Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens Jcrigsberedskap

1897-02-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:37, Med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens Jcrigsberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

N:o 37.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

angående vapenöfning för utrönande af härens Jcrigsberedskap;

gifven Stockholms slott den 5 februari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga en så lydande:

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning-,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1898 tillhör beväringens första uppbåd vid den del af

hären, Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för

vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra

enligt de närmare bestämmelser. Konungen meddelar, under högst

femton dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad;

skolande i fråga om sagda öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen

finnes stadgadt angående värnpligtigs tjenstgöring under fredstid,

Bill. till Rilcsd. Prof. 181)7. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:is 37, 38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

dock att hvad i § 31 värnpligtslagen stadgas i fråga om åtlydnad af

påbud, hvarigenom värnpligtig inkallas till tjenstgöring vid utbrott af

eller fara för krig, skall ega tillämpning med afseende på inkallelse

till ifrågavarande vapenöfning.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBKAD,

GlLLJAM,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt och

von Krusenstjerna.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe

yttrade härefter:

»Åberopande hvad jag till statsrådsprotokollet för den 14 sistlidne

januari anfört rörande önskvärdheten af eu försöksmobilisering

år 1898, anhåller jag i underdånighet att nu få inför Eders Kongl.

Maj:t framlägga förslag till den lagbestämmelse, som torde vara nödvändig,

om sagda mobilisering skall kunna komma till utförande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Enligt gällande värnpligtslag kan inkallande af beväringens

första uppbåd eller större eller mindre delar deraf icke ega rum annat

än dels till öfning enligt § 27 värnpligtslagen och dels, enligt § 28

samma lag, »då rikets försvar det kräfver», med hvilken sistnämnda

bestämmelse utom all fråga afses förhållanden, som påkalla verklig mobilisering;

och skall eu mobilisering med det ändamål, hvarför jag i

mitt ofvan anförda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne

januari redogjort, kunna företagas, måste alltså för ändamålet en lag

stiftas, enligt hvilken det blir möjligt att till tjenstgöring inbeordra

alla de beväringsmän, som enligt faststälda mobiliseringsplaner beräknats

skola ingå i den mobiliserande arméfördelningen, således äfven

sådana beväringsmän af första uppbådet, hvilka redan fullgjort sin

fredstjenstgöring.

Då dylik lags erforderlighet alltså ligger i sjelfva sakens natur,

torde i hufvudsak ingen annan motivering för densamma behöfvas än

den, som innehålles i det nu sagda, hvaremot jag anser mig böra angifva

skälen till de detaljbestämmelser lagförslaget innehåller.

Jag har sålunda ansett, att lagen skulle afse allenast år 1898

och ega tillämpning endast på värnpligtige vid den del af hären, Konungen

skulle ega bestämma, hvarigenom möjlighet lemnades för Konungen

att afgöra, hvilken arméfördelning, som skulle mobilisera. Vidare

har tjenstgöringstiden för det inkallade beväringsmanskapet föreslagits

till högst 15 dagar, i hvilken tid dock — i öfverensstämmelse

med förhållandet under vanliga fredsöfningar — marscherna eller färden

till och från utrustningsorterna samt in- och utryckningsdagarne

icke skulle inräknas.

I mitt yttrande den 14 sistlidne januari rörande kostnaderna för

den försöksmobilisering, jag föreslagit för utrönande af härens krigsberedskap,

har jag uppgifvit de för ändamålet inkallade beväringsmännens

tjenstgöringstid till 13 dagar, in- och utryckningsdagarne

oberäknade, men på samma gång förklarat, att denna tid framgått ur

eu medeltalsberäkning, som utgår från de olika tider, å hvilka skilda

kontingenter enligt mobiliseringsplanerna böra infinna sig å vederbörlig

utrustningsort. Såsom jag då tillika påpekade, är orsaken till denna

tidsskilnad bland annat att söka i de ofta ganska vidt skilda afstånden

emellan beväringsmännens hemorter och mobiliseringsorten, men den

väsentligaste orsaken är dock den, att i regeln ej alla kontingenter,

som skola bilda ett truppförband, kunna mottagas på samma gång å

sist nämnda ort. Under fredsöfningar, då samtidig tjenstgöring blott

ifrågakommer för en enda årsklass, medhinnes densammas utrustning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

på eu dag. men vid mobilisering, då flera klasser tagas i anspråk, och

dessa ej allenast skola beklädas, beväpnas, provianteras och inqvarteras,

utan det truppförband, som af dem bildas, tillika skall förses med

hästar och trängfordon, måste detta vidlyftiga arbete fördelas på flera

dagar, hvilket återigen allenast då är möjligt, när de olika beväringskontingenterna

successivt inträffa. Skilnaden i inställelsetid mellan de

först- och sistkommande blir härigenom — beroende i viss mån äfven

på hvilken arméfördelning som ifrågakommer — ej obetydlig; men då

alla de inkallade i regeln kunna hemförlofvas samtidigt, följer häraf,

att vissa beväringsmän komma att tjenstgöra längre än andra. Då

emellertid den nu ifrågasatta lagbestämmelsen bör omfatta alla, är tydligt,

att, vid beräkning af maximitiden för dess gällande kraft, man,

strängt taget, uteslutande bort taga i betraktande den längsta tjenstgöringstid,

som lian ifrågakomma.

Hade emellertid detta, i fonnelt afseende utan tvifvel rigtigaste,

tillvägagående följts, och den föreslagna lagen uteslutande afsett att

gifva ett uttryck för de rent militära klufven, borde de erforderliga

tjenstgöringsdagarna hafva upptagits till ett antal, som åtskilligt öfverskjutit

de nu föreslagna femton, beroende derpå att enskilde beväringsmän

eller ett färre antal kontingenter inträffa särdeles tidigt i jemförelse

med det stora flertalet; men då dessas häraf följande längre

tjenstgöring kunde anses innebära en orättvisa och dessutom för åtskilliga

af dem skulle förorsaka afsevärda ekonomiska olägenheter, har

det synts mig som en bjudande nödvändighet att — om än sagda olikhet

ej alldeles kan utjemnas — åtminstone söka göra den så föga betydande

som möjligt, utan att likväl mobiliseringsplanerna i några

väsentliga delar frångås.

I det jag nu anfört är alltså orsaken att söka dels dertill, att en

maximitids införande i lagen ifrågasatts, oaktadt tjenstgöringen ju ändå

ej kan fortgå längre, än anslagna medel medgifva, och dels dertill, att

denna maximitid föreslagits så kort, att en ytterligare förkortning deraf

skulle omöjliggöra hela mobiliseringsöfningen såsom sådan, och blir det

sedan krigsstyrelsens uppgift att genom lämpliga åtgärder söka neutralisera

de olägenheter, som jag inser blifva en följd af en så trång begränsning

af tiden.

Har jag sålunda, äfven med eftersättande i någon män af de

militära krafven, föreslagit en så kort öfningstid som möjligt, måste

jag deremot på det bestämdaste framhålla nödvändigheten af att i fråga

om inkallelseordernas åtlydande må få tillämpas hvad i § 31 värnpligtslagen

stadgas angående krigstjenstgöring. En blott penningeplikt för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

uteblifvande från tjenstgöringen är — såsom de vanliga fredsöfningarna

nogsamt ådagalägga — en allt för otillräcklig garanti för de värnpligtiges

inställelse, och då, efter hvad jag vid annat tillfälle framhållit, ett

mycket vigtigt ändamål med mobiliseringsförsöket är att utröna, huru

mangrant beväringsmännen vid en verklig mobilisering skulle inställa

sig, komme föga lärdom i detta stycke, så väl som i många andra, att

vinnas, i fall ej samma ansvar drabbade de uteblifvande som vid verklig

mobilisering, d. v. s. ansvar enligt krigslag.

Då jag emellertid till fullo inser, huru ingripande i de enskildes

borgerliga förhållanden den nu föreslagna lagen i sin tillämpning kommer

att blifva, har jag ansett mig tillika böra föreslå en utväg, hvarigenom

i vissa fall, t. ex. vid värnpligtiges vistelse utomlands eller å synnerligen

aflägsen ort m. m., Konungen må kunna meddela befrielse från

inställelse till tjenstgöringen; och afser det i lagförslaget införda stadgandet,

att tjenstgöringen skall ega rum enligt de närmare bestämmelser,

Konungen meddelar, alltså ej allenast ordnandet enligt mobiliseringsplanerna

af de värnpligtiges olika tjenstgöringsförhållanden och

hvad härmed sammanhänger, utan ock rätten att från all inställelse

fritaga värnpligtige, som skulle hafva synnerligt stort men af en inkallelse

till deltagande i försöksmobiliseringen, och dylikt.

I fråga om de bestämmelser, lagförslaget för öfrigt innehåller,

torde någon motivering icke erfordras.

I ett afseende, nemligen i fråga om de i öfningen deltagandes

aflöning, torde emellertid särskilda bestämmelser böra meddelas, då ju

värnpligtslagen i detta hänseende icke innehåller något uttryckligt stadgande;

och anhåller jag att få i denna fråga afgifva särskilt yttrande.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga

en så lydande:

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1898 tillhör beväringens första uppbåd vid den del af hären,

Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för vapenöfning,

som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra enligt

de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, under högst femton

dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad; skolande i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

fråga om sagda öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen finnes

stadgadt angående värupligtigs tjenstgöring under fredstid, dock att

hvad i § 31 värnpligtslagen stadgas i fråga om åtlydnad af påbud,

hvarigenom värnpligtig inkallas till tjenstgöring vid utbrott af eller fara

för krig, skall ega tillämpning med afseende på inkallelse till ifrågavarande

vapenöfning.))

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, täcktes Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan

af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle nådig proposition af den lydelse,

bilagan A till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

Carl Heijkenskjöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1897:70 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 37 med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap, s. 13 i texten
  2. SLU 1897:9 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 37 med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap, dels Kongl. Ma s. 1 i texten