Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani efter kompaniets upplösning

1897-03-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:51, Angående tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani efter kompaniets upplösning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

1

N:o 51.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående tilläggspensioner

åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani

efter kompaniets upplösning; gifven Stockholms

slott den 5 mars 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva,

att åt följande personal vid värfvade arméns

disciplinkompani, nemligen t. f. chefen, majoren m. m.

Oscar Wilhelm Gyllenhammar, redogöraren, fanjunkaren

Johan August Pettersson och expeditionshafvande

underofficeren, fanjunkaren Alfred Ferdinand Flach,

må å allmänna indragningsstaten beviljas pensioner

af 1,380 kronor åt Gyllenhammar, 410 kronor åt

Pettersson och 360 kronor åt Flach, att, utan minskning

i de till hvar och en af dem nu utgående pensioner

från arméns pensionskassa och fyllnadspensioner

från statsmedlen, af dem för deras återstående

lifstid åtnjutas från och med månaden näst efter den,

i hvilken hvarderas anställning vid disciplinkompaniet

upphör.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande utskott

tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Bill. till Riksd. Prot. 1897.

OSCAR.

Axel Rappe.

1 Sami. 1 Afd. 41 Höft. (N:o 51.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 51.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

VON KRUSENSTJERNA.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anförde härefter i

underdånighet:

»Uti en af chefen för tredje arméfördelningen till Eders Kongl.

Maj:t insänd skrifvelse har t. f. chefen för värfvade arméns disciplinkompani,

majoren i armén m. m. Oscar Wilhelm Gyllenhammar

i underdånighet anhållit, att efter kompaniets förestående indragning

honom måtte tilldelas någon pensionstillökning, och såsom stöd härför

åberopat sin mer än 30-åriga sträfsamma och svåra tjenstgöring vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 51.

nämnda kompani samt sin ekonomiska ställning, hvilken vore sådan,

att han efter kompaniets för honom oförmodade indragning motsåge

svåra bekymmer för sin och sin familjs bergning, derest icke något

understöd kunde genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga mellankomst varda

honom beredt; till hvilken ansökning arméfördelningschefen tillstyrkt

nådigt bifall, med vitsord, att Gyllenhammar under sin långa tjenstetid

på ett i alla afseenden förtjenstfull! sätt handhaft chefskapet vid berörda

kompani.

Sedan Eders Kongl. Maj:t behagat häröfver infordra arméförvaltningens

å intendents- och civila departementen underdåniga utlåtande,

har bemälda myndighet med anledning häraf under den 22 nästlidne

januari anfört följande.

Då de vid disciplinkompaniet anstälde officerare, underofficerare

och redogöraren innehade sina befattningar derstädes endast på förordnande,

förefunnes ingen bestämd rättighet för dem att vid befattningarnas

upphörande till följd af kompaniets upplösning undfå särskild!

skadestånd för derigenom förlorad aflöningsinkomst. Deremot torde,

enligt arméförvaltningens åsigt, en del af denna personal ur billighetssynpunkt

böra kunna vänta någon dylik godtgörelse. Till denna del

hörde icke de ännu i aktiv tjenst med lön på stat vid vederbörligt

truppförband . qvarstående, hvilka naturligtvis finge vid upphörande af

denna liksom hvarje annan kommendering utan vidare återgå till tjenstgöring

vid sina egna truppförband. Annorlunda gestaltade sig dock

förhållandet för dem, hvilka redan med pension afgått ur eget regemente

och endast qvarstode vid sin befattning i disciplinkompaniet.

I den år 1877 faststälda pensionsregleringen för armén vore

pensionsbeloppen för kompaniofficerare och underofficerare bestämda

under förutsättning af en tvungen afgång vid 53 års ålder. Vid pensionsbeloppens

fastställande torde väl derför hafva tagits i beräkning, att

ifrågavarande personal, om än i allmänhet olämplig till trupptjenstgöring

å fältet, dock befunne sig i eu ålder, då den ännu länge egde

krafter nog att genom arbete af ett eller annat slag förskaffa sig

väsentliga bidrag till eget och familjens underhåll. Den vid jemförelsevis

så unga år afgående officeren eller underofficeren måste således i

god tid söka ordna för erhållande vid afskedet af någon anställning

vare sig hos enskild person eller hos staten, och den af honom eftersträfvade

sysselsättning måste helst vara af den art, att han kunde

förvänta dess bibehållande under så lång tid, som krafterna räckte till

dess skötande, ty vid ännu längre framskriden ålder blefve det alltid

svårt, oftast omöjligt att erhålla en ny verksamhet. Såsom alldeles

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 51.

säkert torde det kunna antagas, att den, som vid sträfvandet efter

dylik anställning lyckats på grund af duglighet och lämplighet erhålla

en befattning i statens tjenst, äfven blefve vid denna bibehållen, så

länge han vore i besittning af nämnda egenskaper. För denne måste

det således blifva icke blott en sviken förhoppning, utan äfven efter

omständigheterna en verklig olycka, om han till följd af oförmodad

indragning af den anstalt, vid hvilken han tjenstgjorde, i förtid försattes

i overksamhet, och det syntes derför ur dessa allmänna synpunkter

icke orimligt, om staten, som afsett att på indragningen göra

en beaktansvärd vinst för framtiden, skulle söka i någon mån lindra

bekymren för den enskilde statstjenaren, ehvad denne utöfvat sin

befattning på grund af förordnande eller derå innehaft konstitutorial

eller fullm agb

Ännu mer syntes en sådan statens mellankomst böra vara att

hoppas, då den af indragningen drabbade statstjenaren på ett framstående

sätt utfört det honom anförtrodda värfvet. Detta vore, efter

arméförvaltningens åsigt, fallet med majoren Gyllenbammar, hvilken

sedan den 16 september 1866 varit anstäld vid disciplinkompaniet.

Han hade följt detsamma från Borghamn till Bollö, från Bollö till

Tjurkö, derifrån till Karlsborg och sist 1885 till Varberg, och han hade

enligt arméfördelningschefens vitsord, hvaruti arméförvaltningen fullkomligt

instämde, på ett särdeles förtjenstfull sätt handhaft sitt chefskap

för nämnda kompani. Svårigheten att föra befälet öfver en dylik

trupp vore nogsamt känd. Dess manskap bestode, fastän ej af brottslingar

i detta ords vanliga betydelse, likväl af folk, som hunnit temligen

långt på förfallets trappa, och hvars vildsinthet, oregerlighet och oefterrättlighet,

hvilka egenskaper gjort det omöjligt att behålla dem vid

deras förra truppförband, stält på befälet vid disciplinkompaniet de

starkaste kraf på sådana befälsegenskaper, som lugn, sinnesnärvaro

och derpå beroende rådighet, kraft parad med klokhet och framför allt

med den välvilja och sinnesgodhet, som vet att till sist besegra föremålens

oemottaglighet derför. Med sådana egenskaper hade det under

de senaste 11 åren, då kompaniet varit förlagdt å Varbergs fästning,

hvarest all hjelp till oordningars undertryckande med fysisk magt

saknats, lyckats en handfull befäl att genom moralisk öfverlägsenhet

hålla denna illa beryktade, stundom till ett par hundrade uppgående

trupp i det goda skick, som af vederbörande fördelningsgenerals årliga

mönstringsberättelser vitsordats, och till ett sådant uppförande, att

Varbergs samhälle, som med farhåga betraktade kompaniets förläggning

till fästningen, numera med ledsnad torde se dess upplösning, hvarför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

utom den håg för ordning och godt uppförande, som bibragts manskapet

vid kompaniet, syntes, så vidt det eljest låtit sig göra att om disciplinsoldatens

uppförande efter afskedandet vinna kännedom, hos ett flertal

medföljt till hemorten och fortfarande öfvat sin goda inverkan. Utan

att vilja förringa betydelsen af den medverkan, som af öfrigt befäl och

underbefäl lemnats, ansåge arméförvaltningen detta goda resultat böra

i öfvervägande grad skrifvas Gyllenhammar till godo och gorå honom

förtjent af ett erkännande, hvadan arméförvaltningen funne sig böra

på det varmaste tillstyrka bifall till den underdåniga ansökningen.

I sammanhang härmed har arméförvaltningen till Eders Kongl.

Maj ds nådiga bepröfvande hänskjuta frågan om särskild tilläggspension

jemväl åt den vid disciplinkompaniet anstälde redogöraren, fanjunkaren

Johan August Pettersson och åt expeditionshafvande underofficeren

derstädes fanjunkaren Alfred Ferdinand Flach, hvilka begge, i likhet

med Gyllenhammar, redan inträdt på arméns pensionsstat.

Efter att hafva redogjort för de aflöningsförmåner, som Gyllenhammar,

Pettersson och Flach å disciplinkompaniets stat åtnjutit, har

arméförvaltningen på grund af hvad i ärendet sålunda förekommit

slutligen hemstält, att Eders Kongl. Majd behagade föreslå Riksdagen,

att bemälde officer och underofficerare måtte från den tidpunkt, då

hvarderas aflöning vid disciplinkompaniet upphörde, utöfver dem redan

tillerkänd pension ur arméns pensionskassa och fyllnadspension af

statsmedlen, å allmänna indragningsstaten eller alternativt från de till

fyllnadspension vid armén anvisade medel få åtnjuta särskild tilläggspension

till belopp för Gyllenhammar af 1,760 kronor, för Pettersson

af 1,000 kronor och för Flach af 700 kronor.

Af handlingarne i ärendet inhemtas:

beträffande majoren Gyllenhammar, att han, som är född den 28

april 1834 och således inom kort uppnår 63 års ålder, tjenat staten i

nära 44 år; att han mer än 30 år varit anstäld vid disciplinkompaniet,

hvilket han såsom chef förestått sedan i augusti 1870; att han den 30

juli 1886 erhållit afsked från då innehafvande kaptensbeställning vid

Skaraborgs regemente samt dervid tillagts pension med fyllnadspension

till sammanlagdt belopp af 2,240 kronor; att enligt den 18 juni 1884

nådigts faststäld stat för disciplinkompaniet chefens aflöningsförmåner

utgöras af, förutom servisersättning 30 kronor samt bostadsförmån med

ljus och eldning, ett arfvode af 4,495 kronor, hvarifrån dock skall afgå

lön vid vederbörande regemente; samt att Gyllenhammar på grund af

särskildt beslut fått efter sitt afskedstagande från iregementet å nämnda

arfvode vidkännas eu afkortning, svarande mot fyllnadspensionens be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 51.

lopp 1,640 kronor, hvadan hans aflöning å kompaniets stat sedan nämnda

tid utgått ^med allenast 2,285 kronor kontant;

beträffande redogöraren Pettersson, att denne, som är född den

28 november 1834 och således 62 år gammal, varit i statens tjenst

anstäld omkring 43 år och deraf i mer än 20 år innehaft redogörarebefattningen

vid disciplinkompaniet; att han i maj 1885 erhållit afsked

från fanjunkarebeställning vid fortifikationen, hvarefter han uppburit

pension med fyllnadspension till det för fanjunkare bestämda belopp

af tillhopa 870 kronor, och att hans aflöning såsom redogörare enligt

förutnämnda stat utgjorts af ett arfvode å 1,600 kronor, hvarjemte han

åtnjutit fri bostad med eldnings- och belysningsämnen;

samt beträffande slutligen underofficeren Flach, att han, född den

10 maj 1843 och således 53 år gammal, erhållit sin första anställning

i statens tjenst den 12 augusti 1863, då han antogs till volontär vid

Skaraborgs regemente; att han den 3 augusti 1880 antagits till tjenstgöring

vid disciplinkompaniet, hvarest han sedan den 29 juli 1890 i

egenskap af fanjunkare innehaft anställning såsom expeditionshafvande

underofficer; att han den 26 april 1894 erhållit afsked från sergeantsbeställning

vid sistnämnda regemente och dervid tillagts pension med

fyllnadspension såsom sergeant af lista klassen till sammanlagdt belopp

af 510 kronor; samt att han jemte nyssnämnda pensionsbelopp uppburit

de enligt merberörda stat expeditionshafvande underofficeren vid

disciplinkompaniet tillagda aflöningsförmåner, utgörande arfvode 1,100

kronor, servisersättning 12 kronor och dessutom fri bostad med eldnings-

och belysningsämnen.

Statskontoret, som efter nådig remiss jemväl yttrat sig uti ifrågavarande

ärende, har dervid — med erinran att anställningen vid disciplinkompaniet

innehades endast på grund af förordnande, hvadan derstädes

anstälde personer måste vara beredde att när som helst lemna

sina befattningar utan att kunna göra gällande något anspråk på ersättning

för mistade inkomster — i underdånighet anfört, att beträffande

tvenne af dem, hvarom nu vore fråga, det dock ville synas statskontoret

som om billighetsskäl talade för beredande åt dem af någon högre

pension än den de, hvar för sig, på grund af gällande stndganden egde

att utbekomma från arméns pensionskassa. Så väl kompanichefen Gyllenhammar

som redogöraren Pettersson hade nemligen i så lång tid, den

ene 30 och den andre 20 år, bestridt ansvarsfulla befattningar vid disciplinkompaniet

och dessförinnan begge i flera år tjenstgjort vid kronoarbetscorpsen,

att det icke torde kunna anses obilligt, derest denna

deras, särskildt hvad chefen vidkomme, magtpåliggande tjenstgöring

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

hugnades med något*erkännande utöfver den vanliga militärpensionen,

hvilken blifvit till beloppet bestämd efter helt andra förutsättningar,

och ansåge sig statskontoret till förmån för tilläggspension åt Gyllenhammar

jemväl böra erinra om den besparing å anslaget till disciplinkompaniet,

som uppkommit genom det afdrag å chefsarfvodet till belopp

af 1,640 kronor om året, som egt rum sedan år 1886. Vidkommande

åter underofficeren Flack, hvilken icke vore mer än 53 år gammal och

således nu befunne sig i den ålder, att han, derest han qvarstått i sin

sergeantsbefattning vid regementet, varit skyldig att derifrån afgå med

den pension jemte fyllnadspension, som han redan uppbure, så ansåge

statskontoret vid sådant förhållande och då härtill komme, att han

endast i 33 år varit i statens tjenst och under blott 6 år bestridt befattningen

såsom underofficer vid disciplinkompaniet, tillräcklig anledning

saknas att tillstyrka någon ytterligare pensionsförmån för honom.

I afseende å storleken af de ifrågasatta tilläggspensionerna har

statskontoret, utan att vilja göra någon bestämd erinran mot de af

arméförvaltningen för Gyllenhammar och Pettersson föreslagna belopp,

dock ansett sig böra förorda ett annat beräkningssätt för dessa pensioner.

Det syntes nemligen statskontoret, som om ett billigt och lämpligt

resultat skulle vinnas, derest å de arfvoden, hvilka vore förenade

med bemälde personers nuvarande befattningar, pension finge beräknas

efter enahanda grunder som de, hvilka tillämpades vid bestämmande

af pension med fyllnadspension från arméns pensionskassa. Då nu 80

procent af Gyllenhammars arfvode utgjorde 3,620 kronor och af Petterssons

1,280 kronor, borde i sådant fall deras redan innehafvande pensioner

eller 2,240 kronor för den förre och 870 kronor för den senare

ökas med respektive 1,380 kronor och 410 kronor. Och har statskontoret,

som ansett tilläggspensionerna böra utgå från allmänna indragningsstaten,

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

nådig proposition i enlighet med statskontorets sålunda uttalade

åsigter.

Lika med de i ärendet hörda myndigheter anser jag det vara med

billighet och rättvisa öfverensstämmande, att majoren Gyllenhammar

och fanjunkaren Pettersson, hvilka, efter erhållna afsked från vederbörande

truppförband, så lång tid egnat sina krafter åt en ansträngande

verksamhet i statens tjenst, på något sätt godtgöras för den oförutsedda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

förlust, hvaraf de genom disciplinkompaniets indragning drabbats, allrahelst

som de dem förut tillerkända militärpei*sioner, på sätt jemväl

statskontoret erinrat, blifvit bestämda under andra förutsättningar både

i afseende å lefnads- och tjenstår samt verksamhetsområde. Genom att

tillägga dem särskilda tilläggspensioner efter den af statskontoret föreslagna

beräkningsgrund skulle en dylik godtgörelse i någon, om än

ringa, mån kunna dem beredas, hvadan jag tillstyrker, att hvad statskontoret

i berörda hänseende föreslagit måtte bifallas såsom eu minsta

gärd af erkännande för en i allo förtjenstfull och, särskildt hvad majoren

Gyllenliammar vidkommer, ytterst magtpåliggande verksamhet i

statens värf.

Beträffande slutligen fanjunkaren Flach, är det visserligen sant,

att han under blott 6 år bestridt befattningen såsom expeditionshafvande

underofficer vid disciplinkompaniet, men om honom gäller, liksom förhållandet

är med Gyllenhammar och Pettersson, att han, äfven sedan

han vid uppnådd pensionsålder erhållit afsked från sin beställning på

stat vid vederbörande regemente, egnat tid och krafter åt statens tjenst,

och synes det så mycket mera obilligt, om han nu skulle lemnas utan

någon ersättning för sina genom det förtidiga afbrottet i hans verksamhet

vid disciplinkompaniet förlorade inkomster, som han vid nämnda

kompani tjenstgjort i egenskap af fanjunkare och deremot vid eget

regemente intjent endast sergeants-pension. Rättvisan torde derför

kräfva, att Flach åtminstone beredes en tilläggspension motsvarande

skilnaden emellan fanjunkarepensionen 870 kronor och sergeantspensionen

510 kronor, eller ett belopp af 360 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå’Riksdagen medgifva,

att åt följande personal vid värfvade arméns disciplinkompani,

nemligen t. f. chefen, majoren m. m.

Oscar Wilhelm Gyllenhammar, redogöraren, fanjun*

karen Johan August Pettersson och expeditionshafvande

underofficeren, fanjunkaren Alfred Ferdinand

Flach, må å allmänna indragningsstaten beviljas pensioner

af ett tusen trehundraåttio kronor åt Gyllenhammar,

fyrahundratio kronor åt Pettersson och trehundrasextio

kronor åt Flach, att, utan minskning i

de till hvar och en af dem nu utgående pensioner

från arméns pensionskassa och fyllnadspensioner från

statsmedlen, af dem för deras återstående lifstid åt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

njutas från och med månaden näst efter den, i hvilken

hvarderas anställning vid disciplinkompaniet upphör.»

Till hvad departementschefen sålunda hemstält behagade Hans

Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, lemna

nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes detta

protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Trygve Hermelin.

Bih. till Itiksd. Prof. 1897.

1 Somt 1 Afd. 41 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1897:46 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani efter kompaniets upplösning s. 1 i texten