Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:20, Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

1

N:o 20.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande

af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid

Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af

en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms slott

den 6 december 1895.

Sedan, på sätt bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för denna dag utvisar, Vermlands läns landsting gjort underdånig framställning

att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmälas i § 41 af

stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883, få för landstingets

räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område uppföra

två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter, samt afsedda att

hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, och att denna anstalt, i allt hvad

de sjukes vård anginge, måtte få ställas under medicinalstyrelsens inseende

mot skyldighet för landstinget att ansvara för den ersättning, som för

patientens vårdande å anstalten borde utgå, samt förslag uppgjorts till de

närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet

synts böra uppställas, så ock efter det landstinget i hufvudsak godkänt

samma förslag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del

medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet

utvisar må mellan staten och Vermlands läns landsting träffas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. (No 20.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

TJtdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

december 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

37:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam, anförde härefter:

»Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuke den 2

november 1883 är föreskrifvet, att inom hvarje län skall vid något af dess

lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan

omförmälda fall att sinnessjuk, hvilken är i trängande behof af vård å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

3

hospital, ej genast kan der blifva intagen, samt att årstid eller andra tillfälliga

omständigheter hindra omedelbart insändande till hospital af sjuk,

för hvilken inträde å hospital är beviljadt.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Yermlands län uti

skrifvelse till länets år 1893 församlade landsting erinrat om behöfligheten

af åtgärders vidtagande för fullgörande af sagda föreskrift, tillsattes af

landstinget en komité för frågans utredning. Efter det denna komité

fullgjort sitt uppdrag, företogs frågan till behandling af 1894 års landsting,

som ansåg, att det förelåge ett trängande behof af verksamma åtgärders

snara vidtagande för ett nöjaktigt ordnande af den dittills allt för

mycket åsidosatta vården af de sinnessjuke i Yermlands län, hvilka, enligt

hvad upplyst blifvit, utgjorde en större del af befolkuingen än inom något

annat län med undantag af Kopparbergs. Uti en af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 12 oktober 1894

öfverlemnad och dervid i hela dess vidd till nådigt bifall förordad ansökning

anhöll landstinget i underdånighet, att för sinnessjukes vård i de

fall, som omförmälas i förut åberopade stadgande, måtte få för landstingets

räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område

uppföras två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter

samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ansökningen bilagda, af stadsbyggmästaren

C. F. Andersson uppgjorda ritningar och kostnadsförslag; och anhöll landstinget,

att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, finge ställas

under medicinalstyrelsens inseende, mot skyldighet för landstinget att i

enlighet med de vilkor, Eders Kongl. Maj:t efter landstingets hörande

funne lämpligt bestämma, ansvara för den ersättning, som för patienters

vårdande å anstalten borde utgå.

Medicinalstyrelsen, som enligt nådig remiss häröfver afgaf underdånigt

utlåtande den 22 maj 1895, efter att hafva dels rådgjort med öfverläkaren

vid Kristinehamns hospital A. Envall och med styrelsens biträdande

arkitekt i byggnadsärenden hofintendenten A. Kumlien, dels ock

genom inspektion, som innevarande år blifvit verkstäld å nämnda hospital,

inhemtat upplysningar om de lokala förhållandena, anförde följande: Skyldigheten

att, i enlighet med nådiga stadgan don 2 november 1883 angående

sinnessjuke § 41, för kortare tid bereda vård för sinnessjuke å

länslasarett, hade ofta hindrande ingripit på länslasarettens hufvudsakliga

verksamhetsområde. De sinnessjuke hade ofta på grund af rådande brist

på lediga platser vid hospital under liingre tid, än afsedt varit, måst vårdas

å de vid länslasaretten inrättade afdelningar för sinnessjuke, och derunder

varit i saknad af sådan vård, som lämpat sig för deras tillstånd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition No 20.

och som vore så mycket mera nödvändig, som en i sjukdomens början

anordnad ändamålsenlig behandling lemnade de bästa utsigterna till förbättring.

Landstingets underdåniga framställning kunde derför icke vara

annat än fördelaktig för sjukvården. De sjuke skulle derigenom tidigt

komma under sakkunnige läkares och sjukvårdares behandling samt blifva

delaktiga af de hjelpmedel för sinnessjukes vård, hvilka före funnes på ett

hospital. Länslasaretten blefve derjemte befriade från de sinnessjuke,

hvilka i hög grad stört och oroat de öfriga patienterna. Hospitalets

tjensteman finge visserligen derigenom en förökning i sitt arbete, men

hospitalet såsom vårdanstalt erhölle en tidsenlig utveckling genom tillägg

af två afdelningar, skilda från de öfriga, men dock närbelägna, och afsedda

för nyligen insjuknade. — De svårigheter, som möjligen kunde befaras

komma att uppstå genom den sammanblandning af statens och landstingets

ekonomiska angelägenheter, som medföljde den nu föreslagna anordningen,

borde kunna genom noggranna bestämmelser förebyggas. Under

den om ock korta tid, som förflutit, sedan en öfverenskommelse i liknande

syfte blifvit träffad mellan staten och Malmöhus läns landsting,

hade intet förekommit, som kunnat gifva anledning betvifla vare sig lämpligheten

af de vid Lunds hospital vidtagna anordningar för en upptagningsanstalt

för sinnessjuke från nämnda län eller ändamålsenligheten af

den i afseende derå mellan staten och länets landsting afslutade öfverenskommelsen,

men väl syntes efter upplysningar, inhemtade vid inspektion

i maj 1895, de der träffade anordningarna komma att medföra afsevärda

fördelar, hvarför antagas Ange, att enahanda anordningar till fromma för

sjukvården borde kunna tillämpas äfven vid Kristinehamns hospital. Bestämmelserna

i aftalet mellan staten och Vermlands läns landsting torde

derför böra i tillämpliga delar vara desamma, som, jemlikt nådigt bref

den 12 juni 1891 angående uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus

läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke, gälde mellan staten och

Malmöhus läns landsting. Staten borde erhålla skälig ersättning för den

ökade kostnad, som förorsakades af den första utredningen och af det

framtida underhållet samt af de sjukes vård vid de föreslagna paviljongerna,

hvilka kunde och borde såsom ett helt och på ett för hospitalets sjukvård

förmånligt sätt med hospitalet införlifvas. Detta kunde här liksom

vid Lunds hospital ske utan att derigenom gjordes intrång på landstingets

rätt att få det bestämda antalet sinnessjuke i anstalten intaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har medicinalstyrelsen, som

gjort vissa erinringar vid de insända ritningarne jemte tillhörande kostnadsförslag

och öfverlemnat en ny, af hofintendenten Kumlien upprättad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

5

ritning, i underdånighet förordat, att mellan staten och Yermlands läns

landsting måtte träffas en öfverenskommelse af följande innehåll:

att för emottagande vid Kristinehamns hospital af sinnessjuke från

Vermlands län i sådana fall, som omförmälas i § 41 af nådiga stadgan

den 2 november 1883 angående sinnessjuke, länets landsting berättigas

att å staten tillhörigt område vid Kristinehamns hospital uppföra två

paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter samt afsedda

att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i enlighet med af vederbörande

myndighet godkänd ritning;

att landstinget vidkännes kostnaden ej mindre för byggnadernas uppförande

med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, värmeapparater

och vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning

m. m., som erfordras för deras begagnande, samt att landstinget för framtiden

bestrider underhållskostnaden härför;

att staten anskaffar och underhåller all den lösa utredningen samt

ombesörjer och bekostar allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordras;

att de nya paviljongerna införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården

afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigas att fritt

förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom en upptagningsanstalt

för nyligen insjuknade utan afseende på om dessa tillhöra

Yermlands eller något annat län, dock med vilkor, att tjugu platser, tio

för män och tio för qvinnor, alltid och utan invändning, finnas disponibla

endast för sjuke från Yermlands län och att en fullgod vård dessa beredes;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarett för

tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuke sker i vanlig

ordning, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitteras af lasarettsläkaren

i Karlstad för att å anstalten i Kristinehamn vårdas, till dess för

deras hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda

lasaretts målsmän anskaffats, hvarefter dessa sjuke, såvidt de pröfvas vara

till hospitalsvård berättigade, höra vinna inträde i alldeles samma ordning

som andra sinnessjuke, och utan något sora helst företräde för dem såsom

tillhöriga Vermlands län;

att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift för de

första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utgår med 2 kronor

50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämmes af Eders Kongl.

Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;

att afgiften betalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Karlstad;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år

skall i patientafgifter till staten utgöras;

att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrifves

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

eller blifver å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphör, hvarför underrättelse härom genom hospitalets

syssloman utan dröjsmål bör lemnas lasarettsdirektionen med uppgift tilllika

om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad; samt

att staten och landstinget förbehålles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet

för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest

uppsägningen sker af staten, med det belopp, som bestämmes af fem gode

män, af hvilka staten och landstinget utse två hvardera och de sålunda

valda den femte, dock att värdet icke får öfverstiga verkliga kostnaden

för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen sker af landstinget,

med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.

Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning af

hvad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, har enligt beslut den 19 september

1895 för sin del godkänt de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor

för uppförande af ifrågavarande upptagningsanstalt med anmärkning allenast,

att i förslaget befintlig tvetydighet med afseende på uttryckssättet

skulle förekommas: i mom. 4 genom begagnandet af uttrycket »dock med

vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmälas i § 41 af nådiga

stadgan den 2 november 1883 angående sinnessjuke, tjugu platser, 10

för män och 10 för qvinnor, alltid och utan invändning finnas disponibla

till upptagning endast för sjuke från Yermlands län, och att en fullgod

vård dessa beredes», samt i mom. 5 genom införandet af orden »från

Yermlands län» efter uttrycket »åt deraf i behof varande sjuke». Med

öfverlemnande af landstingets berörda yttrande har Eders Éongl. Maj:ts

befallningshafvande uti eget underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva

något att erinra mot nådigt bifall till det af medicinalstyrelsen afgifna

förslag till den ifrågasatta anstaltens anordnande och framtida underhåll

med de redaktionsförändringar i berörda förslag, hvarpå landstinget fäst

uppmärksamheten.

Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och

Yermlands läns landsting är affattadt i enlighet med det förslag till liknande

uppgörelse mellan staten och Malmöhus läns landsting, som, år 1891

framlagdt för Riksdagen, blef såväl af Riksdagen som af Eders Ivongl.

Maj:t godkändt. Det i båda dessa förslag förekommande uttryck, att landstingets

betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten

remitterats, upphör då patienten intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis

här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen behörighet

till vård å hospital eller asyl derstädes erhåller sådan, men åsyftar

deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

7

behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning

ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet. Då väsentliga

fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande förslagets

antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma synas mig

affattade med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne

aftal af angifvet innehåll må mellan staten och Vermlands läns landsting

träffas.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält, täcktes

Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle proposition

till Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Edward Bäcklin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1896:92 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital fö s. 3 i texten
  2. SU 1896:53 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands län s. 7 i texten