Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag för Sveriges riksbank

1897-01-09 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:10, Med förslag till lag för Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

1

N:o 10.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag för Sveriges riksbank; gifven Stockholms slott den

9 januari 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,

under förutsättning att de enligt 1896 års Riksdags beslut hvilande förslagen

till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen

samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen varda af Riksdagen

slutligen antagna, för sin del antaga närlagda förslag till lag för Sveriges

riksbank.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bih. till Biksd. Prot. 1897. 1 Sawil. 1 Afd. 10 Raft. (N:o 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Förslag

till

Lag för Sveriges riksbank.

I Kap.

Om grundfonden.

1 §•

Sveriges riksbank, som är stäld under Riksdagens garanti, drifver

bankrörelse enligt denna lag.

2 §.

Riksbankens grundfond skall utgöra femtio millioner kronor.

II Kap.

Om sedelutgifningsrätten.

3 §•

Riksbanken är ensam berättigad att utgifva banksedlar. Dessa

sedlar utgöra lagligt betalningsmedel i riket och skola, när helst sådant

påfordras, af riksbanken vid dess hufvudkontor inlösas efter deras lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 10.

4 §■

Sedel, som af riksbanken utgifves, skall innehålla förbindelse för

riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt

lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

5 §.

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett bundra

och ett tusen kronor.

6 §.

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad som i 8 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försakradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

7 §■

Utöfver det enligt 6 § medgifna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgifning af högst nittio millioner kronor, under vilkor att

de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande tillgångar sammanräknade

:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

8 §■

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntadt guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp an tjugutem

millioner kronor. Derutöfver skall, då de. på grund af 7. § utgifna

sedlar öfverstiga sextio millioner kronor, riksbanken hålla l metallisk

kassa minst fyratio procent af det belopp, hvarmed de på sådan grund

utgifna sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

III Kap.

Om rörelsen.

9 §•

Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt

vid afdelningskontor inom riket; och skall ett sådant kontor finnas

inom hvarje län utom Stockholms.

10 §.

Riksbanken eger att köpa och sälja guld och silfver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket aflemnas,

skall af riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt,

eller två tusen fyra hundra åttio kronor för ett kilogram fint guld,

med afdrag af en fjerdedels procent i myntningskostnad, så ock, der

smidbargöring och skedning ifrågakomma, af de derför stadgade afgifter;

dock må fullmäktige i riksbanken, när de så skäligt finna, befria

säljaren från myntningskostnaden eller någon del deraf.

11 §•

Riksbanken eger att köpa och sälja vexlar, å utrikes ort betalbara

inom sex månader, äfvensom att öfvertaga andra fordringar, å utrikes

ort förfallna inom samma tid.

12 §.

Riksbanken eger att köpa och sälja svenska obligationer samt

sådana å utländsk börs noterade utländska statspapper, som äro lätt

säljbara.

13 §.

Riksbanken eger att drifva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering af accepterade, å inrikes ort inom sex månader

betalbara vexlar, hvilka pröfvas vara grundade å verkliga han delsaffärer;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd

tid af högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning

samt mot pant af obligationer, aktier eller andra värdepapper;

dock att af enskilda personer eller bolag utfärdade skuldebref med endast

namnsäkerhet icke må såsom pant godkännas;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid af högst

sex månader samt mot pant af varor, liggande å allmän våg eller satta

i förvar hos tredje man, som förbundit sig att hålla dem eller deras

värde riksbanken tillhanda samt pröfvas för en sådan förbindelse vederhäftig;
d)

beviljande af kassakreditiv och kredit i löpande räkning på högst

tolf månader mot pant af obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade

skuldebref.

Derjemte må riksbanken utlemna lån mot förbindelse till återbetalning

af minst en femtedel af förskrifna beloppet hvar sjette månad

och mot säkerhet af löpande förskrifning, annat värdepapper eller borgen

såsom för egen skuld. Dessa afbetalningslån må dock ej stiga till

högre sammanräknadt belopp än tio millioner kronor.

14 §.

Riksgäldskontor eger att vid riksbankens hufvudkontor begagna

kassakreditiv, dock ej till högre belopp än en million femhundra tusen

kronor. Riksgäldskontor är ej skyldigt att för kreditivet ställa säkerhet

eller erlägga kreditivafgift.

15 §.

Åt fullmäktig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

må lån utlemnas endast mot pant af varor liggande å allmän

våg eller af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars

obligationer samt kassakreditiv beviljas endast mot säkerhet af nämnda

obligationer.

Vexel med fullmäktigs eller styrelseledamots namn må icke

diskonteras.

16 §.

Af en hvar, som sådant önskar, skall riksbanken, såväl vid hufvudkontoret

som vid afdelningskontoren, mottaga och å giroräkning föra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla räkningshafvaren

hvad å räkningen innestår.

För förande af giroräkning må riksbanken ej taga afgift och ej

heller godtgöra ränta för medel, som innestå å sådan räkning.

17 §•

Riksbanken är pligtig att utan godtgörelse för statsverkets räkning

mottaga penningar och af statsverkets tillgodohafvande verkställa

utbetalningar.

18 §.

En hvar eger att i riksbankens hufvud- eller afdelningskontor

insätta penningar mot erhållande, utan afgift, af vexel, stäld att vid

uppvisandet inlösas antingen i hufvudkontoret eller i något af afdelningskontoren.

19 §.

Riksbanken mottager till förvar:

a) penningar att utan räntegodtgörelse återbetalas vid anfordran

eller å tid, som vid insättningen bestämmes; skolande bevis öfver sålunda

insatta penningar ställas till viss man;

b) guld eller silfver, myntadt eller i plants, mot bevis, som skall

ställas till viss man och innehålla såväl guldets eller silfrets vigt och

efter vigten beräknade värde som ock förbindelse för riksbanken att,

mot bevisets återbekommande och betalning af stadgad förvaringsafgift,

återställa det till förvar mottagna guldet eller silfret eller, om sådant

ej kan ske, betala dess i beviset upptagna värde;

c) obligationer, aktier eller andra värdepapper, af de slag fullmäktige

i riksbanken bestämma, mot bevis, som skall ställas till viss

man och innehålla såväl förteckning å de särskilda värdepapperen jemte

å dem satta värden som ock förbindelse för riksbanken att, mot bevisets

återbekommande och betalning af stadgad afgift, återställa de i förvar

mottagna värdepapperen eller lemna andra af samma slag, beskaffenhet

och belopp eller ock ersätta de felande efter deras i beviset bestämda

värden; skolande i reglementet för riksbanken fastställas bankens åtagande

i afseende å förvaltningen af obligationer, aktier och andra

värdepapper, som i förvar mottagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 10.

7

20 §.

Riksbanken må, när sådant af fullmäktige pröfvas erforderligt, begagna

utländsk kredit i form af lån eller kreditiv inom belopp, som i

reglementet för riksbanken bestämmes.

Derjemte må riksbanken af bankinrättningar eller handelshus ä

utländsk ort, hvilka godtgöra riksbanken ränta för medel, mnestående

å löpande räkning, å sin sida mottaga medel å sådan räkning samt

derå godtgöra ränta.

21 §.

Riksbanken må ej deltaga i eller drifva annan rörelse än den,

som i denna lag är riksbanken uttryckligen medgifven; ej heller ma

riksbanken ega andra fastigheter än dem, som äro nödiga för inrymmande

af riksbankens kontor.

För riksbankens fordran pantsatt eller utmätt fast eller los egendom,

som försäljes å auktion, dervid riksbankens rätt kan vara beroende,

må riksbanken vara oförhindrad att inropa; dock skall den

egendom, såvida densamma är af beskaffenhet att icke i ^annan ordning

kunna af riksbanken förvärfvas, åter afyttras, så snart sådant utan förlust

kan ske.

IV Kap.

Om räkenskapernas afslutande och offentliggörande samt om reservfonden.

22 §.

Vid hvarje kalenderårs slut skall fullständigt bokslut öfver riksbankens

ställning upprättas; skolande på grund af detta bokslut en

öfversigt, som fullständigt utvisar riksbankens ställning, sa lort ske

kan, tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.

23 §.

Omedelbart efter hvarje månads slut skall upprättas en öfversigt,

utvisande under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1Ö.

Denna öfversigt skall derefter ofördröjligen tryckas och med allmänna

tidningarna utdelas.

Derjemte skall för hvarje vecka upprättas och i allmänna tidningarna

införas uppgift om riksbankens metalliska kassa och öfriga

kassatillgångar, utelöpande sedlar samt obegagnade sedelutgifningsrätt.

24 §.

Öfver riksbankens behållna årliga vinst eger Riksdagen förfoga,

dock med iakttagande af hvad här nedan i 25 § stadgas.

25 §.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola minst tio procent afmattas

till bankens reservfond. Sedan reservfonden uppgått till minst

tjugufem procent af bankens grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra. Nedgår reservfonden under detta belopp, skall

afsättning till densamma ånyo vidtaga.

Reservfonden skall placeras i lätt säljbara, utländska statspapper

samt må endast användas till betäckande af förlust, som å bankens

rörelse i dess helhet under något år uppstått och som icke kan ersättas

af befintliga, till framtida förfogande reserverade medel.

V Kap.

Om bankens styrelse och förvaltning.

26 §.

Riksbanken förvaltas, enligt hvad i 72 § regeringsformen stadgas,

af sju fullmäktige, förordnade en af Konungen och sex af Riksdagen.

Den af Konungen förordnade skall vara ordförande bland fullmäktige,

men må ej utöfva annan befattning inom riksbankens styrelse. Han

åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvode till belopp, som med

hälften öfverstiger det, en hvar af de öfrige fullmäktige i denna sin

egenskap eger uppbära enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.

Fullmäktige välja sjelfve bland sig vice ordförande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

9

27 §.

För fullmäktige skola, enligt hvad i 72 § regeringsformen sägs,

finnas fyra suppleanter, utsedde, en af Konungen och tre af Riksdagen.

Den af Konungen utsedde suppleanten inträder såsom fullmäktig vid

förfall för den af Konungen utsedde ordinarie ledamoten. De af Riksdagen

valde suppleanter inträda i tjenstgöring, när så nödigt finnes,

samt inkallas i den ordning, som vid valet blifvit bestämd.

28 §.

Ledamot af statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret må ej

vara fullmäktig i riksbanken.

; , 29 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke råder öfver sig

och sitt gods; ej den, som till borgenärer all sin egendom afträdt och

icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad

är; ej den, som af allmän åklagare är tilltalad för brott, som kan

medföra förlust af medborgerligt förtroende; ej heller den, som genom

domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig

att inför rätta föra andras talan.

30 §.

Fullmäktige utse årligen bland sig en direktör och en vice direktör.

31 §.

Fullmäktige skola för behandling af allmänna ärenden sammanträda

minst en gång hvarje vecka. Beslut må icke fattas, derest ej

minst fem fullmäktige äro tillstädes, dock må ärenden, som böra skyndsamt

handläggas, kunna afgöras af allenast fyra fullmäktige, derest, tre

af dem äro ense om beslutet. I sammanträden med fullmäktige i riksgäldskontoret

skola alltid minst fem af fullmäktige i riksbanken deltaga.

Fullmäktiges öfverläggningar och beslut skola antecknas i protokoll.

Förekommer vid ärendes afgörande skiljaktighet inom fullmäktige,

böra de sina meningar till protokollet yttra. Der rösterna äro lika,

Bih. till Riksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afä. 10 TTdft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

gäller den mening, ordföranden biträder. Vid val till sådana uppdrag,

hvartill fullmägtig kan blifva utsedd, skall dock sluten omröstning ega

rum; och skall, när så erfordras, genom lottning skiljas mellan dem,

som vid valet erhållit lika antal röster.

32 §.

Pröfning af diskonterings-, låne- och kreditivansökningar verkställes

alla söckendagar af minst fyra fullmäktige.

Sådan ansökning må ej anses beviljad, med mindre flertalet bland

närvarande fullmäktige sig om bifall dertill förenat.

33 §.

Den af fullmäktige utsedde direktören, som föredrager ärendena

inför fullmäktige samt tillser utförandet af deras beslut, åligger i öfrigt

att i öfverensstämmelse med reglementet för riksbanken och den instruktion,

som af fullmäktige för honom fastställes, utöfva tillsyn öfver

göromålen inom riksbanken samt handhafva de förvaltningsbestyr, som

åt honom anförtros.

34 §.

Vice direktören åligger att under den tid, då direktören åtnjuter

ledighet, äfvensom vid förfall för honom, fullgöra hans åligganden samt

att enligt den instruktion, .som af fullmäktige för honom fastställes,

vid göromålen biträda direktören och utföra de öfriga uppdrag, som åt

honom öfverlemnas.

35 §.

Huru fullmäktige i andra fall, än ofvan sägs, må för särskilda

uppdrag inom sig förordna särskilda personer, stadgas i reglementet

för riksbanken.

36 §.

Har Konungen på framställning af fullmäktige i riksbanken eller,

der Konungen eljest så pröfvat nödigt, förordnat ombud att med fullmäktige

i något särskildt ärende förhandla, må fullmäktige med Konungens

ombud öfverlägga, men är det fullmäktige förbjudet att i ombudets

närvaro fatta beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

11

37 §.

Efter hvarje års slut skola fullmäktige till Riksdagens bankoutskott

afgifva berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning.

Denna berättelse skall till trycket befordras och hållas för allmänheten

tillgänglig.

38 §.

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken

emottaga föreskrifter af någon annan än Riksdagen och dess bankoutskott,

i de fall detta sistnämnda eger att sådana å Riksdagens vägnar

meddela; och äro fullmäktige för sina åtgärder i denna egenskap Riksdagen

eller dess bankoutskott och revisorer allena redo skyldige.

I fråga om ansvarsfrihet för fullmäktige beslutar Riksdagen.

Om fullmäktigs ansvarighet, derest han öfverträder eller eftersätter

honom i denna egenskap åliggande pligter, stadgas i särskild ansvarighetslag.

39 §.

Fullmäktig i riksbanken eller ledamot af styrelse vid afdelningskontor

eger icke att såsom kommissionär taga någon befattning med

vexeldiskontering eller med anskaffande af lån eller kreditiv i riksbankens

hufvud- eller afdelningskontor.

Öfverträder fullmäktig detta förbud, göres anmälan derom hos

Riksdagens justitieombudsman, som anställer åtal i enlighet med den

för fullmäktige gällande ansvarighetslag.

öfverträdes förbudet af ledamot i afdelningskontors styrelse, förfares

på sätt reglementet för riksbanken och den särskilda ansvarighetslagen

för dessa styrelseledamöter bestämma.

40 §.

Öfverläggningar och beslut hos fullmäktige i frågor, som angå

metalliska kassan och sättet för tillverkning af banksedlar, samt i andra

ärenden, hvilka fullmäktige pröfva böra hemliga hållas, skola upptagas

i särskildt protokoll, hvars innehåll ej må yppas, förr än Riksdagens

bankoutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse sådant

kunna ske utan skada för riksbanken.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

41 §.

Riksbankens fullmäktige och revisorer, ledamöterne af afdelningskontorens

styrelser samt alla vid riksbanken anstälde tjensteman skola

doldt och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden

till riksbanken eller hvad i öfrigt vid förvaltningen kan förefalla

af sådan beskaffenhet, att det enligt lag och reglementet för riksbanken

hemligt hållas bör.

42 §.

De föreskrifter, som utöfver denna lag erfordras angående riksbankens

förvaltning, meddelas af Riksdagen i särskildt reglemente.

Detta reglemente öfverlemnas till Konungen. Finner Konungen

reglementet icke vara stridande mot denna lag, varder detsamma af

Konungen till efterrättelse kungjordt.

VI Kap.

Öfvergångsstadganden.

43 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899 utom i de delar,

hvarom nedan stadgas.

44 §.

Bestämmelserna i V kap. om riksbankens styrelse och förvaltning

blifva gällande, så snart med tillämpning af de förändrade grunder för

tillsättning af riksbankens styrelse, hvarom i 26 § förmäles, sådan

styrelse första gången blifvit utsedd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

13

45 §.

Utan hinder af föreskriften i 3 §, att riksbanken ensam är berättigad

att utgifva banksedlar, ega enskilda banker att intill utgången

af år 1903 utgifva egna sedlar; och är riksbanken pligtig att åt dessa

banker inrymma de förmåner, som här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild

bank, som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet

derom gjord anmälan, afstått. från sin rätt att utgifva egna

sedlar samt icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga

afdelningskontor, att hos riksbanken, mot säkerhet som af dess fullmäktige

godkännes, begagna kassakreditiv till det belopp, hvartill dess

utelöpande sedlar vid sistnämnda tidpunkt uppgingo, utan erläggande af

kreditivafgift och mot ränta, som icke må sättas högre än till två för

hundra om året.

Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen för

finansdepartementet, skola fullmäktige i riksbanken ofördröjligen derom

underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild

bank, som icke indragit något af ofvanberörda afdelningskontor, att,

intill sextio procent af förut omförmälda belopp, i riksbanken rediskontera

vexlar af sådan beskaffenhet, som i 13 § a) af denna lag sägs, mot

diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar af det eljest i riksbanken

gällande.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskonteringsrätt eljest skulle för densamma inträda, indragit eller

indrager den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det

eller de indragna kontorens omfång och betydelse för den allmänna

rörelsen, bestämma, huruvida den sålunda skedda indragningen må

föranleda att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet nedsättes eller att

banken uteslutes från all rätt till kreditiv eller rediskontering.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här

ofvan förmäles, bibehålies äfven der enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

46 §.

Under tiden från början af år 1899 till utgången af år 1903 må

bland de tillgångar, som enligt 7 § skola motsvara riksbankens sedel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

utgifning utöfver det enligt 6 § medgifna belopp, inberäknas jemväl

sådan kreditivfordran bos enskild bank, hvarom i 45 § förmäles.

47 §.

Hvad i 9 § stadgas om afdelningskontor af riksbanken må efter

hand vinna tillämpning och skall vid ingången af år 1904 vara fullständigt

genomfördt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

15

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

januari 1897.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Chripterson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet:
Sedan

Eders Kongl. Maj:t den 7 februari sistlidet år till Riksdagen

aflåtit nådig proposition med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98,

109 och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen

i hufvudsaklig syftning, att åt Eders Kongl. Maj:t måtte

inrymmas rätt att deltaga i tillsättningen af riksbankens styrelse samt

i stiftande af lag, enligt hvilken riksbanken skall förvaltas, har Riksdagen

i skrifvelse den 13 påföljande maj anmält, att Riksdagen funnit

sig icke böra bifalla förslaget oförändradt, men såsom hvilande för

vidare grundlagsenlig behandling antagit ett i skrifvelsen till ordalydelsen

angifvet förslag till ändrad lydelse af nämnda grundlagsparagrafer.

Hvad angår de ändringar, Riksdagen sålunda för sin del beslutit i

det af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning öfverlemnade för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

slag, anser jag mig kunna uttala den mening, att desamma, i livad

de angå den nådiga propositionens ofvan angifna, hufvudsakliga syfte,

äro af beskaffenhet att kunna af Eders Kongl. Maj:t godkännas.

I fråga åter om den af Riksdagen vidtagna ändring af den föreslagna

lydelsen af 3:dje momentet i 72 § regeringsformen, kan jag

väl icke undgå att finna, att det skulle varit synnerligen lyckligt om

Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del blifvit af Riksdagen bifallet,

men denna omständighet synes mig likväl icke utgöra tillräckligt skäl

dertill, att fastställelse borde nekas å Riksdagens beslut i dess helhet,

om det hvilande förslaget vid nu instundande riksmöte varder slutligen

antaget, helst den af Riksdagen beslutade lydelsen af 72 § regeringsformen

lemnar det nuvarande förhållandet i fråga om riksbankssedlarnes

kurs oförändradt och icke utesluter möjligheten af ett framtida genomförande

af den enligt min mening önskvärda förändringen i berörda

bestämmelse. Vid sådant förhållande lärer denna frågas undanskjutande

icke böra utgöra ett hinder för den bankreform, som så länge

stått på dagordningen och som genom Riksdagens i ofvannämnda

skrifvelse meddelade beslut ryckt ett steg närmare sin lösning.

I öfverensstämmelse med hvad jag till statsrådsprotokollet den 24

januari nästlidet år yttrat, tillkommer det mig sålunda att nu afgifva

förslag till lag för Sveriges riksbank att föreläggas Riksdagen till antagande;

och saknar jag anledning att dervid frångå det hufvudsakliga

af det lagförslag, som finnes bifogadt ofvanberörda protokoll och som

blifvit till Riksdagens kännedom meddeladt.

Då emellertid några jemkningar i nämnda förslag torde vara erforderliga,

har jag låtit inom finansdepartementet upprätta nytt förslag

till lag för Sveriges riksbank; och går jag nu att i korthet angifva de

punkter, i hvilka det sålunda upprättade nya förslaget skiljer sig från

det äldre. v

Af skäl, till hvilka jag nedan återkommer, hafva ur sistnämnda förslag

blifvit uteslutna dess 6 och 44 §§. 1 öfrigt tillåter jag mig att

beträffande nedan nämnda §§ i det nya förslaget anföra följande.

3, 4, 26, 27 och 31 §§ (de tre sistnämnda §§ motsvarande 28, 2.9

och 33 §§ i det äldre förslaget). Med anledning af Riksdagens beslut

i fråga om lydelsen af 72 § regeringsformen och 71 § riksdagsordningen

hafva 3, 26, 27 och 31 §§ underkastats en omredaktion, hvarjemte

andra stycket i 4 § uteslutits.

13 § (14 § i det äldre förslaget). Då, såsom under öfverläggningen

i frågan vid sist hållna riksmöte blifvit anmärkt, det kan vara för

riksbanken lämpligt att i vissa fall bevilja kredit i löpande räkning, för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

hvilken kredit lärer böra fordras samma säkerhet som för kassakreditiv,

har en bestämmelse härom blifvit införd i mom. d) af denna §.

17 § (18 § i det äldre förslaget). I denna §, sådan den tyder enligt

det äldre förslaget, har sista punkten blifvit ntesluten, enär den möjligen

kan missförstås och i hvarje fall synes obehöflig. Likaså har jag

ansett 19 § i det äldre förslaget, hvilken § innehåller föreskrifter angående

uttagning å riksbankens räkningar, kunna utgå, då dessa föreskrifter

lämpligen inrymmas i reglementet.

32 § (34 § i det äldre förslaget). Det är väl tydligt att, såsom denna

§ i det äldre förslaget innehåller, de bägge direktörerne böra vara tillstädes

vid de dagliga diskonteringssammanträdena; men då förslaget

lernnat åt reglementet att bestämma, huru direktörerne vid förfall skola

vid dessa och andra tillfällen suppleras, torde jemväl föreskriften om

de bägge direktörernes närvaro vid dessa sammanträden lämpligen kunna

utgå ur lagen.

46 § (ny). Såsom jag under frågans behandling vid senaste riksdag

hade tillfälle yttra, kan med fog göras den anmärkning att riksbankens

sedelutgifningsrätt under öfvergångsåren 1899 —1903 är enligt

omförmälta lagförslag för trångt begränsad. Enligt 8 § i det äldre

förslaget (7 § i det nya) skall den riksbankens sedelutgifning, som icke

grun''das på de i 7 § (6 § i det nya förslaget) upptagna kassatillgångar,

motsvaras af lätt säljbara utländska statspapper, å utländsk börs

noterade inhemska obligationer samt vexlar; men då riksbanken under

nämnda fem år skulle vara pligtig att bevilja de enskilda banker, som

afstode från sin sedelutgifning, kassakreditiv till ett belopp, som skulle

kunna uppgå till omkring 60 millioner kronor, hvarmed riksbankens sedelutgifning

sålunda skulle ökas, samt till följd af skyldigheten att lemna

sådan kredit hinder skulle kunna för riksbanken möta att under sagda

fem år förvärfva valutor af ofvan uppräknade slag till det belopp, som

den ökade sedelutgifningen kräfde, måste under nämnda tid äfven annan

valuta godkännas såsom underlag för den sedelutgifning, som icke motsvaras

af kassatillgångar ''enligt 7 § (6 § i det nya förslaget); och såsom

sådan valuta erbjuder sig helt naturligt den fordran, riksbanken hos de

enskilda bankerna erhåller på ofvannämnda kassakreditiv. Då fullmäktige

sjelfva ega pröfva de af de enskilda bankerna erbjudna kassakreclithypotek,

dertill väl de vid den enskilda sedelutgifningens upphörande

lediga grundfonds- och reservfonds-hypoteken komma att hufvudsakligen

användas, lider det ju icke det ringaste tvifvel att riksbankens fordran

på dessa kassakreditiv blir fullgod. Men man har påstått att denna

fordran förfaller till betalning efter allt för lång tid för att kunna godBih.

till Riksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 A/d. 10 Eäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

kännas såsom underlag för sedelutgifning. Härvid synes man emellertid

förbise den olika karaktären af den sedelbetäckning, som afses i 7 §

ocli i 8 § (6 och 7 §§ i det nya förslaget) motsvarande 1 och 2 mom.

af 5 § i gällande bankoreglemente. Då det nemligen måste blifva allt

för dyrt att hålla guldvaluta för hvarje utelöpande sedel, tillämpar man

nu och vill i den föreslagna riksbankslagen bibehålla det system för

sedelbetäckning, att för den qvantitet sedlar, som den inhemska omsättningen

under alla förhållanden oundgängligen behöfver och således

alltid minst håller utelöpande, godkännes en betäckning af säkra, om

ock ej genast realisabla valutor, och endast för den sedelemission, som

öfverstiger detta minimum, fordras guldvaluta. 8 § (7 § i det nya förslaget)

handlar just om betäckningen för sedelcirkulationens beräknade

minimum och åsyftar att riksbanken alltid skall vara fullt god för alla

sina utelöpande sedlar, äfven om den icke alltid kan hålla sig beredd

att genast inlösa dem alla. För detta syfte synes en sådan riksbankens

fordran, hvarom här är fråga, ingalunda olämplig; och jag tvekar så

mycket mindre att föreslå att denna fordran under åren 1899—1903

inrangeras bland de valutor, hvilka må godkännas såsom sedelunderlag

enligt 8 § (7 § i det nya förslaget), som äfven under nämnda tid detta

sedelunderlag otvifvelaktigt komme att till öfvervägande del bestå af de

valutor, hvilka i sistnämnda § finnas uppräknade, och endast till ett

mindre belopp af ofvanberörda fordran. En bestämmelse i omförmälda

syftning är införd bland öfvergångsstadgandena såsom en ny § 46.

45 § (48 § i det äldre förslaget). Mot den för ofvannämnda kassakreditiv

föreslagna ränta af högst 2 procent har inom Riksdagen framstälts

den anmärkning, att en räntefot, helst så låg som 2 procent,

icke borde fixeras för så lång tid som fem år, då ju de ekonomiska

förhållandena under denna tid kunde komma att ställa sig så, att

riksbanken sjelf nödgades låna upp penningar mot hög ränta; och

man har enskildt för mig uttalat den mening, att ifrågavarande ränta

borde ställas i visst förhållande till riksbankens diskonto och sättas

t. ex. 2 procent under lägsta diskontosatsen. Det bör härvid erinras,

att ifrågavarande kredit icke har karaktären af en vanlig försträckning,

utan att dess beviljande skall innefatta ett erbjudande

från riksbanken att, så att säga, lösa till sig de enskilda bankernas

sedelutgifning innan de löpande oktrojerna gått till ända. Men

det synes mindre sannolikt, att de enskilda bankerna frivilligt skulle

afstå från sin sedelutgifning för att komma i åtnjutande af en kredit

mot ränta, som skulle vexla med en diskontosats, som långifvaren

bestämmer. För att de enskilda bankerna må kunna finnas villiga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 10.

att ingå på en sådan uppgörelse, hvarom är fråga, måste efter

min mening räntan för hela kreditivtiden fixeras och detta till ett belopp,

som icke väsentligen öfverstiger de enskilda bankernas kostnader

för sedelutgifningen. Men tydligt är, att en sådan kredit icke bör

bjudas de enskilda bankerna, om den medför risk eller olägenhet för

riksbanken. Detta synes emellertid svårligen kunna blifva händelsen.

Den beviljade krediten skulle utgå i riksbankens sedlar, som derigenom

i ett slag blefve spridda öfver hela landet för att upptaga den plats i

den inhemska omsättningen, de enskilda banksedlarne nu innehafva.

För endast en mindre del af denna ökade sedelemission behöfde riksbanken

hålla guld valuta, då den öfvervägande delen under alla förhållanden

måste qvarhållas af den allmänna rörelsen. Fördelen af en

sålunda ökad sedelemission synes riksbanken utan olägenhet kunna

betala genom att medgifva de enskilda bankerna en billig kassakredit

för den tid, hvarunder de frivilligt afstå från sin sedelutgifning. Nu

är det ju sannt, att man vid början af ifrågavarande femårsperiod icke

kan förutse, huruvida icke under densamma kan komma att inträffa, att

riksbanken för stärkande af sin guldkassa nödgas betinga sig krediter

mot högre ränta än den ofvannämnda af två procent. Men detta

är ett förhållande, som egentligen icke eger sammanhang med föreliggaude

fråga, emedan behofvet af en sådan kredit kan för riksbanken

i lika hög grad uppstå, äfven om dess sedelemission icke i sammanhang

med krediten åt de enskilda bankerna ökades. Det kan väl synas,

som om den ökade sedelemissionen äfven skulle öka det belopp riksbankssedlar,

som kunde dragas ur rörelsen, för att hos riksbanken presenteras

med begäran om guld eller vexlar på utlandet; men detta

torde knappast vara fallet, emedan under nuvarande förhållanden eu

betydlig del af de riksbankssedlar, man för nämnda ändamål vill använda,

kan suppleras af enskilda banksedlar, hvilka ju vid riksbankens

ökade sedelemission skulle försvinna. Och dessutom förhåller det sig

ju så att, så länge riksbanken åter utsläpper sina sedlar genom diskontering

af inrikes vexlar och annan utlåning — en rörelse, hvarmed

riksbanken minst under kritiska tider bör upphöra, om den vill fylla

sin uppgift såsom landets centralbank — äfven ett jemförelsevis obetydligt

belopp riksbankssedlar kan genom att ständigt inlösas och åter

utsläppas utöfva ett starkt tryck på riksbankens guldkassa. Känningen

på guldkassan lärer ytterst vara beroende på landets betalningsbalans

till utlandet, men icke på sedelemissionens storlek; och den

kostnad, riksbanken får vidkännas för att stärka sin guldkassa, bör godtgöras

genom höjda diskontosatser och icke genom höjd ränta för ifrågavarande

kassakrediter, hvilka endast medföra en ökad sedelemission.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

Man har inom riksdagen ifrågasatt, huruvida det lämpligen borde

genom lag förbjudas riksbanken att upplåna penningar mot ränta, såsom

i det till Riksdagens kännedom meddelade lagförslaget skett. Att

den bank, som erhållit rättighet att ensam utgifva sedlar och sålunda

upptaga räntefria län af allmänheten, icke tillika bör mot ränta inlåna

penningar, för hvilka placering måste sökas genom utlåning mot högre

ränta än den betalda, är emellertid en grundsats, som allmänt tillämpas

af utlandets centralbanker. Den är ock utan skiljaktighet omfattad utaf

både 1881 och 1889 årens bankkomitéer, af hvilka, utom andra erfarna

bankmän, en af banko full mäktiges deputerade var ledamot. Den andre

af desse deputerade betonade under diskussionen i Första Kammaren

vid senaste riksdag, att, om riksbanken skulle kunna fylla den uppgift,

som måste ställas på en verklig centralbank, en fördelning af

bankverksamheten måste ske så, att sedelemissionen stannar på ena

sidan och inlåningen mot ränta på den andra. Jag anser mig icke eg a

anledning att frångå den mening, att riksbanken, då den får all sedelemission

på sig öfverflyttad, icke bör låna in penningar mot ränta; och

jag förmenar fortfarande, att denna bestämmelse är af den vigt att den

bör inrymmas i riksbankslagen.

Man har från flera håll inom riksdagen uttalat den mening, att det

till Riksdagens kännedom nästlidet år framlagda förslaget till riksbankslag

upptager äfven andra bestämmelser, som derifrån kunde uteslutas

och erhålla lämpligare plats i bankoreglementet; och särskildt har

en sådan anmärkning rigtats mot det afgifna förslagets 21 § (19 §

i det nya förslaget), som handlar om riksbankens skyldighet att till

förvar mottaga penningar, guld och silfver samt värdepapper. Men då

lagen bör innehålla grunderna icke blott för riksbankens sedelutgifning

utan äfven för dess öfriga verksamhet äfvensom upptaga de konstitutiva

bestämmelserna i fråga om bankens styrelse samt hvad med alla dessa stadganden

eger omedelbart sammanhang eller eljest är af större vigt, synas

knappast några uteslutningar utöfver de mindre väsentliga, jag förut omnämnt,

böra ske. Hvad särskildt beträffar nyssberörda stadgande angående

förvar af värdepapper m. m., ber jag få erinra, att då 21 § (23 § i det

äldre förslaget) stadgar, att riksbanken icke må deltaga i eller drifva

annan rörelse än den, som i lagen uttryckligen är medgifven, ett uteslutande

af bestämmelsen om mottagande af depositioner skulle kunna

anses innefatta, att en sådan rörelse vore riksbanken förbjuden. Motsvarande

bestämmelser finnas införda i den tyska riksbankslagen liksom

i det för den danska nationalbanken af regeringen utfärdade reglemente;

och att sådana föreskrifter införas i en af Konung och Riksdag

stiftad lag för riksbanken, torde knappast kunna vålla några olägenheter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Jag ber att i öfrig! få åberopa hvad jag till förenämnda statsrådsprotokoll

yttrat.

I den till 1896 års Riksdag aflåtna, ofvan oinförmälda nådiga proposition

föreslogs införande i 72 § regeringsformen af en bestämmelse,

enligt hvilken riksbanken skulle förvaltas enligt särskild lag, stiftad i

den ordning, 87 § 1 mom. i samma grundlag stadgade. Enligt hvad

Riksdagen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse af den 13 maj nästlidet

år anmält, har emellertid Riksdagen såsom hvilande för vidare

grundlagsenlig behandling antagit ett förslag till ändrad lydelse af 72 §

regeringsformen, enligt hvilken motsvarande bestämmelse erhållit sådan

affattning, att riksbanken skulle förvaltas af dertill förordnade fullmäktige,

efter af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag.

Då i lagen för rikets ständers bank den 1 mars 1830, hvilken lag

är beträffande de ämnen, som i samma lag beröras, afsedd att ersättas

af den lag för Sveriges riksbank, hvartill förslag nu är upprättadt,

föreskrifves, att förstnämnda lag, såsom allmän civillag, ej må annorlunda

ändras, än på sätt i regeringsformens 87 § är stadgadt, lärer

jemte det förslag till lag för Sveriges riksbank, som för Riksdagen

framlägges, äfven böra i den ordning, 87 § 1 mom. regeringsformen

stadgar, framläggas förslag till särskild lag, genom hvilken 1830 års

lag för rikets ständers bank upphäfvcs; och torde till berörda särskilda

lag jemväl böra, såsom varande af processuel natur, öfverflyttas

ej mindre de i 6 § af det nästlidet år till Riksdagens kännedom meddelade

förslaget till lag för Sveriges riksbank innefattade, mot 2 och

3 §§ af 1830 års lag svarande bestämmelser, än äfven föreskriften i

44 § af samma förslag om forum för riksbanken i vanliga fall. J8g

hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes åt chefen för justitiedepartementet

uppdraga att till Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga

förslag till sådan lag; lärande Eders Kongl. Maj:t äfven vilja på föredragning

af bemälde departementschef låta inför sig anmälas de af

1889 års bankkomité upprättade förslag till ansvarighetslagar för fullmäktige

i Sveriges riksbank och för ledamöterne i styrelserna för

Sveriges riksbanks afdelningskontor.

Sedan departementschefen härefter uppläst det inom finansdepartementet

senast upprättade förslaget till lag för Sveriges riksbank, hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att, under förutsättning att de enligt 1896 års Riksdags

beslut hvilande förslagen till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§

regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen

Bih. till Itiksd. Prat. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

blefve af Riksdagen slutligen antagna, för sin ^del antaga samma

förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar, hvarjemte utdrag af detta protokoll skulle till

justitiedepartementet expedieras.

Ex protocollo

Adolf von Hofsten.

%

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:85 Riksdagens Skrifvelse N:o 85 s. 1 i texten