Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

1897-04-23 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1897:66, Med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

1

N:o 66.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms

slott den 23 april 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga

närlagda förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott

tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bih. till Ri/csd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft.

1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

3

Förslag

till

Förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

§ 1.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af

hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro bygda eller

naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla

dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå om de ankomma

eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade

eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller

högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af inhemska

fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och

båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna

förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar, som till

bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som tull,

samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka

senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull

underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre

partier, nemligen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 66.

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

„ malen, 25 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnad er, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett sammanlagdt

värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Vermland och Ljusnebäcken i

Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jernband och norr om

denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om nedannämnda

varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet att af dem tullfritt

medföra följande partier, nemligen:

bröd 20 kg.,

malt 40 kg.,

socker 10 kg.,

spanmål, omalen, 150 kg.,

„ malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde

af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,

skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda

qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i handelsafsigt

införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att utlemnas

såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som af handlande

eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de slag, med hvilka

han idkar handel.

Kesande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar, skyldig

att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig förpligtelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas i handelsafsigt,

på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för resandes egen räkning,

skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas.

Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning

tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom på

båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för

egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från

Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning, målning,

spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som

efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln vara

fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för

transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och 4

gjorda medgifvauden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna anses erforderliga.

\ t- \. t’ '' ■ ■ i ". *■

§ 3.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund föras

från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller

om vintern öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore

de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats till norska

sidan af nämndaffärjställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts till svenska

sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart

sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 13 nästkommande juli och

der icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15

maj 1898.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet:

Då, på sätt jag redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Magt anmäla,

de förhandlingar, som i sammanhang med beslut om mellanrikslagens uppsägning

blifvit inledda för utarbetande af förslag till nya bestämmelser om Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, icke ledt till

resultat, torde det nu tillåtas mig att, sedan jag i korthet redogjort för det

sätt, hvarpå dessa förhållanden komma att gestalta sig efter den 12 nästkommande

juli, med hvilken dag mellanrikslagen upphör att gälla, bringa under

nådigt öfvervägande frågan om de anordningar, som med föranledande af den

inträdda förändringen må böra vidtagas.

Handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och Norge äro med

förbindande kraft för båda länderna ordnade genom mellanrikslagen. Under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

den olika form, som betingas af unionsförhållandet mellan de båda länderna,

fyller sålunda mellanrikslagen samma uppgift som i förhållandet mellan Sverige

och flertalet öfriga länder de med dessa afslutade handels- och sjöfartstraktater.

Dessa innefatta såsom regel tillförsäkran om ömsesidig behandling

såsom den mest gynnade nation. Skulle mellanrikslagens giltighetstid gå till

ända, utan att några anordningar blifvit träffade för reglerande under den

följande tiden af handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och iSorge,

komme de båda länderna att till hvarandra befinna sig i samma ställning som

två länder, hvilka icke med hvarandra äro förbundna genom öfverenskommelse

om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation. Härigenom komme

gifvetvis hvartdera af de förenade rikena att sakna kontraktsenlig säkerhet

att icke i det andra blifva ogynsammare behandladt än någon annan nation;

hvilken behandling åter under sådana förhållanden skulle inträda, skall jag

nu söka påvisa.

Hvad dervid först Norges ställning till Sverige angår, komme på grund

deraf, att differentialtullsystemet är främmande för vår tullagstiftning, Norge

efter mellanrikslagens upphörande icke att i tullhänseende på den svenska

marknaden intaga en ogynsammare ställning än de länder, som åtnjuta behandling

såsom den mest gynnade nation.

Annorlunda gestaltar sig förhållandet i fråga om sjöfarten. Utgångspunkten

för de bestämmelser, som för närvarande reglera främmande fartygs

rätt till sjöfart på Sverige, bildas af det så kallade produktplakatet eller nådiga

förordningen den 10 november 1724, hvilken vid äfventyr af fartygs

och lasts konfiskation förbjöd främmande fartyg att hit till riket införa andra

varor än sådana, som vore producerade i det land, till hvilket fartygen hörde,

äfvensom af nådiga förklaringen den 28 februari 1726, enligt hvilken det

är främmande fartyg förbjudet att idka kustfart mellan svenska hamnar. Påföljden

af konfiskation af fartyg och last är fortfarande bibehållen vid främmande

fartygs kustfart mellan svenska hamnar, hvaremot ansvaret för öfverträdelse

af förbudet att med främmande fartyg till riket införa andra än eget

lands produkter blifvit genom nådiga kungörelserna den 20 oktober 1824 och

den 19 oktober 1888 mildradt, så att detta ansvar, då varorna behörigen

angifvas till förtullning, är bestämdt till erläggandet åt dubbla tullafgifter,

men i annat fall till det straff, som drabbar lurendrejeri eller tullförsnillning.

Med omförmälda mildring i straflbestämmelserna är 1724 ars produktplakat

fortfarande lagligen gällande, hvilket äfven är fallet med 1726 års förklaring.

Men faktisk tillämpning eger numera produktplakatets förbud mot införsel med

främmande fartyg af andra än eget lands produkter icke gent emot något

land, som med Sverige eger i någon mån afsevärda sjöfartsförbindelser. Genom

ett stort antal sjöfartstraktater, afslutade från och med år 1826, hafva nem
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

igen i detta afseende flertalet främmande länders fartyg blifvit likstälda med

svenska. Äfven från kustfartsförbudet hafva i några under senare tider afslutade

sjöfartstraktater undantag medgifvits.

På grund af § 12 i mellanrikslagen af den 30 maj 1890 ega produktplakatets

bestämmelser icke tillämplighet på norska fartyg. Enligt nämnda §

skola nemligen alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller

däckade och af hvad slag och drägtighet som helst, ehvad de der äro bygda

eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska och åtnjuta

alla dermed förenade rättigheter samt således, utan afseende om de ankomma

eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade eller

lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller högre utgifter

till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar

skola utgöras. Då det vidare i andra momentet af samma § heter, att det

ena rikets fartyg och båtar ock må inom det andra rikets område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och

båtar äro bestämda, följer häraf äfven, att norska fartyg icke allenast äro

fritagna från kustfartsförbudet, utan derutöfver åtnjuta den andra främmande

länders fartyg icke tillkommande rätten att inom Sveriges område idka fart

å insjöar, floder och kanaler.

Om mellanrikslagen skulle upphöra, utan att nya särskilda bestämmelser

trädt i stället, skulle det sålunda blifva norska fartyg förbjudet att idka varuförsel

på Sverige med andra än inhemska produkter, hvarjemte norska fartyg

vid lagens upphörande komme i mistning af rätten att idka fraktfart inom

svenskt område.

Hvad derefter angår de utgifter, som drabba sjöfarten, framgår af nyss

omförmälda stadgande i mellanrikslagens § 12, att norska fartyg icke i Sverige

må åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,

än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. De afgifter, om hvilka

här kan vara fråga, äro lastpenningar, lotspenningar, fyr- och båkafgifter, tonafgifter

till sjömanshusen äfvensom hamnafgifter och andra afgifter till kommuner.

Af dessa afgifter utgå jemlikt § 4 i tulltaxeunderrättelserna lastpenning

ar ne med lika belopp af norska och andra främmande fartyg som af

svenska. Enahanda är förhållandet med ej mindre fyr- och båkafgiften, i

afseende å hvars erläggande och beloppet deråt numera enligt §§ 44 och 49

i gällande förordning angående lotsverket ingen olikhet eger rum mellan svenska

och utländska fartyg, än äfven tonafgiften till sjömanshusen, hvilken, enligt

hvad i § 34 af reglementet för sjömanshusen i riket uttryckligen stadgas,

utgår med lika belopp för norskt som för svenskt fartyg. Norska fartygs

likställighet med svenska i fråga om utgörande af nu omtörmälda tre slag af

afgifter komme sålunda icke att rubbas genom mellanrikslagens upphörande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Vidkommande deremot lotspenningarne meddelas i nådiga kungörelsen den

27 november 1896 angående ändrad lydelse af § 1 samt upphäfvande af § 29

i förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881, så väl i afseende

å befrielse från skyldigheten att anlita kronolots som rörande lotspenningar

erläggande, vissa bestämmelser, gällande svenskt fartyg och sådant utländskt

fartyg, som traktatsenligt skall i afseende på skyldighet att anlita kronolots

vara med svenskt fartyg likstäldt. Ehuru sådan likställighet icke uttryckligen

omnämnes vare sig i mellanrikslagen eller i gällande traktater, lärer

densamma få anses inbegripen i den nationela behandling, som enligt nämnda

lag och traktater tillkommer norska och andra främmande fartyg, och följaktligen

för norska fartyg bortfalla med mellanrikslagens upphörande. Hvad slutligen

beträffar hamnafgifter och andra afgifter till kommuner, grundar sig norska

fartygs likställighet med svenska i fråga om dessa afgifter uteslutande på

mellanrikslagens bestämmelser, och den lagstadgade likställigheten skulle sålunda

komma att upphöra med denna lag, ehuruväl, då taxorna för sagda afgitter

fastställas af Eders Kongl. Maj:t, ett eventuelt beslut af någon kommun om

olikhet i afgifter för svenska och för norska fartyg icke kunde vinna tilämpning

utan Eders Kongl. Maj:ts medgifvande.

I det föregående är redogjordt för den förändrade ställning, Norges handel

och sjöfart på Sverige skulle komma att intaga, för den händelse mellanrikslagen

bortfölle, utan att i någon mån ersättas af andra bestämmelser. Beträffande

åter den ställning, som den svenska handeln och sjöfarten under enahanda

förutsättning skulle komma att intaga i Norge, varder förhållandet

delvis ett annat. Enligt den norska tulltaxan behandlas för närvarande, likasom

enligt den svenska, alla varor oberoende af deras ursprung i tullhänseende

lika, och den svenska handeln kom me sålunda äfven efter mellanrikslagens upphörande

faktiskt att åtnjuta behandling såsom den mest gynnade nations.

Då de norska författningarne ej heller känna till någon olikhet i skeppsafgifter

af det ena eller andra slaget för olika nationers fartyg, lika litet som något

förbud för ett lands fartyg att till Norge införa andra varor än sådana, som

producerats i eget land, komme sålunda svenska fartyg att i dessa afseenden

blifva likstälda med norska. I fråga slutligen om rätt till kustfart och inrikes

sjöfart är genom lagen af den 17 juni 1869 främmande fartyg i allmänhet

och utan vilkor af reciprocitet medgifvet. att lika med inhemska föra varor,

intagna på en inländsk ort, till annan plats i landet, derest ej Konungen förordnar,

att någon viss främmande nations fartyg ej må begagna sig af denna

tillåtelse. Äfven efter mellanrikslagens upphörande komme sålunda med nu

i Norge gällande lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på Norge

i alla afseenden åtnjuta behandling som den mest gynnade nation.

Bih. till Riksd Prof. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 66.

Den ordning för handels- och sjöf artsförhållanden a mellan Sverige och

Norge, som är grundad i den ännu gällande mellanrikslagen, innefattar till

sina allmännaste drag, jemte behandling såsom den mest gynnade nation, ömsesidig

tullfrihet för hvartdera landets naturalster och tillverkningar samt vissa

lättnader för gränstrafiken. Genom nämnda lags upphörande kornine det för

den hittillsvarande mellanrikslagstiftningen särskildt kännetecknande eller det,

hvarigenom densamma väsentligen skiljer sig från våra handels- och sjöfartsaftal

med andra länder, nemligen den ömsesidiga tullfriheten för vissa varor,

att bortfalla. Skulle dertill efter mellanrikslagens upphörande de båda ländernas

ömsesidiga behandling ej blifva lika med den mest gynnade nations,

komme de till hvarandra i sämre ställning än till hvarje annat folk, med hvilket

de faktiskt hafva handelsförbindelse. Att åtgärder böra vidtagas till förebyggande

häraf, synes uppenbart. Förhandlingar hatva derföre varit inledda

med norska regeringen om upprättande af förslag till en författning af samma

ömsesidigt förbindande kraft som mellanrikslagen, enligt hvilken författning

de båda länderna skulle tillerkänna hvarandra behandling såsom den mest gynnade

nation i fråga om handel och sjöfart äfvensom erforderliga lättnader

beredas gränstrafiken. Dessa förhandlingar hafva emellertid icke ännu ledt till

resultat af anledning, att fråga i Norge blifvit väckt om införande af differentialtullsystemet

och att, då denna fråga ej ännu hunnit genomgå förberedande

behandling, det ansetts mindre lämpligt att för närvarande binda sin handlingsfrihet

genom ett aftal med Sverige om behandling såsom den mest gynnade

nation.

Den omständighet, att en ömsesidigt förpligtande öfverenskommelse i

ämnet sålunda icke kunnat komma till stånd, synes dock icke innebära giltig

anledning att icke medgifva Norge behandling som den mest gynnade nation.

När mellanrikslagen gått till ända, skulle, med nu gällande bestämmelser, Sverige

fortfarande komma att i Norge åtnjuta behandling såsom den mest gynnade

nation, men Norges sjöfart deremot att i Sverige vidkännas en högst

väsentlig inskränkning i sina hittillsvarande förmåner. Anledning att försätta

den norska sjöfarten på Sverige i eu sådan undantagsställning, vida ofördelaktigare

än deu, som åtnjutes af andra länders sjöfart här i riket, lärer icke

förefinnas, och jag har derföre trott, att, oaktadt öfverenskommelse om ömsesidig

behandling som den mest gynnade nation icke kunnat komma till stånd, förhållandet

genom en af Norges samtycke oberoende lag borde ordnas sålunda,

att sådan behandling komme Norges handel och sjöfart här i riket till godo.

Tydligt är emellertid, att eu dylik lag icke bör ega gällande kraft längre, än

motsvarande förmån tillkommer svensk handel och sjöfart i Norge. Då likväl lagens

giltighet svårligen kan till sitt fortbestånd göras beroende af inträffandet eller uteblifvandet

af en norsk lagstiftningsåtgärd, synes vilkoret af reciprocitet ej böra i sjelfva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66. IT

lagen upptagas. Lämpligare torde vara, att lagen antages att gälla till och med

någon dag vid slutet af nästkommande års riksdag, exempelvis den 15 maj

eller den tidigare dag, då nytt beslut blifvit af Riksdagen fattadt. Dermed

vinnes ock möjlighet att få denna lag, som ju till följd af sin beskaffenhet

hör vara gemensam, bragd till stånd såsom sådan, om de i Norge nu pågående

utredningar då hunnit föras till slut.

Ledd af de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta ett förslag

till förordning i ämnet. Detta förslag, som äfven upptager de bestämmelser

rörande gränstrafiken mellan de förenade rikena, hvilka ansetts erforderliga,

sedan de i mellanrikslagen för närvarande innefattade bestämmelserna

i ämnet trädt ur kraft, är af följande lydelse.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst omförmälda

författningsförslag, hvilket finnes detta protokoll under litt. — bilagdt, yttrade

departementschefen vidare:

Beträffande de särskilda §§ i det nu upplästa lagförslaget anhåller jag

att få anföra följande.

§ 1. Denna § är af samma innehåll som §|12 i mellanrikslagen

af den BO maj 1890, allenast med de ändringar, som påkallas deraf,

att förstnämnda § blott afser att reglera norska fartygs rättigheter i

Sverige. De norska fartygen bibehållas derigenom vid den likställighet med

de svenska, som nu är dem förunnad, och således äfven vid rätten att å insjöar,

floder och kanaler inom riket idka fraktfart, eu rätt, hvilken, såsom

förut blifvit framhållet, icke tillkommer någon annan främmande nations fartyg.

Då emellertid svenska fartyg i Norge åtnjuta motsvarande förmån och denna i

öfrigt icke kan sägas vara af någon större betydelse, har jag ansett skäl

saknas att föreslå rubbning i det hittills bestående förhållandet i detta afseende.

§ 2. Då två länder äro med landgräns förenade med hvarandra, är

det, åtminstone så vidt gränsen går genom någorlunda befolkade trakter,

vanligt, att särskilda bestämmelser meddelas rörande gränstrafiken i syfte att

bereda befolkningen i gränsdistrikten den lättnad i samfärdseln öfver gränsen,

som med bevarande af nödig kontroll i tullhänseende må vara förenlig. Till

lättnader af sådant slag hör den i § 4 af gällande mellanrikslag medgifna

rättighet att tullfritt öfver gränsen i mindre qvantiteter föra vissa eljest tullpligtiga

artiklar. Behofvet af denna lättnad kommer naturligtvis äfven framgent

att göra sig gällande, med afseende hvarå i mom. 1 af förevarande

§ upptagits bestämmelser motsvarande de i mellanrikslagens § 4 innefattade,

dock med iakttagande, att varuqvantiteterna i allmänhet sänkts till

de belopp, som upptagits i det inför Eders Kongl. Maj:t den 12 sistlidne

februari anmälda, af svenska och norska ombud vid sammanträde å Holmenkollen

vid Christiania den 2 oktober 1896 upprättade förslag till mellanriks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

lag. Enär emellertid, enligt hvad jag inhemtat, de i sistnämnda förslag upptagna

maximiqvantiteterna för fläsk och spanmål, nemligen 5 kilogram för

det förstnämnda varuslaget samt 25 kilogram för omalen och 15 kilogram

för malen spanmål, i gränsorterna ansetts otillräckliga, har jag ansett samma

qvantiteter utan betänklighet kunna något höjas, nemligen till 10 kilogram

för fläsk samt till 40 kilogram för omalen och 25 kilogram för malen

spanmål.

Vissa gränsorter på den svenska sidan äro så aflägset belägna från stad

eller annan handelsplats inom riket, att de för sin tillförsel af allehanda förnödenheter

äro företrädesvis hänvisade till Norge, der de ock måste söka afsättningsort^

för sina produkter. Detta är särskildt förhållandet med gränstrakterna

inom nordligaste delen af Vermland, inom Dalarne och Herjeådalen

samt inom nordligaste delen af Jemtland och vidare norrut.. För dessa trakter

måste den föreslagna sänkningen af de till tullfri införsel medgifna varuqvantiteterna

komma att medföra kännbar olägenhet. Vid sådant förhållande och då

besvärligheten af kommunikationerna på den svenska sidan torde utgöra tillräcklig

garanti mot missbruk i handelsändamål af en något rymligare tilltagen införselrätt,

hafva de i mellanrikslagens § 4 stadgade varuqvantiteterna synts mig böra

bibehållas såsom undantagsvis gällande för nyssnämnda landsdelar. Dervid

hafva likväl, enligt nyssnämnda komiterades förslag, artiklarna bränvin och

sprit och dermed beredda drycker samt vin äfvensom den numera tullfria

artikeln salt uteslutits, hvarjemte den till tullfri införsel medgifna qvantiteten

socker höjts från 8 kilogram till den med gällande decimalsystem mera öfverensstämmande

siffran 10 kilogram.

Sista stycket i förevarande mom. öfverensstämmer till innehållet med sista

stycket i mellanrikslagens § 4 med den skilnad, att den uti ifrågavarande

lagrum omförmälda skriftliga försäkran föreslagits skola, på sätt af nyss omförmälda

komiterade blifvit hemstäldt, afgifva^ under edlig förpligtelse.

Bestämmelserna i mom. 2, B, 4 och 5 i § 2 af författningsförslaget

sakna motsvarighet i mellanrikslagen, och dylika bestämmelser hafva ej heller

varit af behofvet påkallade, så länge ömsesidig tullfrihet för hvartdera landets

produkter och tillverkningar varit medgifven. Enligt upplysningar inhemtade

från med ortförhållandena förtrogna personer skulle flerstädes i gränstrakterna

ganska kännbara rubbningar uppstå i det dagliga lifvets förhållanden, derest

icke den i sagda momenter omförmälda samfärdsel med Norge obehindradt

tillätes. Genom stadgandet i mom. 5, enligt hvilket vederbörande tullmyndighet

eger meddela erforderliga kontrollföreskrifter, lärer faran för missbruk vara

förebygd.

§ 3 i författningsförslaget är af enahanda innehåll med § 6 i mellan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 66.

rikslagen, allenast med den ändring, som påkallas deraf, att nu endast afses

att reglera förhållandena vid varuförsel från Norge till Sverige.

Sedau generaltullstyrelsen genom nådig remiss erhållit befallning att afgifva

underdånigt utlåtande öfver omförmälda författningsförslag, har styrelsen

den 22 i denna månad sådant utlåtande afgifvit och deruti anfört, att, med

afseende å den korta tid, den föreslagna förordningen vore afsedd att gälla,

syntes i detta sammanhang något styrelsens yttrande icke kunna anses påkalladt

i fråga om, huruvida omständigheterna kunde för framtiden böra föranleda

ändring i nu gällande bestämmelser angående norska fartygs behandling

i svenska hamnar, med hvilka bestämmelser förslagets § 1 i alla delar öfverensstämde;

och hade styrelsen i öfrigt icke något att erinra vid föreskrifterna i

det remitterade förslaget.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga det af mig nu anmälda

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt,

deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

Bih. till BiJcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 54 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1897:25 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gr örnträ fiken mellan Sverig s. 1 i texten