifrågasatta nya bestämmelserna i sak icke

föranleda anmärkning i annat hänseende, än såvidt desamma beröra det i

8 kap. 1 § giftermålsbalken förekommande stadgandet, att äktenskapsförord

skall, om vigsel egt rum i makarnes boningsort, på landet ingifvas till rätten

å nästa ting, sedan vigseln skett. Denna tidsbestämmelse är redan enligt

nuvarande lag onödigt snäf och kan, i händelse vigsel förrättas under någon

af de närmaste dagarna före ett börjande ting och afståndet från vigselorten

till tingsstället är mera betydande, lätt föranleda allvarsamma svårigheter.

Att den ej ofta medför verkliga rättsförluster torde endast vara att tillskrifva,

förutom den omständigheten att tingsterminerna infalla högst tre gånger om

året, det nästan utan undantag förekommande förhållandet, att ting icke afslutas

förr än efter en jemförelsevis längre tid å särskild derför utsatt rättegångsdag,

och att således vederbörande intill dess hafva tid på sig att ingifva

äktenskapsförordet till rätten. Denna tidsfrist skulle emellertid, i händelse,

såsom nu är föreslaget, allmänna sammanträden uti ifrågavarande afseenden

likstäldes med ting, helt och hållet bortfalla i fråga om orter, der

tingen äro ordnade enligt 1872 års förordning. Och då härtill kommer, att

sammanträden infalla vida oftare än ting, är det att befara, att, om förslaget

blefve lag och förenämnda stadgande i 8 kap. 1 § giftermålsbalken bibehölles

oförändradt, betänkliga olägenheter deraf kunde komma att föranledas. Till

förekommande häraf och då, såsom förut erinrats, tiden för ingifvande af

äktenskapsförord i ofvannämnda fall är i gällande lag inskränkt mera än af

verkligt behof synes påkalladt, hemstäldes att, samtidigt med utfärdande af

nu ifrågakomna lag, 8 kap. 1 § giftermålsbalken ändras så, att slutterminen

för ingifvande af äktenskapsförord till häradsrätt i vigningsorten bestämmes

till det ting, som infaller näst efter en månad, sedan vigseln skett.

Justitieråden Skärm, Hammarskjöld, Afzelius, Isberg och Wijkander

anmärkte vidare, att, då meningen vore att ifrågavarande lagförslag skulle

vinna tillämpning icke allenast å de fall, då talan borde anhängiggöras eller

annan åtgärd vidtagas sist å det ting, som infölle näst efter det en i hvarje

särskildt fall föreskrifven tid förflutit från det en viss handling företagits

eller eljest ett visst förhållande inträffat, utan äfven å de fall, då åtgärden

borde vidtagas å det ting, som infölle omedelbart efter det förhållandet inträda

men det i förslaget använda uttrycket »sist å det ting, som näst efter

viss tid infaller», mindre väl lämpade sig för sistberörda fall, förslaget syntes

i denna del böra erhålla en förändrad affattning.

Justitierådet TAndhärk anförde: De vigtigare lagrum, hvilka genom

det remitterade förslagets antagande komme att undergå förändring, torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

vara 1 § i 8 kap. giftermålsbalken, 1 § i 18 kap. ärfdabalken, 2 § i förordningen

om lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, förordningen

om upphörande af hembudsskyldighet den 16 juni 1875, 2 § i 11 kap. jordabalken,

10, 12, 13, 14, 21, 23, 24, 40, 41, 42, 49, 53, 54, 56 och 65 §§

i förordningen om inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, 26 § i förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14

april 1866, 71 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20

juni 1879, 9 § i förordningen, innefattande särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning af jernväg m. m., den 15 oktober 1880,

1 § i förordningen i afseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård qvarblifva, den 20 november 1845, 11 § i förordningen om tioårig

preskription och om årsstämning den 4 mars 1862, 26 § i lagen om

aktiebolag den 28 juni 1895, kongl. förklaringen den 29 juli 1812 öfver 4

§ af förordningen den 28 juni 1798 angående lagsökning mot löftesman, 25

§ i legostadgan den 23 november 1833, 9 § 2 mom. af 17 kap. handelsbalken,

2 och 4 §§ i 12 kap. rättegångsbalken samt 31 § i 17 kap. och 2

§ i 18 kap. samma balk, 14 och 73 §§ i konkurslagen den 18 september

1862, 3 § i förordningen om boskilnad m. m. den 18 september 1862 och

8 § i förordningen om urarfvagörelse m. m. af samma dag.

Hvad angår några af dessa lagbud eller sådana, enligt hvilka åtgärd

skall af rättsökande vidtagas till eller å nästa ting, som infaller icke efter

förloppet af viss utsatt tidrymd utan efter det en viss uppgifven tilldragelse

eller rättshandling egt rum, synes förslagets affattning med skäl kunna föranleda

tvekan, huruvida ändring af sagda lagbud vore åsyftad. Äfven om,

på sätt utan tvifvel är lämpligt, sjelfva lagtexten i berörda hänseende, såsom

förut inom Högsta Domstolen påpekats, förtydligas, torde dock härigenom

den anmärkta bristen svårligen kunna till fullo afhjelpas, hvarför dessutom

synes böra i förslagets ingress uttryckligen angifvas, att nyssnämnda lagbud

vore ändrade. Detta förfaringssätt torde i öfrigt böra iakttagas beträffande

samtliga ofvan uppräknade lagrum, enär i annat fall de deri upptagna, på

en mängd spridda ställen i lagar och författningar förekommande stadganden

lätt kunde till följd af misstag eller förbiseende antagas fortfarande ega gällande

kraft enligt deras nuvarande lydelse, hvilken jemlikt förslaget skulle

oförändrad bibehållas. I händelse ingressen blefve på nämnda sätt fullständigad,

borde naturligtvis i densamma tillika antydas, att ändring skett äfven

af öfriga mot den nya lagen stridande föreskrifter.

Justitierådet Skärm instämde i hvad justitierådet Lindbäck sålunda

a nfört.

Justitieråden Skärm, Lilienberg och Afzélius ville fästa uppmärksamhet

derå, att uttrycket »tingslag, der förordningen angående ändring i vissa fall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 länder till efterrättelse»,

vore oegentligt och borde utbytas mot annat, som användts i föregående

författningar af civillags natur t. ex. förordningen den 21 mars 1884.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Skärm instämde,

yttrade:

Utan att göra någon egentlig anmärkning anser jag mig böra fästa

uppmärksamhet å en följd af den föreslagna lagförändringen. Äfven när

hittills enligt lag eller särskilda förhållanden en handling, sådan förslaget

vill afse, kunnat företagas blott vid ett enda ting, har, om ej annat så

genom det numera vanliga s. k. sluttinget, åtminstone ett par olika dagar

stått vederbörande till buds att företaga den, så att ett med afseende å första

dagen inträffadt förfall ej behöft hafva ödesdigra följder. Genom förslaget

skulle ej sällan förhållandet blifva ett annat. Så när handlingen får ske

blott vid ett tingssammanträde och detta, såsom ofta torde hända, räcker

blott en dag. Äfven när enligt lagens föreskrift handlingen skall ske senast

vid det ting, som efter viss tid infaller, och lagstiftaren således tänkt sig

möjligheten af ett val mellan flera ting, kan det inträffa, att blott ett tingssammanträde

skulle blifva användbart, när nemligen tiden, under hvilken

handlingen får företagas, är jemförelsevis kort och det tingssammanträde,

som infaller närmast efter den bestämda tidens utgång, är det första å höstetinget

och således hålles i början af september eller i vissa tingslag först

fyra veckor derefter.

Justitieråden Skärm, Hammarskjöld, Afzelius och Isberg anförde härefter,

att rubrikens nuvarande affattning föranledde dertill, att den i förslaget

meddelade bestämmelse kunde anses beröra allenast nu gällande föreskrifter

om laga tid, och att i följd deraf vid framdeles erforderliga dylika föreskrifter

det skulle blifva nödigt att välja en form, som hänförde sig såväl till

den ena som till den andra ordningen för tings hållande, samt såmedelst uppkomme

en dubbelhet i sättet att uttrycka alldeles samma sak, hvarigenom

uppenbarligen lätt skulle kunna föranledas misstag.

Justitierådet IJlienberg ansåg, med anslutning i öfrigt till denna anmärkning,

att rubriken borde fullständigas så, att lagen förklarades angå

allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting.

Beträffande slutligen öfvergångsstadgandet yttrade justitierådet Lindbäck,

att detsamma syntes böra erhålla sådan förändrad lydelse, hvarigenom

dess egenskap att utgöra en till rättssökandes förmån meddelad undantagsbestämmelse

komme att skarpare träda i dagen.

Justitieråden Skärm, Hammarskjöld och Afzelius ansågo, att åt öfvergångsbestämmelsen

borde kunna gifvas en affattning, som klarare uttryckte

hvad dermed åsyftades.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14

Justitierådet Lilienberg hemstälde för sin del i detta afseende, om icke,

jemte stadgande om lagens tillämplighet från den 1 januari ett bestämdt år,

tillika kunde meddelas ett förklarande af det innehåll att, om den i hvarje

af lagen åsyftadt fall stadgade utgångspunkt för tidsbestämmelsen infälle före

den 1 januari, men det ting, då den bestämda tiden utginge, efter nämnde

dag, tiden skulle anses utgå å sagda års vårting, så vida icke med tillämpning

af förevarande lag tiden skulle utgå senare, i hvilket fall denna lag skulle

vara gällande; och syntes dessa bestämmelser böra iakttagas jemväl i de fall,

då efter lagens utfärdande på rätten eller domaren ankomme att förordna om

åtgärds vidtagande.

2: o. Förslaget till lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande

af förteckning å lagfarter.

Beträffande uttrycket »tingslag, der förordningen angående ändring i

vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 länder

till efterrättelse», åberopade justitieråd en Skärm, Lilienberg och Afzelius hvad

de vid granskningen af näst föregående lagförslag i detta hänseende anfört.

Justitieräden Hammarskjöld, Isberg, Lindbäck och Vijkander lemnade

förslaget utan anmärkning.

3:o. Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfda
balken.

Justitieräden Skärm, Hammarskjöld, Afzelius, Isberg, Lindbäck och

Wijkander lemnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Lilienberg hemstälde, om icke, då förslaget till lag angående

ändring i vissa fall af gällande föreskrifter om laga tid, så vida icke åt detsamma

i vissa afseenden gåfves en annan lydelse, kunde åsyftas endast hittills

gällande föreskrifter, nu ifrågavarande lagrum borde bringas till öfverensstämmelse

med förstnämnda förslag i fråga om de domsagor, der ting hållas

enligt förordningen den 17 maj 1872.

Ex protocollo

Aug. von Hartmandorff''.

Bih. till Likså. Prat. 1896, 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.

Bil. B.

Förslag

till lag angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter om laga tid.

Härigenom förordnas som följer:

Der, enligt gällande föreskrifter, talan bör anhängiggöras eller annan

åtgärd vidtagas sist å det ting, som näst efter viss tid infäller, skall i tingslag,

der förordningen angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser

om häradsting den 17 maj 1872 länder till efterrättelse, hvad föreskrifvet

är fullgöras senast å det allmänna tingssammanträde, som efter den angifna

tiden först hålles. Ankommer på rätten eller domaren att förordna, att åtgärd

skall vidtagas sist å det ting, som näst efter viss tid infaller, varde i

tingslag, hvarom nu är sagdt, förordnandet efter ofvan stadgade grunder

lämpadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari ; och skall åtgärd, derför

tid ej är af rätten eller domaren utsatt, företagas å nämnda års vårting,

der ej enligt denna lag åtgärden må senare vidtagas.

Förslag

till lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

af lagfarter.

Härigenom för ordnas som följer:

I tingslag, der förordningen angående ändring i vissa fall af gällande

bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 länder till efterrättelse; skall

hvad i 17 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den

16 juni 1875 finnes stadgadt om tid för insändande till Konungens befallningshafvande

af förteckning å beviljade lagfarter tillämpas allenast i fråga

om sådana lagfarter, som meddelas å särskild^ för tingets afslutande hållet

sammanträde, men för hvarje allmänt sammanträde under tinget skall sådan

förteckning insändas inom en månad efter sammanträdets slut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari--.

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap 4 § ärfdabalken skall erhålla följande

förändrade lydelse:

JSTu är boet upptecknadt; då bör en afskrift af bouppteckningen hos

domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid det ting,

som näst efter en månad infaller. Är någon af arfvingarne omyndig eller

utrikes stadd, varde ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller

utrikes vistande i arfvet eger.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 14.

19

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 24 januari 1896,

i närvaro af:

hans excellens herr statsministern Boström,

hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

justitieråden: Afzelius,

Isberg.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde i underdånighet Högsta

Domstolens yttrande öfver de enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 15 november nästlidet- år till Högsta Domstolen remitterade

förslag till lag angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter

om laga tid, till lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande

af förteckning å lagfarter, samt till lag angående ändrad lydelse af 9 kap.

4 § ärfdabalken.

Härefter yttrade departementschefen:

»De i förstnämnda förslag ifrågasatta nya bestämmelserna hafva inom

Högsta Domstolen i sak icke föranledt anmärkning i annat hänseende, än så

vidt desamma beröra det i 8 kap. 1 § giftermålsbalken förekommande stad
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 14.

gandet, att på landet äktenskapsförord skall till rätten i vigningsorten ingifvas

å nästa ting, sedan vigseln skett; och har Högsta Domstolen i afseende

härå hemstält att, samtidigt med utfärdande af nu ifrågakomna lag,

nyssberörda stadgande i giftermålsbalken måtte ändras så, att slutterminen

för ingifvande af äktenskapsförord till häradsrätt i vigningsorten bestämmes

till det ting, som infaller näst efter en månad, sedan vigseln skett.

Då de af Högsta Domstolen till stöd för denna hemställan anförda

skäl synas mig väl grundade, har jag låtit inom lagbyrån uppgöra förslag

till ändring i nämnda syfte af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

I anledning af den utaf Högsta Domstolens fleste ledamöter framstälda

anmärkning mot det i förstnämnda förslag använda uttrycket »sist å det

ting, som näst efter viss tid infaller» hafva i samma förslag vidtagits vissa

ändringar i ändamål att med full tydlighet utmärka, att förslaget afser dels

de fall, då talan bör anhängiggöras eller annan åtgärd vidtagas sist å det

ting, som infaller omedelbart efter det en viss handling företagits eller visst

annat förhållande inträffat, dels ock de fall, då åtgärden bör vidtagas ä det

ting, som infaller sedan en i hvarje särskildt fall föreskrifven tid förflutit

från det förhållandet inträdt; hvarjemte, så väl i sagda förslag, som i förslaget

till lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter, de vid hänvisning till förordningen den 17 maj 1872

använda ordalag, i enlighet med den inom Högsta Domstolen uttalade mening,

utbytts mot annat uttryck, som i enahanda afseende användts i föregående

författningar af civillags natur.

Inom Högsta Domstolen hafva vidare i afseende å förslaget till lag

angående ändring i vissa fall af gällande föreskrifter om laga tid fem ledamöter

anmärkt, att rubrikens affattning föranledde dertill, att den i förslaget

meddelade bestämmelse kunde anses beröra allenast nu gällande föreskrifter

om laga tid, och att i följd deraf vid framdeles erforderliga dylika föreskrifter

det skulle blifva nödigt att välja en form, som hänförde sig så väl till den

ena som till den andra ordningen för tings hållande; och har jag till undvikande

af de olägenheter, som häraf, enligt hvad nämnde ledamöter påpekat,

skulle följa, ändrat rubrikens lydelse till öfverensstämmelse med hvad af en

bland desse ledamöter förordats; i sammanhang hvarmed äfven en mindre

jemkning i förslagets redaktion af mig vidtagits.

Tillika har jag, jemväl med föranledande af hvad inom Högsta Domstolen

erinrats, gifvit öfvergångsbestämmelsen en sådan affattning, att någon

osäkerhet om hvad dermed åsyftas icke torde kunna förefinnas.

Genom den sålunda vidtagna ändringen af rubriken till förstnämnda

förslag och den dermed sammanhängande jemkningen i förslagets ordalydelse

lärer den af en ledamot inom Högsta Domstolen i afseende å förslaget till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No tå
-

lig angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken gjorda hemställan

hafva förfallit. , _ ,

Slutligen hemstälde föredragande departementschefen, att torstnamnda

två lagförslag med deri vidtagna ändringar äfvensom förslaget till lag angående

ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdahalken samt det nu uppgjordaförslaget

till lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermalsbalken matte,

jemlikt 87 § regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bil. C vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

*

Bihang till lliksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1896:5 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting, lag angåe s. 1 i texten