Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken
9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:10, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken
Dokumentets text
12
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.
N:o 10.
•i- :<; S3;i.n;ii -.. * -j : -.i un ,J\:- . tj
. ■;S • • > -.i \ j f ] 1 l\f 4* "‘Åi''i.. ,P. .1 k ’.j.'' :• J, ''ii k.r • i- X • . ''U
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 §
handelsbalken; gifven Stockholms slott den 22 december
1897.
i i’-/ V l'' 1 V-; 3 b I i-V) rtfl.: ‘ '' * > ."li
Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
• ■. ,y> < '' ''
angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 10 § handelsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare
ut. Åro förmynderskap flera; ege de omyndige sig emellan lika rätt.
Har, sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mera än tre år inne,
ege dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan
om redovisning eller klander deraf eller om utfående af fordringen
blifvit före utgången af sagda tid anhängiggjord, så ock laga åtgärd,
som derutöfver för erhållande af redovisning eller utbekommande af
fordringen varit af nöden, vidtagits inom ett år från det i hvarje fall
anledning dertill yppades.
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall i fall,
då förmynderskap före den dag upphört, äldre lag lända till efterrättelse.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
L. Annerstedt.
’-vW
t ,v\ •< A» • ,v.\V •'' ''V;,''/
i £. v
r
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
i
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott fredagen den 23 oktober 18,96
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Bostköm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll,
Annerstedt,
von Krusenstjerna.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet Riksdagens skrifvelse den 13 maj innevarande år, hvaruti
Riksdagen anhållit, att Kongl. Magt täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom den
i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs
fordran begränsas till viss tid efter det förmynderskapet upphört.
Härefter anförde departementschefen:
»Den fråga, som genom Riksdagens nu anmälda skrifvelse bragts
på tal, har redan vid föregående tillfällen varit föremål för såväl
Riksdagens som Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet. Med föranledande
af en vid 1891 års riksdag väckt motion framstälde nemligen
Riksdagen, i aflåten skrifvelse, enahanda begäran, som nu blifvit gjord,
15
Konyl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.
och med anledning häraf utarbetades inom justitiedepartementet förslag
till sådan ändring af 17 kap. 10 § handelsbalken, att, der den, som myndig
blifvit, låtit sin fordran innestå längre tid än tre år sedan den genom
godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom laga kraft egande
dom blifvit bestämd, den i nämnda lagrum stadgade förmånsrätt skulle
upphöra, äfvensom att samma bestämmelse skulle gälla, der ej tillträdande
förmyndare eller målsman, inom lika tid, utsökt den omyndiges
fordran hos den, som förut varit förmyndare.
Då detta förslag den 13 November 1891 inför Eders Kongl. Maj:t
anmäldes, anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, att ehuru
de garantier, som i den svenska lagstiftningen vore gifna till skydd
för omyndigs egendom, ej vore större, än att, då fråga uppstode att
på ett eller annat sätt inskränka dem, synnerlig varsamhet syntes
vara af nöden, hvad till stöd för den begärda lagförändringen anförts
dock vore af den vigt och betydelse, att något borde i frågan åtgöras;
att om, såsom i Riksdagens skrifvelse förutsattes, den tid, hvarefter
förmånsrätten skulle upphöra att gälla, beräknades från förmynderskapets
upphörande, man genom en sådan åtgärd skulle gå längre, än
hvad nödig omtanke om myndlingens rätt medgåfve, och till äfventyra
äfven längre, än som ur den allmänna kreditens synpunkt vore erforderligt;
att det nemligen då, äfven om sjelfva tidsbestämningen
erhölle en jemförelsevis lång utsträckning, skulle kunna inträffa, att
en slutlig redogörelse för förmynderskapet, i anseende till detsammas
omfattning och beskaffenhet, endast med svårighet kunde afgifvas
inom den föreskrifna tiden, eller att, i den händelse tvist uppkomme
om den fordran, som vore på afgifven redogörelse grundad, samma
fordran, innan tiden tilländaginge, ej kunde blifva i vederbörlig ordning
faststäld och således ej heller utsökbar; samt att olägenheterna väl
kunde på det sätt afkjelpas, att förmånsrätten förklarades icke skola
efter utgången af den stadgade tiden gå förlorad, der laga förfall
visades, men att ett dylikt stadgande — oafsedt att det ej komme att
öfverensstämma med hvad i fråga om öfriga förmånsrätter vore hos
oss stadgadt — skulle antingen förutsätta detaljerade föreskrifter om
hvad med laga förfall menades eller ock föranleda dertill, att på
domarens fria pröfning skulle bero, huruvida ett åberopadt förfall voro
att anse såsom giltigt eller ej, och att det så i ena som andra fallet
kunde befaras, att rättssäkerheten snarare skulle äfventyras än tryggas.
Vid den granskning förslaget, efter Eders Kongl. Maj:ta förordnande,
inom högsta domstolen undergick, anmärktes af flertalet bland
högsta domstolens ledamöter, att den åtskilnad i fråga om förmåns
-
16
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.
rätten, som skulle blifva beroende deraf, huruvida förmyndareredogörelse
aflemnats eller icke, syntes sakna inre berättigande och kunde
föranleda betydande praktiska olägenheter, med anledning hvaraf och
då dessa olägenheter icke syntes kunna aflägsnas utan en bestämmelse,
som gjorde förmånsrättens fortvaro beroende deraf, att inom viss tid
efter förmynderskapets upphörande laga åtgärd vidtagits för förmyndäremedlens
utbekommande, men en så omfattande inskränkning funnits,
enligt hvad i statsrådet anförts, under dåvarande förhållanden icke böra
vidtagas, dessa ledamöter ansågo lämpligast att någon lagstiftningsåtgärd
i ämnet för det dåvarande icke ifrågakomme.
Proposition i ämnet, öfverensstämmande med ofvanberörda förslag,
afläts emellertid till 1893 års riksdag, men blef, sedan lagutskottet,
hufvudsakligen på de inom högsta domstolen anförda skål, afstyrka
densamma, af Riksdagens begge kamrar afslagen. Sedan vid 1894 års
riksdag motion i ämnet väckts utan att till någon Riksdagens åtgärd
föranleda, har frågan vid innevarande års riksdag ånyo af enskild motionär
upptagits och gifvit anledning till den skrifvelse, jag nu i underdånighet
anmält. Deri har anförts, att den företrädesrätt vid konkurs,
som enligt nu gällande lag tillkomme myndling under förmynderskapet,
borde följa honom i hans fordringsrätt endast så lång tid, efter det förmynderskapet
upphört, som skäligen kunde vara erforderlig för medlens
uttagande hos den förre förmyndaren. Det måste nemligen anses
såsom ej väl öfverensstämmande med de öfrige borgenärernas rätt, att
den myndigblifne eller den omyndiges nye målsman, ehuru fullkomligt
berättigad att af förre förmyndaren utkräfva de hos denne innestående
medlen och sjelf i besittning af alla de egenskaper, som gjorde det
för honom möjligt att iakttaga sin rätt, skulle, sedan han en längre
tid låtit dem stå inne och derigenom tydligen byggt sin rätt på blott
personlig tillit till förre förmyndaren, få emot andra personer begagna
sig af det företräde, som tillerkänts den omyndige just på grund af
hans omyndighetstillstånd.
Att en begränsning till tiden af den förmånsrätt, som lagen tillerkänner
omyndigs fordran, bör ega rum, derom lära meningarne numera
knappast vara delade. Frågan gäller följaktligen, såsom ock lagutskottet
vid 1893 års riksdag yttrat, endast det sätt, på hvilket en
dylik begränsning bör åstadkommas. Vid öfvervägande af hvad i ämnet,
förekommit har den lämpligaste utvägen synts mig vara att stadga
förmånsrättens upphörande såsom regel i fråga om förmyndaremedel,
som vid afträdande förmyndarens konkurs hos honom innestått mera
än tre år, dock att undantag göres för det fall, att ej mindre talan om
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
redovisning eller klander af sådan eller om utfående af fordringen blifva
före utgången af nämnda tid anhängiggjord, än ock derefter laga
åtgärd, som ytterligare kan hafva varit erforderlig för fordringens utbekommande,
företagits inom viss tid, förslagsvis ett år, från det i
hvarje fall anledning till åtgärden uppkom.
På dessa grunder har jag låtit inom lagbyrån utarbeta följande:
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse af 11 kap. 10 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 10 § handelsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut;
dock ege, der fordran, sedan förmynderskapet upphört, stått mera än
tre år inne, förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan
om redovisning eller klander deraf eller om utfående af fordringen
blifvit före utgången af sagda tid anhängiggjord, så ock lagä åtgärd,
som derutöfver för erhållande af redovisning och utbekommande af fordringen
varit af nöden, vidtagits inom ett år från det i hvarje fall anledning
dertill yppades.
Åro förmynderskap flera; ege de omyndige sig emellan lika rätt.
Denna lag träder i kraft den 1 Januari ....; dock skall i fall,
då förmynderskap före den dag upphört, äldre lag lända till efterrättelse.»
Departementschefen hemstälde härefter, att för det ändamål, 87
§ regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande måtte öfver
förenämnda förslag genom note ur protokollet inhemtas.
Denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla.
Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.
Pih. till Likså. Prof. 1898. 1 Samt. 1 Afd.\ 6 Höft.
3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
.-ur- ''TV -J ”1 i- , -A''/: i ;0M( • . i ii;
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:t
högsta domstol måndagen den 18 oktober 1897.
Första rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Glimstedt,
Herslow,
Skarin,
Lilienberg,
Huss,
Lindbäck,
Petersson.
Sedan, jemnlikt högsta domstolens beslut den 27 november 1896,
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap.
10 § handelsbalken emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter
cirkulerat, företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande
förslaget under bilaga F fogadt vid detta protokoll.
Justitieråden Glimstedt, Skarin, Huss, Lindbäck och Petersson lemnade
förslaget utan anmärkning.
Justitierådet Lilienberg framstälde ej annan anmärkning, än att
stadgandet derom, att om förmynderskap vore flera, de omyndige sig
emellan skulle ega lika rätt, borde till förekommande af misstydning
uppflyttas näst efter första stadgandet i §:n och den derigenom nödiga
jemkning i redaktionen verkställas; hvarjemte justitierådet erinrade, att
denna ordningsföljd iakttagits i det till 1893 års riksdag aflåtna förslag
i ämnet.
Justitierådet Herslow var ense med justitierådet Lilienberg.
Ex protocollo
Erik Öländer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
19
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
onsdagen den 22 december 1897,
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Justitieråden: Herslow,
Billing.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i
underdånighet högsta domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts
beslut den 23 oktober 1896 till högsta domstolen remitterade förslag till
lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken.
Härefter yttrade föredraganden:
»I öfverensstämmelse med den af två ledamöter i högsta domstolen
gjorda hemställan har i förslagets lydelse vidtagits den ändring, att nu
gällande föreskrifter bibehållits oförändrade i ett sammanhang och de
föreslagna nya stadgandena derefter i paragrafen upptagits.»
20
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.
Och hemstälde föredraganden, att förslaget, mot hvilket någon
annan anmärkning inom högsta domstolen icke förekommit, måtte, jemlik!
§ 87 regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.
Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan förordnade Hans Maj:t Konungen,
att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
af den lydelse bil. B. till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Erik Öländer.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1898:4 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken. s. 8 i texten