Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande bestämmelser i fråga om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

1896-03-13 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1896:38, Angående ändring i gällande bestämmelser i fråga om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring

i gällande bestämmelser i fråga om beskattning af

hvitbetssockertillverkningen i riket; gifven Stockholms slott

den 13 mars 1896.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. M3j:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,

att § 2 i nådiga förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för

tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att ett hundra kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft

kilogram socker;

samt att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända

till efterrättelse från och med den 1 september 1896, dock att det i

samma § omförmälda utbyte skall intill den 1 september 1898 beräknas

till allenast tio procent och att för fabrik, som, på grund af gällande

bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa fall, redan kommit i

åtnjutande af lägre utbytesbcräkning än den i allmänhet stadgade,

sagda bestämmelser, så vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sand. 1 Afl. 25 Ilä fl. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

beräknas i visst förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande skola

för den i omförmälda bestämmelser afsedda tid lända till efterrättelse.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med al) kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majä

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet

:

I underdånig skrifvelse den 11 maj 1894 anförde Riksdagen, att

Riksdagens uppmärksamhet blifvit fäst derå, att till följd af den ökade

sockerproduktionen inom landet statsverkets inkomst åt'' artikeln socker

under dåvarande och närmast påföljande statsregleringsperiod med all

säkerhet komme att undergå en betydlig minskning. Genom den utredning,

som i detta ämne stått Riksdagen till buds, hade Riksdagen kommit

till den öfvertygelse, att, ehuruväl Riksdagen så nyligen som år

1893 beslutit ändrade bestämmelser angående beskattningen å den

inhemska sockertillverkningen, förhållandena med afseende å denna

industrigren och hänsynen till statsverkets skäliga inkomst af sockerförbrukningen

inom landet påkallade ett förnyadt öfvervägande af ända
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

målsenligheten af de grunder, på hvilka berörda bestämmelser hvilade

— särskilt med hänsyn till den sig allt mer ökande sockerproduktionen

— såsom beskattningssättet samt, i händelse det nuvarande

beskattningssystemet lämpligen borde bibehållas, verkliga utbytet

af råsocker ur betorna och skattesatsens storlek. Vid sådant förhållande

hade Riksdagen funnit sig böra anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån ändring i

gällande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades

i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiella intresssen.

Vid anmälan den 13 sistlidne januari af statsregleringen för nästkommande

år tillät jag mig erinra, hurusom till statsrådsprotokollet för

den 14 januari 1895 af dåvarande chefen för finansdepartementet anförts,

att det vore tydligt, att ett beslut om en förhöjning af den beskattning,

som hvilade å betsockerindustrien, måste föregås af en noggrann

utredning af industriens nuvarande ställning och dess förmåga

att kunna bära en ökad beskattning. Enligt hvad allmänt vore kändt,

befunne sig sagda industri på grund af flere sammanstötande omständigheter

för det dåvarande i ett öfvergångs- och ovisshetstillstånd. En

under sådana omständigheter företagen utredning af betsockerindustriens

ställning skulle derföre icke kunna lemna eu tillförlitlig bild af de förhållanden,

under hvilka industrien framgent komme att verka. Först

efter det industrien utträdt ur det dåvarande öfvergångsskedet och inträdt

i mera stadgade förhållanden, hvilket borde kunna inträffa redan

inom den närmaste framtiden, kunde en utredning företagas med utsigt

att vinna eu tillfredsställande lösning af frågan, huru en förhöjning af

betsockerbeskattningen skulle kunna anordnas, utan att beståndet af

den ifrågavarande, för landet i _så många hänseenden vigtiga industrien

derföre behöfde vedervågas. Äfven om beslut om skatteförhöjningen

fattades först vid 1896 års riksdag, funnes intet hinder att låta densamma

träda i kraft redan med den kampanj, som började hösten samma

år. Jag uttalade äfven förstnämnda dag min förhoppning att snart

kunna underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om vissa ändringar

i gällande bestämmelser rörande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen.

Då det emellertid måste vara af vigt att härvid i möjligaste

mån tillgodogöra sig de erfarenheter rörande åtskilliga hithörande

förhållanden, som vunnits äfven under den då pågående kampanjen,

ansåg jag med frågans slutliga behandling böra anstå, till dess sagda

kampanj i början af sistlidne februari månad kunde antagas vara till

stor del afslutad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38. 5

Sedan betafverkningen för innevarande tillverkningsår redan med

januari månad fullständigt afslutats, har chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå i promemoria af den 4 nästlidne månad

lemnat följande redogörelse för hvitbetssockerindustriens utveckling

under de senare åren.

Ännu under slutet af 1880-talet funnos icke flera än fyra hvitbetssockerfabriker,

hvilka under året 1889—1890 tillsammans afverkade

ungefär 137,000 ton betor. Hvartdera af de tre närmaste tillverkningsåren

tillkommo två nya fabriker, detta oaktadt skatten blifvit förhöjd

från och med den 1 september 1891, nemligen från två femtedelar till

hälften af råsockertullen. Lika litet hämmande som denna skatteförhöjning

verkade Riksdagens begäran om en utredning angående ytterligare

förhöjning af beskattningen äfvensom den på grund deraf tillsatta

komiténs våren 1892 afgifna förslag till dylik förhöjning. Under

året 1893—1894 tillkom visserligen ingen ny fabrik, men de då befintliga

tio fabrikerna ökade sin afverkning från 277,000 till 374,000

ton, således med nära 100,000 ton, hvartill förberedelser naturligtvis

måste hafva vidtagits redan under vintern och våren 1893, d. v. s.

samtidigt med det att Riksdagen fattade sitt beslut om en skatteförhöjning,

som blef icke obetydligt strängare än den af komitén föreslagna,

enär öfvergångstiden bestämdes till tre i stället för, såsom föreslagits,

sex år.

Så snart Riksdagens beslut blef bekant, började äfven förarbetena

för anläggande af åtskilliga nya fabriker. Ehuru icke samtliga dessa

planer ledde till påföljd, voro dock vid början af tillverkningsåret

1894—1895 sju nya fabriker färdiga att börja sin verksamhet, och då

dessutom de äldre fabrikerna kontraherat om större betleverans än föregående

år, blef kampanjens resultat en betafverkning af 628,480 ton.

Afverkningen hade således från föregående år ökats med omkring

254,000 ton eller nästan samma belopp, hvartill hela rikets afverkning

uppgick tre år tidigare.

Bland de nyss nämnda sju fabrikerna äro medräknade tre af

äldre fabriker anlagda så kallade saftstationer, vid hvilka betornas

bearbetning icke drifves längre än till betsaftens framställande, hvarefter

denna genom rörledningar föres till hufvudfabriken. Dessa tre

saftstationer äfvensom två af de nya fullständiga fabrikerna äro belägna

i Malmöhus län, den sjette fabriken är belägen i Christianstads län, vid

Karpalund, och den sjunde på Gotland.

Vid början af tillverkningsåret 1895—1896, d. v. s. sistlidno

höst, trädde eu fabrik i Carlshamn i verksamhet. Beträffande bet
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

afverkningens storlek för tillverkningsåret erhöll kontroll- och justeringsbyrån

under hösten från fabrikerna uppgifter, enligt hvilka de äldre

fabrikerna hade inskränkt sin betodling så mycket, att trots den nytillkomna

fabriken i Carlshamn och utvidgningen af odlingen för ett

par af de förlidet år tillkomna fabrikerna betodlingen i dess helhet

skulle hafva reducerats med 17 procent. Under förutsättning att betafkastningen

varit densamma som förlidet år skulle äfven betafverkningen

reduceras med 17 procent och således ej komma att uppgå till mera

än ungefär 520,000 ton. Emellertid har afverkningen under kampanjen,

hvilken, såsom nämnts, afslutades med januari månad, uppgått till 538,708,9

ton, utvisande alltså en minskning med ungefär 90,000 ton eller omkring

14 procent mot närmast föregående tillverkningsår.

Fabriken vid Karpalund nedbrann i början af oktober 1895, sedan

den varit i gång endast några få dagar af sin andra kampanj. De

för densamma afsedda betorna öfvertogos af fabriken i Engelholm.

Fabrikens åter uppförande pågår redan och lär det vara afsigten att

få fabriken färdig till början af nästa kampanj. Fabriken vid Arlöf

nedbrann i början af januari 1896 kort efter det betafverkningen för

kampanjen der afslutats; äfven denna fabrik hinner sannolikt återuppbyggas

i så god tid, att den kan komma i verksamhet under nästa

kampanj. Ett bolag för anläggande af en andelssockerfabrik i nordöstra

Skåne är visserligen bildad!, men det torde vara osäkert, huruvida

denna fabrik kan hinna börja sin verksamhet redan under nästa tillverkningsår.

Hvitbetssockerfabrikernas antal under tillverkning6året

1896—1897 skulle således blifva 18 eller högst 19.

I medeltal per fabrik uppgick betafverkningen tillverkning6året

1888—1889 till endast 21,500 ton, men steg under de två följande

åren till respektive 34,200 och 36,400 ton; derefter sjönk medeltillverkningen

under ett par år, men började sedan åter stiga, så att den

året 1893—1894 var 37,000 ton, året 1894—1895 44,900 ton och nu

senast afslutade kampanj 38,500 ton; härvid är att märka, att vid

beräkning af medeltalen för de två senaste åren hufvudfabrik med tillhörande

saftstation ausetts såsom en enda fabrik. Den största afverkning,

som år 1888 — 1889 förekom vid någon fabrik, var 32,000

ton; år 1894 — 1895 var deremot den största afverkningen 71,000 ton

och 1895—1896 62,700 ton, förra året vid fabrik med saftstation, men

bland de öfriga 63,100 ton.

Utaf hela den under kampanjen afverkade betmängden medliunnos

på slutet af 1880-talet mellan 50 och 60 procent under höstmånaderna,

men under de senare åren har afverkningen bedrifvits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 7

raskare; sålunda afverkades under sistförflutna höst 91 procent af hela

kampanjens betor.

Sockerutbytet har under de senaste åren varit i jemnt stigande,

ej endast i medeltal på samtliga fabriker, utan, med blott ett undantag,

för hvar och en af dem. Undantaget, som för öfrigt bestod i en

minskning af blott 0,15 procent, beror dels derpå, att den afsedda

fabriken anlagt en saftstation i en trakt, der betorna synas hafva

hållit något mindre socker än i de trakter, hvarifrån bufvudfabriken

förut bemtat sitt betförråd, dels och sannolikt mest derpå, att fabriken

ej kunde börja betafverkningen förr än under senare delen af oktober

månad och till följd deraf måste fortsätta densamma ända in i mars.

Eftersom utbytet består af produkter af olika qvalitet, pläga för jemförelsens

skull de senare och sämre produkterna reduceras till första

produkt genom multiplicering med respektive 0,75 och 0,65. Det sålunda

till första produkt reducerade sockerutbytet var år 1891—1892

i medeltal för alla dåvarande fabriker 9,8 8 procent (lägst 9,15 procent)

af den afverkade betmängden; under de två derpå följande åren voro

motsvarande medeltal respektive 10,31 procent (lägst 9,5 2 procent) och

11,08 procent (lägst 10,34 procent) och under senaste kampanj, för

hvilken fullständiga uppgifter finnas, nemligen 1894—1895, både medeltalet

stigit till 11,21 procent (lägst 9,75 procent vid en nyanlagd

fabrik och 10,5 5 procent bland de äldre). De inom parenteser satta

procenttalen hänföra sig till den fabrik, som för året både det lägsta

utbytet.

De äldre fabrikerna, d. v. s. de som varit i verksamhet före

ingången af kampanjen 1894—1895, hade, inklusive dem tillhörande

saftstationer, ett medelutbyte under nämnda kampanj af 11,38 procent

socker (reduceradt), under det att utbytet vid de då nya fabrikerna

var följande, nemligen vid Roma (Gotland) 11,53 procent, vid Köpinge

och Svedala (Malmöhus län) respektive 10,5 9 procent och 10,4 7 procent

samt vid Karpalund (Cbristianstads län) 9,7 5 procent. Utaf dessa fabriker

är Svedala belägen inuti och Köpinge vid gränsen af det område, inom

hvilket bvitbetor sedan några år tillbaka odlats.

Utbytet under innevarande tillverkningsår torde blifva i medeltal

något lägre än förra året, emedan betornas sockerhalt under hösten

1895 visat sig vara ett par tiondedels eller möjligen en half procent

lägre än hösten 1894. Undantag härifrån göra dock de på Gotland

och vid Karpalund odlade betorna, af bvilka de sistnämnda visa en

betydlig stegring i sockerbalt. Carlsbamnsfabrikens betor hafva beträffande

sockerbalten varit fullt jemförliga med de äldre skånska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

fabrikernas. Som minskningen i eockerhalt visat sig störst vid de

äldsta fabrikerna, skulle denna minskning möjligen kunna tyda på att

betorna nu med afseende å qvaliteten uppnått ett åtminstone temporärt

maximum. Såsom en jemförelse kan nämnas, att sockerutbytet (det

ur melassen erhållna inberäknadt) i Tyskland under kampanjen 1894 —

1895 var 12,6 0 procent, under det att detsamma, beräknadt på liknande

sätt, d. v. s. utan reduktion till första produkt, i Sverige samtidigt

var 11,60 procent.

Alltifrån hösten 1889 hafva betorna betalts med 1 krona 85 öre

per deciton under hösten, d. v. s. vid leverans före november månads

utgång, och med 2 kronor 10 öre vid senare leverans. Häri har emellertid

en ändring inträdt med innevarande tillverkningsår, i det att de skånska

fabrikerna nedsatte höstpriset till 1 krona 50 öre och vinterpriset till

1 krona 70 öre. Som dock konjunkturerna för sockerindustrien bättrat

sig sedan dessa pris bestämdes, hafva de flesta fabrikerna utlofvat en

eventuell höjning, nemligen med 5 öre för hvarje krona, hvarmed råsockerpriset

öfverstiger 38 kronor. Fabriken på Gotland har betalt

betorna med respektive 1 krona 60 öre och 1 krona 85 öre per deciton.

Fabriken i Carlshamn har infört eu här i landet ej förr använd prisbestämningsmetod,

i det att den för betor odlade i Blekinge betalar

ett grundpris af respektive 1 krona 60 öre och 1 krona 80 öre för

betor af 12 procent sockerhalt samt ett tillägg af 74 öre per deciton

för hvarje full halfprocent socker, betorna hålla utöfver 12 procent;

betpriset i Blekinge synes härigenom hafva uppgått till 1 krona 82|

öre för höstleverans. Samtliga fabriker lemna derjemte betodlarne fritt

betfrö, hvarjemte de betala en del af, om ej hela, jernvägsfrakten.

Enligt officiela tyska uppgifter betalades hvitbetor i Tyskland

åren 1890—1891 och 1891—1892 med 1,80 å 2,20, de två följande

åren med i medeltal respektive 2,09 och 2,12 och 1894—1895 med

likaså i medeltal 2,0 2, allt riksmark per deciton. För innevarande år

finnes ännu ingen officiel uppgift, men enligt notiser i tyska facktidskrifter

torde medelpriset icke hafva varit synnerligen mycket öfver

14 mark.

Melassutbytet har under de senare åren uppgått till å 3 procent

af den afverkade betqvantiteten, nemligen 1891—1892 till 7,600

och 1894—1895 till 17,500 ton. Melassen såldes förr till största delen

till utländska fabriker för extrahering af socker, men denna export har

under de senare åren till följd af höjning af tullsatser i utlandet

allt mera aftagit. En af sockerfabrikerna har sedan gammalt utdragit

en del socker ur melass med användning af den så kallade elutions
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

metoden, och under de senaste åren hafva ett par andra sockerfabriker

i någon mån följt exemplet att, dock med användande af en annan

metod, framställa så kalladt kalksocker. Tillverkning af bränvin utaf

melass bedrefs under slutet af 1880-talet vid ett samt under åren 1892—

1895 vid två brännerier i Malmöhus län, bvilka dervid förbrukade

följande qvantiteter melass, nemligen 1890—1891 1,079 ton, 1891—1892

1,269 ton, 1892—1893 2,824 ton, 1893—1894 1,608 ton och 1894 — 1895

2,060 ton. Under innevarande och sistförflutna tillverkningsår hafva

vid några brännerier försök gjorts att afverka melass tillsammans med

andra råämnen. Dessutom hafva under senast förflutna höst två brännerier

iordninggjorts för uteslutande afverkning af melass, så att numera

inom landet finnas fyra melassbrännerier. Under de senaste åren, särskilt

1895, hafva slutligen försök anstälts med användning af melass

till kreatursfoder, hvarvid melassen sålts dels oblandad dels blandad

med betmassa, bvetekli eller palmkärnemjöl; melassen har härvid betingat

ett pris af 2, 21 å 3 kronor per deciton. Någon uppgift om,

huru mycket melass på sådant sätt användts, har ej kunnat erhållas.

Den vid betafverkningen erhållna betmassan säljes såsom fodermedel,

i allmänhet efter 30 öre per deciton.

Att noggrant beräkna landets årliga sockerförbrukning låter sig

icke göra, då man icke känner raffinaderiernas och de enskilda affärsmännens

lagerbehållningar vid årsskiftet. I komiterades den 7 april

1892 afgifna betänkande angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen

finnes emellertid intagen en tablå öfver importen och tillverkningen

af socker under vissa år, af hvilken tablå man åtminstone kan

få en föreställning om den stegring, som under årens lopp inträdt i

konsumtionen af socker. I nämnda tablå hafva sammanförts beloppen

importeradt och inom landet tillverkadt råsocker, det senare för hvarje

kalenderår beräknadt ur mängden under året afverkade betor med begagnande

af en utbytesprocent, som är medeltal af procenten för två

på hvarandra följande tillverkningsår. Den sålunda erhållna summan

råsocker har evalverats till raffineradt socker efter 90 procents rendement,

hvarefter genom tilläggande af importöfverskottet raffineradt

socker en årssumma af tillgängligt raffineradt socker erhålles. Utaf

komiterades tablå, kompletterad på liknande sätt för åren 1892—1895,

framgår, att nämnda års summor utgjorde, i afrundade tal,

år 1882 .......................................................... 34,600 ton

„ 1885 .......................................................... 40,100 „

Bill. till lliksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 38.

år 1888

1891

1892

1893

1894

1895

43.900 ton

52.600 „

56.600 „

58.900 „

71,000 „

75,200 „

På nyåret 1895 befarades till följd af den stora inhemska tillverkningen

en öfverproduktion af ungefär 8,000 ton råsocker, motsvarande

c:a 7,000 ton raffineradt socker, menföre slutet af kampanjen 1895—1896

visade det sig emellertid, att öfverskottet ej uppgick till mera än c:a

3,000 ton råsocker, och har detta öfverskott sedan dess förbrukats, så

att äfven under år 1896 någon, om ock mindre betydlig, införsel af

socker torde blifva erforderlig.

Importen af sirap har fortfarande varit stadd i stegring; den

uppgick 1885 till 7,600, 1894 till 12,200 och 1895 till 13,300 ton.

Statsverkets inkomst af socker och sirap har varit:

År.

Beräknad tuilafgift

för socker och sirap.

Debiterad till- verkningsskatt.

Summa

kronor.

1882 .............

.............. 10,252,000

111,000

10,363,000

1885 ............

.............. 10,860,000

334,000

11,194,000

1888 ............

............. 10,767,000

544,000

11,311,000

1891 .............

............. 9,242,000

1,847,000

11,089,000

1892 .............

.............. 9,055,000

2,260,000

11,315,000

1893 .............

.............. 8,834,000

2,719,000

11,553,000

1894 ............

.............. 6,628,000

4,723,000

11,351,000

1895 .............

............ 2,391,000

7,139,000

9,530,000

Tullafgiften är beräknad enligt kommerskollegii berättelser utom

för år 1895, då uppgiften om importens storlek hemtats ur den postoch

inrikes tidningar åtföljande bilagan »rikets in- och utförsel af vissa

varor».

Tillverkningsskatten beräknas från och med hösten 1895 för flertalet

fabriker efter 9 procent sockerutbyte. Endast fyra fabriker, nemligen

de vid Karpalund i Christianstads och vid Köpinge i Malmöhus

län belägna äfvensom de på Gotland och i Blekinge hafva kommit i

åtnjutande af den i § 2 af kongl. förordningen den 19 maj 1893 medgifna

skattelindringen. Enligt nu gällande bestämmelser skall tillverkningsskatten

fpr fabrikerna vid Köpinge och Karpalund under tillverkningsåren

1895:—97 beräknas efter 7 procent och derefter under åren

1897—99 efter 8 procent utbyte; för fabriken i Carlshamn under till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

verkningBåren 1895—98 efter 7 procent och under åren 1898—1900

efter 8 procent utbyte samt för fabriken på Gotland under tillverkningsåren

1895—97 efter 6 procent och under åren 1897—99 efter 7

procent utbyte. Skatten debiteras innevarande år efter respektive 10,57

kronor, 8,22 kronor och 7,05 kronor per ton betor. Den lägre utbytesberäkningen

innebar för de dermed gynnade fabrikerna en skattelindring

under året 1894—95 af tillsammans 228,215 kronor och föråret

1895—96 af 244,512 kronor.

Råsocker säljes numera i Sverige alltid på basis af 92 procent

rendement, så att om rendementet är större ökas priset proportionsvis

med 40 öre för hvarje procent, men om det är lägre minskas priset

med 60 öre per procent. Priset för 92-procentigt socker bestämmes

åter för närvarande vid leverans till raffinaderierna efter notering i

Magdeburg för råsocker, levereradt fritt ombord i Hamburg, nemligen

sålunda, att, när nämnda notering är 12 mark för 50 kilogram af 88

procent rendement, är priset för det svenska 92-procentiga sockret 43

kronor 50 öre för 100 kilogram; för hvarje mark, hvarmed den tyska

noteringen ändras, böjes eller sänkes det svenska priset med 1 krona

80 öre; dessutom jemkas råsockerpriset i viss mån efter priset å raffineradt

socker.

Eftersom prisskilnaden mellan 92- och 88-procentigt socker är

ungefär 1 mark per 50 kilogram och den svenska tullen 23,5 öre per

kilogram, skulle 100 kilogram tyskt råsocker af 92 procent, importeradt

till Sverige vid 12 mark notering, oafsedt transportkostnaden

betinga ett pris af ungefär 46 kronor 90 öre. Priset å svenskt råsocker

under samma förhållanden är emellertid, såsom ofvan sagts,

endast 43 kronor 50 öre.

Vid nu omförmälda promemoria hafva fogats två tabeller angående

betafverkningen och sockerutbytet, hvilka under litt. A och B torde

få biläggas dagens protokoll.

Af chefens för kontroll- och justeringsbyrån promemoria inhemtas,

att konsumtionen af socker, hvilken, beräknad på sätt i promemorian

närmare angifves, år 1885 uppgick till 40,000 ton, år 1895

hade stigit till 75,000 ton eller nära fördubblats, samt att statsverkets

inkomst af tullen å socker och sirap samtidigt, sjunkit från 10,860,000

kronor till 2,391,000 kronor. Ända till och med år 1894 höll sig emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

summan af tullen å socker och sirap samt tillverkningsskatten å det

inhemska sockret, eller således statsverkets hela inkomst af artiklarna

socker och sirap, ganska konstant, nemligen något-öfver 11 millioner

kronor, men med år 1895 inträder ett annat förhållande, i det att nämnda

summa till följd af den ökade inhemska tillverkningen och den deraf

föranledda minskade sockerimporten nedgår med nära 2 millioner kronor

till endast 9^ millioner. Vid den starka stegring i sockerkonsumtionen,

som under de senare åren egt rum, torde någon ytterligare

nämnvärd stegring ej vara att under den närmaste tiden påräkna. Vid

affattandet af den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof beräknades, att, med tillämpning

af nu gällande bestämmelser om betsockerbeskattningen,

hvitbetssockertillverkningsafgiften för år 1897 skulle uppgå till 7 millioner

kronor, så att, äfven om tullinkomsten för socker och sirap skulle

hålla sig vid 2 millioner kronor, statsverkets hela årsinkomst af dessa

varor enligt nämnda beräkning endast blefve 9 millioner kronor eller eu

half million kronor mindre än under år 1895 och inemot 2 millioner

kronor mindre, än den i allmänhet varit under åren 1885—1894. Nu

anförda siffror torde till fullo ådagalägga nödvändigheten att vidtaga

någon ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af

hvitbetssockertillverkningen.

Enligt § 2 mom. 2 i gällande förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

skall vid fabrik, som är anlagd på mer än 30

kilometers afstånd från annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, det

sockerutbyte, som erhålles ur 100 kilogram betor, beräknas utgöra under

de tre första tillverkningsåren 2 och under de derpå följande två åren

1 kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre

fabrik inom riket, och genom särskild bestämmelse har ytterligare

skattelindring beviljats den på Gotland anlagda fabriken sålunda, att

utbytet af 100 kilogram betor beräknas utgöra under de tre första tillverkningsåren

3 och under de derpå följande två åren 2 kilogram mindre

än det högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre fabrik inom

riket. På grund af dessa bestämmelser åtnjutes för närvarande lindring

i tillverkningsskatten af fyra fabriker. En af dessa, den i Malmöhus

län belägna, hemtar åtminstone en del betor från trakter, der betodling

redan förut pågått, och har att döma af de afverkade betornas sockerhalt

och det vunna sockerutbytet ej varit i större behof af denna lindring

än öfriga fabriker inom länet. Den i Christianstads län belägna

fabriken hade under sin första kampanj det lägsta sockerutbytet af

samtliga fabriker — det var nära 1| procent lägre än medeltalet för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

alla — och var således i hög grad beroende af den erhållna lindringen;

tillverkningsåret 1895—96 hade emellertid betorna i trakten kring

denna fabrik uppnått samma sockerhalt som i åtskilliga andra trakter

af Skåne. Fabriken i Carlshamn har begagnat den erhållna skattelindringen

till att betala högre pris för betorna, dervid priset delvis

gjorts beroende på sockerhalten. Härigenom har fabriken kunnat uppställa

högre fordringar å betornas beskaffenhet, hvaraf följden blifvit,

att fabriken erhållit betor af samma qvalitet som de bättre skånska.

För den på Gotland anlagda fabriken torde skattelindringen hafva varit

ett nödvändigt vilkor, enär utan densamma fabriken sannolikt icke

blifvit anlagd.

Den medgifna skattelindringen har således uppfylt sitt ändamål,

i det den infört sockerbetsodling i trakter, der sådan eljest svårligen

kunnat med framgång bedrifvas, fastän fråga kan vara, huruvida icke

den medgifna lindringen varit större och utsträckt öfver längre tid, än

i sjelfva verket varit behöfligt. Men äfven om så vore, kan naturligtvis

ej blifva tal om att göra någon inskränkning i den skatteliudring,

som kommit de nämnda fyra fabrikerna till del, hvaremot, med den

utveckling betodlingen tagit under de senaste åren, intet skäl vidare

finnes att medgifva dylik lindring åt fabriker, som hädanefter anläggas.

Det anförda momentet synes derför böra utgå ur förordningen, men

deremot ett öfvergångsstadgande deri intagas af innehåll, att de fabriker,

som redan kommit i åtnjutande af skattelindring, må fortfarande åtnjuta

densamma i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Skulle det nuvarande systemet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

utbytas mot annat system, kunde icke gerna något

annat än en produktbeskattning komma i fråga. Angående fördelarne

och olägenheterna af dessa två skattesystem, d. v. s. betskatt och

produktskatt, hafva de komiterade, som den 7 april 1892 afgåfvo betänkande

angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen, lemnat

en utförlig framställning. Af innehållet i sagda framställning torde jag

nu endast behöfva erinra om följande, nemligen att kontrollen vid hetbeskattningen

är synnerligen enkel och jemförelsevis billig, hvaremot

den vid produktbeskattning är ganska invecklad och betungande såväl

för tillverkaren som, genom de stora kostnaderna, för statsverket; att,

då betskatten utgår efter betornas vigt, den största uppmärksamhet

måste egnas ej mindre åt tillgodogörandet i största möjliga mån af

betornas sockerhalt än äfven åt sjelfva hvitbetsodlingen, hvarföre detta

skattesystem anses ega eu synnerlig förmåga att utveckla och höja

ett lands sockerindustri och derjemte dess jordbruk, i hvilket afseende

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

deremot produktskatten icke eger samma betydelse; att, då sockerhalten

i betorna i anseende till mer eller mindre gynsam väderlek och

andra förhållanden under olika år och på skilda ställen kan vexla en

eller annan procent, betbeskattningen kan drabba tillverkarne ojemnt

samt ibland betydligt gynna tillverkaren på statskassans bekostnad,

hvaremot produktbeskattningen synes vara den teoretiskt riktigaste, då

den rättvisare drabbar den färdiga varan; att, då skatten utgöres för

råvaran, det varder förenadt med synnerliga svårigheter att bestämma

beloppet af den skattegodtgörelse, som vid export af hvitbetssocker

skulle få åtnjutas, i synnerhet om man vill undvika att dervid lemna

en dold exportpremie, under det att vid produktskatt ingen dylik svårighet

möter; samt slutligen att man ansett betskatten föranleda tillverkarne

att, i ändamål att af de beskattade betorna vinna det största

möjliga sockerutbyte, använda dyrbarare fabriksinrättningar samt omständligare

och kostbarare arbetsmetoder, än de möjligtvis vid produktbeskattning

skulle begagna.

Betskattens förmåga att höja och utveckla sockerindustrien och

de sockerbetodlande trakternas jordbruk torde icke kunna af någon förnekas

och den bekräftas särskildt utaf erfarenheten inom vårt eget

land, såsom framgår af bland annat de i kontroll- och justeringsbyråns

promemoria meddelade uppgifterna om det under de senare åren vunna

sockerutbytet och om betornas sockerhalt. Enbart denna fördel hos

vårt nuvarande skattesystem är af den betydelse, att det synes fordras

mycket tungt vägande skäl för att utbyta detta system mot något

annat. Om ock produktskatten, oafsedt alla svårigheter vid dess genomförande

i praktiken, måste anses teoretiskt riktigare än hvarje annan

skatt, så är dock detta för de svenska förhållandena af mindre betydelse,

emedan, då nuvarande betodling är i det närmaste tillräcklig för det

inhemska behofvet, det icke finnes någon anledning antaga, att dylik

odling skall uppkomma i sådana trakter af landet, som i jordmån och

klimat betydligare skilja sig från de trakter, der betodling nu förekommer,

och emedan vidare det visat sig, att, tack vare just det nuvarande

skattesystemet, betornas beskaffenhet blifvit allt bättre och

äfven jemnare, i den mån odlingen längre fortgått. Härvid bör man

erinra sig, att betodlingen vunnit siu stora utsträckning just under

innevarande årtionde, så att en mycket stor del af den jord, som nu

användes till denna odling, icke hunnit genomgå en cirkulation, sedan

betodlingen å densamma tog sin början. Slutligen bör ock tagas i betraktande,

att, om ock någon fabrik anlagts i en för betodling mindre

väl egnad trakt, anläggarne hade full vetskap om det rådande skatte
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

systemet och således icke med skäl kunna sätta i fråga, att statsverket

för deras skull utan afseende å öfriga fabriker skulle ändra ett i öfrigt

lämpligt befunnet skattesystem.

Ej heller frågan om exportgodtgörelse för tillverkningsskatten

har för närvarande någon sådan betydelse, att den enligt min mening

bör kunna föranleda ändring i beskattningssystemet. Ännu har nemligen

sockertillverkningen i Sverige icke nått den utveckling, att någon

nämnvärd export af socker skulle kunna komma i fråga, hvilket ej lärer

kunna ske förr än hvitbetssockret här kan tillverkas till samrna pris

som i andra europeiska länder, som producera socker till export. Derhän

har den svenska sockerindustrien ännu icke hunnit, ty, såsom förut

blifvit nämndt, erhålla ännu de tyska fabrikerna omkring en procent,

eller mellan XV och högre sockerutbyte än de svenska. Dertill

kommer, att såväl betpriset som arbetskostnaderna för betornas bearbetande

äro högre i Sverige än i Tyskland. Sålunda hafva betorna

under senaste kampanj betalts i Sverige med lägst 1 krona 50 öre,

medan i Tyskland priset nedgått ända till 1 mark 50 pf., d. ä.

1 krona 35 öre. Beträffande åter arbetskostnaderna torde dessa väl

i Sverige icke längre vara så höga, som de uppgåfvos af de utaf

förut omnämnda komiterade tillkallade sakkunnige, nemligen 1 krona

6 öre per deciton betor vid en fabrik med 40,000 ton betors afverkning

om året, men hafva säkerligen icke nedgått så lågt som i Tyskland,

der de uppgifvas till omkring 60 öre för deciton betor, afverkade vid

fabrik af nyssnämnda storlek. Men äfven om betsockret här kunde

produceras till alldeles samma pris som i Tyskland, kunde ingen större

export komma i fråga, så länge nämnda land bibehåller sitt nuvarande

system för beskattning af hvitbetssockertillverkningen.

Med anledning af den vigt, den tyska skattelagstiftningen sålunda

har för Sverige, torde det vara lämpligt att här lemna en kort redogörelse

för densamma.

Ända till hösten 1888 utgick sockerskatten i Tyskland uteslutande

såsom betskatt, hvilken från och med hösten 1885 belöpte sig till

1,7 0 mark för 100 kilogram betor. Sockerutbytet uppgick denna tid till

nära 12 procent, så att skatten i sjelfva verket utgjorde omkring 14 pf.

per kilogram socker, men då samtidigt härmed restitution vid utförsel

af socker medgafs med 18 pf., så låg deri en utförselpremie af omkring

4 pf. Med anledning häraf ändrades beskattningen från och

med hösten 1888 på sådant sätt, att betskatten nedsattes till 80 pf.

för 100 kilogram betor och restitutionen till 8f pf. per kilogram

socker af 90 procent polarisation, men derjemte infördes en konsumtions
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

skatt af 12 mark för 100 kilogram socker. År 1891 beslöts åter en

ändring i beskattningssystemet att tillämpas från hösten 1892; då borttogs

nemligen betskatten helt och hållet, hvaremot konsumtionsskatten

höjdes till 18 mark. Såsom en öfvergångsåtgärd medgafs för fem år

en direkt exportpremie, hvilken för 100 kilogram råsocker af 90

procent polarisation skulle utgå intill den 1 augusti 1895 med 1,2 5

mark (1,0 8 kronor) och derefter intill den 1 augusti 1897 med 1 mark,

hvarefter den alldeles skulle upphöra.

När emellertid tidpunkten för den första nedsättningen i exportpremien

nalkades, framstälde den tyska regeringen, under åberopande

af de under de senaste åren städse nedgående sockerprisen och det

betryck, sockerindustrien derigenom iråkat, ett förslag om den högre

exportpremiens bibehållande till den 1 augusti 1897, hvilket förslag af

riksdagen bifölls med ett tillägg, att regeringen skulle ega nedsätta

eller alldeles upphäfva exportpremierna, i den mån dylika nedsattes

eller upphäfdes i andra länder, som producerade betsocker.

Sedan dess har regeringen framlagt ett nytt förslag till ändring

af sockerbeskattningen, hvilket dock ännu icke blifvit af riksdagen slutbehandladt.

Enligt detta förslag, som är ämnadt att träda i kraft den

1 augusti 1896, skulle konsumtionsskatten höjas till 24 mark för 100

kilogram socker och derjemte en fabriksskatt (Betriebssteuer) påläggas,

utgående efter en med tillverkningens storlek stigande skala, nemligen

för de första 500 ton socker, som anmälas till beskattning, med 5 pf.

per deciton, för derpå följande 500 ton med 10 pf. o. s. v. med 5

pf. förökning för hvarje 500-tal ton socker. Vid utförsel af råsocker,

för hvilket konsumtionsskatt ännu icke erlagts, skulle erhållas en

exportpremie af 4 mark (3,55 kronor) per deciton; regeringen förbehåller

sig samma rättighet i fråga om denna exportpremies nedsättande

som beträffande den nuvarandes. Exportgodtgörelsen är afsedd att

icke öfverstiga summan af fabriksskatten och en fjerdedel af konsumtionsskatten.

För att nå detta mål skulle för hvarje år bestämmas

den sockermängd (den kontingent) hvarje enskild fabrik finge tillverka;

tillverkade någon fabrik mera socker, vore den skyldig att i förhållande

till öfverskottets storlek bidraga till betäckande af möjligen uppstående

brist i det till exportgodtgörelse behöfliga beloppet; fabrik, som hädanefter

anlägges, skulle under sitt första år bidraga i förhållande till hela

sin tillverkning.

I Frankrike åtnjuta sockerexportörerna visserligen ingen direkt

exportpremie, men det sätt, hvarpå betskatten och restitutionen deraf

vid utförsel af socker beräknas, innebär en premiering, som för år 1892

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 38. 17

—93 ansågs uppgå till 5,34 francs (3,8 0 kronor eller 4,2 7 mark) per

deciton socker; sedan dess bär sockerutbytet stigit och dermed äfven

exportpremien, som för år 1894—95 skulle enligt tyska beräkningar

uppgått till 6,35 francs (4,52 kronor eller 5,08 mark). I Belgien och

Holland är sockerpremien ungefär 4 kronor, i Österrike 1 krona 75 öre.

Så länge andra länders sockerexportörer äro gynnade med så

höga exportpremier, som nu omnämnts, är det ej tänkbart, att någon

på export bygd sockerindustri skall kunna uppstå här i landet. Tillfällen

torde dock kunna inträffa, då en mindre export, äfven om den

vore förenad med förlust för exportörerna, skulle kunna vara behöflig,

nemligen för att undanskaffa ett tillfälligt öfverskott af socker. Tydligtvis

kan det dock icke ligga i statens intresse att under dylika förhållanden

uppmuntra en sådan export, hvilket sannolikt endast skulle

tjena till att än vidare framkalla öfverproduktion. Skulle emellertid

godtgörelse af tillverkningsskatten vid dylik tillfällig export någon gång

anses böra förekomma, vore det väl icke alldeles omöjligt att äfven

under nuvarande beskattningssystem bestämma godtgörelsen på sådant

sätt, att den icke komme att innebära någon exportpremie.

Af hvad nu anförts synes mig framgå, att intet verkligt skäl

finnes att nu eller under den närmaste framtiden ändra det hittills i

riket följda, efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.

På sätt i anförande till statrådsprotokollet den 16 december 1892

af dåvarande departementschefen erinrades, är, så länge staten utkräfver

tull af utifrån infördt socker, den accis, som pålägges det inom landet

tillverkade sockret — förutsatt naturligtvis att denna accis är lägre

än tullen — visserligen till formen en beskattning å den inhemska

sockertillverkningen, men till sin egentliga innebörd endast en reduktion

af det tullskydd, som åtnjutes af nämnda tillverkning. Denna uppfattning

af hvitbetssockertillverkningsskattens natur har funnit uttryck

i de jemförelsevis, invecklade bestämmelserna rörande sättet för dess

påförande, enligt Indika bestämmelser skatten, i stället för att direkt

påföras med ett visst belopp per ton betor, skall utgå med en viss

bråkdel af gällande råsockertull och under antagande att betorna lemna

ett visst i författningen augifvet sockerutbyte. När denna skatt ar 1873

infördes i Sverige, bestämdes, att den under de första tre åren skulle

utgå med endast en femtedel af tullen, för att derefter hvart tredje

år höjas med en femtedel, till dess den uppginge till fyra femtedelar

af tullen, men när den andra höjningen skulle vidtaga, beslöt Riksdagen

med afseende å den tillbakagång, som i botodlingen egt rum,

Bih. Ull liilcsd. Frot. 18%. 1 Sand, 1 Afd. 25 Uåft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

IB Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

att dermed skulle anstå. Vid den sedermera inträdande stora och

hastiga utvecklingen inom denna industri befanns emellertid det skydd,

densamma åtnjöt, vara väl stort, hvarför Riksdagen år 1891 höjde beskattningen

till belopp motsvarande halfva tullen och i sammanhang

dermed begärde en utredning af hela denna beskattningsfråga.

Vid beskattningens införande funnos hvitbetssockerfabriker icke

endast i Skåne, utan äfven i Halland och Östergötland samt invid

Stockholm. Tydligtvis skulle sockerhalten hos betor, odlade på så

skilda trakter, vexla rätt mycket. Den komité, som den 28 september

1872 afgaf förslag till förordning angående beskattningen, ansåg dock,

att ett utbyte af procent råsocker tillsvidare kunde antagas såsom

ett lämpligt medeltal för de delar af landet, i hvilka hvitbetssockertillverkning

då bedrefs. Riksdagen nedsatte emellertid beräkningen

af utbytet till 6^ procent, dertill föranledd af den omständigheten, att

ett så högt utbyte som 7£ procent då ännu icke blifvit i landet uppnådt

mer än under kampanjen 1865—66, då det uppgick till 8,i procent.

Af de uppgifter, som lemnats i 1892 års komitébetänkande, framgår,

att sockerutbytet under de tio första åren efter beskattningens införande

visserligen steg något, men dock icke mera, än att medeltalet för alla

de tio åren var 8,2 procent; det största utbytet under dessa år, 8,9

procent, erhölls 1881—82. Under de derpå följande åtta åren gick

utvecklingen fortare; medelutbytet af socker, reduceradt till första

produkt, var för dessa år 9,4 3 procent, högst 10,4 2 procent år 1887—88.

Under sådana förhållanden fanns ingen anledning att längre bibehålla

den för skatteberäkningen faststälda låga utbytessiffran 6 j- procent,

hvilken, då den antogs, visserligen temligen noga angaf betornas verkliga

sockerhalt. 1892 års komité anförde ock, att då det verkliga utbytet

under de åtta åren 1883—1884 till och med 1890—1891 i medeltal

uppgått till nyssnämnda belopp 9,4 3 procent, ehuruväl det år 1890—

1891 endast utgjorde 9,02 procent och vid en fabrik samma år allenast

8,13 procent, så borde utbytet i enlighet med de af komitén tillkallade

sakkunniges yttrande fastställas till 9 procent. Nämnde sakkunnige

förklarade i en såsom bilaga till komitébetäukandet tryckt promemoria,

att de ansåge, att man på industriens dåvarande ståndpunkt, äfven med

fästadt afseende å en möjlig, men ingalunda säker förbättring under

de närmaste 6 å 7 åren, icke kunde anslå utbytet till mera än sistnämnda

procenttal. Denna beräkning af utbytet godkändes så väl af Eders

Kongl. Maj:t som af Riksdagen, ehuruväl den minskning i tullskydd,

som tillverkarne genom den höjda utbytesberäkningen komme att lida,

ansågs icke böra drabba dem till hela sin utsträckning på en gång,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

utan föret successivt inträda, i enlighet hvarmed också bestämdes, att

utbytet skulle beräknas under det närmaste tillverkningsåret till 7 £ och

under det derpå följande till 8 | procent.

En sådan anordning af beskattningen, att utbytesberäkningen bör

följa det verkliga utbytet så nära som möjligt, synes vara den enda

riktiga, emedan då, och endast då, storleken af det skydd, som industrien

åtnjuter genom sockertullen, blir fullt tydlig och derigenom äfven

lättare att reglera, hvilket i förekommande fall bör ske genom jemkning

af förhållandet mellan skatten och tullen å råsocker.

Efter den år 1893 beslutade förhöjningen af utbytesberäkningen

har hvitbetssockerindustrien utvecklat sig ännu hastigare än förut, ej

endast till omfånget, utan äfven i afseende å sockerutbytet. Under det

att detta, såsom nyss nämndes, under åren 1883—1891 i medeltal uppgick

till 9,4 3 procent och derunder endast två gånger nådde öfver 10 procent,

har det sedermera varit respektive 9,88, 10,31, 11,08 och 11,21 procentoch

synes äfven för innevarande tillverkningsår komma att utgöra omkring 11

procent, hvarvid särskildt är att märka, att båda åren 1893—1894 och

1894—1895 samtliga fabriker hade mera än 10 procent utbyte med

blott ett enda undantag, nemligen fabriken vid Karpalund, som sistnämnda

år, fabrikens första kampanj, endast hann till 9,7 5 procent,

men, om den fått tillfälle att under nu afslutade kampanj sjelf afverka

sina betor, säkerligen erhållit mera än 10 procent utbyte. År 1894—

1895 hade 8 fabriker till och med öfver 11 procent utbyte, 4 mellan

10 £ och 11 procent, en 10,4 7 procent samt den återstående, såsom sagdt,

9,7 5 procent utbyte af socker, allt reduceradt till första produkt.

Med fästadt afseende härpå borde, under iakttagande af nyss

nämnda grundsats att utbytesberäkningen bör följa det verkliga utbytet

så nära som möjligt, numera sockerutbytet af betorna i och för skattens

påförande beräknas till 11 eller åtminstone 10 | procent. I öfverensstämmelse

med det till vägagående, som iakttogs vid den förra höjningen

af utbytesberäkningen, torde likväl äfven den nu erforderliga

höjningen endast successivt böra genomföras. Då emellertid samtliga

fabriker numera hunnit ett utbyte, öfverstigande 10 procent, torde beräkningen

af utbytet utan betänklighet kunna redan från och med

instundande tillverkningsår bestämmas till 10 procent. Då år 1893

beslut fattades om successiv förhöjning af utbytesberäkningen, bestämdes,

såsom förut blifvit erinradt, terminerna mellan hvarje förhöjning till

endast ett år, men då anledning ej finnes att vänta en fortsatt, lika

hastig stegring i sockerutbytet som under de senaste åren, synes ett

något längre anstånd mellan de successiva skatteförhöjningarna nu böra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

medgifvas tillverkande och den nästa förhöjningen, som torde böra bestämmas

till 10 \ procent, lämpligen böra inträda först med tillverkningsåret

1898—1899. Deremot torde det icke vara skäl att redan nu fatta något

beslut om den tidpunkt, från hvilken utbytet bör beräknas till 11 procent,

utan synes frågan om en sådan ytterligare förböjning böra komma

under öfvervägande först efter det förhöjningen till 10 | procent tillämpats

två eller tre år.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle den inhemska råsockerindustrien

egentligen åtnjuta ett skydd af 11,75 öre per kilogram råsocker,

men då den verkliga utbytesprocenten rätt mycket öfverstiger

den för skatteberäkningen antagna, är skyddet för närvarande icke

obetydligt högre. Det utgjorde tillverkningsåret 1893—94 15,5 öre,

år 1894—95 14,9 öre, år 1895—96 (under antagande af 11 procent

verkligt utbyte) 13,9 öre och skulle, under antagande af samma verkliga

utbyte med^skatten beräknad efter 10 procent, utgöra 12,8 öre samt med

skatten beräknad efter 10 f procent 12,3 öre, således ändock något mera

än ett halföre utöfver det egentligen afsedda beloppet.

Huruvida detta skydd, 11,75 öre, bör anses riktigt afvägdt och

huruvida således den nuvarande bestämmelsen, att tillverkningsskatten

skall utgå med halfva tullen, bör bibehållas, är åter en helt annan

fråga. Af de i kontroll- och justeringsbyråns promemoria meddelade

uppgifter framgår, att de svenska hvitbetssockerfabrikerna för närvarande

leverera sitt råsocker till raffinaderierna till ett pris, som med

ungefär 3 | öre för kilogram understiger priset å utländskt råsocker.

Detta synes utvisa, att skyddet under nuvarande förhållanden åtminstone

icke är för lågt samt att det icke heller torde blifva detta, äfven om

detsamma genom utbytesprocentens höjning skulle minskas från nuvarande

13,9 öre ända till 11,75 öre, d. v. s. med något mer än 2 öre.

Att minska skyddet under sistnämnda belopp, 11,75 öre, torde emellertid

under nuvarande förhållanden å den internationella sockermarknaden

och med afseende å den rådande osäkerheten inom den tyska sockerbeskattningen,

särskildt i fråga om exportpremier, icke vara rådligt,

hvarför det nu gällande förhållandet mellan tillverkningsskatt och tull

synes böra tills vidare lemnas oförändradt. Skulle emellertid genom

en eventuel höjning af exportpremierna för socker i vissa främmande

länder den svenska sockerindustriens ställning komma att undergå en

väsentligare förändring, lärer frågan om det belopp, hvartill under sålunda

förändrade förhållanden tullen å råsocker bör bestämmas, få komma

under öfvervägande.

För innevarande år är inkomsttiteln hvitbetssockertillverknings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

afgift beräknad till 7,000,000 kronor. Vid bifall till den föreslagna

förhöjningen i utbytesberäkningen, enligt hvilken utbytet från och med

den 1 nästkommande september skulle beräknas 1 procent högre än

för närvarande, komme på hvitbetssockertillverkningsafgiften för innevarande

år att uppstå ett öfverskott, motsvarande det förhöjda belopp,

hvarmed sagda afgift kommer att utgå under instundande höst, Då

betafverkningen visat allt större tendens att koncentreras pa höstmånaderna

och särskilt sistlidet år till större delen bragts till slut

under hösten, torde man kunna antaga att kampanjen 1896 —1897 skall

till större delen infalla under kalenderåret 1896. Tillverkningsskatten

för detta år kan derföre beräknas komma att uppgå till 7,780,000 kronor

eller i rundt tal 7,800,000 kronor och att sålunda lemna ett öfverskott

af 800,000 kronor.

Då med nu gällande beräkning af sockerutbytet hvitbetssockertillverkningsafgiften

beräknats för år 1897 till samma belopp som för

år 1896 eller 7,000,000 kronor, bör enligt nyss angifna beräkningsgrund

skatten äfven för nästkommande år kunna beräknas till 7,800,000

kronor. Härigenom skulle alltså uppstå en statsinkomst, utöfver de vid affattandet

af statsverkspropositionen beräknade, af 800,000 kronor och då

tilläggsbevillningens uppgift i allmänhet är att fylla hvad uti statsverkets

öfriga tillgångar brister samt densamma således icke bör anlitas i vidsträcktare

mån, än som för detta ändamål är erforderligt, torde Riksdagen

komma i tillfälle att vidtaga en nedsättning med motsvarande

belopp i den af Eders Kongl. Maj:t för år 1897 föreslagna tilläggsbevillning.

Med afseende å den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen

år 1892 uttalade grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel

till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta

konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter,

bör visserligen tilläggsbevillningen, i den mån densamma erfordras för

att ersätta grundskatterna samt bereda medel till rustnings- och roteringslindringen,

anses i viss mån hafva en annan natur än hvad nyss blifvit

sagdt. Afskrifningen af grundskatter samt lindringen i rustning och

rotering har emellertid, äfven om den år 1885 beslutade afskrifningen

och lindringen med 30 procent tages med i beräkningen, ännu icke fortskridit

längre, än att afskrifning och lindring egt rum med ett sammanlagdt

belopp af omkring 6,160,000 kronor. Å andra sidan hafva ökade statsinkomster

beredts genom höjning af bevillningen för jordbruksfastighet

från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hvilket ansetts

medföra en ökning i bevilluingssumman af omkring 660,000 kronor,

äfvensom genom införande af arfsskatt och ökning af stämpelskatten, ge
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

nom hvilka sistnämnda åtgärder vunnits en till 1,800,000 kronor beräknad

ökning i statsinkomst. Lägges härtill den föreslagna tilläggsbevillningen

af 4,680,000 kronor, uppkommer en summa af 7,140,000 kronor,

hvilken med 980,000 kronor öfverstiger summan af hittills skedd afskrifning

af grundskatter samt lindring i rustning och rotering. En

nedsättning med 800,000 kronor i beloppet af tilläggsbevillningen kunde

sålunda icke anses vara oförenlig med ofvan anförda grundsats om

sättet för beredande af ersättning för grundskatterna samt rustningsoch

roteringsbesvären.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i

underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att besluta,

att § 2 i nådiga förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de

för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att ett hundra kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och

ett hälft kilogram socker;

samt att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända

till efterrättelse från och med den 1 september 1896, dock att det i

samma § omförmälda utbyte skall intill den 1 september 1898 beräknas

till allenast tio procent och att för fabrik, som, på grund af gällande

bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa fall, redan kommit i åtnjutande

af lägre utbytesberäkning än den i allmänhet stadgade, sagda

bestämmelser, så vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall beräknas

i visst förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande skola för

den i omförmälda bestämmelser afsedda tid lända till efterrättelse.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält,

deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. A.

Tillverkningen vid samtliga hvitbetssockerfabriker i riket.

Tillverknings-

o

ar.

Antal fabriker.

Afverkade

betor

Ton

Utbyte af råsocker

d

Utbyte af melass ^

Utbyte i procent i betvigten

l:sta

2:dra

3:dje

Summa

Ton

lista produkt

2:dra produkt

3:dje produkt

i ____

Summa

råsocker

Reduce-

rad

Summa 3)

Melass

produkt

Ton

1885 -1886

3

43,260

3,364,1

417,9

137,0

3,919,0

1,367

7,78

0,96

0,32

9,06

8,71

3,16

1886—1887

3

56,385

4,772,8

833,8

200,2

5,806,8

1,607

8,46

1,48

0,36

10,30

9,80

2,85

1887—1888

3

83,605

7,453,9

1,338,6

383,6

9,176,1

2,487

8,92

1,60

0,46

10,98

10,42

2,97

1888—1889

4

86,111

7,348,3

1,197,2

335,2

8,880,7

3,179

8,53

1,39

0,39

10,31

9,82

3,69

1889—1890

4

136,813

12,075,8

2,005,1

544,6

14,625,5

4,278

8,83

1,46

0,40

10,69

10,19

3,13

1890—1891

6

218,229

17,169,2

2,714,0

748,4

20,631,6

7,124

7,87

1,24

0,34

9,45

9,02

3,26

1891—1892

8

260,064

22,663,0

3,186,5

993,0

26,842,5

7,628

8,71

1,23

0,38

10,32

9,88

2,93

1892—1893

10

277,443

25,161,6

3,617,5

1,140,8

29,919,9

7,940

9,07

1,30

0,41

10,78

10,31

2,86

1893—1894

10

373,962

36,732,6

4,895,4

1,539,5

43,167,5

9,539

9,82

1,31

0,41

11,54

11,08

2,55

1894—1895

*) 17

628,480

63,717,5

7,638,4

1,534,6

72,890,5

2) 17,500

10,14

1,22

0,24

11,60

11,21

2)2,80

1895—1896

538,709

1) Inberäknadt 3 s. k. saftstationer.

5) Approximativt.

s) Andra produkt reduceras genom multiplikation med 0.75, tredje produkt med 0,65. to

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Bil. B.

Hvitbetssockerfabrikernas utbyte af socker, reduceradt till första produkt.

1890-

1891.

1891-

1892.

1892-

1893.

1893-

1894.

1894-

1895.

Arlöf ...............................................

9,02

10,50

10,52

11,77

11,86

Säbyholm .......................................

8,77

10,33

10,54

11,66

11,75

Staffanstorp ...................................

9,52

9,94

10,73''

11,02

11,64

Trelleborg.......................................

9,25

9,59

10,16

10,42

11,38

Helsingborg ....................................

9,41

9,76

10,41

10,38

10,55

Örtofta ............................................

8,13

9,15

9,71

10,87

10,72

Jordberga ........................................

—

9,67

10,43

10,92

11,35

i Keflinge............................................

—

9,84

10,58

11,84

12,25

! Hököpinge ...................................

—

—

9,93

10,87

11,59

j Engelholm........................................

—

—

9,52

10,34

10,72

Svedala ............................................

—

—

—

10,47

Köpinge...........................................

—

10,59

Karpalund.......................................

_

—

—

—

9,75

Roma................................................

—

—

—

—

11,53

Samtliga fabriker

9,02

9,88

10,31

11,08

11,21

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1896:25 Betänkande angående hvitbetssockertillverkningsafgiften. s. 31 i texten