Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875

1897-01-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:18, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875

Dokumentets text

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 18.

39

N:o 18.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, gifven

Stockholms slott den 9 januari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse af

10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16

juni 1875.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af lO § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt

lagen den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt

den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat

hinder, som icke är af beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afsläs,

förklare rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande.

Tvist, som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den

ej redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande

i laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom

i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden

det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse

tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit så väl införd

i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet,

uppläst i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom

i angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i

rättens lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till

egendomen; då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes

icke vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden

eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

varit i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.

Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman

i orten deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, hvarom kungörelse utfärdats innan

denna lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami.

1 Afd. 14 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 29 maj 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr0 ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden friherre Akerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 3 maj 1895, deri Riksdagen anhållit, dels

att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvilka fall inskränkning i den

genom lag och författningar stadgade legala annonseringen kunde ega rum

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkstälda utredningen

kunde föranleda, dels ock att Kongl. Maj:t ville, i sammanhang

med berörda utredning, taga i öfvervägande, i hvad mån en inskränkning

i fråga om den i 10 § af lagfartsförordningen stadgade bestämmelse om

kungörelses uppläsande i kyrka lämpligen kunde ega rum, samt, derest

detta funnes vara förhållandet, till Riksdagen framlägga förslag till ändrade

lagbestämmelser i sådant syfte.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

öfver hvilken framställning justitiekanslerseinbetet afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda skrifvelse och

utlåtande yttrade departementschefen:

I Riksdagens förevarande skrifvelse anföres, att en inskränkning i

den nu stadgade annonseringsskyldigheten är i vissa fall önskvärd, särskildt

för så vidt angår en kungörelses upprepade införande i allmänna tidningarna,

samt att nu gällande bestämmelser angående annonsering stundom

sakna tillbörlig samstämmighet. Äfven om hvad sålunda anförts skulle af

en närmare undersökning bekräftas, synes mig i allt fall den af Riksdagen

ifrågasatta särskilda utredningen angående möjligheten af inskränkning i

den legala annonseringen icke kunna förordas. På sätt af justitiekanslersembetet

framhållits, äro nemligen de tillkännagifvanden, som genom annonsering

bringas till allmänhetens kännedom, af så skiljaktig beskaffenhet, att

ett för alla sådana tillkännagifvanden lika annonseringssätt icke lämpligen

kan föreskrifvas, och synes å andra sidan den lättnad i annonser! ngskostnaderna,

hvilken skulle kunna genom ändring i gällande bestämmelser beredas,

icke ega den hufvudsakliga betydelse, att endast för sådant ändamål

bör företagas en så omfattande lagrevision, som i följd af omöjligheten att

uppställa en allmängiltig regel om annonseringssättet skulle blifva erforderlig.

Riksdagens framställning i denna del lärer alltså, i öfverensstämmelse med

hvad justitiekanslerseinbetet yttrat, endast böra föranleda, att, när förslag

till nya lagar eller författningar eller till ändring i äldre sådana af annan

anledning upprättas, de af Riksdagen framhållna omständigheter i förekommande

fall tagas i betraktande.

Hvad åter angår den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i 10 fe åt

lagfartsförordningen, synes det i nämnda lagrum töreskrifna uppläsande i

kyrka af kungörelse derom, att lagfartsansökning förklarats hvilande, lämpligen

kunna i någon mån inskränkas. Justitiekanslerseinbetet, som biträdt

den af Riksdagen i detta afseende uttalade mening, har föreslagit, att ifrågavarande

kungörelse skulle uppläsas — i stället för, såsom enligt nu gällande

bestämmelse, i tingslagets kyrkor — i kyrkan för den församling, der

fastigheten är belägen, samt i angränsande församlingars kyrkor. En dylikföreskrift,

hvilken i afseende på de kyrkor, der kungörelse skall uppläsas,

öfverensstämmer med den, som förekommer i 19 § af förordningen om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, synes mig vara för ändamålet

tillräcklig. Med kungörandet i kyrka torde nemligen åsyftas hufvudsakligen

att i det närmaste grannskapet sprida kännedom om lagfartsansökningen,

medan den jemväl föreskrifna annonseringen i allmänna tidningarna

skall bereda aflägsnare boende tillfälle att i händelse af befogenhet ingripa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

för att hindra lagfartens beviljande. I sistnämnda annonsering torde till

följd af de ifrågavarande angelägenheternas störa vigt någon inskränkning

icke vara tillrådlig.

Departementschefen uppläste härefter ett i öfverensstämmelse med de

af honom uttalade åsigter inom justitiedepartementet utarbetadt lagförslag

af följande lydelse: 8

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt lagen

den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt

den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder,

som icke är af beskaffenhet, att den jemlikt 5 § genast bör afslås, förklare

rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist,

som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej

redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande

i laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom

i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten, utfärdas, om sökanden

det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse

tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd

i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet, uppläst

i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom i

angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i rättens

lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet; och förekommer

ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till egendomen;

då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes icke

vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden

eller han och hans rättsinne häfvare oafbrutet under nämnda fem år varit

i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 45

Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman i orten

deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, som förklarats hvilande innan denna

lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

På departementschefens af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att öfver detta lagförslag högsta domstolens

yttrande skulle, för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj-.ts

högsta domstol onsdagen den 10 juni 1896.

Närvarande:

Justitieråden: Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Huss,

Afzelius,

Isberg,

Claéson.

T. f. byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Hammarskjöld föredrog i underdånighet:

U- Pr°I°kollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans \Maj:t Konungen i statsrådet den 29 nästlidne maj, hvarmedelst, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande

infordrats öfver följande, med föranledande af en utaf Riksdagen

gjord framställning i ärendet, inom justitiedepartementet utarbetade

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875.

^Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å

lång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt

lagen den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

47

den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat

hinder, som icke är af beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afslås,

förklare rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande.

Tvist, som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den

ej redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande

i laga ordning.

Ar lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom

i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden

det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse

tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd

i allmänna tidningarne, som ock, när fråga är om egendom å landet,

uppläst i kyrkan för den församling, der egendom är belägen, äfvensom i

angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i rättens

lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet; och

förekommer ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till egendomen;

då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes icke

vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden

eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år varit

i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.

Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman i orten

deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, som förklarats hvilande innan denna

lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Justitieråden Abergsson, Herslow, Afzelius och Isberg lemnade förslaget

utan annan anmärkning, än att det syntes lämpligare om den föreslagna

lagens kungörelsesätt blefve tillämpligt i hvarje fall, der kungörandet

ännu icke, när lagen trädde i kraft, påbörjats, vare sig genom införande

i tidningarne eller genom uppläsning i kyrka; och hemställer alltså justitieråden

att i öfverensstämmelse härmed öfvergångsstadgandet måtte affattas.

Justitieråden Norberg, Huss och Claeson lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo:

N. v. Daniel.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Justitieråden: Claéson,

Petersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

»Genom nådigt beslut den 29 sistlidne maj täcktes Eders Kongl.

Maj:t förordna, att, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

högsta domstolens utlåtande skulle inhemtas öfver ett inom justitiedepartementet

utarbetadt, i statsrådsprotokollet för nämnda dag intaget förslag

till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875. Det sålunda infordrade yttrandet har

numera inkommit och torde få af mig i underdånighet anmälas.

Af detsamma inhemtas, att tre bland högsta domstolens i lagförslagets

granskning deltagande ledamöter lemnat förslaget utan anmärkning,

hvaremot af de öfriga blifvit anmärkt, att det syntes lämpligare, om den

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

föreslagna lagens kungörelsesätt blefve tillämpligt i hvarje fall, der kungörandet

ännu icke, när lagen trädde i kraft, påböi’jats, vare sig genom

införande i tidningarne eller genom uppläsning i kyrka.

Med anledning af hvad sålunda anmärkts torde det föreslagna öfvergångsstadgandet

böra så afifattas, att hittills gällande föreskrifter skola tilllämpas

å lagfartsansökning, hvarom kungörelse blifvit innan den nya lagen

trädt i kraft utfärdad. Härigenom förebygges tillräckligt, att, såsom det

remitterade förslagets ordalydelse skulle kunnat föranleda, de äldre bestämmelserna

fortfarande anses gälla i fråga om hvarje lagfartsansökning,

som före den nya lagens trädande i kraft förklarats hyllande, och således

äfven i det fall, att nämnda åtgärd icke staf i något sammanhang med

sådana förhållanden, som i 10 § af lagfartsförordningen afses».

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det i enlighet

med hvad anfördt blifvit ändrade lagförslaget, hemstälde han i underdånighet,

att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen

till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall;

och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i ämnet, af

den lydelse, som bilagan E vid detta protokoll utvisar.

.;:; * Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

■ - j • : ''*• • ■ 1 v • t )Ci. .;()

Bi/t. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

•di

71’ *

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1897:6 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom s. 1 i texten