Sök i Ratio Lex

Om anvisande af medel till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

1897-03-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:62, Om anvisande af medel till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 62.

1

N:o 62.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anvisande af

medel till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen; gifven Stockholms slott den 12

mars 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1898 till Kongl. Mapts förfogande ställa

ett anslag af 75,000 kronor att användas till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kongl.

Maj: t att låta utaf sagda belopp under innevarande år af tillgängliga

medel förskjuta 25,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAE.

E. von Krusenstjerna.

Bill. till It ilad. Prof. 1897. 1 Samt. / Å/d. BO Uåft. (N:o 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Utdrag

eif protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde vidare i

underdånighet:

Förekomsten hos kreatur af den sjukdom, som benämnes tuberkulos,

bär sedan uråldriga tider varit bekant; men det är först på senaste tider

som sjukdomen tilldragit sig allmännare uppmärksamhet. Vid de undersökningar,

som anstälts angående denna sjukdom, har konstaterats, att

densamma är af mycket smittosam natur och vunnit en högst betydlig

spridning. Derjemte har utrönts, att sjukdomen är af samma natur

som de hos menniskor i så stor omfattning förekommande tuberkulösa

sjukdomarne, och att dessa ofta alstras genom smitta från tuberkelsjuke

djur. Något direkt botemedel mot sjukdomen har icke uppfunnits. De

åtgärder, som i anledning af sjukdomens förekomst vidtagits, hafva

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

derföre måst inskränkas dels till undersökning i stor skala, huruvida

husdjuren äro behäftade med sjukdomen, och dels till föranstaltanden

i syfte att hindra sjukdomens uppkomst och smittans spridande. I

först nämnda hänseende har man i det ej så länge sedan uppfunna

ämnet, tuberkulin, fått ett efter hvad det vill synas fullt tillförlitligt

diagnostiskt medel, som också vunnit en vidt omfattande användning.

I senare afseendet hafva naturligtvis många olika åtgärder kommit till

användning.

Det torde nu tillåtas mig att till en början lemna eu kort redogörelse

för hvad som i vissa främmande länder i förevarande hänseende

åtgjorts eller föreslagits att åtgöras.

I Belgien hafva under år 1895 stränga lagbestämmelser utfärdats

och höga anslag, enligt uppgift ända till en million francs årligen, beviljats

till sjukdomens bekämpande. Det är i detta land föreskrifvet,

att djuregare, veterinär och slagtare skola, då de vid nedslagtning af

ett kreatur iakttagit att detsamma varit angripet af tuberkulos, eller

veterinär iakttagit tuberkulos inom en hjord, anmäla förhållandet

till myndighet, som då låter med tuberkulin undersöka den hjord,

kreaturet tillhört, och upprätta förteckning öfver samtliga djuren

inom hjorden. De kreatur, som reagera, få ej säljas annat än till slagt,

hvilken skall företagas inom en tid af åtta dagar derefter. Djuregare,

som frivilligt anmäler sin kreatursbesättning till pröfning med tuberkulin,

får denna verkstäld på allmän bekostnad; och, då resultatet af

undersökningen blifvit kändt, skola de tuberkelfria kreaturen isoleras

inom tio dagar; de åter, som reagerat, få ej användas till afvel utan

endast till slagt. Hvarje djur, som ej reagerat eller hos hvilket reaktionen

varit tvifvelaktig, skall en gång om året pröfvas med tuberkulin,

med iakttagande att nya djur ej få inflyttas bland de tuberkelfria utan

att vid företagen pröfning hafva visat sig icke reagera. De tuberkulösa

djuren skola dessutom hafva särskild skötare, och mjölken efter

desamma får ej försäljas förr än den blifvit kokt, hvilket allt vederbörande

veterinärinspektör har att kontrollera. Staten ersätter de förluster,

som drabba djuregare då kreaturens nedslagtning skett på myndighets

föranstaltande, med 25 till 70 procent af köttets värde, allt

efter som köttet helt och hållet eller till en del blifvit kasseradt. Vid

införsel af kreatur pröfvas dessa å införselorten med tuberkulin, och

de bland dem, som dervid reagerat, skola antingen inom kort nedslagtas

eller ock, efter att hafva blifvit märkta i ena örat, åter utföras.

I Frankrike föreligger förslag till åtgärder mot tuberkulos bland

husdjuren, hvilket förslag i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

sådant afseende för närvarande är gällande i Belgien. Enligt förslaget

skola de djur, hos hvilka veterinär vid klinisk undersökning iakttagit

tuberkulos, ställas under dennes uppsigt och isoleras från öfriga kreatur

samt få icke försäljas förutom till slagt. Mjölken efter sådana kreatur

får ej ens på stället användas till annat än djurföda efter att hafva

blifvit uppkokt. Alla djur, som misstänkas vara tuberkulösa eller som

haft beröring med kreatur, hvilka haft tuberkulos, måste underkastas

tuberkulinprof. De djur, som dervid reagera, får djuregaren behålla

under ett år, men måste då afstå från ersättning af allmänna medel

för värdet af det kött, som framdeles, då djuren nedslagtas, kan komma

att kasseras. För djur, som på myndighets föranstaltande nedslagtas,

skall ersättning lemnas med 25 procent af värdet, hvaremot för djur,

som djuregare låter frivilligt nedslagta, ingen ersättning är afsedd att

utgå. I fråga om kontroll vid införseln har stadgande redan kommit

till stånd, i det att enligt dekret den 14 mars 1896 är föreskrifvet, att

nötkreatur vid införsel äro underkastade tuberkulinprof vid observationsanstalt

på gränsen; att reagerande djur icke få införas, derest ej importören

medger deras omedelbara nedslagtande; och att från undersökning

äro befriade sådana djur, som angifvas såsom slagtdjur, i afseende

å hvilka vissa kontrollåtgärder äro föreskrifna.

I Danmark är det, enligt lag den 14 april 1893 om smittosamma

sjukdomar hos husdjuren, förbjudet egare af djur, som uppenbarligen

lider af tuberkulos, att föra djuret på marknader, djurutställningar,

främmande eller gemensamma beten, i främmande stall eller andra

samlingsställen för kreatur eller att afhända sig djuret utom till slagt.

Beträffande köttet af sådana djur föreskrifves, att detsamma icke får

brukas till menniskoföda, med mindre det slagtade djuret med dess

inelfvor dessförinnan blifvit undersökt af veterinär och det med hans

attest styrkes, att köttet är till sådant ändamål användbart. Slutligen

föreskrifves, att mjölk af kor, som lida af jufvertuberkulos, endast får

användas till kreatursföda och sedan den blifvit kokt.

År 1893 stälde Riksdagen ett belopp af 50,000 kronor årligen under

fem år till inrikesministeriets förfogande att användas till understöd åt

de djuregare, hvilka önskade använda tuberkulin eller andra diagnostiska

medel till bekämpande af tuberkulos bland unga kreatur efter af ministeriet

närmare faststälda regler. Enligt dessa skall den djuregare,

som önskar få sina ungkreatur (tjurar under 2 års ålder och qvigor)

pröfvade med tuberkulin, genom trFrellesforeningerne)) eller, der sådana

icke finnas, genom »Landboforeningerne» till inrikesministeriet insända

anmälan härom inom den 1 april hvarje år med uppgift tillika, bland

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

5

annat, om kreatursbesättningens storlek, om afvelsam’ säljas från besättningen,

samt om egaren vill förbinda sig att hålla de djur, som

vid undersökningen visat sig friska, på betryggande sätt afskilda från

den af tuberkulos angripna delen af besättningen. Dylik anmälan skall

vara åtföljd af förklaring från veterinär, huruvida han anser den föreslagna

afsöndringen betryggande. Bifalles ansökningen, kommer undersökningen

till stånd, hvarvid utgifterna så väl för tuberkulinet, som

beredes vid veterinärskolan i Köpenhamn, som för rese- och traktamentsersättning

till veterinären bestridas af allmänna medel. Under innevarande

budgetår har anslaget till dessa undersökningar blifvit höjdt

till 100,000 kronor, och tuberkulin utlemnas numera kostnadsfritt äfven

för pröfning af äldre kreatur, hvilkas undersökning dock djuregaren

sjelf måste bekosta. Redan hafva mer än 100,000 ungkreatur blifvit i

Danmark med tuberkulin undersökta.

För närvarande är på pröfning beroende ett förslag till lag om

åtgärder till bekämpande af tuberkulos bland hornboskap. Enligt detta

förslag skall hornboskap vid import underkastas tuberkulinprof; icke

reagerande djur öfverlåtas till egarens fria förfogande; reagerande djur

deremot afskilja^ från öfriga och få icke bortföras annat än för slagtning

under veterinärs kontroll. Från tuberkulinprof äro, enligt förslaget,

de djur befriade, som införas för att nedslagtas å införselorten,

så framt de slägtas senast tredje dagen efter ankomsten till landet.

Uti samma lagförslag förbjudes jemväl att från andelsmejerier utlemna

eller från utlandet införa mjölk, såvida den icke blifvit uppvärmd till

87Vi grader Celsius, från hvilken bestämmelse dispens dock kan lemnas

för mjölk, som användes till ostberedning.

I Preussen lära försök med tuberkulin komma att på det allmännas

bekostnad verkställas hufvudsakligen i öfverensstämmelse med det

danska förfarandet. Beträffande införseln till detta land äfvensom till

Mecklenburg—Schwerin (endast i afseende å införseln från Sverige,

Norge och Danmark), Liibeck och Hamburg har derjemte genom nyligen

utkomna förordningar stadgats, att nötkreatur, som införas, skola, derest

de icke förete tydliga yttre tecken till tuberkulos, i hvilket fall de

genast nedslagtas, undersökas medelst tuberkulin och endast i det fall

att de vid denna undersökning icke reagera må transporteras vidare,

men eljest skola nedslagtas.

I Finland har en komité 1893 afgifvit förslag till författning till

förekommande och hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar, enligt

hvilket förslag skulle påbjudas utgallring af djur, som vid företagen

besigtning finnas angripna af tuberkulos, samt dessa djurs successiva

nedslagtning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Jemväl i Schweiz, Italien och Portugal hafva lagstiftningsåtgärder

mot tuberkulos hos kreatur vidtagits, och i England lär förslag till

bestämmelser i ämnet föreligga.

Enligt den norska lagen den 14 juli 1894 om åtgärder mot smittosamma

husdjurssjukdomar äro de smittosamma sjukdomar, som utgöra

föremål för lagbestämmelser, indelade i svårare och lindrigare; och räknas

tuberkulosen till de senare. Beträffande dessa stadgas, att djuregaren

eller den, som å hans vägnar har tillsyn öfver djuren, är pligtig

anmäla för legitimerad veterinär eller för polismästare eller länsman,

om någon sådan sjukdom visar sig bland hans besättning, och att

icke låta föra djur, som äro angripna af sjukdom af ifrågavarande slag,

på marknader, kreatursutställningar eller främmande bete eller i främmande

ladugårdar eller stall. Dock är det tillåtet att föra sådana djur

på marknader, derest de hållas afskilda från andra djur och säljas till

slagt; detta dock endast under förutsättning att icke vederbörlig myndighet

för särskild sjukdom annorlunda förordnat. Sedan sådan anmälan,

som nyss är nämnd, gjorts hos polismästare eller länsman,

har denne att insända anmälningar till vederbörande veterinär,

som, derest sjukdomens uppträdande är af oroande beskaffenhet, har

att insända den gjorda anmälningen till amtmannen. Denne eger då,

om han finner sådant vara nödigt till förhindrande af sjukdomens vidare

utbredning, ej mindre förordna om undersökning på stället af veterinär

än äfven meddela föreskrifter om afsöndrings- och desinfektionsåtgärder.

Den norska lagen bemyndigar derjemte vederbörande departementschef

att meddela allmänna föreskrifter angående de speciella åtgärder, som

kunna vara af nöden beträffande en hvar af de s. k. lindrigare sjukdomarne

äfvensom angående användning och försäljning af kött och

mjölk efter sjuka djur.

Stortinget har anslagit år 1895 10,000 kronor och år 1896 15,000

kronor till bestridande af utgifter för undersökning af tuberkulos bland

husdjur; och hafva under år 1895 i Norge 12,500 kreatur blifvit pröfvade

med tuberkulin. I fråga om dessa undersökningar stadgas i inredepartementets

cirkulär till amtmännen den 4 juni 1895, att ersättning

till veterinären för resor och för undersökningars verkställande utgår

af allmänna medel, likasom också tuberkulinet tillhandahålles kostnadsfritt.

Deremot är djuregaren pligtig att hålla af tuberkulos angripet

eller för sådan sjukdom misstänkt djur på betryggande sätt afskildt

från friska djur och att icke sälja sjukt eller misstänkt djur utan till

slagt samt att i allmänhet vidtaga sådana anordningar till sjukdomens bekämpande

och utrotande hos besättningen, som af veterinären, med hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

syn till honom af veterinärstyrelsen meddelad instruktion, i hvarje särskilt

fall föreskrifves. Djuregare, som vill låta sina djur undersökas

med tuberkulin, skall vid sin ansökning härom foga dels förklaring att

han vill ställa sig nyssnämnda föreskrifter till efterrättelse dels ock

yttrande från veterinär, huruvida förhållandena äro sådana att antagas

kan att sjukdomen, under förutsättning att gifna föreskrifter iakttagas,

kan utrotas.

Genom ett af direktören för det civila veterinärväsendet den 5

juni 1895 utfärdadt cirkulär äro närmare föreskrifter meddelade så väl

rörande undersökningarnas verkställande som i fråga om hvad djuregaren

har att iakttaga.

Slutligen har beträffande införseln af hornkreatur från Sverige den

27 sistlidne februari utfärdats en författning, som skall träda i kraft

den 15 nästkommande juli och innehåller följande bestämmelser. Hornkreatur,

som införes från Sverige och är afsedt att användas såsom

lefvande, skall undersökas med tuberkulin. Befinnes djur dervid lidande

af eller misstänkt för tuberkulos, märkes det med ett inbrändt T och

skall, derest det icke återföres till Sverige, omedelbart nedslagtas.

Befinnes djuret fritt från tuberkulos, förses det med ett märke härom

och får derefter fritt disponeras. Kreatur, som införes till slagt, behöfver

ej undersökas, men märkes på venstra låret med ett inbrändt

S (slagt).

Hvad vårt eget land beträffar, hafva hittills några särskilda lagstiftningsåtgärder

till bekämpande af tuberkelsjukdomen hos kreaturen

icke vidtagits. Deremot hafva undersökningar med tuberkulin äfven

här kommit till stånd. Genom särskilda nådiga bref- af den 28 september

1894 och den 15 november 1895 har Eders Kongl. Maj:t anvisat

tillhopa 3,200 kronor att af direktionen för veterinärinstitutet

användas till beredande af tukerkulin vid institutet för att kostnadsfritt

tillhandahållas de legitimerade veterinärer, livilka af institutets lärarekollegium

ansåges lämpliga att anställa försök med tuberkulin, med

skyldighet för de veterinärer, som erhölle tuberkulin, att till veterinärinstitutet

insända uppgift om resultaten af medlets användande, sådana

dessa framginge dels omedelbart efter injektionen af dervid iakttagna

symptom och dels efter besigtning af sedermera slagtade djur. De

sålunda anvisade medlen hafva endast användts till bekostande af tuberkulinens

anskaffande. Utgifterna för veterinärens besök å stället

hafva åter vederbörande djuregare sjelfve fått vidkännas.

Dessa undersökningar, som börjat i april 1895 och allt jemt fortgå,

hafva bitti]s lemnat följande resultat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Under tiden från och med den 1 april 1895 till den 1 april 1896

undersöktes 14,426 djur, af hvilka 6,972 eller 48,4 procent icke reagerat

och således betecknats såsom friska, 6,609 eller 45,7 procent reagerat

och följaktligen betecknats såsom tuberkelsjuka samt 845 eller 5,9

procent visat tvifvelaktig reaktion. Under tiden från och med den 1

april 1896 till sagda års slut hafva undersökts 11,562 djur, af hvilka

6,490 eller 56,i procent icke reagerat, 4,588 eller 39,7 procent reagerat,

och 482 eller 4,2 procent visat tvifvelaktig reaktion,

Derjemte har anslagits medel till tryckning af en uppsats i tuberkulosfrågan,

som författats af professoren C. Lindqvist och i stort antal

exemplar utdelats bland allmänheten.

Med anledning af den stora betydelse tuberkulosfrågan numera fått

och med hänsyn jemväl till det förtroende tuberkulininympning tillvunnit

sig, anmodade jag i skrifvelse den 2 nästlidne februari medicinalstyrelsen

och landtbruksstyrelsen att inkomma med yttrande, hvilka åtgärder

af mera omfattande beskaffenhet borde här i landet vidtagas till

motarbetande af tuberkulos bland husdjuren.

Uti till följd häraf den 3 i denna månad afgifvet utlåtande hafva

embetsverken till en början erinrat derom, att inom de af Europas länder,

der landtbruket och husdjursskötseln intoge en hög ståndpunkt,

tuberkulosen bland nötkreaturen vore en mycket spridd sjukdom, som

tillskyndade djuregarne synnerligen stora förluster. På grund af sjukdomens

smygande förlopp väckte den emellertid mindre uppseende än

andra farsoter, i hvilka jemförelsevis ringa antal djur plägade häftigt

insjukna och inom kort tid do. De förluster, som drabbade djuregarne

genom tuberkulosen, bestode hufvudsakligen deri, att många deraf angripna

djur under flera års tid ej lemnade nöjaktig afkastning, att åtskilliga

af djuren, nemligen de som mest angripits af sjukdomen, måste

nedslagtas, samt att smittan spriddes från sjuka till friska kreatur inom

ladugården. Något botemedel mot sjukdomen funnes ej, och ehuru sedan

åtskilliga år tillbaka varit känd!, att orsaken till sjukdomen vore ett

smittämne, hvilket bestode i en art klyfsvampar —- tuberkelbaciller

— hade dock ej något verksamt sätt att bekämpa sjukdomen blifvit

upptäckt. Efter Kochs framställning af tuberkulinet, hvilket till en

början ansetts såsom ett botemedel vid tuberkel^''ukdomens förekomst

hos menniskor, hade såväl i vårt land som i främmande länder verkstälts

försök för utrönande af detta medels värde i diagnostiskt hänseende

vid tuberkulos hos nötkreatur; och hade det dervid visat sig,

att medlet vore synnerligen tillförlitligt i nämnda afseende, i det att

genom den stigande kroppstemperatur eller så kallade reaktion, det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

framkallade hos tuberkulösa djur, kunde bestämmas närvaron af sjukdomen

hos ett kreatur, äfven om tuberkelhärden endast vore af en

hasselnöts storlek. Dertill komme att medlets användande å kreatur ej

medförde annan olägenhet för detsamma än en lindrig feber under några

timmars tid.

Embetsverken förmäla vidare, att landtbruksstyrelsen, för att utröna

huruvida de här i landet från statens sida vidtagna mått och steg till

bekämpande af tuberkulos bland husdjuren ansåges af landtmännen för

ändamålet tillfyllestgörande, till hushållningssällskapens i november månad

1895 i Stockholm församlade ombud aflåtit framställning med begäran

om yttrande i nämnda afseende, och att ombuden uti skrifvelse

till landtbruksstyrelsen den 20 i samma månad förklarat, att de ansåge

det vara önskvärdt, att de med understöd af statsmedel vidtagna åtgärderna

för utrönande af befintligheten af tuberkulos måtte fortsättas uti

ännu större utsträckning än dittills och det derför afsedda anslaget ej

obetydligt höjas samt att alla åtgärder, som kunde afse hämmandet

af sjukdomens spridande, om möjligt blefve vidtagna.

Med uttalande af den uppfattning att den insigt om sina ladugårdars

beskaffenhet, som åtskilliga ladugårdsegare genom de hittills i

Sverige verkstälda försöken vunnit, utan tvifvel för dessa varit af ganska

stort värde, då de på detta sätt ej sällan blifvit uppmärksamgjorda

på nödvändigheten att vidtaga åtgärder till tuberkulosens utrotande,

hafva embetsverken vidare förklarat, att, de, i likhet med hushållningssällskapens

ombud, ansåge försöken böra fortsättas och det i större omfattning

än hittills. För vinnande af detta mål ansåge emellertid embetsverken

vara erforderligt, att de fördelar, som för närvarande erbjödes

djuregarne, ökades, så att desse, jemte erhållande kostnadsfritt

såsom hittills af tuberkulin, befriades från skyldigheten att vidkännas

andra kostnader för veterinärens inställelse än för dennes resor till och

från förrättningsstället, hvaremot ersättningen för sjelfva undersökningens

verkställande skulle utgå af statsmedel.

Mot erhållande af dessa större fördelar borde djuregaren vara skyldig

att, derest det vid undersökningen visade sig att något eller några

djur reagerade, afskilja de öfriga och hålla dem afstängda från de förra

under stallfodringen enligt veterinärens anvisning samt i öfrigt vidtaga

sådana åtgärder till motarbetande af tuberkulosen, om hvilkas ändamålsenlighet

nästan fullständig enighet vore mellan sakkunnige rådande, såsom

t. ex. att omsorgsfullt desinficiera ladugården, att nedslagta de i

hög grad angripna djuren, att pröfva all ungboskap med tuberkulin

och insätta såsom afvelsdjur i en besättning blott dem, som icke realiih.

till Iliksd. Prot. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 00 lliift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

gerat, samt att hvart år pröfva med tuberkulin den del af kreatursbesättningen,

som vid förut skedd undersökning icke reagerat,

Närmare föreskrifter i nu angifna rigtning syntes böra af Eders

Kongl. Maj:t eller vederbörande myndighet meddelas; dervid det ansåges

böra stadgas, att djuregare för att kostnadsfritt erhålla tuberkulin

skulle förbinda sig att så vidt möjligt och i den man det vore med

hans fördel förenligt följa de föreskrifter, hvilka vore meddelade och

hvilka borde finnas intagna å de blanketter till förbindelse, som af

veterinären skulle tillhandahållas djuregarne för att af dem undertecknas

och sedermera insändas till den myndighet, hvarunder denna angelägenhet

komme att höra. Att förbinda användandet af tuberkulin med

några större skyldigheter för djuregaren, ansåge embetsverken skola för närvarande

motverka dess begagnande och således mera skada än gagna den

sak, hvarom fråga vore.

Det största hindret, som stälde sig i vägen för statens bemödanden

i förevarande rigtning, läge emellertid, anföra embetsverken vidare, uti

landtmännens obekantskap med faran af tuberkulos hos nötkreaturen

samt deras fördom mot användande af tuberkulin såsom diagnostiskt

medel. Häraf blefve en följd, att möjligen icke så många landtmän

komme att begagna sig af ifrågavarande medel. För undanrödjande af

detta hinder borde ytterligare åtgärder från statens sida vidtagas för

spridning bland kreatursegare af lämpliga uppsatser i förevarande ämne.

Den i sådant afseende tillkomna, förut omförmälda, på vetenskapliga

grunder stödda uppsatsen hade varit afsedd att företrädesvis uppmärksammas

af de mera tänkande bland landtmännen. För det stora ändamålets

vinnande vore det erforderligt, att äfven inom större kretsar

af den landtbruksidkande befolkningen rigtiga åsigter i ämnet utbreddes,

så att ett allmänt intresse för den magtpåliggande angelägenheten tändes

och allas krafter rigtades mot ifrågavarande mål. För att åstadkomma

en uppsats, som hade förmåga att tilldraga sig allmän uppmärksamhet,

syntes lämpligt att utsätta pris för de bästa uppsatser af

förevarande beskaffenhet, Dessutom borde kortfattade tryckta upprop

angående åtgärder mot tuberkulosen spridas öfver landet.

De nu föreslagna åtgärderna syntes dock icke vara tillräckliga för

att ett allmänt sträfvande till förekommande eller hämnande af tuberkelsjukdomen

bland husdjuren inom vårt land skulle komma till stånd.

Med kännedom om landtmännens farhågor att upptäckten af tuberkulos

hos deras djur skulle lända dem till ekonomiska förluster samt deras

motvilja i allmänhet mot allt nytt och oförsökt, kunde man ej göra sig

allt för stora förhoppningar att något synnerligt resultat skulle upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 62.

11

komma af statens bemödanden, derest icke dessa komme att utmynna i

ett ännu kraftigare ingripande än förut föreslagits. Det borde härvid

icke förbises, att det visserligen läge i den enskilde djuregarens rätt förstådda

intresse att vidtaga ifrågavarande åtgärder, men på samma gång

kunde det icke förnekas, att det vore ett stort, för hela landet gemensamt

i såväl ekonomiskt som sanitärt hänseende vigtigt mål, hvarom

här vore fråga, och att djuregaren, då han vidtoge dessa samma åtgärder,

i sin mån verkade för landets bästa, och att han af detta skäl

kunde förtjena understöd och uppmuntran från statens sida, likasom

det äfven ur klokhetens synpunkt syntes skäligt, att dylik uppmuntran

lemnades för att icke med åtgärdens vidtagande allt för länge skulle

komma att anstå, medan under tiden så väl landets ekonomi som helsotillståndet

bland befolkningen komme att lida. Att, på sätt i Belgien

skett, lagligen tillförbinda landtmännen att vidtaga de föreslagna åtgärderna,

ansåge embetsverken icke vara lämpligt, då, oafsedt den stora

kostnad, som tillsynen öfver skyldigheternas fullgörande skulle medföra,

ett sådant ingrepp i den enskildes förfoganderätt öfver sina kreatur

i hvarje fall skulle erbjuda mycket stora betänkligheter och särkildt

här i landet, der allmänna meningen, åtminstone hos landtmännen, icke

ännu vore öfvertygad om behöfligheten af desamma, sannolikt skulle

blifva, i stort sedt, fruktlöst. Vinnandet af det mål, hvarom nu vore

fråga, förutsatte sålunda landtmännens frivilliga deltagande. För att

vinna ett sådant deltagande syntes det embetsverken, att i förevarande

fall borde användas samma medel, som ofta visat sig leda till målet,

då det gält att framkalla någon af staten önskad verksamhet hos de

enskilde, nemligen understödet eller belöningen. Staten borde alltså

anvisa erforderligt belopp till understödjande eller belönande af landtmännens

bemödanden till förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdomen

bland nötkreaturen. Beträffande sättet och vilkoren för erhållande

af bidrag från anslaget, hafva embetsverken föreslagit, att ansökning

om delaktighet af medlen skulle första gången inom utgången

af år 1898 till vederbörande myndighet ingifvas för att af denna

till Kongl. Maj:t med eget utlåtande öfversändas; att vid ansökningen

borde fogas dels af examinerad veterinär utfärdadt bevis, att kreatursbesättningen

blifvit af honom under år 1897 undersökt med tuberkulin,

jemte uppgifter angående kreatursbesättningens helsotillstånd vid undersökningstillfället

mod afseende å tuberkelsjukdomen, dels ett likaledes

af examinerad veterinär afgifvet intyg, att samma kreatursbesättning

blifvit minst ett år efter berörda undersökning ånyo pröfvad med tuberkulin,

jemte yttrande angående resultatet af sistnämnda pröfning, de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

åtgärder, som blifvit af ladngårdscgaren för utrotande af tuberkelsjukdomen

under mellantiden vidtagna, samt lämpligheten af och kostnaden

för desamma, dels ock af vederbörande hushållningssällskap genom

dess förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen; att de intyg,

som borde af veterinären utfärdas och hvartill formulär lämpligen

syntes böra, efter samråd med veterinärinstitutets lärarekollegium, utfärdas

af den myndighet, till hvilken ansökningen borde ingifvas, skulle

af denna med eget utlåtande till Kongl. Maj:t före den 15 februari

1899 öfversändas; att vid nu omförmälda båda besök af veterinären

borde i öfrigt tillgå på enahanda sätt, som, enligt hvad förut föreslagits,

skulle tillämpas, då frågan gälde endast en af veterinären företagen

enkel undersökning med tuberkulin, så att djuregaren dervid

hvarje gång skulle kostnadsfritt erhålla tuberkulin samt afgifva föreskrifven

förbindelse; samt att veterinären likaledes för nu ifrågavarande

undersökningar skulle erhålla ersättning af statsmedel, hvaremot djuregaren

sjelf skulle bekosta veterinärens resor.

Härförutom hafva embetsverken med hänsyn till den stora fara för

tuberkulosens spridande från djurorganismen till menniskan, som tuberkulosen,

om den iakttagits i jufret hos nötkreatur, måste medföra, föreslagit

skyldighet för veterinär, som iakttagit dylik sjukdom i jufret hos

dessa djur, att anmäla förhållandet hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

och att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle eg a

att förordna om värdering och nedslagtning af sådant kreatur äfvensom

att den förlust, som på detta sätt kunde tillskyndas djuregaren, skulle

ersättas honom af allmänna medel med belopp, motsvarande djurets

slagtvärde vid besigtningstillfället med afdrag för värdet af de delar,

som kunde till nytta användas.

Såsom en följd af de nu föreslagna åtgärderna hafva embetsverken

jemväl ifrågasatt obligatorisk tuberkulinundersökning vid import till riket

af nötkreatur,ij med undantag allenast för nötkreatur, som sjöledes infördes

från Finland.

Vidkommande verkställigheten af de sålunda föreslagna åtgärderna

hafva embetsverken ansett, att beredningen af tuberkulin liksom hittills

kunde ske vid veterinärinstitutet. Deremot hafva embetsverken föreslagit,

att öfvervakandet och ledandet af försöken med tuberkulin, och

af deraf betingade åtgärder inom ladugårdarne, fördelning mellan djuregarne

af de ifrågasatta understöden och belöningarne, jemte öfriga

härmed sammanhängande åtgärder borde öfverlemnas åt landtbruksstyrelsen,

som för sådant ändamål borde erhålla till sitt biträde en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

grundligt utbildad och praktiskt erfaren veterinär, af hvilken den närmaste

tillsynen öfver ifrågavarande undersökningar borde besörjas.

I fråga om de kostnader, som vid bifall till embetsverkens förslag

skulle uppkomma, hafva embetsverken, med erinran att medicinalstyrelsen

redan i underdånig skrifvelse den 5 februari 1897 gjort framställning

om ett anslag af 2,500 kronor för fortsatt tillverkning under år 1897

af tuberkulin, beräknat att derutöfver skulle till bestridande af kostnaderna

under åren 1897 och 1898 för tuberkulinens tillverkning, ersättning

till veterinärer för verkställande af undersökningar, ersättning till

biträde åt landtbruksstyrelsen, tryckning af ofvan omförmälda blanketter

m. m. åtgå tillhopa 50,000 kronor.

Till understöd eller belönande af landtmännens bemödanden till

förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdom hos nötkreaturen

ansåges böra för år 1898 anvisas 25,000 kronor.

Dertill skulle komma utgifterna för de pris, som borde utfästas till

belöning för en för den stora allmänheten afsedd uppsats i frågan,

jemte kostnaden för tryckning och spridning af en sådan skrift och af

upprop angående åtgärder mot sjukdomen, äfvensom kostnaderna för

ersättning till egare af sådana kreatur, som vore behäftade med jufvertuberkulos

och förty enligt embetsverkens förslag skulle nedslagtas.

Då genom hittills verkstälda undersökningar väl torde få anses konstateradt

att sjukdomen tuberkulos fått en icke ringa utbredning bland

landets kreatursbesättningar, finner jag, med afseende å den fara för

ej mindre landets kreatursstock än äfven det allmänna helsotillståndet

bland befolkningen, som sjukdomen innebär, om den fortfarande får såsom

hittills nästan fritt utveckla sig, det vara af nödvändighet påkalladt

att, om möjligt, åtgärder vidtagas, som kunna vara egnade att hämma

dess utbredning. Hvad hittills i sådant afseende åtgjorts kan endast

betraktas såsom förberedande åtgärder, hvilka hufvudsakligen gått derpå

ut att dels erhålla någon föreställning om sjukdomens utbredning och

dels inom så vidsträckta kretsar som möjligt sprida kunskap rörande

samma sjukdom. Det är mig icke obekant, att meningarna äro delade

ej mindre om farans storlek än äfven om lämpligaste sättet för dess

bekämpande och om de medel, som dervid böra användas. Man kunde

vid sådant förhållande möjligen ifrågasätta, huruvida man icke borde

låta anstå med vidtagande af mera genomgripande åtgärder tills meningarna

i dessa frågor vunnit mera stadga. Detta torde dock icke vara

lämpligt. Då nemligen, på sätt jag i det föregående antydt, de flesta

europeiska länder vidtagit, delvis synnerligen omfattande, åtgärder till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

hämmande af sjukdomen, är det, med hänsyn till den fara vår kreatursexport

eljest löper, nödvändigt att utan dröjsmål jemväl här i landet

kraftiga mått och steg i samma rigtning tagas.

Hvad medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen i sådant syfte föreslagit

i afseende å vidare åtgärder för fortsatt bedrifvande af undersökningar

medelst tuberkulin äfvensom angående utdelande af belöningar

och understöd för landtmännens bemödanden till förekommande och

hämmande af sjukdomen synes mig kunna i hufvudsak godkännas. Till

bestridande af kostnaderna härför hafva embetsverken ansett erfordras

dels för tillverkning för tuberkulin och verkställande af undersökningar

dermed jemte öfriga dermed sammanhängande åtgärder, förutom för år

1897 redan begärda 2,500 kronor, ytterligare 50,000 kronor för åren

1897 och 1898; hvarjemte för år 1898 ansetts erfordras 25,000 kronor

till belöningar i ofvan nämnda hänseende. De nu ifrågasatta anslagsbeloppen

torde lämpligen kunna begränsas till 75,000 kronor.

I riksstaten finnes uppfördt ett förslagsanslag å 30,000 kronor till

förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.

Då detta belopp icke förslår till nu ifrågakomna utgifter samt

hvad af sagda anslag ej åtgår omedelbart ingår bland statsverkets tillgångar,

synes mig lämpligast att till bestridande af nu ifrågakomna

kostnader hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år 1898 å 75,000

kronor till förekommande och hämmande af tuberkulos hos nötkreaturen,

dervid dock lärer böra begäras bemyndigande att redan under år

1897 deraf använda 25,000 kronor, som torde erfordras för undersökningarnes

bedrifvande under sagda år.

För den händelse nu ifrågasatta åtgärder komma till stånd, torde

det äfven blifva nödvändigt att, i öfverensstämmelse med hvad i de

flesta andra länder redan egt rum, föreskrifva obligatorisk undersökning

med tuberkulin å kreatur, som i landet införas. Då emellertid sådan

undersökning kan ske vid de karantän sanstalter, i hvilka kreatur, som

införas, redan enligt gällande föreskrifter skola hållas i karantän, utan

annan kostnad för statsverket än för anskaffande af tuberkulin, torde

med pröfningen af förslaget i denna del få anstå, till dess Riksdagen

uttalat sig i fråga om nyss omförmälda anslag.

Då de utgifter, som föranledas af öfriga utaf embetsverken framstälda

förslag, lära kunna bestridas af förut nämnda anslag till förekommande

och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren,

torde ej heller dessa förslag behöfva nu göras till föremål för pröfning.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att på extra stat för år 1898 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 75,000 kronor att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Eders

Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp under innevarande år af tillgängliga

medel förskjuta 25,000 kronor.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

bifalla och förordnade, att proposition till Riksdagen

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

i vanlig ordning utfärdas.

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1897:67 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anvisande •liv. in.•!•!?''< .fm af medel till förekommande och hämmande af tuberleeli!;i: i i ! sjukdomar s. 1 i texten
  2. FK 2TU 1897:5 Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om vidtagande af åtgärder för motarbetande af sjukdomen tuberkulos hos husdjuren. s. 1 i texten