Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen

1896-01-24 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:22, Med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1

N:o 22.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen

samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen;

gifven Stockholms slott den 7 februari 1896.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga härvid fogade förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109

och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Iiilcsd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag till ändringar i regeringsformen.

§ 50.

Riksdagen skall sammanträda i rikets hufvudstad, utom i de fall,

då fiendens framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder

göra det omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. I

dessa fall tillkommer Konungen att, efter samråd med de af Riksdagen

valde fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret,

annan riksdagsort utsätta och kungöra.

§ 70.

När i fråga om reglemente för riksbanken, dess inkomster och

utgifter, kamrarne stadna i stridiga beslut, skola kamrarne derom hvar

för sig rösta, såsom i nästföregående § sägs.

§ 72.

l:o. Riksbanken förblifver under Riksdagens garanti samt förvaltas

enligt särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2:o. Riksbankens styrelse utgöres af sju fullmägtige, af hvilka

en, som skall vara ordförande bland fullmägtige, förordnas af Konungen

och sex väljas af Riksdagen på sätt i 71 § riksdagsordningen säges.

Konungen förordnar jemväl en suppleant att vid förfall för ordföranden

träda i hans ställe. De af Konungen för ordföranden och hans suppleant

meddelade förordnanden må återkallas, när Konungen så pröfvar

skäligt. För de af Riksdagen utsedde fullmägtige skola finnas tre

suppleanter, valde såsom i 73 § riksdagsordningen föreskrifves.

3:o. Riksbanken eger rätt utgifva banksedlar. Dessa sedlar skola,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

vid anfordran, inlösas af banken med guld efter deras lydelse och må,

så länge de sålunda inlösas, för mynt i riket erkännas.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen, under det riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riksdagen

i embetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. Skulle justitieombudsmannens utsedde efterträdare,

under riksdag, afsåga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans-embetet

insättas eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade

sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall

emellan riksdagarne, skall Riksdagens rätt härutinnan genom de af

Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret

utöfvas.

§ 109.

Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den

varit fyra månader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i riksdagsordningen

sägs, förordnar om nya val till båda kamrarne eller den

ena af dem, i hvilka fall Riksdagen skall, med bibehållande af sin

egenskap utaf lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från

det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej

vidare af Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det

senare sammanträdets början.

Urtima riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja,

och vare urtima riksdag alltid upplöst innan tid för lagtima riksdags

sammanträde infaller.

Der så oförmodadt skulle hända, att riksdag, när den afslutas,

icke hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp

sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen intill

nästa riksdag. År åter bevillningens hela belopp bestämdt, men kamrarne

icke om fördelningen deraf ense, då skola, efter den faststälda

bevillningssummans förhållande till den, som vid föregående riksdag

blifvit fördelad, de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar

jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage Riksdagen åt de af Riksdagen

valde fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, att

en ny bevillningsförordning på sådan grund uppgöra och utfärda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

§ in.

Beskylles riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte

kunna inmanas förr än, efter anstäld ransakning, domaren sådant skäligt

pröfvat, så vida han ej å bar gerning funnen varder; dock gälle, om

han, efter domstols kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna lagen i thy

fall stadgar. Ej må riksdagsman i andra fall, än som i denna och

nästföregående paragraf sagda äro, sin frihet beröfvas.

Fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt Riksdagens

revisorer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga befallningar utan

af Riksdagen allena, och enligt dess instruktioner, ej eller till redo

och ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen.

§ 32.

1. Den, som blifvit till riksdagman vald, skall, första gången

han efter valet till riksdag sig inställer, inför chefen för justitiedepartementet,

eller den Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmagt

till granskning uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder eller, om

riksdagsman senare sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna

granskning, som skall ske i närvaro af tre bland de af Riksdagen

valde fullmägtige i riksbanken och tre bland fullmägtige i riksgäldskontoret,

har till föremål att undersöka, huruvida fullmagterne blifvit

i föreskrifven form utfärdade, och skall vid den riksdag, för hvilken

nya val af begge kamrarnas eller enderas samtliga ledamöter egt rum,

vara inom tre dagar fulländad, men vid andra riksdagar samma dag,

då fullmagterne uppvisas.

2. Hvardera kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten

till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana

dess medlemmar, hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, än äfven för

dem, emot livilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer.

Den, om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos kammare

väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom ledamot i kammaren,

intill dess han blifvit dertill obehörig förklarad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

5

§ 65.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående

reglemente för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller angående

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter,

kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag

varda sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar för sig rösta om

de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,

som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarna sammanräknade

röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan

omröstning förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren atläggas

och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade

rösterne utfalla lika, öppnas och afgör frågan. År pluralitet

redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 68.

Till följd af regeringsformens 96 § skall hvarje lagtima Riksdag

förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva

tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och embetsmän samt att

inför den riksrätt, som i bemälde grundlags 102 § till dess inrättning

och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga

ordning tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af veld, mannamån

eller annan orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit

att sina embetspligter behörigen fullgöra.

Denne Riksdagens justitieombudsman, hvilkens rättigheter och

åligganden ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild

instruktion utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän,

af hvilka hvardera kammaren inom sig utser tjugofyra. Desse valmän,

hvilka böra till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit

utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först

samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de

anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterne till mer

än hälften på en man, är han behörigen vald. Åro åter rösterne så

delade mellan flera, att sådan pluralitet för någon icke eger rum, anställes

ny omröstning med slutna sedlar till antagande af den, som de

flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, som näst

honom blifvit af de flesta kallad o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarne

sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid

den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit

de flesta rösterna, anses behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman utses,

och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne

embetsman erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästa

lagtima Riksdag anstalt nytt val af justitieombudsman, skulle med

döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid justitieombudsmannen

kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån

hindrad.

I händelse justitieombudsmannen, under det riksdag är församlad,

afsäger sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen

genast i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. Skulle, justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag,

afsåga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmansembetet

insättas eller med döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt

en annan behörig man i hans ställe.

Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarna, skall Riksdagens

rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken

och fullmägtige i riksgäldskontoret utöfvas.

§ 71.

1. De sex fullmägtige i Riksbanken, hvilka enligt 72 § regeringsformen

skola utses af Riksdagen, väljas å lagtima riksdag för tiden

från valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått.

Två af de utaf Riksdagen utsedde fullmägtige skola årligen afgå.

Har af Riksdagen utsedd fullmägtig före utgången af den bestämda

tjenstgöringstiden afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes

val för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jemväl välja fullmägtige att, jemlikt särskildt

reglemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Desse

fullmägtige skola vara sju och väljas å lagtima riksdag för tiden från

valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Ordförande

bland fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige sex skola två

årligen afgå. Har fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes

val för den tid, som för honom återstått. Då val af ordförande eger

rum, utses denne före öfrige fullmägtige.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3. Val af fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret verkställas

genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera kammaren inom

sig utser tjugofyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre

tjenstgöringstid verkställes före val för kortare. Afgående fullmägtig

kan återväljas.

4. Fullmägtige i riksgäldskontoret välja sjelfve bland sig vice

ordförande, att vid förfall för ordföranden träda i hans ställe, men

om vid sammanträde af fullmägtige i riksbanken hvarken ordföranden

eller hans suppleant är tillstädes, föres ordet af den bland de närvarande,

som under den längsta tiden innehaft uppdraget såsom fullmägtig

och, der två eller flere under lika lång tid varit fullmägtige, den

af desse, som är till lefnadsåren äldst; egande den, som bland fullmägtige

i hvartdera verket förer ordet, afgörande röst, derest i frågor,

som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga

meningar utfalla lika.

§ 73.

På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer

enligt föregående två §§ af Riksdagen utses, tillsättas jemväl suppleanter,

att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras ställe, nemligen

för de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken tre, för fullmägtige

i riksgäldskontoret likaledes tre och för hvarje års revisorer sex.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari

1896.

-v;r 1 i,-. , -so; ''k''-< .vb.^Ul r^b-d ■■ >. '' in »bm?. ['' i . ;>* vr;-»

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet

:

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 5 oktober

1889 funnit godt tillsätta en komité med uppdrag att utarbeta förslag

till förändrad banklagstiftning i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

skulle öfverflyttas på riksbanken och att sådana ändringar

vidtoges i organisationen af riksbanken, att åt densamma kunde anförtros

den grannlaga uppgiften att besörja landets hela sedelutgifning, så afgaf

denna komité den 30 januari 1890 sitt betänkande, innefattande af motiv

åtföljda och af komiterade enhälligt biträdda förslag till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

lag för Sveriges riksbank;

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen;

ansvarighetslag för fullmäktige i Sveriges riksbank;

ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna för Sveriges riksbanks

afdelningskontor; och

lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt.

Komiténs betänkande anmäldes af dåvarande chefen för finansdepartementet

inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet den 28 februari 1890;

och anhåller jag att nu åter få erinra om den hufvudsakliga innebörden

af komiténs förslag.

Komitén anslöt sig utan tvekan till åsigten om lämpligheten af

sedelutgifningens koncentrerande hos en centralbank, riksbanken. Beträffande

vilkoren för uppnående af detta mål och dervid först riksbankens

omorganisation fann komitén det uppenbart, att, då man fordrade en

särskild begränsning för hvarje sedelutgifvande banks verksamhet, denna

fordran måste än kraftigare göra sig gällande mot en bank, som finge

det ansvarsfulla värfvet att ensam ombesörja ett lands sedelutgifning.

Myntväsendets upprätthållande, hvilket vore en sådan banks främsta uppgift,

ålade den, enligt komiténs mening, att afstå från åtskilliga, med

sedelemissionen icke rätt förenliga, om ock i och för sig fullt legitima

rörelsegrenar; och då man åt denna enda bank öfverlemnade hela sedelutgifningen

och sålunda på denna väg tillförsäkrade den en fullt tillräcklig

vinst, kunde lagstiftningen ock utan tvekan uppdraga gränserna för dess

verksamhet med hela den stränghet, som påkallades af denna dess främsta

uppgift. En dylik bank borde sålunda hållas borta från alla egentliga

förlags- och spekulationsaffärer eller i allmänhet från all sådan bankrörelse,

vid hvilken de af banken utlemnade försträckningarne återvände

till banken först efter en alltför lång eller alltför obestämd tid. Icke

heller borde en bank, som genom den honom tillerkända rättighet att

ensam utgifva sedlar erhållit den stora förmånen att af allmänheten

upptaga räntefria lån, tillika bedrifva inlåning mot räntegodtgörelse.

Genom att afhålla sig från detta slags rörelse skulle banken frigöra sig

från tvånget att behöfva uppsöka affärer för att kunna genom utlåning

göra fruktbärande medel, å hvilka den sjelf skulle erlägga ränta; och

eu bank, som måste söka efter låntagare, löpte tydligtvis alltid större

fara att råka ut för mindre goda sådana, än den bank, som kunde i allt

lugn vänta på, att affärer erbjödes honom, och bland dessa för sig

utvälja de säkraste och mest passande.

Det skulle således i regel blifva riksbanken förbjudet att mot

räntegodtgörelse emottaga penningar å deposition eller i löpande räkning;

Bih. till Eiksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 14 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kon<;l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

och vidare borde riksbankens ntlåningsrörelse inskränkas till diskontering

af affärsvexlar samt beviljande af lån på kortare tid eller på kort tids

uppsägning'' mot pant af goda värdepapper eller af varor. Komitén både

likväl bibehållit rätten för riksbanken att utlemna kassakreditiv på tolf

månader samt lån mot förbindelse till återbetalning äf minst en femtedel

af beloppet hvar sjette månad, men betecknade detta såsom en

eftergift, betingad af bos oss rådande kreditbruk. Hvad särskilt, beträffade

de s. k. afbetalningslånen, ansåg komitén dem ega allt för djupa

rötter i våra vanor och kanske äfven allt för väl motsvara några samhällsklassers,

särskild! mindre jordbrukares och industriidkares, verkliga

lånebehof för att kunna utan afsaknad eller böra utan tvingande skäl

plötsligen indragas. Komitén föreslog emellertid, att afbetalningslånen,

hvartill enligt gällande reglemente för riksbanken må användas högst

12 millioner kronor, sammanräknade ej finge öfverstiga 10 millioner

kronor, samt att kassakreditiv skulle få beviljas endast mot pant af

obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade skuldebref.

Komitén framhöll i sammanhang härmed, att de verksamhetsfält,

från hvilka riksbanken af anförda skäl borde utestängas, kunde och

borde med så mycket större fördel bearbetas af de enskilda bankinrättningarne;

och sålunda skulle mellan bankerna åstadkommas en arbetsfördelning,

som borde lända till styrka för det hela samt vara till gagn

både för riksbanken och de enskilda bankinstituten.

I fråga om grunderna för riksbankens styrelse och''förvaltning erinrade

komitén, att Sveriges riksbank vid jemförelse med andra europeiska

centralbanker företedde den egendomligheten, att landets representantförsamling

ensam hade beslutanderätt öfver dess förvaltning. Endast

den inskränkning funnes i Riksdagens magt öfver banken, att en del

föreskrifter, nemligen de, som vore upptagna i lagen för rikets ständers

bank den 1 mars 1830, hade fått karakteren af civillag, till hvars ändring

eller upphäfvande således fordrades samtycke äfven af Konungen.

Dessa föreskrifter anginge bankens skyldighet att vid anfordran inlösa

sina sedlar, förfarandet, om den vägrade detta, storleken af bankens

grundfond och reservfond samt skyldigheten för banken att för hvarje

månad och år offentliggöra öfversigter öfver sin ställning. Det förstnämnda

och vigtigaste af dessa stadganden eller om bankens skyldighet

att inlösa sina sedlar med mynt vore dessutom upphöjdt till grundlagsbud,

hvarjemte grundlagarne innehölle stadganden om antalet fullmäktige

i riksbanken och sättet för deras väljande. Alla öfriga bestämmelser

för riksbanken lemnades deremot af Riksdagen allena, och denna utsåge

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 22. 11

enväldigt bankens styrelse samt utöfvade ensam tillsyn öfver dess förvaltning-.

»Erfarenheten från gångna tider har», yttrade komiten vidare,

»nogsamt lärt, att Riksdagen såsom riksbankens principal icke varit rätt

egnad att skydda landets innevånares på myntvärdet beroende egendom

och rätt och icke heller att åt bankens förvaltning i öfrigt gifva den

kraft och den omsigt, som den nationela hushållningens utveckling och

förkofran kräfde; och man bör väl akta sig att i den omsorgsfulla vård.

Riksdagen under senare tider onekligen egnat riksbanken, se en garanti

mot öfvergrepp för framtiden, ty det är icke under lugna, utan under

oroliga tider, som lagstadgade formers lämplighet sättes på prof.. Om

man än numera icke behöfver befara så långt gående missgrepp i riksbankens

förvaltning, som förflutna tider bevittnat och som ofta berott

på bristande erfarenhet om vilkoren för en sund bankrörelse, qvarstår

i allt fall den påtagliga vådan deraf, att riksbanken är uteslutande beroende

af en politisk riksförsamling, hvilken isynnerhet under upprörda

tider kan komma att, med åsidosättande af bankens och det allmännas

intressen, använda banken till främjande af partisyften.»

Faran häraf har komitén velat i främsta rummet afvärja genom

att i vida större utsträckning, än nu eger rum, gifva karakteren af lag,

stiftad af både Konung och Riksdag, åt de stadganden, som normera

riksbankens rörelse och förvaltning.

I en sådan lag borde först och främst inrymmas icke blott, såsom

nu, bankens skyldighet att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld,

utan äfven bestämmelserna om metalliska kassans storlek och beskaffenhet,

maximum för sedelutgifningen och de slag af valutor, som för densamma

skulle tjena till betäckning. Om icke äfven åt dessa senare

föreskrifter bereddes civillags helgd, kunde budet om riksbankens skyldighet

att inlösa sina sedlar blifva illusoriskt. Då nemligen föreskrifterna

om vilkoren och gränserna för sedelutgifningsrätten när som helst kunde

af Riksdagen ensam ändras, kunde under vissa förhållanden frestelsen till

en för stor pedelnt,gifning blifva så stark, att klokhetens och försigtiglietens

gräns öfverskredes och den lagstadgade skyldigheten att vid anfordran

inlösa sedlarne icke längre kunde fullgöras.

Fn lag för riksbanken bordo vidare upptaga grunderna för bankens

utlånings- och inlåningsrörelse samt för dess öfriga verksamhet äfvensom

innehålla de konstitutiva bestämmelserna i fråga om bankens styrelse.

Det vore nemligen lätt insedt, att en klok och förtänksam nation icke

bordo åt ett bankinstitut, öfver hvars hela organisation och verksamhet

en tillfällig majoritet inom riksdagen egde makt att utan ansvarighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj.is JSåd. Proposition N:o 22.

besluta, öfverlemna den vigtiga och grannlaga uppgiften icke allenast

att genom sina sedlar förmedla hela landets penningeomsättning, utan

äfven att vara främsta stödet för dess ekonomiska lif.

De detaljerade föreskrifter, som derutöfver tid efter annan kunde

befinnas erforderliga för att närmare reglera riksbankens verksamhet,

vore det deremot lämpligt att, likasom hittills, meddela i ett särskild^

af Riksdagen utfärdadt reglemente, å hvilket dock den fordran naturligtvis

måste ställas, att det icke finge strida mot de i sjelfva lagen för

riksbanken gifna bestämmelser.

Då komitén på anförda skäl icke velat upptaga det af 1881 års

bankkomité framstälda förslag om enskilde delegares inrymmande i riksbanken,

utan bibehållit riksbankens karakter af uteslutande statsbank,

har komitén ansett det vara så mycket mera angeläget, att förändrade

bestämmelser komme till stånd i fråga om tillsättningen af riksbankens

styrelse.

Sedan komitén dervid till en början förordat, att fullmäktige skulle

utses för tre år, såsom ock numera genom den förändrade lydelsen af

71 § i riksdagsordningen är föreskrifvet, fortsätter komitén sålunda:

»Men det är icke mindre otillfredsställande, att Riksdagen ensam tillsätter

riksbankens styrelse. Häremot tala redan de skäl, som blifvit

anförda mot Riksdagens envälde i fråga om lagbestämmelser för riksbanken,

och dessa skäl äro här än mera påtagliga, då det ju ligger i

sakens natur, att man icke hos en politisk riksförsamling kan under alla

förhållanden påräkna den oväld och den frihet från politisk hänsyn, som

vid val af en centralbanks styrelse böra göra sig gällande.

Om det ock härvid kan erinras, att Riksdagen, åtminstone under

de senare årtiondena, med omsorg bevarat kontinuiteten i riksbankens

styrelse, må det dock icke förbises, att ansatser till ett motsatt förfaringssätt,

hvilka tillräckligt visa önskvärdheten af en förändring, ingalunda

uteblifvit.

Kan det sålunda icke anses för det allmänna betryggande, att

Riksdagen allena fortfarande utser riksbankens styrelse, och lemnar man

åsido tanken på enskilde delegares upptagande i riksbanken, är det uppenbarligen

åt regeringsmakten, man bör inrymma befogenhet att med

Riksdagen deltaga i tillsättande af denna styrelse.

Denna fordran framgår för öfrigt redan med bjudande konseqvens

af bankens egen art. År nemligen inom staten regeringen i allmänhet

ansvarig för hela förvaltningens gång; är riksbanken och skall den enligt

komiténs förslag förblifva en statsinstitution; skall dess verksamhet

regelbindas af lag, som stiftas af Konung och Riksdag gemensamt; och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

är slutligen redan nu genom den jemväl af komitén upptagna bestämmelsen

i 2 § af 1830 års banklag stadgadt, att, om riksbanken blifver

oförmögen att uppfylla sina förbindelser, hvilket i de flesta fall måste

antagas härflyta af styrelsens förvållande, det är Konungen, som har att

vidtaga nödiga åtgärder för upprätthållandet af det allmänna förtroendet

och för bankens återupprättande, — så fordrar oemotsägligen följdriktigheten,

att Konungen ej uteslutes från inflytande på tillsättningen af riksbankens

styrelse. Denna fordran blifver oafvislig, då riksbanken för framtiden

skall, i egenskap af en med hela sedelutgifningsrätten utrustad,

verklig centralbank, blifva bäraren af hela vårt penningeväsende. Det

kan ej vara riktigt, att, då banken är en statsbank och då regeringen

i vårt land eljest har på det ekonomiska området så stor befogenhet och

så vidsträckt ansvar, regeringsmakten skall hållas utestängd från en

punkt af statsmaskineriet, så vigtig, att, om den råkar i olag, deraf

följer en ögonblicklig förlamning af landets hela ekonomiska lif.»

Såsom den lämpligaste anordningen i detta afseende föreslog komitén,

att åt Konungen lemnades att utse tre af riksbankens fullmäktige, hvilka

för framtiden borde blifva nio. Då emellertid de i 50, 98 och 109 §§

regeringsformen samt i 32 och 68 §§ riksdagsordningen åt fullmäktige

i riksbanken och riksgäldskontoret gifna uppdrag enligt sin natur icke

borde eller kunde tillkomma jemväl de fullmäktige i riksbanken, som

Eders Kongl. Maj:t enligt förslaget skulle förordna, men någon anledning

icke funnes att utesluta de af Riksdagen utsedde fullmäktige i riksbanken

från dessa funktioner, föreslog komitén en sådan förändring i

lydelsen af nämnda §§, att endast de .af Riksdagen utsedde fullmäktige i

riksbanken skujle jemte fullmäktige i riksgäldskontoret utöfva ifrågavarande

uppdrag.

Den nuvarande anordningen i afseende å ärendenas föredragning

och beredning samt handhafvande t af de löpande göromålen hade komitén

icke funnit tillfredsställande, då den lätteligen kunde föranleda och väl

äfven under vissa tider föranledt slitningar mellan de två jemnstälde

deputerade, som hade dessa göromål sig anförtrodda. Häraf måste, enligt

komiténs mening, banken blifva lidande, då ju för hvarje affär och

icke minst för en stor bank enhet i ledningen vore af synnerlig vigt;

och det vore uppenbarligen just för att ernå eu sådan enhet och sammanhållning,

som alla våra enskilda bankinstitut, likasom utlandets banker,

satt i spetsen för förvaltningen en person, hvilken i sin hand samlade

och sammanhöll alla de olika trådarne från de skilda förvaltningsgrenarne

samt bar ansvaret för rörelsens jemna och ostörda gång.

Komitén ansåg en reform i denna riktning nyttig och tidsenlig och före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

slog derför, att för riksbanken skulle utses en direktör, som handhade

de löpande förvaltningsbestyren. Derjemte skulle tillsättas eu vice direktör

att biträda direktören och, vid ledighet eller förfall för denne, träda

i hans ställe.

Diskonterings-, kreditiv- och låneärenden samt andra löpande göromål

skulle, enligt komiténs förslag, handläggas affyra, hvarje söckendag

sammanträdande deputerade, bestående af direktören, vice direktören

samt två andra dertill utsedde fullmäktige.

Bland detaljbestämmelserna i komiténs förslag bör särskilt framhållas,

att egenskapen hos riksbankens sedlar att utgöra lagligt betalr

ningsmedel i riket uttryckligen gjorts beroende deraf att de inlösas efter

sin lydelse. Om de icke längre sålunda inlösas, utgöra de lagligt betalningsmedel

endast gent emot riksbanken, statsverket och riksgäldskontor.

I följd häraf har komitén äfven föreslagit en omredaktion af motsvarande

bestämmelse i 72 § regeringsformen.

Enligt komiténs förslag skulle indragningen af den enskilda sedelutgifningsrätten

vara förd till slut vid 1903 års utgång; och komitén

föreslog detaljerade bestämmelser dels i afseende å det successiva genomförandet

af denna indragning och dels angående vissa kassalättnader,

som i sammanhang dermed borde af riksbanken beredas de enskilda

bankerna.

0

Då detta komitébetänkande inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes af

dåvarande chefen för finansdepartementet, uttalade han sin anslutning

till hvad komitén föreslagit, dock »med vissa jemkningar i en del detalj - bestämmelser, samt förklarade, att, under förutsättning att de af komitén

framlagda förslag till grundlagsändringar, med de jemkningar, som angifvits

såsom erforderliga, af Eders Kongl. Maj:t godkändes och vid då

pågående riksdag antoges att hvila till nästpåföljda års riksdag, så

att möjlighet derigenom bereddes, att de då blefve upphöjda till lag,

departementschefen vore sinnad tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till

1891 års riksmöte aflåta proposition om förändrad banklagstiftning i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med öfriga af komitén afgifna förslag

med antydda förändringar. Sedan chefen för justitiedepartementet enligt

nådig befallning låtit utarbeta förslag till grundlagsändringar i angifna

syftning, aflät Eders Kongl. Maj:t till 1890 års Riksdag nådig proposition

med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98 och 109 §§ regeringsformen

samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen.

I Första Kammaren blef det genom Eders Kong]. Maj:ts berörda

proposition framlagda förslag till ändrad lydelse af ofvannämnda §§ i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

regeringsformen och riksdagsordningen antaget att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling, men i Andra Kammaren afslogs propositionen med

stor majoritet.

Till följd af den utgång, den af Eders Kongl. Maj:t vid 1890 års

riksdag väckta frågan sålunda erhöll, hafva komiténs öfriga förslag icke

förelagts Riksdagen, utan har Eders Kongl. Maj:t meddelat de enskilda

bankerna oktroj till utgången af år 1903.

Emellertid har Riksdagen med anledning af väckt motion antagit

och Eders Kongl. Maj:t godkänt en sålunda ändrad lydelse af 71 §

riksdagsordningen att, såsom jag ofvan omförmält, fullmäktige i riksbanken

väljas för en tid af tre år. Härigenom har ett af syftena med

ofvanberörda proposition eller ökad garanti för bevarande af kontinuiteten

inom riksbankens styrelse vunnits.

Jemväl har Riksdagen ökat riksbankens grundfond till det belopp,

som för densamma upptogs i 1890 års komitéförslag, eller 50 millioner

kronor.

Men äfven andra frågor rörande bankväsendet hafva efter år 1890

varit föremål för Riksdagens öfverläggningar och beslut.

Så hemstälde, med anledning af en vid 1892 års riksdag väckt

motion, sammansatta banko- och lagutskottet om en skrifvelse till Eders

Kong]. Maj: t i syfte att åtgärder måtte vidtagas för successiv indragning

af de enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar å 10 kronor.

Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af den

Första.

Vid 1893 års riksmöte väcktes särskilda motioner om skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t dels angående omorganisation af bankväsendet i

riket och dels om indragning af de enskilda bankernas rätt att utgifva

egna sedlar å 10 kronor. Med anledning af dessa motioner hemstälde

sammansatta banko- och lagutskottet, att Riksdagen måtte hos Eders

Kong]. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till omorganisation af

bankväsendet med afseende på riksbanken och de enskilda sedelutgifvande

bankerna. Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs

af den Första, dock efter votering, som utföll med 55 röster

mot 51.

Vid 1894 års riksdag väcktes motion med hemställan att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån — efter vidtagna

ändringar dels med afseende å Riksdagens beslut i fråga om den tid, för

hvilken fullmäktige i riksbanken skulle väljas, och dels med afseende på

öfriga dåmera förhanden varande förhållanden, som på frågan inverkade,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kengl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

i de af 1889 års bankkomité utarbetade förslag till lagar för Sveriges

riksbank och angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt

— dessa båda lagförslag kunde tjena såsom grundval för lagstiftning

i syfte att ordna bankväsendet i riket med afseende på riksbanken och

de enskilda sedelutgifvande bankerna, samt derefter, så fort ske kunde,

för Riksdagen framlägga de förslag, som kunde finnas ändamålsenliga.

I det utlåtande, fullmäktige i riksbanken afgåfvo till sammansatta bankooch

lagutskottet i anledning af berörda motion, uttalade sig fullmäktige

för lämpligheten, med hänsyn såväl till riksbankens kraftiga utveckling

som till allmänna rörelsens trygghet, af en försigtigt genomförd reform,

hvarigenom rättigheten att utgifva banksedlar öfverlemnades åt riksbanken

allena. Fullmäktige ansågo emellertid, att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke, med afseende på den tidpunkt, då förslaget åter

blifvit väckt, lämpligare hade varit att i främsta rummet och till en

början söka genomföra den enklare och ofta föreslagna reformen att

indraga den minsta — eller 10 kronors — valören af de enskilda bankernas

sedelemission och öfverlemna den åt riksbanken. Då de enskilda

bankernas nya oktrojer med beviljad sedelutgifningsrätt utlöpte först

med år 1903, kunde det nemligen förefalla mindre lämpligt att redan

vilja bestämma grunderna för en banklagstiftning, som sannolikt först

efter 10 år kunde börja tillämpas, för att efter måhända ytterligare lika

lång tids förlopp vara fullständigt genomförd. Indragningen af de enskilda

bankernas tiokronesedlar vore deremot redan i bankoktrojerna

förutsatt och mötte följaktligen lika litet hinder i dessa, som den i

öfrigt syntes fullmäktige förete några allvarsamma svårigheter. Fullmäktige

ansågo för öfrigt, att från riksbankens sida intet hinder borde

möta för att, mot erhållande af all rätt till utgifvande af banksedlar,

bevilja de enskilda bankerna visså förmåner i afseende å rätt till rediskontering

mot lägre diskonto samt till åtnjutande af kassakreditiv mot

mycket låg ränta, allt på tid och på vilkor, som 1889 års bankkomité

föreslagit. Likaså fasthöllo fullmäktige sin i föregående utlåtanden uttalade

åsigt derom, att riksbanken sjelf icke borde finna någon svårighet

att stärka sin metalliska kassa och ordna sin rörelse i öfrigt på

sådant sätt, som kunde anses nödigt för öfvertagande af all sedelutgifningsrätt

och den mera omfattande verksamhet, som deraf sannolikt

föranleddes. Efter erinran att motionären framlagt sitt förslag under

förutsättning af bifall till det hvilande förslaget till sådan ändring af

grundlagen, att fullmäktige skulle komma att väljas för tre år, och att,

såvidt på Riksdagen berodde, denna förutsättning dåmera blifvit en verk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ligliet, förklarade fullmäktige slutligen, att de på frågans dåvarande

ståndpunkt ansågo sig icke behöfva afgifva något omdöme, huruvida

genom denna grundlagsförändring allena den önskvärda kontinuitet i

styrelsen och stabilitet i förvaltningen, hvilka man från flera håll velat

vinna genom äfven Eders Kongl. Maj:ts direkta deltagande i valet af

fullmäktige, kunde anses tillräckligt betryggade, men önskade betona,

att i sådant fall den ofta framhållna angelägenheten deraf, att med riksbankens

öfvertagande af all landets sedelutgifning borde följa öfverflyttande

från reglementet till lagen af bestämmelserna om metalliska

kassan, sedelstockens storlek och täckning genom särskilda slag af

värden, syntes blifva ännu mera framträdande.

I sitt med anledning af berörda motion afgifna utlåtande förmälde

sammansatta banko- och lagutskottet, att det icke funnit lämpligt att

allenast på grund af den väckta motionen ingå på en granskning i

detalj af ofvanomförmälda komitéförslag, utan hade trott sig böra afvakta,

att detsamma på ett mera direkt sätt än då blefve understäldt Riksdagens

pröfning. För utskottet hade detta förslag till dess hufvudgrunder

varit tillräckligt kändt, för att utskottet, i likhet med motionären, skulle

deri se ett lyckligt uppslag till bankfrågans lösning i riktning af det

allmänt erkända önskningsmålet — upphörandet af den enskilda sedelutgifningsrätten

och denna rätts koncentrering hos riksbanken, hvilket

skulle särskildt bidraga dertill, att riksbanken sattes i stånd att fylla

uppgiften af en verklig nationalbank, som på samma gång den kraftigare

än dittills kunde utgöra ett stöd mot och i möjligaste mån förekomma

rubbningar i affärslifvet, äfven tillförde staten ett välbehöfligt

bidrag till bestridande af dess alltjemt stigande utgifter; och hemstälde

utskottet, att Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj :t anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes hufvudsakligen på de grunder, som angifvits dels

af fullmäktige i riksbanken och dels af 1889 års bankkomité i tillämpliga

delar af dess den 30 januari 1890 afgifna förslag till lag för Sveriges

riksbank och till lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt,

för Riksdagen framlägga förslag till omorganisation af

bankväsendet med afseende på riksbanken och de enskilda sedelutgifvande

bankerna.

Denna utskottets hemställan bifölls af bägge kamrarna, af den

Första dock efter votering, som utföll med 51 röster mot 39, i följd

hvaraf Riksdagen den 9 maj 1894 till Eders Kongl. Maj:t aflat skrifvelse

af det innehåll, utskottet föreslagit.

hih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Hvad sålunda inom Riksdagen förekommit synes berättiga till det

antagande, att åsigterna inom Riksdagen numera mognat för en lösning

af bankfrågan hufvudsakligen i den riktning, 1890 års komitébetänkande

angifver. Men i ett afseende lärer 1890 års förslag, att döma af riksdagsförhandlingarna,

icke kunna påräkna understöd af Riksdagens bägge

kamrar, nemligen i fråga om Eders Kongl. Maj ds rätt att i riksbankens

styrelse insätta tre personer. Jag uppskattar till fullo den trygghet, en

bestämmelse härom skulle innebära i afseende å riksbankens förvaltning,

i det att en sådan, åt Eders Kongl. Maj:t inrymd rätt skulle bereda tillfälle

att inom riksbankens styrelse få de egenskaper, som vid riksbankens

administrerande böra göra sig gällande, kraftigt representerade, äfven

om Riksdagen vid något tillfälle skulle låta joolitisk hänsyn blifva den

afgörande vid utöfvandet af sin valrätt. Men jag har icke desto mindre

trott mig böra, i syfte att ernå de stora fördelar för landets bankväsende,

som 1890 års förslag i öfrigt innebär, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t

icke ifrågasätter att i den utsträckning, som nyss är nämnd, deltaga i

tillsättningen af riksbankens styrelse. Jag vill derför nu i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, med anslutning till det förslag, den af

Eders Kongl. Maj:t år 1881 tillsatta bankkomité afgaf under litt. A

n:o 7 i sitt betänkande af den 14 december 1883, ville föreslå Riksdagen

att, utan ändring i fullmäktiges antal, Eders Kongl. Maj:t tillsätter

en fullmäktig, som tillika skall blifva ordförande bland fullmäktige.

Äfven om en sådan, af Eders Kongl. Majd tillsatt ordförande icke

blir den ledande inom förvaltningen, skulle han förvisso komma att utöfva

ett icke oväsentligt; inflytande på riksbankens styrelse. Vald med

uteslutande hänsyn till de egenskaper, platsen kräfver, skulle han, såsom

en vårdare af de goda traditionerna inom riksbanken, tillse, att riksbankens

främsta uppgift, myntvärdets uppehållande, icke finge undanskymmas af

omsorgen för bankovinsten och, der så erfordrades, skulle lian stå medlande

mellan de olikartade element, som kunna tillföras riksbanksstyrelsen,

der han vid lika röstetal för skiljaktiga meningar skulle fälla utslaget.

Men om Eders Kongl. Maj:t sålunda komme att besätta endast eu

plats inom riksbanksstyrelsen, lärer det böra tillses, att denna plats under

alla förhållanden intages af en person, som Eders Kongl. Majd dertill utsett.

Derföre bör vid förfall för den af Eders Kongl. Maj:t valde ordföranden

en af Eders Kongl. Majd för denne utsedd suppleant inträda såsom

ordförande. Uppstår för såväl ordföranden som hans suppleant sådant

tillfälligt förfall, som icke föranleder, att Eders Kongl. Maj:t utser annan

person till endera af dessa befattningar, synes ordet lämpligen kunna

föras af den vid sammanträde närvarande fullmäktig, som under längsta

tiden innehaft uppdraget såsom sådan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Då riksbankens styrelse sålunda fortfarande skulle utgöras af endast

sju personer, torde giltig anledning saknas att bibehålla den af sista

bankkomitén föreslagna mindre styrelsen af fyra deputerade, utan synes

mig ingen annan förändring i sättet för utöfvande af styrelsens verksamhet

erfordras, än den, som blir en följd deraf, att de nuvarande två

deputerade utbytas mot en direktör och en vice direktör.

Då det lärer vara af vigt, att den af Eders Kongl. Maj:t tillsatte

ordföranden tillförsäkras ett arfvode, så pass rundligt, att det med fog

kan begäras, att en hufvudsaklig del af hans verksamhet egnas åt riksbankens

administrerande, har jag ansett en bestämmelse böra i lagen

för riksbanken inryckas derom, att arfvodet till ordföranden skall utgå

med ett belopp, en half gång högre än det, en hvar af de öfrige fullmäktige

i denna sin egenskap eger uppbära,

I ofvanberörda, vid 189-1 års riksdag väckta motion har motionären

uttalat sig emot den i 1890 års förslag ifrågasatta nedsättning af afbetalningslånefonden

från 12 till 10 millioner kronor; men då dessa lån

under de senare åren ständigt hållit sig under 9 millioner kronor och

något behof af fondens bibehållande vid dess nuvarande siffra således

icke synes förefinnas, har jag så mycket mindre ansett mig böra tillstyrka

ändring af förslaget i denna del, som ju en dylik lånerörelse

egentligen ligger utanför en centralbanks verksamhetsområde och derföre

icke lärer böra särskildt uppmuntras.

Af de ändringar utöfver de förut omnämnda, jag ansett böra vidtagas

i sista bankkomiténs förslag till lag för Sveriges riksbank, torde

endast följande erfordra särskild motivering.

Bland de kassatillgångar, hvarå sedelutgifning får grundas, upptages

i förslaget, 7 §, metallisk kassa, och i 9 § bestämmes, i full

öfverensstämmelse med gällande bankoreglemente, 6 §, att såsom metallisk

kassa skall beräknas ej blott guldmynt och omyntadt guld, utan

ock i Sverige, Norge och Danmark i öfverensstämmelse med konventionen

den 27 maj 1873 prägladt silfvermynt till belopp, icke öfverstigande

en femtedel af den metalliska kassan i dess helhet. Då emellertid

riksbanken är pligtig att med guld inlösa sina sedlar, synes det mindre

egentligt att bland den metalliska kassan inräkna silfvermynt, hvars

metallvärde för närvarande icke uppgår till hälften af dess prägelvärde.

I en till bankoutskottet vid 1894 års riksdag aflåten skrifvelse hafva

bankofullmäktige också medgifvit, att silfvermyntets upptagande i den

metalliska kassan är principielt oriktigt och derföre förordat, att bestämmelsen

härom uteslötes ur bankoreglementets G §; men fullmäktige

hafva på samma gång föreslagit, att riksbankens konventionssilfvermynt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

i stället upptoges bland de i reglementets 5 § 1 moln., motsvarande

förslagets 7 §, angifna tillgångar, å hvilka sedelutgifningsrätt får grundas.

Ur principiell synpunkt lärer emellertid silfvermyntet icke heller här väl

försvara sin plats; och då det synes mig angeläget, att, om riksbanken

skall erhålla uteslutande sedelutgifningsrätt, grunderna för denna rätt

fastställas så, att de icke lemna rum för anmärkning, har jag ansett riktigast

att taga steget fullt ut genom att från de valutor, som få utgöra

underlag för sedlame, alldeles utesluta silfvermyntet, helst någon afsevärd

olägenhet för riksbanken icke synes böra härigenom uppstå.

I förslaget, 8 §, bestämdes 75 millioner kronor såsom det belopp,

hvartill riksbanken egde utgifva sedlar utan sådan betäckning, som 7 §

föreskref. Men hela sedelcirkulationen inom riket, hvilken vid den tidpunkt,

då berörda förslag afgafs, uppgick till omkring 100 millioner

kronor, har nu stigit så, att den vid senaste årsskiftet belöpte sig till

nära 118 millioner kronor, deraf inemot 57 millioner belöpte på riksbanken

och återstoden på de enskilda bankerna. Vid sådant förhållande

har jag ansett, att den enligt 8 §, utan betäckning af kassatillgångar,

medgifna sedelutgifningsrätten bör ökas till 90 millioner kronor, men

att i sammanhang härmed bör föreskrifvas, att den proportion, hvari

den metalliska kassan, det faststälda minimibeloppet för densamma oberäknadt,

skall stå till det belopp, hvarmed de enligt 8 § utgifna sedlarne

öfverstiga 60 millioner kronor, skall utgöra 40 procent i stället

för de i 9 § 2 mom. af förslaget upptagna 30 procent.

Med det till omkring 14 millioner kronor uppgående tillgodohafvande,

riksbanken den 31 sistlidne december egde å löpande räkningar

i utlandet — ett tillgodohafvande, som enligt 7 § i förslaget liksom i

gällande bankoreglemente med rätta hänföres till de såsom underlag

för sedlame beräkneliga kassatillgångar, då ju guldvaluta när som helst

kan erhållas för dessa fordringar — skulle riksbanken, för att, enligt

nu föreslagna bestämmelser, ensam kunna emittera det belopp sedlar,

omkring 118 millioner kronor, som sistnämnda dag funnos utelöpande,

behöfva anlita sin sedelutgifningsrätt enligt 8 § i förslaget till belopp

af omkring 73 millioner kronor och hålla en guldkassa af omkring 31

millioner kronor. En sådan guldkassa synes å ena sidan vara fullt betryggande,

då sedelcirkulationens minimum, för hvilket ju omedelbar

betäckning af guldvaluta icke erfordras, helt visst i hvarje fall öfverstiger

det sedelbelopp, som sålunda komme att utgifvas utan sådan betäckning,

och å andra sidan böra med lätthet kunna anskaffas, då väl

den guldkassa, de enskilda bankerna till belopp af omkring 7 \ millioner

kronor nu hålla för att möta sina utelöpande sedlar, efter dessas indrag
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåa. Proposition N:o 22.

ning kommer att till större delen hamna i riksbanken, hvars gnidkassa

redan nu öfverstiger 24 millioner kronor.

I den man näringslifvet kräfver ökad sedelemission, kan sådan ega

rum antingen på grund af ökad fordran på riksbankens utländska bankräkningar

eller genom att begagna bankens sedelutgifningsrätt enligt

8 § för återstående 17 millioner kronor mot en i ofvannämnda proportion

ökad guldkassa. Under den tidsperiod, som närmast följer efter

upphörande af den enskilda sedelutgifningen, torde dock snarare en

minskning än en ökning af sedelcirkulationen inträda, ty då de enskilda

bankerna icke längre hafva fördel af en stark sedelcirkulation, lärer det

kunna antagas, att liqvider, i vida större utsträckning än nu, komma

att ega rum genom användande af checksystem och qvittningsförfarande

såsom i de stora kulturländerna.

Beträffande sättet att anordna öfvergången till ett centralbanksystem

kan jag icke biträda den mening, bankofullmäktige i sitt till 1894 års

bankoutskott afgifna, ofvan omförmälda utlåtande antydt, eller att, såsom

ett första steg i denna rigtning, de enskilda bankernas rätt att utgifva

sedlar å tio kronors valör borde redan under den nu löpande oktrojen

indragas. Det förhåller sig visserligen så, att enligt nådiga kungörelsen

den 12 juni 1874, som normerar de enskilda bankernas verksamhet,

Eders Kongl. Maj:t när som helst eger förordna om en sådan indragning;

men då en dylik åtgärd skulle, om än icke alldeles omintetgöra,

i allt fall högst väsentligt reducera de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt,

hvars bibehållande under den meddelade oktrojen de icke saknat

anledning förvänta, anser jag densamma från billighetens och lämplighetens

synpunkt icke tillrådlig. Men om således efter min mening de

enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar icke bör lida någon inskränkning

under nu löpande oktroj, tror jag dock icke, att med tillämpning

och genomförande af den banklagstiftning, hvarom nu är fråga,

behöfver anstå så lång tid, som bankofullmäktige, enligt uttalande i nyssberörda

utlåtande, befarat. Jag föreställer mig nemligen, att genom

lämpligt anordnande af kassalättnader utaf det slag, 1890 års komitéförslag

upptager, den ifrågavarande bankreformen skall utan olägenhet

kunna på ganska kort tid genomföras.

I fråga om anordnandet af dessa kassalättnader under öfvergången

till ett nytt banksystem har jag icke så mycket tagit hänsyn till de

enskilda bankerna sjelfva, som till den allmänhet, hvilken af dem betjenas.

Jag förmenar nemligen, att indragning af den enskilda sedelig

tgifningsrätten, så drygt beskattad som den numera är, kommer att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 22.

för bankernar sjelfva medföra en ganska måttlig olägenhet. För den

störa allmänheten, hvilken af de enskilda bankerna med deras många,

öfver hela landet spridda afdelningskontor betjenas på ett sätt, som är

värdt allt erkännande, kan deremot denna åtgärd medföra mycket kännbara

olägenheter, om man icke söker mildra desamma genom anordningar,

som på ett lämpligt sätt utjemna öfvergången till ett centralbanksystem.

Man måste nemligen antaga, att, då de enskilda bankerna

mista sin sedelutgifning, de ordna sin rörelse på det sätt, som under

de förändrade förhållandena är för dem fördelaktigast, och att derföre

de afdelningskontor, livilkas tillvaro är bygd på den jemförelsevis billiga

kassan af egna sedlar, komma att indragas, derest icke annan billig

kassatillgång beredes. Det är en sådan kassatillgång, som synes böra

tillhandahållas de enskilda bankerna genom kassakreditiv och rediskontering

på billiga vilkor.

Jag har i detta syfte velat föreslå, det de enskilda bankerna tillförsäkras

att hos riksbanken erhålla dels kassakreditiv under åren 1899

—1903 och dels rätt att rediskontera vexlar under åren 1904—1908

på de vilkor, 1890 års förslag innehåller och bankofullmäktige vid flera

tillfällen för sin del godkänt, nemligen en ränta af högst två procent

för uttag å kreditiv och ett diskonto för rediskonterade vexlar af högst

två tredjedelar af det i riksbanken eljest gällande. Vilkoret för åtnjutande

af kreditiv skulle vara att enskild bank afstår från sin sedelutgifningsrätt.

Beloppet af kreditivet har jag af förut antydda skäl

ansett böra göras beroende deraf, att vederbörande bank bibehåller sina

afdelningskontor, och derföre föreslagit, att enskild bank, som icke indragit

något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, eger

erhålla kassakreditiv till det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar då

uppgått. Har åter sådant afdelningskontor blifvit indraget, skulle kreditivbeloppet

minskas eller rätten till kreditiv alldeles upphöra, allt

efter som Eders Kongl. Maj:t, med fästadt afseende på det eller

de indragna kontorens omfång och betydelse för den allmänna rörelsen,

bestämmer. Anledningen, hvarför jag ansett, att hänsyn härvid bör

tagas till förhållandena vid detta års början, är den, att man bör förebygga

den möjligheten, att någon bank, innan lagen trädt i kraft,

vidtager sådana åtgärder med afseende å sina afdelningskontor eller

sin sedelutgifning, som försvaga eller omintetgöra den med bestämmelsen

åsyftade verkan.

Rediskonteringsrätten har jag ansett böra, under förutsättning att

befintliga afdelningskontor bibehållas, bestämmas till sextio procent af

beloppet af de den 1 januari 1896 utelöpande sedlar. Jag har ansett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

denna proportion lämplig i och för sig och särskilt derför att i

alla från och med år 1885 utfärdade bankoreglementen införts bestämmelse

derom, att fullmäktige på vilkor, de egde bestämma, egde att

^diskontera de enskilda bankernas inländska vexlar till belopp, motsvarande

hvad de vid 1885 års utgång hade utelöpande i egna tiokronesedlar,

försåvidt Eders Kongl. Maj:t förordnade om indragning af

desamma; och tiokronesedlarne uppgå till ungefär sextio procent af de

enskilda bankernas hela sedelstock. I händelse af afdelningskontors

indragning, har jag i afseende å rediskonteringsrätten ansett samma

bestämmelser böra gälla som i fråga om kreditivrätten.

Bestämmelserna om riksbankens skyldighet att bereda de enskilda

bankerna dessa kassalättnader synas lämpligast få sin plats bland öfvergångsstadgandena

i lagen för riksbanken, och det i 1890 års komitébetänkande

intagna förslag till lag angående indragning af enskilda

bankers sedelutgifningsrätt. kan då alldeles utgå.

Det finnes all anledning antaga, att de enskilda bankerna allmänt

komma att begagna sig af anbudet att, mot afstående af sin sedelutgifningsrätt,

erhålla sådant kreditiv, som här omförmälts. Om man nemligen

tager hänsyn ej blott till sjelfva sedelbeskattningen, som nu uppgår

till en procent af högsta, under året utelöpande sedelbeloppet, utan

ock till omkostnaderna för sedlarnes tillverkning, underkufvande, bokföring

m. m., uppgår helt visst kostnaden för de medel, de enskilda

bankerna genom sina sedlar inlåna från allmänheten, til! ett belopp,

motsvarande den ränta af två procent, som är föreslagen för uttagen

å de kreditiv, som skulle träda i stället för sedelutgifningen. Härtill

kommer, att de enskilda bankerna genom att afstå från sin sedelutgifning

befrias från omsorgen att hålla guldkassa, liksom de, sedan de

ombildat sig till bankaktiebolag, icke vidare behöfva redovisa grundfondshypotek

i värdepapper af vissa slag. Dessa värdepapper erhålla

intill år 1904 sin naturliga användning såsom pant för de kreditiv,

riksbanken skulle hafva att lemna.

För riksbanken åter motväges den nog låga räntefoten å dessa

kreditiv mer än väl af den stora fördelen, att riksbanken genom de enskilda

bankerna får sina sedlar spridda öfver hela landet.

De enskilda bankerna, som sålunda skulle ega att vid ingången

af år 1899 erhålla fullt kassavederlag för sina utelöpande sedlar, skulle

enligt den föreslagna anordningen beredas en tid af fem år för återbetalning

af fyratio procent af denna kassaförstärkning, då ju vid ingången

af år 1904 kassakreditivrätten skulle aflösas af rediskonteringsrätt

till sextio procent af kreditivbeloppet. Till utlemnande af denna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

vexelskuld är jemväl en tid af fem år de enskilda bankerna förbehållen;

men det är att hoppas och förvänta, att de enskilda bankernas rediskontering

hos riksbanken allmänt kommer att fortfara äfven sedan

deras lagstadgade rätt härtill upphört. Ty en sådan ^diskontering,

som redan nu eger rum, ehuru icke i särdeles stor omfattning, är utan

tvifvel grundad på en mycket lämplig fördelning af bankverksamheten

i landet. Om de enskilda bankinrättningarne, hvar på sin orr, uppsamla

och erbjuda riksbanken de för en centralbank mest tjenliga papper,

korta affärsvexlar, sedan de genom åtecknadt endossement iklädt sig

ansvar för deras behöriga infriande, så lärer, äfven då lagbestämmelser

härom ej finnas, riksbanken icke underlåta att visa tillmötesgående

genom att medgifva ett väsentligen reduceradt diskonto.

Om föreliggande förslag antages, skulle således den ifrågasatta

bankreformen kunna vara genomförd antagligen redan under år 1899

och senast vid utgången af år 1903, utan att några våldsamma rubbningar

i de enskilda bankernas verksamhet kunde befaras. Det är ju

antagligt, att den enskilda sedelutgifuingsrättens upphörande slutligen

kommer att medföra indragning af en del utaf de enskilda bankernas

afdelningskontor; men eu sådan indragning skulle till följd af de föreslagna

anordningarne antagligen komma att endast successivt verkställas

och först efter utgången af år 1908 fullt genomföras, så att man i de

landsorter, som af en sådan indragning skulle lida men, har rundlig

tid att genom bildande af smärre bankaktiebolag, inrättande af sparbankskontor

eller andra anordningar skydda sina intressen.

Departementschefen uppläste härefter ett inom finansdepartementet

uPP§,jor(^f förslag till lag för Sveriges riksbank, hvilket förslag finnes

detta protokoll under Ditt. — bilagdt, och yttrade derefter:

Under förutsättning att förslag till grundlagsändringar i den syftning,

jag bär ofvan angifvit, af Eders Kongl. Maj:t godkännas och blifva

af den nu församlade Riksdagen antagna att hvila till 1897 års riksmöte,

så att möjlighet derigenom beredes, att de då varda upphöjda till lag,

är jag sinnad tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till sistnämnda Riksdag

aflåta proposition om förändrad banklagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af mig nu upplästa förslag till lag för Sveriges

riksbank samt de af 1889 års bankkomité upprättade förslag till ansvarighetslag

för fullmäktige i Sveriges riksbank och ansvarighetslag för

ledamöter i styrelserna vid Sveriges riksbanks afdelningskontor; och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hemställer jag derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

uppdraga åt chefen för justitiedepartementet att låta utarbeta förslagtill

grundlagsändringar i ofvan omförmälda syftning.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti

statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle utdrag af

protokollet angående detta ärende till justitiedepartementet

expedieras.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

Sill. till Piksd. Vrot. 1896

1 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Bilaga.

Förslag
tiii
Lag

för Sveriges Riksbank.

I. Kap.

Om grundfonden.

1 §•

Sveriges riksbank, som är stäld under Riksdagens garanti, drifver

bankrörelse enligt denna lag.

2 §■

Riksbankens grundfond skall utgöra femtio millioner kronor.

II Kap.

Om sedelutgifningsrätten.

3 §.

Riksbanken är ensam berättigad att utgifva banksedlar.

Riksbanken åligger att, när helst sådant påfordras, vid hufvudkontoret

inlösa sina sedlar efter deras lydelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

27

4 §•

Sedel, som af riksbanken utgifves, skall innehålla förbindelse för

riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt

lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Så länge riksbankens sedlar efter deras lydelse inlösas, utgöra

de lagligt betalningsmedel i riket. Vid betalning till riksbanken, statsverket

eller riksgäldskontoret utgöra de alltid lagligt betalningsmedel,

ändå att de icke af riksbanken sålunda inlösas.

5 §•

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra

och ett tusen kronor.

6 §•

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid

uppvisandet inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig

anmälan hos Svea hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört fullmäktige

i riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar

förfara. Öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen

fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 § rättegångsbalken

sägs.

Finner hofrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens

oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, gör hofrätten hos

Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse

med grundlagarne, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla

allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina

sedlar vid anfordran inlösa.

7 §•

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad som i 9 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

8 §•

Utöfver det enligt 7 § medgifna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgifning af högst nittio millioner kronor, under vilkor att

de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande tillgångar sammanräknade:
a)

lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

9 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntadt guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än tjugufem

millioner kronor. Derutöfver skall, då de på grund af 8 § utgifna

sedlar öfverstiga sextio millioner kronor, riksbanken hålla i metallisk

kassa minst fyratio procent af det belopp, hvarmed de på sådan grund

utgifna sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

III Kap.

Om rörelsen.

10 §.

Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt

vid afdelningskontor inom riket; och skall ett sådant kontor finnas

inom hvarje län utom Stockholms.

11 §•

Riksbanken eger att köpa och sälja guld och silfver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket aflemnas,

skall af riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt,

eller två tusen fyra hundra åttio kronor för ett kilogram fint guld,

med afdrag af en fjerdedels procent i myntningskostnad, så ock, der

smidbargöring och skedning ifrågakomma, af de derför stadgade af
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

gifter; dock må fullmäktige i riksbanken, när de*så skäligt finna, befria

säljaren från myntningskostnaden eller någon del deraf.

12 §.

Riksbanken eger att köpa och sälja vexlar, å utrikes ort betalbara

inom sex månader, äfvensom att öfvertaga andra fordringar, å utrikes

ort förfallna inom samma tid.

18 §.

Riksbanken eger att köpa och sälja svenska obligationer samt

sådana '' å utländsk börs noterade utländska statspapper, som äro lätt

säljbara.

14 §.

Riksbanken eger att drifva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering af accepterade, å inrikes ort inom sex månader

betalbara vexlar, hvilka pröfvas vara grundade å verkliga haudelsaffärer;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd

tid af högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning

samt mot pant af obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock

att af enskilda personer eller bolag utfärdade skuldebref med endast

namnsäkerhet icke må såsom pant godkännas;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid af högst

sex månader samt mot pant af varor, liggande å allmän våg eller satta

i förvar hos tredje man, som förbundit sig att hålla dem eller deras

värde riksbanken tillhanda samt pröfvas för en sådan förbindelse vederhäftig;
d)

beviljande af kassakreditiv på högst tolf månader mot pant

af obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade skuldebref.

Derjemte må riksbanken utlemna lån mot förbindelse till återbetalning

af minst en femtedel af förskrifna beloppet hvar sjette månad

och mot säkerhet af löpande förskrifning, annat värdepapper eller borgen

. såsom för egen skuld. Dessa afbetalningslån må dock ej stiga till

högre sammanräknadt belopp än tio millioner kronor.

15 §■

Riksgäldskontor eger att vid riksbankens hufvudkontor begagna

kassakreditiv, dock ej till högre belopp än en million femhundra tusen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

kronor. Riksgäldskontor är ej skyldigt att för kreditivet ställa säkerhet

eller erlägga kreditivafgift.

16 §.

Åt fullmäktig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

må lån utlemnas endast mot pant af varor liggande å allmän

våg eller af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars

obligationer samt kassakreditiv beviljas endast mot säkerhet af nämnda

obligationer.

Vexel med fullmäktigs eller styrelseledamots namn må icke

diskonteras.

17 §•

Af en hvar, som sådant önskar, skall riksbanken, såväl vid hufvudkontoret

som vid afdelningskontoren, mottaga och å giroräkning föra

penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla räkningshafvaren

hvad å räkningen innestår.

För förande af giroräkning må riksbanken ej taga afgift och ej

heller godtgöra ränta för medel, som innestå å sådan räkning.

18 §.

Riksbanken är pligtig att utan godtgörelse för statsverkets räkning

mottaga penningar och af statsverkets tillgodohafvande verkställa

utbetalningar. Närmare föreskrifter angående insättning och uttagning

å statsverkets räkning meddelas af Konungen.

19 §.

Enskilda räkningshafvare skola för uttagning å giroräkning eller

kassakreditiv begagna anvisningar eller vexlar, hvartill blanketter af

riksbanken tillhandahållas. För uttagning å statsverkets eller riksgäldskontorets

räkningar i riksbanken må begagnas antingen handskrifven .

eller tryckt anvisning eller vexel.

20 §.

En hvar eger att i riksbankens hufvud- eller afdelningskontor

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

insätta penningar mot erhållande, utan afgift, af vexel, stäld att vid

uppvisandet inlösas antingen i hufvudkontoret eller i något af afdelningskontoren.

21 §.

Riksbanken mottager till förvar:

a) penningar att utan räntegodtgörelse återbetalas vid anfordran

eller å tid, som vid insättningen bestämmes; skolande bevis öfver sålunda

insatta penningar ställas till viss man;

b) guld eller silfver, myntadt eller i plants, mot bevis, som skall

ställas till viss man och innehålla såväl guldets eller silfrets vigt och

efter vigten beräknade värde som ock förbindelse för riksbanken att,

mot bevisets återbekommande och betalning af stadgad förvaringsafgift,

återställa det till förvar mottagna guldet eller silfret eller, om sådant

ej kan ske, betala dess i beviset upptagna värde;

c) obligationer, aktier eller andra värdepapper, af de slag fullmäktige

i riksbanken bestämma, mot bevis, som skall ställas till viss

man och innehålla såväl förteckning å de särskilda värdepapperen jemte

å dem satta värden som ock förbindelse för riksbanken att, mot bevisets

återbekommande och betalning af stadgad afgift, återställa de i förvar

mottagna värdepapperen eller lemna andra af samma slag, beskaffenhet

och belopp eller ock ersätta de felande efter deras i beviset bestämda

värden; skolande i reglementet för riksbanken fastställas bankens åtagande

i afseende å förvaltningen af obligationer, aktier och andra

värdepapper, som i''förvar mottagas.

22 §.

Riksbanken må, när sådant af fullmäktige pröfvas erforderligt,

begagna utländsk kredit i form af lån eller kreditiv inom belopp, som

i reglementet för riksbanken bestämmes.

Derjemte må riksbanken af bankinrättningar eller handelshus å

utländsk ort, hvilka godtgöra riksbanken ränta för medel, innestående

å löpande räkning, å sin sida mottaga medel i sådan räkning samt derå

godtgöra ränta.

23 §.

Riksbanken mi ej deltaga i eller drifva annan rörelse än den,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kong!. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 22.

som i denna lag är riksbanken uttryckligen medgifven; ej heller må

riksbanken ega andra fastigheter än dem, som äro nödiga för inrymmande

af riksbankens kontor.

För^riksbankens fordran pantsatt eller utmätt fast eller lös egendom,

som försäljes å auktion, dervid riksbankens rätt kan vara beroende,

må riksbanken vara oförhindrad att inropa; dock skall den egendom,

såvida densamma är af beskaffenhet att icke i annan ordning

kunna af riksbanken förvärfvas, åter afyttras, så snart sådant utan förlust

kan ske.

IV Kap.

Om räkenskapernas afslutande och offentliggörande samt om reservfonden.

24 §.

Vid hvarje kalenderårs slut skall fullständigt bokslut öfver riksbankens

ställning upprättas; skolande på grund af detta bokslut en

öfversigt, som fullständigt utvisar riksbankens ställning, så fort ske

kan, tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.

25 §.

Omedelbart efter hvarje månads slut skall upprättas eu öfversigt,

utvisande under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder.

Denna öfversigt skall derefter ofördröjligen tryckas och med allmänna

tidningarna utdelas.

Derjemte skall för hvarje vecka upprättas och i allmänna tidningarna

införas uppgift om riksbankens metalliska kassa och öfriga

kassatillgångar, utelöpande sedlar samt obegagnade sedelutgifningsrätt.

26 §.

Öfver riksbankens behållna årliga vinst eger Riksdagen förfoga,

dock med iakttagande af hvad här nedan i 27 § stadgas.

27 §.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola minst tio procent af
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

sättas till bankens reservfond. Sedan reservfonden uppgått till minst

tjugufem procent af bankens grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra. Nedgår reservfonden under detta belopp, skall

afsättning till densamma ånyo vidtaga.

Reservfonden skall placeras i lätt säljbara, utländska statspapper

samt må endast användas till betäckande af förlust, som å bankens

rörelse i dess helhet under något år uppstått och som icke kan ersättas

af befintliga, till framtida förfogande reserverade medel.

V Kap.

Om bankens styrelse och förvaltning.

28 §.

Riksbanken förvaltas, enligt hvad i 72 § regeringsformen stadgas,

af sju fullmäktige, förordnade för tre år i sender, en af Konungen

och sex af Riksdagen! Den af Konungen förordnade skall vara ordförande

bland fullmäktige. Han åtnjuter af riksbankens medel ett årligt

arfvode till belopp, som med hälften ‘öfverstiger det, en hvar af de

öfrige fullmäktige i denna sin egenskap eger uppbära enligt af Riksdagen

faststäld aflöningsstat.

29 §.

För fullmäktige skola, enligt hvad i 72 § regeringsformen sägs,

finnas fyra suppleanter, utsedde, en af Konungen och tre af Riksdagen.

Den af Konungen utsedde suppleanten inträder vid förfall för ordföranden

i dennes ställe. De af Riksdagen valde suppleanter inträda

i tjenstgöring, när så nödigt finnes, samt inkallas i den ordning, som

vid valet blifvit bestämd.

30 §.

Ledamot af statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontor må ej

vara fullmäktig i riksbanken.

Bih. till Biksd. Prot. 1896. 1 Sand. 1 Afd. lå Häft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

31 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke råder öfver

sig och sitt gods; ej den, som till borgenärer all sin egendom afträdt

och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad

är; ej den, som af allmän åklagare är tilltalad förbrott, som kan

medföra förlust af medborgerligt förtroende; ej heller den, som genom

domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig

att inför rätta föra andras talan.

32 §.

Fullmäktige utse årligen bland sig en direktör och en vice direktör.

33 §.

Fullmäktige skola för behandling af allmänna ärenden sammanträda

minst en gång hvarje vecka. Beslut må icke fattas, derest ej

minst fem fullmäktige äro tillstädes, dock må ärenden, som böra skyndsamt

handläggas, kunna afgöras af allenast fyra fullmäktige, derest tre

af dem äro ense om beslutet. I sammanträden med fullmäktige i riksgäldskontor

skola alltid minst fem af fullmäktige i riksbanken deltaga.

Fullmäktiges öfverläggningar och beslut skola antecknas i protokoll.

Förekommer vid ärendes afgörande skiljaktighet inom fullmäktige,

böra de sina meningar till protokollet yttra. Der rösterna äro lika,

gäller den mening, ordföranden biträder. Vid val till sådana uppdrag,

hvartill fullmäktig kan blifva utsedd, skall dock sluten omröstning ega

rum; och skall, när så erfordras, genom lottning skiljas mellan dem,

som vid valet erhållit lika antal röster.

Vid sammanträde, der hvarken ordföranden eller hans suppleant är

tillstädes, föres ordet af den bland de närvarande, som under längsta

tiden innehaft uppdraget såsom fullmäktig och, der två eller flere under

lika lång tid vant fullmäktige, den af desse, som är till lefnadsåren äldst.

34 §.

Pröfning af diskonterings-, låne- och kreditivansökniugar verkställes

alla söckendagar af minst fyra fullmäktige, nemligen de båda

direktörerne och minst två af de öfrige fullmäktige.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kong1 Maj:ts JSäd. Proposition N:o 22.

Sådan ansökning må ej anses beviljad, med mindre flertalet bland

närvarande fullmäktige sig om bifall dertill förenat.

35 §.

Den af fullmäktige utsedde direktören, som föredrager ärendena

inför fullmäktige samt tillser utförandet af deras beslut, åligger i öfrigt

att i öfverensstämmelse med reglementet för riksbanken ock den instruktion,

som af fullmäktige för honom fastställes, utöfva tillsyn öfver

göromålen inom riksbanken samt handhafva de förvaltningsbestyr, som

åt honom anförtros.

36 §.

Vice direktören åligger att under den tid, då direktören åtnjuter

ledighet, äfvensom vid förfall för honom, fullgöra hans åligganden samt

att enligt den instruktion, som af fullmäktige för honom fastställes,

vid göromålen biträda direktören och utföra de öfriga uppdrag, som åt

honom öfverlemnas.

37 §.

Huru fullmäktige i andra fall, än ofvan sägs, må för särskilda

uppdrag inom sig förordna särskilda personer, stadgas i reglementet

för riksbanken.

38 §.

Har Konungen på framställning af fullmäktige i riksbanken eller,

der Konungen eljest så pröfvat nödigt, förordnat ombud att med fullmäktige

i något särskild! ärende förhandla, må fullmäktige med Konungens

ombud öfverlägga, men är det fullmäktige förbjudet att i ombudets

närvaro fatta beslut.

39 §.

Efter hvarje års slut skola fullmäktige till Riksdagens bankoutskott

afgifva berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning.

Denna berättelse skall till trycket befordras och hållas för allmänheten

tillgänglig.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition No 22.

40 §.

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken

emottaga föreskrifter af någon annan än Riksdagen och dess bankoutskott,

i de fall detta sistnämnda eger att sådana å Riksdagens vägnar

meddela; och äro fullmäktige för sina åtgärder i denna egenskap Riksdagen

eller dess bankoutskott och revisorer allena redo skyldige.

I fråga om ansvarsfrihet för fullmäktige beslutar Riksdagen.

Om fullmäktigs ansvarighet, derest han öfverträder eller eftersätter

honom i denna egenskap åliggande pligter, stadgas i särskild

ansvarighetslag.

41 §.

Fullmäktig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

eger icke att såsom kommissionär taga någon befattning med

vexeldiskontering eller med anskaffande af lån eller kreditiv i riksbankens

hufvud- eller afdelningskontor.

Öfverträder fullmäktig detta förbud, göres anmälan derom hos

Riksdagens justitieombudsman, som anställer åtal i enlighet med den

för fullmäktige gällande ansvarighetslag.

Öfverträdes förbudet af ledamot i afdelningskontors styrelse, förfares

på sätt reglementet för riksbanken och den särskilda ansvarighetslagen

för dessa styrelseledamöter bestämma.

42 §.

öfverläggningar och beslut hos fullmäktige i frågor, som angå

metalliska kassan och sättet för tillverkning af banksedlar, samt i andra

ärenden, hvilka fullmäktige pröfva böra hemliga hållas, skola upptagas

i särskildt protokoll, hvars innehåll ej må yppas, förr än Riksdagens

bankoutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse sådant

kunna ske utan skada för riksbanken.

43 §.

Riksbankens fullmäktige och revisorer, ledamöterne af afdelningskontorens

styrelser samt alla vid riksbanken anstälde tjenstemän skola

doldt och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållan
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22-

den till riksbanken eller hvad i öfrigt vid förvaltningen kan förefalla

af sådan beskaffenhet, att det enligt lag och reglementet för riksbanken

hemligt hållas bör.

44 §.

Riksbanken lyder under Stockholms rådstufvurätt uti de mål, för

hvilka ej annorlunda i lag stadgas.

45 §.

De föreskrifter, som utöfver denna lag erfordras~angående riksbankens

förvaltning, meddelas af Riksdagen i särskild^ reglemente.

Detta reglemente öfverlemnas till Konungen. Finner Konungen

reglementet icke vara stridande mot denna lag, varder detsamma af

Konungen till efterrättelse kungjordt.

VI Kap.

Öfvergångsstadganden.

46 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899 utom i de delar,

hvarom nedan stadgas.

47 §.

Bestämmelserna i V kap. om riksbankens styrelse och förvaltning

blifva gällande, så snart med tillämpning af de förändrade grunder för

tillsättning af riksbankens styrelse, hvarom i 28 § förmärs, sådan

styrelse första gången blifvit utsedd.

48 §.

Utan hinder af föreskriften i 3 §, att riksbanken ensam är berättigad

att utgifva banksedlar, ega enskilda banker att intill utgången

af år 1903 utgifva egna sedlar; och är riksbanken pligtig att åt dessa

banker inrymma de förmåner, som här nedan omförmälas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild

bank, som, efter minst tre månader förut hos cbefeu för finansdepartementet

derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att utgifva

egna sedlar samt icke indragit något af sina deD 1 januari 1896 befintliga

afdelningskontor, att hos riksbanken, mot säkerhet som af dess

fullmäktige godkännes, begagna kassakreditiv till det belopp, hvartill

dess utelöpande sedlar vid sistnämda tidpunkt uppgingo, utan erläggande

af kreditivafgift och mot ränta, som icke må sättas högre än

till två för hundra om året.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild

bank, som icke indragit något af ofvanberörda afdelningskontor, att,

intill sextio procent af omförmälda belopp, i riksbanken ^diskontera

vexlar af sådan beskaffenhet, som i 14 § a) af denna lag sägs, mot

diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar af det eljest i riksbanken

gällande.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskonteringsrätt eljest skulle för densamma inträda, indragit eller

indrager den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det

eller de indragna kontorens omfång och betydelse för den allmänna

rörelsen, bestämma, huruvida den sålunda skedda indragningen må

föranleda att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet nedsättes eller att

banken uteslutes från all rätt till kreditiv eller ^diskontering.

Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen för

finansdepartementet, skola fullmäktige i riksbanken ofördröjligen derom

underrättas.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här

ofvan förmäles, bibehålies äfven der enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

49 §.

Hvad i 10 § stadgas om afdelningskontor af riksbanken må efter

hand vinna tillämpning och skall vid ingången af år 1904 vara fullständigt

genomfördt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 22.

39

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 7

februari 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

På sätt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 24 sistlidne

januari utvisar, har chefen för finansdepartementet inför Eders Kongl.

Maj:t anmält ett inom nämnda departement uppgjordt förslag till lag

för Sveriges riksbank, bygdt på grunder, som förutsätta vissa ändringar

i regeringsformen och riksdagsordningen; och tillika — under

förutsättning att förslag till dylika grundlagsändringar af Eders Kongl.

Maj:t godkändes och blefve af den nu församlade Riksdagen antagna

att hvila till 1897 års riksmöte, så att möjlighet derigenom bereddes,

att de då blefve upphöjda till lag — förklarat sig vara sinnad tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att'' till sistnämnda Riksdag aflåta proposition om för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ändrad banklagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förutnämnda

förslag till lag för Sveriges riksbank samt de af 1889 års

bankkomité upprättade förslag till ansvarighetslag för fullmägtige i

Sveriges riksbank och ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna för

Sveriges riksbanks afdelningskontor; i anledning hvaraf Eders Kongl.

Maj:t med bifall till derom af chefen för finansdepartementet gjord

hemställan behagat uppdraga åt chefen för justitiedepartementet att

låta utarbeta förslag till grundlagsändringar i den syftning, som af

chefen för finansdepartementet angifvits.

Sådant förslag har till åtlydnad af berörda nådiga befallning nu

blifvit upprättadt, dervid tillika i 71 § riksdagsordningen uteslutits

föreskriften, att då på en gång val af samtliga fullmägtige eger rum,

bestämmes genom lottning den ordning, i hvilken fullmägtige skola afgå.

Detta stadgande är nemligen icke vidare behöfligt, efter det de år 1894

antagna bestämmelserna angående val af fullmägtige blifvit första gången

tillämpade. Den bland dessa bestämmelser jemväl upptagna föreskriften,

att, der fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått eller ansvarsfrihet honom vägrats, val anställes för den tid, som

för honom återstått, är nemligen, vid det förhållande att val för längre

tjenstgöringstid skall verkställas före val för kortare, fullt tillräcklig

för bestämmandet af den ordning, i hvilken fullmägtige skola afgå.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t med godkännande

af det upprättade förslaget täcktes till Riksdagens antagande framlägga

detsamma.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden hemstält;

och behagade Hans Majestät Konungen härtill

lemna bifall samt förordna, att till Riksdagens pröfning

i grundlagsenlig ordning skulle aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1896:9 Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 9 a1 i texten